Jaktlabrador - apportering utan jakt

[simu]

Hallå!

Säkerligen ställs denna fråga tusentals gånger men jag måste ändock ställa den. Jag behöver nämligen lite hundhjälp!

Senaste tiden har jag kommit i kontakt med jaktlabradorer där jag tränat med dessa i form av dummysökning med dirigering och markering. Jag är oerhörd nybörjare på detta men kände att det var tammefasiken otroligt roligt! Sen vilken fart, lycka och intresse hund sen har; det var fantastiskt att se. Jag har erfarenhet av hundar och skall ha en hund men jag har avvaktat lite tills jag känner klicket, mycket väl kom detta klick. Det är en jaktlabrador jag vill ha!

Men nu kommer det stora kruxet, det råder inte bara tudelade åsikter om detta men sjudelade åsikter. Frågan är: måste man vara jägare för att skaffa sig en jaktlabrador? Så som jag ser det (kanske är det helt åt skogen) så tänker jag att dessa hundar är retrievers och skall apportera, det märker man väl på deras sätt när de apporterar än det ena och andra. Så om jag, som ägare av en jaktlabbe, skulle aktivt arbeta med dessa i form av apportering av dummy (stundvis måhända även riktiga änder och kråkor) men inte själv bedriver jakt. Är detta ok? Ursprungssyftet försvinner alltså inte för hunden - nämligen att retrieva. Om det då mestadels är dummies, är det ok?

Jag anser mig själv vara väl mån om hund, att dess syfte skall uppfyllas och att jag skall hjälpa denne till detta. Men om mitt intresse inte är att jaga, vad sker då? Visserligen är jag öppen för att följa med på jakt med hund, någon enstaka gång, men inte själv bedriva det. Om så är fallet. Jag tar mer än gärna åsikter om detta! Jag har tittat runt på forum och anser denna sida/forum vara likväl intressant, lärorik men främst seriös (jmfr vovve.net). Varav varför jag vänder mig till Er!   

Med vänlig hälsning,
simu

[Sun Flower]

Först och främst undrar jag varför du inte kan/vill börja jaga? Det är nog rätt många som gått vägen via labbeköp för att sedan ta jägarexamen och börja jaga själv. Jag har själv gått den vägen.

Med det sagt så är det nog fler jaktlabradorer som inte jagar utan "bara" tränar med dummys och kallt vilt än som faktiskt jagar. Så det är klart att det går. Sedan föds det ju så många jaktlabradorvalpar så om bara jägare skulle köpa så skulle nog uppfödarna få rätt många kvar...

[simu]

Först och främst undrar jag varför du inte kan/vill börja jaga? Det är nog rätt många som gått vägen via labbeköp för att sedan ta jägarexamen och börja jaga själv. Jag har själv gått den vägen.

Med det sagt så är det nog fler jaktlabradorer som inte jagar utan "bara" tränar med dummys och kallt vilt än som faktiskt jagar. Så det är klart att det går. Sedan föds det ju så många jaktlabradorvalpar så om bara jägare skulle köpa så skulle nog uppfödarna få rätt många kvar...

Det ligger helt enkelt inte i mitt intresse. Möjligtvis kan det ju uppkomma så som du säger via köpet, men för tillfället är det inget som intresserar mig att utföra. Att vara med vid jakt kan vara rätt så lockande dock, så man vet aldrig. Jo, det är ju så som du säger också. Men funderingen är då, är det ok och rättvist mot hunden? Bara för att många gör så vill jag  ändå att den skall ha ett bra liv med ett uppfyllt syfte.

Med vänlig hälsning,

simu

[Sun Flower]

Du kan ju alltid vara med och apportera utan bössa så får hunden göra det den är avlad för. Men för att svara på din fråga så tror jag inte hunden far illa av att bara träna med dummys och vilt. Den kan nog absolut leva ett fullgott liv även om inte du skjuter själv.

