MKJ

Vad har hänt?

63 inlägg i detta ämne

MKJ: Självklart provocerar jag en smula, det gör vi väl lite till mans? Även om jag inte förstår vilken ovanvåning du menar.

Vad gäller majoritet så är utan tvekan en majoritet av jägarna för mer vildsvin. En majoritet av markägarna för mer vildsvin. Allmänheten vet vi mycket lite om men de är med stor sannolikhet väldigt egala.

Du säger emot dig själv när du dels anklagar oss för att smita undan ansvar och samtidigt köra över bönderna. Ser du motsatsen? Vi kör inte över någon och smiter inte undan något. Bönderna måste tillsammans med andra markägare enas och ta sitt ansvar, inte sitta och gnälla på jägarna. Vi kan hjälpa till massor med förvaltning och rådgivning men är det något man lär sig av att jobba med viltförvaltning under några år så är det att det är fullständigt omöjligt att ikläda sig flera roller och livsfarligt att åka ut i busken och tala om hur det ska vara. Målen måste produceras lokalt, medlen kan vi allt om. Det man generellt hela tiden missar i viltförvaltning är att det är ett demokratiskt styrt system med massor av intressenter. Har man mycket viltskador men är i minoritet är det ett mardrömssystem men det kan inte vi ändra på, då blir det en tjuvkopplad diktatur.

Tro mig, det svider inte ett dugg med dina kunskaper om vildsvin. De är väl bra att du kan mycket. Vad jag vänder mig delvis emot är att du framställer dem som en generell lösning. De finns inte i viltförvaltning och av samma anledning är jag skeptisk till att du drar många av dina slutsatser från Tyskland. Jag har mycket god kontakt med de flesta av de vildsvinsprofeter vi har nere på kontinenten och utan tvekan skiljer sig förutsättningarna enormt. Jag tror inte ens vi ska ha nationella planer, strategier och system för vildsvinsförvaltningen, redan vårt land är för avlångt.

Att utvandring skulle förklara utplaningen i centrala sörmland och skåne tror jag inte på. Så långt knallar inte gyltor.

Vi tror liksom på lite olika saker här märker jag. Du drar dina slutsatser från vildsvinsförvaltning i tyskland och jag drar mina slutsatser från viltförvaltning i sverige. Var och en blir slaig på sin tro. Men jag viker inte en tum från tron på att det främst är folket som ska "förvaltas" och då har vi inte så mycket att lära från tyskland enligt mig, snarare från sverige...

Angående LRF och SJF så finns det idag ett stort problem. LRF tycker exakt som vi, även om de försöker köra över sina medlemmar och vara lite restriktiva med vilt emellanåt. Titta på motionsfloden till deras årsstämma. Vildsvinen håller på att försvinna därifrån och älgen är i år helt borta. Snart går tranor och svan om vildsvin som problem för LRF mätt i motioner. De markägare som idag driver aktivt jord- och skogsbruk för sin överlevnad är försvinnande få i den organisationen och idag finns inget hem för dem. Där har du problemet. Den dag den organisationen kommer så kanske vi kan få en tydlig diksusionspartner men tyvärr tror jag den kommer att bli tämligen perifer. Se t ex på skogsindustrierna i älgfrågan. Det är i sig ett problem att jägarna är så starka och vi har idag någon form av "terrorbalans" där vi (SJF) tar ett mycket stort ansvar. Jag tror det ansvaret håller på att naggas i kanten, av staten, och det oroar mig, inte minst som markägare.

Jag tror säkert du vinner pisstävlingen i antal nätter i spannmålsfält men jag vinner i antal producerade skötselplaner. Lantbrukskunnande underlättar säkert men är ingen självklar fördel i förvaltningsfrågan. Det handlar enligt mig fortfarande inte om sakkunskap, den har vi så det räcker, det handlar om att få folk att förstå och få dem att arbeta gemensamt framåt.

Ska jag vara ärlig så ser jag inte någon fundamental förändring i vildsvinfrågan från oss. Vari ligger den? Jag har personligen varit med och producerat allt material, utbildat såväl LRF- som SJF-instruktörer och det var inget nytt under solen alls. Förutom att vi dristade oss till en rekommendation om när på året man lämpligen skjuter vuxna hondjur... Ska jag vara ärlig tror jag att du sätter din bild av oss från en väldigt lokal nivå och då kan det mycket väl ha skett en fundamental förändring hos enskilda tjänstemän eller förtroendevalda. Men på nationell nivå är allt som förr... Våra första utfodringsrekommendationer som går helt i linje med dina kom för 7 år sedan.

Inte släpper du väl hundar på sommaren? :D

Jo, jag har läst förvaltningsplanen i flera omgångar och jag förstår fortfarande inte vad den är till för. Man kan, som du nog märkt, inte i mina ögon förvalta vildsvin eller annat vilt nationellt. Förhållandena är så skilda att en dylik produkt blir extremt tandlös och svepande.

