Search the Community

Jag vet att man inte kan generalisera kring raser, alla hundar är individer och det mesta hänger på föraren osv. MEN; om man ändå ska göra ett försök till generalisering när det gäller förighet och lydnad under jakt hos älghundsraserna? Jag jagar mest i Västsverige, på flera olika marker, med det gemensamt att de är relativt små, och att vilken älg som är lovlig ofta är hårt reglerat. Att kunna kalla av hunden när den fått tag på fel älg, eller när det går ur marken, blir då viktigt om man vill ha bra jakt. Den absoluta majoriteten av älghundar jag jagat med under 25 år har man när de väl fått älgkontakt haft tre alternativ för att kunna koppla hunden: Skjut älgen, kasta sig efter och ta hunden ala fotbollsmålvakt vid lämplig vägkorsning, eller låta hunden stå kvar och skälla/förfölja tills den tröttnar. Men i min närhet finns/har funnits även tre duktiga (inget fel på jaktlusten) älghundar (Laika, Karelare och Gråhund) som jag när jag lånat dem, utan att känna hundarna extremt väl, utan problem kunnat kalla av direkt på ståndet (om de ex stått med en icke lovlig älg) och två av de tre även på lite distans. Man behöver ju inte läsa så många provberättelser från ex älghunds SM för att inse att den typen av förighet/lydnad är rätt ovanlig på hundar som dessutom jagar bra. Förutom arv och genetik kommer ju som bekant även förarens intagning in som en viktig variabel för hur lydig hunden blir. MEN; om man då ändå ska ge sig på att generalisera: Finns det någon av älghundsraserna som ger bättre odds än andra för att få en hund med både stor jaktlust, lydnad och förighet enl ovan?

Hej! Skulle verkligen uppskatta hjälp från alla kunniga här på forumet. Jag har en fyra månaders jaktlabtik, Aska. Hon är av god börd, livlig och glad och min förhoppning är att hon med tiden ska bli en duktig apportör, eftersökshund och ev. även kunna stöta småvilt. Min hustru och jag var lediga första månaden med hunden och försökte då lägga grunden för en fin kontakt och att Aska skulle präglas starkt på oss. Under de första månaderna hos oss var hon också följsam och när inkallningen väl satt så kom hon ofta med stor glädje. När vi var ute i skogen och hon gick löst höll hon alltid mycket god kontakt, stannade och såg till att hon inte stack för långt ifrån oss och sprang aldrig utom syn eller hörhåll. Detta var precis vad jag eftersträvade och således var jag mycket nöjd. På senare tid har hon dock visat riktigt tråkiga tendenser att springa ifrån oss, lite mindre vad gäller mig och lite mer vad gäller min fru. Dessutom fungerar inkallningen sämre. Aska kommer numer ofta på inkallning men inte alltid. Jag har försökt vara konsekvent i mitt tillrättavisande av detta beteende. Om hon inte kommer springer jag omedelbart ikapp henne och välter ner henne ganska bryskt samt kallar in sedan in henne. Därefter kommer hon alltid fint. OM hon är på väg att springa för långt bort försöker jag kalla in henne men om hon får korn på något som är mer intressant så springer hon ändå iväg en bit med följden att jag måste springa efter och fya henne samt kalla in henne på nytt för att rätta till felet. Vad ska jag göra? Jag börjar bli något förtvivlad och hoppas att jag kan rädda detta men känner viss hopplöshet då hon fortsätter med det här beteendet som strider mot vad vi försökt lära henne. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få! Mvh, Erik

Inkallning på mitt sätt fast det finns fler vägar till Rom. Inkallnng är en signal till hunden att släppa det den håller på med och komma till dig för att det är mer lönsamt, sen blir det ett beteende som är rätt behagligt och praktiskt. Jag brukar köra in signalen hemma redan som valp, men det funkar även på äldre, vid utfodring, om man behöver hjälp att diska eller bara vill att de ska komma för en kram, signalen blir positiv och lönsam. Hemma är det barnsligt lätt, på tomten så måste man övertyga hunden att hur kul du än har det så är det ändå lönsammare att komma hit, här kan man väcka hunden om den har fastnat på en lukt, gräver upp svärmor från komposten eller vad det nu är som mål låser, en fördel är att man får korrigera hunden ihop med signalen, den betyder ju än så länge bara "godis om du vill" ett bra tillfälle att tala om för hunden att du vill att den betyder mer än så, men du kommer misslyckas om du ställer en plankstek hos grannen och själv bjuder på kokt sik å pomfritt, i inlärningen så måste signalen förknippas med dig, kul och lönsamt. Spårlinan är rätt bra första gångerna ute i det fria, för om du inte har övertygat hunden om signalens betydelse så ser du en viftande svans försvinna, här kan man prova signalen och om hunden kommer även vid kraftig retning, men börja utan, samtidigt som du blåser så ger du ett kort ryck i linan, så hunden vänder sig mot dig, nu får clownen vakna i dig det gäller nu att försöka få hunden att komma till dig om den inte gör det så är det bara att dra in hunden utan att tappa humöret och vara glad när hunden kommer sen är det bara ut igen och tragla detta tills hunden kommer själv med lite fart. Det är ingen ide att försöka utan lina om det inte funkar med, det ger bara ett misslyckande för dig, under jakt så behöver man inte utmana ödet i början utan fuska lite när hunden börjar bli trött och helst är på väg att lägga av själv, blås då din signal, eller du kanske ser på Astron att hunden är på väg mot dig, blås klappa om hunden och fortsätt. Signalen får inte bli "Nu fick jag dig" uppkopplad och åker hem eller sitta i en kall bil, hittar jag ett spår och hunden är i närheten så kallar jag in, klappar om hunden och visar på spåret. Sen är det så att det är inte bara en grej, det handlar om ledarskap, allmän lydnad, vet hunden vad "nej" betyder kan du kommunicera med hunden, sitter den i hundgården hela tiden och du inte umgås med hunden så kommer detta att gå dåligt, er relation bör bygga på lite mera än utfodring och skogen, när du är ute och går, handen på hjärtat vem går med vem? "Min hund drar inte , det är bara kopplet som är några cm för kort"

Hej! Vi äger en pointer som idag är strax under 2 år och som vi köpte för ett drygt år sedan. I den bästa av världar skulle vi träna mer regelbundet än vad vi gör, och för tillfället läggs fokus på koppelgående och inkallning. Är det någon som har tips på hur vi ska få till en bra inkallning? Våra jaktböcker talar om vikten att knyta an när valpen är ung för att få en bra följsamhet, men det kan ju inte vara kört för oss bara för att hon är vuxen. Hon är väldigt lyhörd, men när hon är lös har vi inte en chans att få in henne om hon har fått vittring på något. Om hon däremot bara springer runt och busar kommer hon på inkallning. Min kunskap om hundar säger mig att vi måste öva mer i koppel och öka retningen successivt innan vi släpper henne. Att inte tjata om hon väl är lös, utan att nyttja tillfället när hon ändå är på väg emot oss och då kalla in henne (skapa bra minnesbilder). Men är det någon som har fler tips? Jag har aldrig arbetat med jakthundar tidigare och vi har fått för oss att om man introducerar hunden i jakten får den en försåelse för när hon ska jaga och när hon inte ska göra det. Det bästa ska vara om hunden kan kolla på äldre utbildade hundar för att se hur de jobbar. Stämmer detta? Och om det gör det, var hittar man utbildningar? Jag har letat, men hittar få.. Så om någon har tips på hur vi lär upp vår hund på ett smidigt sätt är alla tips välkomna!