Jump to content

Stoppkommandot


Vicks
 Share

Recommended Posts

Jag skulle vilja veta hur ni har gjort för att få ett ovillkorligt stoppkommando på den stående fågelhunden.

- Hur lärde du in det?

- Vad använder du för kommando?

- Har ni stanna, sitt eller ligg?

- Spontanstannar hunden vid uppflog, eller måste ni förstärka med t.ex. visselpipa?

- Hur bra fungerar det?

Det här är onekligen det svåraste momentet i jaktdressyren enligt mig. Har ett halvdåligt fungerande stoppkommando på min vorsteh, och då han är av den hårda sorten som inte skapar minnesbilder är det inte lätt att få till det sådär riktigt hundraprocentligt. Nu när träningen så smått börjar dammas av efter vintern ska det banne mig sitta, men jag måste komma på ett effektivt sätt och därför undrar jag hur ni går till väga. B)

Link to comment
Share on other sites

Min första Vorsteh började jag direkt att träna stop med, först med tecken o senare pipa.

med honom brydde jag mej inte om att han skulle ligga eller sitta utan bara han stannade.

Han hade iofs respekten för flygande fågel med sej i bagaget, för när det flög förbi gäss o änder när man var ute så slog han på en tvärnit.

Det andra stolpskottet köpte jag som ettåring, han kastade sej i backen när man blåste stopp men var det fågel iluften så blev det ett drev som skulle få en stövarägare lyrisk. jag misstänker att dom varit väl tuffa mot honom o inte tränat fågel situationer öht med honom.

Det är ju svårare att få till det när hunden är större, men prova att börja om från början lite grann.

När hunden kommer emot dej sträck upp handen så att den lär sej att stanna snabbt, (nu får jag väl stryk) men prova att sträcka fram handen precis över hunden med en godisbit samtidigt som du kommenderar sitt, stanna eller vadsom.

Sen öka avståndet lite i taget men inte längre än att du kan korrigera när den trasslar.

Med en äldre hund kan man ju kräva att den ska stanna på nolltid annars får den sej en uppsträckning.

Vet inte om det vart så mycket till hjälp men det var mina tankar över det hela.

Link to comment
Share on other sites

Att träna stopp på inkallning är det varningsflagg på! Om man gör det för många gånger så kopmmer man nämligen få en hund som går och väntar på ett stopp komando när den kallas in.

Det finns en metod att träna in stopp där man använder sig av en boll som belöning. Ni ska veta att det är en metod som jag sågade ganska duktigt till att börja med.

Metoden är mest använd på retriver men fungerar också på stående fågelhundar. Det går ut på att man blåser i pipan och när hunden tittar till på sin förare så kastar man bollen ÖVER hunden och är tydlig med att hunden får ta den. Dom flesta kör väl med JA när hunden ska avancera så det funkar (kanske vi löser upp lite tröga avancer samtidigt). Sedan stegrar man det hela gradvis. Till slut så kastar vi inte bollen utan låter hunden sitta och går fram till hunden samtidigt som vi bollar med bollen och berömmer hunden som sedan får bollen.

Jag tycker att många gör en tanke vurpa när det gäller att spontant sätta sig för fågel. Har sett folk som lägger sina hundar inne i fasan voljärer för att dom ska få respekt för fågel. Läs föregående mening en gång till och fundera på hur det går med avancen och kommer dessa hundar tycka att det är roligt att hitta fågel. Är det inte så att en hund ska vara fullständigt respektlös för fågel på marken men sitta när fågeln flyger.

Själv så gjorde jag så här med min hund. När vi var ute och gick på byn så fick hon vara intresserad av kajor duvor mm på marken men jag uppmuntrade det inte. Därimot när fåglarna flög och man såg att hon egentligen ville efter så satte jag henne ner lungt och försiktigt för att berömma henne och ge en godis när hon släppte intresset för den flygande fågeln.

