Förslag på loggbok

[Henrik]

Loggbok, varför och till vad?

Bakgrund

Jag har länge propagerat för att man skall använda en loggbok i sin skytteträning. Anledningen är ganska enkel, en loggbok hjälper dig att identifiera svagheter som kan förbättras och att helt enkelt få bättre kontroll på var träffarna sitter. Grunden vid allt etiskt skytte är såklart att man bara tar skott som man är säker på. Det innebär givetvis att man måste VETA under vilka omständigheter man kan förvänta sig att skottet sitter där det skall.

På senare tid har jag med stor tillfredsställelse kunnat konstatera att många av skyttarna här på jaktsidan har börjat fokusera på hur man via träning kan höja sin egen förmåga att träffa på långa håll istället för att tro att det är utrustningen som skall sköta jobbet åt oss

I all träning gäller det att veta vad man gör och vad man skall förbättra, det gäller oavsett om du som löpare använder pulsklocka och stoppur eller om du för träningsdagbok när du lyfter skrot. På samma sätt är det ett väldigt bra hjälpmedel att med hjälp av en loggbok dokumentera sin skjutträning men det kräver såklart att loggboken är vettigt utformad för det skytte du bedriver. Det finns lite olika varianter av loggböcker som cirkulerar omkring men de är som regel antingen av militär karaktär eller av amerikanskt ursprung. De amerikanska loggböckerna lägger stor vikt vid konvertering mellan MOA och MIL vilket inte är så relevant för oss som är familjära med metriska mått. Att konvertera från MIL till cm eller meter är inte svårare än att konstatera att 1 MIL motsvarar 10 cm på 100m eller för den delen 1m på 1000m. Om vi har ett kikarsikte med justerrattar som flyttar träffläget 1 cm på 100m så har vi med andra ord ett kikarsikte med 0.1 MIL per klick.

En bra loggbok skall enligt min uppfattning inte bara fungera för att dokumentera kulbanor och vindavdrift utan också ge stöd för att utvärdera skillnader mellan olika skjutställningar och olika yttre förhållande. Eftersom jag inte hittat någon heltäckande loggbok så beslutade jag mig för att försöka skapa en egen loggbok efter bästa förmåga. Fördelen är att jag då kan skapa något som är skräddarsytt för mitt eget skytte men som förhoppningsvis också skall fungera för andra skyttar.

Genom åren har jag fått förfrågan om att genomföra utbildningar i praktiskt långhållskytte några gånger och då upplevt att det inte finns någon bra dokumentation som kan ligga till grund för en sådan utbildning. Min förhoppning är att denna loggbok skall kunna vara ett hjälpmedel för den typen av utbildningar, för att få till ett bra utbildningsmaterial behövs det så klart kompletteras med ett teorimaterial och en övningsplan.

Mina förslag på loggbokssidor är så klart bara exempel på hur en sådan loggbok kan se ut, jag uppmuntrar alla att komplettera och byta ut delar för att få en loggbok som passar just er. Det som är relevant för mitt skytte behöver ju inte passa er.

Jag har valt att göra två varianter av loggboken, dels för att få lite variation med avseende på layout men framför allt för att den ena varianten är i A5 format med två sidor per A4. Variant nummer två är avsedd att skrivas ut på A4 även den men bilderna i den är snarare tänkta för att användas i en Filofax

För er som har andra idéer kring hur man kan utforma loggböcker går det alldeles utmärkt att få "mina utkast" i andra format en PDF, det är bara att höra av sig så skall vi se vad vi kan lösa.

Här har ni A5 varianten

Loggbok_A5.pdf

Här kommer variant nummer 2 avsedd för filofax

Loggbok_filofax.pdf

Loggbokens olika delar, Inledning

Loggbokens inleds såklart med ett försättsblad, den enda anledningen att jag visar det är för att poängtera att man bör ha en loggbok per vapen. Syftet med loggboken är bland annat att dokumentera hur mitt eget vapen beter sig i en specifik situation och eftersom varje vapen är unikt behöver också varje vapen en egen loggbok.

Piplogg

Nästa sida som kanske inte är lika självklar för alla är en piplogg, syftena med denna är flera. För det första handlar det givetvis om att hålla koll på hur många skott som är skjutna med pipan. Samtidigt får man en koll på hur mycket man övat med bössan och får en fingervisning om när det är dags att beställa en ny pipa.

Vill man kan man komplettera denna med uppgifter om när man rengjort bössan och hur denna rengöring gått till, detta har så småningom bäring på om man anser sig att skottet man just skall till att skjuta är ett CCBS (clean cold bore shot) eller ett CBS (cold bore shot).

Hur bössan reagerar på olika typer av rengöring varierar ganska mycket, detta kommer att avhandlas mer under bladet för CCBS/CBS. Det kan finnas all anledning att dokumentera när och hur man rengjort bössan för att ta reda på i vilket intervall pipan skjuter bra, håller den träffbilden i 50, 150 eller kanske 300 skott innan precisionen avtar?

Grunddata

Det första steget är att fastställa grunddata för ditt vapen och den ammunition du valt att använda. Visst finns det publicerad data för både kulbanor och vindavdrift men den måste verifieras. I princip kan denna ”grunddata” komma antingen från fabrikanterna om man skjuter fabriksladdad ammunition eller från diverse olika mjukvaror för ballistiska beräkningar, dessa kan vara mer eller mindre avancerade och ge ganska varierande resultat. När det gäller den fabriksladdade ammunitionen kan man tycka att fabrikanterna borde kunna ge korrekt information men så enkelt är det inte. Anledning är att fabrikanterna inte vet i vilket vapen och under vilka förutsättningar du använder deras ammunition. Dessutom är det en hel vetenskap att bestämma den ballistiska koefficienten på ett korrekt sätt, den ballistiska koefficienten är inte en konstant utan den varierar med hastigheten, dessutom är det inte självklart att man skall använda den G1 funktion av den ballistiska koefficienten som de flesta fabrikanter anger utan för moderna VLD kulor är D7 klart lämpligare. En grundligare genomgång kring hur man bestämmer b.c. är kanske på sin plats men den får vänta till ett annat dokument.

Det gäller att i detta avsnitt ta reda på hur vapnet skjuter, sammanställa riktiga rangecards, fundera på om riktmedlet ger några möjligheter till alternativa riktpunkter och i så fall för vilka avstånd de kan användas.

Skottställning

Grunden i skyttet är att vapnet är korrekt skottställt, för långhållskytte rekommenderar jag att man skottställer vapnet så att skotten sitter rätt i på 100m. Det gäller att etablera en bra grund att stå på och det gör man bäst genom att dokumentera under vilka förhållanden och i vilken skjutställning man skottställt vapnet.

Nedan följer ett exempel på hur en relevant sådan sida skulle kunna se ut.

Det gäller som vid all databehandling att ”skit in” ger ”skit ut” det vill säga att om man inte korrekt anger de ingående parametrarna blir det svårt att dra korrekta slutsatser. De första punkterna är ganska enkla att förstå varför de bör vara med men alla kanske inte skriver ned under vilka förhållande ett vapen skottställts. Missar man att göra det så har man skapat sig en potentiell felkälla, framför allt när det gäller utetemperaturen men även de andra metrologiska uppgifterna bör vara med. Under förutsättning att man skottställer vapnet på ett kortare avstånd som t ex 100m så spelar de ingen större roll men vid längre skjutavstånd så kan de ha stor betydelse.

Att man är noggrann med att ange i vilken skjutställning och med vilket stöd vapnet skjutits in beror på att bägge dessa parametrar kan ha stor betydelse för var träffläget hamnar. De flesta har säkert uppmärksammat att träffläget sittande i bänk kan skilja från det som man får om man skjuter liggande med benstöd. Så småningom kommer det andra loggboksblad som syftar till att dokumentera hur träffläget och träffbilden förändras vid olika yttre förutsättningar och beroende på vilken skjutställning och stöd man använder.

