Kortison vid ormbett

[Vicks]

Själv bär jag med mig en liten behållare med Prednisolon under längre vistelser i skog & mark, utifall att olyckan är framme.

Vet att det för ett tag sedan var diskussioner om detta med att ge kortison mot ormbett. Uppfattningen jag fick var att många veterinärer inte verkade rekommendera att man som hundägare stoppade i hunden piller, utan istället kom in till veterinärstationen direkt?

Vilken är eran uppfattning om saken?

Och sedan undrar jag om någon använder sig av andra preparat än ovanstående och i sådana fall - vilket och varför?

Tänker mest på Betapred, som ju är snabbverkande och kanske mer effektivt...? (ska dock lösas i vatten men det är enkelt fixat med t.ex. spruta i bagaget)

[veronika]

har oxå kortison med mig i skogen ligger även i jaktstugan så våra andra hundägare i laget lätt kan få tag på om olyckan varit frame. Fick kortisonet i samband med ormbett på en hund för några år sedan. För två år sedan fick stövaren ett ormbett tidigt på våren när vi var på promenad först trodde jag att hon bara trampat på något vasst men när benet svullnade upp efter någon minut förstod vi var det var + att hon hoppade högt när hon såg en pinne på backen... ringde min mamma som kom o mötte upp oss omg. och när vi kom hem gav jag henne kortison och inväntade att jouren skulle öppna på djurkliniken fick inte tag på någon annan vet. När vi kom in gav dom enbart beröm över vårat handlande så jag kommer fortsätta ge hunden kortison om någon blir ormbiten då det kan vara på tider då vet inte går att få tag på omgående eller om man är på marker där man har några timmar för att komma till vet.

Men jag hörde av grannen som försökte få kort. utskrivet av sin vet att dom inte behandlar med det längre?? fick inget bra svar vad dom behandlar med nu istället men ska höra detta med vet då jag ska dit nästa vecka.

Prednisol är det jag har och kommer använda...

[sus]

Själv bär jag med mig en liten behållare med Prednisolon under längre vistelser i skog & mark, utifall att olyckan är framme.

Vet att det för ett tag sedan var diskussioner om detta med att ge kortison mot ormbett. Uppfattningen jag fick var att många veterinärer inte verkade rekommendera att man som hundägare stoppade i hunden piller, utan istället kom in till veterinärstationen direkt?

Vilken är eran uppfattning om saken?

Och sedan undrar jag om någon använder sig av andra preparat än ovanstående och i sådana fall - vilket och varför?

Tänker mest på Betapred, som ju är snabbverkande och kanske mer effektivt...? (ska dock lösas i vatten men det är enkelt fixat med t.ex. spruta i bagaget)

Hejsan

Jag gör som dej... jag har med mej Predisolon i skogen..

[Vicks]

Hejsan

Jag gör som dej... jag har med mej Predisolon i skogen..

Men har du tagit dig in på forumet. *heja heja*

[Vicks]

Men jag hörde av grannen som försökte få kort. utskrivet av sin vet att dom inte behandlar med det längre?? fick inget bra svar vad dom behandlar med nu istället men ska höra detta med vet då jag ska dit nästa vecka.

Intressant! Hoppas du återkommer med svaret.

[Flatcoat]

Har betapred med i skogen.

Dock sa vet. att man bör kontakta vet. vid ormbett och förmodligen hinner inte tabletterna verka innan man kommit in till kliniken om man inte är väldigt långt ut i skogen.

Det tar ju ett tag för kroppen att ta upp ämnena om det ska gå via magen istället för direkt ut i blodet. Som jag förstod på vet. så var det tiden till att få in antikroppar i blodet som var det mest avgörande.

Detta grundade hon på en norsk studie som kom för något år sedan.

Mvh

Micke

[Pertan]

Kortisonet lindrar verkan av bettet och en del tror att svensson inte åker till Vet om de har kortison, det blir oftast väldigt inflammerat i bettet då ormar har en äcklig trut, ge kortison och uppsök veterinär.

