Som ni säkert har läst så har många jakthundsraser problem då intresset minskar. Särskilt utsatta är stövarraserna där det till och med talas om att risk för att de kan försvinna. Orsakerna är förstås många och gråben är väl den många tänker på direkt. Men jag tror att det finns fler orsaker eftersom vi kan se samma tendenser i rasgrupper som inte är utsatta för varg i samma utsträckning. En stor orsak är ju självklart tillgång, och priset, på jakt. Även konkurrerande intressen ökar kraftigt bland ungdomar, exempelvis dataspelande. Ytterligare en orsak jag tycker mig se, som dessutom är rätt oroande, är den ökade okunskapen om, och motståndet mot jakt. Kvällspressen hjälper inte heller till med sina bambifierade artiklar samt användandet av ordet 'jägaren' så fort en med jägarexamen gjort något dumt.

Dessa saker är några som påverkar jaktens utveckling och är därför också direkt kopplat till de många jakthundsrasernas dystra prognoser. Vad kan vi då göra för att vända utvecklingen?

Vargen ligger på en politisk nivå och jag lämnar därför denna därhän. Det jag däremot kan göra är att öka intresset för jakt med hund. Det är ungdomar vi måste vända oss till och en bra början är att bjuda in dem på jakt och låta dem se hunden i arbete. Det är många ungdomar som är nyfikna på jakt med hundar men då färre och färre har släktingar med jaktintresse så stannar det ofta vid just en nyfikenhet för dessa. Här har alltså vi alla ett ansvar att ta både för jakten och jakthundarnas framtid.

Vi måste också låta nya hundförare släppas in i jaktlagen. Just detta är som bekant ett problem i många lag då de gamla hundförarna kan vara mycket motvilliga till fler hundar. Detta är oerhört tråkigt för de som vill skaffa sig en hund och gör givetvis att många avstår.

Jag tror också att det är viktigt att fånga upp de som är intresserade av själva hundarbetet men inte i skyttedelen av jakten. Det är faktiskt många som gärna tränar upp en jakthund men avstår från köpet då de inte känner någon jägare som kan skjuta. Detta borde ju verkligen inte vara något problem kan man tycka med tanke på att allergier är vanliga även i familjer med jägare.

Själv har jag bestämt mig att påverka så mycket jag kan, både genom att försöka ordna så hundintresserade får se jakthundarna i aktion och även ordna kurser för ungdomar med jakthundar.

Så, för att hjälpa våra kära jakthundsraser, låt intresserade följa med på jakt och höra skallet från stövaren, eller se grythunden göra sitt jobb i rävgrytet. Ta med dem på kurser och visa dem vilket roligt arbete som ligger bakom en duktig hund. Detta kanske gör att några väljer stövaren och harjakten istället för agillity eller kanske settern för ripjakt istället för en bordercollie och rallylydnad. Jag tror detta är enda chansen för jakthundarna att överleva i längden.

Rovdjur, andra intressen än jakt och jaktmotstånd är de grunldäggande orsakerna.

Ingen vill lägga pengar, tid och känslomässigt engagemang på något som i slutändan blir vargmat.

Få har faktiskt den tiden att lägga som krävs för att få en fungerande hund. Jag vill påstå att i bästa fall så är det 25-30% av alla jakthundsägare som faktiskt lägger den tid hunden behöver för att bli duglig och fungerande.

(Edit: och att hunden mår bra och får den stimuli den behöver....)

Där till så är det inte "fint" eller PK att ägna sig åt jakt.

 

Gråben går att påverka om vi lägger manken till!

 

Tid är svårare.... Jobbet kräver sitt. Föräldraskap har sina "krav". Inte alltid egna krav utan vad omgivningen säger att du ska göra för att vara bra förälder mm. Sen tillkommer den sociala samvaron som "krävs" för att du ska bli ansedd som en bra medborgare/granne/förälder/make/maka. Där är det svårare att påverka. Det är tiderna och samhällskraven som styr. Låt bli att ta hänsyn till dessa och du blir betraktad som ett original som inte släpps in i social samvaro.... Få klarar att stå utanför, de flesta vill vara bra ansedda och ha någon form av "status" i samverkan med andra människor..

Den enda som kan påverka sina val och anseende är den enskilde!

 

Jaktmotståndet kan vi också påverka genom att föra en saklig debatt där vi påvisar fördelarna och samhällsvinsterna med att bedriva jakt.