Försöker du trötta ut mig konsulenten? Märks att din dator börja ta herreväldet över ditt liv på allvar, bygdegårdar vore nog bra som omväxling, eller är rädslan för "skit" av bönderna dig övermäktig?. :D

Förklaringen som jag fått varför era bygdegårdar stått ibland tomma är av den anledningen att ni bara pratar tillväxtoptimering av stammen. Det var nog tveksamt budskap 2007, inte heller hippare 2010 här uppe. Handen på hjärtat så instämde ni i samma kör som exempelvis Michael Tham i början av 2000 talet, år 2010 har vi kanske uppåt 50000 svin i Sverige. :D När du nu förklarar att ni tuggat samma budskap i era tomma bygdegårdar sedan dess är det ju inte underligt att folk ledsnar heller med 150000 svin 2009.

Hade ni då förstått er på vildsvinens biologi och även förstått jordbrukets förutsättningar hade vi inte haft denna polarisering som vi nu ser idag. Att inte lantbrukskompetens behövs i lantbruksfrågor är samma sak som att inte skoglig kompetens behövs i skogsfrågor, skriver du under på det med?

Att jag skådar brister blir mer uppenbart då du ifrågasätter om jag släpper mina hundar på sommaren, ja det gör jag 2-4 ggr i veckan efter den 1/8 i majs och spannmålsfält, av alla "kloka" ideer ni kläckt så var nog det förbudsförslaget värst, tur att NVV förstod bättre. Innan 1/8 bandar jag mina hundar med långlina.

Du förstår, alla grödor mognar inte samtidigt. Skyddsåtgärder sker häruppe medio Juli t.o.m sen September som regel. I södra Sverige lite tidigare pga des mer gynnsamma klimat. Lyssnade på ett SJF föredrag där man beskrev faran för jordbruket som en vecka under mjölkmognaden - mmm just det. Höstoljeväxter till Höstvete, till ärtor, till havre, till vårvete och till sist för att slutligen flytta in i majsen.

Jag är ju bara en Uppsala bonde som smider mina egna lösningar för saker och ting, men glöm inte ett kontaktnät av bönder i hela Sverige och kanske 300 dagar utomlands på "studiebesök" de senaste 12 åren. Vår första gemnsamma resa i ämnet gjordes till Mecklenburg redan 1998, flera år innan jag sköt mitt första svin i Uppland för övrigt. Mitt första svin sköt jag hösten 1989, samma vecka som muren föll för att dela ut ett försök till uppriktigt ödmjukt perspektiv.

Du har helt rätt i att jag drar mycket lärdom från Tyskland, det är naturligt då dom är Havet och Sverige ankdammen beträffande forskning i ämnet. Du kan vara ännu elakare och säga att jag beundrar tyskarnas sätt att tackla förvaltningsproblematiken över tid. En viss lokal tillämpning är viktigt men att uppfinna existerande hjul för forskningstjugor är rent nonsens. Satsa på att kartlägg fjällrävarnas eller tjäderns framtid, dom svaren finns inte i Tyskland. Det Thurefjell m.fl utreder idag är till stor del gjort, för ca 20 år sedan. Det var min morbror bl.a. som gjorde det, kanske därför jag låter mig influeras?

Tyskland, Holland, Tjeckien och norra Frankrike har tillämpbar förvaltningsforskning, inte Polen, Ungern & Baltikum, varför tror du jag hävdar detta, pga klimatet, ägande strukturer eller kanske pga grisarnas släktskap med våra? Men det är nog lika egalt som du anser om vad 9,1 miljoner människor tycker om att ha grisar i hamocken på mornarna i framtiden. Underskatta aldrig den svajande massan, vi har ett ansvar mot dom med.

Jag har ett grisansvar idag för ca 58000 hektar jaktmark i kommande/etablerat grisland, 25% är åkermark dessutom, det är ett litet forskningsprojekt i sig själv som jag "förärats", så det måste funka hjälpligt helt enkelt då väldigt mycket pengar är potentiellt på spel. Jag vet att det blir tufft, men att gnälla är inte riktigt min grej då det sällan hjälper ändå har jag märkt. Hur vi skall hantera det har vi redan förmedlat till många av dom som berörs, det är till både deras och min fördel. Kommer nog således snart att återta ledningen i pisstävlingen om antalet skötselplaner också.

För övrigt så har jag massor kvar att lära, och tro det eller ej, det känns skönt!

