Jaktlabbe - problem med apportering

[Ekalfus]

Hej!

Har en jaktlabbetik som är nio månader och behöver lite hjälp med apportträningen. Jag har läst Christer Henrikssons bok "Fågelhundar" och följer hans upplägg enligt spontanmetoden. Jag började med mycket lätta apporter (inomhus, mycket korta kast, inga krav och ivrig påhejning när hon hämtade) när hon var 4-5 månader, lätta (lite längre kast utomhus, försiktigt kravställande men absolut inget skäll) när hon var runt 6-7 månader och har nu vid 8-9 månader övergått till medelsvåra apporter (utomhus på andra platser än trädgården, lite längre kast och lättare apportsök där hon inte sett mig kasta). Det mesta går bra och hon tycker det är kul. Men, jag har stött på patrull med avlämningen och tänkte ta hjälp av alla kunniga här på forumet för att hantera problemet.

När jag kör med dummy (använder en valpdummy) håller hon den lite väl löst. Det händer inte sällan att hon tappar dummyn på väg tillbaka till mig, gärna strax innan den ska lämnas. Andra gånger spottar hon ut den i stället för att lämna. Jag förstår att detta kan bero på att jag tagit ifrån henne dummyn för snabbt men jag har verkligen varit noga med att vänta så länge jag kunnat innan jag tagit den ifrån henne. Jag vill helst inte öva "håll fast" om jag inte absolut måste utan vill hålla mig till spontanmetoden så långt det går. Om jag i stället låter henne hämta en tennisboll går det betydligt bättre och hon "låser" den i munnen och lämnar fint men jag vill ju att hon ska öva på lite tyngre saker. Vad göra? Bör jag använda en större/tyngre dummy för att få henne att greppa den bättre? Bör tilläggas att jag fortfarande tar emot henne sittandes på huk för att hon ska komma upp mot mitt ansikte och vänja sig att lämna över med uppmärksamhet mot mig.

Tacksam för hjälp och tips!

E

[Sun Flower]

Håller hon ända tills hon kommer till dig och släpper en bit ifrån eller håller hon så löst att hon kan tappa närsomhelst?

Om hon släpper någon meter ifrån dig varje gång så finns det en teori om att hunden inte vill stoltsera med en dummy (nåt värdefullt) så nära en dominant person. Då kan du prova att sätta dig på huk med ryggen åt och se om det blir lättare. Funkar det kan du köra så några gånger och sedan försvåra genom att sitta vänd mot hunden men INTE stirra i ögonen.

Ett annat tips kan vara att du har två dummies. När hunden kommer in med den ena så håller du fram handen och visar med kroppsspråket att hon ska lägga dummyn i handen. Så fort hon gör det kastar du den andra som hon får knalla på. Sen gör du likadant när hon kommer in med den.

Har hon ett löst grepp och kan tappa närsomhelst så skulle jag prova med tyngre dummies. Kanske att det räcker att öka till 500g så funkar det.

[nuke]

Individberoende men det blev inte bättre av att använda två dummies med vår yngre labbe, gjorde bara att han spottade ut den första ännu snabbare....

Fortsätt traggla och tänk på att du fortfarande har en unghund. Låt den gå fot med dummie i truten, stanna - sitt, gå fot igen mm övningar för att lära den att det är inte alls säkert att det den har med sig ska lämnas av direkt.

Det kommer att ta ett tag, vår lille rackare är 20 månader nu och fortfarande inte så stabil som jag vill ha honom. Förhoppningsvis är han redo till nästa jaktsäsong, i år får han stanna hemma.

/Markus

[spionnadh]

Hur gör hon om det är fågel i munnen?

Min valp släpper dummy sjukt snabbt, då han vet att han får godis intryckt i munnen. Jag kör på Sunflowers taktik med att hålla ut handen. Valpen vet mycket väl att dummyn ska dit, men ungefär hälften av gångerna släpper han den först, och kastar sen den till mig.

Om han apporterar kall fågel däremot så kommer han in som en kanonkula och håller på att välta mig emellanåt. Ingen risk att han är för lös i munnen de gångerna, och jag får tacka honom innan han släpper pippin.

Min hypotes är således att dummyn inte är värd att behålla jämfört med en godisbit. Fågel däremot..... Mmmmmmmm

Så om det var min tik hade jag testat med fågel, för att se hur hunden gör.

[Sun Flower]

Individberoende men det blev inte bättre av att använda två dummies med vår yngre labbe, gjorde bara att han spottade ut den första ännu snabbare....

