vilken klöv till spår?

[Kias Husse]

nja att lägga ett vedträ i slutet ser jag inte som någon bra idé... nog för att hon gärna flisar ett vedträ hemma då o då men i skogen behöver hon ju inte göra det

nu har jag älgklövar hemma i frysen och använt en av dom till att lägga spår och hittils är jag nöjd med resultatet roligt har vi och sen har vi även spårat levande älgar nu har det kört ihop sig lite eftersom hon började löpa = något oroligare och gärna är vid mattes fötter men vi redde ut spåret godkännt ändå tycker jag.

Går att lägga en korv vid spårslut eller en köttbit(kanske av älg?), vedträet kan du elda upp vid krovbrasan efter spårdragningen.

[veronika]

Alla hundar kan tränas att spåra vad som helst,,,,,

Men när du lägger blodspår så är blodet det primära.

Vid en påskjutning så kommer det fram blod oavsett vart träffen tagit. Mänskliga ögon kanske inte ser dropparna men en hund nos känner dom. Inte alltid som blodet lämnar djurets päls, men bloddoften finns där!

Går djuret undan så följer även bloddoften med.... Även vid trafikolyckor så brukar det gå hål någonstan på djuret.

I sällsynta fall kan trafikskadad vilt ha huden intakt och inget blod finns.

Sen har du krav att hunden skall spåra en särskild älg(som inte är påskjuten/skadad) och inte ta den färskaste, då kan man ha nytta av en hund som inte spårar på blod utan efter en särskild individ.

I 98% av eftersöken på skadat vilt så finns det blod med och då räcker det med en blodspårande hund. En hund som följer doften av blod och inte byter till ett friskt vilt även om den luktar färskare.

Om du bara drar en klöv hur vet du att det är klöven du har lärt hunden att spåra. Kan lika gärna vara den som dragit klöven som hundnosen sorterar ut. Trots allt är det många som tränar sina hundar att söka människor också.

Det är en annan sak att spåra en faktisk älg, rå, gris eller vad det nu är. Då har ingen "gubbe" varit och trampat i samma spår. Om det är det man vill att hunden skall göra. Men hur man tränar hunden till det har jag aldrig behövt fundera över då jag skall en hund som fungerar på eftersök av skadat vilt, eller på jakt efter det färskaste viltet på marken.

Sen luktar en klöv som är bortskuren från kroppen inte lika som en "levande" klöv. Har du sen också fryst in och tinat upp den några gånger lär den kunna vara lite sur. Eller om den legar ute en stund före infrysning, eller vid upptining.

hur man lär hunden spåra en "faktisk" älg är ju inte så svårt om man själv ser tydligt vart den gått tex. i mossmark eller vid spårsnö... det är så jag tränat unghunden...

[Kias Husse]

hur man lär hunden spåra en "faktisk" älg är ju inte så svårt om man själv ser tydligt vart den gått tex. i mossmark eller vid spårsnö... det är så jag tränat unghunden...

Kanske var otydlig...

Har jag en älghund som känner ett älgspår och drar i det så kan det vara ok. Men skulle hunden luftdra en "färskare" älg vill jag att den ska ta den älg som är närmast. Inte spåra efter en 2-3 timmar gammalt älgspår där älgen kan vara 2 jaktmarker bort......

Så jag föredrar luftsök efter närmast färka älg vid normal jakt, spårsök på särskilld älgindivid vid påskjutning.

Hur man skall lära hunden att skilja på dessa typer av arbeten känner jag bara till ett sätt, det är att ena fallet luktar älgen blod.

[veronika]

Kanske var otydlig...

Har jag en älghund som känner ett älgspår och drar i det så kan det vara ok. Men skulle hunden luftdra en "färskare" älg vill jag att den ska ta den älg som är närmast. Inte spåra efter en 2-3 timmar gammalt älgspår där älgen kan vara 2 jaktmarker bort......

Så jag föredrar luftsök efter närmast färka älg vid normal jakt, spårsök på särskilld älgindivid vid påskjutning.