Ursäkta långt svar, men du lägger ju ribban själv B) Beträffande NVVs utredning är vi överens.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Tror iofs att denna tråde kanske mer lämpar sig i en mailväxling mellan Linkis och MKJ? :D

Oavsett åsiker, bakgrund och insyn i forskning etc, så är detta ganska irrelevant i realiteten. Det är vi som jagar, oavsett förbundstillhörighet, som har det största ansvaret. Det ligger ju även på oss själva att ta till oss information och teorier och även söka informationen.

Sen funkar inte alla teorier och planer på alla ställen. Förvaltningsplaner och avskjutnignsmetoditk där du har 5 markägare på 5000ha är itne det samma som 100 markägare på 5000hektar.. Tror man det är man nog lite trång i synfältet..

Har inte alla inlägg i minnet, men oavsett, min uppfattning är att t ex LRF och SJF i mångt och mycket har en samsyn på många av frågorna i vildsvinsproblematiken. Där med inte sagt att alla lantbrukare och jägare har samma syn!

Men som jag skrev tidigare, och även jag tror Linkis skrev, så ser man att just från LRFs sida har man kommit en bit på väg i vildsvinsfrågan. Man har fått en hel del verktyg och möjligheter att göra något åt sin situation. Det man jobbar med på den sidan, är nog mer metoder och möjligheter att underlätta jakten. Se t ex på motionerna som kommit in till regionsstämmorna! Mängder av kreativa och konstruktiva förslag och jag har inte sett ordet "utrotning" på ett enda ställe!

Var man sedan hämtar sin information, om det är tyskland eller någon annanstans är oviktigt i sammanhanget. Det viktiga är väl att man är så klarsynt att man inser att det som fungerar på ett ställe inte alls fungerar överallt.

Som jägare och markägare så är min önskan av våra jägarförbund (pluralis), enligt följande:

Ge oss väl underbyggda argument och metoder hur man kan hantera vildsvinsfrågan.

Ge mig exempel på hur och vad man har gjort på andra ställen.

Låt mig sedan själv få avgöra vad som funkar och inte. Generella sanningar för hela landet finns inte..

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Samarbete och ömsesidig förståelse är det som är viktigast!

Tror och tycker jag.

Jag håller med MaxW i det han skriver. Skulle så gärna vilja ändra näst sista meningen bara. Jag tycker det ska stå:

Låt oss sedan själva få avgöra vad som funkar och inte.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

MaxW: Mycket kloka ord och exakt min mening fast möjligtvis uttryckt på ett klarare och definitivt mer kortfattat sätt. Det du önskar dig hävdar jag att vi helgjutet kan ge idag, jag menar också att vi kunde göra det för rätt länge sedan, utifrån då rådande bästa tillgängliga kunskap, det var bara förbannat få som frågade, allra minst jordbruket. Idag är som sagt läget ett helt annat.

MKJ: Min poäng är helt enkelt att om du avkräver Jägareförbundet en enad och framsynt hållning som är gemensam över hela linjen och sedan undrar vad som hänt när någon säger annorlunda så har man gravt missförstått systemet. Vi har drygt 100 anställda och 5000 förtroendevalda. Säg att hälften av dessa, 50 tjänstemän och 2500 förtroendevalda, jobbar mer eller mindre med vildsvinsfrågor. Givetvis kommer du att få olika svar beroende på vem du frågar. Jag har nog talat vildsvin med minst 2550 lantbrukare och det spretar en smula kan jag säga. Men inte håller jag lantbrukarna som kollektiv ansvariga för att en förordar gift, en annan suggskytte, en tredje utplantering av vildsvin i snabbare takt och en fjärde som vill "plantera in" sjukdomar i svinpopulationen. Jämför man däremot de förankrade budskapen som funnits centralt i de berörda organisationerna tycker jag personligen att Jägareförbundet nog kan stå med rak rygg, det är få andra förunnat.

Vad gäller dina antalsantaganden och vårt budskap om tillväxtoptimering är du ute och cyklar. Om man kommer med dylika påhopp måste man nästan ha något bakom sina påståenden. Jag sitter med alla våra utbildningsmaterial angående vildsvin sedan 1988 framför mig... Att hoppa på en av Sveriges största organisationer utifrån vad man hört någon säga om något som sagts i en bygdegård är kanske inte helt relevant. Nu spelar det ingen roll, alla, inklusive du själv, har generellt haft fel angående vildsvinen och både du och jag kommer ha det igen. Vi har dock aldrig syssslat med vare sig tillväxtoptimering eller tröttnat folk. Varför kommer de då nu?

Din snoppmätartävling ger jag mig inte in i men faktum kvarstår dock. Du kan hämta hur mycket forskning och erfarenhet som helst utomlands ifrån. Den är knappast tillämpbar i särskilt stora delar i svensk FÖRVALTNING och de intressanta delarna fanns nog med redan i materialet 1988 om inte annat så finns materialet ett telefonsamtal eller ett mail bort. Alla kontinentala gurus jag pratat med avråder bestämt ifrån att ta deras resultat och lärdomar på för stort allvar här hemma. Sedan får du gärna beundra tysk viltförvaltning, i mina ögon är den ett stort misslyckande och jag tror inte det är någon slump att de nordiska länderna med Sverige i spetsen nu håller kurser och leder våra europeiska jägarorganisationer nere i Bryssel.

