Ser ut att vara en envis valp.

Resten av artikeln låst.

någon som vet vad det kan vara för problem analsäcksinflamation? 
 

han är annars precis som vanligt men märker att han jagar sämre efter han har bajsat och skrikit till. 

Hade nån sagt för några år sen att jag skulle vänta på en Laika valp så hade jag frågat om personen var riktigt frisk. Men tydligen kan även jag ändra mig till viss del. Men det jag vet är att jag aldrig kommer äga en drever/gråhund.

Hade inte den här jämten vart tyst med älgarna hade det troligen inte blivit ras byte, men med två jämtar på rad som är tyst med älgarna och en tredje som blev förstörd/ skotträdd och hade måttlig jaktlust så kändes det som att jag behövde testa nånting nytt.

Hade gärna haft en karelare igen men tyckte han jag hade var lite jobbig då han alltid skulle vakta mig och var väldigt spec i övrigt, men en riktigt trogen hund till mig var han.

Det jag sett av laikorna sista åren är jag iaf imponerad just av farten dom har och förmågan att ställa i upptaget, sen har dom ofta lyckas ställa om älgen relativt fort. Är väl söket jag är lite nervös över.

Kul att vi är två på forumet som hämtar valp relativt samtidigt.

Återstår att se om det blir ett lyckat ras byte eller ett vanligt misslyckande.

Vilka har västlaika? Medlem i Svenska Laikaklubben? Hur många? Meriter? osv...

Tanken är väl att få igång lite diskutioner om vår ras. Hur vi ska komma vidare med rasen.

Visst kan man ta det på Klubbforumet, men det känns som det försvinner i Östlaika-snacket då.

Jätte snäll och sällskaplig hund som likväl kan duga som enbart sällskapshund men jagar nog lite om hon får önska. Perfekt pensionärs hund som har en 4-5 år kvar.

Kontaktuppgifter ordnas via PM.

För ca 2 månader sedan så tror jag vi har nån tik i närheten som löper.

Han är fruktansvärd. Han piper, slickar i kiss, kissar var 5te meter. Allmänt stressad.

Sen inom jakten känns han väldigt loj, inte jätte sugen på och jaga allmänt. Spårar inte lika långt, avbryter ståndskall osv. Inte alls samma jaktidiot som förra säsongen.

Nu till min fråga kan jaktlusten i min hund påverkas av en löpande tik?

Här kommer mina jämtar

Pojkarna först

Och brudarna

Har införskaffat mig min första spets (blandras jämte/laika) som är 4 månader nu och verkar riktigt lovande. Jag har sedan tidigare en duktig wachtel men jag har fått för mig att injagningen inte är riktigt den samma(?). Wachteln körde jag med tidig och mycket jakt, hade honom i skogen så mycket det gick och när han va 5-6 månader började han springa efter rådjur och sen var karusellen igång, jagade in honom på marker utan vildsvin och han fick först börja jaga vildsvin vid över 1 års ålder och nu jagar han vildsvin orädd med stor passion. Jag har förhoppningar att spetsen ska jaga vildsvin med samma passion.

Men nu till spetsen, jag kör mycket samma melodi just nu. Mycket tid lös i skogen och han börjar tycka vittring är mer och mer roligt, spårtränar mycket också. Men nu kommer frågan att snart känns det som han kommer börja sticka efter vittringen och förmodligen stöta på vilt, det är ju oundvikligt förr eller senare när man traskar genom skogen. Lyckligtvis har vi ingen vildsvin på denna marken så jag oroar mig inte att han ska springa på ett vildsvin men älg finns det gott om. När är det lämpligt att spetshunden ska få träffa på älg för första gången? Ska man låta han sköta det själv att när han sticker efter på vittringen och träffar älgen och sedan stå kvar och stötta honom när han kommer tillbaka? Ska han få växa in i situationen själv eller ska man koppla honom och avvakta tills han blir äldre? Psyket verkar oerhört starkt och han är helt orädd men jag vill verkligen inte förstöra honom.

Så då till nästa fråga, i vilken ålder vågar man släppa honom på vildsvin i hägn? Lite snällare grisar säkert men när är lämpligt, fungerar 8 månader? Kan spetsar vara mogna för uppgiften i den åldern? Hur ser ni spetsägare på detta? Jag har ju förhoppningar att börja släppa honom på grävling i augusti/september men hoppas på vildsvin i oktober och då är han 9-10 månader (född i november 2020). 

Jag förstår givetvis också att alla hundar fungerar olika och mognar olika men jag har mycket jaktmöjligheter och oavsett om han jagar eller inte så vill jag ändå känna mig trygg med att släppa honom utan att oroa mig för att han ska bli skrämd av vildsvin.

Tack på förhand för svar.

Ställer?

Driver?

Stöter?

Eller har ni kanske en som gör allt?

Söker man här på forat är det inte mycket skrivet. 

Den lämpar sig som bandhund och det kan ju vara bra som plan b i vargavärmland men det är ju inte det man primärt vill göra. 

Hur hanterar den gris? 

Finns här någon med erfarenhet av dessa små stöddiga spetsar? Jag har bara mött en enda, på älgjakt för 15 år sedan. 

