Drömjakten, hos Mats

Skrivet av Jonas Seger

2008-12-01 16:53

Jaktäventyret började egentligen för ungefär 1 år sedan då Mats hälsade mig välkommen till hans viltrika marker kommande höst och nu var jag äntligen på väg.

89 mil senare parkerar jag bilen ett hundratal meter från gåsgömslet som Matte och Tom redan intagit för någon timma sedan.
Snabbt som sjutton byter jag om, plockar fram bössan tar ut Niro och rusar över åkern som är besmyckat med en massa gåsbulvaner vid det välbyggda gömslet.
Niro som springer en bit före mig tvärnyper framför bulvanerna, han vrider sakta på huvudet och säger med sin blick till mig, wow husse kolla in så många fåglar.
Han står som förstelnad och väntar på att jag ska skjuta samtidigt som två tokar vrider sig i skratt inifrån gömslet.

Efter en stund har Niro insett sitt misstag och rusar mot de camouflerade killarna som ännu vrider sig i skrattkramp åt Norrlänningen och hans hund.
Tjena säger jag och sträcker in huvudet i gömslet, tjeeeeena säger två killar som liknar vandrande lövträd mer än homosapiens. Jag vandrar med blicken i gömslet och får se en hel hög med grågäss, mer grågäss än vad jag brukar se under en hel jaktdag uppe i Norrbotten.

Storögd och förstelnad tittar jag på gässen och hör Tom säga, Jo det var bra för en stund sedan och drar iväg ännu en skrattsalva.
Väl inne i gömslet gör jag mig beredd för gåsskytte av stora mått, men var är gässen?
Inte ett gåssträck så långt ögat når syns på himlen och Matte konstaterar att jakten nog är över för denna kväll. Hmm typiskt tänker jag som har en förmåga att alltid vara på fel plats vid fel tid. Vi tar dem imorgon bitti igen Seger säger Matte till min tröst, det kan vara riktigt mycket gås i farten även under morgontimmarna.

kacklet av de hundratals gässen blir starkare och starkare ju närmare dom kommer, nu gäller det att vara med i svängarna.

Efter en god natts sömn var det äntligen morgon och snabbt var vi beredda i gömslet igen. Matte som lockade för fullt med sina lockpipor började snart misströsta då det inte visat sig en enda fågel i luften då den slagit 07.00.

Men som på en given signal fylls horisonten av en massa sträck och grupperingar skapade av gäss, kacklet av de hundratals gässen blir starkare och starkare ju närmare dom kommer, nu gäller det att vara med i svängarna.
Redan på håll ser vi hur ett gäng kanadagäss upptäckt bulvanerna och hört lockpipan, de kommer in på för hög höjd gör ett varv runt åkern kommer åter in nu på fint hagelhåll. Matte som bytt ut lockpipan mot halvautomaten kommenderar NU.

Jag för Benellin mot axeln kornar in en gås i utkanten och trycker till, gåsen faller mitt bland bulvanerna samtidigt som jag kornar in nästa gås som lägger sig en bit från den första. Mats har också tagit en dubblé och flinar stolt, plättlätt säger han och garvar.
Niro som nu har jobb framför sig skickas ut och apporterar snyggt in gässen en efter en och precis efter att den sista gåsen ligger i gömslet greppar Matte bössan igen, det kommer en ny flock in mot bulvanerna.

Så här håller det på i ca 1 timme, efter att gås 10-11 faller i backen får Niro fnatt och börjar knallapportera. Han försöker vid ett tillfälle springa mellan maskorna på camonätet och håller på att dra med sig hela gömslet ut på åkern, tur nog står sig gömslet stadigt och Niro får springa ut genom den lilla glugg han har till sitt förfogande.

Skulle tro att ca 5000 gäss passerat åkern där vi satt denna morgon, ja man fick nypa sig i skinnet för att inte förstå att detta inte bara var en dröm.
Vilken gåsmorgon vilken jakt.