Ser vi en polarisering idag? Jag ser motsatsen. Samförståndet går segertåg över svinmarkerna, vilket du själv är ett exempel på. Ingenting gör vildsvinsförvaltningen unik jämfört med annan viltförvaltning. Vi ser exakt samma mönster och det är i den delen jag menar att skogs- och lantbruksutbildning är helt irrelevant för att kunna förstå hur förvaltningen fungerar. Vill du sedan smörja systemet kan man plocka in såväl biologisk som agrar och skoglig kompetens men den har vi haft tillgänglig på hela resan och den finns där idag också. Om jag ska försöka hitta kärnpunkten där vi skiljer oss åt i uppfattning så är det just här. Jag hävdar att samförståndet och de konstruktiva lokala lösningarna, som är enda vägen framåt, inte kan produceras år 0. Fast vi då hade samma kunskap som idag. Helt enkelt eftersom det är folk vi förvaltar...

Nu tror jag inte datorn tar över mitt liv. Ovan inlägg tog mindre än 5 minuter och jag har varit ute i världen och hållt 6 föredrag sedan förra inlägget, alla berörde på något sätt vildsvin. Så jag är inte rädd för vare sig bönder eller ny kunskap. Jag tror heller inte jag behöver kommentera dina mittenstycken. Men nu har du något att bita i när det kommer till pisstävling... :blush:

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

lindberg: Exakt. Jag har som ung och ambitiös jaktvårdskonsulent många gånger försökt bestämma hur en älg-, vildsvins- eller kronskötselplan ska se ut. Jag har till och med skrivit några hundra på uppdrag. Det är rent bedrägeri och jag skäms å det grövsta. Planernas kvalitet och kunskapen bakom var det nog inget fel på men jag tjuvkopplade hela processen. Varken jägare eller markägare behövde tänka, diskutera eller förhandla. Då spelar planen ingen roll.

All förvaltning bygger på lokalt engagemang och det som oroar mig idag är att det krävs av två parter, jägare och markägare. Vi har inga problem att hitta jägare i varenda buske men det blir allt svårare att hitta markägarrepresentanter där ute som "motpart". Det riskerar att rasera hela systemet. Visst finns det arga eller engegrade markägare på många håll, men de talar alltid utifrån sig själva och sin egen mark. Vi måste få en markägarorganisation som kan ta ansvar över sammanhängande områden av lämplig storlek för viltförvaltningen.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Linkis,

Wow, 6 möten över helgen, den pisstävlingen vinner du med hästlängder. Jag har bara huggit vindfällen och toppbrott idag och är dessutom helt fysiskt slut på kuppen. Att jag är opassande som martyr har vi redan rett ut, du känns faktiskt mer lämpad. :blush:

Även jag ogillar egentligen pisstävlingar, det är bara med dig dom uppkommer av någon lustig anledning. Ganska knepigt då jag faktiskt trots allt respekterar din person om än inte fullt ut ditt parti vilket framkommit fler än en gång. Jag anser att ni missköter en del av ert uppdrag och uppträder egenmäktigt på många sätt. Men det jag hakar upp mig på allra mest är att ni aldrig kan erkänna ett fel, för fel har ni haft många gånger i förvaltningsfrågor bevisligen. När jag har fel tar jag konsekvenserna, det har ni aldrig behövt gjort mer än att ta okvädesord av en skogs eller jordägare på sin höjd. Det är inte fult att ha fel ibland, speciellt om man rättar till det efter bästa förmåga. Du har en förlåtande arbetsgivare i staten, medlemmarna är som oftast detsamma då dom är jägare och sällan oroar sig i onödan över uppbökade vallar, barkgnag eller urbetade tallplanteringar. Så fort man pressar er på den punkten så är det primärt någon annans fel, hur kommer sig detta?

Om ni läser mitt tidigare inlägg anser även jag att en viss lokal tillämpning är viktig, där fyller SLUs forskare en viktig funktion. Det är duktigt folk som borde ha mer framträdande roll i förvaltningen, även på fältet som i andra länder. Grisen är mer svårjagad här än exempelvis på kontinenten, där har vi en skillnad, reproduktionen är något lägre, det är nästa. Vi har klimat skillnader, landet är mindre exploaterat med vägar, vi har generösare hjälpmedel för beskattning, inte minst av snö och hundar etc.