Har provsläppt han nu men han verkar inte leta älg aktivt. Han går gärna på spår men säker inte mer än 300m, en skenälg kan dra efter till 1,5km sen släppa. Sist han skällde på ko o kalv så skällde han en kort stund sen avbröt han och kom tillbaka.

Vet inte om allt handlar om mognaden? Tips mottages gärna

Själv har jag en och två jämtar till älg men inte hunnit jaga desto mer med honom i år, han är 1,5 år nu och det ser ut som en lovande hund iaf.

Har era karelare skällt fågel när dom var unghund? Min kan inte låta dom vara och hinner med några på varje släpp.

Den kommer först och främst att vara en älghund. Men för att förlänga säsongen funderar jag på att (efter den är injagad på älg) testa med vildsvin.

Har någon erfarenhet av Hällefosare som ställande grishund? 

Anledningen är först och främst att jag jagar för lite älg för att motivera en ren älghund. Mitt stora intresse ligger i trädskällarjakten och det är för mycket att kombinera hundar för båda jaktformerna för mig. Tanken i framtiden är att skaffa en alltoundhund vid sidan av trädskällaren.

Hunden: Sköt älg för henne tidigt, kanske för tidigt, och fick henne skotträdd. Detta jobbades bort och är sedan två år helt försvunnet. Nu är hon tvärtom ivrig då det smäller då hon vet att det är något bra.

De första tre säsongerna var svåra då hon löpte mer och mer, 2018 hela tre gånger, och mellan löpen var skendräktig och jaktovillig på älg. Oktoberjakten fungerade däremot bra. Så jag kastrerade henne och alla sådana problem är således helt borta.

Jag jagar i fjällen och där fungerar hon ganska dåligt tyvärr. Jakten på dessa älgar i gles skog inleds ofta med sken och hon håller i för dåligt på skenande älg för att bli effektiv i fjälljakten. Efter brunsten funkar det bättre förstås och det är skjutet en handfull älgar för henne.

I skogslandet har hon funkat rätt bra.

Söket varierar, ganska ojämn där. Ibland riktigt bra, ibland krävs spår eller doft för att hon ska dra ut. Spårar bra och letar som regel fram älg om det finns någon.

Har letat upp och skällt Björn ett par gånger. 

Jag vill att hon ska få hamna hos någon som jagar mer med henne än jag gör och jag tror framför allt att hon skulle kunna fungera väldigt bra som älg/grishund i södra Sverige. 

Till sinnet är det en oerhört trevlig och snäll hund som aldrig visat aggressivitet. En riktigt härlig familjehund.

Om någon har intresse så kontakta mig gärna!

/Jakob

Edit: tanken är att den intresserade får låna och testa henne först!

Jag kan tänka mig att en spets skulle kunna få jobbet gjort men jag vill ju inte att hunden springer efter klövvilt. Eller kanske en stövare efter viltskarpa linjer, men då är frågan om en stövare nöjer sig med att bara jaga mårddjur? Har ingen riktig koll på denna jaktform som sagt.

Tacksam för alla svar, Mvh Jakob 

Jagar i inre halland på ca 1200 ha mestadels skogsmark med lite betesmarker insprängda. Det är i huvudsak älgjakten jag kommer att koncentrera mig på men vi har nu också fått en jaktbar stam av gris som börjar bli intressant. Lyckas man få fram en duktig hund med lite gry i är ju givetvis målet att åka norröver ett par ggr om året för att få mer jakttillfällen.

Jag anser också att en jakt hund ska vara med en så mycket som möjligt på allt från fotbollsmatcher till skjutbanan. Där väger ju det över lite för gråhunden som är lite mindre och ev behändigare speciellt om den ska spendera mycket tid inohus. Många säger att spetsar inte trivs inomhus överhuvudtaget utan blir stressiga, uppspelta och helt enkelt för varma i sin tjocka päls. Därför undrar jag om ni har spetsar som trivs och spenderar mycket tid inomhus?

Kollar man på tävlingar som SM och liknande är det ju inget snack om att Jämten har ett rejält övertag detta beror ju naturligtvis även på att det finns bra mycket mer Jämtar registerade i Sverige.

Vad är era åsikter om gråhund eller jämte på gris och björn? Är det bara att man ska leta i rätt linjer med rovdjurs skärpa eller tycker ni tex att gråhundarna kan va för små och lite för "rultiga" för att hinna hoppa undan för ett anfallande vildsvin?

Överös mig med tankar och åsikter tack på förhand...

Grattis t mästaren!?

hundarna vi har diskuterat är 

• Jämte
• Gråhund
• Karelare 
• Laika (speca gärna vilken du har)
• vi ramlade även in på Norrbottenssptets  och Finnspets.

Hur tar man bort sådana nycker bäst? Jag har försökt ett antal olika metoder, nonchalera, vända mig om, busa bort det, fya rejält samt i princip regelrätt slagsmål (givetvis inte slå men rejält tag i nackskinnet och ner med honom på rygg och hålla fast). Inget av det fungerar utan han fortsätter som en idiot, speciellt när jag testat den sista metoden.

Någon med god erfarenhet som kan bidra med ett tips för hur jag får ut honom dessa dumheterna bäst?

Men när jag släpper den normalt (skogsträning) och att jag vet att det inte finns några djur på marken så söker den bara ca max 45m och vill gärna kolla att på mig. Jag vill ha hjälp med hur jag ska få längre sök på hunden.