Nu skulle jag äntligen få lägga hårkorset på min första rådjursbock under hela mitt jägarliv.

Vi jagade gås en liten stund på kvällen och en liten stund på morgonen under de dagar jag var hos Mats. Resultaten varierade på antal skjutna gäss, men varje gång vi var ut såg vi flera tusen gäss sträcka och jag var mer än nöjd bara av att få se alla dessa gäss.

En av dagarna skulle jag få tillfälle att försöka skjuta mig en råbock.
Tidigt på morgonen fick jag sitta i skittornet som det kallades och det var ett säkert rådjurspass enligt Mats.
Redan på väg till tornet ser jag ett djur som visar sig vara en get och väl uppe i skittornet behöver jag inte sitta mer än någon minut förens de första rådjuren visar sig.
En get och dess killing hoppar ut på åkern framför tornet och en stund senare kommer ytterligare tre icke skjutbara djur ut på åkern. Jag ser två olika bockar under morgonen men avståndet är alldeles för långt att skjuta på. Sammanlagt ser jag 11 rådjur från passet och det är fler djur än vad jag ser under hela hösten hemma hos mig.

Mäktigt var också att se alla de tusentals gäss som även här sträckte ut mot åkrarna i väster och de talrika duvona som flög mellan skogsholmarna, Vilken viltrikedom.
Eftermiddagspasset (innan gåsjakten) var bara ett hundratal meter från gåsgömslet, från detta torn såg jag 7 olika djur, men även här som i morse var bockarna på för långt håll.
Efter att ha jagat gås en kort stund och lyckats skjuta sju stycken tycker Mats att jag ska bege mig till Vreten.

Mellan gåsgömslet och Vreten är det ca 2 km och under denna sträcka ser jag inte mindre än 18 rådjur kring vägen, wow.
Vreten är ett bra rådjursställe även detta med goda chanser på räv och grävling då de anlagt en åtel vid sidan av åkern, så väl uppe i tornet behöver jag inte sitta mer än några minuter då en get med killing hoppar ut och efter dom kommer bocken.
Nu skulle jag äntligen få lägga hårkorset på min första rådjursbock under hela mitt jägarliv. Jag tog god tid på mig och väntade på det rätta läget, när sedan bocken vänt bredsidan mot mig på 100 m lät jag Sakon tala.

Bocken hoppar högt upp i luften vid skottet och försvinner in i den närliggande skogen.
Jag ringer en glad Mats och berättar vad som hänt och han kommer till undsättning efter en kort stund, Niro kopplas med spårselen och eftersöket kan börja, han hittar snabbt spåret och efter ca 80 meter finner han bocken.
Han tycker nog den är lite otäck då han mest går runt och tittar på den avvaktandes, den är något större än de fåglar och rävar han tidigare gjort praktiska eftersök på.
Det är ingen jätte till rådjusbock men jag är stolt som en tupp och äntligen har jag skjutit mitt första rådjur.

Horisonten fylldes snabbt av fågel och i vilka mängder sedan, tusen åter tusen gäss flög över oss.

Dagarna går och jakten likaså, ett starkt minne som jag aldrig kommer att glömma var det makalösa kvällssträcket på gäss en liten bit från Mats gård.
Efter att vi sett hur de största gåssträcken var mer österut än den gåsåkern vi jagade på, beslutades att vi skulle chansa och bygga ett nytt gömsle mer österut och då under dom riktigt stora gåsflockarnas väg.

Vi planerade och funderade på vilken åker gömslet skulle byggas och kom fram till att chansa på en grönåker nära några skogsdungar.
Gömslet byggdes, gåsbulvanerna sattes ut, likaså några duvbulvaner eftersom det var gott om duva i området, jägarna satte sig till rätta och väntan på gässen hade börjat.