Men vildsvinsförvaltning vilar på exakt samma grundfundament som all annan klövviltsförvaltning, dör inte fler än vad som föds får vi en tillväxt, frågan som är svår, och synnerligen subjektiv, är när en arts numerär överstiger markens bärighet. Ert uppdrag ligger primärt på jakten, enligt LRF finns ingen delad utredning om markägares önskan om att stammen skall öka ytterligare, så där får du nog precisera dig lite mera kring den utredningen och dess spännvidd?

Beträffande allmänheten är vi nog överens om vad dom tycker i frågan om dom nu har nån rätt att tycka? ;)

Eftersom ni borde veta vad som styr stammens tillväxt i Sverige, borde ni också agerat på ett annorlunda sett från början. Så sent som förra året skrev svensk jakt om bullautomater som utfodring. Vi vet vad bullarna, sockerbetshögarna, eller gud vet vad för med sig på populationsutvecklingen, det föds fler grisar än vad vi hinner med att skjuta undan, för detta har vi många års statistik. Den lärdomen har alla länder gjort utom i Sverige, varför? Vi kommer att att få 300000 svin i Sverige ganska snart, det finns inget i den nationella förvaltningsplanen som motsäger detta. NVVs nya skrift är mest en papperstiger till min stora besvikelse, vi får nog anledning att återkomma när den går public om så inte skett. Om det skulle tagit 10 år att fördubbla stammen i stället för 3 så skulle alla hinna förbereda sig, ni har iofs haft den tiden men intresset kommer kanske först när grisen blir ett reellt hot om jag förstår din text rätt?

Vi får helt enkelt se vad som händer framöver, såväl i stort som i mitt egna miniprojekt. Enligt välinitierade källor är SJF dom som verkar säkrast på att ett regimskifte kommer att ske i höst så Wetterstand kanske utvecklar termen ekoskinka ytterligare om ni har tur. :D

Max W, vad är det för information du saknar anser du? Du verkar vara en sann LRF man och inget fel i det. Det fanns för övrigt en motion från Östergötland även i år där termen utrotning defnitivt fanns med, den har i detalj redogjorts för i LRFs egen media. Gör det LRFare till ett hemskt släkte, nej men föga realistiska. Att fotfolket inte efterlever centrala beslut är nåt ni delar med era samarbetspartners, så det är inte unikt om än lätt frustrerande har jag förstått.

För att hinna med är en sak viktigare än alla andra, oavsett om det är kronoberg, Skåne eller Uppland vi pratar. Det är, gör vad du kan för att hålla nere de enskilda suggornas R-tal. Vi har idag ett R-max på dokumenterat 12 i Sverige, i tyskland nästan 20 (forskarunderbygt) Normalt skall det ligga på 5-6 vid en brunst och en kull, sköter vi det hinner vi med, annars inte. Svårare är det inte egentligen, det är den fria utfodringen som är skurken till största del vilket jag propagerat här i flera år. Jaktformer efter biotop är sedan bara finlir.

Säkert glömt att bemöta/förklara en hel del, men har inte heller Linkis flinka fingrar. Lite väderkvarnskänsla får man ju också i dessa diskussioner.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Nu får ni allt ge er! Med denna argumentation, utan handling, förökar sig grisarna allt fortare. Nu klarade sig en gris till tack vare att jag var tvungen att läsa allt ni skrivit... ;)

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Jahaja, nu har även jag läst igenom hela tråden. Det är hemmakväll i kväll och ingen åtel i natt med andra ord. :wub:

Jösses säger jag bara, jag brukar kunna skriva långt om lite och ibland gå under smeknamnet Wilhelm Moberg... :blush: men detta tar nog priset. Nu var det dock inte det jag skulle komma med utan det där som stod någonstans här i tråden; att vildsvinen skulle vara under kontroll i Skåne och rent av ha minskat de senaste åren. Det är tjurskit säger jag utan att ha någon som helst statistik att luta mitt påstående på annat än egna iakttagelser. Jag är relativt nybakad som jägare så där har jag inte mkt att komma med annat än vad andra i området kring Kristianstad säger. Det jag har sett här är dock att spåren efter vildsvinens framfart har ökat enormt under de åren jag bott här i trakterna. De senaste 3 åren har nog varit värst. När vi skaffade hund och jag var ute och gick såg jag sällan spår efter vildsvin, men nu finns de överallt! I skogen, på åkrar och i trädgårdar. Detta gäller inte bara i vår närmiljö utan vad jag kan se är det i en 3 milsradie runt Kristianstad. Fast, det är inte något jag som enskild jägare ser som något dåligt...jag vill ju jaga! :D

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

MKJ: Att sköta sitt jobb kan knappast vara martyrgrundande. Jag får trots allt bra betalt för att prata och skriva...