Fälten för höjd och sida är med som en hjälp när man skruvar på justerskruvarna på kikarsiktet och raden med bedömda träfflägen handlar om att man ALLTID skall försöka bedöma var skottet tog innan man kontrollerar det. Syftet med det är att det är en väldigt bra förmåga att ha om man kan ”läsa” sina skott utan att se träffen.

Vinden kan antingen var bedömd eller uppmätt men eftersom den relevanta vinden är den sammantagna vinden under kulans färd mot målet så kommer vinden till viss del alltid att vara ”bedömd” även om man mäter den vid skjutplatsen. För alla mina loggbokssidor gäller att skjutriktningen är ”klockan 12” och vinden bedöms relativt mot detta, en vind som kommer från kl 3 eller klockan 9 är alltså en rak sidovind medan en vind som bedöms komma från klockan 12 är en rak motvind. Senare blad kommer att behandla detta ämne mer ingående men för att skottställa vapnet rekommenderar jag att man utnyttjar ett tillfälle med så lite vind som möjligt.

Ljusförhållandena kan också påverka så därför skall dessa vara med, om man skjuter med öppna riktmedel bör man även ange från vilken riktning ljuset kommer men med kikarsikte är det att betrakta som överkurs.

I fältet för riktpunkten skall den riktpunkt man valt helt enkelt markeras.

Gillar man inte att skjuta på diagonaler kan man såklart tänka sig att skjuta på cirklar.

Oavsett vilket mål man väljer gäller det att alltid använda samma mål vid inskjutning som vid senare jämförande inskjutningar.

Ballistikkort

Som jag sagt tidigare så skall publicerad data bara ses som en fingervisning innan den blivit verifierad men någon stans skall man börja och den naturliga startpunkten för mig är i dagsläget att med hjälp av någon mjukvara för ytterballistik ta fram ett rangecard. För att detta skall stämma någorlunda så är det viktigt att man är så noggrann som möjligt när man matar in de uppgifter som beräkningarna baseras på. En sådan sak som avståndet mellan pipans centrumlinje och kikarsiktet centrumlinje måste till exempel mätas noggrant, även laddningens utgångshastighet bör mätas i det egna vapnet om beräkningarna skall hamna i rätt härad.

Bilden ovan är på ”del 1” av ballistik kortet, ”del 2” behandlar avstånd från 550m. Givetvis så kan man välja andra avstånd. Skjuter man bara på kortare håll så kan man med fördel ha mindre steg mellan avstånden, 25 m är då ett lämpligt intervall.

När vi behandlade skottställningskortet så blev de metrologiska variablerna ganska styvmoderligt behandlade, på såpass korta avstånd som de som är aktuella för skottställning påverkar de heller inte så mycket. När skotthållen drar iväg så kommer saken i ett annat ljus, både Luftfuktighet, Höjd över havet, Lufttrycket och den aktuella temperaturen påverkar kulbanan genom att luftens densitet förändras. Konsekvensen blir såklart att kulans ”luftmotstånd” påverkas. För skytte ut till 3-400 m så kommer dessa parametrar ganska sällan att spela någon avgörande betydelse såvida det inte handlar om stora skillnader. Normalt kan man säga att skillnaderna ligger inom 1 klick (3 cm) på 300m. På längre avstånd blir inverkan betydligt större.

Enkelt förklarat så innebär en ökad luftfuktighet ett lägre träffläge. Om du befinner dig på högre höjd än den du skjutit in bössan på så är densiteten lägre vilket innebär att träffläget blir högre. Samma sak med lufttrycket, om trycket är lägre än vad det var vid inskjutning kommer träffarna att sitta högre. Temperaturen påverkar också genom att en lägre temperatur ökar luftens densitet och därmed leder till ett lägre träffläge.

När det sedan gäller kolumnerna på ballistik kortet så motsvarar de två första kolumnerna det data som de allra flesta är familjära med. Samtidigt hjälper det oss inte så mycket att veta att träffläget är 28 cm lågt på 300m om vi inte vet hur vi skall kompensera för detta. I princip finns det bara två sätt att kompensera som kan rekommenderas, det första och kanske bästa är att med hjälp av justerrattarna ”flytta” träffläget så att det hamnar där vi vill ha det. Den andra varianten innebär att man söker en annan riktpunkt direkt i kikarsiktet, för att detta skall fungera i verkligheten så behöver du ha flera olika riktpunkter i kikarsiktet. Det finns numera rätt många olika varianter av ”ballistiska riktmedel” även om jag utan tvekan föredrar riktmedel av mildot typ. Anledningen till det är att dessa är betydligt mångsidigare och att de fungerar som ett utmärkt komplement till justerrattar med 1 cm klick (eller om man så vill 0.1 MIL). I exemplet ovan där träffläget satt 28 cm lågt på 300m så kan man då välja mellan att antingen skruva upp 9 klick på justerrattarna eller att hålla upp 0.9 MIL med hjälp av mildotriktmedlet. Personligen så föredrar jag att skruva i höjd och att använda mildotarna för att kompensera för sidovinden.

Jag vill helst ha mina ballistik kort så att de talar om vilken kompensation som är aktuell för en vindstyrka på 1 m/s rak sidovind. Skulle det sedan blåsa en kraftigare vind är det bara att multiplicera justeringen i klick eller MIL med den verkliga vindstyrkan. Låt oss säga att vi skjuter en 308 win med en 168 grains Berger VLD i 830 m/s och att vårt mål återigen befinner sig på 300m. Vid 1 m/s rak sidovind (vilket i princip är att betrakta som vindstilla) så skall hålla upp 1.5 klick eller 0.15 MIL, om det istället blåser 4 m/s rak sidovind så är det bara att multiplicera 1.5 respektive 0.15 med 4 vilket ger 6 klick eller 0.6 MIL för att hamna rätt i den förhållandevis måttliga vinden. Nästa steg blir att kompensera för sneda vindar men det kommer i ett senare kapitel.

Verifiering av Ballistik Kort

Som jag sagt tidigare är det viktigt att vi verifierar att det vi tror och antar också överensstämmer med verkligheten. En av de viktigaste punkterna där differenser kan förekomma är när det gäller kulbanan, därför rekommenderar jag alltid att man verifierar den kulbanan vi använder på det aktuella ballistik kortet.

Nu innebär inte detta att man behöver skjuta på alla avstånden som finns på ballistikkortet utan det kan räcka med en 3-4 stycken (om dessa stämmer någorlunda). Man bör såklart kontrollera att allt stämmer på det längsta avstånd som man har med på sitt ballistikkort men också på några mellanlånga håll. Skjut minst 5 skott på det aktuella avståndet och kontrollera det verkliga träffläget gentemot det förväntade träffläget. Om avvikelsen är större en förväntat gäller det att fundera på varför tabellen inte stämmer, enligt min erfarenhet brukar det vara tre olika felkällor. För det första gäller det att kontrollera utgångshastigheten så att man är säker på att den stämmer med den Vo som man baserat beräkningarna på. Nästa steg att fundera på är de yttre förutsättningarna, skiljer de sig från de man utgått ifrån när man gjorde kulbanetabellen? Om man trots verifieringar av hastighet och metrologiska förhållanden inte får kulbanan att stämma med verkligheten är det troligt att felet ligger i den ballistiska koefficient som man matat in.