Nästa grej som jag gjorde var att hon fick bli med ner till hönsen. Hon och jag gick ner dit tillsammans och tyckte att det var jättekul. För fåglar ska vara kul. När vi går in i hönshuset så får hon stanna utanför gallret och jag går in och matar byter vatten osv. Vad hon gör därutanför struntar jag lite i. När jag därimot ska plocka äggen och får lyfta upp surhönsen som ligger på ägg. Då sätter jag henne ner detta kräver ju naturligtvis att man tränat sättande. Precis när hon slår ned stjärten så kastar jag upp hönan som jag hade på armen och berömmer.

Alltså fåglar är kul och man sitter när dom flyger!

Link to comment
Share on other sites

Tack för svaren! Många bra tankar, det där med bollen är nog en riktigt fiffig idé. Ska grunna på det lite!

Det jag tycker är så svårt är att få det att fungera då det gäller, att få riktigt tryck i stoppsignalen så att han lyder med fågel framför näsan. Måste alltid förstärka allt vad jag orkar för att han inte ska gå efter, och det blir lite jobbigt i längden. :)

Link to comment
Share on other sites

Tack för svaren! Många bra tankar, det där med bollen är nog en riktigt fiffig idé. Ska grunna på det lite!

Det jag tycker är så svårt är att få det att fungera då det gäller, att få riktigt tryck i stoppsignalen så att han lyder med fågel framför näsan. Måste alltid förstärka allt vad jag orkar för att han inte ska gå efter, och det blir lite jobbigt i längden. :)

Jag är ingen expert! Men viss erfarenhet och kuinskap har jag.

En sak som jag är helt säker på är: Aldrig, aldrig hårda tag tillsammans med fågel! Min teori och erfarenhet är att det kommer att smitta över på avancen och viljan att hitta fågel. Programera in att vid flygande fågel så sätter man sig och tar det lungt utan något som helst obehag. Detta fungerar utmärkt att göra på promenaden med kajor och duvor (risken att bli klassad som byfåne får man ta).

Om man misslyckats med stopp signalen med pipan så finns det en metod att ta till som jag egentligen inte vill rekomendera: Man går med hunden i koppel och blåser till i pipan samtidigt som man slår till hunden med en pinne. Detta gör att hunden hukar och fattar att när pipan låter så är det allvar. Som sagt inget som jag vill rekomendera men det är bättre än att ta till hårda tag i samband med fågel.

FÅGEL SKA VA KUL!

Link to comment
Share on other sites

Jag tror det gäller att skapa så mycket situationer med kvalificerad retning som möjligt. Munstern har varit väldigt svår att få till ett fungerade stoppkommado på, troligen delvis för att jag tragglade för mycket med för lite störning, samt att hon hängt på ett antal harar i sina dar... Så det gäller att skapa kontrollerbara situationer. Har tränat med kanin vilket gett bra resultat, men det har krävts onödigt hårda tag. Fördelen med kanin är att, om man som jag hamnat fel, kan man ta i utan att störa fågelintresset.

Med vorstehn har stoppet kommit mera naturligt då störningen hela tiden finns och funnits sedan hon var valp, vi har fågelvoljär med fasaner, höns och kaniner så hon har från början tillvänjts vid den typen av störning.

En träningsmetod som jag tycker är bra, om den används rätt, är att använda duvor. Ger möjlighet att på ett lugnt, kontrollerat och harmonisk sätt träna att vid flygande fågel så är hunden stilla. Duvor kan användas gång på gång och kräver lite plats.

Håller med lindberg vad gäller respekt för fågel. Jag har aldrig tränat habituering i hägn och tror inte att några timmar där ger särskilt mycket, men jag tycker det är betydligt lättare att hantera hunden vid jakt om den är van vid fågel. Sen har vi olika möjligheter, men jag ser det som en stor fördel att jag kan ha lite uppfödning av fasan/rapphöns, ha höns och kaniner så att hundarna har daglig kontakt och kan vara med vid skötseln.

