Jaktlabben, jakthund eller tävlingsredskap?

[Hipshot]

Nej hundarna är de samma och har samma förmåga. Det som trasslar är att hur bra hundarna än är så kommer de inte att få tag på alla fåglar. Änder som är pigga dyker och springer på vattnet, de kör helt enkelt ifrån hundarna. När hundarna trycker ut änderna på blankvattnet utanför vassen så krävs att man finns utanför vassen med bössa och kan skjuta, där kommer de rena hundförarna till korta. Självklart kan hundarna ta den aktuella anden men framgången är på intet sätt given och tidsåtgången för att ta 1 skadad and kan bli rätt stor. Har du sen ytterligare några hundra meter vass att jobba av så.. tja hundarna räcker inte till. De tar slut konditionsmässigt och det blir vilt kvar i vassarna som inte ska vara där.

 

Du måste helt enkelt kunna vissa grejer. Du måste kunna skjuta i jävligt svåra situationer (hundar nära, korta håll och framför allt snabba beslut) du måste kunna hantera en båt och du måste kunna skicka din hund från båt och framför allt ta emot hunden i båten. Här fallerar de flesta, hundarna tappar modet och vänder om och försöker ta sig i båten. Hur många gånger har man inte sett "proffs" paddla runt med ett knippe labradorer kring båtkanten tjoandes "Ut" "Sök" och gud vet vad?? Till ingen nytta.. Visst finns där viltvatten och sjöar med smal och låg vass där man kan gå från land och faktiskt hantera eftersöket men så fort du får normalhög bladvass och kanske ngr meter bred så är du rökt från land. Hävdar med bestämdhet att detta fallerar hos väldigt väldigt många av landets "hundförarproffs". Vilket de sällan kan erkänna 

 

Sen är det lite blött och skitigt att ge sig ut på sjön i båt och jobba, tar emot en smula.. Kanske därför man kan uppleva att hundförarna kring en gård genomlider andjakterna för att få möjlighet att hänga med på fasanjakterna? Där krävs nämligen ingen bössa 

[Hipshot]

Hepp!

 

Sun.. jag har nu tippat tråden hejdlöst off-topic, önskar du fler svar kring detta så skapa ett nytt ämne så ska jag gärna svara. Lite av ett hjärteämne för mej detta   Men inte i denna tråd.

[Kallel]

Hepp!

Sun.. jag har nu tippat tråden hejdlöst off-topic, önskar du fler svar kring detta så skapa ett nytt ämne så ska jag gärna svara. Lite av ett hjärteämne för mej detta Men inte i denna tråd.

Gör det för böveln!:-) Och klipp in ovanstående inlägg. Jag har också en del frågor/funderingar kring detta, bl a hur länge en hund orkar arbeta effektivt i vatten. Vad är rimliga krav?

Annars gör jag det själv, men nu ska jag ut i skidbacken!

[Mads]

Hepp!

 

Sun.. jag har nu tippat tråden hejdlöst off-topic, önskar du fler svar kring detta så skapa ett nytt ämne så ska jag gärna svara. Lite av ett hjärteämne för mej detta   Men inte i denna tråd.

Så off-topic är du väl inte och det är ett hjärteämne för mig med. Jakt består, i varje fall för mig, av både hundar, skytte m.m. i en kombination, så om vi diskuterar jakthundar måste man nästan göra det i kombination med jägare för det ska vara ett samarbeta dem emellan. När det gäller apportering så är kraven på hunden och att få hunden till att bli effektiv mycket större jämfört med andra jaktformer. En labbe ska sitta stilla, ibland när en hare passerar, för att i nästa sekund jaga en annan hare i full fart. De ska jobba som fan på vissa änder men skita i dykare och istället bli inkallade, så att man kan skjuta den.

 

"Hundsportarna" inom apporteringen är helt ok men ibland får jag en känsla av att det inte är helt bra för labradoren som hundras och då menar jag att labbarna blir mer "tävlingshundar" än jakthundar och det är därför jag misstänker att tanken om att labbarna inte skulle vara jakthundar kommer just därifrån.

 

Nu ska jag erkänna direkt att mina tävlingserfarenheter är begränsade men jag stöter på välmeriterade hundar på jakter och visst är de duktiga men hunden får arbeta "hårdare" för att hundföraren inte placerar sig rätt och underlättar arbetet för hunden.Istället försöker hundföraren dirigera hunden dit med eleganta handtecken, snyggt är det men inte alltid det effektivaste. Ibland ser man att de medvetet väntar med att skicka hunden för att träna stadgan. Helt plötsligt trillar ett gäng änder ner i en vass och då får hunden jobba hårdare även på de lätta änderna. Men om hundarna ska apportera stendöda, halvfrusna fåglar på en tävling som ett gäng hundar redan har hämtat, ja då behöver man inte ha så bråttom.

