Leaderboard

Självbelåtenhetsvarning på detta...men det är skönt när grejorna 'lirar' och man hittat handgrepp/metodik som funkar i praktiken 😅😊 Böt pipa igår på min Rem 700 pipbytare (6BR/358 win - Stefan Karlsson bygge). Skruvade i 358 pipan, och böt till lillsiktet, som sitter i Warne QD (6BRen toppas av ett Delta 4-24x50). Sen i fjol var lillsiktet inskjutet med jaktammon (Sierra GK 225), men jag hade nollat på rattarna med övningsammon (Sierra RN fmj 170). Klickade tillbaks till nollan, for på skjutbanan för att öppna trapbanan för allmänheten och dra några serier på älgbanan om tid fanns. Mycket folk men hann dra tre snabba smällar från bänk på 80 m för att kolla om jag behövde skruva...men nejdå. Alltså efter såväl pipbyte och kikarsiktesbyte, och återklick på siktet. Visst får man väl vara nöjd 😁

En molntung dag som börjar bra med en tupp. Går och funderar på toppjakt och utrustning. Mitt absolut största lyft någonsin är de nya skidorna. Flyt i snö och mil är det som ger resultat. Har provat många märken men #sundbergskidan rockar på alla sätt. Därefter kommer skjutmesen. De som #pappa, Gunnar Oscarsson gjorde åt oss för 35 år sedan. De hänger fortfarande med och ligger som en skjutbänk i snön. Dessutom bössan i balans på ryggen under alla milen. Sedan kommer en väl inskjuten bössa, kikarsikte, avståndsmätare, och bra ammunition. Det behöver inte vara extremt, bara bra grejor och noggranhet tar en långt. Tjädrar är för fina och goda för att klanta bort.

Byggd 2002.

En grej ni har glömt att ta fram: på eftermiddags sittningar där det är fint skjutljus mot snön kommer hjortarna fram precis 1 timme och 2 minuter efter solnedgång. Och grannarna har öron som rådjur: dom hör bara man osäkrar- så det är bara att gå hem.... 2 veckor efter man inte får skjuta dov kommer dom fram mitt på blanka eftermiddagen.... Inte bara kan dom klockan.... dom har almanacka också- dom små liven 😉

VID_020752.mp4

Vi åldringar kommer ihåg 70 och 80 talet när det var poppis att sy fast alla möjliga tygmärken på skyttevästar och jaktjackor. Vad gör man när det ligger en drös av nostalgiska skäl och man har ledsnat på en tavla? Jo en helt ny tavla! Jag säger bara, vem fan är Ernst? Pyssla med Mike

Min sambo tog jägarexamen för nån vecka sen. Jag fick med henne ut igår vid 19:00 ca. Vi satt i samma jaktkoja klockan 8 kom första bocken ut men de va en liten nervös bock va aldrig still den försvann fort in i skogen. Efter en timme va de helt plötsligt en bock ute på ängen ca 70m bort. Hon fråga ska jag skjuta skjut sa ja Bocken gjorde ett hopp rusade ca 30m sen låg den. Hon helt lugn efter skottet.

Idag sköt vi finalen i jägarduva. Den gick av stapeln i Västerås,mycket trevlig bana saknade stövlar dock för det regnade friskt igår så vatten överallt 😳 Det gick långt över förväntan!!! Ensam på 48av48 inte så tokigt när high gun priset va en Beretta 694 😁 vad jag nu ska med den till 😎 vann också en avståndsmätare samt att Gnesta vann lag matchen så 250st patroner. Junior sköt också bra och slutade 11a i öppna klassen och fick med sig ett par sordin hörselskydd hem.