Jag lär in stopp med röst, pipa och tecken. Jag använder bara stanna för att maximera befästningen av det (eller rättare sagt, jag försöker, för en gammal brukshundsägare som jag är det svårt att bli av med sitt och ligg, sitter liksom i ryggmärgen :) ...)

Sen håller jag med dig Vicks, stoppkommandot är inte lätt att få in. Lydnadsviljan tycks ibland minska med avståndet ;)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Att träna stopp på inkallning är det varningsflagg på! Om man gör det för många gånger så kopmmer man nämligen få en hund som går och väntar på ett stopp komando när den kallas in.

Det finns en metod att träna in stopp där man använder sig av en boll som belöning. Ni ska veta att det är en metod som jag sågade ganska duktigt till att börja med.

Metoden är mest använd på retriver men fungerar också på stående fågelhundar. Det går ut på att man blåser i pipan och när hunden tittar till på sin förare så kastar man bollen ÖVER hunden och är tydlig med att hunden får ta den. Dom flesta kör väl med JA när hunden ska avancera så det funkar (kanske vi löser upp lite tröga avancer samtidigt). Sedan stegrar man det hela gradvis. Till slut så kastar vi inte bollen utan låter hunden sitta och går fram till hunden samtidigt som vi bollar med bollen och berömmer hunden som sedan får bollen.

Jag tycker att många gör en tanke vurpa när det gäller att spontant sätta sig för fågel. Har sett folk som lägger sina hundar inne i fasan voljärer för att dom ska få respekt för fågel. Läs föregående mening en gång till och fundera på hur det går med avancen och kommer dessa hundar tycka att det är roligt att hitta fågel. Är det inte så att en hund ska vara fullständigt respektlös för fågel på marken men sitta när fågeln flyger.

Själv så gjorde jag så här med min hund. När vi var ute och gick på byn så fick hon vara intresserad av kajor duvor mm på marken men jag uppmuntrade det inte. Därimot när fåglarna flög och man såg att hon egentligen ville efter så satte jag henne ner lungt och försiktigt för att berömma henne och ge en godis när hon släppte intresset för den flygande fågeln.

Nästa grej som jag gjorde var att hon fick bli med ner till hönsen. Hon och jag gick ner dit tillsammans och tyckte att det var jättekul. För fåglar ska vara kul. När vi går in i hönshuset så får hon stanna utanför gallret och jag går in och matar byter vatten osv. Vad hon gör därutanför struntar jag lite i. När jag därimot ska plocka äggen och får lyfta upp surhönsen som ligger på ägg. Då sätter jag henne ner detta kräver ju naturligtvis att man tränat sättande. Precis när hon slår ned stjärten så kastar jag upp hönan som jag hade på armen och berömmer.

Alltså fåglar är kul och man sitter när dom flyger!

bollövningen är kanon då får du en hund som slår runt och tittar på dig varje gång du blåser stopp och där ifrån är det bara att dirigera ut om man så vill. Hunden blir på hel allert på vad du vill när stopp komando komenderas :wub:

Link to comment
Share on other sites

Många kloka ord, kommer plocka några guldkorn och använda mig av. :wub:

Jag är helt inne på att man inte ska ta i med hårdhandskarna vid en fågelsituation, det är hemma på gräsmattan dressyren ska ske och inte i skogen. Skulle aldrig ta tag fysiskt hunden under jakt, däremot MÅSTE jag ryta med min argaste stämma för att förstärka kommandot när störningen är tillräckligt stor, annars finns inte en chans i världen att han ens hör mig.

Förutom stoppet funkar han fint enligt mina krav, det är bara detta som nu måste sitta innan hösten. Vi ska träna mycket på rapphöns i sommar så här skall nötas fågelkontakter också. Kommer ha tillgång till träningsfågel när som helst på dygnet, ordna träningshelger osv.

Tur att man gillar utmaningen med dessa "träskallar", annars skulle man titta avundsjukt på folk med mesproppar i kopplet. Men det har aldrig hittills hänt, så någon tillfredställelse får man av kampen. :(

Bollmetoden låter som sagt fyndig, ska absolut testas i helgen!