 

Nä nu måste jag jobba igen

Mads

[Sun Flower]

Hepp!

 

Sun.. jag har nu tippat tråden hejdlöst off-topic, önskar du fler svar kring detta så skapa ett nytt ämne så ska jag gärna svara. Lite av ett hjärteämne för mej detta   Men inte i denna tråd.

Inte HEJDLÖST off-topic väl, det handlar ju fortfarande om labradorer som jagar. Samtidigt känns det som konsensus är nådd i tråden. Det verkar inte vara någon här som anser att retrievers inte är jakthundar.

[Hipshot]

Japp tillspetsat som f-n.. men jag dristade mej till någon sorts summering av inlägg jag ska försöka klippa in här..

[Hipshot]

Gör det för böveln!:-) Och klipp in ovanstående inlägg. Jag har också en del frågor/funderingar kring detta, bl a hur länge en hund orkar arbeta effektivt i vatten. Vad är rimliga krav?

Annars gör jag det själv, men nu ska jag ut i skidbacken!

 

Det beror på så mycket tycker jag.. Motivationshöjare är om du söker i ett område med gott om skada fågel, tomsök i tomma vassar är ett skit som jag försöker undvika i det längsta! Jyckarna tappar värme och kroknar.

 

Temperatur givetvis både i vattnet men även i luften. Är det kallt i vattnet men varmt och soligt i båten så återhämtar de sig fortare.

 

Kan man göra pauser? Svinviktigt, får hundarna sitta ngr minuter och då gärna i sol så piggnar de till. Bjuda på en macka eller annat gott tror jag inte påverkar uthålligheten men känns naturligt med tanke på vilket skitgöra de gör 

 

Kan man ta sig i land? Får hundarna springa lite på land och bara röra sig så verkar man få igång muskler och cirkulation så de återhämtar sig fortare! De kan inte uträtta sina behov i vattnet så pausa måste man göra så de får göra ifrån sig. Även om man rastat dem rejält innan jobbet så gör jobbet i sig att magen sätter fart och då måste de iland.

 

Vad som då är rimligt krav? Jag vet fan inte.. När vi går "all-in" på eftersöket så har vi 5-6 hundar i båten. Man försöker hålla på dem så man inte kör alla samtidigt om det inte behövs. Får någon hund kontakt med fågel så skickar vi alla för att få ett j-la tryck i vassen = Änderna försöker dra ut över vattnet där vi skjuter. 

 

När vi kör eftersök i havet på ena stället där jag är engagerad så börjar vi 8 på morgonen och är väl klara runt 12, ibland tidigare och ibland senare beroende på hur mycket vi har att jobba av, hur passen stått kvällen innan, hur vinden ligger den aktuella dagen, hur många ekipage vi har tillgängliga. Vi har gjort det på 3 pers+hundar men det var fan inte kul och då räckte hundarna inte till.. och jag har vid ett tillfälle organiserat 17 (!!) hundförare med hundar.. då gick det fort  

 

De här projekten som jag relaterar till här ovan är totalt helt igenom meningslösa att ge sig på utan vapen. Tror jag någon morgon skjutit upp emot 20 änder faktiskt.. ska någon stackars hund jaga ifatt så många änder så.. tja hunden räcker inte till konditionsmässigt/värmemässigt och man får nog räkna med att ge eftersöket ett dygn typ. Kasta sen in några skammade dykänder i ekvationen... Etiskt som fan va? Självklart ska man kunna skjuta! 

[Sun Flower]

"Hundsportarna" inom apporteringen är helt ok men ibland får jag en känsla av att det inte är helt bra för labradoren som hundras och då menar jag att labbarna blir mer "tävlingshundar" än jakthundar och det är därför jag misstänker att tanken om att labbarna inte skulle vara jakthundar kommer just därifrån.

Jag förstår hur du menar samtidigt föds det ju extremt mycket jaktlabbar just nu (vilket såklart är ett problem i sig.) och jag tror nog att du håller med om att det är bättre för både rasen och individerna att de aktiveras med dummyapportering, frusna kråkor och jaktprov än att de inte gör det.