[culot]

En jaktlabbe är smärtare och smartare än en standard " Tjocklabbe " och fan så mkt roligare hund ! Viktigast är att den får göra

Nånting som stimulerar det den är framavlad för, du behöver inte jaga med den. Du kan Dummy träna den för att det räcker för dig

Och den kommer tycka det är skitkul ( den får ju hämta ) träna den i kantarellsök , kör lite husbehovsbruks osv osv jaktlabbar är

Lätta och trevliga hundar ... Jag har haft 2 och nu är en kvar , sen har jag haft4 Chesapeake och nu är det en jaktlabbe och en Chessi.

Sen har jag en släkting som har en jaktlabbe , mkt duktig på att apportera men sjukligt skotträdd

Den trivs som fisken när den får apportera och livet leker ( så länge det inte smäller)

/P

[Hipshot]

Visst kan du skaffa en labbe för att hämta rispåsar, inga problem. 

 

Sen upptäcker du att din hund har en förmåga kanske lite utöver det vanliga.. då vill du testa den skarpt och så plötsligt en dag så står du där på en andjakt. Första två tre svängarna gör hunden jobbet dvs hämtar in de döda som ligger ute och guppar på vattnet eller dimper i en vass.. Sen börjar du spänna bågen, skickar även på skammad fågel och det är just dessa fåglar som är viktiga att få in. Snart har hunden fått kläm på även detta... då är du fast 

 

Att hämta något som ligger stilla är inga problem alls, visst, du kan gräva ned apporterna och hänga upp dem och trassla men du kommer ändå aldrig att komma nära de riktiga utmaningarna dvs simmande änder/springande kråkor/fasaner.. Det är där jycken på allvar får visa sin förmåga och fixar den det samt är hanterbar så kommer plötsligt jaktproven att börja locka.. 

 

Skaffa du en jaktlabbe och låt jycken lära dej ett och annat 

[simu]

Visst kan du skaffa en labbe för att hämta rispåsar, inga problem.

Sen upptäcker du att din hund har en förmåga kanske lite utöver det vanliga.. då vill du testa den skarpt och så plötsligt en dag så står du där på en andjakt. Första två tre svängarna gör hunden jobbet dvs hämtar in de döda som ligger ute och guppar på vattnet eller dimper i en vass.. Sen börjar du spänna bågen, skickar även på skammad fågel och det är just dessa fåglar som är viktiga att få in. Snart har hunden fått kläm på även detta... då är du fast

Att hämta något som ligger stilla är inga problem alls, visst, du kan gräva ned apporterna och hänga upp dem och trassla men du kommer ändå aldrig att komma nära de riktiga utmaningarna dvs simmande änder/springande kråkor/fasaner.. Det är där jycken på allvar får visa sin förmåga och fixar den det samt är hanterbar så kommer plötsligt jaktproven att börja locka..

Skaffa du en jaktlabbe och låt jycken lära dej ett och annat

Haha! Det låter onekligen spännande om det nu skulle bli så! Jag vet inte ens hur sådana jaktprov går till alls. Möjligtvis om jag fick vara med och se en sådan innan. Jag vill dock bara vara säker på att OM det skulle fortsätta vara bristande intresse i jakt för min del, att både jag och hunden mår bra av det jag då ger den. Det vill säga att den inte skulle lida

Men i en fantastisk värld låter det du skriver väldigt lockande och framförallt vackert! :}

[Sun Flower]

Här har du en lista över årets jaktprov. Bara att hitta ett i närheten och åka och titta. Vem vet kanske hittar du föräldrarna till din kommande valp på provet...

http://www.ssrk.se/prov-utstaellning-avel-utbildning/retrieverjaktprov-kommande-prov-resultat-och-regler

Edit: krånglande länk. Nu ska det funka.

[Hipshot]

Ser inte riktigt vart du är hemmahörande men i maj tror jag så kör Jenny och Helen på Lovisedals Gård ett Mocktrail dvs ett jaktprov på enbart rispåsar. Jag var med och sköt där förra året, riktigt kul event! Finns du i Sthlms området eller strax norröver så är det ett hett tips att åka och kika på hundar under trevliga former.