Att beräkna den ballistiska koefficienten är ingen riktigt exakt vetenskap utan det gäller att komma tillräckligt nära. För det första är en ballistisk koefficient inget konstant värde utan den varierar med farten, det innebär att den kommer att variera under kulans flykt mot målet. När hastigheten är som störst är även den ballistiska koefficienten som högst för att sedan falla. Detta blir följdaktligen en matematisk funktion som kan beräknas av alla ballistik mjukvaror, så långt är allt frid och fröjd. Problemet är att olika kulformer kräver lite olika funktioner för att stämma om hållen blir lite längre. Fabrikanterna vet såklart om detta men de vet också att om de skulle ha kommunicerat en ballistisk koefficient som baserar sig på G1 funktion för vissa kulor och G7 för andra så skulle kaoset bli totalt eftersom den genomsnittlige skytten har fullt upp med att förstå vad en ballistisk koefficient är för något. Utan att gå in för mycket på teorin här vill ag tipsa om att för VLD kulor (och Lapua Scenar) är det bättre att använda G7 funktionen (om ni har en mjukvara som klarar detta) medan ”vanliga” kulor funkar bra med G1. Jag har en god vän som glömt mer om långhållsskytte än vad de flesta någonsin kommer att lära sig och han brukar multiplicera alla publicerade b.c med 0.95 om det handlar om matchkulor innan han använder värdet.

Stämmer inte den teoretiska kulbanan med verkligheten får man helt enkelt pröva sig fram genom att anpassa den ballistiska koefficienten tills dess att teori och verklighet stämmer överens.

Riktmedlet

Oavsett vilket riktmedel man har på det aktuella kikarsiktet så det en bra idé att ägna en av loggbokens sidor till att gå igenom riktmedlet och dess olika mått. Har man möjlighet att använda alternativa riktpunkter i riktmedlet skall dessa givetvis också kalibreras. Ett exempel på hur det kan se ut följer nedan.

Det finns en del varianter på mildotriktmedlet med t ex elliptiska ”dottar” eller lite andra mått men syftet med bladet ovan är mest att ge en idé om hur ett riktmedelsblad kan utformas. Om man har ett icke medförstorande riktmedel bör man vara noggrann med att verifiera vid vilken förstoring mildot riktmedlet ”stämmer”, dessutom kan det då vara en god idé att iordningställa ytterligare ett blad för den högsta förstoringen och hur måtten ser ut då. Som vanligt finns det två sidor av alla mynt och den uppenbara fördelen med medförstorande riktmedel är givetvis att de behåller sina mått relativt målet oavsett förstoring samtidigt är det en nackdel i vissa situationer. Ett medförstorande riktmedel kommer att täcka en hel del av målet vid högre förstoringar och upplevs därför som mindre exakt. På den tiden när militärt prickskytte var det som betalade mina räkningar så upplevda jag aldrig att den Hensoldt 10x42 som vi använde inte räckte till och fortfarande så använder man i militära kretsar oftast förstoringar på 10-12 gånger (i vart fall om man skjuter 7.62 NATO). Vid taktiska tävlingar och för kalibrar typ 338 Lapua så upplevs 10-12 gånger som för liten förstoring av de flesta och numera får väl förstoringar på 16 gånger anses vara standard och förstoringar på upp till 25 gånger ses allt oftare. Ett medförstorande riktmedel som förstorats 25 ggr blir väldigt grovt så därför har flera tillverkare börjat med klenare riktmedel. Det enda av dessa som jag har egen erfarenhet av är S&B P4L Fein vars linjer bara är 0.035MIL (eller 3.5mm på 100m), i och med att man gör riktmedlet så tunt så infinner sig nya problem. Ett tunt riktmedel kan vara svårt att uppfatta i en del lägen, lösning på det problemet är att göra riktmedlen belysta och det är där vi är idag. Nedan en bild på P4 riktmedlet, skillnaden mot P4L Fein är att på det senare är korset i mitten belyst och på det vanliga P4 är linjerna 0.07 MIL medan de bara är hälften så tjocka på Fein riktmedlet.

Vi kan bara konstatera att trenden idag går emot höga förstoringar, tunna riktmedel med många referenspunkter, belysta riktmedel, FFP och justerrattar i MIL. Traditionellt har detta funnits hos S&B, Hensoldt och US Optics men på senare tid har det hänt en del på marknaden. Leupold har kommit med FFP modeller och det ryktas om MIL/MIL rattar. Nightforce har kommit med i varje fall en 5-15 FFP modell med MIL/MIL rattar och Premier Reticle som levererat S&B kikare till USMC har av olika anledningar valt att lansera en egen modell med hjälp av S&B gamla utvecklingsingenjörer. Dessa kikare heter Heritage och för närvarande finns de i 3-15x50 men även en 5-25x56 modell är aviserad.

I mitt kommande projekt så kommer jag med största sannolikhet att pröva ett för mig helt nytt riktmedel nämligen Gen 2 XR som är en utveckling av Gen 2 Mildot som är mitt absoluta favoritriktmedel. Jag har därför gjort ett litet kort för detta riktmedel vilket kanske är av intresse för ytterligare någon varför jag lägger med det här. För mig finns det egentligen bara en anledning att i dagsläget använda ett riktmedel som detta och det är på grund av fältskyttets friklass där en stor del av nyckeln ligger i att man korrekt kan bedöma avstånd. Detta underlättas av att man har lite större förstoringar men också av fler referenser i riktmedlet.

Vi får väl se om jag blir nöjd eller inte.

En av de stora fördelarna med ett mildotriktmedel är att det är väldigt väl lämpat för avståndsbedömning i fält. Därför kan jag inte låta bli att ta med den gamla klassiska militära avståndsbedömningsformeln. Även om det kan kännas lite malplacerat med avstånd i kilometer och mål i meter när de allra flesta nog skulle ha varit mer betjänta av mål i cm och avstånd i men då måste den ursprungliga formeln förändras och jag kände att det vara enklast att lägga med den i sin ursprungliga form.

Eftersom det här är det enda stället där jag behandlar kikarsiktet i detta dokument vill jag passa på att betona vikten av en justerbar parallax och att justeringen sker på sidan av mellanröret och inte framtill på objektivet. Skjuter du på lite längre och varierande håll så kommer du utan tvekan att märka av parallaxproblematiken, det är viktigt att inför varje skott på nya avstånd justera siktet så gott det går. Det enklaste sättet att kontrollera parallaxen är att lägga bössan i ett bra stöd och fokusera på ett mål på det aktuella avståndet därefter flyttar du ditt eget öga i små cirkelrörelser utan att flytta bössan. Om du upplever att hårkorset ligger still på målet trots att du flyttar ögat är kikaren riktigt justerad om däremot riktmedlet flyttar sig runt riktpunkten har du ett parallaxproblem. Observera att man inte kan lita på de skalor för parallax som sitter på kikaren, det kan mycket väl visa sig att de inte stämmer

Den sista punkten att tänka på är att kontrollera kikarens justerrattar, både när det gäller repeterbarheten och att klicken stämmer. Repeterbarheten kontrollerar vi genom det så kallade boxtestet, det vill säga vi flyttar träffbilden i en kvadrat för att till sist återgå till utgångsläget. Rent praktiskt så skjuter du två skott flyttar upp träffbilden 20cm och skjuter två skott, flyttar träffbilden 20 cm till höger och skjuter två skott, flyttar ned 20cm och skjuter två skott för att till sist flytta 20cm till vänster och skjuter de två sista skotten. Om allt fungerar som det skall så har du fått en fyraskottsträffbild som ser skaplig ut.

Jag har tidigare rekommenderat att ni börjar tänka i klick eller MIL men för att det skall fungera måste vi verifiera att kikarens justerrattar verkligen flyttar träffläget 1 cm på 100m (eller för den delen ¼ MOA). Det kontrollerar vi genom att skjuta en femskottsträffbild med den vanliga skottställningen och sedan flytta träffläget minst 40-50 cm, flyttar du 50 klick så skall träffläget sitta 50 cm i samma riktning(jag förutsätter att du skjuter på 100m). Till skillnad mot det tidigare boxtestet är det verkligt viktigt att träffläget verkligen flyttats 50 cm. Jag hade tidigare en kikare där detta inte stämde, den flyttade träffläget 9mm istället för 10mm på 100m. Om man inte genomför ett test som det ovan är det nästan omöjligt att upptäcka ett sådant fel men på 500m resulterade det i att träffarna satt drygt 20 cm lågt.

