Fördjupningskurs i handladdningsdjungeln

[Henrik]

Hej Govänner!

Genom åren har jag läst en faslig massa inlägg i olika handladdningstrådar på detta forum och andra och många gånger har jag höjt ett ögonbryn eller skakat på huvudet. Tyvärr är ofta tonen sådan att man inser att det inte är någon idé att komma med en avvikande uppfattning. Nu är jag inte på något sätt något allvetande orakel men jag har i alla fall sysslat med handladdning av gevärspatroner sedan 1985 (jag har ingen eller mycket liten kunskap om handladdning av pistol/revolverpatroner). Under denna tid har jag försökt lära mig så mycket som möjligt både genom att läsa allt jag kommit över men också genom att prova saker praktiskt. Jag har nu nått den punkten i min handladdningskarriär att jag insett att det är väldigt mycket jag inte vet…

Grunderna i handladdning är ganska enkla och de finns återgivna på en massa ställen (bland annat på Normas hemsida) så dem tänker jag inte ge mig på att beskriva. Om du följer den beskrivna proceduren och använder laddata som publicerats av någon etablerad krut tillverkare så är handladdningen både enkel och väldigt säker. Problemet uppstår när handladdaren känner att han har koll på läget och försöker tänja på gränserna alternativt att det finns personer i vår käre handladdares närhet som kommer med så kallat ”goda råd”.

Jag tänkte i denna tråd försöka dela med mig av lite av dem erfarenheter jag gjort och kunskaper jag skaffat mig inom handladdningens förtrollade värld. Framför allt hoppas jag på en diskussion angående de olika ämnena, jag påstår inte att mina uppfattningar eller ståndpunkter är den objektiva sanningen varför det vore kul att få argument som talar emot mina åsikter.

Som några av er känner till har jag skaffat mig en liten Sako vixen i 6x45 (6mm/223) som jag skall ta fram laddningar till. Eftersom 6x45 är en vildkatt finns det rätt lite publicerade data utan det handlar om att använda de olika metoder som står oss hobbyhandladdare till buds för att komma fram till lämpliga laddningar. Jag kommer därför att använda den som exempel men metoderna är allmängiltiga.

I den här första delen handlar det om att interpolera och att göra en värdering av laddata. Sedan kan man tänka sig att fylla på med olika andra områden som till exempel

• Hur bedömer man tryck?
  
• Tips på olika verktyg och hur dessa används?
  
• Lämpliga kriterier för val av jaktkulor?
  
• Statistisk utvärdering av dina laddningar.
  
• Vad skall man tänka på för att få så hög precision som möjligt?
  
• Metodik för att hitta den optimala laddningen?
  
• Faktorer som påverkar trycket.
  

Laddmanualer

Laddata kan man med fördel hämta ur publicerade laddmanualer som bland annat de allra flesta kruttillverkare publicerar antingen i bokform eller på nätet. Givetvis behandlar dessa bara det ”egna” krutet men å andra sidan är det den säkraste källan som finns, som regel är datan testad enligt SAAMI eller CIP normer och kommer att vara säker i ditt vapen (under förutsättning att ditt vapen följer standarden). Eftersom alla vapen är individer så kommer inte datan med nödvändighet att stämma i ditt vapen, d v s även om Vihtavouri säger att 48.3 grains N540krut skall ge en utgångshastighet på 901 m/s för en 150 grains Sierra HPBT i en 308win så är det inte säkert att det stämmer.

Här måste vi ta en liten avstickare och förklara vad hastighet egentligen är, det är en FUNKTION AV AREAN UNDER TRYCKKURVAN!

Det finns egentligen bara ett par olika sätt att öka hastigheten;

• Genom att byta krut kan man hitta ett krut som har en optimal tryckstegring för patronen, d v s ett krut med optimal brinnhastighet.
  Genom att förlänga pipan så ökar piptiden och därmed arean under tryckkurvan.
  Genom att öka trycket kommer givetvis hastigheten att bli högre.
  Genom Moly eller andra behandlingar kan man minska friktionen mellan pipa och kula vilket innebär att en större del av energin går till att accelerera kulan. Observera att detta är marginellt.
  

Vad jag försöker säga är att om du hittar en laddning med N540 som med samma kula ger en hastighet på 930 m/s så är trycket högre än för den laddning som Vihtavouri publicerat, om detta är farligt eller ej är svårt att uttala sig om.

Hur mycket högre trycket blir är nästan omöjligt att uttala sig om men helt klart är att de ”tryckuppskattningsmetoder” som vi som handladdare normalt använder i bästa fall kan betecknas som ”trubbiga” varför detta förfarande leder till kraftigt ökande risker. Diskussionen kring tryck, dess orsaker och hur vi bäst mäter det får emellertid vänta ett tag.

Andra källor

Hur gör man då om den kalibern man skall handladda är en av de stackars kalibrar som blivit styvmoderligt behandlade av producenterna av laddmanualerna? Då är vi hänvisade till andra mindre säkra källor, antingen sådana laddata som vi hittar i tidningar och böcker eller på nätet. Det är viktigt att tänka på att denna typ av källor är osäkra av flera olika anledningar, för det första har de oftast testat sin data i ett enda vapen och det är väldigt sällan som vi vet något om det vapnet. Nästan aldrig är den typen av data tryckprovad utan oftast konstaterar man bara att den är ”säker i mitt vapen” vilket kan vara sant eller falskt. Det allra osäkraste är givetvis de laddata som anonyma internetanvändare lägger upp i nån laddatabas.

