Då vart det dax igen. 2020 hade jag allt spikat och skulle i princip bara boka en lejonjakt då Corona slog till och satte stopp för alla jaktresor till utlandet. Februari 2023 bokade jag jakt på två farmer i Sydafrika efter att ha sållat bland diverse erbjudanden. Den första, Mattanja Safaris har jag haft kontakt med sedan några år tillbaka och Dieter Prinsloo har inte släppt mig utan hållt mig ajour med erbjudanden odyl. När jag fick ett erbjudande att jaga en buffelko eller två kunde jag inte låta bli och bokade en vecka med honom. Den andra jakten är hos Evert van Deventer Maswiri Safaris som jag bokade via "book you hunt"  med 40% rabatt på Giraff och Kudu. 

Det som skiljer sig från 2020 är att jag är i ganska miserabelt skick, 45 års arbete i tung industri har satt sina spår, det jag lider mest av är mina förstörda knän, jag hoppas verkligen att jag klarar två veckors jakt. Dom flesta verkar tycka att det är roligt att planera jaktresor men jag måste säga att jag tycker det är svinjobbigt varje gång, så mycket kan gå fel. Den största utmaningen är att ta sig dom 230 km med tåg till Kastrup, misslyckas i typ 50% av gångerna. Värst var 2017 när jag var i Namibia,  SJ tippade av oss i Osby med informationen att det skulle komma bussar för vidare transport. Inga bussar dök upp men tre timmar senare kom det ett tåg som skulle söder ut så jag klev på. Kom till Kastrup i lagom tid för att missa mitt plan till Frankfurt. Sjs lilla fadäs kostade mig två dagars jakt som jag i stället fick tillbringa i Frankfurt plus ca 12000kr i nya flygbiljetter och hotellnätter. Denna gången gick det bättre, från Alvesta var det bara försenat en halvtimme vilket man lyckades utöka till en timme jämt till Lund. Trots detta kom jag med mitt plan (20 min försenat) till Zürich där man redan bordade till Jo-burg. 

Folk som jobbar med att konstruera flygplansstolar är lika dåliga på sitt jobb som dom som har hand om tågtrafiken. Deras okunnighet om människans anatomi gör att stolen efter bara efter ett par timmars flygning är att likställa med ett medeltida tortyrredskap. När man ledbruten till kropp och själ staplar av nattflyget efter drygt 10 timmar och ser den afrikanska soluppgången så piggnar man till så smått och börjar fundera på vilka äventyr som väntar på en dom närmaste veckorna. Kommer jag att lyckas med min plan att skjuta två buffelkor? Kommer dom för min del oprövade kulorna från North Fork göra sitt jobb? Kommer knäna att hålla? Kommer jag att ta en Kudu som är värd att ta med hem? På denna femte resan kanske det lyckas. Kommer man att se några nya viltarter? Frågorna är många och möjligheterna betydligt bredare än vid en chater till kanarieholmarna. 

Evert stod och väntade på mig vid utgången och vi gick till polisstationen för att hämta ut min Schultz & Larson Victory i 416 Taylor. Bössan stod på disken och efter ett smärre tillägg på ett av dom tio a4 som jag hade försett polisenserganten med, trodde jag att saken var biff. Det var det inte, jag hade glömt ett tillfälligt exporttillstånd från Polisen. Trots en stor charmoffensiv från Evert fanns det bara ett alternativ och det var för oss båda att ta in på hotell och väntar på morgondagen måndag och få tag i en vapenhandläggare som kunde skriva ut ett intyg på studs och faxa/email ner det. Medans en av poliserna gick iväg med Evert fick jag papper och penna av sergeanten för att skriva ut hur mycket det var värt för mig att alla fyra närvarande poliser fick hjälpa mig att lösa problemet med pappersarbetet. Det roliga med cirkusen var att Evert trodde att hans vänliga och vinnande sätt löste problemet, inte min plånbok. Efter ca 8 timmars bilfärd kom vi fram till gränsen mellan RSA och Zimbabwe där Evert äger två farmer på tillsammans 6000ha. Det visade sig att han hade många svenska klienter som återkommer år efter år. Där träffade jag Robbie som ska guida mig på farmen. Planen för morgondagen är att vi börjar med giraff och Kudu men hittar vi en bra buskbock, Bushpig eller Nyala smäller det.  

Beskow camp.

Morgonen jaktdag ett började med en kopp the medans jag tittade på ett gäng impalor, silkesapor, en Buskbockshona och en ung Kudu 50m från grillplatsen där jag satt. Sedan iväg för ett besök på skjutbanan en liten bit från själva lodgen. S&l en har börjat bete sig en smula underligt sedan kolven sprack och nog fan träffade jag inte ett A4 på hundra meter när jag hade skruvat ihop bössan igen. Kolven är ju limmad och det enda jag plockar bort är pipan när den ska ner i kofferten. Nästa skott hamnade lågt på tavlan och efter 15 klick till satt skottet i den svarta pricken. 