[Skooog]

Nog kan hunden ha ett bra liv utan jakt men det blir roligare med jakt. Har inte haft nån labbe, men en flat. Den tyckte det var roligt att apportera dummies och kallt vilt men nog märktes det att var betydligt roligare med jakt och varma apporter.

Mvh Johan

[simu]

Ser inte riktigt vart du är hemmahörande men i maj tror jag så kör Jenny och Helen på Lovisedals Gård ett Mocktrail dvs ett jaktprov på enbart rispåsar. Jag var med och sköt där förra året, riktigt kul event! Finns du i Sthlms området eller strax norröver så är det ett hett tips att åka och kika på hundar under trevliga former.

Jag finns i Falun i ett år till sedan är tanken att flytta mot Stockholm, då kan man flyga lite varstans. Jag ska kolla upp dessa prover och försöka kila iväg för en titt eller två. oerhört spännande, men klurigt när man är ny på dessa saker!

[Sun Flower]

Falun, då har du ju inte så långt till Gagnef. Där hålls ett stort working test varje sommar.

http://www.wtbodarna.se/default.asp?PageID=536

Sambon var med på den tävlingen för nåt år sedan och det var väldigt åskådarvänligt.

(Working test är som ett jaktprov fast med dummies.)

[simu]

Falun, då har du ju inte så långt till Gagnef. Där hålls ett stort working test varje sommar.

http://www.wtbodarna.se/default.asp?PageID=536

Sambon var med på den tävlingen för nåt år sedan och det var väldigt åskådarvänligt.

(Working test är som ett jaktprov fast med dummies.)

Men hoppla se där! Det ska jag se till att vi åker på, ingen anmälan krävs för åskådare? Så kanske vi får lära oss ett och annat!

[simu]

Visst kan du skaffa en labbe för att hämta rispåsar, inga problem.

Sen upptäcker du att din hund har en förmåga kanske lite utöver det vanliga.. då vill du testa den skarpt och så plötsligt en dag så står du där på en andjakt. Första två tre svängarna gör hunden jobbet dvs hämtar in de döda som ligger ute och guppar på vattnet eller dimper i en vass.. Sen börjar du spänna bågen, skickar även på skammad fågel och det är just dessa fåglar som är viktiga att få in. Snart har hunden fått kläm på även detta... då är du fast

Att hämta något som ligger stilla är inga problem alls, visst, du kan gräva ned apporterna och hänga upp dem och trassla men du kommer ändå aldrig att komma nära de riktiga utmaningarna dvs simmande änder/springande kråkor/fasaner.. Det är där jycken på allvar får visa sin förmåga och fixar den det samt är hanterbar så kommer plötsligt jaktproven att börja locka..

Skaffa du en jaktlabbe och låt jycken lära dej ett och annat

Aaaah men vet du vad? Det du skrev fick mig så pirrig i kroppen att jag har börjat läsa runt om jägarexamen och lite vad det innebär. Det är en helt ny värld som öppnas lite för mig och jag står och vaggar på fötterna..

Vad innebär allt detta? Har ni tips på bra kurser (inga intensiv!) runt om i Dalarna (Falun helst) och som går att variera med studier sista året. Det är krävande frågor och inte ett måste för perfekt svar, men som en total nybörjare kan det vara skönt att få lite dirigering (hehehe ) och hjälp.

Frågan är hur mycket jag personligen skulle jaga, men med syn ur mitt hundintresse (jalktlabbarna då) ser jag inte att det skulle stjälpa våran kontakt och samarbete m.m. Om man dessutom bor i Stockholm senare kan det vara perfekt att komma ur den miljön.

Ytterligare fundering är om man kan välja att ta examen inom specifikt område? Dvs bara fågeldjur exempelvis. Jag tror nämligen att det är där mitt intresse i så fall startar och stoppar. Speciellt med en fågelhund :-)

PS. Tack för det väckta intresset! Vi får se vad som sker!

[Mads]

Nu har det ju blivit en liten vändning i tråden i och med att du har börjat att titta på jägarexamen MEN jag tillhör dom som inte tycker att man ska köpa en jakthund om man inte ska jaga med den, oavsett ras.

