Älgen som kördes på i söndags morse efter 03.00 nånting.

[N S]

Jag kunde inte för jag jobbade/jour.

Jacob åkte dit .

Minst 3 älgar va inblandade i olyckan. Älg nummer 2 som kom över vägen blev påkörd och låg ett kort tag på vägen. Kalv eller vuxen vet vi inget om, föraren sa dock stor älg men alla älgar upplevs stora framför bilen..

Rejält mycket blod på vägen. De fick det till att älgen som kördes på va ensam över vägen.. vilket visade sig senare va fel..

De spårade några hundra meter och där hade älgen stått stilla och det va spritt blod över en yta av 2x3m hängde även högt upp i vegetationen.

Där släpptes Tuffe som gick 1,2 km innan det blev ståndskall första gången.

De han inte komma in innan de gick loss, sen stod det typ 10 min i taget o sken däremellan..

När det nästan börjar ljusna vid 7 snåret så har Jacob en kort sekunds skottchans men tycker att han ser fler djur bakom så han avstår.

Inte förrän vid 10 på förmiddagen kommer han in så pass att han kan studera ko och kalv i 10 min. kan inte se nått fel på vare sig kalven eller kon som båda hinner med o beta lite på fällan. De är nu jagade hela 2 mil från olyckplatsen.

Han gör ett försök att kalla in Tuff som brukar va inkallningsbar…

men de drar ju iväg igen o tar nån timme till innan han får tag på jycken.

Under tiden samlas jaktlaget och det ställs ut för att spåra om löpan för någonstans ska ju den skadade älgen vikit av.

Jacob spårar om löpan med sin unghund ända ner till första ståndskallet och de konstaterar att den skadade är ur första såten och har gått i alla fall 1,5 km från olycksplatsen utan att lägga sig.

Jacob släpper unghunden som gör några sökrundor men får ingen kontakt.

Nu bryter Jacob av förklarlig trötthet.. han har nu inget i hundväg o ta till heller.

En kille i det jaktlaget går på med en hund men hur det gick för den vet jag inte.

Sen åker en av polarna dit med en jämte som fungerat bra i höst.

De spårar en bit till o hittar en lega där det blött i en halvmåne framför.

Detta är där Tuffe hade första ståndskallet.

Enligt den hundföraren så slutar det sen blöda direkt.

Jämten släpps o gör rejäla sökrundor men resultatlöst.

Nu är det mörkt igen o söndag kväll.

Jag åker dit efter jobbet och får anvisat var de med säkerhet har blod.

Tänkte att jag kan ju alltid försöka i alla fall, skulle va j-kligt häftigt att reda ut detta va min tanke..

Men mest lider jag givetvis med älgen som garanterat har en skada i huvudet, troligen mulen/näsan.

Såg på blodet där jag blev anvisad att det såg utspätt ut, snor/sårvätska/saliv i och droppat ner i en liten granplanta och på stenen bredvid, ca 50 cm brett så jag är också övertygad om var älgen blöder.

Så i morse så åkte jag dit med ”tåget” och gick ut där det va blod o se på faen….

Jycken suger in blodoften o ner med näsan o dammsuger sig framåt… nu 29 timmar efter älgarna passerat… men tyvärr o det va det jag trodde skulle hända så får vi ett korsande språngslag på va de nu va, troligen gris som va helt nya o tiken vrålar o tjuter o vill gå på det. Men vi kom i alla fall en 200m i rätt löpa.

Så att ”läsa ” att hunden bytt spår va ju inte så svårt..

Försökte komma vidare men de va kört..

Intressant att jycken kände o kunde följa spåret trotts ”liggtiden” .

Va lär man sig.. jo att allt handlar om motivation att följa så gamla löpor, är bara hunden tillräckligt motiverad och lärt sig att det lönar sig att göra det så bör det inte va en omöjlighet.

Träning på så gamla spår är nog ett måste..

Jag bröt och tog ett snack med Jacob o vi möttes upp för att med Tuff lös söka av lite intressanta område där älgarna passerat med hund i Söndags.

Vi tänkte till lite o ställde min bil strategiskt 2 km söder ut för att slipa gå tillbaka när vi gått igenom området.

Hittade massor av älgspår, har inte sett så mycket under hela älgjaktsveckan.. verkar varit ett slagfält också mellan tjurarna om kornas brunst. Såg ut som faen på en del ställen.