Giraff camp Buffaloland Tack och farväl till Beskow camp och iväg till Farmen Buffaloland utanför Hoedspruit i skuggan av Drachensberg Mountains. På den 3000ha stora farmen finns flera camps och den ägs tydligen av en belgier som kommer hit och jagar någon gång om året. På vägen dit stannade vi i Luis Trichard hos en tandläkare som Robbie kände och som hade vänligheten att öppna sin praktik på Söndagen för en tillfällig lagning av min tand så jag åtminstonde kunde äta. Hoppas det funkar till jag är hemma igen. Vid ankomst till den nya farmen vid Krugerparken var det direkt iväg till skjutbanan och redan på vägen dit såg vi två flockar med Buffel plus två nyalatjurar. Provskjutningen utföll till belåtenhet däremot gillades inte min mynningsbroms- inte alls. Dieter frågade mig flera gånger om jag kunde skruva av den. Det blir inget med det, är man så korkad att man som yrkesjägare inte äger ett par vettiga hörselskydd och envisas med att köra manligt old school utan något i öronen är det knappast mitt bekymmer. Så i morgon är det dax att ta sig an dom svarta kreaturen. Första dagen på den nya farmen inleddes i utsatt tid, strax efter 0615. Vädret idag var kring 17-20 grader med en skiftande vind på 8-10 sek/m vilket gjorde det på gränsen till kyligt att åka på flaket. Darian och Dieter försedda med var sin Brno i 458 lott är med om något skulle gå snett och Elifass är med och spårar. Att jaga Buffelkor är en ganska annorlunda jakt än jakten efter Dagga boys. Man försöker följa flocken och plockar ut en gammal ko när man får tillfälle och som vid all annan jakt kan det dröja innan man får ett läge på rätt djur. Terrängen och floran här är helt annorlunda än på den förra farmen, här har dom riktiga träd och områden som man kan beteckna som skog i våran mening. Gräset är grönt och långt och det verkar finnas gott om mat till viltet på farmen. Även floden Kaserie river som rinner igenom området förser många av dammarna med vatten, det är väl delvis orsaken till den yppiga grönskan. På förmiddagen gjorde vi två ansmygningar på Buffel, den första på en ganska stor flock. Tyvärr skyggade en giraff på våran närvaro och drog med sig hela skocken med Bufflar. Vi hittade på en mindre flock med ett tiotal djur, vi kom ifatt dom när dom hade lagt sig ner. I detta fall kom vi in på ca 40 m när den ganska kraftiga vinden snurrade till och så var dom borta. Förutom bufflar är det oerhört gott om Impala och Nyala. Vid en damm kunde jag observera en Marabustork en god stund medans resten av gänget spårade av en väg. Säga vad man vill, det är ju lite märkligt att välja en så ful fågel som logga för något, även sötsaker. Efter lunchen blev det en siesta och vid kl1430 åkte vi ut igen. När vi passerade skjutbanan såg vi en flock med Bufflar stående i det öppna. Vi smög oss på genom en täting och lyckades komma in på 50-60 m från djuren och vi kunde skymta en skjutbar gammal Ko. Hon stod still och idisslade med ett busksnår som skymde bringan. Jag stod på pinnarna och nu vidtog en lång väntan på att hon skulle gå fri från växligheten. Det blev så jobbigt till slut så benen började darra och jag var tvungen att hitta en mer avslappnad ställning. Efter tjugo minuter började kon bli lite orolig då en del av dom andra bufflarna flyttade sig från oss. Jag hade kommit överens med Dieter att han ska klappa mig på axlen två gånger när han vill att jag ska smälla på och hålla min axel när det är stopp. Så fort kon började röra sig följde jag henne med den belysta punkten i Swarovskin 1,7–13,3x42 4ai och när jag kände tapp nr 2 small