Av tekniska skäl så får jag inte plats med resten av texten i ett inlägg varför jag delat upp texten på flera olika inlägg.

[Henrik]

CCBS och CBS

Det här är förkortningar som vi ibland svänger oss med och normalt skall de uttolkas som Clean Cold Bore Shot respektive Cold Bore Shot. Både som jägare och skyttar är det viktigt att man håller koll på båda dessa och vet vilket träffläge de medför. CBS brukar rätt sällan medföra några större problem om ditt vapen är riktigt bäddat men CCBS kan ställa till det riktigt ordentligt.

De som influerats av våra vänner bänkskyttarna har lärt sig att man ”skall” göra rent bössan så ofta som möjligt, att det är rätt väg att gå för bänkskyttarna är nog ställt bortom all rimlig tvivel men hur är det för oss som jagar eller håller på annat praktiskt långhållsskytte. För egen del började jag min bana med att likt bänkskyttarna göra rent bössan efter varje besök på skjutbanan men insåg snart att det skapade fler problem än vad det löste. För det första så innebar varje rengöring att jag var tvungen att skjuta ett eller flera ”läskskott” innan det normala träffläget infann sig igen. Vad som var ännu värre var att efter en ordentlig rengöring kunde det ta mellan 5-10 skott innan träffbilderna blev normala igen och bössan presterade i nivå med vad jag vant mig vid. För mig blev det uppenbart att bössan sköt som bäst med en ”lagom” skitig pipa, frågan är bara hur skitigt är ”lagom”?

Min erfarenhet genom åren har varit att det varierar rätt kraftigt från pipa till pipa men i dagsläget gör jag inte rent mina pipor innan precisionen börjar avta, som allmän regel kan man nog säga att med minde kalibrar så bör man nog göra rent oftare medan lite grövre kalibrar kan gå rätt många hundra skott innan de behöver rengöras. Min gode vän John som kan mer om detta ämne än de flesta konstaterar att någonstans mellan ”100 och 1000 skott brukar var lagom”. Herrarna på Rifle’s Only konstaterade vid något tillfälle att de hade en bössa i 308 win som fortfarande efter minst 9000 skott höll träffbilder under 15 mm på 100m och att den blivit rengjord ”8 eller 9 gånger” under dessa dryga 9000 skott. Än annan aspekt är hur mycket man egentligen sliter på pipan med alltför frekvent rengöring och där har jag ingen kunskap utan bara teorier att erbjuda men min rekommendation är solklar. Gör inte ren pipan innan det behövs! Med andra ord så är det dags att göra rent pipan så snart träffbilderna börjar öppna upp sig.

Det är en bra idé att ta hjälp av piploggen för att dokumentera när så sker så att du på det sättet kan ha full kontroll även över denna aspekt.

När det sedan gäller CCBS och CBS så är de helt individuella från vapen till vapen och det enda sättet att veta är givetvis att prova rent praktiskt och att dokumentera dessa prov. Det gäller både hur det första kritiska CCBS tar men också hur många skott det tar innan bössan uppför sig som den skall.

Att dagens första skott inte sitter ihop med de övriga kan bero på ett antal olika saker, för det första kan det vara så att vapnet inte är skottfast i sig självt. Oftast beror detta på att bäddningen i stocken lämnar en del i övrigt att önska men det kan givetvis finnas andra anledningar. Oavsett vad problemet beror på är en långhållsbössa som inte är skottfast något av det mest meningslösa jag kan tänka mig, precisionen behöver inte i alla lägen vara på topp men om resultaten är förutsägbara duger bössan bara till kaffeved.

Som vanligt är det viktigaste att verifiera och dokumentera var dagens första skott tar efter det är det viktigaste skottet för dagen. Jag har tidigare publicerat en del övningar som syftar till att öva detta men grunden är givetvis att kolla hur verkligheten ser ut. Till hjälp för dessa övningar kan man använda ett kort som det nedan:

En intressant iakttagelse som jag gjort när jag utbildat prickskyttar är att väldigt oft skall nog CBS uttydas som Cold Body Shot. Med det menar jag att det inte är vapnet som behöver ett eller flera skott innan det presterar normalt utan problemet ligger istället hos skytten. På något sett tar det ibland ett par skott innan man ”kommer in i matchen”. En av lösningarna kan vara att göra ett par torrklickningar men det som hjälper allra mest enligt min uppfattning är att skaffa sig en ritual med en ”mental checklista” som man går igenom innan man avlossar det första skottet.

Yttre faktorer

Än så länge har vi diskuterat vapnet, kalibern och ammunitionen samt vilken data man bör samla in och verifiera kring detta. Givetvis finns det andra faktorer som påverkar i minst lika stor omfattning. Jag tänker då på skytten, temperatur, vind och en massa annat. Lösningen för att kunna utvecklas i sitt skytte är att man bryter ut de olika faktorerna och ser hur och i vilken omfattning de påverkar slutresultatet. Som vanligt kan man säga att de resultat du uppnår är en kombination av dina egna kunskaper, dina färdigheter i att hantera vapnet och utrustningen som sådan. När det gäller färdigheterna så kan bara loggboken hjälpa till på så sett att du kan dokumentera dina resultat i en loggbok samt följa upp dina framsteg. Ett område där du definitivt kan ha stor hjälp av loggboken är som en källa till kunskaper, både allmänna kunskaper men kanske framför allt kunskaper om hur du och vapnet fungerar i olika situationer. Med hjälp av dessa kunskaper och underlag är det väsentligt mycket enklare att fatta korrekta beslut i skogen eller på skjutbanan. För att kunna kompensera för omgivningens påverkan måste du dels förstå den men dessutom måste du veta hur mycket du skall kompensera i olika situationer.

Verifiering av träffläget

Efter diskussionen om CBS hoppas jag vikten av att veta var det första skottet för dagen kommer att hamna är uppenbara för alla. Nu är det dock så att när man normalt talar om CBS så vill man kunna isolera just det faktumet att det är dagens första skott från andra faktorer som kan tänkas påverka träffläget. Det innebär att man i diskussionerna kring CBS skall försöka isolera den eventuella spridningen som kommer från vapnet i sig självt från andra ”felkällor”, det är endast denna som är att betrakta som fel på grund av CBS.

Som jag sagt är det min egen erfarenhet att det är svårigheterna för skytten att få rätt fokus och att gå igenom alla rutinerna i den mentala checklistan som oftast ställer till det och orsakar den största spridningen för dagens första skott.

Även om vi nu lyckas koncentrera oss på ett bra sätt och har ett vapen som är både skottfast och klarar av att leverera CBS på samma ställe som de efterkommande skotten finns det rätt många parametrar som kan innebära att träffläget ändras. Alla dessa måste man förstå och verifiera för varje individuellt vapen. Det kan vara rätt många olika faktorer som påverkar men två av de vanligare är nog yttertemperatur och skjutställning.

Temperaturen påverkar vårt slutresultat på minst tre olika sätt (då har jag inte tagit hänsyn till hur vår egen förmåga påverkas av fallande temperatur eller vad som händer med träffläget när man får på sig tjocka vinterkläder).

Om vi börjar bakifrån så kommer en lägre temperatur att påverka kulans färd mot målet genom att luftens densitet påverkas. Det ä ganska enkelt att räkna på och ta med som en parameter i ballistikkortet eller också gör man en lathund alternativt tar man fram olika ballistikkort för olika yttertemperaturer.

