https://www.sverigesradio.se/artikel/tages-ovantade-upptackt-hunden-rut-hade-fasting-blev-chockad

Den långa historien: Ena hunden har fått en ofarlig knöl på huden som han legat och slickat upp ytan till ett "skrapsår" så det blev tratt häromdagen. Igår var han rätt osalig över såret och höll till och från på att försöka komma åt det. På kväll var han väldigt besvärad och roterade runt egen axel för att komma åt det. Såret ser inte surt ut, bara skorpigt och lite klar vätska. Gav honom en Rimadyl (halv dos mot maxdos). Han lugnade sig och somnade. Låg på samma ställe hela natten, vilket aldrig händer. I morse kom han inte upp och hälsade på morgonen. Väl uppe fick han en Rimadyl till (halv dos mot maxdos). Var skitloj på morgonpromenaden, vilket absolut aldrig händer. Nu ligger han bara och dåsar med en thirt över såret men försöker inte ens komma åt det. Läste på biverkningslistan att slöhet finns med men är ovanligt. Slöhet kan sk ha olika grader. Den här hunden har aldrig fått Rimadyl tidigare.

Såg nu att min strävhårsvorsteh har skadat trampdynan i något skede. Ingenting jag sett tidigare. Hur allvarligt kan det vara? Min farbror hade en hund som fick en förhårdnad i en trampdyna och som till slut blev permanent trebent, så är lite nojig. Man brukar få svar på saker här på sidan och många har ju hund här. Vad tycker ni jag ska göra?

Han är egentligen frisk sedan tidigare. Aldrig tidigare sett några problem varken i mat, avföring eller rörelsemönster. Har inte hosta. Skäller utan att ha ont. Är nu trött och vill inte jaga. Orkar inte, vilket måste vara rätt logiskt när han inte äter.

Någon som varit med om detta och har några tips? Lite desperat...

Har haft två som blivit det och ena hunden blev aldrig riktigt bra efter det fast proverna visade att han skulle vara okej. 

Var första jakt veckan han fick ett bett i nosen om jag minns rätt en ef så vart åka in akut och dom körde i hunden dropp,smärtstillande och han fick stanna över natten. Vila två veckor och sen blev det inte mycket mer jakt, eller det blev men hunden var helt värdelös och utan ork till sent på hösten då kylan kom. Då började han fungera som vanligt.

Så vart det varje höst efter det bettet om det sen hängde ihop eller inte men rimligtvis borde det vart så.

Andra hunden blev biten då han var valp/unghund och jag var borta men dom åkte in med honom akut på helgen och togs prover, smärtstillande och kanske dropp även då. Har för mig han blev biten i benet eller tassen.

Den hunden var tyst med älgarna första året men det har knappast med ormen göra. Det är hunden som fungerat bäst men han är plötsligt helt slut som det ser ut men kan nog inte skyllas det heller på ormen utan han själv som jagat sönder sig med åren.

Vad har vet gjort och vad ska man göra idag om det händer?

Blir lite långt inlägg.....

Jag har haft agria i +10 på mina hundar, valet att det blev just agria var att dom körde med 0 kr oavsett skada under laglig jakt/jaktträning med skyddsväst som är max 5 år.

Jag har en del skador på hundarna, dom flesta vildsvinsskador men även skador som indirekt är pga vildsvin, sönder skurna tassar pga vass mmmm.

Det har funkat utan problem så jag har varit nöjd med dom,enda kritiken skulle kunna vara att jag har legat ute med självrisken i drygt 1 månad men alltid fått tillbaka allt.

För något år sedan så la dom till "organiserad" jakt/jaktträning,  dvs jag kunde inte gå ut själv med hundarna och få 0 kr i självrisk om dom blev skadade, det kunde man alltid "ljuga" om men ändå.

1/1-21 tog dom bort "oavsett skada" utan att informera om det till oss försäkringstagare.

Det här gäller samtliga försäkringar, löpande som nytecknande.