Jag tror klövviltsjakten är en stor orsak då det kommer till just stövare. Det är många som jag talar med på jägarexamenskurserna som ser klövviltsjakten som den huvudsakliga jakten och det som styr valet av mark, hund, vapen osv. Harjakt är det få personer som ens nämner och rävjakt (eller predatorjakt öht) är något man roar sig med för att förlänga jaktsäsongen och absolut inget man skaffar hund för om man inte fastnar specifikt för predatorjakt.

 

Ger man sig ut i lagen iaf härikring så är det rätt få som ser något nöje i predatorjakt, då jag försöker organisera upp större lodjursjakter och även då det var dags att jaga varg får jag ut 1-2 personer per lag och varje lag består av 10-15 personer. Rävjakt är det ingen som är intresserad av att ens samarbeta kring om jag får tag på en stövare vilket gör att vi blir 3-4 gubbar från det egna laget på 1000 ha på rävjakterna.

 

Det är alltså inte bara intresset hos dom nya som brister enligt min mening då det kommer till stövarna utan intresset öht inom jägarkåren, klövviltsjakten är det som ligger först för största delen av kåren idag enligt min uppfattning.

 

Tycker också många jagar på rätt små marker, sällan man ser några som jagar på marker över 1000 ha och då kan det inte alltid vara lätt att jaga med hundar som har långt förföljande. Då vi haft stövare och jämthundar på dom marker där jag jagar på ganska precis 1000 ha så har det känts som  att marken är i minsta laget och drevet har förr eller senare alltid gått ur marken, har man då kring 500 ha så lär man ju rätt snabbt glömma hundar med längre förföljande och satsar då kanske hellre på stöthundar eller kortdrivande raser.

 

Jag funderar kring om det inte är möjligt att helt enkelt ändra aveln? Hundar som är långa i förföljandet passar dåligt in i dagens jakter och då kanske man ska försöka få ner drevtiderna en aning, en stövare ska ju alltid vara en stövare men det bör gå att få ner drevtiderna en aning.

Här i sydsverige beror nog mycket på att det jagas mer gris och älg. Verkar som att alla ska ha hund till det.

Om man tittar på hur mycket fler hundar det är på SSÄK:s utställningar jämfört med när jag gick med i klubben för 10år sedan. Tror det var 80 hundar på första utställningen jag var på i år var det 220 och det är ungefär likadant med jaktproven.

Är ju helt klart så att på många marker med gott om gris och älg så hinner man inte med att jaga småvilt i samma utsträckning som tidigare.

Viljan finns hos oss "unga" men det är tiden som sätter stopp i nuläget. Det är olika tillfällen i livet och de facto en annan familjestruktur också. Mannen i huset hade nog större möjliigheter att sticka med stövaren en hel dag för 40 år sen tror jag.

Min lösning på detta är att sälja det till ungarna redan nu.

Vad gäller marker ffa härnere i syd så ställer ju vägar och trafik till rätt mycket otyg för en stövare eller drivande hund...

/Magnus

Dagens samhälle speglar sig nog mycket i jakten. Ingen har längre tid att stå på pass och njuta av ett drev som snurrar runt runt utan efter 30min är nästa såt redan på tal i radion. När jag fick börja med klövjakt (rådjur) samlades vi alla efter drevet och över en kopp pratade om drevet observationer dom självklara tråkningarna osv. Nu är alla färdiga för nästa såt (dom som är kvar) när hundföraren kommer tillbaka så det blir en stående kopp i bakluckan snabbkoll av hund och iväg. info om såten får man på datorn på kvällen om man har tur. Jakt är inte 2x45 min med 15 min paus brukar jag säja jakt är en livsstil.

Man har nog sällan tillgång till de marker som en stövare kräver.

Värmland å dalarna har säkerligen hört till de stövartätaste delarna i landet tidigare innan invasionen av varg och i grislänen är det just grisarna som lockar (rockar). 

Allt varierar över tid, så även jakten å jaktformerna och därmed val av hundar. Tiden harjakten med stövare skall få tillbaka sin storhet är förmodligen långt borta.

Man har nog sällan tillgång till de marker som en stövare kräver.

Fast å andra sidan finns dom. Å ibland är det så jääävla tjurigt för att få komma till å jaga. För det är ju många gånger så att det är injagningen som innebär markproblem. Har du en injagad bra stövare så blir du rätt kvickt uppbokad.

Tyvärr sätter vägen käppar i hjulen för mig (nästefter fru, familj och hus ) annars hade blivit en stövare. Alltjämt blir det en drivande jycke när det är dags för det är ju kul.

Så är det nån som vill bli av med en bra injagad social hund så kan ni höra av er så spar jag tid

/M