det. Otur för Dieter då han inte han stoppa fingret i örat när en rejäl dos med Norma 202 passerade pipan och knallförstärkaren, en broms från PWG. Jag kände att skottet tog en smula högt men jag hade inget val då jag var tvungen att hålla så att kulan gick strax över buskarna. Desto gladare blev man när Kon gå omkull efter tio meter. Vi tog oss ut ur snåret vi stod i men hela flocken med bufflar frontade oss så det var inte tal om att gå fram till Kon. Vi skickade iväg Elifass för att hämta bilen och i skydd av den kunde vi ta oss närmare. En tjur vägrade dock att lämna och stod kvar ca 10 meter från kon. Elifass fick till slut iväg den genom att kasta några rejäla pinnar på honom. Kon var stendöd med ett rejält blodslag den korta vägen från skottplatsen. NF kulan hade slagit ut varenda ådra strax ovanför hjärtat, penetrerat bägge lungorna och satt sig i skinnet något bakom bogen på utgångssidan. Mina båda PHs var mycket nöjda med mitt och kulans uppförande och även Elifass verkade gilla konceptet "One bullet, one animal". Vi åkte till managerns farm för att slakta bufflen och när vi svängde upp på gårdsplanen fick jag syn på hans husdjur, fyra vita lejon, två hanar och två honor. Elifass och en farmhand från gården flådde och tog ur Bufflen och sedan var det dags att åka hem då det är beckskumt vid Kl1800. Dag två börjar som vanligt med en kopp te och en skorpa eller två. Darian var uppe tidigt med och jag frågade honom varför han var med . Det visade sig att det är hans företag som har koncessionen och att Dieter bara hyr in sig hos honom för buffeljakter. I går kväll fick jag en prislista av Dieter för att kunna jaga annat om vi dräper buffelko nr 2 tidigt. Jag visste att Dieters priser kanske var lite över snittet men blev ändå en smula förvånad över nivån. För en buskbock, en antilop stor som ett rådjur vill han ha 1700$, jag gav 850$ för fyra år sedan. Giraff 2500$, jag gav 1400$ hos Evert. Kudu 2300$ hos Evert kostade den 1250$. Jag är ju vanlig knegare som arbetar för mina pengar så att jag tar mig råd att jaga i Afrika har ju lite att göra med att hitta bra erbjudanden och i viss mån prioriteringar i livet. Min nyaste bil tex är från 2006. Kanske man ska lägga några tusenlappar på att försöka boka om mina tre flyg hem om det funkar rent logistiskt. Kruxet är att stället inte har wifi så kontakt med resten av världen är begränsad. När vi åkte ut på morgonen denna mulna tisdag frågade Dieter mig om Buskbock och Nyala var okej varpå jag svarade att jag aldrig kommer att betala 1700$ för en Buskbock men nyalan för 2000$ kör vi på då chansen att hitta en bra på denna farmen är höga. Efter att ha åkt pickup i timmar har vi bara sett två grupper med buffel, en med fyra tjurar och en med två. Elifass säger att med det här molniga vädret med regn i luften ligger dom i bushen och väntar på att solen ska titta fram innan dom går ut i det öppna. Vi passade på att inventera Nyalatjurarna och när Dieter ville kliva av och gå efter en som tjur som Elifass och jag som satt uppe på flaket redan hade dömt ut som för liten såg han en smula förvånad ut att jag hade en åsikt i frågan. Vi gick i alla fall efter tjuren och efter lite kikarspaning verkade alla experter eniga om att låta den växa till sig. En bit längre bort såg vi en ensam tjur och efter en titt i kikarna så tittade jag och Elifass på varandra och nickade tyst i samförstånd, detta var tjuren som skulle upp på min vägg. Under ansmygningen sällade sig ytterligare tre tjurar till den store och när vi hade tagit oss fram till skjutläge stod det tilltänkta