Efter en bra runda i pickupen fick vi se en girafftjur som var ensam, mörk i färgerna och med ett horn som pekade 45 grader fel. Vi gick efter men fick ingen bra vinkel, kom för nära inpå , han såg oss och drog iväg. Jag kan inte säga annat att jag trivs i det omväxlande landskapet med sina Kopijes och Baobab träd. Lite roligare än en del andra ställen som jag har varit på, platt som en pannkaka och sikt till nästa träd blir rätt tråkigt efter ett par dagar. Nästa stopp var att smyga efter Kudu men efter vi såg tjuren så kunde vi konstatera att varken han eller hans kompis hörde hemma på väggen än. 

Efter lunch och en siesta som Ritchie lyckades dra ut till tre timmar rullade vi iväg igen. Vi spanade från en kopije fick och fick syn på några giraffer men när vi väl hade tagit oss dit kom Robbie på att klockan nog var lite för mycket för att smälla ikull en av dessa märkliga kreatur. Ta hand om en tjur som kanske väger 1,6 ton och att skära ner den till 700-800kg kött tar ju en stund även för ett gäng som har vanan inne. Vi tog bilen och skulle leta Kudu men fick syn på en Nyalaherre som hade sällskap av en ung buskbock. Glada i hågen bestämde vi oss för att gå på och stötte dom ganska omgående. Vi hade en ganska besvärlig vind med oss så dom gick inte långt men Robbie var lite för het så vi stötte dom igen. Efter ett tag hade vi tjuren på 25m i ett tät-tät buskage där han hade lagt sig ner. Man anade konturerna bland vegetationen medans han hade full koll på oss tre. Jag stod på pinnarna och nu var det frågan om vem som skulle röra sig först. Efter en svettig minut eller så löste sig detta på enklast möjliga sätt. Plötsligt hördes en bekant ringsignal från 90-talet tillhörande en finsk mobiltillverkare. Nyalatjuren gick från 0 till hundra snabbare än en porsche och vår spårare Sam ( som jag numera kallar Nokia-Sam) fick stå ut med en något irriterad blick från den långväga jaktgästen. Robbie tittade lite sorgset på dammolnet efter tjuren och påpekade att vi nog får leta upp en annan tjur för denna ser vi inte mer på ett tag. Vad man mer kan säga om första dagen var att vi praktiserade lite drevjakt med två spårare medans jag och R stod i förhåll med pickupen som drevjakts torn. I såten nedanför en damm fanns dock bara Impala hemma. 

Den andra dagen började väldigt tidigt, vid tvåsnåret på natten började det att storma med åska och slagregn. Detta avtog vid fyratiden och då vart frågan om man skulle ta en morgondusch, man stänger nämligen av strömmen i landet tre gånger om dagen under ett par timmar i stöten vilket innebär att vattentrycket är dåligt. På större farmer löser man ju detta med generatorer, solceller och batterier men jag är ju den enda gästen här så då får det duga med batterilampor som ljuskälla och gasspis för att värma tevatten. 

Vi åkte iväg vid halvsju snåret på morgonen och Robbie var inte alls nöjd med det kalla (15+) och blöta vädret och vi åkte runt i pickupen till vi stötte på en ensam Girafftjur som var skjutbar. Tyvärr hade den inte dom mörka fläckarna som jag var ute efter men vi bestämde och för att försöka. Efter en mycket kort spårning bröt Robbie då han ansåg att tjuren var på väg in i terräng där den skulle vara svår att bärga. Fram till lunch åkte vi mest runt och gjorde några fruktlösa sökrundor till fots. Vi kom även nära ett gäng med girafftjurar som hade varit enkla att ta om dom inte hade varit lite för unga. Tog även en sväng  vid samma damm som i går där vi fick syn på tre flodhästar på land. Även några mindre krokodiler låg och värmde sig i solen. Efter lunch skippade vi siestan och fortsatte köra runt i pickupen. Denna jaktform tyckte jag var så spännande att jag nickade till flera gånger, det var långt mellan gångerna man såg något vilt överhuvudtaget. Efter två dagar på markerna kan jag nog konstatera att det är få ställen som jag har varit där man ser så lite djur. Desto roligare var det då att se tre elefanter som strövade omkring innanför det helt meningslösa taggtrådsstängslet mellan RSA och Zimbabwe. Meningslöst i den meningen att man har lagt ut massor med taggtråd men man behöver inte gå mer än max hundra meter för att hitta ett hål för att ta sig igenom. Ciggarettsmugglare och Elefanter ser till att det finns passager på många ställen. Hårresande idiotiskt påfund att vräka ut militär taggtråd i naturen, den måste ju skada massor med djur, även kreatur och åsnor som går omkring överallt. Tyvärr är det ju ett kännetecken för Afrika det här med beslut utan konsekvenstänk, dessutom tillkommer en häpnadsväckande ineffektivitet oavsett vad man vill ha genomfört. Strax efter vi hade lämnat elefanterna passerade vi en kopije och dröm om vår förvåning när vi såg en brun hyena komma nerspringande rätt mot bilen. På toppen av bergknallen kunde vi se två fläckiga hyenor spana efter den bruna och oss. Det kändes lite som vårat uppdykande räddade livet på den bruna, det verkade som om dom fläckiga var ute efter den. Robbie har aldrig sett dom två arterna ihop. Tillbaka till den strömlösa lodgen, planen för morgondagen som tydligen ska bli riktigt varm (28+) är att sitta i ett gömsle vid en till stora delar uttorkad flodfåra, där vi såg en del lovande spår igår.  

