Jag har en spårhund av yppersta klass, som även gärna ger sig iväg efter älg och som kan ta rådjur om han kommer ikapp under släpp - men jag har inte vetat hur han reagerar på vildsvin. Jag jagar i mälardalen men grisarna har ändå inte etablerat sig där jag befinner mig, men förr eller senare blir det eftersök på gris och jag har velat få en föraning av hur hunden beter sig.

Hunden i fråga - Loke - är en bayersk viltspårhund, 6 år gammal snart.

För tre år sedan mentaltestade jag honom. Det var en riktigt spännande övning som visade att hunden är, tja, ganska speciell ur ett par olika perspektiv men det är inte det jag tänkte tala om nu. Dock finns det två egenskaper som blir relevanta för denna diskussion. Loke har EXTREMT hög dådkraft, han förvisso blir rädd om han har anledning till det men han kan övervinna sina rädslor och fungera bra i alla fall. Han har dock ganska låg "social kamplust" vilket testaren tyckte kunde vara ett problem i och med att detta ofta leder till att hundar inte håller i så bra när de får till ett stånd på klövvilt.

OK, så jag var en gång i Boda-anläggningen sydväst Norrköping för någon månad sedan. Det var en jaha-upplevelse, vi körde i "testhägnet" där det fanns ett par grisar som kändes lite för avtrubbade för att det skulle kännas som en riktigt effektiv övning. Men visst, jag förstår att det är viktigt att göra en första koll på hundarna i ett litet hägn innan man släpper in dem i de "riktiga" hägnen - är hunden tokigt aggressiv eller blir den livrädd? Loke var stabil men imponerade inte på något vis, i andra släppet var han dock på ordentligt men grisarna svarade inte upp mot honom och han fick aldrig tillfälle att "gå igång".

Jag tog ett nytt ryck med honom i Boda nu i veckan. Jag hade beställt ett större och öppnare hägn än den tidigare gången. Jag gick på där men det var inte alls de resultat jag ville ha. Loke tog upp de tre grisar som var där, konfronterade dem med skall, men när de sprang var han nöjd och gick tillbaka till husse - och ville leta efter flera. Suck... Detta upprepade sig hela tiden. Modigt hela tiden, aldrig rädd, men det var som om han var nöjd när de smet iväg.

Jag och handledaren diskuterade igenom detta. Har HAR ju jaktlust och han går ju modigt mot grisarna när han upptäcker dem? Varför hänger han inte på?

Jag har själv ganska lite erfarenheter av gris, har skjutit några men har egentligen inga kunskaper om hur hundar jagar gris. Men jag funderade över att det är ett sådant jäkla tryck på honom om man släpper på rådjur under eftersök och att han gärna hänger på älg ett par timmar. Det var ju inte precis det vi sett här. Handledaren vid hägnet förklarade för mig är att vildvin är en helt annan femma. De är i ögonhöjd och har ett med hundkroppsspråk ruskigt stöddigt och hotande beteende. Älg och rådjur är bara bytesdjur - men att möta ett vildsvin är något helt annat. Relationen rovdjur-bytesdjur inte är lika tydlig...

Helt plötsligt kunde jag förstå hundens beteende. Mentaltestet var det ja. Han ÄR inte rädd för dem, han går på och konfronterar, men när de vänder och springer reagerar han som husse gör med tandläkaren. Han är inte det minsta rädd att gå dit men det är ändå på något sätt skönt att det är över. Handledaren och jag kom fram till en ny plan: vi måste bryta ned hans uppfattning om att situationen är över när grisarna vänder och sticker.

Nytt hägn: detta hägn var klippigt och snårigt som fan. Grisarna där hade visat sig obenägna att springa lika lätt som grisarna i det första hägnet. Husse (=jag) fick i uppdrag att jaga tillsammans med hunden och ALLTID hålla i.

Så HerrBerg har ställt gris och föregått med gott exempel Jag och Loke letade gris, Loke började skalla, grisarna stannade, jag höll mig i närheten, släppte Loke gick JAG in och skallade, Loke hängde på, sprang grisarna iväg kutade jag efter och Loke hängde på. Det var 100% luftfuktighet och 24 grader varmt, det var rätt svettigt... Vi fick rätt mycket tid här, jag tror att den som hade roligast var handledaren.

Nope. Fel av mig. Den som hade roligast var jag för efter en halvtimme arbetade Loke självständigt, utan hjälp från husse! Han följde efter, han släppte inte, han stanndae grisarna gång efter annan och skällde ståndskall. Det var ett helvete att kalla tillbaka honom när övningen var över.

Så nu är det läge för att ta ett ryck till i Boda, men i omvänd ordning. Först hägnet där grisarna stod bättre, och där kommer jag att gå med och stötta. Sedan tar vi hägnet där grisarna springer lättare för att se hur pass mycket mer självständigt han agerar.