 

Labradoren har ju varit utsatt för det här med att vara sällskapshund och nu har vi en uppdelning av rasen.

 

Att köpa en jaktlabrador och inte jaga med den är ungefär som att köpa en Audi RS6 med 500 hk och aldrig köra fortare än 50 km/h sen kan man hålla på med kantarellsök och bruks hur mycket man vill; jaktlabradoren är framavlad för jakt, precis som Audin är utvecklad för autobahn.

 

Jag förstår att man kan bli närmast förtrollad av en jaktlabrador, mjuka, snygga, mysiga, snälla och sen är det vackert att se en jaktlabrador arbeta MEN har du otur så köper du inte en vanlig Audi RS6, för att fortsätta liknelsen med bilvärlden, utan du köper Jon Olssons trimmade RS6 med 900 hk och då kan man hålla sig för skratt.

 

Lika lugna, mysiga och goa som dom är, lika hårt kan de jobba, i vatten såväl som på land och en jaktlabrador är varken trög kroppen eller knoppen. Är man inte med så är det lätt att bli avhängd och då har men en hund som jobbar/jagar lite för sin egen skull.

 

Det här låter kanske lite hårt och surt men ingen tänker likadant med en gråhund eller en jämte, så därför försvarar jag labben som jakthund. Ja ja vet att man skulle kunna kalla mig för labradorfundamentalist men sån är jag bara...

[simu]

Nu har det ju blivit en liten vändning i tråden i och med att du har börjat att titta på jägarexamen MEN jag tillhör dom som inte tycker att man ska köpa en jakthund om man inte ska jaga med den, oavsett ras.

 

Labradoren har ju varit utsatt för det här med att vara sällskapshund och nu har vi en uppdelning av rasen.

 

Att köpa en jaktlabrador och inte jaga med den är ungefär som att köpa en Audi RS6 med 500 hk och aldrig köra fortare än 50 km/h sen kan man hålla på med kantarellsök och bruks hur mycket man vill; jaktlabradoren är framavlad för jakt, precis som Audin är utvecklad för autobahn.

 

Jag förstår att man kan bli närmast förtrollad av en jaktlabrador, mjuka, snygga, mysiga, snälla och sen är det vackert att se en jaktlabrador arbeta MEN har du otur så köper du inte en vanlig Audi RS6, för att fortsätta liknelsen med bilvärlden, utan du köper Jon Olssons trimmade RS6 med 900 hk och då kan man hålla sig för skratt.

 

Lika lugna, mysiga och goa som dom är, lika hårt kan de jobba, i vatten såväl som på land och en jaktlabrador är varken trög kroppen eller knoppen. Är man inte med så är det lätt att bli avhängd och då har men en hund som jobbar/jagar lite för sin egen skull.

 

Det här låter kanske lite hårt och surt men ingen tänker likadant med en gråhund eller en jämte, så därför försvarar jag labben som jakthund. Ja ja vet att man skulle kunna kalla mig för labradorfundamentalist men sån är jag bara...

Jag förstår absolut hur du tänker, och detta är ju varför jag ställer frågan. Som sagt så råder det ju mycket åsikter om det och full förståelse för att man har olika sådana. Främst är det väl att jag vill känna att hunden, som tidigare nämnt, inte far illa om man nu inte skulle jaga. Även om jag nu börjat nosa på jägarexamen vilket är en annan femma, man får se hur det blir och om man finner några kurser i Falun. Så tack för din åsikt! Den skall tas i beaktning! 

[Mads]

Jag förstår absolut hur du tänker, och detta är ju varför jag ställer frågan. Som sagt så råder det ju mycket åsikter om det och full förståelse för att man har olika sådana. Främst är det väl att jag vill känna att hunden, som tidigare nämnt, inte far illa om man nu inte skulle jaga. Även om jag nu börjat nosa på jägarexamen vilket är en annan femma, man får se hur det blir och om man finner några kurser i Falun. Så tack för din åsikt! Den skall tas i beaktning! 