Såsom planerat blev det dag tre, vi åkte direkt och satte oss i ett gömsle på morgonen. Vi satt i fem och en halv timme och det vi fick besök av var några olika grupper med Impala och en Kuduko. Vi tog lunch vid 1300 och den var exakt likadan som dom två föregående dagarna, två rostade brödskivor, två korvar, bacon, bönor i tomatsås och tre vändstekta ägg. Efter lunchen åkte vi för att titta efter giraffer på damm farmen, jag hade ju fått ett gott öga till den gamle tjuren med dom mörka fläckarna som vi såg första dagen. När vi kom till stället där vi hade sett honom var där en liga med giraffer som skingrade sig i några olika väderstreck. Någon var dock kvar i dungen där dom stod så vi skickade in en spårare för att trycka ut vad det nu var. Jag stod beredd på pinnarna i närheten där dom flesta andra hade gått ut. När spåraren kom fram pekade han i motsatt riktning så vi gick över till andra sidan dungen. Där stod våran gamle bekant med sitt sneda horn och kikade lite försmädligt på oss. Jag kom på pinnarna, men det var inte mer heller innan han drog iväg. Han stannade i en svacka där vi i och för sig kunde se större delen av kroppen och Robbie frågade om jag tyckte det var för långt. Jag svarade nekande och skickade iväg en NF 370SS på sin 120m långa resa. Kände att jag kom en smula (10-15cm) längre fram än jag hade tänkt men både hjärta och lungor sitter ju långt fram i bröstkorgen på en Giraff så det gick säkert bra. Vi gick fram till skottplatsen och följde slagen in i Mopaneskogen och fick snart syn på giraffen. Den gick iväg och vi hängde på och efter ett par hundra meter började man ju blir en smula orolig. Robbie sa till mig att byta till FMJ, det kunde bli konstiga vinklar med träd i vägen. Strax efter såg vi tjuren och jag skickade två skott mot huvudet på bra håll men den chansningen gick inte hem. Ett problem som jag hade var att dom båda spårarna nästan trängdes om att gå först därefter kom PHn med pinnarna och så lilla jag. När jag sköt andra skottet hade Nokia-Sam redan tagit några steg framåt i tron att jag bara skulle skjuta ett skott. Jag tror inte mynningsbromsen var en och en halv meter från hans oskyddade öra. Tur i oturen var ju att han inte blev av med hela skallen. I trettio gradig värme och den snabba takten i förföljandet gjorde att skytten började känna av att överhettning låg nära tillhands. Vi hade konstaterat att tjuren släpade det ena frambenet och när vi fick syn på honom nästa gång lyckades jag sätta en FMJ strax under örat på honom. Det är en ganska spektakulär syn när 1,5 ton giraff helt lealös rasar i backen. Vi kunde snabbt konstatera att första skottet satt precis där jag hade sagt och jag bad Robbie att säga till dom som skulle processa djuret att dokumentera kulans väg i bilder. Nu visade det sig plötsligt att slaktaren skulle hämta en Elefant så han hade inte tid att komma. Robbie kom på den lysande idén att tvinga Sam och Julius att sova i tält och vakta kadavret för vidare transport till slakteriet. Jag ställde mig ytterst tveksam till förfarandet med tanke på värmen och slaktaren gav mig rätt. Resultatet blev att tre gubbar från farmen ska hämta hjälp från grannen, stycka ner giraffen i bushen och köra hem den på pickupen. Vi får väl se hur det går för dom och om jag får någon info om kulans framfart. 