Det andra som påverkar är att krutets förbränningskarakteristik förändra med förändringar av yttertemperaturen. I dag lägger krutfabrikanterna ner rätt mycket tid på att få fram krut som är temperaturokänsliga men som vanligt finns det bara ett sätt att få fram riktiga data för din bössa och det är genom att man verifierar utgångshastigheten för olika yttertemperaturer. Om man går tillväga som i exemplet ovan och tar fram olika ballistikkort för olika temperaturer tar man lämpligen hänsyn till såväl luftens förändrade densitet som variationer i utgångshastigheten vid olika temperaturer.

Den tredje delen av temperaturens påverkan är den som vi egentligen skall ta upp i detta avsnitt, nämligen hur förändrad temperatur kan förändra din inskjutning. En av de allra viktigaste kunskaperna som du måste ha om du skall skjuta på långa är hur olika faktorer påverkar din skottställning (vilken lämpligen utförs på 100m).

Jag kan ta ett praktiskt exempel nämligen min egen lilla 6x45 som är ett utpräglat jaktvapen men som jag trots det ibland använder till lite långhållsövningar. Låt oss säga att jag är ”nollad” på 100 vid +25º men att temperaturen vid skottillfället sjunkit till -10º. Eftersom jag har verifierat mina träfflägen med denna bössa vet jag att det skiljer 4 klick (i det här fallet knappt 3cm) i träffläge på 100m. Om jag nu inte hade kompenserat för denna träffläges förändring utan skjutit efter mitt ballistikkort så kommer jag att hamna 9cm lägre på 300m. Det är därför jätteviktigt att vi har koll på hur träffläget förändras och hur vi skall skruva för att få till en korrekt skottställning vid olika förhållanden. I fallet ovan är det faktiskt så att jag även behöver skruva ett klick i sida av någon anledningen, det är ett typexempel på varför man måste verifiera träffläget. Det finns ingen direkt logik eller förutsägbarhet i varför man får förändringar i sida av fallande temperaturer.

Jag använder kortet nedan för att verifiera dessa förändringar.

Nu är det givetvis så att det inte bara är temperaturen som påverkar vårt träffläge utan även sådana saker som skjutställning, klädsel, ljuddämpare etc. påverkar i minst lika hög omfattning och även till dessa förändringar rekommenderar jag att man använder kortet ovan.

När man har genomfört de relevanta kontrollerna som behövs och dokumenterat dem på kortet ovan tycker jag att det är lämpligt att sammanställa dem på ett kort.

Så där ser kortet ut i sin enklaste form, tidigare hade jag gjort en annan utformning och nedan ser ni hur mitt eget kort för 6x45:an ser ut.

Vinden, hur påverkar den?

Idag finns det ganska många olika hjälpmedel som vi kan använda, det kan handla om benstöd för en stabilare skjutställning eller avståndsmätare för att slippa gissa avstånd. Även om omständigheterna inte skulle tillåta avståndsmätare så kan vi med hjälp av dagens riktmedel uppskatta avstånden med god noggrannhet. Dessutom har vi idag vapen och ammunition som klarar av att hålla ihop skotten på väldigt långa håll om bara du som operatör ger rätt indata. När det gäller vindens påverkan så är det betydligt besvärligare, visst kan vi med hjälp av en vindmätare skaffa oss en korrekt bild av hur vädret och vinden ser ut på skjutplatsen men den viktigaste frågan kan vi inte besvara med hjälp av tekniska hjälpmedel. Jag tänker då självklart på hur vindförhållandena ser ut på vägen fram till det tänkta målet. Bänkskyttarna jobbar med mer eller mindre avancerade vindflaggor för att kunna bedöma vinden men för oss ges den möjligheten bara undantagsvis. Om man som jägare vill skjuta på lite längre håll kan det vara en god idé att utrusta favoritpassen med strategiskt placerade plastband med hjälp av vilka bedömningen av både vindens styrka och riktning underlättas väsentligt. Även dessa kräver dock en hel del träning innan man kan utnyttja dem fullt ut.

I normalfallet är du som regel dock begränsad till att kunna mäta förhållandena på skjutplatsen och att bedöma förhållandena längs med kulbanan.

I de ballistiska tabellernas värld så blåser det alltid rak, konstant sidvind som dessutom blåser lika starkt längs kulans färd mot målet. Tyvärr ser verkligheten endast undantagsvis ut på det sättet, som regel varierar vinden både i styrka och i riktning längs med kulbanan.

För att enklare förstå hur vinden beter sig tycker jag att liknelsen med strömmande vatten är bra, om du studerar hur vattnet tar sig fram i en å eller bäck som kommer du ganska snabbt att inse att även om vattnet i ett större perspektiv har en bestämd riktning så har t ex bottnens utseende väldigt stor betydelse för hur vattnet strömmar. Likadant är det med vinden, när vinden stöter på hinder i naturen så kommer den att finna olika vägar runt dessa hinder och vi som befinner oss på marken (vilket så klart skall jämföras med flodens botten i exemplet ovan) kommer att uppleva att vinden rätt sällan är konstant. Faktum är att vinden varierar inte bara i x- och y-led utan även i höjdled, om du till exempel skjuter längs med en bergssida kommer vinden med storsäkerhet att antingen pressa ned eller lyfta upp kulan.

Att bedöma vinden är med andra ord ganska komplicerat och det finns bara ett sätt att bli bra nämligen att öva!

För att underlätta finns det emellertid en del enkla fakta att hålla reda på och några av dessa har jag sammanställt på kortet nedan.

Det viktigaste att komma ihåg är checklistan där man börjar med att bedöma vindens styrka som sådan. För att hjälpa till finns det en del enkla tips om hur vegetationen påverkas och hur miragen ser ut i siktet vid olika vindstyrkor (observera att miragen även kan vara ett hjälpmedel att bedöma vindens riktning).

Nästa steg är att bedöma vilken riktning vinden har i förhållande till kulbanan och räkna fram den aktuella faktorn för vad den effektiva vinden blir.

Steg tre är att bedöma om vinden blåser lika mycket längs hela kulans färd och om så inte är fallet bedöma ”mellan tummen och pekfingret” vilken vindstyrka man skall använda.

Rutan som heter ”Vinden längs kulbanan” finns med för att påminna oss om att det är vinden närmast skjutplatsen som har den största inverkan på slutresultatet. Allt eftersom kulan kommer närmare målet blir vinden allt mindre intressant (om det inte blåser extremt).

Vindkort

Givetvis måste vi ha någon form av ballistiska data även när det gäller att kompensera för de olika vindstyrkorna. Hur de ser ut kan givetvis variera en hel del, egentligen duger det med att veta hur mycket 1 m/s i rak sidovind påverkar på de olika avstånden. Det är också så jag normalt sätter upp mina egna ballistikkort. Nedan ser ni ett exempel som jag tycker funkar rätt bra.

I detta exempel skall Vind MIL tolkas som avdriften vid 1 m/s rak sidovind. För att komma fram till hur mycket man behöver kompensera i det aktuella fallet handlar det bara om att skapa en rutin (samma rutin som dyker upp när vi sedan pratar lathund). Det gäller först att komma fram till den effektiva vinden vilket är en flerstegsprocess.

Som första steg så gäller det att bedöma vindstyrkan, till hjälp här kan man använda allt från vindmätare, vindflaggor eller gräs och buskar. Låt oss exempelvis säga att vi kommer fram till att det blåser 3 m/s.

När vi kommit på det klara med hur mycket det blåser gäller det att komma underfund med från vilket håll vinden kommer och kompensera därefter för att få fram den effektiva vinden.

Om vi fortsätter exemplet ovan så säger vi att det blåser 4 m/s och att det blåser från klockan 7, den effektiva vinden blir då 4 * 0.5 (faktorn för vindriktning från klockan 7)= 2m/s.

Sedan gäller det att fundera på om vinden blåser åt samma håll längs hela kulbanan, vilket vi för enkelhetens skull antar att den gör.