När jag började fundera på min 6x45:a så började jag med att googla på kalibern och att anteckna alla de laddata som jag hittade. Sedan gick jag igenom tidningshögen hemma (aka centalarkivet) där 22 års samlade tidningsprenumerationer finns samlade och pratade med kompisar och skyttekollegor som kunde tänkas ha kunskap om kalibern. Eftersom jag primärt sett denna bössa som en rådjursracer så fokuserade jag på kulor som kunde tänkas vara lämpliga för rådjursjakt. Eftersom jag har en god vän i England som skjutit ett par hundra rådjur med kalibern och då med Sierras 85 grains HPBT så blev denna kula snabbt en huvudkandidat. Tyvärr laddar John sin bössa med ett krut som är rent militärt och som inte finns tillgängligt på den civila marknaden, men det kan sägas ligga ganska nära Ramshot TAC, med detta krut så når han 860-870m/s vilket snabbt sattes som målet (det skall tilläggas att John har möjlighet att mäta tryck ). Skulle det gå att hitta en annan laddning som gav samma resultat?

När jag sammanställde de data som jag fått fram från olika källor så visade sig hastigheterna med olika 85 grains kulor ligga mellan 801-897 m/s vilket väl ganska väl visar på den spridning som olika faktorer kan ge men 860-870 m/s verkar ju i alla fall ligga inom rimlighetens gräns. De kruten som var vanligast förkommande var VV-130, H 332 och H335 (av de kruten som är hyfsat enkla att få tag i på den svenska marknaden).

Jag valde då att titta närmare på H 335 eftersom det var det krut som såg allra mest lovande ut. För 85 grains kulor låg maxhastigheten mellan 874-894 m/s men krutmängden varierade mellan 26.2-28.0 grain vilket på patroner med så här liten volym är otroligt stora variationer.

Quickload

För de av er som inte känner till Quickload är det en mjukvara som kan användas för att analysera laddningar etc.. Den brukar ge ganska hyfsade approximationer (i varje fall för gevärspatroner med hylsbröst, raka patroner är lurigare), givetvis måste de värdena som Quickload ger korreleras med verkliga värden men enligt min erfarenhet så brukar den ge värden med bra precision.

En av funktionerna i QL är att man kan ta fram en laddstege som för Sierra HPBT 85 grain och Hogdon 335 ser ut så här;

Cartridge : 6 x 45 (6?223)

Bullet : .243, 85, SRA HPBT 1530

Cartridge O.A.L. L6: 2.283 inch or 58.00 mm

Barrel Length : 22.0 inch or 558.8 mm

Powder : Hodgdon H335

Predicted data by increasing and decreasing the given charge,

incremented in steps of 1,0% of nominal charge.

CAUTION: Figures exceed maximum and minimum recommended loads !

Step Fill. Charge Vel. Energy Pmax Pmuz Prop.Burnt B_Time

%    %  Grains  fps  ft.lbs  psi  psi %  ms

?10,0 86 23,32 2539 1216 38612 6788 94,8 1,212

?09,0 87 23,58 2566 1243 39882 6866 95,2 1,194

?08,0 88 23,84 2594 1270 41198 6942 95,6 1,177

?07,0 89 24,10 2621 1297 42559 7016 96,0 1,160

?06,0 90 24,36 2649 1324 43967 7088 96,4 1,143

?05,0 91 24,61 2677 1352 45427 7158 96,8 1,127

?04,0 92 24,87 2704 1380 46940 7225 97,2 1,111

?03,0 93 25,13 2732 1408 48506 7290 97,5 1,095

?02,0 94 25,39 2759 1437 50131 7352 97,8 1,079

?01,0 95 25,65 2787 1466 51815 7412 98,1 1,064

+00,0 96 25,91 2814 1494 53561 7470 98,4 1,049 ! Near Maximum !

+01,0 97 26,17 2841 1524 55370 7524 98,6 1,034 ! Near Maximum !

+02,0 98 26,43 2869 1553 57251 7576 98,8 1,020 ! Near Maximum !

+03,0 99 26,69 2896 1583 59196 7625 99,0 1,005 ! Near Maximum !

+04,0 100 26,95 2923 1613 61207 7671 99,2 0,991 ! Near Maximum !

+05,0 101 27,21 2950 1643 63287 7714 99,4 0,978 !DANGEROUS LOAD?DO NOT USE!

Results caused by ± 5% powder lot?to?lot burning rate variation using nominal charge

Data for burning rate increased by 5% relative to nominal value:

+Ba 96 25,91 2883 1568 58952 7421 99,7 1,010 ! Near Maximum !

Data for burning rate decreased by 5% relative to nominal value:

?Ba 96 25,91 2734 1411 48365 7421 96,0 1,094

Det krävs kanske lite träning för att tolka resultatet men om vi tar resultatet på +2% som exempel eftersom det blev den nivån vi så småningom bestämde oss för så innebär 98 att hylsan är fylld till 98%, 26.43 är laddvikten i grains, 2869 är hastigheten i fps (d v s 874 m/s), 1553 är energin uttryckt i footpounds, 57251 är trycket i psi, 7576 är mynningstrycket och 1.020 är piptiden i millisekunder. (Den näst sista siffran som anger en procentsats på det antända krutet har jag aldrig riktigt förstått.)