Efter en del mailkontakt som var rena svammelsvar så fick jag tillslut ett riktigt svar.

Och nu kommer det intressanta!

0 kr i självriskelimineringen när man använder skyddsväst som är max 5 år vid direkt vildsvinsskada/rovdjur finns inte I AVTALET  hos Agria utan är ett MERVÄRDE, det betyder att när som helst så kan agria sluta med det utan att bryta avtalet eller behöver informera om det.

Så dom kan om dom vill för att minska sina utgifter besluta att 1 oktober 2021 stoppa självriskelimineringen för samtliga, både löpande och nytecknade försäkringar och då står man med en rätt dålig försäkring..

Patrik Olsson som är områdeschef på Agria bekräftade det när Per Jonsson ifrån jaktjournalen ringde och frågade om det, finns en artikel i just jaktjournalen om det.

Deras beteende under Räv -sm var nära för mig att byta bolag men ansåg att det kostade dom mer om jag var kvar än inte..

Har fått offerter ifrån Folksam och Svedea vilka bägge har självriskelimineringen i sina AVTAL, kommer sätta mig ner och jämföra nu när jakten är över och byta bolag för mina 9 hundar.

Min utgångspunkt var:

Minst 60 000 i ersättning per år för veterinärvård. Livförsäkring på 15 papp med användarförsäkring. Fri veterinärvård via telefon (bra för mindre grejor).

surfade runt lite och sammanställde det hela som jag förstår det hela.  Med reservation för skrivfel och missförstånd :-). Anger kostnaden år 2 också eftersom många bolag har stora rabatter första året

Agria:

• 60 000 , självrisk 3100 + 15 %
• Från och med 1/1 2021 får hundar som har en veterinärvårdsförsäkring hos Agria Djurförsäkring ersättning utan självrisk vid vildsvins- eller rovdjursskada under jakt eller organiserad jaktträning om hunden vid olyckstillfället burit skyddsväst. Skyddsvästen får inte vara äldre än fem år gammal från inköpsdatum vid skadetillfället.

Kostnad år 1: 4020 kr
Kostnad år 2: 5846 kr

Folksam Stor:

• 75 000, självrisk 1800 + 25 %, Vi gör avdrag för en fast självrisk per försäkringsår.
• Vid skada som orsakas av direktkontakt med varg, lodjur, björn, järv, örn eller vildsvin gäller
  försäkringen utan självrisk.

Kostnad år 1: 3180
Kostnad år 2: 5304

Svedea:

• 60 000 , självrisk 2200 kr + 15 %
• Vi tillämpar inte självrisk vid följande skadehändelser: a. Brandskador. b. Trafikskador som uppstått i samband med att hunden färdats i ett fordon eller en båt som har försäkring hos Svedea. c. Skador som uppstår vid trafikeftersök. d. Rovdjursskador orsakade av örn, lo, järv, varg och björn, samt vid vildsvinsskada oavsett om hunden bära skyddsväst eller inte.

Kostnad år 1: 3356 kr
Kostnad år 2: 4195 kr (Lite osäker på hur mycket rabatt man har första året i detta fall)..

Just nu så lutar förstås det mesta på att det blir Svedea. 

Men är det någon aspekt som jag inte tänkt på?  Vad är er erfarenhet av Svedea?

första veterinären sa rimadyl och motion/jakt som vanligt, och återkom om hältan blir värre. 
 

nu pratade jag nyss med en veterinär som sa ingen jakt, bara koppelpromenad, och se till att få det röntgat och ev ultraljud. Hon tror att det mest troligt är artros, möjligen en skadad sena. 
 

Nu är ju inte diagnosen ställd än, men jag behöver förbereda mig lite mentalt. Är det nån här som har erfarenhet av en jakthund med artros? Är det bara pensionera hunden, eller kommer hon kunna jaga nåt mer?