Horisonten fylldes snabbt av fågel och i vilka mängder sedan, tusen åter tusen gäss flög över oss på sådär 70-80 meter. Några få flockar brydde sig lite om sina plastpolare på backen och Mattes ivrigt blåsande i lockpipan.
Men det var något annat som gjorde dom mer intresserade, så vi satt där som fån och bara kunde konstatera att det fullständigt sket sig., fåglarna ville inte alls samarbeta denna eftermiddag.
Men visst var det bara fint att titta på dessa otroliga mängder gås som invaggade oss i någon tyst filosofisk anda, ända tills Dr Tore reser sig och drar iväg ett skott.
Vi andra hoppar till och funderar på vad karl höll på med då Niro som lämnat gömslet utan att någon märkt detta kommer tillbaka med en stendöd duva i munnen.
Tores skratt hördes nog nästan tills Norrland och hans berättelse på hur han och Niro zoomat in en inflygande duva medan vi andra satt och halvsov, han tyckte samarbete mellan hund och människa inte kunde bli bättre då han och Niro nickat instämmande till varandra innan skottet.

Då hörs ett öronbedövande gåskackel och alla de tusental gåssiluetterna får den orangefärgade kvällshimlen att mörkna.

Nåja, tur att någon har kul tyckte vi andra då de sista gässen passerade oss innan eftermiddagssträcket var över.

Jag tyckte vi skulle byta ställe och testa på en liten åkerholme, där jag sett en flock gäss flyga över sent i skymningen föregående kväll på väg tillbaka till sina övernattningsställen.

Det hade nu börjat skymma ganska mycket då vi intog våra pass på holmen, ganska snabbt kom en ensammen gås in över Tore, men den slutade inte sina dagar som duvan gjorde utan flög obekymrat vidare.

Kort efter detta kommer en stor hop in över Matte och vi andra får se hur två gåssiluetter faller i backen.

Då hörs ett öronbedövande gåskackel och alla de tusental gåssiluetterna får den orangefärgade kvällshimlen att mörkna, nu jäklar kommer det fågel skriker någon. Flock efter flock kommer över oss på fina hagelhåll och bössorna får jobba. Niro som nu springer och apporterar gåsar från alla möjliga håll får högen kring mina fötter snabbt att växa.

Efter ca en kvart ropar Matte att vi måste ge oss, jag som ännu inte fattat hur mycket fågel som ännu flyger ovanför oss har också fått nog, det här blev bara för mycket för mig och Niro.
Nu återstår en massa jobb för Niro som inte är sen att lyda ordet apport, först letar han kring Matte som visar på ett ungefär var hans fåglar ramlat, sedan är det Ronnys tur och till slut Tores tur, Niro är helt färdig efter att ha löst uppgiften bra och bärgat samtliga fåglar.

Vilken otrolig jakt, tänk er att ha haft några hundra gäss inom hagelhåll under en kvart, oj oj oj jag kände mig alldeles yr över alla intryck.

pulsen går upp en aning och helt plötsligt kommer ett rådjur
utan horn fram i öppningen

De två sista dagarna blev det hundjakt då datumet skrevs till 1 oktober och hundarna fick släppas till alla hundägares förtjusning.
Vi skulle jaga av den jättefina marken på Kölva första premiärdagen och spänningen låg på topp då Jörgen hälsade oss 12 jägare och 5 hundar varmt välkomna tills dagens jakt där rådjur och räv var dagens huvudsakliga vilt.
Vi pass skyttar fick utdelat våra pass och vi begav oss dit, när alla var på plats släpptes två hundar.

Ganska snabbt får en av hundarna upp något och drevet går rakt mot berghällan jag står på, pulsen går upp en aning och helt plötsligt kommer ett rådjur utan horn fram i öppningen nedanför hällan.
Jag lyfter bössan men tar ner den igen då jag inte har en aning vad det är för ett djur som kommer, jaktledaren sa vid samlingen att inga getter fick skjutas så jag låter djuret passera.

Efteråt kommer jag överens med mig själv att inte tala om detta för någon annan, då tråkningarna kring lägerelden aldrig skulle sluta, eftersom det visade sig vara en killing som var drevdjuret. Men Seger, det måste ha passerat nära dig frågar någon vid brasan, nää det gick i tätskogen bortanför öppningen och det fanns ingen möjlighet att komma till skott blev mitt svar….phu.