Men ingen kontakt med älg fick vi, är ju precis intill samhället o alla skogsflanörer med sina sällskapshundar rastar ju kräken på alla dessa vandringsstigar…

För en hanhund är det rätt jobbigt att leta älg bland alla pissedofter o löptikar på varenda buske vid längs varenda stig…

Tycker ändå vi fick med marken vettigt även om Tuffe va rätt seg i benen efter helgens jakt så finns det iallafall ingen älg där, vare sig frisk eller skadad.

När vi så är vid min bil så kommer jag på….

Jepp!! Idioten.. jag då.. har lagt bilnycklarna i Jacobs bil…

Känns för j-vligt att ge upp…

Älgen kommer i värst a fall o dö svältdöden…

Har inga fler idéer men att ge upp är inte rätt heller…

[Ausch]

Skit att inte komma på rätt djur, men trösta dig med att ni har gjort mer en vad man kan kräva.

Eller........ om jag jagade i det området skulle jag koncentrera mig på att få ut så mycket folk som möjligt i skogen den närmaste tiden i hopp om att få se djuret i fråga.

Satan vilka hundar ni har, all heder åt dom och er hundförare som både har kunskap och envishet

//

[peter24]

kan det vara käke? bara hoppas det ordnar sig så nån får tag på den eller ser den.. ni verkar ha ett bra samarbete i era trakter gällande eftersök..

jaaaaaa så var det nycklar denna gång niklas blir inte förvånad

//peter

[Pertan]

Ibland räcker det inte med bara vilja, hoppas någon får syn på den och man kan gå på igen, någonstans måste man ge sig ibland även om det känns surt, 29 tim lagom liggtid hundarna fixar betydligt äldre spår än så, läste om två blodhundar som spårade ett par i klippiga bergen det spåret var 3 veckor gammalt, dock måste man träna hundarna att gå på en svagare doft.

[Musköt]

Man kan bara imponeras av er arbetsinsats och ert engagemang.

En sak som slår mig är att hundarna brukar ju normalt nästan alltid hänga på det skadade djuret.

[N S]

Visst är det så att det som luktar skadat brukar hunden ta först.

Tror att tex laikor har det mer i sig än våra andra raser. lite mer lika vargen.

Förresten va det en laika på en 5 år som "sökte" av närområdet på kultingen igårkväll..

Tuffe är numera rätt rutinerad o j-kligt rolig o ha o göra med.

Vet inte varför det blev fel men antar att om det tex va en av dubbelkalvar som blev påkörd och den ligger ner o ko o frisk kalv står upp på samma ställe så tar väldigt många hundar o hänger på de djur som drar iväg.

Jaktlusten, förföljandet tar överhand.

Jag är fullkomligt övertygad om att kon o kalven befann sig ihop med den påkörda iallafall ända fram till första ståndskallet.

Är det en kalv till kon så hänger den med så länge den kan.

Om den påkörda är en kalv eller vuxen kviga pinntjur osv vet vi inte säkert.

Ang samarbetet så är ju jag i NVR, killen som ringde ang olyckan är oxå i NVR och jagar på stor del av markerna som vi va på. Jacob är påväg in i NVR... de ska jag se till..

En måndag som idag är det knappt någon ute i skogen så vi stör ingen direkt. de folk Jacob mötte igår va samtliga possitiva.

Vi va oxå helt på det klara med att fick vi upp älg idag så va vi tvungna att vara hundra procent säkra på att det va rätt älg innan vi sköt.

I organisationen ska finnas hundfolk med vettiga hundar o sådana som är hängivna o glada för att telefonen ringer vid 03.00 en söndagmorgon

Man ska faen inte va sur o tycka att de är skit o behöva ut i ur o skur..

Kontaktmannen där som är pensionär o i mina ögon rätt man på rätt plats, han fick bara sova nån timme under lördagnatten (va på 70 års kalas) han va sen med o assisterade med hämtning av Jacob o körandes kors o tvärs o uppstyrning av passkyttar i laget osv ända till han visade mig blodspåret vid 18.30 söndag kväll.

Han tryckte oxå på, att det bara va o ringa så skulle han hämta mig oavsett var jag hamnade när jag gjorde spårningsförsöket.

När vi kom till Jacobs bil ikväll så nog faen stod han där o väntade, han hade kollat olycksplatsen en gång till.