Han har haft lite problem tidigare som vi sökt vet för, fick inte behålla maten, men nu har han börjat matvägra på morgonen men äter med god aptit (fodax färskfoder) på kvällen när mål nr 2 serveras.

Verkar som om vi ha någon tik i grannskapet som luktar gott, båda hundarna står tidvis drömskt och vädrar när vinden ligger på från rätt håll.

Kan det vara hormoner som spökar så här på ålderns höst, han är 8 år gammal? Alt värmen?

Ingen märkbar nergång i muskler etc och pigg och alert så kan inte se något på humöret.

/Markus

Vi har en setter på drygt 6 år, omplaceringshund som vi haft i ca 1,5 år. Hennes förra hem var inte bra (vanvård så hon och dom andra hundarna omhändertogs minst en gång).

Hon har successivt blivit lugnare och tryggare, och nu har vi börjat jaga in henne. Enda situationerna som hon fortfarande har svårt att hantera rimligt är mat (jävla hets) och bilen (hon vill alltid hoppa in, rädd att inte få följa med).

I torsdags började hon bli helt knäpp, hoppar och krafsar på ytterdörren när sambon ska lämna ungarna på förskolan med bilen. Skäller och skriker, snudd på okontaktbar. Hon fick följa med i bilen. Sen upprepades det och har eskalerat varje dag, nu kan hon inte vara inomhus. Skrikskäller vid dörren, stressar upp sig så hon skakar, helt galen i blicken. Äter, dricker, sover, bajsar, kissar och går promenad som vanligt. Men dagtid när vi är hemma så blir hon helt knäpp. När vi är på jobbet ligger hon och sover i soffan som vanligt. Jag ställde in hundburen i hallen, hon lägger sig där en stund men fortsätter vara galen där inne istället. 
 

skendräktighet tänker jag att det inte är, hon löpte i maj så det är ju ett tag sen. Skrämd av nåt vetefan, jag kan inte bryta fram nåt konstigt som hänt på sistone. Enda grejen jag kan spåra det till är isåfall att hon förra helgen inte fick följa med ut i skogen, jag tog bara med beaglen. 
 

hon brukar inte ha ont nånstans. Har klämt och känt överallt. 
 

ska till veterinären i morgon så får dom kika på det, men jag misstänker att det slagit slint i huvet på henne. Jag tror att nåt triggat igång nåt slags trauma från hennes förra hem. 
 

så vad fan gör jag nu? Hon mår inte bra och vi står inte ut med henne inomhus, det funkar inte att ha det såhär. 

Spolade ur såret med koksalt lösning ganska omgående och satte ett medel in i såret som skulle fungera bra, (kompisen fick det till sin när samma sak hände där för 2 veckor sen)

Tassen blev väldigt svullen och varm på kvällen när det hade hänt och morgonen efter var svullnaden mycket mindre, rengjorde och klippte bort hår runt såret på morgonen och la om tassen på nytt.

På morgon var var tassen normal varm inge svullen vätska lite från såret och det hade börjat ta igen såret i kanterna, hunden gick på tassen men lite försiktigt.

Hur orolig ska jag vara att det är nånting i såret och borde inte svullnaden kvarstå ifall det finns nånting inne i såret? Han äter, dricker och är i övrigt som vanligt bara lite bitter att han måste ha socka på sig hemma.

Har hänt en gång tidigare med äldre jämten och då åkte vi in direkt med honom för att det såg ut vara trasigt i tassen, då sprättade vet upp hela vägen för att rengöra och se om det fanns kvar nånting i såret. Det var den hösten ungefär när dom gjorde så. 

Wachteln mår inte bra. Behöver lite tips. 

SÖNDAG:
- hur pigg som helst. 

MÅNDAG-TISDAG:
Diarré av värsta sort, avföreingen är som vatten. Om han inte kommer ut inom 30 sekunder efter att ha vaknat bajsar han där han står. 