Fortsätt traggla och tänk på att du fortfarande har en unghund. Låt den gå fot med dummie i truten, stanna - sitt, gå fot igen mm övningar för att lära den att det är inte alls säkert att det den har med sig ska lämnas av direkt.

Det kommer att ta ett tag, vår lille rackare är 20 månader nu och fortfarande inte så stabil som jag vill ha honom. Förhoppningsvis är han redo till nästa jaktsäsong, i år får han stanna hemma.

/Markus

Fast om hunden släpper tidigare så kastar man ju inte den andra dummyn. Då får ju inte hunden sin belöning. Det bygger ju på att hunden listar ut att den måste lämna i handen för att få nästa apport och du har rätt i att det kan vara väldigt individuellt hur snabbt en hund tar till sig sådan träning. Kanske ännu enklare med bara en dummy, då kan man ju inte kasta förrän man fått den i handen.

Jag håller med om att det troligen skulle hjälpa med att gå fot etc med dummyn i munnen. Jag tänkte dock att det gick under "håll fast"-övningar som TS inte ville använda sig av.

[Ekalfus]

Tack för tipsen! Ska testa och se om det funkar.

Jag har kört två gå ger med kall fågel. Första gången hämtade hon rapphöns och lämnade av fint utan att släppa. Andra gången körde jag med en and och då ville hon inte plocka upp den öht. Tror jag chillat lite med vilt ett tag och provar igen längre fram när apporteringen sitter bättre.

[nuke]

Med en extra dummy i handen bygger du upp förväntningar hos hunden på ännu en apport. Har du då "fel" hund så försöker den få till snabbast möjliga avlämning så den kan sticka iväg igen.

Hålla fast associerar jag med att stoppa tillbaka apporten i munnen direkt om den spottar och med handkraft/röstkommandon få den att behålla den. Inte det jag är ute efter utan mer att hunden ska hållas upptagen med annat i närheten av föraren istället för att spotta direkt när den kommer in med apporten. Hoppa över mottagandet utan kommendera bara fot och knalla iväg, vänd dig om och spring en bit, lägg dig ner och rulla runt på marken, kanske tom ignorera hunden totalt. Finns massor att pröva.

Det är ju också en ganska kraftig visuell signal att gå ner på huk/knä så bara att göra något annat kanske hjälper er att starta om träningen/momentet?

Tror det kan handla om underkastelse och hon inte vill/vågar sticka upp mot ledaren genom att behålla godbiten för sig själv. Lite andra övningar/lek med apporten i munnen kan hjälpa att ta bort det beteendet utan tvång.

@TS: Låter du hunden ta upp dummien själv om den spottat?

/Markus

[JPA]

Haft samma problem med en hund. Gjorde faktiskt ganska exakt som nuke skriver och det funkade.

[Sun Flower]

Med en extra dummy i handen bygger du upp förväntningar hos hunden på ännu en apport. Har du då "fel" hund så försöker den få till snabbast möjliga avlämning så den kan sticka iväg igen.

Då måste man vara noggrann med vilka kriterier man har för att man ska kasta den andra dummyn. Övningen bygger ju på att hunden själv ska komma på att den måste lägga dummyn i din hand för att du ska kasta. Slarvar den och släpper för tidigt så kastar man inte den andra dummyn. Gör hunden en stressig avlämning innan du sagt loss/tack så kastar man inte den andra dummyn.

Har man bara orken att vänta ut att hunden förstår vad du vill då kan det funka riktigt bra även på en hetare hund.

[Skånepåg]

en vis man (Jeppe Stridh) sa en gång til mig "jag skiter fullständigt i hur du gör, gör hunden rätt har du gjort rätt! Jag kan bara vidarbefodra min erfarenhet sen får du fanimej lära dig nånting själv!" 

 

Alla personangrepp är utelämnade, men det var ovanstående som var andemeningen 

 

menat som svar på om det ena eller andra sättet är rätt ovan... 

[nuke]

Det jag främst vänder mig emot med en extra dummy och placera den som lämnas in i handen på föraren är att det är en svårare övning än nöden kräver om det nu är avlämning man ska träna.

/M

[Sun Flower]

Det jag främst vänder mig emot med en extra dummy och placera den som lämnas in i handen på föraren är att det är en svårare övning än nöden kräver om det nu är avlämning man ska träna.

/M

Det har du helt klart en poäng i, det kan ju bli lite omständigt. Jag menade inte att mitt sätt på något sätt är bättre än nåt annat utan det var bara ett tips. Sedan ville jag bara förklara hur jag tänkte.