[veronika]

Kortisonet lindrar verkan av bettet och en del tror att svensson inte åker till Vet om de har kortison, det blir oftast väldigt inflammerat i bettet då ormar har en äcklig trut, ge kortison och uppsök veterinär.

just så fick jag lära mig vid första huggormsbettet att kortisonet stoppar upp snabb spridning av giftet men det är viktigt att komma så fort som möjligt till vet ändå men man kan vara lugn ett par timmar om vet inte har öppet eller om man är långt bort.

[Vicks]

Kortisonet lindrar verkan av bettet och en del tror att svensson inte åker till Vet om de har kortison, det blir oftast väldigt inflammerat i bettet då ormar har en äcklig trut, ge kortison och uppsök veterinär.

Precis, kanske är därför spekulationerna varit som de varit.

[jmalmsten]

Precis, kanske är därför spekulationerna varit som de varit.

Studier har visat att kortison kan vara till hjälp när man är flera timmars resa/gång/väg/ från veterinär. Det viktigaste är då att hunden är i absolut stillhet. Hunden bör således bäras eller ligga i vagga/släpkärra/vagn tills man kommer till veterinär för adekvat intensivvårdsbehandling. Dock tillkom i studierna även resultat som visade att så kallade icke-steroida antiinflammatoriska preparat (hos människa heter de till exempel Ipren - men ge ej människopreparat till djur, då kan det gå åt rakt motsatt håll!) har samma effekt som kortison vid ormbett. Dessa preparat kan således också användas, och biverkningarna blir färre. Preparat som folk ibland har hemma är till exempel Rimadyl, Metacam, eller liknande. Dock bör man såklart konsultera sin egen veterinär först, innan man packar akutväskan och beger sig ut i skogen. Är man hemma och nära kliniken är det bara att ringa och åka in - ge ej någonting då för det hinner ändå inte verka - då är det bättre att veterinär ger dropp och läkemedel intravenöst.

lite mer matnytta från jonas

[Guest Sickboy]

Bra info Jonas här kommer mer:

Rekommendationer vid telefonkontakt

Strikt vila

Efter ett ormbett rekommenderas fullständig vila, då muskulär aktivitet kan påskynda giftspridningen från bettstället. Hög gifthalt i blodet kan leda till systemisk påverkan med allvarliga följder om inte veterinärvård snabbt sätts in. Vid långsammare giftspridning har patienten bättre chans att nå veterinär innan allvarliga symtom uppträder. All manipulation av bettstället (bandage, kyla, sugande eller liknande) avråds.

Uppsöka veterinär utan dröjsmål

Direkt efter ett ormbett är det svårt att bedöma om giftöverföring skett och i vilken omfattning. Initialt opåverkade hundar kan visa tilltagande symtom under det första dygnet. Vid förgiftning är tidig behandling betydelsefull och därför rekommenderas djurägare att utan dröjsmål uppsöka veterinär för bedömning och behandling av den ormbitna hunden.

Kortison

Övertygande vetenskapliga bevis både för och emot kortison omedelbart efter ett ormbett saknas. Effekten av en anti-inflammatorisk dos är svårundersökt vid naturligt förekommande ormbett med många variabler som inverkar, varför beslutsunderlaget för ställningstagande för eller emot kortison i dagsläget är baserat på antaganden. Att rutinmässigt ge kortison vid akut misstanke om ormbett är inte aktuellt, men det finns några situationer där medicinen kan övervägas.

Lång resväg

Vid lång resväg (fjäll, skärgård) kan kortisonets eventuella hämning av effekterna av toxinutlösta kroppsegna farmakologiskt aktiva substanser som t ex histamin och bradykinin vara av betydelse då ingen annan behandling finns att tillgå under resan. Skadliga verkningar av inflammatoriskt påslag kan också möjligen påverkas. Kortison kan minska smärta och höja allmäntillståndet något – fördelen är en angenämare resa för patienten, nackdelen är att rörligheten kan öka.