offret med röva mot oss. Jag stod på pinnarna med kikaren på 10ggr förstoring med punkten på och väntade på bredsidan. I samma ögonblick som tjuren vände sidan till och började gå slog jag om säkringen, kom något efter men tryckte av. När blyspetsen slog in en bit bakom bogen tog den ett språng som en hårt träffad råbock och stapplade fram några steg innan den gick ikull. Efter någon minut rapplade den sig upp på ostadiga ben och jag skulle precis smälla på den igen då den stöp för andra gången. Vi gav den någon minut till och när vi gick fram var skottet helt klart för långt bak, utgången var i levern med kraftiga blodslag på den lilla ytan tjuren hade rört sig på efter skottet. Alla var nöjda och belåtna och jag bad Dieter mäta tjuren och det visade sig att han inte hade något måttband i bilen, vilket förvånade mig en smula. I Namibia är det ett av dom viktigaste verktygen en PH har då det skall lämnas in statistik på alla trofedjur som ska exporteras då det är förbjudet att exportera djur med för små horn. Detta till skillnad från sydafrika där samvetslösa profitörer lurar på, i synnerhet nybörjare, vilka skittrofeer som helst. När man skjuter något i sydafrika är det nästan alltid en Very nice old bull oavsett hur dom ser ut. Min Nyala fotades från alla tänkbara vinklar, lastades upp i landcruisern och lämnades till slakteriet. Vi körde hem, käkade och tog en tupplur. När vi åkte ut på eftermiddagen såg vi bara en grupp med hondjur men dom var med en viss målmedvetenhet på väg någonstans i en sådan takt att vi kom för långt efter. Stackars Darian vilken för övrigt är en av dom största exemplaren av homosapiens som jag någonsin sett stöp i backen när hans ena fot vek sig och hans Lotta dunkade ner i gruset med pipan pekande rätt mot mig, ja i det läget var man rätt glad att den tjeckiska knallpåken har en vettig säkring. För utom denna incident höll jag på att bli av med några framtänder då marken försvann under ena framhjulet och det blev tvärstopp. Inte så konstigt att man får skriva på ett papper att outfittern avsäger sig allt ansvar från eventuella olyckor som ormbett, stångskador och bilolyckor. Det blev några timmars bilåkning men några skjutbara bufflar kunde vi inte hitta. Viltrikedomen på denna farm är dock helt annorlunda än på förra stället så det fanns alltid något att titta på. Man kan se Impala, Giraff, Nyala, Kudu, Duiker, Gnu mm. inom bara ett par hundra meters körning. Vi åkte hem en halvtimme innan det blev mörkt och hoppas på bättre väder i morgon så bufflarna rör sig lite mera. En strålande afrikansk morgon utan ett moln på himlen bådar gott för dagen. Vi såg flera flockar med Buffel, dom närmsta nerbäddade hundra meter utanför campen men antingen var det bara herrklubben som var ute eller flockar med unga kor med kalvar. Vid elvasnåret stötte vi på en större flock som hade kandidater till frysen, troligtvis var dom på väg mot ett vattenhål. När vi väl hade smugit oss dit syntes inte en klöv, dom hade vikit av och vi beslöt att låta dom lugna ner sig för att prova igen efter lunch. Nu har jag varit här i tio dagar varav jag har kunnat äta i fem dagar. Hur fantasilös kan man vara när man äter exakt samma sak till lunch varje dag? Förutom att den består av saker jag skulle äta till frukost som ägg, bacon och korv så dryper allting av fett så jag överväger att få tandvärk igen åtminstonde mellan kl11-13. Nåväl vid kl1430 gav vi oss iväg i vanlig oordning och vi såg mycket buffel. Vid våran första ansmygning gick dom loss innan jag ens han se dom. Mitt vanliga öde i Afrika när jag ska