 

Nu ska jag erkänna direkt att mina tävlingserfarenheter är begränsade men jag stöter på välmeriterade hundar på jakter och visst är de duktiga men hunden får arbeta "hårdare" för att hundföraren inte placerar sig rätt och underlättar arbetet för hunden.Istället försöker hundföraren dirigera hunden dit med eleganta handtecken, snyggt är det men inte alltid det effektivaste. Ibland ser man att de medvetet väntar med att skicka hunden för att träna stadgan. Helt plötsligt trillar ett gäng änder ner i en vass och då får hunden jobba hårdare även på de lätta änderna. Men om hundarna ska apportera stendöda, halvfrusna fåglar på en tävling som ett gäng hundar redan har hämtat, ja då behöver man inte ha så bråttom.

Det låter ju som att proven är felaktigt utformade, att de inte efterliknar jakten tillräckligt. Sedan kan jag tänka mig att det kan vara svårt att komma från "provmiljön" där man blir itutad en massa saker som man absolut inte får göra till en jaktmiljö där det handlar om att få in viltet så fort som möjligt. Tyvärr låter det ju också som att flera väljer att träna sina hundar under jakt vilket kan vara lite tveksamt etiskt.

En tanke som slår mig är att det enda retrieverprovet på varmt vilt (A-prov) endast innefattar Walk-up på fasaner (och rapphöns?) och hur många retrievers jagar så till vardags i Sverige. Det känns som det skulle vara rimligare att ha provet på änder eller t.o.m kråkor som jag antar är vanligare att man har tillgång till. Jag tänker på proven för stående fågelhundar som delas upp på fjäll, fält och skog. Vore det inte rimligt med något liknande för retrievers, fast då kanske fält, sjö och tipp.

[Hipshot]

Brukar skjuta på lite A-prov.. Visst kan det bli lite enahanda med att gå på linje osv men jag upplever iaf att det brukar vara en eller fler pet på änder även. Det som där rätt tydligt påvisar tävlingsmomentet är att ska man effektivt ha in fåglar så bör hunden stå vid skytten.. Men på prov så.. tja tror jag hade nästan 150 meter till hundarna sist jag sköt.

 

Men det kan någonstans vara okej, ska hundarna skiljas åt så måste man nog göra något sånt. De absolut flesta som startar på A-prov fixar alla att hämta en död and 20 meter bort.. En annan grej jag gillar med det, en provledare och domare jag känner är ta mej fan reptilsnabb att se till att det blir skickat hund om fågeln är skammad! 

 

Minns retriver SM för många år sen.. skammad and gick ned i en å.. domarkonferens... sen valdes två hundar ut varav en fick skicka.. 20 minuter efter skott 

[Sun Flower]

Läste på provreglerna nu och det stod att det skulle vara "drivna eller sträckande fåglar" där hunden sitter på pass eller upptrampade fåglar där man går på linje. Det hade jag missat. Då borde man teoretiskt kunna ha prov på änder... eller kråkor

[Mads]

 

 

Temperatur givetvis både i vattnet men även i luften. Är det kallt i vattnet men varmt och soligt i båten så återhämtar de sig fortare.

 

 

 

 

 

Om det är kallt så hjälper en neoprenväst väldigt mycket. Västen ska sitta tajt kring kroppen på hunden. Kör man in handen innanför västen efter att hunden har apporterat i vatten märker man att de är torra under västen.

[Hipshot]

Mmmnnja.. västarna tar självklart in vatten MEN de värmer upp samma vatten med hjälp av kroppsvärmen och behåller sen temperaturen. Men torra har aldrig mina varit, varma, men inte torra.

 

En annan grej som är on topic 

 

Jag har inga problem med att folk tävlar med sina hundar, dessa människor har oftast fler hundar igång så det gör inte så mycket. Däremot, komma insinglandes på en jakt och be om enbart smörjobb dvs lååånga markeringar osv utan en fungerande hund som kan ta grovjobbet.. då ska man ligga jävligt mycket på plus för att jag ska acceptera det. Hade ju Ålänningen Tommy J inne med sin Qs i höstas, han ville värma upp inför A-prov.. Han fick f-n ingen räckmacka utan in i smeten bara  Han fixade det och jycken fixade det även så jag tror man kan ta det lugnt med detta. Undantaget är väl möjligen lite för heta hundar, får de för mycket stimuli så kan de gny eller knalla.. Blir de ställda allt för länge så är väl iofs risken att de taggar till lite extra provdagen. Jag vet inte, försöker lyssna på hundförarna och fixa efter bästa förmåga för dem. 