Visst är det lustigt med pisstävlingar, dock betydligt vanligare i min vardag än i din uppenbarligen. Jag råkar ut för det dagligen. Det blir lätt så när man tycker olika i någon fråga, när faktabanken inte tar en längre så tillgriper man lätt annat för att befästa sin auktoritet. Visst har vi haft rejält fel många gånger och lär ha det igen. Bullautomaten är ett utmärkt exempel i närtid, klavertramp. Du faller dock i samma fälla som många andra när du vill att vi ska ta ansvaret för barkgnag och vallar, det är och kan aldrig bli vårt ansvar. En syndabock är drömmen för såväl markägare som jägare i en skadesituation men man kan knappast frånsäga sitt eget ansvar i det läget och lägga det på SJF. Vi gnager inte på några granar.

Även när det gäller forskarna är vi oense och jag tror vi talat om det tidigare. Jag har själv forskat på SLU och varit ute i busken och försökt medverkat i förvaltningen, det är dödsdömt. Helt enkelt av samma anledning som jag tidigare hävdat, forskare är forskare och inga förvaltare. Där har du ett utmärkt exempel i rovdjursförvaltningen. Tänk om forskana fått styra... En genetiker från Sthlm skulle vilja ha 2100 vargar, Liberg 210 och en Lundaprofessor 5000. Forskare är experter på en liten del av förvaltningen, biologin. De kan inte ett jota om helheten förvaltning, dvs människor. Att hysta in forskare i förvaltningen kommer att bli som att kissa på sig. Man får skitsnofsiga och komplicerade planer producerade och ingen beöver ta ansvar lokalt. Allt ser fint ut och det är varmt i byxorna en stund, sedan kommer det kalla och folk som inte gillar situationen. Det är inte alltid SJF, LRF och andra kan, eller vill, hantera den situationen heller men en forskare kommer aldrig att bemästra det.

Vad gäller tidsaspekten börjar du haja vad jag menar. Vi skrev redan 2001 att fördubblingstakten på stammen började närma sig 3 år och att enskilda ollonår därefter skyndade på ytterligare. Samtidigt kom också vår första utfodringspolicy som tog upp probemen med såväl bröd som betor och "godis". Runt 2004 brann det till på allvar för första gången i Skåne och den situationen hanterade man bra. Det försenade ytterligare arbetet med insikten där ute. Det är ett helt omöjligt uppdrag att få jägare, och stora delar av markägarna, att från början begränsa stammen hårt. Det måste på ren svenska gå åt helvete en sväng innan man är mogna för dialog och diskussion. Jägarna måste också få skjuta av sig en sväng, att be dem skjuta bort de första vildsvinen som kommer är helt omöjligt, särskilt för en jägarorganisation, trots att vi redan vid sekelskiftet hävdade att ser man en finns det 10. Vi har gott om studier på jaktintensitet som visar att vid nyetablering stiger jaktansträngninen exponentiellt, det är först efter 2-3 år när gubbarna tröttnar på att nöta på åteln varje kväll men fortsätter med utfodringen som problemen kommer. Därefter tar det ytterligare ett par år innan problemen är så stora att man börjar skapa samförstånd med markägarna. Det är här jag menar att inget skiljer just vildsvinsförvaltningen från t ex älgförvaltningen. I älgfallet har vi extremt mycket forskning, extremt goda underlag och extremt många intresserade jägare och markägare, ändå går det generellt sett ganska dåligt. Varför? Jo, för att man hela tiden tror att man ska förvalta älgen och inte folket.

Ditt bullexempel är ett bra fall och exempel. Visst, vi kan förbjuda bullar, det tror jag till och med SJF stöder. Men vi kommer inte åt problemet. Jag vet masor av områden där man utfodrar med raketbränsle och ändå bemästrar situationen och jag vet flera områden med utfodringsförbud där man inte klarar av att hantera vildsvinen. Vi har i Sverige generellt en övertro på central förvaltning, vilket motsägs av all tillgänglig forskning på alla områden. Inte minst NV´s papperstiger är ett exempel på detta. Exakt hur skulle en sådan plan kunna se ut för att ha mer värde än det papper den är skriven på? Man kan inte förvalta vilt nationellt, det har man äntligen upptäckt i rovdjursfallet. Tyvärr skrev samma makthavare samtidigt ett älgförslag som går i helt motsatt riktnng.

Vi får, som du påpekar, vänta och se men mitt stalltips är att mönstret med vildsvinen blir exakt det samma som i alla andra viltförvaltningsproblem vi haft i svedala. Om 10 år sitter vi här, lite fetare och tröttare, och har en liknande diskussion, men då tror jag som sagt det gäller hjortar...