Allergiska reaktioner vid tidigare tillfällen

Vid huggormsbett injiceras en komplex blandning av olika ämnen i patienten. Allergisk reaktion mot något av dessa ämnen är möjlig även om det sannolikt är ovanligt. En hund som vid tidigare situationer reagerat med anafylaxi kan möjligen ha högre risk att reagera även efter ett huggormsbett. Det är dock svårt att särskilja en sådan reaktion från en reaktion på giftet, som orsakar den nämnda frisläppningen av bland annat histamin.

Att observera

Om akutkortison föreskrivs bör följande aspekter beaktas:

- Behandlingen får inte fördröja veterinärbedömning.

- Patienten måste hållas i strikt vila.

- Använd endast anti-inflammatorisk dos.

- Både djurägaren och veterinär är införstådda med att kortison inte förväntas ha någon större effekt vid ormbett och patienten behöver snarast få annan viktig behandling.

- Djurägaren ges helst skriftlig information och instruktioner om förfarandet vid ett eventuellt ormbett.

Handläggning polikliniskt

För att bedöma om giftöverföring skett och i vilken omfattning rekommenderas blodprovstagning och analys av förslagsvis hematokrit, leukocyter, trombocyter, protein, albumin, ALAT och kreatinin. Vid tydliga tecken på förgiftning kan ytterligare analyser behövas.

Tecken på betydande giftöverföring kan vara initial hemokoncentration, följt av anemi i ett senare skede, leukocytos, trombocytopeni, hypoalbuminemi eller hypoproteinemi.

Om patienten är symtomfri och blodprovet utan anmärkning är strikt vila och noggrann observation ofta tillräcklig under det första dygnet. Symtomfrihet ännu åtta till tolv timmar efter ormbettet tyder på att ingen betydande förgiftning skett.

Vid tecken på förgiftning rekommenderas stationärvård för observation och burvila om möjligheten finns. Symtomatiska patienter ges lämpligen intravenöst dropp redan efter blodprovstagningen för att förebygga hypotension och eventuella njurskador. Vid allvarligare symtom kan intensiv behandling och motgift behövas snabbt.

Behandling stationärt

Vätsketerapi

Hypotension vid huggormsbett beror framför allt på att toxinskadade blodkärl läcker vätska till vävnaderna. Vätsketerapi vid huggormsbett följer allmänna riktlinjer för chockbehandling. Framför allt används kristalloider och vid behov kolloider, speciellt vid hypoproteinemi. Upprätthållande av god cirkulation och diures är avgörande för att förebygga akut njursvikt.

Blodprodukter

Huggormens gift har betydande hemolytisk och koagulationshämmande verkan. Vid allvarlig anemi, koagulationsrubbning eller blödning kan blodprodukter såsom plasma och erytrocytkoncentrat behövas. Observera att motgift har effekt mot koagulationsrubbningar även sent i förloppet.

Smärtlindring

Opioider (exempelvis Temgesic) används vid ormbett. NSAIDs är kontraindicerade då ormgiftet ofta orsakar hypotension och giftet i sig kan vara njurtoxiskt.

Antibiotika

Rutinmässig antibiotika vid ormbett behövs inte, då infektioner i allmänhet är ovanliga. Till patienter med kraftigt påverkat allmäntillstånd eller omfattande nekros kan profylaktisk antibiotika vara befogat.

Kortison hos veterinär

Kortison till en stabil patient, som får understödjande behandling och monitoreras noggrant, rekommenderas inte. Vid misstanke om kraftig förgiftning, där motgift kan komma att behövas, kan kortison eventuellt minska risken för anafylaktisk reaktion vid intravenös motgiftsbehandling. Kortison används dock inte rutinmässigt vid motgiftsbehandling, och vid livshotande förgiftning är det viktigare att snabbt ge motgift än att invänta eventuell kortisoneffekt.

En annan tänkbar indikation för kortison är svullnad i anslutning till andningsvägarna, men forskning visar att endast motgift minskar svullnaden effektivt, och motgift bör därför ses som den mest betydande behandlingen om livshotande svullnad uppstår. Om kortison används är det viktigt att varken djurägare eller veterinär invaggas i förhoppning om att kortison på ett avgörande sätt förbättrar prognosen för patienten eller minskar betydelsen av övrig effektiv behandling. Val av kortisonpreparat är knappast avgörande, men förslagsvis ges en beredning som kan administreras intravenöst för snabb effekt. Det finns ingen orsak att överskrida anti-inflammatorisk dosering eller ett medicineringstillfälle.