Link to comment
Share on other sites

Jag använder också bollen för att träna stoppkomandot, dock börjar jag lite annorlunda.

Jag väntar inte på att hunden skall titta på mig i början, en hund som har annat i huvudet (dofter mm) kan ta sin tid på sig att reagera, och jag vill att det skall bli ett momentant stopp för hunden.

Första gångerna kastar jag därför bollen mellan hundens ben samtidigt som jag blåser, efter ett par gångar kommer hunden skutta till när den hör pipan, när inte bollen kommer tittar den på mig och jag kastar, tiden mellan kontakt och kast ökar jag sedan succesivt, efter ett tag vill jag att hunden är ganska lugn innan den får bollen.

Fördelen med bollen är att du kan öka avståndet stort ta en tennisraket eller en bollkastare med och du kan ha hunden väldigt långt bort i träningen.

Detta blir sedan även en ganska bra stadga träning om du kastar bollen så den studsar över marken framför hunden.

Jag varierar ganska mycket när momentet är befäst, ibland får den bollen och ett ja ibland ingenting och ibland inkallning eller beröm på plats, på så vis tror jag att hunden börjar förknippa kommandot med att stanna och ta kontakt och inte bara en boll eller ett annat fast invant mönster, som inte har samma dragningskraft när det studsar en hare upp 3 m framför fötterna.

Link to comment
Share on other sites

bollövningen är kanon då får du en hund som slår runt och tittar på dig varje gång du blåser stopp och där ifrån är det bara att dirigera ut om man så vill. Hunden blir på hel allert på vad du vill när stopp komando komenderas :rolleyes:

Jag ser det som att man får bestämma sig själv lite innan hur man vill ha det.

- Prioriterar man möjligheten att dirigera sin hund så är ju ovanstående jättebra.

- Prioriterar man att hunden ska markera apporterna för att snabbt apportera in viltet och slippa gå på självständigt apportsök efter kommandot kanske man bör sätta sin hund i fågelriktningen.

Själv föredrar jag förstnämnda efter lite influenser från retreiverfolket, men de flesta stående fågelhundsägarna håller inte med mig...

Jag har hellre en hund som jag kan styra och som sen får använda näsan sista biten.

Man kan ju själv ofta dirigera ganska nära viltet och sen växlar man över ett kommando så hunder verkligen startar upp nosen och letar själv sista metrarna.

/Henke

Link to comment
Share on other sites

Ett tillägg och reflektion efter helgens vinterträning på ripa...

De flesta jägare på tillställningen använde sin pipa till stoppkommando och inkallning.

En jägare hade glömt pipan ena dagen och stod där halvt hjälplös...

Själv hade jag min pipa längst ner i ryggsäcken och orkade inte ta fram den. Nu har jag visserligen förmågan att få till en rejäl busvissling som fungerar minst lika bra som pipan, men även rösten följer ju med en vart man än är. I rätt vind hörs jägarens röst fruktansvärt långt trots allt och våra hundar är inte döva än fast man kan tro det ibland!! :rolleyes:

Bara en liten tanke...

Link to comment
Share on other sites

Å då kommer min reflektion från samma tur, hehe.

Jag som nästan tappat rösten, nariga läppar som omöjliggjorde en vissling/busvissling anser att pipan är ett överlägset hjälpmedel som kräver noll fysisk insats (nästan).

Dock skall de aldrig vara så att man inte klarar sig utan pipa.

Den skall bara vara ett förstärkande hjälpmedel.

Själv använder jag den nästintill aldrig vid träning mer än just då man ska nöta in va den betyder.

O då ska de åtlydas.

Men får man som man vill ska man inte behöva ngt stoppkomando alls.

Hunden skall respektera flog i alla situationer om inte så skall skott räcka som signal.

Men de vet de flesta med superhundar att det är en önskedröm som faktiskt ibland besannas.

Link to comment
Share on other sites

Kan bara säga WOW om bollmetoden! Har nu varit ut på en tvåtimmarspromenad med visselpipa och boll, och kört övningarna då och då under färden.