ONSDAG: 
Situationen blev mer kompicerad när jag såg att han vägrade ens sätta ner vänster bakre foten, han höll vänster ben HÖGT. Defintionsmässigt en blockhälta alltså, han använde inte benet alls. Jag kopplade samman med magrpoblemet och tänkte att det kunde röra sig om något som penetererat tarm eller liknande och som gjorde ont, utöver magproblemet. Jag är en varm vän av "is i magen" vad veterinärer anbelangar, men här fick det alltså blir ett akutbesök... till (Anicura  :twisted: ) 

Ingen tydlig diagnos hos veterinär. Röntgen och ultraljud visade att magen var fri från hinder. Vari hältan bestod visste man inte, men han var tydligt smärtpåverkad hos veterinär och det var munkorg som gällde, han gillade INTE att de palperade bakbenet. Smärtan satt i bakhasen. 

Vi åkte hem, några tusenlappar fattigare men inte mycket klokare. VI blev tillsagda att köra med skonsam kost, ris och fisk (men det vill inte jycken äta). 

TORSDAG: 
Igår, torsdag, var hunden vid bra mod och började använda vänster bakben igen. Vid kvällspromenaden stötte vi något vilt, han försökte jaga i koppel. Fint skall. Samma fina hund som vanligt, minus diarrén då.  

Jag frågade veterinär om det kunde vara något förgiftningssymptom, negativt på det. 

IDAG; FREDAG: 
Fortfarande diarré idag (seriös bajskatastrof i natt) men nu haltar han lätt på HÖGER bakben? Mycket märkligt. Ger ett ostadigt intryck när han går. 

Jag gav fasen i skonkosten i morse och gav honom en liten portion av hans vanliga mat, han åt med god aptit. Förhoppningsvis ett steg framåt, jag kommer att ge honom många och små portioner under dagen enligt principen "hellre för lite än för mycket". Han dricker bra. 

MIN FUNDERING: 
Är det någon som har sett detta tidigare - kombinationen diarré och bakbenshälta?
 

Wachteln, 11 mån, hade blod i avföringen och gnäller illa när man trycker på magen. Han är vid gott mod och man märker ingen smärtpåverkan. 

Men den där jycken har haft en sanslös förmåga att käka upp saker och jag har ändå funderat på att röntga honom bara utifallatt, som ett uppsamlingsheat från valptiden. Jag menar, jag hittar inte min domkraft och ALLT pekar på att det är jycken som käkat upp den ?

Helst hade jag ju flexat ut på jobbet och tagit detta en förmiddag någon gång, men just bldet i avföringen gör att jag kanske borde göra en insats i helgen i alla fall. Jag kommer att ge akt på hundens allmäntillstånd och utifrån det avgöra hur akut läget är.

Jag vill inte ge en enda krona åt Anicura, som verkar ha köpt varenda veterinärklinik numera.
Så... vart vänder man sig? Uppsala och Södermanlands län går finfint det också. 

Jag funderar på om klorna på ”lilltån” varit vassa och skavt upp trampdynan. Nu har vi filat ner klorna till lite mjukare rundning. Läste om furunkulos men känns ju lite osannolikt att det ska komma på båda tassarna på samma ställe samtidigt?

Lite dålig skärpa på bilderna, det är krävs en pluton för att hålla beaglen still för att ta en bild...

Min klm fick ett rätt så rejält skärsår på höger framben i lördags. Det blev ett djup och rent skärsår (förmodligen från glas) när vi var ute och gick en tur. Han märkte inget av olyckan men vi var tvungna att åka akut in till ett djursjukhus för att sy då det blödde kraftigt. Läkeprocessen har gått fint, ingen antyda till infektioner, ringa svullnad, blodflödet ser bra ut och han är pigg/sig själv. Veterinären ville inte att han skulle aktiveras alls två veckor från olyckan men då vi är mitt i jaktsäsongen vill jag dubbelkolla det uttalandet mot någon annan källa. Frågan är om jag vågar släppa honom en kort sväng på lördag, säg 30 minuter, om jag bandagerar honom ordentligt? 