Numera så med de nya reglerna så kan vi nog röra oss över gränserna lite lättare.

Om jag fattat rätt så när det som nu är trafikolycka så får inte markägarna/jakträttsinnehavaren göra eftersöket utan att vara godkända av polis. iallafal inte om de vill ha ut ersättningen.

Dessutom.. börjar nog folk "tro"... att jag får o kan va va som helst... vilket ju är tokfel...

Sen finns det väl ingen jägare som inte vil hjälpas åt för att förkorta ett lidande, speciellt om det som nu troligen handlar om en svältdöd...

En sak oxå.. nä vi har inte otroligt bra hundar...

Hade vi haft det så vore älgen nu skjuten..

[Musköt]

Låter rätt troligt att den skadade älgen legat vid första ståndet när de andra älgarna gav sig iväg och det var därför Tuffe hängde på dem istället.

Hur lång sträcka var det mellan första ståndet och där han såg bara ko o kalv?

[Hipshot]

I princip alltid stum av beundran för era insatser på eftersöken men nu har jag en fundering..

Finns det skäl att vara lite kritisk till detta att så fort som möjligt släppa jyckarna? Min tanke är att om du haft möjlighet att köra i lina tidigare så hade ni haft älgen med viss säkerhet?

Mvh!

[N S]

Självklart ska man va kritisk.

Jag va ju inte med från början men om jag fattat rätt så trodde de att de gick på ensam älg vid första försöket på söndagmorgon när de såg att den stannat första gången så va Jacob "säker" på att det skulle lösa sig rätt omågende..

Kontaktman o Jacob kollade spåren på vägen och fick det till att den som blödde gått tillbaka själv men det va ju bevisligen fel.

Närmare koll i dagljus så hade ko o kalv vänt runt o gått åt samma håll som den som blödde.

Sen gått ihop igen av nån anledning.

En ren spårning och då tills man haft säker kontakt skulle varit det rätta.

Hur de andra hundförarna gör o gjorde vet jag inte så mycket om men det är ju rätt vanligt att man vill släppa ståndhund snabbt...

Musköt:

Från första ståndskallet till där Jacob med säkehet såg ko o kalv är de ju nästan 2 mils löpa...

Men han hade ju en chans tidigare precis när det ljusnade och det är därifrån och till första upptaget vi sökte igenom i måndags.

Man tycker man gör rätt i "stridens hetta" men med facit så va det ju skitfel...

[Daniel Ligne]

Halvmånen, klockren käkskada...

Det jag regelmässigt börjat med numera på älgeftersöken (det är svårare med mindre och lättare vilt) är att spåra i lina tills jag fått möjligheten att ett par gånger sätta hunden och handspåra framför den. Över en mosse, väg, lerpöl eller annat bra material. Övar man går det ganska snabbt och enkelt att säga vilka och hur många älgar som sprungit, även om det bara är i bärris, på samma ställe samtidigt. Då kan man med större precision informera andra och framför allt utkräva tillstånd att avliva kalvar om kon är skadad samt välja tillfälle att släppa hund. En del har hundar som alltid väljer rätt, vilket jag också har trott att jag haft, min gamle gråhund valde fel vid sitt typ 150:e eftersök, två gånger av fyra möjliga, och det kunde gått riktigt illa. Man ska lita på hunden men det är aldrig fel att bekräfta... Dessutom tycker jag nog att såväl bilförare som skyttar regelmässigt ger mer eller mindre fel info om antal, sort och flyktväg.

Vad gäller spårhundens förmåga så finns gott om exempel på hundar som följer flera veckor gamla spår utan några som helst problem, bara de vet vad de ska göra... Det värsta jag sett var en hund som spårade en steriliserad glasboll som släpades härs och tvärs i en av Berlins större parker efter nästan 3 veckor. Kapaciteten finns där i hundnosen men vi är oftast inte förmögna att få hunden att förstå att nyttja den. Därför kan det ibland vara viktigare att få en halvkass hund på rätt spår snabbt än en bra om ett tag eftersom uppklarandegraden sjunker mer eller mindre linjärt med antalet andra vilt som korsat spårlöpan...

Är det en käkskadad kalv så har jag vid några tillfällen funnit dem efter flera dagar i närheten av olycksplatsen, vid vatten. De klarar sig förvånansvärt länge bara de på något vis kan sörpla i sig vatten och söker nog sig tillbaka till sitt hemområde.