Första gången blåste jag då han befann sig på nära håll, och när Ville tittade på mig kastade jag direkt bollen. Såg lite roligt ut för han duckade kraftigt då han trodde att jag skulle anfalla honom. Har ju varit rätt så hård förut så stoppsignalen är förknippad med lite obehag. Han trodde att jag var hotfull när handen höjdes. -_-

Efter några upprepade och perfekt tajade övningar kan jag bara konstatera att det är det mest effektiva jag någonsin provat! Klurar på att köra modellen extern belöning i fler sammanhang än det här nu, för det funkar bra på min hund.

Än är vi inte i land, men det känns helt underbart att få något att fungera såhär klockrent. Tusen tack för tipset!

Link to comment
Share on other sites

........... det är hemma på gräsmattan dressyren ska ske och inte i skogen.

Visst måste du ut å träna i skogen också, annars gissar jag på att du får en hund som lyder på gräsmattan men inte i skogen!

Passa på nu i vår å ta bollen & pipan med dig till skogs...! ...å nu framöver brukar det ju vara fin skare på mornarna för lite skogsträning!

Kul att bollmetoden funkar, ska ta å testa själv snarast!!

Själv har jag använt Landins tips med inkallning & belöning, dvs. Kalla in, stoppkommando och samtidigt kastas en dummy iväg som får apporteras i nästa sekund.

Visst funkar det, men jävligt lätt att man sabbar inkallningen har jag märkt ;)

Själv har jag en hund som sätter sig och tittar i luften efter flygande fågel så fort man ropar stanna...*suck* Jag som vill ha honom att fokusera på mig så jag har möjlighet att dirigera honom. Bollmetoden kanske rättar till detta!

Link to comment
Share on other sites

Henrik O: Jag uttryckte mig lite dåligt, klart visselpipan hänger med i skogen och nog sker det dressyr där också, men under praktisk jakt så är det den underhållande delen som sker där. Inlärning och korrigeringar, utveckling, förändring och krav på momenten sker hemma. ;)

Bollgrejen är kanoners som sagt, berätta hur det gick om du testar! :lol:

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Hur går det Vicks?

Själv fick jag en riktig och viktig lärdom i helgen vad gäller stopp på hund. Med en nu rejält jaktvaknad 12-månaders strävhår var det eftergångar som heter duga. Tur att de skånska fälten är stora och vidsträckta... Men med hjälp av andras klokskap och erferenhet lyckades stoppet till slut efter en rejäl avance. Nästan en religös upplevelse!

Slutsatsen är att mitt tidigare inlägg i tråden får betraktas som skitsnack <_<. Fast det är väll det som är så roligt med hundar, när man tror man har lösningen och metoden visar de en i praktiken hur fel man har och man får tänka om.

Link to comment
Share on other sites

:ph34r: Upplevde samma sak i sön på Skånska slätten :lol:

En hare ble bara FÖR mkt för en ännu ej jakttänd 11mån.

Undrar hur han e idag efter att haft ett 10tal fågelarbeten på kissrundan.

Link to comment
Share on other sites

Hur går det Vicks?

Själv fick jag en riktig och viktig lärdom i helgen vad gäller stopp på hund. Med en nu rejält jaktvaknad 12-månaders strävhår var det eftergångar som heter duga. Tur att de skånska fälten är stora och vidsträckta... Men med hjälp av andras klokskap och erferenhet lyckades stoppet till slut efter en rejäl avance. Nästan en religös upplevelse!

Slutsatsen är att mitt tidigare inlägg i tråden får betraktas som skitsnack ;). Fast det är väll det som är så roligt med hundar, när man tror man har lösningen och metoden visar de en i praktiken hur fel man har och man får tänka om.

Det går framåt! Har fått en snabbhet i stoppet som jag aldrig trodde var möjlig. Ville tvärnitar i steget på visselsignalen.