Det är jättebra att du tänker på hunden men jag tycker att du ska tänka på dig själv också. Jaktlabradorer är fantastiska hundar och jag har två stycken. Men jag har en kompis som har en av den trimmade varianten och den hunden har hur kul som helst men familjen har inte lika kul. Det går inte att ta en lugn promenad med hunden lös för då jagar den allt som rör sig och eftersom hunden dessutom är osäker så hamnar den lätt i bråk med andra hundar. Att familjen valde jaktlabrador trots att de inte jagar är lite ett livsstilsval. Det är snyggt och ser snobbigt ut att ha en labbe vid sin sida. Att hunden sen jagar kaniner, rådjur och harar bland hus och barnfamiljer är en annan femma men inte kul. Jag lovar..

[simu]

Det är jättebra att du tänker på hunden men jag tycker att du ska tänka på dig själv också. Jaktlabradorer är fantastiska hundar och jag har två stycken. Men jag har en kompis som har en av den trimmade varianten och den hunden har hur kul som helst men familjen har inte lika kul. Det går inte att ta en lugn promenad med hunden lös för då jagar den allt som rör sig och eftersom hunden dessutom är osäker så hamnar den lätt i bråk med andra hundar. Att familjen valde jaktlabrador trots att de inte jagar är lite ett livsstilsval. Det är snyggt och ser snobbigt ut att ha en labbe vid sin sida. Att hunden sen jagar kaniner, rådjur och harar bland hus och barnfamiljer är en annan femma men inte kul. Jag lovar..

Jag försöker tänka på båda, såklart! Men å ena sida, om man stimulerar apporteringen hur stor är risken att hund börjar jaga på egen hand? Jag skulle inte ha en arbetande hund utan någon som helst apportträning. Men å andra sidan, hunden som jagade kaniner, rådjur m.m. Är inte det tokigt? Den ska väl inte ens intressera sig av levande vilt över huvud taget? Eller har jag missförstått? :-) Som du/ni förstår är jag väldigt nybörjare i detta men av det jag är påläst inom (jakt)labrador är det just ointresse för levande djur.

[Hipshot]

Jägarexamen är ett paket så att säga, en komplett grundutbildning, sen får man bygga vidare med erfarenheter och genom att hänsynslöst utnyttja folk i sin omgivning 

 

Vi sålde en jaktlabbevalp till en icke-jagande dame för typ 8 år sen och det resulterade i att hon skaffade jagande pojkvän samt såg till att aktivera hunden med både apportering men även lydnad och allt vad det nu heter som man kan pyssla med på en hundklubb. Den hunden mår utmärkt trots att det var en RS6:a 

 

Men självklart ser man ju helst att jyckarna får jobba.. men hellre en aktiv lydnads och bruksägare än en inaktiv jägare.

 

En grej som jag personligen vill hissa i sammanhanget är just eftersöken med labradorerna efter skadade änder.. en bedövande majoritet av hundfolket kring de stora andjakterna accepterar att lämna skadat vilt efter sig i vattnen då de inte har möjlighet att avliva skammad fågel, saknar jägarexampen och vapen. Hundarna tar en hel del skadat utan tvekan men de missar även en del där man helt enkelt måste skjuta änderna för att förkorta lidandet. Det är, tycker jag, bland det häftigaste man kan pyssla med med retrivrarna.. ut i båt med bössa och måånga änder att plocka in, svinkul!

[simu]

Jägarexamen är ett paket så att säga, en komplett grundutbildning, sen får man bygga vidare med erfarenheter och genom att hänsynslöst utnyttja folk i sin omgivning 

 

Vi sålde en jaktlabbevalp till en icke-jagande dame för typ 8 år sen och det resulterade i att hon skaffade jagande pojkvän samt såg till att aktivera hunden med både apportering men även lydnad och allt vad det nu heter som man kan pyssla med på en hundklubb. Den hunden mår utmärkt trots att det var en RS6:a 

 

Men självklart ser man ju helst att jyckarna får jobba.. men hellre en aktiv lydnads och bruksägare än en inaktiv jägare.