Så ni som var med på Kölva och läser detta, jo jag erkänner jag är bara en dum norrlänning som inte vet bättre, Ha Ha
Det sköts inget djur i denna såt, men hundarna drev några rådjur som alla klarade sig undan beskjutning.
Vid nästa såt sköts det en killing av Mats och hans nya Blazer drilling var därmed invigd, tror ni han såg något mallig ut när han kom släpandes på djuret till rastkojan där vi samlades.

men innan vi ens just börjat stöter vi ett vildsvin som
försvinner in i salixen

Jaktledaren Jörgen bjöd på för mig något helt nytt, gillat vildsvinskött som var klart över min förväntan riktigt gott. Stämningen var god bland de tolv jägarna och glåporden haglade tätt liksom skratten, medans vi avnjöt vildsvinsköttet och potatissalladen.

De två nästkommande såtarna blev en besvikelse då marken nästintill var tom på rådjur, att lodjuret finns i detta område råder det inga tvivel på, men en tröst i bedrövelsen var iaf räven som sköts i sista såten.

Dagen efter var det jakt på Dr Tores marker Ryda Kungsgård.
Vi var ett gäng på 5 jägare, tre vuxna hundar och en rolig valp som skulle börja dagen med att jaga i energiskog ( Salix ).
Energiskog, vadå skog tänkte jag när jag intagit passet, det här är bara en massa buskar som växer något så otroligt tätt, här kan det väl inte finnas ett enda djur.

Exor ( TJT ) och taxen …….. fick börja, hundarna släpptes på andra sidan detta slyhelvete och ganska snabbt hördes enstaka skall därifrån.
En räv kommer ut utan att jag ser den och en älgko med kalv tar sin tillflykt över åkern.
Jag ojjar mig över hur småväxta dessa söder älgar är, kon är bara betydligt större än en tjurkalv i oktober hemma hos oss och hennes kalv ska vi inte prata om.
Mats får chansen på en stänkräv, men denna gången sviker hans nya drilling honom och skottet blir en bom.

Vi ser också några rådjur, men dessa väljer att gå ur marken där det givetvis inte finns någon skytt, samt att något rådjur hoppar in i slyhelvetet igen och förvillar bort hundarna helt. Senare får Trigger chansen på nya marker men här blir det ingenting till Tores misströstan.

Nåja så är jakten och tempen som visar kring 20 grader gör hundarna mycket trötta, vi misstänker också att viltet dragit som mot blötare marker då jaktmarkerna är snustorra. Niro får även chansen att få jaga fasan, men innan vi ens just börjat stöter vi ett vildsvin som försvinner in i salixen, jag gör det rätta och kopplar han för någon närstrid med svin vill jag inte han ska råka ut för då han endast är van med arga tjädertuppar som värst.

Niro som först fick sig ett nyp blev försiktig och började då
hoppa kring gåsen med värsta ståndskallet

Mina dagar hos Mats har för mig varit oförglömliga och otroligt roliga.
Intrycken har varit många och skratten likaså, Niro har nog sällan haft det så kul och jag är mer än nöjd över hans prestationer, även om knallapportören nu är född inom han.

Ett av de starkaste och roligaste minnena är den lätt skadskjutna grågåsen som ville spöa Niro rejält och anföll han med utbredda vingar. Niro som först fick sig ett nyp blev försiktig och började då hoppa kring gåsen med värsta ståndskallet, till slut fick han ett läge och nöp den för att leverera den levande till oss i gömslet där vi förkortade gåsen dess lidande.

Jag vill genom denna berättelse rikta ett jättestort tack till Mats som gjorde detta möjligt för mig.
Även ett stort tack till

Dr Tore
Jörgen
Ronny
Patrik
Tom
Guten

Vilka härliga människor !

// Jonas Seger
För www.jaktsidan.se