Det sista steget är att fundera på om vindens styrka varierar längs kulbanan eller om det finns delar som ligger i lä alternativt att vinden blåser starkare på vissa avsnitt. I det här exemplet kan vi anta att målet befinner sig på 400m och att vinden har samma riktning längs hela kulbanan men att den andra halvan av kulbanan kommer kulan att befinna sig i lä från vinden. Konsekvensen blir då såklart att vi kan räkna bort vinden under dessa 200m vilket innebär att påverkan minskas med 25 % (15 % för den näst sista 1/4 delen och ytterligare 10 % för den sista 1/4 delen ).

Det innebär att i det aktuella fallet så skall vi kompensera med 2 m/s * 0.75 (75%) d v s 1.5 m/s.

För att fortsätta med samma exempel kan vi anta att vi skjuter en 123 grains Scenar i 880 m/s (d v s ett fullt realistiskt 6.5x55 scenario). Avdriften på 400m för 1m/s är då 0.2 MIL för 1.5 m/s blir det då logiskt nog 0.2 (Mil) *1.5 (m/s) vilket torde bli 0.3 Mil, eller tre klick för den som har metriskt orienterade justerrattar. Alternativt kan man välja att hålla av 0.3 Mil direkt i riktmedlet om man har ett för detta ändamål anpassat riktmedel.

Det är viktigt att poängtera att den här processen förefaller väldigt komplicerad när man försöker sätta sig in i den första gången men ganska snart kommer det att handla om en fingertoppskänsla med mer eller mindre begåvade gissningar. Det är också här vi skiljer agnarna från vetet när det gäller det slutgiltiga resultatet. Att bedöma vind är det svåraste momentet inom hela långhållsskyttet och det är också anledningen till att vi söker efter kulor och kalibrar som minimerar vindavdriften.

För den som vill ha lite mer stöd i form av ballistiktabeller för vinden kan man tänka sig något som vindkortet nedan.

Med ett sådant kort gäller det bara att interpolera för att hamna någorlunda rätt. (Ytterligare alternativa sätt att hantera problemet finns i avsnittet om lathundar).

I loggboken finns det också ett par blad som jag kallar för lathundar, diskussionen kring dessa blad och hur de används har jag redan avhandlat. För att undvika onödig återupprepning så länkar jag till den tråd där detta diskuterats.

Lathund för långhållsskytte

Som slutkläm finns det också ett handladdningsblad, det finns egentligen ingen anledning att ha detta i en loggbok mer än att det underlättar om all data till ett specifikt vapen finns samlat på ett och samma ställe.

Som slutkläm så innehåller bägge PDF:erna fyra stycken "inskjutningstavlor", dessa använder jag bara när jag skall utvärdera eller kontrollera laddningar.

Hoppas att detta material kan vara till hjälp i er strävan att utveckla ert skytte men kanske framför allt att det kan vara underlag för egna experiment. Helt säkert kan man göra på ganska många olika sätt när man tar fram en loggbok men dessa sidor har en utformning som funkar för mina behov.

Vänligen,

Henrik

[exabit]

Tackar och bockar och läser vidare för eventuella kommentarer

PS. Vad är det för idiot som klistrat inlägget så att det inte dök upp under nya inlägg?

[exabit]

Ruskigt bra skrivet! Kommer återkomma till den här texten fler gånger framöver, och ska definitivt printa och sätta ihop en loggbok (eller snarare flera) av detta

Några kommentarer/frågor:

1. Jag kör avståndsbedömning mha mildot så här: målets höjd i mm / mil = avstånd i meter. Det är självklart, men vissa kan få problem när man blandar in kommatecken och annat i ekvationerna. Exempel: vi skjuter på en C30 som är 27 cm hög. I siktet täcker den precis 1 mil. Då blir avståndet 270 / 1 = 270 meter.

2. Som du vet så råkade jag ut för en blåst tändhatt när jag slutade rengöra min 6,5x47. Detta skedde efter strax över 300 skott om jag inte missminner mig. Berodde det på att det bildats nån påbyggnad av grafit eller liknande kring övergångskonan, och att det faktum att jag körde med noll friflykt gjorde att kulan fick det allt jobbigare att komma igång?

3. Du skriver att en temperaturskillnad kan resultera i att man inte bara behöver kompensera i höjd, utan även i sida ibland.

Det finns ingen direkt logik eller förutsägbarhet i varför man får förändringar i sida av fallande temperaturer.

Kan du våga dig på en spekulation om vad detta beror på?

4. Hur viktigt är det att använda samma laddning hela tiden? Jag har växlat lite grann under sista året men körde ett tag med Scenar 123:or i 875 som du vet. Är enda lösningen att ha EN laddning per vapen och sen i princip ladda upp x antal hundra patroner? Att göra nya ballistikkort stup i kvarten gör ju ingen människa glad...

[Henrik]

Ruskigt bra skrivet! Kommer återkomma till den här texten fler gånger framöver, och ska definitivt printa och sätta ihop en loggbok (eller snarare flera) av detta

Några kommentarer/frågor:

1. Jag kör avståndsbedömning mha mildot så här: målets höjd i mm / mil = avstånd i meter. Det är självklart, men vissa kan få problem när man blandar in kommatecken och annat i ekvationerna. Exempel: vi skjuter på en C30 som är 27 cm hög. I siktet täcker den precis 1 mil. Då blir avståndet 270 / 1 = 270 meter.

Egentligen är den ursprungliga formeln så som den lärdes ut i militära kretsar M=A*S Där M är målets bredd i meter, A är avståndet i Km och S är bredd i streck (eller Mil). Din ekvation funkar precis lika bra så egentligen är det hugget som stucket, vi får hoppas att de flesta inser att något blivit galet om de räknar en tiopotens fel

2. Som du vet så råkade jag ut för en blåst tändhatt när jag slutade rengöra min 6,5x47. Detta skedde efter strax över 300 skott om jag inte missminner mig. Berodde det på att det bildats nån påbyggnad av grafit eller liknande kring övergångskonan, och att det faktum att jag körde med noll friflykt gjorde att kulan fick det allt jobbigare att komma igång?

Svårt att säga med säkerhet men klena kalibrar är givetvis känsligare för pålagringar än vad förhållandevis grövre kalibrar har. Det är kanske som att svära i kyrkan men för egen del så använder jag numera för det mesta bara en boresnake under säsongen och rengör bara loppet "på riktigt efter 3-500 skott. Får du pålagringar som ger ett högre tryck borde rimligen också detta synas på hastigheten??

3. Du skriver att en temperaturskillnad kan resultera i att man inte bara behöver kompensera i höjd, utan även i sida ibland.

Det finns ingen direkt logik eller förutsägbarhet i varför man får förändringar i sida av fallande temperaturer.

Kan du våga dig på en spekulation om vad detta beror på?

Jag tror att vi kan utesluta att temperaturen skulle påverka kulbanan i horisantal-led utan det handlar i princip om samma fenomen som gör att olika laddningar med samma bössa skiljer inte bara i höjd utan även i sida. Kulan lämnar helt enkelt mynningen vid olika punkter i dess pipsvängningar, med en såpass tunn pipa som jag har på min 6x45:a blir dessa skiftningar tydligare än vad de normalt sett blir med en grövre pipa.

4. Hur viktigt är det att använda samma laddning hela tiden? Jag har växlat lite grann under sista året men körde ett tag med Scenar 123:or i 875 som du vet. Är enda lösningen att ha EN laddning per vapen och sen i princip ladda upp x antal hundra patroner? Att göra nya ballistikkort stup i kvarten gör ju ingen människa glad...

Det beror på hur begåvad man är, för en enkel knekt som undertecknad torde det vara en oöverstiglig uppgift att hålla reda på flera olika kulbanor Andra som har blivit mer generöst begåvade å förståndets vägnar ser måhända inte samma svårighet i detta men för mig gäller utan tvekan maximen att "Less is more"..