 

En grej som jag personligen vill hissa i sammanhanget är just eftersöken med labradorerna efter skadade änder.. en bedövande majoritet av hundfolket kring de stora andjakterna accepterar att lämna skadat vilt efter sig i vattnen då de inte har möjlighet att avliva skammad fågel, saknar jägarexampen och vapen. Hundarna tar en hel del skadat utan tvekan men de missar även en del där man helt enkelt måste skjuta änderna för att förkorta lidandet. Det är, tycker jag, bland det häftigaste man kan pyssla med med retrivrarna.. ut i båt med bössa och måånga änder att plocka in, svinkul!

Ungefär som utnyttjandet av er här på forumet?

Det finns mycket att lära, det förstår jag. Men intresset pirrar sig större ju mer jag läser om det och nu är jag 80% säker på att jag ska söka till nästa jaktkurs här i Falun som förhoppningsvis börjar i september. Har en klasskamrat som går en i detta nu samt skall låna ut bok till mig för lite tidig inläsning. Måhända jagar jag inte men en examen är väl himla kul att ha och dessutom att lära sig om detta!

Hur det än blir med jagandet tror jag med stor säkerhet att det blir en jaktlabbe, med hög aktivering! Möjligtvis med jakt, i annat fall får man kanske lära känna lite jägare och följa med dessa. Man vet inte förrän man har provat och lärt sig (jag fick tillexempel googla skammad fågel för att förstå  ) men man lär ju sig varje dag, eller hur? Nu glider vi ju ifrån frågan lite men å andra sidan fick jag ju upp nya frågor, nya svar och nya intressen!

[Mads]

Jag försöker tänka på båda, såklart! Men å ena sida, om man stimulerar apporteringen hur stor är risken att hund börjar jaga på egen hand? Jag skulle inte ha en arbetande hund utan någon som helst apportträning. Men å andra sidan, hunden som jagade kaniner, rådjur m.m. Är inte det tokigt? Den ska väl inte ens intressera sig av levande vilt över huvud taget? Eller har jag missförstått? :-) Som du/ni förstår är jag väldigt nybörjare i detta men av det jag är påläst inom (jakt)labrador är det just ointresse för levande djur.

En jaktlabrador ska ibland jaga efter en skammad hare eller fågel och då får man ju ställa sig frågan om hunden förstår skillnaden mellan skadskjutet och friskt djur, troligen inte. Så på frågan om hunden ska intressera sig för levande vilt så är svaret ja men inte allt vilt och inte i alla lägen. Det finns säkert jaktlabradorer som är ointresserade av levande vilt men de är nog ganska ovanliga och gör sig säkert bäst i soffan.

 

Alltså den där hunden som jagar hejvilt gör det för att den har mycket motor, för lite stimulans/jakt och helt enkelt för slapp/ointresserad ägare, ingen bra kombination för hunden eller för harmonin i familjen, synd bara för hunden är så jäkla fin. Förstå mig rätt nu, hunden är lugn och fin inne. Det är när den släpps ut det brakar loss

 

Sen är jaktlabradoren en bra väg in i värmen (jakten alltså) för det är jäkligt kul att jaga.

[culot]

Nu har det ju blivit en liten vändning i tråden i och med att du har börjat att titta på jägarexamen MEN jag tillhör dom som inte tycker att man ska köpa en jakthund om man inte ska jaga med den, oavsett ras.

 

Labradoren har ju varit utsatt för det här med att vara sällskapshund och nu har vi en uppdelning av rasen.

 

Att köpa en jaktlabrador och inte jaga med den är ungefär som att köpa en Audi RS6 med 500 hk och aldrig köra fortare än 50 km/h sen kan man hålla på med kantarellsök och bruks hur mycket man vill; jaktlabradoren är framavlad för jakt, precis som Audin är utvecklad för autobahn.

 

Jag förstår att man kan bli närmast förtrollad av en jaktlabrador, mjuka, snygga, mysiga, snälla och sen är det vackert att se en jaktlabrador arbeta MEN har du otur så köper du inte en vanlig Audi RS6, för att fortsätta liknelsen med bilvärlden, utan du köper Jon Olssons trimmade RS6 med 900 hk och då kan man hålla sig för skratt.