Antihistamin

Vetenskapliga bevis för att antihistamin har effekt vid ormbett saknas, men eftersom en av gifteffekterna är frisättning av kroppseget histamin kan antihistamin övervägas som en del av den symtomatiska behandlingen. En biverkning av antihistamin är mild sedering, vilket kan vara gynnsamt då patienten bör hållas i stillhet. Antihistamin spelar sannolikt inte någon stor roll i behandlingen jämfört med motgift och vätsketerapi.

Adrenalin

Indikationer för adrenalin till huggormsbitna människor är cirkulatorisk chock, bronkospasm och angioödem. Vid bronkospasm rekommenderas till hund låga doser adrenalin, som vid samtidig hypotension och anafylaxi helst ges intravenöst.

Behandling av hjärtarytmier och fortgående cirkulationssvikt

Vid rytmstörningar och cirkulationssvikt, som inte snabbt svarar på insatt behandling eller återkommer trots behandling, rekommenderas motgift. Om motgift inte finns att tillgå kan antiarytmisk medicinering ges enligt samma principer som vid andra sjukdomstillstånd och inotroper användas för att höja blodtrycket.

Specifik behandling med motgift

Motgift mot vår nordiska huggorm är väldokumenterad behandling till människa medan motsvarande studier på hund saknas.

Erfarenheten av motgift till hund har hittills varit god, men då behandlingen inte har utvärderats ordentligt vetenskapligt kan det vara skäl att koncentrera användningen till större djursjukhus med intensivvårdsavdelning. De stora vinsterna med motgift fås dock när motgiftet ges så tidigt att svåra symtom inte inträder – och då undviks även behovet av t ex blodprodukter. Enligt Christine Karlson-Stiber på giftinformationscentralen bör motgift ges snarast när man blivit rimligen övertygad att det rör sig om ett ormbett och patienten visar tecken på allmänpåverkan eller snabbt ökande svullnad. Motgift senare under förgiftningsskedet har sannolikt effekt men förbättringen är inte lika tydlig kliniskt. Motgiftsbehandling har hittills inte använts ofta till hund, men då användningen ökar kan det finnas skäl att områdesvis komma överens om lagerhållning av motgift för att möjliggöra tidig behandling och minska onödig förvaring av ampuller med relativt kort hållbarhet.

Avslutning

Länge rådde en allmän uppfattning om att huggormsbett på människa sällan ledde till allvarlig förgiftning. En trolig orsak till missuppfattningen är att ungefär en tredjedel av ormbetten är defensiva, så kallade torra bett utan giftöverföring. Symtomfrihet är att vänta om inget gift injicerats. Epidemiologiska studier på människa visar att betydande förgiftning inte alls är ovanlig vid bett med giftinjicering - huggormens gift är utan tvekan potent och ska inte underskattas varken på människa eller hund.

Då behandling av huggormsbett diskuteras, kommer ofta frågan om kortison omedelbart upp. Att ge (eller inte ge) kortison innebär sannolikt att ingenting ännu har gjorts för patienten. Det är hos människa tydligt visat att kortison inte kan bryta ett allvarligt förgiftningsförlopp och att den enda effektiva behandlingen är tillförsel av motgift. Även utan omfattande smådjursutrustning kan utmärkt första hjälp i form av vätska och smärtlindring ofta ges och en bedömning göras om patienten behöver remitteras vidare för ytterligare behandling och observation. I många fall är primärbehandling tillräcklig men vid misstanke om betydande giftöverföring finns specifikt motgift att tillgå.

PS:Kan även nämnas att det serum som används är blod plasma från får (tidigare använde man serum från häst).

Dessa serum är ofta polyvalenta (verkar inom ett brett spectrum på olika arter)

Monovalenta serum (verkar på en art av giftorm).