Julian, Nokia-Sam och Robbie.

Jaktdag fyra och Robbie som bor på farmen var sen igen. Först var vi tvungna att byta från Hi lux till Landcruiser då vi redan hade lagat fem punkteringar och även reservdäcket var tomt. Vi tittade även in i slaktboden och jag tror att grabbarna grovstyckade med en handgranat och finstyckade med några slöa yxor, det såg bedrövligt ut. Någon kula hade dom inte hittat än i kötthögarna. Sedan hade jag funderat en stor del av natten vilken kula jag skulle spara till min tandläkare. När jag var där i Februari verkade allt frid och fröjd, när jag fick tandvärk för en månad sedan var jag där igen och allt var fortfarande frid och fröjd, han skickade hem mig med en räkning på 1400kr och en flaska munskölj. Jag har ju haft ont i käken sedan dess och ätit värktabletter men nu när jag var på semester utomlands bestämde tanden att försöka likna mig vid en hamster med bara ena kindpåsen full med nötter. Efter att ha gått efter kudu ett par timmar på förmiddagen pallade jag inte längre utan vi fick söka oss till bebodda trakter (Musina) för ett besök hos tandläkare. Vi tog bilen med pluggade hjul och utan reserv som plötsligt dög att köra med och fick naturligtvis punktering två mil från målet. Jag kunde ju definitivt hålla mig för skratt när vi väntade att en däckfirma kom ut med ett reservhjul. Framme hos tandläkaren så borrade han hål i tanden för att släppa ut var, pluggade hålet med bomull, skrev ut antibiotika och bad mig återkomma i morgon. Då kommer domen, dra ut eller rotfyllning. Efter ytterligare en byteslös dag där vi även hade varit efter en Nyala vid hemkomsten från tandläkaren kan jag inte annat än misströsta en smula då det bara är två dagar kvar minus en eftermiddag för tandläkaren. 

På morgonen åkte vi ut och satte av våra två spårare på var sin Kopije och jag och Robbie åkte till en tredje. Vi satt ett par timmar och spanade och såg Gnu, Impala, Kudu men inget som var värt våran uppmärksamhet. Vi tog en runda med Pickupen och när vi i princip var på väg hem stötte vi på en grupp Kudus i den öppna terrängen vid dammen. Tjuren som var med hade exakt sådana horn som jag inte gillar, jag vill ha parallella symmetriska horn med djupa bågar men då vi inte hade fått chansen tänkte jag att vi pröva väl, man behöver ju inte kröka fingret om man inte vill. När Robbie ställde upp pinnarna gick skocken ifrån oss och det var nära att jag skickade iväg en smäll bakifrån mot nacken. Robbie visslade till för att få tjuren att stanna till men effekten var den motsatta, hela hjorden lade i en högre växel och var snabbt uppslukade av mopaneskogen. Svensk som man är tar man ju inte alltid till sig seden dit man kommer, jag sade lite besviket att jag inte kunde skjuta tjuren i röva men det är helt okej enligt Robbie, man måste ta skottchansen om man får den på Kudu även om vinkeln inte är optimal, lite magegurr har dom inget emot tydligen. Vi tog Pickupen och körde upp på ett berg i den riktningen som gruppen hade försvunnit i och efter en ganska kort ansmygning skymtade vi flera kor under förflyttning. Jag hade två luckor att välja på och jag valde ettan för obs och tvåan för skott. Efter att ytterligare några honor hade passerat kom tjuren och trots att han gick snett ifrån oss med bringan täckt av lövverket lät jag kulan flyga. Robbie såg en smula upphetsad ut när vi gick fram till skottplatsen. Vi behövde inte gå mer än ett tjugotal meter för att hitta tjuren med ett perfekt skott på tvären rätt genom hela Kudun, in i buken med kulan sittande i skinnet på andra sidan strax framför bogen. Robbie och Nokia-Sam verkade nog så entusiastiska vad det gällde storleken på trofén medans jag kanske var lite mer avvaktande. Tjuren hade grova horn men inte anmärkningsvärt långa, 53 tum som det senare visade sig. Robbie ville köra iväg med Kudun till ett mer fotogent ställe än i den täta dungen så vi lastade och tippade av igen på lämplig plats. Foton togs enligt alla konstens regler, sedan hem till slaktboden. Det blev ingen lunch för mig idag heller, en del bomullsproppar hade försvunnit ur hålet i min tand och svullnaden hade inte gått ner nämnvärt. Halv två skulle vi åka till tandläkaren men när jag gick ut fanns det inte en människa i sikte. Jag tänkte att jag kanske hade hört fel på tiden men vid kvart i dök Robbie upp och frågade om vi kunde åka. Det visade sig att grabbarna höll på att lasta på flera djur på pickupen som skulle till ett slakteri för styckning. Klockan två kom vi iväg och vad jag hade förstått var det sagt att vi skulle vara hos tandläkaren senast tre. Efter att ha tippat av djuren på slakteriet där man på ett ganska omständig sätt lastade av slaktkropparna kom vi till läkaren tre minuter över tre. Det var stängt. Jag måste ärligt säga att jag blev en smula kallsvettig då jag hade levt i en förhoppning att äntligen bli av med smärtan och kanske till och med kunna intaga lite föda efter två dagars fasta. Robbie ringde runt och hävdade att det förelåg ett missförstånd då tandläkaren hade fått för sig att jag skulle träffa en annan tandläkare nästa vecka. Tro det den som vill, jag bara undrar hur en läkare bara kan lämna en patient som han vet har starka smärtor åt sitt öde utan att ringa till mig eller Robbie för att stämma av läget. 