Får däremot vara lite försiktig, för han minns (ja faktiskt, han har lyckats skapa en minnesbild :lol: ) att jag varit rätt hård förut. Så kör jag för många övningar blir han lite blockerad och vill inte springa, utan går kring mig med hasande steg och bara väntar "snart kommer kommandot, lika bra att jag håller mig här". Får klura ut en lösning på det.

Vad roligt för dig! Visst är det en känsla när allt bara fungerar, det är som att himmelriket öppnar sig. Och visst är det tjusningen med hundarna, alla roliga överraskningar man får vara med om. ;)

Link to comment
Share on other sites

Hejsan! Det här är spännande! Just denna diskussion tenderar att urarta för att just här är det som mest tydligt att de som helt förespråkar kravlöshet, klicker och köttbullar inte lyckas. En hund med mycket jaktlust vill inte stanna i uppflog, lydnaden måste vara ovillkorlig. Givetvis handlar det även om motorisk inlärning så att reaktionen näst intill blir reflexmässig, och då är det bra med repetitiva metoder utan höga krav. Men sedan måste kravfasen på! Jag körde med ligg, eftersom det är mest totalt och resonerade som så att om hunden inte är blixtsnabb med kommandot nära mig så lägger den sig aldrig 500 meter bort när hararna kutar runtikring. Alltså: på liggkommandot får hunden aldrig tveka en tiondel, det ska smälla i backen. Sedan ska ligget klara MYCKET hårda provoceringar. Du ska i princip kunna lämna den och gå och handla, och inte minst ska det kunna flyga fåglar och springa vilt runt hunden. Sedan utökar man avståndet så att hunden ska falla som klubbad om du ger kommandot på typ 300 meter, annars duger det inte. Överinlärning är grejen, alltså.

Det går framåt! Har fått en snabbhet i stoppet som jag aldrig trodde var möjlig. Ville tvärnitar i steget på visselsignalen.

Får däremot vara lite försiktig, för han minns (ja faktiskt, han har lyckats skapa en minnesbild :lol: ) att jag varit rätt hård förut. Så kör jag för många övningar blir han lite blockerad och vill inte springa, utan går kring mig med hasande steg och bara väntar "snart kommer kommandot, lika bra att jag håller mig här". Får klura ut en lösning på det.

Vad roligt för dig! Visst är det en känsla när allt bara fungerar, det är som att himmelriket öppnar sig. Och visst är det tjusningen med hundarna, alla roliga överraskningar man får vara med om. ;)

Link to comment
Share on other sites

Du ska i princip kunna lämna den och gå och handla.....

Det här finner jag lite intressant. Min hund följer ovillkorligen stanna-kommandot oavsett hon är 10m eller 200m bort, dvs så länge hon hör eller ser mig, och hon gör det blixtsnabbt och säkert. Men, visserligen har jag fått till en nivå där jag utan vidare kan platsa hunden utanför grannens dörr medan jag går in och lånar ett par ägg samt för den obligatoriska diskussionen om vädret (säg 3-5 minuter), men efter det så tappar hon intresset och börjar undersöka grannens gårdsplan. Hon går ingenstans, dvs hon håller sig inom en 50m radie, men som sagt tappar hon stanna-kommandot. Medan vi tränade in detta så var toleransen närmare 10 minuter, men att gå och handla är nog en rejäl utmaning. Jag skulle gärna få till en mer ovillkorlig tidsrymd, dvs om jag säger stanna så är det det som gäller tills jag säger annat. Någon som har en bra övning att förstärka detta?

Jag höll på att glömma, detta gäller bara när hon inte längre ser mig, dvs om hon ser mig så gäller stanna-kommandot tills jag säger annat (dock inte inomhus, där en annan uppsättning regler gäller).