Vad sjutton innebär nu allt detta ? Jo att QL tror att en laddning på 26.43 grains H 335 skall ge en utgångshastighet på drygt 870 m/s med acceptabelt tryck. Detta stämmer dessutom med de övriga publicerade datan som jag funnit vilket gör att det känns som att vi börjar närma oss ”gåtans lösning”

Kan man räkna ut prestanda?

Vilka möjligheter finns det då att ”räkna” ut vad som är rimliga prestanda om man inte har tillgång till Quickload? Det finns ett antal mer eller mindre linjära samband som kan hjälpa oss att bedöma vad som är rimligt. Jag förutsätter att vi har några data som vi kan utgå från. Det finns då tre ganska enkla ekvationer som kan användas, samtliga ger givetvis bara ungeföärliga värden men de kan användas för att undersöka rimligheten i publiserade data;

• Om du vet hylsvolymen på en patron kan du utgå från volymen på en annan känd patron för att få reda på vad som är rimligt när det gäller hastighet. Sambandet här är att hastigheten ändras med ¼ av volymändringen. Som exempel kan vi jämföra  308win med 30-06. Givetvis varierar volymen mellan olika fabrikat men om jag jämför mellan två olika Lapua hylsor får jag i min 308 win 55 grains vatten medan jag får i 67 grains vatten i en 30-06 hylsa. Skillnaden blir alltså 22% om man sedan tar ¼ av 22% så skall det skilja 5.5% till 30-06 fördel när vi pratar utgångshastighet. Återkopplar vi till verkligheten så maxar en 308:a med 180 grains kula på ca 800 m/s (ge eller ta ett par m/s), det innebär enligt vår formel att 30-06 med samma tryck skulle ge 844 m/s vilket också känns som ett rimligt tak för vad en 30-06:a klarar med 180 grains kulor.
  Det går att genomföra en motsvarande räkneoperation om du vet utgångshastighet på en patron och funderar på vad som skulle hända om du öppnar upp eller stryper samma hylsa. Även här ändras den potentiella utgångshastigheten med ¼ av förändringen men i detta fallet är det arean på kulan vi skall räkna på. Om vi tar 308 win och 358 win som exempel så utgår vi från samma max laddning för en 180 grainare i 800m/s för 308 win, vad skulle det innebära för en motsvarande kula i 358 win? Arean på en kula till 308 är 48 kvadrat mm medan en kula till 358 har en area på 60 kvadrat mm skillnaden är alltså 25% vilket ger en skillnad i utgångshastighet med bibehållet tryck på ca 6% det vill säga att en 358 win med 180 grains kula skulle ge en maxhastighet på 848 m/s vilket också stämmer väl med publicerade data.
  Det sista sambandet som jag brukar använda är förhållandet mellan olika kulvikter. Här är det så att hastighetspotentialen ändras med ½ av ändringen i kulvikt inom samma kaliber. Som exempel kan vi ta samma 180 grainare i 308win men nu jämför vi med en 150 grainskula.  Sedan tidigare såg vi att Lapua publiserade en laddning som gav 901 m/s med en 150grainskula, 180 grainaren är 20% tyngre och skall enligt regeln då gå 10% långsammare vilket ger en maxhastighet på 810 m/s vilket fortfarande är rimligt.
  

Nu har jag kanske skrämt bort fler än vad jag lockat att läsa men det verkar trots allt finnas en hel del som är intresserade av handladdning så kanske kan vi få igång en tråd som kan betraktas som en fördjupningstråd inom handladdandet? Jag undrar bara om intresset finns?

Med vänlig hälsning

Henrik

[lsjonsson]

Mycket intressant och bra skrivet Henrik! Kul att det finns folk här på forumet som sitter inne med kunskaper i detta ämne och kan dela med oss till oss andra som inte har gett oss in i detta ännu.

[Guest rifle]

Nämen god afton Henrik!

Mycket intresant tråd och en del som jag kände till men också en hel del nytt och matnyttigt. Själv har jag ju dock inte några direkt "bångstyriga" kalibrar att ladda utan 308win och min 6mmBR finns det ju en hel del data till. Men jämförelse metoden var nyttig helt klart då man hittar en del skum laddata ibland, särskillt till min 6mmBR.

Har jäklar i mig inte hunnit med att ringa dig här, men jag ringer så fort jag får en stund till övers. Tänkte ringa ikväll, men jag vågade inte ringa för sent.

Ha det bra!

MVH/Jocke

[Sajmon]

Henrik, jag väntar med spänning på fortsättningen.

Denna tråd kommer jag att skriva ut och häng på väggen framför pressen

[Hipshot]

Tar mej friheten att klistra ämnet så det ligger lätt tillgängligt. Om inte annat så för att jag ska hitta det lätt när jag har tid att på allvar läsa det  ;D

Det jag hann läsa inger djup respekt Henrik!

Mvh!

[Henrik]

lsjonsson,

jag vet inte om jag håller med om att det var bra bilder. Vad värre är är att texten inte heller vara av klockren kvalité. Man måste vara väldigt försiktig när man närmar sig ett ämne som detta vilket författaren inte riktigt har varit

MVH

Henrik

[lsjonsson]

lsjonsson,

jag vet inte om jag håller med om att det var bra bilder. Vad värre är är att texten inte heller vara av klockren kvalité. Man måste vara väldigt försiktig när man närmar sig ett ämne som detta vilket författaren inte riktigt har varit

MVH

Henrik

Okej! Då tar jag bort länken tills vidare.

