Hur spårtränar jag min valp?
Redan någon dag efter att valpen kommit hem så kan träningen påbörjas. Hundar lär sig snabbt vad som lönar sig och inte. Kan vi som förare presentera spåret på ett bra och motiverande sätt så spelar valet av ras mindre roll. Självklart så har vissa raser en rakare väg till att bli bra spårhundar, men med rätt träning så kan även en sk ”sällskapshund” bli en riktigt bra spårare.
Hur börjar jag?
Personligen så lägger jag mycket tid på att få valpen att vilja använda nosen, det är oftast inga större problem då allt som luktar det minsta lilla, se som potentiell föda. Olika sök övningar både i hemmet och i naturen, där hunden på eget bevåg löser uppgifterna och belönas rikligt när nosen styrt den till rätt plats. Att rulla en korvskiva över golvet och sedan hämta valpen och sätta den på ”spåret” är ett sätt, eller varför inte blöta upp valpens mat och stoppa den i en påse som man sedan gör några hål i, släppa den över gräsmattan och vi har världens bästa spårslut för en hungrig valp.
Nu har hunden förstått vad den har nosen till och det är dags att presentera en vilt klöv. Själv så använder jag klövar från alla viltslag utom rådjur. Och detta på grund av att rådjurs doften är enligt mitt tycke alldeles för enkel att följa. När det gäller blodets vara eller inte så tycker jag att man ska vara försiktig med blodet till en början. Hunden är oss överlägsen i allt som heter dofter och det vore tjänstefel av oss att inte utnyttja detta.
När jag kommer till en skottplats eller trafikolycka så är vederbörande oftast något exalterad, chockad eller stressad. Den ända frågan som jag tycker att det går att få ett någorlunda exakt svar på är var djuret synts till för första gången, och det är där ifrån jag börja spåra. Således så spårar jag alltså friskt djur fram till (spårstart).
Har man då lärt hunden att markera blod, hår eller kulnedslag så slipper vi ödsla massa tid på att leta efter den själva samt att vi minimerar risken att förstöra ”starten” med att klampa runt och lägga massa onödig vitring. Självklart så måste vi även träna på detta då alla inte har vett nog att låta bli.
Spårträning!
Börja med raka och lätta spår så att hunden i början av er träning har nära till sin belöning(spårslut). Om hunden går av spåret (tappar) ge hunden en chans att på egen hand arbeta sig tillbaka till spåret, beröm på det sätt din hund klarar av i spårarbetet när hunden är rätt. Om hunden tappar spåret och efter en stund inte hittar tillbaka, sätt då hunden på spåret där ni med all säkerhet vet att hunden sist hade spårkontakt. När det senare i spårarbetet är dags för de första vinklarna så förbered hunden genom mjuka vinklar (kurvor). Tänk på att ge hunden mer tid vid terräng och biotop byte då det blir olika vittringsförhållanden på olika underlag, hårda, mjuka, torra, fuktiga, varma och kalla. Se till att hunden håller ett behagligt och lämpligt tempo i spåret. Om hunden arbetar alldeles för snabbt i spåret och har en väldigt hög förväntan så är risken också stor att hunden får svårt att koncentrera sig och blir slarvig i sitt nosarbete. Genom att försvåra spåret med, vinklar, bloduppehåll, liggtid, längd mm kan vi påverka hundens koncentrationsförmåga. I samband med att hunden utvecklas i sitt spårarbete bör även ni utveckla ert öga för att läsa er hund i spåret. När har min hund tappat spåret? När spårar min hund med säkerhet? Vad spårar min hund?
Väderförhållanden
Tänk på att väder och vind spelar stor roll när ni spårar. De första spåren bör läggas i medvind för att på så sätt få hunden att arbeta med nosen i backen (spårkärnan). Börjar vi med att spåra i motvind ökar risken att hunden går i vind. Vinden påverkar spåret, i den bemärkelsen att vinden till viss del kan skingra spåret, men även flytta det, spåret behöver alltså inte alls ligga där du lagt det. Vid värme/ torr mark tappar spåret snabbare sin vittring, tänk även på hundens slemhinnor och vattna hunden under ett långt spår i värme. Dimma ger god vittring hög luftfuktighet gör också att hundens slemhinnor inte torkar ut lika fort. Regn i lagom mängder ger god och bredare vittring, alldeles för mycket regn sköljer bort spåret(vittringen). Snö är inte någon fara för spåret om det inte handlar om stora mängder, tänk dock på att snö ”konserverar” spåret vilket gör att det tar längre tid för spårdofterna att nå spårytan. Men om det töar och sedan fryser låses vittringen fast under isen, och du bör då lägga ett nytt spår.
Tänk på
Att oavsett hur er träning eller tävling har gått, är det samma hund som ni tog mer er dit som följer med er hem.
Att vi aldrig kan tvinga en hund att spåra, det är istället vår uppgift att hitta hundens motivation.
Att ha med sig den viktiga egenskapen som hundförare: En öppen syn på hundträning för att ständigt utvecklas.
Att ha en väl rastad hund som ska påbörja sitt spårarbete.