jaga, för mycket folk, i detta fall är det tre stycken som ska komma överens och diskutera olika aspekter av tillvägagångssättet. Förutom detta antar jag att det är lättare för viltet att se fyra personer som luffar efter dom än två. Dessutom kan Darian räknas som minst tre personer. Vid den andra ansmygningen blev det svettigt då vi marscherade på en öppen grässlätt utan skydd för solen. Vi hade dock bra skyll från bufflarna i form av träd och buskar men när vi kom in på 120-140m var det slut på skyddet. Expertisen kröp omkring under trädet jag stod bakom och verkade till slut överens om ett offer. Så fort Dieter satte upp pinnarna jämte trädet satte Bufflarna av in i den tätaste bushen. Troligtvis tur för mig, jag föredrar närmare håll än 100m plus på Buffel. På hemvägen hittade vi ytterligare två gäng som vi bestämde att vi skulle lämna i fred till morgondagen. Skjuter man sent och buffen går undan är det nog inte läge att göra eftersök i mörker. Min förhoppning inför kvällen är att vi ska grilla lite Buffel och Nyala och i och med att jag har slutat med antibiotikan kan jag till och med ta en öl eller fem. Det blev ingen grillning i går men när vi åkte iväg på morgonen under en molnfri himmel försäkrade Dieter mig att detta skulle ske ikväll. Strategin att lämna bufflarna i fred under sen kväll för att veta var dom befinner sig på morgonen verkar inte funka så där jättebra. Idag på förmiddagen körde vi runt i pickupen fyra och en halv timme med korta pauser för att sträcka på benen. Vi passerade en Buffeltjur på 4m håll strax utanför campen som låg och vilade. Han gjorde inte ens en antydan till att vilja flytta sig utan bara blängde lite på oss med morgontrötta ögon när vi stannade. Tänkte på gänget i går som stack iväg efter ha sett en rörelse på 140 m. Vi såg en grupp på fyra tjurar varav en med ganska korta horn men med en hiskeligt massiv boss. Efter att vi stött på ytterligare ett antal ensamma tjurar frågade Dieter säkert för femte gången om jag inte ville skjuta en tjur i stället. Vi avslutade förmiddagen tidigt, kl1030, tog lunch och jag hoppas grabbarna har en plan för eftermiddagen denna näst sista jaktdag. Planen för eftermiddagen var tydligen att köra omkring på måfå i ett ganska begränsat område där bufflarna verkade trivas, precis som på förmiddagen. Och precis som på förmiddagen blev det resultatlöst. Jag funderade ut att om vi hade en snittfart på 13 km/h på dom delvis extremt dåliga vägarna så hade vi kört nästan nio mil idag. Vid femsnåret med en halvtimmes skjutljus kvar stötte vi på en grupp på ett tiotal djur som till stor del var skymda av gräs , buskar och träd. Efter en strategisk förflyttning med Tojon kom vi så nära som 21m ( jag visste att jag skulle få nytta av min Kahles Helia 10x42 med avståndsmätare förr eller senare) och mycket riktigt var det en äldre skjutbar ko med i gänget. När vi hade kört undan bilen och smög tillbaka satte Dieter upp pinnarna mitt på spåret då han hade räknat ut att dom skulle passera över. Mycket riktigt, på perfekt avstånd passerade först en tjur, ko med kalv och sedan en skock på kanske 5–6 djur i språng, efter det några eftersläntrare som unga kor och kalvar. Dieter har lite svårt att hålla sig till det elementära när jag står på pinnarna, det jag behöver veta är om jag ska skjuta eller inte. Till slut sa jag till honom att han skulle sluta berätta historier om vad som komma skall, vad som kanske kommer strax och vad som troligtvis händer i framtiden. Den skjutbara kon hade passerat i den stora gruppen och vi skulle flytta med oss en bit och