[BäckaBengtson]

Här var det fördjupning, ja...helt klart.

Men även en som mig, som håller på att samla teori innan jag ens vill börja med det praktiska, hittar en del matnyttingt.

Nu är det ju en lite udda kaliber du pratar om, men själva tillvägagångssättet borde väl gå att anamma även vid vanlig kaliber, men när man letar alternativ till kulor eller kanske krut?

Detta är ju Lååångt kvar innan jag är i närheten av att utföra - får väl ha några tusen standardladdningar bakom sig innan man briljerar - men ändå..

[Henrik]

BB,

teorin är den samma oavsett om det handlar om en 30-06 eller som i mitt fall en lite mer udda kaliber.

För en standardkaliber som t ex din 375 H&H finns det ingen större anledning att gå utanför de publiserade laddatan som du bland annat finner på Vihtavouris eller Normas hemsidor. Hastigheten räcker säkert till ändå

Givetvis kan du också använda den data du hittar i Ladeboken som är en bra och välskriven manual, även om jag inte riktigt delar deras uppfattning om hur man mäter tryck och vilka metoder som är att föredra för detta :-X

Mvh

Henrik

[eskimo1]

Henrik, Quickload, vart finner man det och vad kostar det?? Såg ut att vara ett intressant program, speciellt då man skjuter lite udda kalibrar o fler blir det.

[lsjonsson]

Här är ett program.

http://www.eskimo.com/~jbm/ballistics/traj/traj.html

Jag har inte adressen till Quickload

[Henrik]

Henrik, Quickload, vart finner man det och vad kostar det?? Såg ut att vara ett intressant program, speciellt då man skjuter lite udda kalibrar o fler blir det.

Det enklaste är väl att beställa från Frankonia

Jag tror att de tar 129 Euro +frakt

Vänligen,

Henrik

[Henrik]

Mina vänner!

I en annan tråd har jag försökt hjälpa till med lite synpunkter och tankar kring handladdning av BäckaBengtssons 375 H&H. De inläggen blev av ganska allmängiltig karaktär varför jag redigerat ihop dem till ett inlägg som postas här för att fler skall kunna ta del av det

Tryck vs Hastighet

Det första som jag vill belysa är sambandet mellan tryck och hastighet, bilden nedan är en tryckkurva som beskriver trycket över tiden (i bilden är trycket för fem skott inlagda).

Den initiala stigningen sker från det att krutet antänds, lutningen på kurvan varierar såklart beroende på vilket krut som används. Med ett snabbt krut så går tryckökningen fortare och lutningen på tryckkurvanblir kraftigare. Efter 0.5 millisekunder så är krutet i princip förbrännt (i vart fall till en bra bit över 95%) därefter sjunker trycket långsamt fram till dess att kulan lämnar mynningen. I bilden ovan syns dessutom ett fenomen som kallas "secondary pressure spike" men det kommer jag inte att beöra för tillfället eftersom antalet läsare som har intresse för det är minst sagt begränsat. Som syns så utvecklar patronerna som används i bilden ovan ett ganska blygsamt tryck, men en sak som är intressant är att skillnaderna i tryck mellan de fem olika skotten är ca 10%.

Man skall alltså vara lite försiktig när man drar alltför tvärsäkra slutsatser om trycket. Vissa patroner som t ex 7mm rem mag har visat sig ha ännu större spridning mellan det högst och lägsta trycket i en 5- eller 10 skottsserie (det är en av anledningarna till att ammunitionsfabrikanteran laddar 7mm rem mag förhållandevis lågt).

Hur utläser man då hastigheten ur en bild som den ovan? Direkt kan man inte göra det men hastigheten är en funktion av arean under tryckkurvan, det innebär att för att öka hastigheten måste man antingen öka trycket eller piplängden (en längre pipa innebär att kulan utsätts för tryck under en längre tid). Byter man krut så byter man också utseende på tryckkurvan vilket innebär att utgångshstigheten kan ändras med bibehållet tryck. Även ett byte av andra komponenter påverkar tryckkurvans utseende.

Som jag har skrivit om tidigare kan man dock använda de provtryckta laddata som publicerats av t ex krutfabrikanter som utgångspunkt genom att titta på vilken hastighet dessa ger och sedan ladda de egna patronerna till samma hastighet. Om man till exempel hittar provtryckt laddata för 375 H&H som använder N150 krut och Hornadys 270 grains rundnos så kan man genom att använda en kronograf göra en laddstege som ger samma utgångshastighet som den publicerade men med en annan laddvikt. Det gäller i o f s att alla komponenter är de samma som i den provtryckta laddningen, även hylsor och tändhattar. Om vi säger att Vihtavouri uppger en laddning på 73 grains 150 krut för att nå en hastighet på 815 m/s, så kan du alltså lugnt ladda både 74 och 75 grain VV-150 OM utgångshastigheten inte överstiger 815 m/s. Det motsatta fenomenet skulle också kunna inträffa, nämligen att man redan med t ex 72 grain når 815 m/s, givetvis är det då dags att avbryta laddstegen.

En fråga som snart inställer sig är varför vare sig laddata eller datan för färdig ammunition stämmer med den man själv mäter upp? I vissa fall är överensstämmelsen i princip 100% men det kan också skilja rejält. Ofta ger fabrikanternas data lägre utgångshastighet än den publicerade även om motsatsen också kan förekomma. Svaret ligger i att fundera över de faktorer som påverkar trycket och hur dessa skiljer sig från "våra vapen" och fabrikanternas provpipor.