Nå, är veterinären överdrivit försiktig i sin rådgivning eller är jag överdrivit hialös?

Får skura hennes bur efter varje biltur. 

Är det värt att prova åksjuktablettet när man ska köra längre? 

Vilka ska man i så fall använda? 

Och 2 olika jag har pratat med säger halsinfektion .. Nu har jag bokat tid för halskoll imorron i delsbo.

Har ni nån erfarenhet av det?

Igår var vi på Strömsholm, tiken mår lite bättre men CT visade ett diskbråck mellan L7S1 som jag befarade. Hon har svårt att hålla tätt och vad jag läst mig till är det klassiskt vid förträngningar eller brock där.

Nu till den svåra frågan:

Vet bedömer sannolikheten till 50% att hin blir bra om vi opererar. Lång rehab krävs.

Alt 2 lugn vila och medicinering minst 6 veckor därefter lång rehab ca 50% chans till förbättring där också.  

Han tror oavsett vad vi gör att belastningen av att jaga kommer att vara för stor så ingreppen skulle vara för att ge henne ett liv som sällskapshund. Hon är snart 7 år.

Min uppfattning är att det är djurplågeri att låta henne genomlida detta för att bli sällskapshund och jag är inne på att låta henne somna istället.

Någon som har erfarenheter av detta? Bifogar en bild från CT om någon skulle vara intresserad, bråcken är inringat.

Är det någon som haft en hund med detta? Vad var det i så fall för behandling? Hur länge dröjde det tills det blev bra? Har hunden lättare att få det igen idag? 

Men vad är det som ligger bakom? Känns som om det kommer att komma tillbaka igen. 

Tydligen är det en bakteriell infektion. Vi har varit till 2 olika veterinärstationer och dom har tagit alla tänkbara tester, fästingburet mm. Autoimuna sjukdomar tror dom inte eftersom antibiotikan biter. Hon är röntgad över bröst och bukhåla, livmodern har dom kollat med ultraljud och urinprov. Vet har samarbetat och pratat med varandra men dom vet inte vad det dom kallar "den bakomliggande orsaken" är. 

Vi ska på återbesök på torsdag och är det någon som har förslag på vad dom kan leta efter så skjut? Det känns som om det här är något som kommer att komma tillbaka igen om dom inte hittar grundorsaken.
 

Har precis fått besked att min hund har C-höfter. Kollade ju en del innan köpet men nu börjar man ju att fundera mera. Är det vanligt förekommande att man inte skickar in röntgen plåtar på dåliga höfter och varför gör man så i så fall? Vet att det förekommer! Är det för att inte förstöra uppfödarens statistik? Då värnar man ju inte rasen eftersom det är den man förstör!

 Ska jag tänka så här vid nästa hundköp? "Alla som inte har redovisad status har höftledsfel"! 

Detta medlemskap ger mig bland annat olika rabatter, förtur vid akutfall och jour dygnet runt alla dagar hela året.

TÄNK om jag för endast 1000 kronor om året skulle få lika bra och snabb vård själv när jag behövde det som mina hundar får tack vara detta:
Jag får först ringa distrikts skötare ( om det finns några tider kvar- annars får man återkomma i morgon) som avgör om man får tala med läkaren på en telefontid- NÄSTA vecka. Eller bokar ett besök hos läkaren om 2 veckor. Betala läkaren 120 kronor för att ta sänkan och få besked (på dålig Svenska) om att återkomma om 2 veckor om man inte har blivit bättre....

Jag vill bli hund i mitt nästa liv  

Har en labbehane här som är lite för glad, han har slagit sönder svanstippen och kutar runt här hemma och målar väggarna mest hela dagarna

Det drog ihop sig och läkte här men så igår kväll så vart det nya blodspår i köket. Tips om hur man lagar detta någon?

Mvh!