som vanligt fick jag tränga mig fram till pinnarna. Jag fattar inte grejen med den gigantiske Darian, han är trevlig på alla sätt och vis men som vanligt, ju fler kockar osv. Nu har han tagit hit sin fru med en ettåring och en treåring i släptåg, dom bor i rummet jämte mitt, hoppas jag slipper vakna upp till barnskrik i natt. För övrigt finns det en speciell omständighet som jag lade märke till redan vid mitt första besök i sydafrika 2012. Numera då man får räkna sig till kategorin icke politiskt korrekta surgubbar bryr jag mig inte ett spår då jag troligen slipper engagera mig i något som jag inte alls är intresserad av. Saken är den att alla mina värdar då som nu pratar Afrikaans med varandra tex om vi sitter vid matbordet eller i bilen. Även om vi är ute på jakt blir man informerad i efterhand om vad som är på gång även om vi står en halvmeter ifrån varandra. Jag kan förstå att folk i allmänhet kan tycka att det är oartig att bete sig på detta vis, tänk själv om ni hade en gäst från utlandet vid erat matbord hemma och bara talade svenska utan tillstymmelse att involvera personen i samtalet. Jag för egen del bryr mig inte speciellt, likaså det faktumet att jag är den enda gästen besvära mig inte nämnvärt. Att slippa dumdryga jänkare är i mina ögon bara ett plus och den enda gången jag trivdes ihop med andra jaktgäster var på en farm i Namibia där det fanns ett gäng gemytliga tyskar. I kväll grillades det i alla fall buffelfilé, dock så lite att det räckte till ett smakprov och inte en middag. För att vara en file var det en smula segt och hade en ganska neutral smak, om jag hade fått det serverat utan att veta vad det var hade jag aldrig gissat på vilt. Nu hoppas jag att grabbarna levererar i morgon, en dag till i bilen lockar inte nämnvärt då jag har sammanlagt drygt 13 timmars flygresa plus sex timmar väntan i Jo-burg på programmet i övermorgon. Då var sista jaktdagen här. I morse var det strömlöst när jag gick upp vid kl0500. Jag undrar hur mycket nytta det här med 6 timmars avstängning av strömmen egentligen gör. När strömmen är på laddas drösavis med batteridrivna attiraljer, ingen verkar släcka efter sig när man inte är i ett rum, utebelysning på, takfläktar snurrar och ACn är på överallt. Trots att det var behagliga 22 grader ute så var det 18 i mitt rum när jag kom hit. Förmiddagen gick i samma stil som föregående dagar, vi åker mil efter mil i Pickupen. Idag stötte vi på ett gäng tjurar men kor som är skjutbara lyser med sin frånvaro. Vi kunde observera två hjordar med ko och kalvar, den ena hade bara ungdjur i sig och den andra hade en ko som var på gränsen till skjutbar. När vi hade ställt av bilen och gått tillbaka med bössorna laddade och redo så var det inte så mycket som en fästing kvar efter gänget. Idag skippar jag lunchen, jag vill inte se ett rinnigt stekt ägg eller en flottig remsa med bacon förrän nästa resa till dessa breddgrader och knappt då heller. Jag minns dom härliga frukostarna 2017 i Namibia. Stekar från diverse vilt som hade skjutits under veckan , äggröra och potatisplättar som smakar lite som våra raggmunkar eller stekt ris med grönsaker. Det var frukost det! Ni som har orkat läsa såhär långt kan säkert gissa er till hur denna sista dag avslutades. För att göra pinan lite längre startade vi eftermiddagens övning i terrängkörning en halvtimme tidigare för någon jakt kom ju inte på fråga då det eftersökta viltet lyste med sin frånvaro. Frågan ställdes ytterligare en gång precis som varje föregående dagar om jag inte ville skjuta en tjur vilka det är gott om. Det kommer jag