Faktorer som påverkar trycket

Det finns att antal olika faktorer som påverkar trycket, även om vi som handladdare inte kan mäta dem är det ändå viktigt att känna till dem.

Patronlägets utformning, ett vanligt fabrikstillverkat vapen har ett patronläge vars dimensioner befinner sig någontåns mellan min och max för den patronen. Det innebär att patronläget kan vara "tight " och ligga på minimigränsen för vad som är tillåtet, så gör man ofta på custombössor för att uppnå maximal precision. Ibland går man t o m utanför den accepterade standarden t ex när man gör ett "tight neck" patronläge, i ett sådant kan du inte längre ladda fabriksammunition. Alternativt så kan man ha ett mer generöst patronläge som kanske t o m närmar sig maxmåtten för det tillåtna. Oavsett vilket är det ett faktum att ett "tight" patronläge ger högre tryck än vad ett rymligt patronläge gör, i ett rymligt patronläge går en större del av krutets energi åt till att expandera hylsan så att den tätar mot patronläget. Fabrikanternas provpipor har regelmässigt patronlägen som ligger på minimimåtten för patronen, detta eftersom de vill mäta ett "worst case scenario"

En aspekt som ka sägas vara en del av patronläget är friflykten, det vill säga den väg kulan färdas innan den tar i pipans bommar. En lång friflykt innebär att trycket inte stiger lika snabbt som vad det gör om man sätter kulan med kort eller ingen friflykt. Å andra sidan anses en lång friflykt vara till nackdel för en bra precision. Att öka friflykten genom att sätta kulan djupare i hylsan minskar också hylsans effektiva volym vilket innebär att trycket går upp. På många äldre vapen men också på Weatherby studsare är friflykten ofta låååååång, för de äldre vapnen är detta ett sätt att bygga in en extra säkerhetsmarginal men också ett arv efter en tid är man ville ha långa och tunga kulor. När det gäller Weatherby studsarna så handlar det om att man för sin marknadsföring var beroende av att få höga hastigheter och en lång friflykt ger utan tvekan en möjlighet till högre hastigheter. För att återigen simulera ett "worst case scenario" så har testpipor ofta en kort friflykt.

Kulans konstruktion påverkar också en hel del, det finns stora skillnader mellan olika kulor när det gäller vilket tryck de genererar. I huvudsak kan man säg att det som spelar roll här är kulans konstruktion, vilket material den tillverkas av och vilken form den har. Om vi börjar bakifrån så påverkar kulans form på så sett att ju mindre anläggningsytan är mot pipan desto lägre blir trycket. det finns ett välkännt exempel och det är Hornadys 139 grains blyspets i 7mm, denna kula har en väldigt liten anläggningsyta mot pipan vilket gör att den går att jaga upp i 15-20 m/s högre hastigheter än vad konkurrenternas motsvarande kulor klarar. Förenklat kan man säga att en kula som har en kort del som håller för kalibern full diameter ger lägre tryck än vad en kula som mer har formen av en rak cylinder.

Materialvalet påverkar såklart också en hel del, när kulan pressas in i bommarna måste den "ge vika" eftersom avståndet mellan bommarna är mindre än kulans egen diameter. En solid kulan av t ex koppar gör då mer motstånd än vad en vanlig mantlad blyspets gör, idag har fabrikanterna a solida kulor löst det genom att skära spår eller att "bygga på bommar i kulan som både minskar anläggningsytan mot pipan och minskar motståndet i kulan mot att pressas ihop.

En kula som konstrueras med solid mellanvägg som t ex Nosler partition ger också förhållandevis höga tryck, en del kulor har ju solid bakdel och även detta är en faktor som höjer trycket. Exempel på det senare är t ex Rhino, TBBC men faktiskt också Nosler Ballistic Tip , för egen del har jag t ex erfarenheten att Nosler BT ger högre tryck än vad Barnes TSX ger vilket kanske överaskar en del?

Friktionen eller motståndet i pipan påverkar också en del. En kombination av pipa och kula som ger en stor friktion innebär att en större del av krutladdningens energipotential omvandlas till värme på grund av den högre friktionen. Det är dessa tankar som gjort att ma exprimenterar med olika medel för att minska friktionen, det vanligaste idag är kanske Moly men även Lubalox och Barnes XLC beläggning är bra exempel på detta. Genom att minska friktionen minskar man trycket och därmed också hastigheten men genom att öka laddningen kan man sedan arbeta sig upp till samma tryck med den vinsten att den energi som tidigare försvann som värme på grund av friktionen nu istället kan ge en högre utgångshastighet. Här är det viktigt att tänka på att även pipans skick spelar in, en pipa som är skiten med beläggningar ger ett högre motstånd och därmed högre tryck.

Att byta ut komponenter kan också ge stora variationer i tryck. Det uppenbara fallet här är givetvis hylsorna där det kan vara stora skilnader i hylsvolym mellan olika hylsfabrikat, med skillnader på flera procent är det givetvis så att trycket väldigt mycket. En komponent som färre handladdare funderar över är tändhatten, det är svårt för oss handladdare att mäta trycket på ett korrekt sätt men när man hos A-Square mätte trycket på en 7 mm rem mag samtidigt som man bytte tändhattar uppmätte man skillnader i tryck på NÄRMARE 20%!!! Nu varierar i o f s trycket en del även i vanliga fall i en 7 mm Rem mag men helt klart är att olika tändhattar kan ge olika tryck.