Hur man skall lära hunden att skilja på dessa typer av arbeten känner jag bara till ett sätt, det är att ena fallet luktar älgen blod.

aha, jag som inte hängde med i tankeverksamheten spårselen är väll oxå ett utmärkt sätt att lära hunden vad som gäller tex spårsele på då är nosen i backen...

[N S]

Finns ju mer än bloddoft o gå på.

Dessutom läggs mycket stor del tränings spår med köpeblod, gris eller nöt.

I en skarp situation finns adrenalindoft, ev vom, lever osv, varje individ har dessutom en egendoft precis som vi människor.

Söker vi djurarter som gärna går i flock gris, dov osv så kan flera djur i flocken få blod på sig.

En är skadad o någon annan trampar o sprider det skadade djurets blod.

Tex flera grisar på en åtel...

Lägger man spår med spårläggarskor så hävdas det bestämt av tex tyska sweishundsförare att det är mycket viktigt att bägge klövarna är från samma djur.

Hundar har en fantastisk näsa, betydligt bättre än vad många tror.

Har läst o sett om identitesthundar som kan känna vilken person som haft tex mössan på sig på en brottsplats.

Går till så att den misstänkte håller en metallstav i handen.

Denna stav läggs ihop med 6-8 st andra o så får jycken para ihop mössdoften med rätt metallpinne.

Försök gjordes med att diska stavarna men hunden kunde ändå sålla rätt pinne.

Då försökte man förutom diska även hetta upp stavarna o fick hålla på så pass att de blev förstörda, ändå kunde hunden påvisa tillräckligt bra så man beslöt att nytillverka alla grejer varje gång det skulle ske en identifiering.

Att tro att hunden enbart använder sig av bloddoft för att följa ett spår är galet.

Jycken utnyttjar alla doftmonekyler den får fatt i för att följa spåret.

Test har gjorts med att dra ett sterilt järnklot över marken o hund kan ändå följa spåret.

Den följer doftspåret av uppriven markföna, krossat gräs osv.

Att bloda för mycket gör det för lätt för jycken o den slarvar.

Vet om hundar som bara spårar så länge det är rikligt med blod.

Tycker alltså man ska variera sig o lägga blod o ibland helt utan osv.

Använda en leverbit i blodflaskan, blanda med vom lägga lite djurdelar, benflis osv i spåret.

Då ska ju helst hunden markera dessa utan att äta upp dem..

Konsten i träningen är att motivera hunden att följa spåret och hålla sig till detta oavsett vad som händer runt omkring.

Det är där nycklen ligger....

[Kias Husse]

Finns ju mer än bloddoft o gå på.

Dessutom läggs mycket stor del tränings spår med köpeblod, gris eller nöt.

I en skarp situation finns adrenalindoft, ev vom, lever osv, varje individ har dessutom en egendoft precis som vi människor.

Söker vi djurarter som gärna går i flock gris, dov osv så kan flera djur i flocken få blod på sig.

En är skadad o någon annan trampar o sprider det skadade djurets blod.

Tex flera grisar på en åtel...

Lägger man spår med spårläggarskor så hävdas det bestämt av tex tyska sweishundsförare att det är mycket viktigt att bägge klövarna är från samma djur.

Hundar har en fantastisk näsa, betydligt bättre än vad många tror.

Har läst o sett om identitesthundar som kan känna vilken person som haft tex mössan på sig på en brottsplats.

Går till så att den misstänkte håller en metallstav i handen.

Denna stav läggs ihop med 6-8 st andra o så får jycken para ihop mössdoften med rätt metallpinne.

Försök gjordes med att diska stavarna men hunden kunde ändå sålla rätt pinne.

Då försökte man förutom diska även hetta upp stavarna o fick hålla på så pass att de blev förstörda, ändå kunde hunden påvisa tillräckligt bra så man beslöt att nytillverka alla grejer varje gång det skulle ske en identifiering.

Att tro att hunden enbart använder sig av bloddoft för att följa ett spår är galet.

Jycken utnyttjar alla doftmonekyler den får fatt i för att följa spåret.