Häst serum används oftast på bett från vissa tropiska arter.

Detta serum används dock sparsamt eftersom hästserumet i sig kan vara mer toxiskt (framkalla en våldsam allergisk reaktion) än själva giftet.

MVH//Sickboy

[Ingemar Löfqvist]

Bra info Jonas här kommer mer:

Rekommendationer vid telefonkontakt

Strikt vila

Efter ett ormbett rekommenderas fullständig vila, då muskulär aktivitet kan påskynda giftspridningen från bettstället. Hög gifthalt i blodet kan leda till systemisk påverkan med allvarliga följder om inte veterinärvård snabbt sätts in. Vid långsammare giftspridning har patienten bättre chans att nå veterinär innan allvarliga symtom uppträder. All manipulation av bettstället (bandage, kyla, sugande eller liknande) avråds.

Uppsöka veterinär utan dröjsmål

Direkt efter ett ormbett är det svårt att bedöma om giftöverföring skett och i vilken omfattning. Initialt opåverkade hundar kan visa tilltagande symtom under det första dygnet. Vid förgiftning är tidig behandling betydelsefull och därför rekommenderas djurägare att utan dröjsmål uppsöka veterinär för bedömning och behandling av den ormbitna hunden.

Kortison

Övertygande vetenskapliga bevis både för och emot kortison omedelbart efter ett ormbett saknas. Effekten av en anti-inflammatorisk dos är svårundersökt vid naturligt förekommande ormbett med många variabler som inverkar, varför beslutsunderlaget för ställningstagande för eller emot kortison i dagsläget är baserat på antaganden. Att rutinmässigt ge kortison vid akut misstanke om ormbett är inte aktuellt, men det finns några situationer där medicinen kan övervägas.

Lång resväg

Vid lång resväg (fjäll, skärgård) kan kortisonets eventuella hämning av effekterna av toxinutlösta kroppsegna farmakologiskt aktiva substanser som t ex histamin och bradykinin vara av betydelse då ingen annan behandling finns att tillgå under resan. Skadliga verkningar av inflammatoriskt påslag kan också möjligen påverkas. Kortison kan minska smärta och höja allmäntillståndet något – fördelen är en angenämare resa för patienten, nackdelen är att rörligheten kan öka.

Allergiska reaktioner vid tidigare tillfällen

Vid huggormsbett injiceras en komplex blandning av olika ämnen i patienten. Allergisk reaktion mot något av dessa ämnen är möjlig även om det sannolikt är ovanligt. En hund som vid tidigare situationer reagerat med anafylaxi kan möjligen ha högre risk att reagera även efter ett huggormsbett. Det är dock svårt att särskilja en sådan reaktion från en reaktion på giftet, som orsakar den nämnda frisläppningen av bland annat histamin.

Att observera

Om akutkortison föreskrivs bör följande aspekter beaktas:

- Behandlingen får inte fördröja veterinärbedömning.

- Patienten måste hållas i strikt vila.

- Använd endast anti-inflammatorisk dos.

- Både djurägaren och veterinär är införstådda med att kortison inte förväntas ha någon större effekt vid ormbett och patienten behöver snarast få annan viktig behandling.

- Djurägaren ges helst skriftlig information och instruktioner om förfarandet vid ett eventuellt ormbett.

Handläggning polikliniskt

För att bedöma om giftöverföring skett och i vilken omfattning rekommenderas blodprovstagning och analys av förslagsvis hematokrit, leukocyter, trombocyter, protein, albumin, ALAT och kreatinin. Vid tydliga tecken på förgiftning kan ytterligare analyser behövas.

Tecken på betydande giftöverföring kan vara initial hemokoncentration, följt av anemi i ett senare skede, leukocytos, trombocytopeni, hypoalbuminemi eller hypoproteinemi.

Om patienten är symtomfri och blodprovet utan anmärkning är strikt vila och noggrann observation ofta tillräcklig under det första dygnet. Symtomfrihet ännu åtta till tolv timmar efter ormbettet tyder på att ingen betydande förgiftning skett.