Hem till campen igen, planen var att skicka in tre spårare en timme innan mörkrets på en ö i Limpopofloden för att trycka ut en Buskbock. Robbie tog sin Brno 602 i 458mag med sig och mycket riktigt stod det tre elefanter längre upp i flodbädden. Det enda som var hemma på ön var en skock babianer och en buskbockshona. När vi körde tillbaka till Camp Beskow slingrade sig en ganska rejäl pyton över vägen vad man kunde se på kroppsformen fanns det en hyrax eller Klippdasse mindre i världen. När vi kom till campen kände vi den förföriska doften av grillad girafffilé. Min tandvärk nådde nu nya höjder och jag började ifrågasätta hur länge jag kunde stå ut med detta. Dåligt med sömn och några dagar utan mat tär på humöret även om jag har försökt hålla god min. 

Efter en kort natts sömn var det dags att prova på Bushbock igen. Vi åkte till dammen och spanade och det första jag såg var en Kudutjur som låg och vilade. När den reste sig upp och gick i väg hoppade vi in i pickupen för Robbie ville se lite närmare på den. Tjuren gick sakta över vägen på 40m och vi såg den en lång stund. Nu när allt redan var klart får man dom serverade på silverfat, å andra sidan hade jag nog inte skjutit denna då den var mogen men kring 50 tum. När spaningen vid dammen inte gav något tyckte PHn att vi skulle patrullera genom apelsin och citronodlingarna, där trivdes buskbock, vårtsvin, duiker, babianer, silkesapor och en del nattaktiva djur som Bushpig och piggsvin. Stora flockar på femtio babianer och mer ställer till med oerhörda skador på fruktodlingarna, man har faktiskt ofta äldre damer med stenslungor som sitter vid fälten med citrus och tomater hela dagarna för att skydda dom. Aporna ses som ohyra och Robbie skjuter dom från bilen med sin CZ P07 med rödpunkt, laser och ficklampa. I det här fallet så hade vi patrullerat av en stor del av odlingen och jag funderade på att skjuta en bra duiker i brist på buskbockar. Nu slumpade det sig som så att vi såg en bock med korta horn som hade en stålsnara runt halsen. Robbie svängde runt med pickisen och med en oerhört knepig skjutställning mellan A-stolpen och backspeglen lät jag helmantlen göra sitt jobb. Snaran hade skavt bort all päls och även en del skinn så det var en välgärning att vi fick död på den. Duikern skulle lämnas till hyenorna då man tydligen hade en regel att inget snarat vilt fick användas till människoföda för att inte uppmuntra bruket av snaror. Vi fick syn på en fullvuxen babianhane som började gå ifrån oss men med mina nyvunna kunskaper skickade jag på ett skott bakifrån som slog av ryggraden. När vi kom fram fick Robbie avsluta med sin pistol. Den lilla Duikern får bli ett halsmontage med ståltråd och allt och Babianskallen med sina hiskeliga huggtänder får dom koka och bleka. På eftermiddagen körde vi drevjakt i ett par såter men det var förvånande tomt på vilt mellan Limpopofloden och vägen som löper parallellt med den. Sedan åkte vi upp till dammen och spanade tills det blev mörkt och det enda vi såg var två buskbockshonor och en rejäl vattenbock. Då var det dags att åka vidare till nästa farm i morgon och jag ser även fram mot tandläkarbesöket. Då svullnaden och ömheten har avtagit en smula vågade jag till och med raka mig igår. Jag måste vara en lönsam gäst på farmen, ingen mat, ingen sprit, vin eller öl, bara några koppar te och mineralvatten. Efter fyra dagars fasta kan jag inte säga att jag är annat än sugen på mat, det hade varit trevligt att grilla lite giraff / Kudu och ta en pilsner till. 