Loke kommer aldrig att bli en "vanlig" vildsvinshund, han har inget sök att tala om. En bayrare är ju inte mycket för vindvittring och opportunistiskt jagande. Han följer sitt spår. Men det finns all anledning att vänja honom vid att skälla länge på gris, för jag släpper ju under eftersökssituationer. Jag tror att han kommer att vara än envetnare på ett skadat vildsvin, så är han men allt annat vilt och jag tror att man helt kommer att kunna glömma detta med att han skulle lämna spåret för att komma tillbaka till husse...

Nåja, om någon som läser detta råkar fulskjuta ett vildsvin någonstans i östra mälardalen - ring mig. Skicka mig ett PM så får ni mobilnummer tillbaka - det är bara att ringa om något gått åt fanders. Jag har ALLTID eftersökspackningen klar och är typiskt iväg på 15 minuter från det att jag väcks mitt i natten.

MVH

/HerrBerg

Jag skulle satsa på att få en gris skjuten för honom.

Kolla om det går att köpa loss någon i hägn.

Förvalta den chansen väl o skjut när han gör som du vill.

Alltså håller i en stund o sen skjuta på stånd.

Släpper inte tex Boda till någon gris.

Försök köpa gris själv av någon o låna nått tomt hägn.

Min gamla Münster jagade alldrig gris under vanlig jakt men ställde flera under eftersök.

Även älg, lusitg hund.. men hon va helt annan när det handlade om eftersök.

Han kommer det är bar erfarenheten som saknas ge han en 50 tal tillfällen med gris och skjut några grisar så skulle jag ha svårt att tro att han inte skulle hänga på. De flestahundar jagar gris med rätt träning.

Det viktigaste är som alltid med hundar att dom måste få belöning för det dom skall användas till och många tillfällen att utvecklas på. Dom brukar ju vara mat drivna i så fall skjut och ge han något gott av grisen. Kanske han ser grisen som ett fläskben efter det och ger allt för att äta upp han bra egenskap hos en eftersökshund ....

Har haft flera hundar som inte har tittat åt gris vid första kontakterna men med tillräckligt mycket träning så har dom funkat klockrent.

Kanske läste jag slarvigt men om du ska ha hunden som en ren eftersökshund, dvs inte använda honom på friskt vilt, så skulle jag vara het lugn om jag var du. Finns inget som tyder på att han inte skulle hänga på ett skadat vildsvin. Mentaltest är bra att ha men de säger bara hur hunden är i testets moment, dvs dådkraft, försvarslust etc. Våra hundar har ÄVEN egenskaper som är rastypiska och som inte kan mätas i mentaltest. T ex kan en gråhund med måttlig "Jaktlust" enligt mentaltestet skälla älg i tio timmar. Kanske är det då så att din ras HAR ett medfött större intresse för skadat vilt, och kanske inte "ska" vara för intresserad för friskt? Ur ditt perspektiv är det en stor fördel om han INTE jagar friskt vilt, då risken ju är mindre att han tar upp "fel" vilt under ett eftersök. Jag har en hund som aldrig jagar friskt vilt när det finns ett skadat i skogen, och denna egenskap är guld värd tycker jag. Som sagt, jag hade inte varit orolig, tvärt om. Det bästa för honom nu hade varit en buk-/leverskjuten gris som är aggressiv men som inte är så väldigt springglad. (Hoppas att ingen tolkar det som att jag VILL att grisar ska buk-/leverskjutas!) Så tror jag! Lycka till i alla fall!

Torkel,

visst är det så, Loke har ett helt klart lojt intresse för oskadat vilt (om det inte är älg, men han låter inte älg störa honom från ett pågående spår). Vid ett tillfälle hade jag spårat i drygt en halvmil utan kontakt med ett råkid som fått ett hagelskott i foten (inte mycket att jobba på, men nu var det så att jag hade åkt ut och det var en trevlig dag och jag kunde lika gärna låta hunden jobba lite). Vi stötte get och kid som korsade spåret framför oss, jag släppte Loke och han gick efter i 30 meter, vände tillbaka, ställde sig i spåret och väntade på att få halsbandet på sig igen. Det var fel djur.

Så nog är det så att han kommer att ha ett högre intresse för rätt djur, men jag kommer ändå att ha nytta av att arbeta ned hans motstånd för att konfrontera vildsvin. Jag tar ett varv till i Boda eller letar rätt på ett annat ställe där man kan få panga på en gris efter bra arbete. Fast nog skulle jag helst vilja få ett par telefonssamtal om påskjutna grisar, vi får se hur det blir med det. De jag har skjutit på har dött rätt omgående (ett dödsök med Loke dock).