Vid tecken på förgiftning rekommenderas stationärvård för observation och burvila om möjligheten finns. Symtomatiska patienter ges lämpligen intravenöst dropp redan efter blodprovstagningen för att förebygga hypotension och eventuella njurskador. Vid allvarligare symtom kan intensiv behandling och motgift behövas snabbt.

Behandling stationärt

Vätsketerapi

Hypotension vid huggormsbett beror framför allt på att toxinskadade blodkärl läcker vätska till vävnaderna. Vätsketerapi vid huggormsbett följer allmänna riktlinjer för chockbehandling. Framför allt används kristalloider och vid behov kolloider, speciellt vid hypoproteinemi. Upprätthållande av god cirkulation och diures är avgörande för att förebygga akut njursvikt.

Blodprodukter

Huggormens gift har betydande hemolytisk och koagulationshämmande verkan. Vid allvarlig anemi, koagulationsrubbning eller blödning kan blodprodukter såsom plasma och erytrocytkoncentrat behövas. Observera att motgift har effekt mot koagulationsrubbningar även sent i förloppet.

Smärtlindring

Opioider (exempelvis Temgesic) används vid ormbett. NSAIDs är kontraindicerade då ormgiftet ofta orsakar hypotension och giftet i sig kan vara njurtoxiskt.

Antibiotika

Rutinmässig antibiotika vid ormbett behövs inte, då infektioner i allmänhet är ovanliga. Till patienter med kraftigt påverkat allmäntillstånd eller omfattande nekros kan profylaktisk antibiotika vara befogat.

Kortison hos veterinär

Kortison till en stabil patient, som får understödjande behandling och monitoreras noggrant, rekommenderas inte. Vid misstanke om kraftig förgiftning, där motgift kan komma att behövas, kan kortison eventuellt minska risken för anafylaktisk reaktion vid intravenös motgiftsbehandling. Kortison används dock inte rutinmässigt vid motgiftsbehandling, och vid livshotande förgiftning är det viktigare att snabbt ge motgift än att invänta eventuell kortisoneffekt.

En annan tänkbar indikation för kortison är svullnad i anslutning till andningsvägarna, men forskning visar att endast motgift minskar svullnaden effektivt, och motgift bör därför ses som den mest betydande behandlingen om livshotande svullnad uppstår. Om kortison används är det viktigt att varken djurägare eller veterinär invaggas i förhoppning om att kortison på ett avgörande sätt förbättrar prognosen för patienten eller minskar betydelsen av övrig effektiv behandling. Val av kortisonpreparat är knappast avgörande, men förslagsvis ges en beredning som kan administreras intravenöst för snabb effekt. Det finns ingen orsak att överskrida anti-inflammatorisk dosering eller ett medicineringstillfälle.

Antihistamin

Vetenskapliga bevis för att antihistamin har effekt vid ormbett saknas, men eftersom en av gifteffekterna är frisättning av kroppseget histamin kan antihistamin övervägas som en del av den symtomatiska behandlingen. En biverkning av antihistamin är mild sedering, vilket kan vara gynnsamt då patienten bör hållas i stillhet. Antihistamin spelar sannolikt inte någon stor roll i behandlingen jämfört med motgift och vätsketerapi.

Adrenalin

Indikationer för adrenalin till huggormsbitna människor är cirkulatorisk chock, bronkospasm och angioödem. Vid bronkospasm rekommenderas till hund låga doser adrenalin, som vid samtidig hypotension och anafylaxi helst ges intravenöst.

Behandling av hjärtarytmier och fortgående cirkulationssvikt

Vid rytmstörningar och cirkulationssvikt, som inte snabbt svarar på insatt behandling eller återkommer trots behandling, rekommenderas motgift. Om motgift inte finns att tillgå kan antiarytmisk medicinering ges enligt samma principer som vid andra sjukdomstillstånd och inotroper användas för att höja blodtrycket.

Specifik behandling med motgift

Motgift mot vår nordiska huggorm är väldokumenterad behandling till människa medan motsvarande studier på hund saknas.