Hoppas att detta i någon mån besvarade dina frågor men eftersom detta är ett "work in progress" är jag mer än tacksam för alla synpunkter så ös bara på med allt ni har!!!

Henrik

[exabit]

Får du pålagringar som ger ett högre tryck borde rimligen också detta synas på hastigheten??

Jo, det gjorde det ju, så i mitt fall var det inte tal om att rengöra när precisionen blev lidande. Eller det kanske det var, fast jag kollade inte tillräckligt noga?

Enligt mina mätningar och en extrapolering så var hastigheten uppe i en bit över 900 när tändhatten blåstes. Den hastigheten eller "laddningen" kanske i sig spred mer utan att jag tänkte på det?

Ah shit, "tänkte inte på det"...

[Ausch]

Jag är bara stum av beundran så jag kommer inte på några kreativa komentarer.

Ner laddat och väntar på utskrift i morgon. Jag har dålig koll på bra banor i trakten så jag kommer att lägga krutet på att lära mig att skjuta på 100 meter till en början.

Har en bana som jag kan skjuta både 200 och 300 på men man måste ringa markägaren innan varje gång och de styr i grustaget så det har skitit sig de sista gångerna

/Lasse

[Fincop]

Hoppas att detta i någon mån besvarade dina frågor men eftersom detta är ett "work in progress" är jag mer än tacksam för alla synpunkter så ös bara på med allt ni har!!!

Henrik

Jag har ett ord som sammanfattar ditt inlägg ovan helt tömmande: KLOCKRENT!!!

Du har ju plockat in hela den militära prickskyttemanualens (ok, den del som har med skytte att göra!) OCH en mängd teoritimmar i skytte, i några sidors inlägg... Jag skulle personligen vilja läsa den biten som inte finns ovan, när vi talar om loggbok och "grundjobbet" i att hitta ett träffsäkert vapen+optik+ammunition kombination! Jag har nämligen ALDRIG hört talas om något annat..

PS. Det spelar ingen roll läser man svensk, finsk eller amerikansk militär prickskyttemanual.. Dom är alla väldigt lika i innehållet angående själva skyttet, för det finns inget "nytt" angåede principerna i långhålls skytte..

JAG kan personligen lova att bjuda på en öl för denna utmärkta loggbok, nästa gång jag är i trakterna! Dvs. i slutet av juni!!!

[Humlegaard]

Genom åren har jag fått förfrågan om att genomföra utbildningar i praktiskt långhållskytte några gånger och då upplevt att det inte finns någon bra dokumentation som kan ligga till grund för en sådan utbildning. Min förhoppning är att denna loggbok skall kunna vara ett hjälpmedel för den typen av utbildningar, för att få till ett bra utbildningsmaterial behövs det så klart kompletteras med ett teorimaterial och en övningsplan.

Hoppas att detta i någon mån besvarade dina frågor men eftersom detta är ett "work in progress" är jag mer än tacksam för alla synpunkter så ös bara på med allt ni har!!!

Henrik

Spännande läsning, lätt att hitta referenser till andra verk i ämnet från bla FM mm.

Många med mig är nog klart intresserade av att prova på denna typen av skytte. Jag har många fina minnen från prickskytteutbildningen som jag fick i FM. Då var ju drömmen att skaffa sig en "egen" PSG-90. Men ekonomin satte stopp för detta på den tiden. Nu har jag känt att det skulle vara roligt att komma igång igen.

Detta hör egentligen inte till ämnet och bör kanske flyttas till en annan plattform av någon som vet bättre men nu till min fråga:

Skulle det vara praktiskt genomförbart med någon form av "nybörjarkurs" för intreserade nybörjare? Jag tänker mig en kurs i kanske 4 steg.

Steg 1 Materialval inköp råd, kanske i flera prisklasser.

Steg 2 Komma igång med skyttet (träffas någonstans i Sverige)

Steg 3 Egen träning med feedback via nätet

Steg 4 Träff (tävling) tillsammans

Ni som håller på, har ni målskjutningslicens på era bössor eller är det "jaktvapen"?

[Hipshot]

PS. Vad är det för idiot som klistrat inlägget så att det inte dök upp under nya inlägg?

Mea Culpa

Mvh!

[exabit]

Ni som håller på, har ni målskjutningslicens på era bössor eller är det "jaktvapen"?

Jag har min TRG på jaktlicens, och jag tror de flesta har liknande upplägg. Det finns mig veterligen ingen skytteförening som skulle bistå till utfärdandet av en målskjutningslicens på exempelvis TRG, eftersom det inte finns några föreningar som tävlar i discipliner där en TRG är aktuell.

Om du är utbildad prickskytt så anser jag att det är din förbannade plikt att använda dessa färdigheter och piska oss vanliga dödliga Jag delar rum på kontoret med en kille som är utbildad prickskytt men som inte skjutit sen lumpen. Detta medan jag själv kämpar på för att få de färdigheter som han har/haft. Ok, ghillie suits, ansmygningar, o.s.v. kanske inte är så intressant, men själva skyttefärdigheterna, vindläsning, mm. är förstås av stort intresse.

Vad gäller utbildningar så har det här på Jaktsnack förekommit en hel del sådan, om än i distansform. Den gode Henrik har skämt bort oss med diverse information och sen har man lagt till övningar såsom Månadscupen och Månadsträffen. Resultatet av dessa har luftats och diskuterats, stötts och blötts. Jag har haft förmånen att skjuta tillsammans med honom vid två tillfällen, men det börjar bli ett tag sedan och jag var inte lika mycket "med i matchen" då som jag är nu. Vad jag menar med det är inte att jag är en fulländad skytt, utan snarare att jag lagt en del nybörjargrejer bakom mig vilket oxå gör att jag nog ställer vettigare och mer stimulerande frågor att besvara idag.

Jag vet att det funnits planer på en skyttehelg där man träffas och skjuter en del tillsammans med kompetent instruktör (Henrik), men det ska finnas tid oxå. Med tanke på hur Henriks vardag ser ut med jobb, familj, barn, etc., så vill jag hävda att det är ett smärre mirakel att han faktiskt prånglar ut så mycket information till oss som han gör (karln har helt enkelt en ruskigt hög kapacitet). Sedan tror jag att Henrik gärna vill färdigställa sitt utbildningsmaterial som han kommit en bra bit på väg med (delar av det ser vi i inläggen) så att det finns något att hålla en kurs kring.

Men jag håller definitivt med dig: det hade varit oerhört trevligt med en organiserad träff där vi umgås med likasinnade och får förfina våra färdigheter

PS. Henrik: du får ursäkta om något av det jag skriver ovan angående dina intentioner är felaktigt.

[exabit]

Mea Culpa

Det var ett skämt. Jag pratade med Henrik igår som sa att det inte var han som klistrat inlägget, så därför tänkte jag ta ut svängarna lite

Givetvis ska sånt här klistras!

[Humlegaard]

Jaha, på det viset. Det tänkte jag inte på.

Ang min utbildning i FM så är man ju klart sugen att damma av kunskaperna en aning...

[Henrik]

Kanske är det på sin plats med en liten rapport om hur jag ser på "the big picture".

Efter påtryckning från Micke skrev jag för snart två år sedan de första lite mer seriösa inläggen om långhållskytte och det visade sig att intresset vara betydligt större än vad jag trodde vilket givetvis glädjer en gammal knekt.

Ganska snart började frågan om möjligheten att genomföra utbildningar att dyka upp, jag var lite skeptisk till detta förslag av två olika anledningar. Den ena anledningen var att tidigare liknande aktiviteter som jag har varit med om har lämnat en halvtaskig eftersmak baserat på deltagarnas i mina ögon lite märkliga inställning men några sådana tveksamheter känner jag inte inför en "jaktsidanträff". Den andra anledningen är av mer konkret karaktär, skall jag vara med och genomföra en långhållsutbildning så vill jag att det finns ett vettigt utbildningsmaterial. Det känns inte så givande att "bara" samlas och skjuta en helg, det måste finnas ett material med faktabakgrund, lite övningar och gärna en loggbok för att en sådan utbildning verkligen skall ge resultat.