 

De gör ju ett jävla jobb rent utsagt på jakterna, känns självklart att försöka "ge igen" med någon såt i passivitet eller annat som de har önskemål om. Man har tveklöst igen det, aldrig ngr sura miner när man dumpar dem på något mindre glamoröst eftersök.. eller så har jag tur och har norra europas bästa hundförare där jag plaskar runt    .. tror fan det   

[strävhår]

Minns retriver SM för många år sen.. skammad and gick ned i en å.. domarkonferens... sen valdes två hundar ut varav en fick skicka.. 20 minuter efter skott 

[Mads]

Mmmnnja.. västarna tar självklart in vatten MEN de värmer upp samma vatten med hjälp av kroppsvärmen och behåller sen temperaturen. Men torra har aldrig mina varit, varma, men inte torra.

 

Där har jag inte samma erfarenhet. Mina hundar är torra under västen .

 

On - topic igen.

 

Jag läste på en blogg som skrivs av en mycket erfarenhet jägare och hundförare tillika jaktprovsdomare (retrivers). Personen hade varit utomrikes och fotograferat vid ett jaktprov för retrivers. Under en av bilderna på deltagarna stod något i stil med "bara jägare som är med och tävlar". Och det är så det ska vara, alltså jägare som jagar med hundarna och tävlar med hundarna så att jakten och jaktproven hänger ihop (och det finns många jägare som gör det).

 

Ett bra sökarbete eller dirigeringsarbete på ett jaktprov är snyggt och utförs bästa med vita handskar . Och det är där jag ser nästa problem med jaktlabbarna, snobbstämpeln som rasen delvis har fått. Det är bara att erkänna, två eller tre svarta slanka jaktlabradorer är jäkligt snygga och vackra hundar, samtidigt som husse/matte nästan ser ut som engelsk lantadel med sina hundar vid sidan.

 

Labradoren är hund som är lätt att ha att göra med; de är trevliga, lyssnar och är snygga att se på. Jaktproven är också tillgängliga på ett sätt, tror jag, som inte jaktprov för Drever är. Detta gör att det är ganska enkelt att börja med retrivers och att tävla med hundarna. Så det är lätt att göra hunden till ett tävlingsredskap.

 

Om jaktlabradoren ändå varit kända för att äta upp inredningen i huset, tuggat sönder grannens katt och jagat brevbäraren, så hade nog den inte varit så populär .

 

Mads

[Sun Flower]

Labradoren är hund som är lätt att ha att göra med; de är trevliga, lyssnar och är snygga att se på. Jaktproven är också tillgängliga på ett sätt, tror jag, som inte jaktprov för Drever är. Detta gör att det är ganska enkelt att börja med retrivers och att tävla med hundarna. Så det är lätt att göra hunden till ett tävlingsredskap.

Jag tror att retrieverjaktprov är den enda jaktprovformen man kan komma "hela vägen" i utan att jaga själv. Det kan vara en förklaring till att många som tidigare hållit på med brukshundar nu gått över till retrievers, det i sin tur kan vara bidragande till att proven ses mer som en tävling än som den avelsutvärdering de var tänkta som.

Jag läste en väldigt bra insändare i Labradoren för en tid sen där författaren ifrågasatte att det var viktigare med servering och toaletter på prov än att proven hölls på naturliga jaktmarker för en retriever. Det tycker jag säger en hel del om var man är på väg,

 

Om jaktlabradoren ändå varit kända för att äta upp inredningen i huset, tuggat sönder grannens katt och jagat brevbäraren, så hade nog den inte varit så populär .

Samtidigt är ju terriers populära som sällskapshundar. De är ju kända för just det du räknar upp.

[strävhår]

En liknande värld inom de stående, gott om icke jagande champions.

[Sun Flower]

En liknande värld inom de stående, gott om icke jagande champions.

Jaha, då har jag lagt ner massa pengar på jägarexamen och vapen i onödan... Skillnaden är ju att för stående måste man åtminstone träna nångång på levande vilt och själva proven är mer jaktlika. För retrievers räcker det med en kasse dummies och sen köper man några frysta fåglar så kan man komma i princip hela vägen.

En annan "rolig" sak som en duktig hundtränare sa en gång som jag tänkt på en del sen. På prov slänger man ut ett antal döda fåglar i en i övrigt rätt kal skogsbacke, sen släpper man dit en hund och hittar den alla säger man "oj, vilken näsa den hunden har". Det här är samma djur som kan lukta sig till cancerceller i en person, några enstaka mögelsporer i ett hus eller narkotika i en bensintank....