Erfarenheten av motgift till hund har hittills varit god, men då behandlingen inte har utvärderats ordentligt vetenskapligt kan det vara skäl att koncentrera användningen till större djursjukhus med intensivvårdsavdelning. De stora vinsterna med motgift fås dock när motgiftet ges så tidigt att svåra symtom inte inträder – och då undviks även behovet av t ex blodprodukter. Enligt Christine Karlson-Stiber på giftinformationscentralen bör motgift ges snarast när man blivit rimligen övertygad att det rör sig om ett ormbett och patienten visar tecken på allmänpåverkan eller snabbt ökande svullnad. Motgift senare under förgiftningsskedet har sannolikt effekt men förbättringen är inte lika tydlig kliniskt. Motgiftsbehandling har hittills inte använts ofta till hund, men då användningen ökar kan det finnas skäl att områdesvis komma överens om lagerhållning av motgift för att möjliggöra tidig behandling och minska onödig förvaring av ampuller med relativt kort hållbarhet.

Avslutning

Länge rådde en allmän uppfattning om att huggormsbett på människa sällan ledde till allvarlig förgiftning. En trolig orsak till missuppfattningen är att ungefär en tredjedel av ormbetten är defensiva, så kallade torra bett utan giftöverföring. Symtomfrihet är att vänta om inget gift injicerats. Epidemiologiska studier på människa visar att betydande förgiftning inte alls är ovanlig vid bett med giftinjicering - huggormens gift är utan tvekan potent och ska inte underskattas varken på människa eller hund.

Då behandling av huggormsbett diskuteras, kommer ofta frågan om kortison omedelbart upp. Att ge (eller inte ge) kortison innebär sannolikt att ingenting ännu har gjorts för patienten. Det är hos människa tydligt visat att kortison inte kan bryta ett allvarligt förgiftningsförlopp och att den enda effektiva behandlingen är tillförsel av motgift. Även utan omfattande smådjursutrustning kan utmärkt första hjälp i form av vätska och smärtlindring ofta ges och en bedömning göras om patienten behöver remitteras vidare för ytterligare behandling och observation. I många fall är primärbehandling tillräcklig men vid misstanke om betydande giftöverföring finns specifikt motgift att tillgå.

PS:Kan även nämnas att det serum som används är blod plasma från får (tidigare använde man serum från häst).

Dessa serum är ofta polyvalenta (verkar inom ett brett spectrum på olika arter)

Monovalenta serum (verkar på en art av giftorm).

Häst serum används oftast på bett från vissa tropiska arter.

Detta serum används dock sparsamt eftersom hästserumet i sig kan vara mer toxiskt (framkalla en våldsam allergisk reaktion) än själva giftet.

MVH//Sickboy

Orkade inte läsa allt..... Jag har ca 12 mil till närmaste vet och är jag längst bort på ena marken så har jag ca 14 mil varav 2,5 mil grusväg... Tycker du man ska ge kortison direkt vid ormbett eller ska jag vänta de där 2,5 milen+ev gångväg innan jag får täckning och kan ringa vet...... Min vet sa att det va bra om jag kunde ge hundarna kortison så fort som möjligt efter atacken,......

[Guest Sickboy]

Orkade inte läsa allt..... Jag har ca 12 mil till närmaste vet och är jag längst bort på ena marken så har jag ca 14 mil varav 2,5 mil grusväg... Tycker du man ska ge kortison direkt vid ormbett eller ska jag vänta de där 2,5 milen+ev gångväg innan jag får täckning och kan ringa vet...... Min vet sa att det va bra om jag kunde ge hundarna kortison så fort som möjligt efter atacken,......

Då gör vi så här istället Ingo (Ber om ursäkt, om det blev lite mycket skrift)

Kärnfrågan: Kortison mot ormbett på hund:

Kortison

Övertygande vetenskapliga bevis både för och emot kortison omedelbart efter ett ormbett saknas. Effekten av en anti-inflammatorisk dos är svårundersökt vid naturligt förekommande ormbett med många variabler som inverkar, varför beslutsunderlaget för ställningstagande för eller emot kortison i dagsläget är baserat på antaganden. Att rutinmässigt ge kortison vid akut misstanke om ormbett är inte aktuellt, men det finns några situationer där medicinen kan övervägas.