[Sun Flower]

Kom på en till övning som är extremt enkel. Varje gång hunden bär något (strumpor, leksaker o.dyl.) spontant hemma så berömmer du henne och lockar henne att göra en avlämning. Får du den i handen så fortsätt beröm och sedan ger du tillbaka saken eller lägger undan den beroende på om det är något hon "får" ha.

En liten varning dock... Jag brukar göra såhär med min labbe då hon varit lite tveksam att bära dummys ända fram. Ikväll efter kvällsrundan ser jag att hon har något i munnen. Jag berömmer och böjer mig ner och sträcker fram handen. Hon gör en perfekt avlämning av en frusen bajskorv...

[JPA]

Haha... Klockrent!!

[culot]

TS : är hon " vek" ? Det är inte ovanligt att dom joxar m avlämningar och hon kan bli lite " tryckt" av dig .

Det är ett helsike att " trycka på rätt knapp"

/P

[markus-l]

Jag har själv haft lite problem med avlämningar till och från på våran Flat.. Han är väldigt spontan i apporteringarna och var till en början jättebra att lämna apporten till mig. Tyvärr gick jag för fort fram och började ställa fler och fler krav och helt plötsligt så började han spotta ut alla apporter en bit före mig.. 

 

Jag slet med det rätt länge till jag en dag slutade helt med avlämningar. Han fick bara "leka" och ha kul och det var en riktigt framgångsfaktor för oss. När han insåg att jag inte skulle stjäla apporten av han började han komma in igen. Körde mycket som Sun Flower skrev i sitt första inlägg om att vända sig om och vara "ointresserad". När polletten trillade ner ännu mer la jag in ytterligare en dummie som belöning som han fick knallapportera, den fick han bära omkring på medan vi gick tillbaka mot bilen, allt för att avdramatisera avlämningarna.

 

När det började sitta mer och mer igen la jag in lite mer övning i det hela igen och nu lämnar han aldrig något framför mig igen.

 

Så för mig var det absolut nödvändigt att gå tillbaka trots att han var 3-4 år då detta hände. Vi har fått skynda  långsamt men jag har en kompis som är nästintill 100% på den praktiska jakten jag bedriver i alla avseenden som jag använder honom till.

[Ekalfus]

Hej alla!

 

Testade ett gäng olika tillvägagångssätt men det fungerade inte helt. Till slut fick jag därför köra "håll fast"-övningar tills hunden lärt sig att alltid hålla fast dummyn tills jag ger kommandot "loss". Nu fungerar själva avlämningarna mycket bra. 

 

Däremot har jag lite problem med lydnad vid givande av apportkommandot. Ibland efter att jag kastat en dummy och gett apportkommando springer hon bort mot apporten och nosar lite vid sidan om och kommer sen tillbaka utan apporten. Andra gånger sitter hon kvar och tittar lite förstrött men sticker inte iväg efter apporten. De gånger det hänt har jag struntat i att banna henne utan bara låtsats som ingenting och gått och hämtar dummyn själv.

 

Jag strävar efter att apport inte skall vara en uppmaning utan en absolut order som alltid skall lydas. Hunden ska inte själv kunna välja att ibland inte lyda, utan apport ska alltid vara liktydigt med att hunden hämtar apporten. Frågan är dock hur man gör detta bäst med en ganska mjuk labbetik. Jag vill inte riskera att skada hennes apportlust och vill inte heller tjata ut apportkommandot. Några tips?

 

Tack på förhand!

 

E

[Sun Flower]

Mitt tips är att du slutar kasta apporter en tid och tränar in gripandet för sig. Ett sätt att träna det är att leka med dummyn framför nosen på hunden så hon blir sugen att ta den och sedan berömmer du översvallande när hon tar den. I början kanske hon bara nafsar efter den och då berömmer du det. Alternativt kan du ha hunden på din vänstra sida, hålla dummyn i din högra hand framför nosen på hunden och snurra medsols. Då borde hunden följa efter och försöka ta dummyn. Då berömmer du som ovan.

När hunden alltid tar dummyn när du håller den framför nosen på henne så håller du den lägre och lägre tills hon tar den från marken. När hon tar den från marken kan du börja lägga den en bit ifrån henne och låta henne springa och hämta.

Sedan tror jag du gör rätt i att vara försiktig med bannorna. Det kan bli jättetokigt med en försiktig/vek hund...

[Mads]

Ett bra klipp som visar hur man hur man löser problemet du hade.