Fått ett erbjudande av en kompis från frankrike om att ev följa med ner till Sydafrika hos en polare till dom som har ranch där och skjuta några buffelkor,vet ungefärliga antalet och tiden det skulle ske isf. Och antalet jägare blir nog ca 3-4 st.

Finns tydligen för många kor kvar på markerna där nu.

Fick även ett pris på vad fällavgift per djur är & dom satte priset till 30 tkr. Är det någon som varit på nåt liknande & hur tycker ni det låter,är det för dyrt?

Mvh Stefan

Jag har blivit bjuden på en tredagars drevjakt i Tyskland i Januari.
Området är i närheten av Sangerhausen. 
Jagdscheine och EU-vapenpass har jag koll på. Men jag har hört olika bud om vad som gäller för:
* Ljuddämpare. Är det tillåtet där? Skiljer sig lagen beroende av område eller gäller samma i hela landet? Jag har gärna dämparen kvar på bössan.
* Ammunition. Vad gäller för kulvalet för jakt i Tyskland? Jag har hört vissa prata om förbud mot kopparkulor på grund av rikoschett-risk. Andra pratar om blyförbud. Jag har förstått att kulskott från mark inte gillas utan att det är torn som gäller. Jag använder i nuläget Norma Oryx 9,3x62.
Signalfärg på kläder. Är det ett krav i hela landet? Någonstans har jag fått höra att en viss procent av täckande klädsel ska utgöras av signalfärg.

Någon som har järnkoll?

Så ser han mig som en bra kontakt för detta och erbjuder mig jakt på kron under brunsten,uppe i bergen. Jakten blir isf lock och smyg jakt,boendet är det enklast möjliga med tält så det låter för mig som nåt jag ska byta till mig.  Gillar det enkla och att sova ute i naturen. Även jakt uppe i bergen med den fantastiska naturen är nåt som uppskattar.  Hoppas bara detta jävla Covid-19 är under kontroll till nästa höst

Då är frågan var och vad? Kronhjort i Skottland är en gammal pojkdröm, sett en del äldre trådar här och på grannforumet men har någon nyligen varit iväg tages tips emot tacksamt, plocka ihop resa själv eller via arrangör?

Nya zeeland?

Skjuta en fin Kapital dov hemma i Sverige hade ju varit en fin 40årspresent med, försökt i åratal på hemmamarken men inte gått nåt vidare. 

Afrika lockar inte jättemycket och blir nog way over budget... 

Fler förslag och tips?

Resan blir eventuellt kombinerad familjeresa, om övriga medlemmar i familjen väljer att åka på samma gång. Det jag har funderat på mest hittills är väl gems eller någonstans där det finns fina kronhjortar. Kan tillägga att jag är ung och har bra kondition och ork så däri ligger inte någon begränsning. 

Alla tips och råd tas tacksamt emot!

Sköt visserligen 17 vilt på denna resa men jag tog inte hem mer än det som är på bilderna. Börjar bli fullt på väggarna och dessutom är det orimligt dyrt.

Jag åker ner igen till Dannie, sist tog jag med 4 robsoftare, allt funkade men trofeerna strular.

Då kostade hela resan 16500kr med 4 vilt, små som impala warthog o liknande.

mn åker ner o landar i johannesburg kl 10-11, sen färd till camp provskjutning  mm

dag 2-6 jakt, man går 2+1 ca 0600-1100 sen siesta o lunch sen 1500-1900 sen brasa middag mm.

enkelt boende men i dubbelrum med wc dusch airkondition.

Observera nu,,, trofeerna har ej funkat ännu, men kanske mitt fel

obs 2 jag tar ingenting för detta mer än sällskap o en bra kontakt, gissar på 12-16k + flygresan.

Detta är en enkel afrika jakt där du får känna känslan att få knack på dörren, enkel frukost, gå ut i shorts tshirt kängor o solhatt, i 5h på förmiddagen sen kanske 4h

exakt datum ej bestämt men siktar på 15-20 mars, kollar bäst flygresor, om egna vapen rekomederar jag air france.

Vanligste feil jeg ser synes å være for mye klær - da kjører du deg selv i bakken med svetting og dehydrering, det blir fort lange dager ute (8-10 timer).

Iblandt er rett og slett forholdene ikke i favør jegeren, og marginen mellom "jakttur" og "spasertur" kan være hvor tilstede jegeren er i øyeblikket.