En annan aspekt är givetvis krutets temperatur, alla känner väl till så kallade afrika laddningar där man går ned en del i krutvikt för att kompensera för den höga temperaturen.

Kontentan väl förhoppningsvis någorlunda tydlig, nämligen att en kronograf är ett ypperligt verktyg för oss handladdare och att det finns en viss inbyggd säkerhetsmarginal i de tryckmätta laddata som fabrikanterna publicerar eftersom dessa bygger på ett "worst case scenario". Häromdagen hade jag en bekant på besök som ville ha lite hjälp med att ladda 18.5 grams kulor till sin 9.3x74R, både ladeboken och mina egna gamla laddata peka på att 54 grains N201 kunde var en lämplig startladdning med förväntad hastighet på drygt 660 m/s. Samma hastighet får Norma i sin egen laddata men då med 50.8 grains N201 som de dessutom listar som en maxlddning. Här är det uppanbart att till exempel patronlägenas utformning på den genomsnittliga dubbelstudsaren gör att trycket går ned markant.

Med den informationen i bakfickan kan man kanske tycka att man borde kunna bättra på laddningarna lite grann men det är ingen vidare smart idé utav flera olika anledningar. Den främsta anledningen är att det är väldigt svårt för oss handladdare att mäta eller ens uppskatta trycket på ett korrekt sätt. Om man vill använda samma komponenter som de trycktestade så funkar det rätt bra att använda en kronograf för att hamna på rätt nivå, dessutom kan man till viss del interpolera. Med det menar jag att om du hittar laddata för ett par olika kulor av liknande konstruktion som den som du använder och sedan inte strävar efter att ladda till maxnivåer så har du rimliga säkerhetsmarginaler. Om man tar ett exempel med en 270 grains kula i 375 H&H så kan man t ex i Barnes laddmanual nr 3 hitta laddningar med 8 olika krut som presterar hastigheter mella 820-850 m/s med en såpass hård kula som den gamla Barnes X, Nosler har med tre olika krut för sina 260 grains kulor (som alla ger högre tryck än en "vanlig" hornady 270 grains blyspets) som presterar hastigheter på 820-850 m/s. I dessa manualer finns det listade krut som är såväl snabbare som långsammare än vad Vihtavouris N-150 är, alltså är det fullständigt rimligt att anta att man med N150 i vart fall kan ladda en ordinär 270 grainare till en bit över 820 m/s och 830 m/s känns erfarenhetsmässigt som klart rimligt men högre en så skulle jag nog inte gå.

När du börjar fundera på steg om 0.5 grain på en hylsa med såpass stor volym som en 375 H&H så skulle jag tro att de variationer som du får på grund av skillnader på olika tillverkningslottar på krutet eller yttertemperaturen spelar långt större roll för trycket. Av den tryckurvan som jag visade tidigare så framgår det att i en serie på 5 skott skiljer det 10% i tryck mellan den patronen med högst och lägst tryck, nu är detta kanske inte ett optimalt exempel men du kan med allra största säkerhet anta att tryckvariationer på +/- tre-fyra procent måste du nog leva med och därmed ta hänsyn till.

Hur mäta eller uppskatta det absoluta trycket?

Om man nu bortser från de indikationer på trycknivåer som man kan få från en kronograf, hur sjutton kan man då uppskatta eller ännu hellre mäta det absoluta trycket? Hur vet man om man ligger på ett bra arbetstryck eller eller ett farligt övertryck? Egentligen är svaret att det är väldigt svårt för oss handladdare att direkt mäta trycket. Visst finns det en del tekniska hjälpmedel som man kan använda men svårigheten med dessa är att de måste kalibreras på ett vettigt sätt för att ge tillförlitliga mätvärden.

De två tryckmätningssystem som jag har egen erfarenhet av är Oehler M43 och Pressure Trace. Dessa har lite olika funktioner men i grunden mäter de tryck på samma sätt genom att man klistrar en trådgivare på pipan vid patronläget. Givaren mäter hur mycket godset i pipan sträcker sig och sedan omvandlas detta till tryckkurvor. Gemensamt för båda mätsystemen är att de levererar en tryckkurva och inte ett absolut mätvärde, för att veta vad den tryckkurvan som du får när du mäter dina egna laddningar motsvarar för verkligt tryck måste systemen kalibreras. Det bästa är att kalibrera dessa system med hjälp av särskilda patroner med kända tryck, enligt uppgift skall det gå att få tag på sådana "referenspatroner" men jag har ingen egen kunskap om var man får tag i dessa. När jag provat dessa båda system har det varit hos min engelske vän John och han har tillgång till Accuracy Internationals inventarier så våra referenspatroner hämtades därifrån. Man kan givetvis använda vanliga fabrikspatroner för att etablera en acceptabel trycknivå men det blir då inte helt enkelt att vet var man ligger.