[nuke]

Jag tror fler skulle besöka ett prov själv istället för att baserat sina synpunkter på hörsägen....

Det slits ganska bra av arrangörer m fl för att kunna erbjuda rättvisa och jaktliga förhållanden som ska vara repeterbara, domaren ska kunna se hur hunden jobbar mm för att kunna göra en bra bedömning av hundarna.

Vad vill ni ha? Prov på levande skammad/vingklippt fågel som sen kastas in i tätast möjliga vass för att det ska vara så verkligt som möjligt? Borde då även viltspår innebära levande vilt om resultatet/träningen ska vara annat än värdelös?

Du har valt en jaktform/hundtyp som innebär att du kan leka med viltet utan att det tar skada, det är på vissa sätt klart enklare än att träna retriever.

/Markus

[Sun Flower]

Jag tror fler skulle besöka ett prov själv istället för att baserat sina synpunkter på hörsägen....

Jag antar att det är mig du menar och jag har besökt prov, men visst mycket baseras på vad kompisar upplevt på prov.

Det slits ganska bra av arrangörer m fl för att kunna erbjuda rättvisa och jaktliga förhållanden som ska vara repeterbara, domaren ska kunna se hur hunden jobbar mm för att kunna göra en bra bedömning av hundarna.

Detta vet jag också och jag förstår att det inte är lätt att fixa dessa rättvisa, jaktlika och repeterbara förhållanden. Dock har det ju framkommit i tråden att det finns potential att förbättra framför allt likheten till jakt. Då måste man väl kunna diskutera det?

Vad vill ni ha? Prov på levande skammad/vingklippt fågel som sen kastas in i tätast möjliga vass för att det ska vara så verkligt som möjligt? Borde då även viltspår innebära levande vilt om resultatet/träningen ska vara annat än värdelös?

Nej, absolut inte. Självklart ska viltet alltid respekteras och behandlas etiskt riktigt så vi inte slutar vid de amerikanska prov som diskuterades nyligen där man slänger upp levande fasaner från en säck som sedan skjuts ner... Det är ju mer saker som förarens placering och tiden tills hunden får gå efter skott som diskuteras.

Du har valt en jaktform/hundtyp som innebär att du kan leka med viltet utan att det tar skada, det är på vissa sätt klart enklare än att träna retriever.

/Markus.

Nu har jag i och försig både labbe och stående men jag håller med om att det är enklare med stående förutsatt att man har tillgång till mark med fågel.

Till sist vill jag be om ursäkt om jag varit för negativ mot provverksamheten. Det har verkligen inte varit min mening, min mening har bara varit att diskutera möjliga förbättringar.

[Urban]

Har inget med retrivers att göra, men kan inte låta bli att förundras över jaktproven.

Ska dom vara rättvisa och repeterbara......?! Vad är i såfall det jaktlika i det....?

Är inte jaktproven tänkta som ett avelsinstrument, där man utvärderar hundens förmåga att jaga. Min jakt har varken varit rättvis eller repeterbar. Tvärt om ställs hundar för nya situationer ideligen, och en bra jakthund har förmågan att lösa dessa på ett effektivt och rastypiskt sätt.

I mina öron låter det tyvärr som att labbarna för många är mer av en tävlingshund än jakthund.

Vill minnas att det genomförs prov under praktisk jakt, och undrar varför inte alla prov genomförs så.?

Bara mina tankar..... Jag är absolut inte ute efter att klanka ner på rasen, utan mer vissa hundförares beteende.

mvh/Urban

[pathag]

Retrieverprovens upplägg och utveckling är ju nåt som diskuteras inom spaniel- och retrieverklubben. Många menar att proven gått från att visa anlag till att bli för mycket lydnadsuppvisning. Dvs hundarnas instinkt och t ex självständighet vid sök värderas mindre än dirigering och förmågan att sitta knäpptyst. Så visst finns fog för kritik. Själv har jag varit på ett hyfsat antal prov och även arrangerat sådana och vi som arrangörer försöker att alltid tänka jaktligt. Även om det inte är så lätt med plats för publik, vilt som surnar eller har blivit burna av dominanta hanar etc. Min slutsats är att retrieverjaktproven absolut säger en hel del om hundens (och förarens) jaktliga förmåga men att det inte är en rak korrelation. Vet flera hundar som varit rätt dåliga på prov men stupsäkra på riktig jakt. Och även det omvända, dvs förarberoende och slöa jyckar som helst vill åka hem till soffan men som under den begränsade provtiden är lydiga och följer förarens instruktioner.