Test har gjorts med att dra ett sterilt järnklot över marken o hund kan ändå följa spåret.

Den följer doftspåret av uppriven markföna, krossat gräs osv.

Att bloda för mycket gör det för lätt för jycken o den slarvar.

Vet om hundar som bara spårar så länge det är rikligt med blod.

Tycker alltså man ska variera sig o lägga blod o ibland helt utan osv.

Använda en leverbit i blodflaskan, blanda med vom lägga lite djurdelar, benflis osv i spåret.

Då ska ju helst hunden markera dessa utan att äta upp dem..

Konsten i träningen är att motivera hunden att följa spåret och hålla sig till detta oavsett vad som händer runt omkring.

Det är där nycklen ligger....

Jag säger inte emot dig! Det är riktigt det du säger.

Förmodligen så är jag lite dålig på att få fram det jag vill ha sagt.

Men ponera att det kommer fram två st älgtjurar på passet. Du skjuter en med ett dåligt skott.

När du kommer dit med en spårhund så vill man att den skall ta den som är påskjuten.

Skillnaden mellan dessa älgar är naturligtvis att de är olika individer och luktar olika även i normalt. Men nu är det hål på en av älgarna. Då måste hunden sortera på den doften, sen är det riktigt att den älgen även sprider dofter av stresshormoner mm. Men doften från såret(blod, sen naturligtvis allt annat som kan lukta från ett sår) är väl det hunden skall gå på för att göra ett eftersök.

Det är inte doften av klöven den sorterar på, men senare under spårningen kan älgens egna doft vara markör om "bloddoften" avtar. Men då har hunden sorterat ut vilken älg som skall spåras och då även känner in alla dofter den älgen sprider för att kunna hålla spåret?!

När jag skall träna min hund på eftersök, så använder jag alltid blod från bukhålan från en skjuten älg och om möjligt använder jag även klöv från den. Har jag inte klöven så funkar det lika bra med ett vedträ för att sprida bloddoften.

Behöver inte vara indränkt det går bra att sprida sparsamt och med olika långa uppehåll av blodning. Men det finns alltid lite bloddoft på vedträet som sprids. Oftast blandar jag även ut blodet med 50% vatten innan jag lägger spåret för att det inte skall lukta lika intensivt. Sen brukar jag låta spåret ligga allt mella 1 tim och ett dygn. Det för att hunden skall kunna spåra den intensiva doft som det kan vara om man ska gå på 1 tim efter påskjutning. Men även att hunden skall klara äldre spår.

[Starr]

Alla individer har en specifik doft.

Lär man hunden spåra ett spår så ska det vara skitsamma om det är blod eller inte. Även om det korsar andra djur av samma art under spårets gång så skall hunden hålla sig till det spår man påbörjat.

Det är inte konstigare än ett spår inom bruks tex där en person/spårläggare går ett spår sedan korsar andra personer det spåret före och efter spårläggaren. Inte går han o sprutar blod i spåret bara för att hunden skall hålla sig till ursprungspåret!? Det hundarna troligtvis gör under träningens gång är dem lär sig att en typ av förenklad iddressyr (att urskillja en individs egna doft)

Att spåra friska djur är skitbra tycker jag, så länge det går att vara säker på att hunden är i samma spår och inte hela tiden byter spår till färskare eller annat för stunden intressantare.

Spåra på snöe eller annat underlag där man tydligt som förare ser var spåert går eller om det korsas av andra är perfekt.

Träna hunden att med sele spårar vi med nosen lågt. Är den lös får den finna vilt på det sätt den tycker är lämpligast för situationen.

//Petter

[Johan H]

Jag lånar tråden lite. Jag har en jycke (unghund) som jag främst ska jaga småvilt med. Han brukar få spåra rådjursklövar och blod. Under älgjakten tog jag hem en älgklöv till honom, har inte lagt nått spår med den men han har fått tugga/gnaga på den. Kan det påverka negativt i skogen om jag jagar rådjur och han går på ett älgspår tror ni?