Link to comment
Share on other sites

Metoden är att vara väldigt snabb med att visa missnöje om hunden reser sig upp. Här kan man i princip inte vara för hård, bara för långsam. Blixten ska slå ner direkt när jycke börjar resa på sig. Detta är viktigt eftersom det inte påverkar t ex avancen. När hunden väl ligger ner så kommer eventuellt hårda ord från föraren inte att förknippas med fågel. Däremot om man behöver tjata på hunden för att lägga sig ner smittar detta av sig på avancen. Eftersom ligget ska vara så ovillkorligt och "hårt" tycker jag att det är bra med ytterligare ett kommande, som är mjukare, t ex om man vill att hunden ska gå och lägga sig i sin hundbädd eller dyligt.

Link to comment
Share on other sites

;) Upplevde samma sak i sön på Skånska slätten :)

En hare ble bara FÖR mkt för en ännu ej jakttänd 11mån.

Undrar hur han e idag efter att haft ett 10tal fågelarbeten på kissrundan.

Vad skönt, då beror det på den skånska slätten och inte på oss eller hundarna!

Jävla lera :P

Link to comment
Share on other sites

Det går framåt! Har fått en snabbhet i stoppet som jag aldrig trodde var möjlig. Ville tvärnitar i steget på visselsignalen.

Får däremot vara lite försiktig, för han minns (ja faktiskt, han har lyckats skapa en minnesbild ;) ) att jag varit rätt hård förut. Så kör jag för många övningar blir han lite blockerad och vill inte springa, utan går kring mig med hasande steg och bara väntar "snart kommer kommandot, lika bra att jag håller mig här". Får klura ut en lösning på det.

Vad roligt för dig! Visst är det en känsla när allt bara fungerar, det är som att himmelriket öppnar sig. Och visst är det tjusningen med hundarna, alla roliga överraskningar man får vara med om. :)

Tror en "släkting" till dig var med på skåneövningarn. Ägaren till ett kullbror till din hund, som var där med sin nya stjärna. Nästan en lassie eller nått i så fall :P

Link to comment
Share on other sites

Tror en "släkting" till dig var med på skåneövningarn. Ägaren till ett kullbror till din hund, som var där med sin nya stjärna. Nästan en lassie eller nått i så fall ;)

Aha, nu föll poletten ner. Ja det stämmer ju bra det där! Han har en kullbror till min och nu även en kullbror till din?

Ja lite "jag mötte Lassie" över det där. Världen är liten. :)

Link to comment
Share on other sites

Metoden är att vara väldigt snabb med att visa missnöje om hunden reser sig upp. Här kan man i princip inte vara för hård, bara för långsam. Blixten ska slå ner direkt när jycke börjar resa på sig. Detta är viktigt eftersom det inte påverkar t ex avancen. När hunden väl ligger ner så kommer eventuellt hårda ord från föraren inte att förknippas med fågel. Däremot om man behöver tjata på hunden för att lägga sig ner smittar detta av sig på avancen. Eftersom ligget ska vara så ovillkorligt och "hårt" tycker jag att det är bra med ytterligare ett kommande, som är mjukare, t ex om man vill att hunden ska gå och lägga sig i sin hundbädd eller dyligt.

Skulle vara intressant att veta lite mer ingående hur du börjar träna ett så rappt ligg med hunden.

Jag hade också bestämt mig för att ha denna respons från hunden när jag ger liggkommando, men jag upplevde att det var mycket svårt och stannade där...nöjde mig med ett riktigt sitt sålänge för att föra in ligg när jag vet hur jag ska bära mig åt.

Min hund ser ungefär ut som en katt på järnspisen då jag testade Bengt Rödseths metod...dvs. göra sig stor och rak, kliva fram ett steg och i princip skrämma ner hunden i ligg. Om hunden studsade bakåt och sen respekterade var väl en sak, men han inser att han kan studsa undan och göra som han vill.

Ni som sett min Breton leka med katter och andra hundar skulle förstå...ska försöka få nån filmsnutt på det...ser rätt kul ut!

Min Troy hinner undan för katternas klor...så han är rätt snabb...och lika snabb har jag insett att jag också måste vara i min dressyr.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
 Share

  • Recently Browsing   0 members

    • No registered users viewing this page.






×
×
  • Create New...