Eftersom jag inte känner till något sådant material var det bara att sätta sig bakom datorn och försöka plita ihop något vettigt. Resultatet av dessa ansträngningar känner ni i stor utsträckning till, jag har publicerat de flesta av mina tankar här på jaktsidan. Det har handlat om allt från ballistik till loggböcker, advanced marksmanship course, månadsträffar etc.. Tyvärr är min tid ganska begränsad och jag hade hoppats vara färdig med materialet nu men i skrivande stund är jag knappt halvvägs igen detta arbete.

Det som återstår är dels en hel del ämnen inom faktadelen samt inte minst bilder och illustrationer för att det skall gå att ta till sig informationen på ett bra sätt. framför allt när det gäller skyttetekniken kommer det att krävas en hel del bilder för att läsaren skall kunna förstå.

Den typen av skytte som vi pratar om (eller i varje fall det jag pratar om) är egentligen en mix av militärt prickskytte, FSR skytte samt en del rent civila influenser från främst jakt på riktigt långa håll. Det innebär att experter på det ena området har en del att lära sig och förstå när det gäller vilka krav som de andra inriktningarna ställer.

Den nya kikarklassen inom fältskyttet har goda förutsättningar att i vart fall i viss mån vara en bro mellan de olika inriktningarna.

Efter att ha jobbat med att utbilda prickskyttar i försvarets regi under några år tror jag att det finns en stor övertro på vilken kapacitet dessa prickskyttar har. Det är viktigt att inse att skyttedelen bara är en del av vad som krävs för att bli en bra prickskytt, dessutom är det så att prickskyttar bara utbildas för det av dem använda vapnet och som regel har rätt begränsade kunskaper i varför man gör på ett visst sätt. Däremot har de bra kunskaper i hur man gör.

Kraven för detta skytte är inte heller så svåra som vissa tror, för några år sedan ansågs det på denna och andra sidor på internet som i det närmaste övermänskligt att kunna träffa 10 lerduvor av 10 på 300metersvallen. Idag är det en hel del skyttar som visat att det inte är så komplicerat utan vi ser regelbundet skyttar som håller sina skott inom 5-7cm på 300m. Som prickskytt skall du kunna träffa ett huvudmål på detta avstånd vilket är ett mål som är mer än tre gånger större än en lerduva.

Kravet på 800m är träff i en helfigur, vilket inte heller är speciellt komplicerat om man bara tränar lite grann. Fördelen man har som prickskytt är att det finns goda möjligheter till just träning. Jag skall i o f s erkänna att jag inte är uppdaterad på hur situationen ser ut för närvarande med besparingskrav och nya säkerhetsbestämmelser men på "min tid" var det aldrig några problem att lägga extra träningspass på ledig tid.

//Henrik

[Mad Mike]

Det är tack vare dig Henrik som gör att jag är där jag är idag

Loggboken är ovärderlig om man verkligen vill ha koll på sitt vapens träffläge under de fyra årstidernas olika väderförhållanden.

Skyttetekniken/utrustning är en minst lika stor källa till såväl fel som att ha ett konsekvent träffläge.

När utbildningsmaterialet är klart så är jag fortfarande förste man att anmäla mig till en AMC kurs!

/Mike

[lars m. l.]

Tack Henrik!

Dina inlägg om skytte är en guldgruva. Var iväg förra helg och sköt på 100-600 meter. Om man har lite teori i minnet innan första skottet är det inte så svårt - även med en vanlig jaktstudsere.

vh Lars

[exabit]

Jag håller för tillfället på och förkovrar mig i verifiering av ballistikkortet på längre håll (skyttet i lördags var ganska frustrerande), och att kunna kompensera för skillnader i temperatur, lufttryck, och luftfuktighet gentemot "nollställning".

Har du Henrik pysslat nåt med DA (Density Altitude)? Det verkar vara ett smutt sätt att "baka ihop" temp, tryck, och fuktighet till ett enda värde vilket man enkelt får ut i Kestreln.

En annan fråga är denna: är det att föredra att hålla ammon varm i fickan, eller ska man låta den anta yttertemperaturen?

[Johan_85]

Jag håller för tillfället på och förkovrar mig i verifiering av ballistikkortet på längre håll (skyttet i lördags var ganska frustrerande), och att kunna kompensera för skillnader i temperatur, lufttryck, och luftfuktighet gentemot "nollställning".

Har du Henrik pysslat nåt med DA (Density Altitude)? Det verkar vara ett smutt sätt att "baka ihop" temp, tryck, och fuktighet till ett enda värde vilket man enkelt får ut i Kestreln.

En annan fråga är denna: är det att föredra att hålla ammon varm i fickan, eller ska man låta den anta yttertemperaturen?

Såhär resonerar jag om ammunition i fickan eller inte. I fickan vet du inte vad det är för temperatur och det är totalt omöjligt att kontrollera tempen för det beror på hur länge patronen är utanför fickan innan avfyrning. Jag kör alltid med patroner som antagit yttertemperatur för den är mätbar och ej beroende på hur länge jag väntar innan skott. Detta givet att man inte skjutit pipan och patronläge varmt då kanske man ska vänta med att repetera i en patron till precis innan skottet ska gå.

[exabit]

Jag håller för tillfället på och förkovrar mig i verifiering av ballistikkortet på längre håll (skyttet i lördags var ganska frustrerande), och att kunna kompensera för skillnader i temperatur, lufttryck, och luftfuktighet gentemot "nollställning".

Har du Henrik pysslat nåt med DA (Density Altitude)? Det verkar vara ett smutt sätt att "baka ihop" temp, tryck, och fuktighet till ett enda värde vilket man enkelt får ut i Kestreln.

En annan fråga är denna: är det att föredra att hålla ammon varm i fickan, eller ska man låta den anta yttertemperaturen?

[LAREMA]

Har igentligen bara ett önskemål och det är att sidorna i pdf filen inte är gröna. Låt dom vara vita. Det finns färgade blad att köpa till Filofax. Trimma till dina utskriftsinställningar så går dom tunna papperlapparna att köra genom printern.

[Henrik]

Rikard,

jag har ett par telningar med kräksjuka hemma så för tillfället prioriteras nattsömn eftersom det lovar att bli en natt med frekventa sängklädesbyten hos ungarna.

Jag skall försöka mig på ett svar i morgon, hoppas att det är tillfyllest...

Henrik

[Lars]

Jag håller för tillfället på och förkovrar mig i verifiering av ballistikkortet på längre håll (skyttet i lördags var ganska frustrerande), och att kunna kompensera för skillnader i temperatur, lufttryck, och luftfuktighet gentemot "nollställning".

Har du Henrik pysslat nåt med DA (Density Altitude)? Det verkar vara ett smutt sätt att "baka ihop" temp, tryck, och fuktighet till ett enda värde vilket man enkelt får ut i Kestreln.

En annan fråga är denna: är det att föredra att hålla ammon varm i fickan, eller ska man låta den anta yttertemperaturen?

Köp en Leica 1600 den gör jobbet åt dig

Fast egentligen inte för funktionen går bara ut till 500 meter och det är när man närmar sig 1000 meter som dessa värden börjar behövas.

[exabit]

Jag skall försöka mig på ett svar i morgon, hoppas att det är tillfyllest...

Uppskattas!

All lycka med telningarna!

[Johan_85]

Förlåt jag trodde frågan om ammunitionstemp var ställd öppen, ska inte upprepas.

[exabit]

Förlåt jag trodde frågan om ammunitionstemp var ställd öppen, ska inte upprepas.

Ingen fara