[killer_mouse]

jag lät min tax spåra älgklöv först även bandade älg trodde det var rådjur men visade sej vara ko med mycket liten kalv vars spår jag tog för rådjur innan jag började jaktträna henne ordentligt på älgrika marker men hon jagar inte likförbannat inte älg när hon e lös men hon spårar dom i lina

[Kias Husse]

Alla individer har en specifik doft.

Lär man hunden spåra ett spår så ska det vara skitsamma om det är blod eller inte. Även om det korsar andra djur av samma art under spårets gång så skall hunden hålla sig till det spår man påbörjat.

Det är inte konstigare än ett spår inom bruks tex där en person/spårläggare går ett spår sedan korsar andra personer det spåret före och efter spårläggaren. Inte går han o sprutar blod i spåret bara för att hunden skall hålla sig till ursprungspåret!? Det hundarna troligtvis gör under träningens gång är dem lär sig att en typ av förenklad iddressyr (att urskillja en individs egna doft)

Att spåra friska djur är skitbra tycker jag, så länge det går att vara säker på att hunden är i samma spår och inte hela tiden byter spår till färskare eller annat för stunden intressantare.

Spåra på snöe eller annat underlag där man tydligt som förare ser var spåert går eller om det korsas av andra är perfekt.

Träna hunden att med sele spårar vi med nosen lågt. Är den lös får den finna vilt på det sätt den tycker är lämpligast för situationen.

//Petter

Visst även här håller jag med om det mesta...

Men......

Hur bestämmer du vilken individ DU VILL att hunden skall spåra?

Något måste skilja en frisk och oskadad individ från en påskjuten! Man vill väl, inte bedriva eftersök på ett oskadat vilt?

Även om du går med sele och lina så måste du veta vilken av 2, 3, 4 eller fler individer av djur som skall spåras. För hundföraren är det svårt att avgöra vilket av spåren som innebär påskjutet vilt. Därför använder vi oss av hundar för att särskilja friska djur från påskjutna. För en normal eftersökshund är edt primära arbetet att skilja skadat från friskt, då människan sällan har den förmågan.

Enklast för de vanligas förekommande fall av eftersök är att det är "hål" på en individ av vilt, med medföljande bloddoft(även med doft av adrenalin,stresshormoner, våm, mm).

Alltså tränar vi våra eftersökshundar på att särskilja "bloddoften" från övrig doft och berömmer hunden när den tar skadat vilt. Vad som den luktar efter senare under spåret för att hålla reda på rätt djur är sekundärt. Det primära är att hunden hittar det påskjutna djuret sorterar ut det från övrigt förekommande vilt på marken och spårar efter det.

Sen finns det naturligtvis situationer där man vill spåra en specifik individ utan att det finns någon sårskada på tex viltet/person/knark/krut/sprit/sjukdomar mm.... Men det antar jag att vi inte diskuterar i denna tråd effersom det är blodspår som var huvudfrågan!.

Vid huvudelen av fall vid eftersök på skadat vilt så är det av betydelse att det har en sårskada av en eller annan orsak.

Det primära är att hunden skall sorter ut doften av ett skadat vilt före doften av oskadade.

Vad skiljer oskadade djur från skadade?

[Kias Husse]

Jag lånar tråden lite. Jag har en jycke (unghund) som jag främst ska jaga småvilt med. Han brukar få spåra rådjursklövar och blod. Under älgjakten tog jag hem en älgklöv till honom, har inte lagt nått spår med den men han har fått tugga/gnaga på den. Kan det påverka negativt i skogen om jag jagar rådjur och han går på ett älgspår tror ni?

Hundar är individer också...

Generellt vill jag säga att det är skillnad på "mat" och vad dom ska spåra. Så att ge en klövren en stövare en älgklöv att gnaga på har ringa betydelse.... Annars skulle en gris/nöt ren hund få problem om dom fick grisöron eller tuggknutar!

För vissa hundar kan det dock trigga fel signaler.

[N S]

Min förra jycken lärdes spåra med enbart blod o klöven stoppade jag i fickan..

Den hunden gick dessutom o vann en större tävling i eftersöksammanhang, typ SM.