Lång resväg

Vid lång resväg (fjäll, skärgård) kan kortisonets eventuella hämning av effekterna av toxinutlösta kroppsegna farmakologiskt aktiva substanser som t ex histamin och bradykinin vara av betydelse då ingen annan behandling finns att tillgå under resan. Skadliga verkningar av inflammatoriskt påslag kan också möjligen påverkas. Kortison kan minska smärta och höja allmäntillståndet något – fördelen är en angenämare resa för patienten, nackdelen är att rörligheten kan öka.

[magnus_kallstrom]

Då gör vi så här istället Ingo (Ber om ursäkt, om det blev lite mycket skrift)

Kärnfrågan: Kortison mot ormbett på hund:

Kortison

Övertygande vetenskapliga bevis både för och emot kortison omedelbart efter ett ormbett saknas. Effekten av en anti-inflammatorisk dos är svårundersökt vid naturligt förekommande ormbett med många variabler som inverkar, varför beslutsunderlaget för ställningstagande för eller emot kortison i dagsläget är baserat på antaganden. Att rutinmässigt ge kortison vid akut misstanke om ormbett är inte aktuellt, men det finns några situationer där medicinen kan övervägas.

Lång resväg

Vid lång resväg (fjäll, skärgård) kan kortisonets eventuella hämning av effekterna av toxinutlösta kroppsegna farmakologiskt aktiva substanser som t ex histamin och bradykinin vara av betydelse då ingen annan behandling finns att tillgå under resan. Skadliga verkningar av inflammatoriskt påslag kan också möjligen påverkas. Kortison kan minska smärta och höja allmäntillståndet något – fördelen är en angenämare resa för patienten, nackdelen är att rörligheten kan öka.

Jag har betapred till hunden, har det till mig själv oxå så vi brukar kunna dela recept jag och hunden...

Skulle aldrig få för mig att inte åka till veterinär om olyckan varit framme. Kortisonet är bra för att säkra färden dit.

/Magnus

[Tromb]

Våran veterinär skrev ut Prednisolon för ormbett, men rekommenderade att det bara ska användas om man är långt ifrån en veterinär och bettet sitter i nosen, strupen eller där omkring. Motiveringen var att kortisonet då kan förhindra att andningsvägarna sväller igen. Sitter bettet på något annat ställe ska man undvika kortison då det kan ge leverskador. Man ska alltid hålla hunden så stilla som möjligt och uppsöka närmaste veterinär.

[matti]

Dock tillkom i studierna även resultat som visade att så kallade icke-steroida antiinflammatoriska preparat (hos människa heter de till exempel Ipren - men ge ej människopreparat till djur, då kan det gå åt rakt motsatt håll!) har samma effekt som kortison vid ormbett. Dessa preparat kan således också användas, och biverkningarna blir färre. Preparat som folk ibland har hemma är till exempel Rimadyl, Metacam, eller liknande. lite mer matnytta från jonas

NSAID är kontraindicerade vid ormbett...sänker genomblödning i njurar som redan kan vara nedsatt av toxineffekt...således ge INTE Rimadyl, Canidryl, Norocarp, Metacam, Flexicam, Zubrin mm (eller för den del några humanvarianter tex Ipren, Ibumetin, Eeze neo, Magnecyl mm)

Antiserum är naturligtvis jättebra....men dyrt och inte alltid tillgängligt annat än i storstadsområden. Min kliniska erfarenhet är att kortikosteroider har ett berättigande använt med omdöme och från fall till fall. Således...hunden skall hållas absolut i stillhet och snabbt som ögat till veterinär för bedömning/behandling. Kortikosteroider givna via munnen har sällan tillräckligt snabbt insättande effekt så det kan man i de flesta fall låta bli om man inte har väldigt lång resväg till veterinär.

Plöj det här om ni orkar

http://ex-epsilon.slu.se/archive/00002040/...er_J_081127.pdf

// Matti