Hur det går i valet och med ekoskinkan lär vi få se men SJF driver just nu ett projekt för att förändra jägarnas försälning av just vldsvinskött. Generellt fyller jägarna frysen under hösten och vill sälja sina vildsvin i januari då absolut ingen vill ha vildsvinskött. Det går bara att sälja till jul och grillsäsongen. Här handlar det alltså om att få jägarna att sälja sina vildsvin under höst och vår samt fylla frysen på vintern. Ett konkret exempel på vad vi pysslar med i kulisserna medan ännu ett område ska haverera och vi kan gripa in och styra upp det hela.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Crille: Du är själv ett utmärkt exempel på att viltförvaltnng måste vara lokal. Jag tvekar inte en sekund på att vildsvinen i dina trakter ökat, men ser vi på skåne så blir bilden en helt annan. Sålunda kan vi inte förändra din, eller markägarna på din trakts, verklighet med nationella eller ens länsvisa planer och direktiv.

Vi har på vissa håll idag jägare som helst skulle vara utan vildsvinen, de är för jobbiga att hantera. Men när vi skickar dessa jägare att berätta för jägare ett par mil bort om problemen blir de i bästa fall utskrattade och i sämsta fall kommer de hem i tjära och fjäder. Du hade i skåne exempel på katastrofal vildsvinsförvaltning redan runt år 2000. Jag vet att avstånden där nere är rätt korta men ändå har budskapet uppenbarligen inte nått dina trakter, ännu.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Ingen skulle vara lyckligare än jag om arrende priserna var lägre,

som det nu är i så är faktiskt 300 kronor per hektar för en mark (om det finns hjort & gris) tämligen normalt .

Beror givetvis hur nära Stockholm vi är.

Men oberoende arrende priset så måste man ta hänsyn till vad jakten ger då det pratas om viltskador,

ju mer vilt på en mark ju högre inkomster från den.

Har en systerson som erbjöd en klagande bonde att skjuta någon av grisarna i havren,

det fick han gärna göra om han betalade 1000 kronor för per kväll ........

//Lasse D.

Där har du en bonde med storhetsvansinne :D

skulle inte gå ut med mindre än att jag får fällda grisar om jag ska jaga spannmålsgrisar.

Men det ligger ju i bondens intresse att stoppa skadorna så jag hoppas för guds skull att inga sträcker sig till att betala för spanmålsjakt :D

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Tänkte på det här med viltskadorna och varningarna för "djurexplosioner".

Älgarna kan jag förstå ställer till med en hel del i trädplanteringarna om de blir för många och stammen måste förvaltas för att det inte ska bli för stora skador/älgarna försvinna helt.

Likaså när det gäller den i framtiden befarade ökningen av hjortar. Jag vet inte hur mkt skador dovviltet orsakar men de käkar ju mest "gräs" så i deras fall är det väl mest att ensilaget minskar, eller? Kronhjortarna går vad jag förstått rätt hårt åt trädplanteringarna. Fast jag tror aldrig att hjortarna kommer att bli samma problem som älgarna. Hjortstammarna måste ju vara mycket enklare att hålla efter då de är flockdjur - eller?

Rådjursexplosionen som kom för x-antal år sedan har väl inte inneburit några direkta skador för jordbruket? Jag vet alltså inte men jag har aldrig hört talas om det. Fast jag är inte någon levande historielektion precis... :D Kan ju vara så att jag inte var i "branchen" då också... De enda skador jag hört om när det gäller rådjuren är i trädgårdar då de äter upp krokus och tulpaner. Jag överdriver lite nu men inte har väl rådjuren varit ett stort problem?

Sedan har vi vildsvinen... Den som inte säger att vildsvinen orsakar skador finns nog inte, och det med rätta. Det finns väl inte något vilt som ställer till med så stora skador så snabbt som en flock med nassar. De är dessutom "svårjagade" på ett annat sätt än rådjur och andra hjortdjur. De rör sig mest på nätterna då det är mörkt (förvånande? :D ) och de är skygga, snabba och läraktiga. Dessutom kräver de andra hundar om det är drevjakt som står på schemat. Vakjakten är dessutom inte alls så trevlig och mysig som jägarna är vana vid. Det är inte fina solupp/nedgångar utan det är mörkt och eländigt då djuren är aktiva. :D Att vildsvinen dessutom förökar sig mycket snabbare än hjortdjuren ställer andra krav på antalet skjutna djur för en stabil stam. Jag tror inte jägarkåren stått eller kommer stå för en större utmaning än vildsvinen på mycket länge. De kan närmast liknas vid minken, skarven eller faran från nordost - mårdhunden. Där tror jag att nästa stora fara ligger. Om vi nu inte går under ytan och tänker på sälarna...de orsakar lokalt stooora skador för fisket. Hoppas att vi får lite allmän jakt på säl snart.

