Hoppa till innehåll

Jägare? nja...


Per_B

Recommended Posts

Jag ser fram emot den dagen när jag börjar fundera på om jag stängde av spisen när jag har ett rådjur framför bössan! Då har jag kommit långt..tvivlar faktiskt på att jag ens hinner dit,,, pappa dog när han var 80.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Hmmm.. Jo nog är det svårare och svårare att trycka av ju äldre man blir... 

Haha, ja byssor och laddningar och bönhaseri är ju fantastiskt kul och undra om inte det är själva syftet med jakten? Hög igenkänningsfaktor på den!

När det går för fort  och/eller det är lite dryga håll så brukar jag titta åt ett annat håll en stund och "inte sett nåt" förränns hunden sprang förbi! ;) Detta sedan jag avstod ett skott på det glada -80 talet då jag höll inne ett (hagel) skott på en räv på lite drygt håll och fick spott och spe för att jag inte sköt ohyran! Till saken hör att det sköts 10+ rådjur på ca 15 hektar på denna mark per år under rådjursexplosionen på denna/dessa marker, så det var ju inte direkt nån konkurrens om man säger så! 

En chef jag hade en gång i tiden "sköt" sina tre första älgar med kameran innan rätt tillfälle infann sig för honom.... Ett sådant förhållningssätt till jakten är enligt mig  både hedervärt och respektfullt. 

Så ta det lugnt och följ din inre kompass så ska du se att det  småningom landar i en fin upplevelse när allt stämmer!

mvh H

 

  • Thanks 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Intressant ämne.

Jag tror det finns vissa "mekanismer" i kroppen som måste triggas för att jägaren i oss ska vakna till på allvar.

Vid smygjakt skulle man ibland nästan kunna offra högra handens tumme för att äntligen få komma åt den där skygga, smarta Skogsbocken man varit efter två säsonger samtidigt som jag alltid släppt dom Rådjur som kommit när man suttit i vakkojan och kikat efter Räv och Vildsvin.

Känns inte rätt att skjuta något man inte förtjänat på något vis.

Det ligger inte bara hos människan, en katt kan tex ha hur mycket jaktlust som helst i bland för att i nästa stund lojt somna om när en gråsparv landar på huvudet på den.

Hur kul skulle det vara att avliva en Tjädertupp som kom gåendes på vintervägen när man sitter vid korvbrasan vid älgjakten jämfört med känslan med att lyckas efter en hel dags slit vid toppjakt ?

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

30 minutes ago Dahla sa:

Avlivar man ett ätbart vilt så kommer man ju även till den lilla detaljen att man förväntas ta hand om råvaran på bästa sätt. Har man aldrig gjort det förut kan ju även en sån detalj göra att skott inte avlossas.

När jag har tagit med nybakade jägare på vakjakt så sätter jag mig i närmsta torn och gör det klart för den nya att man absolut inte måste skjuta och gör man det så kommer jag med en gång och hjälper till. Det har fungerat mycket bra. Att jag sen bara pekar och förklarar hur snitten ska läggas och hur tarmar och annat ska tas ur berättar jag inte förens djuret ligger där och det har varit uppskattat när djuret väl hänger i slaktboden.

En gång i tiden övningskörde jag 24-meters lastbil. Min chef och jag skulle lossa bil och släp med kattmat och blev anvisade en laskaj vid Årsta partihallar. Min chef säger "backa intill där så går jag in med fraktsedlarna under tiden"

Jag hade aldrig backat med långtradare och jag kom fel hela tiden... det kändes som en evighet och svetten började rinna trots att ac'n dånade för fullt... jag svor över att min chef inte kom ut och hjälpte mig... kön med andra tradare som skulle lossa växte och jag började fan få panik.

Efter närmare en halvtimma hoppade jag ur bilen och gick fram till första bil som stod i kö...knackade på dörren och den for upp fort som fan... en sur gubbe tittar ner på mig utan att säga nånting.

Jag säger som det är... jag övningskör och har aldrig backat med tradare och min chef har lämnat mig att fixa backningen själv... "skulle du kunna hjälpa mig?"

Då skakar gubben på huvet och ler stort samtidigt som han på finlandssvenska kläcker ur sig "eeeiiiiii... alla är vi parn i i pörjan!" och så stänger han dörren...

Okej... det var ju till stor hjälp... nåja, förbannade finnjävel... du ska allt få ae hur det är att vänta på "parn som lär sig" tänkte jag och satte mig bakom ratten igen... och på första försöket efter snacket med finnen kom jag rätt i hålet...

När jag hoppade ur bilen vevar finnen ner rutan och kluckar "tu lär tej" med ett stort flin...

 

Hade det inte varit för finnen hade jag nog aldrig blivit så envis som jag är idag... och jag tror nog att vem som helst kan lära sig allt bara man tar sig tid 

De där kunde vara jag, väntade över 1h på en storgråtande tjej som skulle hamna rätt, när hon väl kommit rätt så vann hon tid på lossningen då alla hög i. En vecka senare var samma tjej tillbaka på samma ställe, och nu satt det på andra försöket 

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Något som triggar mig något hemskt är eftersök! Smyga in på ståndskall på friskt vilt ger inge puls konstigt nog. Men skadat vilt då taggar jag till och alla sinnen blir på topp! Använder aldrig hörselskydd på eftersök. Och när det landar en skata på åteln och 22lr ska ut genom gluggen, då slår hjärtat? Och rävjakt med stövare! 

S

  • Like 2
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

8 minutes ago hs_merkel sa:

Något som triggar mig något hemskt är eftersök! Smyga in på ståndskall på friskt vilt ger inge puls konstigt nog. Men skadat vilt då taggar jag till och alla sinnen blir på topp! Använder aldrig hörselskydd på eftersök. Och när det landar en skata på åteln och 22lr ska ut genom gluggen, då slår hjärtat? Och rävjakt med stövare! 

S

Ja, det finns vissa saker som får hjärtat att bete sig så man tror att det är en hjärtinfarkt på gång, nästan lite kusligt hur hårt och konstigt det kan slå och händer bara vid viss situationer vid jakt.

Dom få eftersök jag vart med på har verkligen triggat jägaren i en, man blir skärpt och fokuserad på ett sätt man sällan blir annars.

  • Like 2
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 7 months later...
På 2020-12-02 at 18:51 charlie sa:

Min första rådjursjakt med en gammal sbs slutade med ett par sura kommentarer ?. Jag avstod att skjuta på ett kid som stod med bogen snett ifrån mig + plus att det kändes lite för långt. (När jag stegade sen var det ca 35 m)... När jag sa att jag inte sköt så fälldes kommentaren; jamen ibland får man chansa ?

Ju mer jag jagar ju mer respekt får jag för min egen förmåga, för viltet å det sammanhang som naturen är. 

Sen ska jag villigt erkänna att jag gärna pillar ner 30+ änder,duvor, fasaner om förhållandena tillåter men inte nödvändigtvis. Å då ska det inte vara 15m bulländer utan bra fågel där jag blir utmanad. Sen kan jag bli precis lika taggad när jag fäller en and lr morkulla för egen hund. 

Men som tidigare sagts ska man fälla ett vilt om man känner att man behöver. Men då ska det oxå tas om hand...

M

Jag brukar poängtera att jag inte skjuter ett rådjur i arslet för att hundföraren ska vara nöjd.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Oj så många kid och smaldjur man låtit passera genom åren.....

 

Dock aldrig låtit en räv eller kråka passera obemärkt 😈

  • Like 1
  • Thanks 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne ...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Läser
  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    • Inga registrerade användare tittar på detta sida.








×
×
  • Skapa ny...