troligtvis att göra men inte här där snittet ligger på 37–38 tum. Det finns ju några olika upplägg för en outfitter att få kunder till sin verksamhet. En variant är att man erbjuder rabatt på djur som man har oerhört gott om. När kunden snabbt och lätt skjuter det rabatterade djuret på den första jaktdagen av sex inbokade kan man ju alltid sälja ett och annat vilt ytterligare. Sedan kan man köra Dieters variant, viltet man erbjuder finns helt enkelt inte eller är lika sällsynt som tänder på en höna. Man tjänar 2500kr om dagen på att köra runt klienten i bushen och föda honom med halvfabrikat från frysdisken. Under tiden i bilen kan man bearbeta kunden med diverse förslag som att hittar vi ingen ko [ 2500$] kan jag skjuta en tjur (8500$). Eller kanske en fläckig Hyena för 4700$ ? Nu kanske någon tycker att jakt är jakt och att man inte kan garantera ett resultat och det är ju en ofrånkomlig sanning men upplägget för hela den afrikanska jaktindustrin går ut på att leverera det kunden vill ha. Generellt sett har man inte råd med missnöjda kunder som inte kommer tillbaka. Tyvärr finns det dock ganska många lycksökare i branschen som är ute efter snabba pengar. Jag fick även frågan om vi inte skulle ut en runda i morgon på förmiddagen då flyget till Jo-burg inte går förrän kl1205 men detta tackade jag på ett förhoppningsvis tillräckligt bryskt sätt nej till. På våran väg tillbaka till campen fick jag i strålkastarnas sken se två vilt som jag inte har sett innan, en genett eller sibetkatt och en ung honungsgrävling. Nästa morgon var det dags att packa ihop mina prylar och betala senaste veckans övningar. Under natten hade det tydligen inträffat ett kraftigt kursras på euron gentemot dollarn. Dieters räkning var i dollar och jag kollade kursen mot euron som jag hade tänkt betala med på kvällen. Han snikade till sig 1300kr extra mot kursen jag fick kvällen innan. Varför sa jag inget? Helt enkelt för att han inte debiterade mig för hämtningen i LT och dom tre milen för lämning till flygplatsen. Dessutom kostade hans lilla uppräkning av kursen dricksen för hela gänget. Är jag då nöjd med min femte afrikaresa? Sex vilt på elva jaktdagar är ju kanske lite för lite action för min del men jag skammade inget och det måste man vara nöjd med. NF kulorna funkade men jag hade gärna testat CPSen, ett huvudskott på en giraff och en duiker är ju ingen källa att dra några slutsatser från. Dom långa timmarna i bilen var ganska tröstlösa till den milda grad att jag hade svårt att hålla mig vaken ibland och till och med nickade till en smula tills nästa gupp väckte en. Nästa gång jag åker till denna trakt så kommer jag att åka ett par veckor senare så att det är svalare, nu blev värmen stundtals lite påfrestande. Swiss oförskämda avgift för att transportera vapen, i runda slängar 6000kr tur och retur lyckades jag halvera då den helt uttråkade ungdomen vid incheckningen på Kastrup glömde att ta betalt. Å andra sidan lämnade dom min stackars bössa kvar i Zürich vid hemresan medans min andra väska med ammo och slutstycke märkt med en stor orangefärgad etikett med en pistol på, så att alla verkligen får klart för sig att den innehåller farliga saker, kom på karusellen ihop med det andra bagaget. Säga vad man vill om Sydafrika men flyger du med vapen sköter säkerhetspersonal hanteringen och du får inte ut något utan att visa pass, licens och importpapper från polisen. Nu återstår att se vad SJ hittar på för bus men hem kommer jag nog förr eller senare. North Fork 370gr SS vänstra från Kudu, högra från Buffelko. Restvikt 366gr o 348gr