Sedan finns det de som hävdar att våra stora rovdjur är ett problem. Det kan jag förstå ur ett lokalt perspektiv men det är ett "problem" som människan skapat och som vi kan åtgärda snabbt och lätt med jakt om vi skulle vilja...men jag hoppas verkligen att vi kommer att få en nyanserad och balanserad jakt på varg, lo, björn och järv.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Grisar är mer komplexa än andra djur och det finns inga andra som ens kommer i närheten gällande skador, föryngring och läraktighet. Jag hade tänkt skriva intelligens, men tyckte att ordet var för magstarkt och opassande gällande vilt och därför valde jag istället läraktighet för att vara mer korrekt.

Jag har levt bland grisarna i över 10 år, ja det låter kanske lite dumt, men jag har dagligen följt de olika grupperna i mitt område i både uppgång och fall. Till en början när grisarna började etablera sig i området var det inte många jägare som jagade dem, utan det dröjde ett par år innan jaktlagen anlade flera åtlar och började jaga.

Det var inte svårt att räkna ut att det snart fanns många åtlar runt omkring. I början var det bara jag som satt ute på kvällarna och hördes några skott så var det från mitt eget vapen... Sen började jag höra skott lite varstans på kvällar och nätter.. De grisgrupper jag hade framme bestod oftast av en större sugga med kultingar och även några gyltor. Detta var i början av sommaren då det var lätt att räkna in vad som rörde sig på marken - läs mina åtlar. Kultingarna kräver mycket foder och suggorna är inte sena med att ta med dem till våra åtlar där det är lätt att hitta mat.

Det dröjde som sagt ca 2 år innan jag började märka att grupperna blev uppdelade i mindre grupper och att suggorna även var betydligt mindre i kroppsvolym. Jag hade också skjutit några gyltor som var ensamma vilket säkert berodde på att suggan hade förolyckats på något sätt. I två fall vet jag att grannarna hade skjutit just suggor, så det var inte så konstigt att det fanns ensamma gyltor i området. Och det vet vi alla vad som händer när galtarna upptäcker detta! De små suggorna jag hade framme nu var alltså strax under året gamla. Flera av dem kom med 6 kultingar, vilket mer var en regel än ett undantag.

Snart kom fallet och grisarna sågs alltmer sällan på åtlarna. Jag var ändå själv trogen mina åtlar och föjde upp den resterande spillran av gris som var kvar. I fyra år såg det inte vidare ljust ut, men med en mindre tillgång av gris tröttnade många jägare med att sitta uppe sent på nätterna när de ändå inte fick syn på någon gris. På kvällarna hördes inga fler skott och det kanske dröjde bara året innan jag märkte en svag förökning i området igen. Nu har det gått ytterligare två år och nu är här bra med gris igen. T.o.m en förändring har skett där jag ser de lite större suggorna igen! Ensamma gyltor ser jag inte längre! Något enstaka skott kan jag åter höra i fjärran, men inte som det var för några år sedan när alla med vapen skulle ut och jaga. Kanske blir det ett fall här igen även om jag inte riktigt tror att det blir som förra gången.

Jag tror att det står bättre till med kunskapen om våra grisar och att de jägare som jagade efter nyhetens behag inte är lika entusiastiska.

Vad jag menar med detta är att de som fortfarande jagar gris på åtel mycket väl är medvetna vad de håller på med och skjuter på de djuren som är rätt för att inte ändra på balansen i de olika grupperingarna. Nu finns det alltid avarter bland dem också, men de jägare som jagar efter parollen att det skall skjutas till varje pris, är inte lika många längre.

Detta är en del av lösningen som behövs för att hålla efter grisarna och även skjuta på ett etiskt sätt. Vi måste också sluta med att vara avundsjuka om det är några som skjuter fler grisar än andra. Nu gäller det att lägga det åt sidan och skjuta så mycket årsgris vi bara kan och även en och annan ensam sugga, men bara där grisarna är alltför talrika. Svårare är det att skjuta ensamma suggor och det kräver sin man eller för den delen, sin kvinna för att göra det rätt. Det är inte ofta vi ser ensamma suggor, mer än den korta tiden när de lämnar boet under föryngringstiden... På senhösten har de gärna sällskap av gyltor... Är gyltorna tagna är det dock fritt fram!

Sköter vi detta bra är vi på rätt väg med balanserade stammar, men det gäller att inte stanna upp med jakten och bara fortsätta fodra grisarna... Finns i dagsläget alltför många åtlar med bara rent godis för grisarna och alldeles för stor mängd!

Jag skulle gärna vilja se ett förbud mot förädlat foder och även antal kilon på åteln.

Detta var om åteljakten! Hundjakt och ren skyddsjakt lämnar jag över till någon annan.

Jag ser bara en förvaltningsplan på regional, - eller ännu bättre - på en lokal nivå för att vi skall lyckas!

//B.K

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt samhälle. Det är lätt!


Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.


Logga in nu

  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    Inga registrerade användare tittar på detta sida.




http://www.Reservdelar24.SE