 

Lika lugna, mysiga och goa som dom är, lika hårt kan de jobba, i vatten såväl som på land och en jaktlabrador är varken trög kroppen eller knoppen. Är man inte med så är det lätt att bli avhängd och då har men en hund som jobbar/jagar lite för sin egen skull.

 

Det här låter kanske lite hårt och surt men ingen tänker likadant med en gråhund eller en jämte, så därför försvarar jag labben som jakthund. Ja ja vet att man skulle kunna kalla mig för labradorfundamentalist men sån är jag bara...

Nu har det ju blivit en liten vändning i tråden i och med att du har börjat att titta på jägarexamen MEN jag tillhör dom som inte tycker att man ska köpa en jakthund om man inte ska jaga med den, oavsett ras.

 

Labradoren har ju varit utsatt för det här med att vara sällskapshund och nu har vi en uppdelning av rasen.

 

Att köpa en jaktlabrador och inte jaga med den är ungefär som att köpa en Audi RS6 med 500 hk och aldrig köra fortare än 50 km/h sen kan man hålla på med kantarellsök och bruks hur mycket man vill; jaktlabradoren är framavlad för jakt, precis som Audin är utvecklad för autobahn.

 

Jag förstår att man kan bli närmast förtrollad av en jaktlabrador, mjuka, snygga, mysiga, snälla och sen är det vackert att se en jaktlabrador arbeta MEN har du otur så köper du inte en vanlig Audi RS6, för att fortsätta liknelsen med bilvärlden, utan du köper Jon Olssons trimmade RS6 med 900 hk och då kan man hålla sig för skratt.

 

Lika lugna, mysiga och goa som dom är, lika hårt kan de jobba, i vatten såväl som på land och en jaktlabrador är varken trög kroppen eller knoppen. Är man inte med så är det lätt att bli avhängd och då har men en hund som jobbar/jagar lite för sin egen skull.

 

Det här låter kanske lite hårt och surt men ingen tänker likadant med en gråhund eller en jämte, så därför försvarar jag labben som jakthund. Ja ja vet att man skulle kunna kalla mig för labradorfundamentalist men sån är jag bara...

Ger man fan i dom som är mer elr mindre 50% pointer inblandad , och som kan bete sig som en vanlig retriver hemma bör det väl gå

Rätt bra eller hur ?

/P

[nuke]

Kolla upp din lokala SSRK, Svenska spaniel och retriever klubben. Dom listar jaktprov i din region och du borde även hitta kontaktinformation till provledare alt jaktansvarig där. Kontakta dom och erbjud dina tjänster som funktionär på prov, inte riktigt lika roligt som att paddla runt i ett vassrikt surhål efter skammad fågel men kanske ett mer lämpligt insteg till jaktformen?

/Markus

[simu]

Kolla upp din lokala SSRK, Svenska spaniel och retriever klubben. Dom listar jaktprov i din region och du borde även hitta kontaktinformation till provledare alt jaktansvarig där. Kontakta dom och erbjud dina tjänster som funktionär på prov, inte riktigt lika roligt som att paddla runt i ett vassrikt surhål efter skammad fågel men kanske ett mer lämpligt insteg till jaktformen?

/Markus

Ja det är kanske en bra idé. Och då får man, som tidigare nämnts, även kika på jaktlabbarna där och har jag tur kanske prata med ägare och/eller kenneltips. Nu blev det mycket annat istället men vad himla skoj!

Tänk vad mycket det gör att signa upp sig på ett forum och få prata lite. Då fortsätter jag på min plan med jaktlabbe helt enkelt med en annan tvist.

[Sun Flower]

Du kan ju också gå med i ssrk. Då får du ju deras tidning och där finns ju resultatlistor så du kan se vilka kennlar som har bra avkommor.

Sedan finns det ju också ett mellanting mellan jaktlabrador och utställningsvarianten som kallas dual purpose. Tyvärr är det oftast utställningslabbar med viltspårsmeriter men guldkorn kan nog finnas.