Oehler är marknadsledande inom tryckmätningsindustrin och M43 är deras "instegsmodell" för tryckmätning, fördelen med denna modell är attt den mäter allt som vi som handladdare kan tänkas vara intresserade av. Förutom tryck är det en kompetent kronograf som kan kompletteras med akustiska mikrofoner för att mäta träffbilder och extra kronografskärmar som placeras på t ex 100m för att kunna mäta den verkliga ballistiska koefficienten etc.. Modellen har emelertid funnits i en himla massa år och kommunicerar med din dator via ett RS232 gränssnitt, dessutom känns mjukvaran som en kvarleva från den gamla DOS världen. Enheten kostar 1800$ men har sålart fördelen av att du kan mäta "allt" med den.

Oehler 43 PBL

Pressuretrace funkar i princip på samma sätt som Oehlers M43 men den kan "bara" mäta tryck. Däremot är det en "modernare" utrustning med ett bättre användargränssnitt och en prislapp på 500$. Man kan nog enkelt utryckt säga att den är mer konsumentinriktad, när vi provade detta system så körde vi det parallellt med Oehler 43 och fick följdaktligen dubbla mätvärden. Skillnaden mellan de olika systemens mätvärden var försumbar.

Pressuretrace

Bortsett från metoderna ovan som mäter trycket finns det ett antal andra metoder där man genom att mäta eller utvärdera de konsekvenser laddningen gav på bössa, tändhatt eller hylsa försöker skapa sig en uppfattning om ifall trycket var skadligt eller ej. Den mest "vetenskapliga" är att mäta hylsans expansion strax framför hylsbotten, genom att ta fram sågen och titta på hur hylsan ser ut i genomskärning kan du ganska enkelt komma fram till var du skall mäta. Mätningen skall ske där hylsbottens tjocka gods tunnats ut, detta syns också ofta som en "tryckring" på hylsan. denna metod beskrivs rätt bra både i Ladeboken och på andra ställen och att gå in i detalj på processen får bli ett nytt inlägg. I princip mäter du med en mikrometer (helst en bladmikrometer) hur mycket hylsan expanderat, för att avgöra om detta är en OK expansion eller inte måste du hitta en lämplig referensladdning som använder samma hylsa som den du använt. Låt oss säga att du mäter expansionen på en fabriksladdad Normapatron om du sedan använder remingtonhylsor för dina egna laddningar så går det inte att dra några slutsatser om trycket, det måste alltså vara samma fabrikat på hylsorna både i din referensladdning och i din egen laddning. Det här är en metod som jag själv använt i många år med ganska bra resultat. På senare tid har jag dock insett att den inte är så 100%ig som jag skulle önska. Jag har själv varit med om en del orimliga mätfel, där t ex startladdningen gett mer expansion än slutladdningen i en laddstege men det är undantag och beror förmoligen på ojämna hylsor. I bland annat tidskriften Handloader har det genomförts en del expriment där man kört med flera olika mätmetoder samtidigt och då insett att hylsmätning inte är riktigt tillförlitligt men det är rots det den bästa metod som står den genomsnittlige handladdaren till buds.

De övriga metoderna som finns är ännu mer osäkra men samtidigt är de alla bra att känna till, i korthet kan de beskrivas som;

• Trycktecken på bössan, dessa går ut på att man känner en tröghet när man skall öppna slutstycket på en cylinderrepeter eller att toplevern igår trögt på en dbs. på dbs brukar man även se på hur ejektorerna kastar ut hylsan, hylsor som kärvar kan vara ett tecken på för högt tryck. Problemet är bara att hylsor kan kärva av olika anledningar och en del v dessa har inte med högt tryck att göra, vissa hylsor som Norma är ganska mjuka, en del patronlägen kan vara allt annat än perfekta etc.. I andra änden ger t ex en "blueprintad" custombössa sällan sådana här trycktecken, dessa brukar gå att ladda en bra bit över max innan man märker att något är galet. Ett bra exempel är historian bakom 7mm STW, det är en patron som togs fram av den kände vapenskribenten Layne Simpson på -80 talet. Hylsan har en stor volym och kunde skicka iväg 140 grains kulor i nära 1100 m/s med flera olika krut utan några tecken på höga tryck i de raka fina custombössor man använde. Både Layne och en del andra entusiaster byggde bössor i kalibern och eftersom den fick en del press blev den allt populärare. Faktum är att den blev så populär att remington tog upp den i sitt sortiment och började ladda ammunition. Då märkte man att de ursprungliga laddningarna gav tryck på uppemot 75 000 psi vilket är i vart fall 10 000 psi för mycket. Så istället för närmare 1100 m/s laddas numera 140 grains kulorna till dryga 1000 m/s.
  
• Något som man också skall titta på är hur tändhatten ser ut, här anses det traditionellt så att den inte skall vara tillplattad utan rund i kanterna även efter skottet. Efter att ha prövat en massa olika fabrikat av tändhattar så kan jag bara säga att det beror på en massa olika faktorer. Vissa tändhattar är mjukare än andra och blir tillplattade ganska snabbt utan att trycket för den saken skull varit särskilt högt. Om du har ett generöst patronläge kan tändhatten också krypa ut en liten bit och då blir den ofta lite mer tillplattad. För att metoden skall ha ett värde bör du bara använda dig av en sorts tändhattar under en lång tid för att få en fingertoppskänsla för hur dina tändhattar brukar se ut.
  
• Ett annat tecken att se upp med är så kallad kraterbildning runt anslaget i tändhatten. Kratern bildas när tändhatten kryper in i tändhålet på slutstycket och kan bero på höga tryck men det kan också bero på en mjuk tändhatt eller ett alltför stort tändhål i slutstycket.
  