[Texas2007]

Halvmånen, klockren käkskada...

Det jag regelmässigt börjat med numera på älgeftersöken (det är svårare med mindre och lättare vilt) är att spåra i lina tills jag fått möjligheten att ett par gånger sätta hunden och handspåra framför den. Över en mosse, väg, lerpöl eller annat bra material. Övar man går det ganska snabbt och enkelt att säga vilka och hur många älgar som sprungit, även om det bara är i bärris, på samma ställe samtidigt. Då kan man med större precision informera andra och framför allt utkräva tillstånd att avliva kalvar om kon är skadad samt välja tillfälle att släppa hund. En del har hundar som alltid väljer rätt, vilket jag också har trott att jag haft, min gamle gråhund valde fel vid sitt typ 150:e eftersök, två gånger av fyra möjliga, och det kunde gått riktigt illa. Man ska lita på hunden men det är aldrig fel att bekräfta... Dessutom tycker jag nog att såväl bilförare som skyttar regelmässigt ger mer eller mindre fel info om antal, sort och flyktväg.

Vad gäller spårhundens förmåga så finns gott om exempel på hundar som följer flera veckor gamla spår utan några som helst problem, bara de vet vad de ska göra... Det värsta jag sett var en hund som spårade en steriliserad glasboll som släpades härs och tvärs i en av Berlins större parker efter nästan 3 veckor. Kapaciteten finns där i hundnosen men vi är oftast inte förmögna att få hunden att förstå att nyttja den. Därför kan det ibland vara viktigare att få en halvkass hund på rätt spår snabbt än en bra om ett tag eftersom uppklarandegraden sjunker mer eller mindre linjärt med antalet andra vilt som korsat spårlöpan...

Är det en käkskadad kalv så har jag vid några tillfällen funnit dem efter flera dagar i närheten av olycksplatsen, vid vatten. De klarar sig förvånansvärt länge bara de på något vis kan sörpla i sig vatten och söker nog sig tillbaka till sitt hemområde.

Eftersom jag själv är eftersöksjägare och är grymt imponerad av NS m.fl. som visar så mycket hjärta och skicklighet i sina berättelser här på forumet, läser jag dessa trådar slaviskt.

Men nu hängde jag inte med riktigt. Vad menar Du med "Halvmånen, klockren käkskada..."

[N S]

Eftersom jag själv är eftersöksjägare och är grymt imponerad av NS m.fl. som visar så mycket hjärta och skicklighet i sina berättelser här på forumet, läser jag dessa trådar slaviskt.

Men nu hängde jag inte med riktigt. Vad menar Du med "Halvmånen, klockren käkskada..."

De hittade ju bloddroppar intill en lega, blodet låg i halvmåneform.

Ser ut så när det blöder från huvudet, typ käkskada eller kanske mule/näsa.

Det droppar från skadestället o eftersom djuret ligger med huvudet uppe och lyssnar o rör på det så bildas en halvmåneformad blod "pöl"..

Eller om djuret står så kan blodet vara spritt över en större yta än om det tex rinner ner längs ett ben eller droppar ner från en kropsdel som lixom är stilla.

Ruskar djuret på huvudet så stänker det blod åt alla håll oxå.

Den älgen som nu va inblandad i denna olyckan är med garanti skadad i huvudet/käke/näsa.

Kan den dricka/sörpla vatten så lever de länge...

[Texas2007]

De hittade ju bloddroppar intill en lega, blodet låg i halvmåneform.

Ser ut så när det blöder från huvudet, typ käkskada eller kanske mule/näsa.

Det droppar från skadestället o eftersom djuret ligger med huvudet uppe och lyssnar o rör på det så bildas en halvmåneformad blod "pöl"..

Eller om djuret står så kan blodet vara spritt över en större yta än om det tex rinner ner längs ett ben eller droppar ner från en kropsdel som lixom är stilla.

Ruskar djuret på huvudet så stänker det blod åt alla håll oxå.

Den älgen som nu va inblandad i denna olyckan är med garanti skadad i huvudet/käke/näsa.

Kan den dricka/sörpla vatten så lever de länge...

Ah!! Jag tänkte om det hade ngt med spåret att göra............,jag tänker bra men jag har lite otur när jag tänker ibland.

Tack för förklaringen! Man lär sig något nytt varje dag.