Film Highland hjortejakt

Men jag fick ihop allt en vecka innan avfärd så jag åkte med , mest för att jag startat upp allt,, men det var som vanligt skitkul även om jag var lite överansträngd.

då kostade alltihop 16500kr ink

impala

warthogh

blesbuck

5 dagars jakt(7dagar i SA)

flyg

hämtning och lämning på flygplats

all mat

någon öl , vin till maten , ingen starksprit

Priset är samma, 19500 rand dock verkar flyget gått upp lite grann.

Intresserade så hjälper jag till och iallafall följer med med kameran, kanske jagar jag hyena på natten.

minst 4 jägare krävs, fler djur kan jagas efter prislista

extra medresenär kostar ca 70% av fullpris, kollar vid behov.

trofeerna är nästan alltid medalj och en del Guld

Jag bokar alltså direkt med min PH , inga mellanhänder, vi bokar flyg var och en efter allt är bestämt.

Intresserad?

Det var många år sedan jag tog mina jägar-, och vapenlicenser. Tänkte inom en snar framtid resa till en bekants sommarställe (ca. 65 ha skog). Väl där är målet att skjuta lerduveskytte under ett par fröjdens dagar. Alltså ingen jakt överhuvudtaget.

Mina frågor till er är:

-->Måste jag ansöka om något särskilt tillstånd för detta hos Polisen?

-->Finns det några särskilda krav på förvaring av ammunition när man är på resande fot?

Mvh Claes

La Espadella Hunting heter arrangören, och dom förfogar tydligen över 2 områden där dom bedriver sina jakter.

vad ska vi inte missa?

”kidsens” ålder: 12,15,18

ngt i jaktväg?

bra pub?

mat?

bara ös på med förslag.

Ös på ni som har besökt Dublin!

Resan är bokad och 50% betald med hjälp av bidrag från 40 års-dagen.
Flygbiljetter är bokade. Alla nödvändiga dokument är inskickade. EU-vapenpass, kopior på licenser och pass mm.
Igår kom Visitor´s Firearm Permit på posten.

Jag och en kompis åker V. 39 och jagar kron i högländerna. 2 hjortar ingår.
Resan går med Limpopo travel/Diana jaktresor. Har haft kontakt med Sten där sedan ett par år tillbaka. Vi har pratat olika alternativ och kombinationer av vilt men kom till sist fram till att koncentrera oss på Kron denna resa.

Exakt vart i Skottland vi ska vet vi dock inte än. Det bestäms senare på säsongen beroende på hur det ser ut lokalt.

Planering är redan i full fart.
kläder är utvalda. Kängorna som ska med är väl ingångna. Bössan som åker med är min Sako Finnbear 6,5x55 med Zeiss Varipoint 3-12x56. Laddas med Hornady Superformance SST.
Massor med funderingar fram och tillbaka om vilka benstöd som ska med, Vapenryggsäck? Eller liten säck och bära vapnet i rem? Kommer jag bli för varm? Kommer jag bli för kall? mm mm.
Har dock bestämt mig för att inte krångla till det allt för mycket. Det ska nog gå bra ändå.
 

Tänkte i alla fall komma igång med löpningen igen nu när det börjar bli varmare så man får igång en grundkondition. Sedan blir det lite mer skogspromenader i backar.

Även skytteträning på lite längre håll än jag vant mig vid de senaste 20 åren.
Har knappt avlossat ett skott på mer än 150 meter sedan jag låg som prickskytt i Arvidsjaur i lumpen.

Mer info kommer framöver.

Med vänlig hälsning John

Destinationen blir ett nytt ställe för mig,kommer att bo i en liten by utanför Accous i sydvästra Frankrike och jaga i Atlantiska Pyreneerna endast 2 mil från gränsen till Spanien.

Jag har licenser för 2 Gemsar och även licens på 1 rådjur och fritt på vildsvin, men jakten kommer främst att bedrivas efter gems. Den info jag fått om själva jakten är att vi promenerar i ca 2 tim i mörker varje morgon med pannlampor upp till dom områden vi ska jaga.En eller 2 nätter sover vi där uppe i nån liten stuga,och fällt vilt bärs ner i ryggsäck. Om jag lyckas skjuta båda Gemsarna så kan det bli även bli en sväng över till Spanien då min kompis även har jakt kontakter där.

Ide´n om att fara ner till NZ är en gammal en, den började i slutet av 90talet då jag läste i en av jakttidningarna om en dalmas som varit där nere i 5 månader och skjutit 21 olika arter tror jag det var. BV sket på sig och gick i blöjor de åren, eller kanske drog han flickorna i håret.

Masen heter/hette Mathias tror jag och han har varit synlig i en del gåslockarreportage vill jag ha det till, han ringde jag såklart. Trevlig pojk och efter samtalet var jag inte mindre sugen, om man säger så.

