Träna "sällskapshund" för eftersök

[redtop]

Först måste jag påtala att jag kan just ingenting om hundar. För er som är proffs kanske min fråga är helt idiotisk. Jag ber i sådant fall om överseende.

Vi brukar lite då och då passa en Welsh Springer Spaniel som tillhör min svägerska. De har den som sällskapshund/familjehund. Hon (hunden alltså inte svägerskan) är nu ca 1,5 år och har väl en hyfsat grundträning i lydnad. De har provat att spåra lite med henne (inte vilt utan annat) och det har funkat bra. Hon har direkt fattat vad det är som ska göras.

Nu funderar jag på om det skulle gå att träna henne för att spåra vilt vid eftersök, utan att det smittar av sig så att hon blir helt oregerlig om hon råkar på ett viltspår när man är ute på vanlig skogspromenad? Alltså kan man träna en sällskapshund till att blir en fungerande eftersökshund utan att för den sakens skull få en hund som blir så intresserad av vilt att det inte längre går att ha henne lös om man rastar henne en sväng i skogen? För mig vore det bra att ha tillgång till en eftersökshund, men ägarfamiljen är vill ju inte ha en hund som blir svårhanterlig. Jag tror ni fattar vart jag vill komma.

Möjligt/omöjligt?

 

[lindgren]

absolut!
spår som spår.

Har spårat blodspår med både GD och eng staffe.. dom tycker det är skoj...
Det är skillnad på friskt vilt och annat..

[Sun Flower]

Allt handlar väl om vad man har för krav. Att få en sällskapshund att gå ikapp och dra ner ett skadat vilt kan ju bli svårt. Men att göra dödsök i lina borde absolut gå. Av vad jag lärt mig på det här forumet så är det näst intill omöjligt att spåra ikapp skadade djur med hund i lina så man kanske inte ska ha sällskapshunden som enda alternativ. 

Sedan är det ju många som tränar viltspår med sina hundar utan att de för den sakens skull blir tokiga i vilt. Jag tror att hundar lär sig se tydliga tecken (t.ex. att den får på spårselen) och kan skilja på när det är dags att spåra och när det inte är det. Har man dessutom lite lydnad på hunden så bör det inte bli några problem tänker jag. 

[redtop]

Då kommer nästa nybörjarfråga:

Hur tränar man lämpligen detta?

[faxe]

Då du själv skriver att du inte har någon vana av detta, så föreslår jag dig att gå en viltspårs kurs. Bara så att du lär dig grunderna. Om jag inte har helt fel, så bor du väl i Sth. Så kontakta Gålö eller Bogesunds jaktgårdar de brukar hålla kurser i detta. Nu är det väl så att dessa kurser hålls i första hand på vårarna, men man vet ju aldrig.

Och på din först fråga så självklart så går det att få en sällskapshund till att bli en bra spårhund. Det kan vara nog så svårt att lösa till ett dödsök utan hund.

Så satsa på du. 

[trumpetarn]

1 hour ago redtop sa:

Då kommer nästa nybörjarfråga:

Hur tränar man lämpligen detta?

Enkel träning i början som ökar i svårighetsgrad successivt. För att komma igång behöver du 1 klöv och 1 dl blod (finns att köpa i matvaruaffären). Tina upp blodet, höll över blodet i en vanlig PET-flaska. Gör ett mindre hål i skruvkorken på flaskan. Kläm ut lite blod på klöven. Lägg en spårbörjan där du drar klöven fram och tillbaka i en ruta om cirka 50cmx50cm. Lägg några droppar blod i rutan. Dra ett släpspår med klöven i backen och droppa lite blod längs vägen. Spåret skall vara relativt rak och inte gå igenom terräng som du har svårt att gå i. Låt spåret ligga en kort stund, säg en halvtimme. Koppla hunden och visa hunden spårbörjan. Visa hunden spårbörjan och uppmuntra hunden när den sniffar i rutan och tar sig an spåret. När den väl börjat jobba i spåret är det bästa att vara tyst och följa efter hunden. När hunden klarat av spåret (som inte behöver vara mer än 100m i början) ÖSER du beröm över hunden när hunden hittat klöven. 

 

Det viktigaste sedan är att försvåra aktiviteten i lämpliga etapper. Sedan ökas svårigheter successivt. De parametrar som går att laborera med är spårlängd, hur länge spåret legat, mängden blod, släpspår/blodspår, uppehåll i spåret (ingen blod eller klöv på ex 10 meter), 90 graders svängar, lufttemperatur, markens fuktighet och säkert några till.

[lindgren]

Enligt vad jag lärt mig , är det inte ens nödvändigt med blod. Spåret i sig är viktigare, och oftast spårar hunden den som lagt spåret, men man behöver vänja hunden att även spåra doften av klöven. 
Passa gärna på att besöka ett seminarium om Bula ,eller någon av dom andra duktiga håller något i närheten.

Min äldre hund har fått gå både id-spår, sök på vilse svampplockare,vanliga sök, eftersök.. gemensamma nämnaren är sök..Gillar hunden arbeta med nosen, så kommer den att älska sök.

[simonarvestrand]

Alla våra hundar har fått söka vilt, både hundar som är rena sällskapshundar och jakthundar inga som helst problem. 

Rekommenderar att gå en kurs hos nån som är duktig så det inte går för fort fram och att man får tips om det skulle vara bråkigt med spårandet. 

Vart i landet befinner du dig?

[redtop]

Tackar för bra svar! Jag finns i Stockholmsområdet.
Jag vill poängtera att det inte är min egen hund, så jag måste nog sälja in idén till svägerskan innan vi kan ta det vidare!
Ska nog inte vara helt omöjligt.

[trumpetarn]

En liten parantes. Om du tvivlar på att hunden klarar av "riktiga" eftersök har du väldigt lite nytta av avancerad träning. Dödliga skott innebär (ur ett hundperspektiv) rejält blodspår i max 80 meter. Det klarar en otränad hund (exempelvis min münster när han var 4 månader och totalt otränad). Inget skryt menat utan bara lite perspektiv på hur lätt ett dödssök är för en hund. Däremot är svaga blodspår som legat länge i kombination med skadat vilt betydligt svårare. 

Det jag vill säga är att fundera på hur mycket krut som skall läggas på hunden utifrån dennes förutsättningar som eftersökshund och kanske ännu mer på vilka eftersök/dödssök som svägerskan vill låna ut hunden på. Nog för att det alltid är roligt att jobba med och träna hundar men det finns ofta mycket som pockar på ens tid. Lycka till!