Så viss kan vi slopa klöven, fast jag tror nog att vi får bättre hundar om vi kör hela registret, typ blodat, oblodat osv.

Annars så håller jag väl med ang blod o hål på viltet osv.

Men de kan hända att tex ben bryts utan hål på skinnet vid tex en trafikolycka.

Vi kan åxo få uppdrag att spåra upp en älg med gammal utläkt skada som tex haltar svårt osv.

Senarion kan vi ju måla upp hur många som helst.

Huvudsaken att jycken gör det den ska. Vägen dit har mindre betydelse.

Skulle till o med gå att lära en hund spåra med hallonsaft.

Sen pö om pö blanda ut saften mot blod osv.

[Kias Husse]

Min förra jycken lärdes spåra med enbart blod o klöven stoppade jag i fickan..

Den hunden gick dessutom o vann en större tävling i eftersöksammanhang, typ SM.

Så viss kan vi slopa klöven, fast jag tror nog att vi får bättre hundar om vi kör hela registret, typ blodat, oblodat osv.

Annars så håller jag väl med ang blod o hål på viltet osv.

Men de kan hända att tex ben bryts utan hål på skinnet vid tex en trafikolycka.

Vi kan åxo få uppdrag att spåra upp en älg med gammal utläkt skada som tex haltar svårt osv.

Senarion kan vi ju måla upp hur många som helst.

Huvudsaken att jycken gör det den ska. Vägen dit har mindre betydelse.

Skulle till o med gå att lära en hund spåra med hallonsaft.

Sen pö om pö blanda ut saften mot blod osv.

Det stämmer nog rätt bra!!!

[Roar]

sen hänger de ju på att Hundföraren ska kunna läsa av hunden. att han är på rätt spår eller om han tagit något friskt som har gått över.

du kan ha en hund som tar spår spårar hyffsat men sen gäller att föraren kan läsa och förstå hantera skjuta ja hela biten.

man ska ju vara i ett med vovven så sett

väldigt bra tråd många kloka råd och svar har skrivits här. vart man ju sugen ta ut vovven på lite spår! skrämma fram grannens katt hade vart något nu på natten!

[Torkel N]

Jag tror egentligen att man ska fundera lite på vad syftet med träningen är. Själv tror jag att det inte handlar om att hunden alls ska lära sig spåra klövar från olika arter, blod eller diverse djurdelar. Det handlar om att hunden ska lära sig att inte släppa ett spår. För hunden är det i regel en baggis att följa vilket spår som helst, bara att den ibland inte tror att det lönar sig, den byter till första bästa färskare spår, eller så tröttnar den helt för att det inte ger något. Det finns en anledning till att många av de allra bästa spårhundarna vid eftersök INTE är jakthundar, de är jyckar som lärt sig att följa det spår som matte eller husse sätter dem på, och spåra tills föraren är nöjd. Tror inte att man ska blanda in "jakt" i spårandet, för mycket. Däremot så gäller det givetvis att få hunden att tycka att spårträningen är kul, att motivera den, och då kan ju t ex klövar, blod mm hjälpa.

[Starr]

Jag tror egentligen att man ska fundera lite på vad syftet med träningen är. Själv tror jag att det inte handlar om att hunden alls ska lära sig spåra klövar från olika arter, blod eller diverse djurdelar. Det handlar om att hunden ska lära sig att inte släppa ett spår. För hunden är det i regel en baggis att följa vilket spår som helst, bara att den ibland inte tror att det lönar sig, den byter till första bästa färskare spår, eller så tröttnar den helt för att det inte ger något. Det finns en anledning till att många av de allra bästa spårhundarna vid eftersök INTE är jakthundar, de är jyckar som lärt sig att följa det spår som matte eller husse sätter dem på, och spåra tills föraren är nöjd. Tror inte att man ska blanda in "jakt" i spårandet, för mycket. Däremot så gäller det givetvis att få hunden att tycka att spårträningen är kul, att motivera den, och då kan ju t ex klövar, blod mm hjälpa.

Bulls eye!!