blev en ok bock igår kväll

Inspirerad av Givduls gamla projekttråd där han snyggade till en gammal zg47a kommer här lite bilder från min m21. Det är en m21 i 8x57js från 1950 med double square bridge, original enkeltryck och snyggt smörknivshandtag. Kolvtån var borta så jag använde trä från främre delen på stocken för att limma på en ny tå. Framdelen blev något mörkt trä från Afrika och röd bakkappa är monterad. Nu ska kolven slipas färdigt, nätskärningen håller på att fräschas upp och sen ska den plastbäddas och oljebonas. Den kommer få en monogramplatta infälld.

Fick en grann bock i maj vikt 776gram har torkat 4 veckor snart

Lyckades ju med det som någon annan alltid gör!! Vinna bössan!! I augusti åkte jag och junior till Västerås och sköt jägarduvsfinalen. Jag va inte sugen men han va så vi åkte. Fin fin bana med inte jätte långa håll men teknisk. Jag sköt fullt i första rundan och i andra så 48av48 vilket jag tyckte är bra oavsett svårighetsgrad. Tydligen skulle det varit en Beretta 692 i high gun pris men den hade ju utgått så det va en 694 sporting i stället. Vi va 2 som hade 24 efter första rundan och naturligtvis går Mats en meter före mej i andra rundan där han helt oförklarligt tappar sista duvan på första stationen!! Lättare sagt än gjort så va det bara för mej att hålla tätt. Är hel till sista stationen där det sitter två döva gamla rävjägare som inte hör mitt utrop..... panik har jag missat duvorna i utkastet!!!!! Hör bakifrån du får ropa högre... junior blir vansinnig och skäller ut gubbarna och tycker hör ni så jävla dåligt får ni väll för fan sitta närmare skytten!!!! Jag började skratta o h tänkte har jag fostrat honom och detta tar jag,fyra pulver senare är 48a duvor träffade. Efter lite strålande från sako Sweden och från mej så blev det hämtning av bössa idag och jag måste tyvärr medge att den är riktigt fin,fullvuxen och känns stabil.

Denna helg som va spenderade jag och junior i vackra Kalmar. Det va dax för en av årets höjdpunkter Åkes minne. Vet ej vem Åke va men han måste varit en omtyckt kille som får denna världsklass tävling uppkallad efter sig. Lördagen började inte jätte bra då juniors bil går sönder. Bakre stötdämpar fästet går av!!! I världens larvigaste gupp. Junior blir ledsen arg förtvivlad och det plus övertändning gör hans dag till skit, nog om detta. Vi åkte förbi Kalmar på fredagen för att inköpa lite Burnagi ammo till tävlingen,blev nog två timmars tjat med Michael som är en riktigt trevlig prick (frun också men kommer inte ihåg vad hon heter 🙄) blev naturligtvis lite kaliber 16 också när dom bara stor där på hyllan 😃😃. Jag sköt 88 på lördagen med 24 grams patronerna, dom är jäkligt snabba vilket gjorde att jag sköt framför på när hållen. Söndag. Junior vill ha revansch!!! Jag skjuter bara 21grammare idag är det ok frågar han mitt svar, go for it. Vi går åt var sitt håll och ses först vid halvtid jag har då 24-24 J har 22-24, en delikat burgare och på det igen det blir 22 för mej och............. Junior skjuter sin första compak 25a på tävling 🤗❤🤗❤ jag avslutar med en 25a och får ihop 95 riktigt nöjd, junior frågar hur det gick och jag ger honom tummen upp var på han säger jag med. Igen!! Valp jäveln skjuter två 25or i rad 96 och kickar skiten ur gubben....KAN INTE VARA STOLTARE ❤❤❤ Enormt tack till Magnus och Peter givetvis hela Kalmar klubben för helgen. Ps på lördagskvällen träffade vi söta Siv en riktig sötnos, Galne och fästmö va också med 😁😁😁

Putin's middag i veckan....

Da er man igang med ny sesong😎

blev 167,3 poäng på bocken

Även jag har blivit med wachtel igen, Brownie är 7 månader och bilden är faktiskt från premiärsläppet, lilljunior förvaltade. På samma jakt sköt den andra sonen en räv för henne. Har egentligen präglat mest på svin då det är det jag jagar mest, men rådjur är en talrik resurs så hon ska få jaga va 17 hon vill. LIte lagon halvkorkade hundar med god energi.

En men en viktigt sådan.