 

 

 

Sen tycker jag att du ska läsa boken "In defence of dogs". Blindlydnad och liknande känns lite gammaldags. Försök få till ett samarbete mellan hunden och dig så hämtar den alla apporter med glädje och det är ju så mycket roligare än lydnadsinhämtning.

 

Man ska inte glömma att hundar är experter på att samarbeta med oss. Om inte så hade nog de flesta blivit avlivade på typ vikingatiden eller så.

 

 

[nuke]

Jag har nog en avvikande mening. Alla hundar hämtar inte alla typer av apporter.

/Markus

[Sun Flower]

Jag håller med Nuke om att det kan behövas lite lydnadsapportering. Däremot tror jag att man har mycket att vinna på att börja med spontanapporteringen så långt det går. Jag tror att man då bygger upp en glädje för apporteringen som Mads är inne på. Sedan kan man lägga på lite lydnad för att få hunden att apportera det sista som den tvekar för.

[Tobba]

Ursäkta om jag är lite vresig nu, men när blev det fel att ställa krav på hunden? Jag kör spontanapportering med mina hundar tills dom förstår vad som skall utföras. Ganska kort därefter lägger jag på kravet. Båda hundarna älskar att apportera och hämtar med glädje allt från nötskrika till räv. Det är aldrig fel att ställa krav på en hund som förstår vad du kräver av den, dom gånger det blir fel har man ofta gått för fort fram och då får man backa och göra det enklare.

[Sun Flower]

Det är väl ingen som skrivit att det är fel att ställa krav på hunden. Men det kan ju vara lite svårt att ställa krav på en unghund som inte riktigt förstått vad som väntas av den. Särskilt när TS beskriver hunden som vek, då kan det bli väldigt fel med för mycket krav.

[Mads]

Ursäkta om jag är lite vresig nu, men när blev det fel att ställa krav på hunden? Jag kör spontanapportering med mina hundar tills dom förstår vad som skall utföras. Ganska kort därefter lägger jag på kravet. Båda hundarna älskar att apportera och hämtar med glädje allt från nötskrika till räv. Det är aldrig fel att ställa krav på en hund som förstår vad du kräver av den, dom gånger det blir fel har man ofta gått för fort fram och då får man backa och göra det enklare.

Vem sagt något om att inte ställa krav? Titta på klippet så ser du att det ställs krav men när man börjar tala om lydnadsapportering med en labbe som inte vill hämta spontant då ska man börja fundera lite. Om man inte har samarbetet utan förlitar sig på lydnad så riskerar man att få en hund som när det blir kämpigt inte "hittar" fågel och du kommer inte att kunna göra något åt det. Och varför lydnadsapportering med en labbe? Kraven ska komma i andra sammanhang exempelvis linjetag, stopp och liknande. Min hundar apporterar också med stor glädje och då även den 10:e gången de får simma hundra meter ut i iskallt vatten för att kravla upp på en ö och leta skammade änder eller den där sista gåsen på en väldigt lerig och tungsprunget fält.

[SimonH]

Däremot har jag lite problem med lydnad vid givande av apportkommandot. Ibland efter att jag kastat en dummy och gett apportkommando springer hon bort mot apporten och nosar lite vid sidan om och kommer sen tillbaka utan apporten. Andra gånger sitter hon kvar och tittar lite förstrött men sticker inte iväg efter apporten. De gånger det hänt har jag struntat i att banna henne utan bara låtsats som ingenting och gått och hämtar dummyn själv.

 

 

Jag har haft liknande problem med hund som bara petade till apporten eller avbröt innan den kom fram till apporten. I det fallet berodde det på att hunden var en smula osäker på vad som förväntades av den. Ställa krav ökade bara osäkerheten. Lösningen var att behålla lugnet, vara helt neutral, kalla tillbaka hunden, sätta den i utgångsposition och skicka den på nytt, beröm när hunden tog upp apporten, beröm när hunden kommit in med apporten. När den lämnat av håller jag däremot käften och blir neutral, då är momentet slut. Belöna släppandet tenderar att ge problem med för tidig avlämning.

Samma sak har kunnat uppstå vid miljöbyte/nya situationer, och avhjälptes på samma vis. Hunden behövde bygga självförtroende helt enkelt. 

Jag gissar att den andra delen med hunden som sitter kvar hänger ihop med den första. Dvs hunden har bara nosat vid apporten och återvänt, du har hämtat den istället och hunden blir osäker på vad det egentligen är du vill att den ska göra, varför den istället sitter kvar när apportkommando ges. Det ena borde då lösa det andra.