En resa ner dit kräver sin planering och med skilsmässa och turbulent vårdnad om sonen, en massa jobb för att behålla strukturen för densamma, så har åren dragit iväg. Livet kom emellan som de sägs, nu har vi inte suttit still på en låda i köket och väntat utan en del andra resor har då åstadkommits under åren. Men det blir endast min andra jaktresa, BV har trots ung ålder redan det under sitt bälte när vi far. Känns skönt att ha rutinerat sällskap, en svetsande globetrotter.

Nu de sista åren har tanken legat rätt långt bak måste jag tillstå, men när bror började prata om att de skulle åka runt med husbil under några veckor på ön och undrade om vi vilja följa med så väcktes den igen. Blir det nån jakt undrade jag, kanske blev svaret. Dum i hela huvudet, vara luftburen ett dygn och kanske bara jaga om tillfälle gavs? Så den planeringen sket sig, men nu var björnen väckt.

Delad glädje är dubbel som vi alla vet och nu gällde det att finna resesällskap, gick rätt fort att lura upp BV med ett sms. Tog 10sek tror jag, så var det klart.

För de som inte vet så är jakten gratis på Nya Zeeland, så länge man håller sig på statlig mark. Alla de där dyra jakresorna som du läser om är oftast på rancher med megatrofe´r, mer likt Sydafrika. Som tur är så äger staten nästan all mark och vilt finns det gott om på sina ställen (gäller framförallt hålla sig undan de områden staten flygbombat med gift) och en artrikedom av däggdjur som alla är utplanterad, var endaste fladdermöss som fanns där innan engelsmännen togs sig dit. Öring och regnbåge tog de också dit, vilda och stora nu. Hoppas vi slipper se klara strömmar med ädelfisk i, det klarar inte mitt fiskehjärta av utan ett spö.

Vill man jaga på privat mark måste man fråga om lov först, inte för att skjuta vilt för den äger ingen, men för att få gå på marken måste man få ett ok.

När vi började prata om vad vi ville jaga så var vi rätt snabbt överens om vilka vilt som var mest intressanta och bergsjakt efter thar och gems ligger först på listan, blir det tid och möjlighet så kan vi nog tänkas utöka den listan. Vildget vore coolt och BV vet jag är svag för kron, men som sagt om tiden tillåter.

Oavsett om man ger sig iväg på fiske eller jaktresor så är det ju alltid bra att få hjälp och tips av de som kan och vet om man planerar att resa utan guide, kan bli mkt i blindo annars. Så ett steg på vägen var att nästla sig in på ett jaktforum där nere och be om råd, det gav sig inte bättre än att jag fick ett erbjudande av en gammal yrkesjägare som skjutit hjort åt staten att han vilja hjälpa. En synnerligen trevlig mate som ser ut att veta vad han pysslar med och som det ser ut nu så kommer vi bo hos honom under de veckor vi är där, ”so we can spend much time on the hill”. Han är pensionär.

En pensionär som är som bergsget och flåset kommer få sig en match är jag rädd, gäller att plocka fram pannbenet. Han hade haft en dansk där för några år sedan som tränat i ett år innan, men bara ölmagen, så han var inte så imponerad. Här får vi skärpa till oss, kan ju inte vara sämre än en grötstövel.

Nu planerar vi två för att flyga ut ett par vändor och därigenom spara både tid och lungor, hur han sedan lägger upp det blir spännande att se. Egentligen var tanken att förlägga veckorna i juni för då är kronbrunsten över, vintern är kommen och vi skulle ha berget för oss själva. Men svetsaren har en chefsroll att fylla och en firma att tjäna, så vi jämkade ett par veckor och åker i mitten av maj istället Får hoppas brölet tystnat och att de jägarna gett sig iväg hem.

To be continued..

Skulle behöva tips och råd inför resa. Framför allt på sånt jag INTE tänkt på.

Vi är 6 personer som kommer att jaga i 3 grupper om 2 jägare med en guide/grupp. alla lånar vapen i UK.

Vi kommer att jaga rätt så mitt i skottland, boende och frukost är ordnad. middag löser vi själva

(blir väl en fl singel malt å haggis).

Finns det några andra äventyr som "måste" upplevas? Jag är i skottland för 2a gången men första för att jaga.

är inte inne och läser varje dag men uppskattar det som fås kan

Jimmy

Har ni förslag? Inte torsbo. Men gärna nåt som håller samma kvantiteter eller mer.

Kjells vapen sade en polare, har dom mycket vapen?

Utgår från Dalarna.

https://raftpackr.wordpress.com/2017/08/31/smaviltsjakt-pa-farforijdda/