• Mer dramatiska indikationer som att tändhatten ramlar ut eller att det går hål i tändhatten är tecken på att trycket är alldeles för högt men om du ser dessa teckan skulle du slutat för länge sedan.
  
• Om hylsans tändhattsläge efter ett par omladdningar vidgats sig såpass mycket att du tydligt känner att det går mycket lättare att sätta tändhatten eller att den i extremfallet inte sitter kvar har du också utsatt hylsan för alltför höga tryck och du bör backa dina laddningar en hel del.
  
• Om hylsbotten antingen har tydliga märken efter utkastaren eller andra skinande blanka fläckar har du förmodligen också för höga tryck, dock kan detta bero på mjuka hylsor.
  

Alla indikationerna i listan ovan är alltså bara indikationer som kan tyda på för höga tryck men som också kan ha andra förklaringar, motsatsvis innebär inte frånvaron av tryckindikatorerna i listan att trycket är OK utan du kan mycket väl ha ett tryck som överstiger det tillåtna utan att få en enda indikation på detta (dock bör det synas på hastigheten).

Det är det sista som gör att jag inte vet om jag skall skratta eller gråta när man hör saker som att "min 30-06 kan laddas så att jag får samma Vo som kompisens 300 win mag" eller "jag kan ladda min 6.5x55 så att den klarar klass 1 med en 140 grains kula utan problem". Den som säger detta säger också att han är mer omdömesgill och duktigare på att mäta tryck än vad de samlade ammunitionfabrikanterna är, tillåt mig att tvivla .

Efter ytterligare en djupdykning i handladdningsteori är det nu dags att ta hand om den lilla dottern men hojta till om det finns några andra frågor som jag kan hjälpa till med eller om det jag skrivit verkar konstigt (inte helt osannolikt).

Vänligen,

Henrik

[Henrik]

Jag brukar försöka undvika att svara på mina egna inlägg men när det går nästan tre år mellan inläggen kände jag att det var OK att göra ett undantag.

För ett par dagar sedan blev jag kontaktad av en god vän som hade lite kaliberfunderingar som han ville diskutera, vännen i fråga har en Blaser K77 kipplauf i 5.6x50 R som han ville pipa om och vi diskuterade hans alternativ. Han ville gärna behålla hylsan men gå upp lite grann i kaliber, det naturliga valet blir då så klart 6x50 R Scheiring men nu råkade han ha köpt på sig ett rekorderligt lager av 100 grains BT i 6.5mm. Eftersom jag har haft goda erfarenheter av den kulan till rådjur så höll jag med om att den skulle vara rätt klockren i de farter som kunde bli aktuella ur en 6.5x50R. Frågan blir då osökt vilka farter kan den få ur en 6.5x50R och efter att ha konsulterat QL så fick vi besked om att hastigheter runt 840 m/s var att förvänta. Detta var precis vad min kompis ville höra eftersom han vill ha hastigheter på mellan 800-850 m/s men jag tyckte nog att det lät som lite låga hastigheter. För såpass små hylsvolymer som de som kan bli aktuella ur en 5.6x50R hylsa så kan det vara lurigt att hitta rätt krut och den här gången så var det beordrat att bara Norma krut var aktuella och då är det faktiskt ett "hål" mellan 200 och 201 i det sortimentet.

Nåväl, efter den övningen funderade jag lite grann runt det här med att förändringar av hylsan volym leder till att normalt så får man bara "tillgodoräkna" sig 25% av volymförändringen med avseende på hur mycket utgångshastigheten förändras. Jag skrev en del om detta i det första inlägget i den här tråden men eftersom jag för en gångs skull hade lite tid över så beslutade jag mig för att undersöka hur väl "25% regeln" överensstämde med resultaten som jag fick från QL. Resultatet ser ni i tabellen nedan:

Förutsättningarna i tabellen ovan är att jag i QL simulerade att alla patroner laddades till 3800 bar eftersom jag valde att utgå från 6.5x55 som referens och den laddas som bekant till 3800bar. Jag har också varit lite lat och genomgående valt normakrut den här gången, jag ville bara ha en fingervisning om hur applicerbar 25%regeln egentligen är.

Jag vill nog påstå att jag blev väldigt positivt överraskad över hur bra den faktiskt stämde, för de allra minsta patronerna så finns det en lite större avvikelse men där vill jag nog erfarenhetsmässigt hävda att de hastigheter som 25% regeln indikerar är i vart fall teoretiskt möjliga att uppnå om man bara hittar ett krut som passar perfekt, för den allra största patronen är situationen nog likanande, dessutom lider såklart en patron som 264 win mag av att jag valde att köra med 60cm piplängd för alla laddningarna.

En del av kalibrarna i jämförelsen ovan brukar vi nog associera med högre utgångshastigheter än de som finns i tabellen men det beror i huvudsak på att de laddas till ett högre tryck än de 3800bar som jag använt mig av vid mina beräkningar.

Ni får ta detta för vad det är värt,

Henrik

[Ausch]

En mycket intressant tråd Henrik.

Jag funderade lite på hur förhållandet ändras när man vänder på beräkningen av kularean.

En 150gr kula är ju 20% lättare än en 180gr dvs 150gr+20% =180gr.Medans 180gr kulan är 16,7% tyngre än 150gr,s kulan dvs 180gr-16,7%=149,94

Edit: ändrade % talen så de blev rätt... tror jag

//