[Skånepåg]

Tror vi är på väg dit med springer spanieln också tyvärr.. Uppdelningen i jakt och utställning har gjort utställningstypen så förbannat trög och tråkig att hundsportfolket har börjat ta över jakttypen också. Så från att ha varit en utpräglad jakthund för jägare så är jag rädd för att det snart är fler jaktspringers som blir använda till agility/ "jaktprov som hundsport" än som dom regelmässiga hyper jakt maskiner dom egemtligen är..

Men som tur är finns det fortfarande många som använder spaniels/labbar till precis det som dom är till för och det är en sann fröjd att se kombinationen av dom två i fasanskogen :-)

[jh]

Vad gäller jaktspringer föds väl tiotalet kullar i Sverige årligen och tusentals valpar i Storbritannien. Rasen är tydligt delad i hemlandet sedan snart ett sekel och du får leta länge för att hitta jakthundar med utställningsgener i hemlandet. Problemet är att i Sverige ska alla vara med och leka och även hundar som sedan 1920 är avlade för att vara fina att se på kallas jakthundar.

Är inte problemet med labbarna en för liten efterfrågan från jägare? Är det inte påfallande hur många som jagar gäss, duvor och till och med änder utan att ens känna någon som känner någon som har en apportör? Vi har en fin jakthundskultur men liten förståelse för jaktbrukshundens värde. En roll som fylls av spaniel och labbe i Storbrittanien och vorsteh, wachtel m.fl. i Tyskland. Hur fort man pratar jakthundar i Sverige ska de skälla i någon form.

[nuke]

Har inget med retrivers att göra, men kan inte låta bli att förundras över jaktproven.

Ska dom vara rättvisa och repeterbara......?! Vad är i såfall det jaktlika i det....?

Är inte jaktproven tänkta som ett avelsinstrument, där man utvärderar hundens förmåga att jaga. Min jakt har varken varit rättvis eller repeterbar. Tvärt om ställs hundar för nya situationer ideligen, och en bra jakthund har förmågan att lösa dessa på ett effektivt och rastypiskt sätt.

I mina öron låter det tyvärr som att labbarna för många är mer av en tävlingshund än jakthund.

Vill minnas att det genomförs prov under praktisk jakt, och undrar varför inte alla prov genomförs så.?

Bara mina tankar..... Jag är absolut inte ute efter att klanka ner på rasen, utan mer vissa hundförares beteende.

mvh/Urban

Att det finns hundförare och jägare är vi nog alla överens om.

Angående repeterbarhet så har det motsatta sättet att arrangera prov andra problem, vill minnas diskussioner om att en 1:a på älghundprov i Norrland var ju egentligen (mycket) mer värd än en söderut för att dels var det ju mycket färre älgar och dels stod dom sämre i upptaget. En 1:a på ett retrieverprov ska vara en 1:a vart den än är tagen i vårt avlånga land, provens svårighet varierar givetvis men jag föreställer mig att det är inom ett mindre intervall iom att bytet är dött och utplacerat istället för att lita till att det finns något att driva i såten?

Att det krävs en rejälare lydnad på retrievers än de flesta drivande/ställande raser är väl heller något vi är oense om. Varför då inte prova detta och kräva mer? Hur ska det göras effektivare och enklare än med passivitet.

Inte jättenära att hunden alltid ska lyda och gå efter även om det är kallt i vattnet och mörkret kommer men det ger en vägvisning i alla fall för domaren.

Det är stor skillnad på att hämta fågel och att apportera den. Vill man inte tillgodogöra sig den skillnaden och vad det innebär ser proven nog lite lattjo ut på håll. Att dom inte är perfekta håller vi nog alla med om, frågan är bara hur dom meningsfullt går att förbättra?

Varför alla prov inte sker med varmt vilt är en kostnadsfråga. Vill godsägaren ha 150:-/fågel så blir det rätt dyrt med prov.

/Markus

[Urban]

Kanske skulle föreslå säk (älghundsklubben) att genomföra sina prov på permoälg....

Går ju inte att få rättvisare....

Näe...ärligt talat förstår jag inte problemet. Det är väl bara att genomföra proven i samband med alla and/fasanjakter som säljs...?!

I mina öron låter det som ni trots allt vill att retrivern skall vara lite mer sporthund än jakthund....!

mvh/Urban