MKJ

Vad har hänt?

63 inlägg i detta ämne

Jo, visst fick vi en mängd uppdrag som också finns återredovisade här:

http://www.jagareforbundet.se/Global/Skriv...%202009_pdf.pdf

Men ser vi till det finansiella så har vi fått mer pengar för älgar, björnar, vargar, mårdhundar, gäss och i stort sett allt annat.

De direkta slutsatserna lär vi se i den nationella förvaltningsplanen som kommer om en månad. Den lär inte förändra särskilt mycket och i grunden är det lite intressant att man vill förvalta ett vilt med en nationell strategi. Något som visat sig helt fel i alla lägen, alla tider och med allt vilt. Jämför återigen med rovdjursförvaltningen, där regionaliserar man, helt motsatt riktning.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Linkis, is i magen är kanske inte ordet jag valt i samanhanget även om det kanske stämmer. Det får er att verka väl ignoranta inför faktumet att jägarkåren inte klarar vildsvinens tillväxttakt i dagsläget.

Jaha, ni hade styr för 10 år sedan med en stam på <10000 djur...sen spred sig svinen från sörmland och skåne och då blev det jobbigare :)

Beträffande "mina" marker så behöver du inte ligga sömnlös, vi har från tidigt skede till skillnad från andra berättat hur vi vill ha det, det är provocerande för en jägarorganisation kanske. Visst har du rätt i att våra marker är attraktiva ur logistiskt perspektiv, men vi håller också arrendena nere och därmed har vi också möjligheten att ställa små krav tillbaka. Många markägare tappar det initiativet av ren girighet.

Viktigast är lokala och intresserade jägare, gärna bönder. 2 är att inte låta grisen få för stort försprång. Förlorar man det andra incitamentet är alternativet fällor och annat otyg som er isiga mage faktiskt lett till. ;)

MaxW är klarsynt som vanligt. Tack för länken.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Jo, visst fick vi en mängd uppdrag som också finns återredovisade här:

http://www.jagareforbundet.se/Global/Skriv...%202009_pdf.pdf

Men ser vi till det finansiella så har vi fått mer pengar för älgar, björnar, vargar, mårdhundar, gäss och i stort sett allt annat.

De direkta slutsatserna lär vi se i den nationella förvaltningsplanen som kommer om en månad. Den lär inte förändra särskilt mycket och i grunden är det lite intressant att man vill förvalta ett vilt med en nationell strategi. Något som visat sig helt fel i alla lägen, alla tider och med allt vilt. Jämför återigen med rovdjursförvaltningen, där regionaliserar man, helt motsatt riktning.

Det var det dokumentet jag egentligen letade efter.. :)

Lite intressant att man trots det lilla finansiella bidraget så är vildsvinen trots allt det enskilda område där man har haft flest, temadagar, kurser etc.

Delar nog i viss mån tanken om vem som egentligen har bollen.. Jag är gnaska säker på att det är frågan om vad man gör lokalt som är det avgörande. Våra förbund, myndigheter etc, kan bara ge oss råd och verktyg men själva genomförandet är nog det vi får stå för på det lokala planet. Personligen så är jag ganska övertygad om att LRF i samverkan med SJf kommer nog att driva en gemensam linje som i stora drag kommer gå ut på att underlätta jakten för oss jägare. Tekniskt, juridiskt samt begränsningar i möjligheterna för de som vill driva fram ohejdade stammar va vildsvin.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Man får inte glömma ett par grundläggande saker .

För det första det är markägaren som har jakträtten & det är oftast också han som bedriver eventuellt jordbruk .

Att i den situationen prata om att jägarna skall ersätta markägaren är löjligt för det är ju han själv.

Om nu markägaren arrenderar ut jakten (I sörmland där jag jagar är ett pris av 300 kronor hektaret ingen ovanligt) så får givetvis eventuella skador regleras i arrende kontraktet.

Själv betalar mitt jaktlag 180.000 i arrende per år för en mark bestående huvudsakligen av skog.

Hur mycket av dessa pengarna markägaren tar upp i deklarationen vet jag inte.

Vi är faktiskt inte anställda av markägaren utan betalar för att jaga på marken.

Skulle det nu vara så att markägaren arrenderar ut både jakten & jordbruket & då till olika personer

så är eventuella vilt skador saker som får regleras i resp arrende kontrakt.

//Lasse

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Man får inte glömma ett par grundläggande saker .

För det första det är markägaren som har jakträtten & det är oftast också han som bedriver eventuellt jordbruk .

Att i den situationen prata om att jägarna skall ersätta markägaren är löjligt för det är ju han själv.

Om nu markägaren arrenderar ut jakten (I sörmland där jag jagar är ett pris av 300 kronor hektaret ingen ovanligt) så får givetvis eventuella skador regleras i arrende kontraktet.

Själv betalar mitt jaktlag 180.000 i arrende per år för en mark bestående huvudsakligen av skog.

Hur mycket av dessa pengarna markägaren tar upp i deklarationen vet jag inte.

Vi är faktiskt inte anställda av markägaren utan betalar för att jaga på marken.

Skulle det nu vara så att markägaren arrenderar ut både jakten & jordbruket & då till olika personer

så är eventuella vilt skador saker som får regleras i resp arrende kontrakt.

//Lasse

Tänkvärt!

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Man får inte glömma ett par grundläggande saker .

För det första det är markägaren som har jakträtten & det är oftast också han som bedriver eventuellt jordbruk .

Att i den situationen prata om att jägarna skall ersätta markägaren är löjligt för det är ju han själv.

Om nu markägaren arrenderar ut jakten (I sörmland där jag jagar är ett pris av 300 kronor hektaret ingen ovanligt) så får givetvis eventuella skador regleras i arrende kontraktet.

Själv betalar mitt jaktlag 180.000 i arrende per år för en mark bestående huvudsakligen av skog.

Hur mycket av dessa pengarna markägaren tar upp i deklarationen vet jag inte.

Vi är faktiskt inte anställda av markägaren utan betalar för att jaga på marken.

Skulle det nu vara så att markägaren arrenderar ut både jakten & jordbruket & då till olika personer

så är eventuella vilt skador saker som får regleras i resp arrende kontrakt.

//Lasse

Man kan tro på olika metodiker.

Tillgång och efterfrågan styr oftast prisbilden på jakt, alldeles för sällan kompetens & samarbetsvilja. Betalar man 300/ha har man också betalt tillräckligt med "fuck off" pengar till markägaren för att slippa bry sig enligt mig, men det finns köbildning bakom er i Sörmland för 350 spänn också tyvärr.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Jag äger ju min egen mark och arrenderar ut jordbruket så hos mig är det ganska enkelt.

Jag och jordbruksarrentatorn måste vara överens om hur stora skador som kan anses vara ok, allt större en det genererar någon form av kompensation från min sida.

Inga problem, ställer han för stora och orimliga krav så får han helt enkelt inte arrendera marken mera och jag får hitta en ny arrendator eller vara utan med påföljd att jag förlorar pengar.

På nästa mark som jag arrenderar är det svårare, där kan ju markägaren ställa krav på att skador på åkrarna inte får överstiga en viss mängd då hans ev jordbruksarrendator ställer krav på honom och han då ställer motkrav på mig som arrendator. Ställer jag inte upp på detta byts jag helt enkelt ut mot någon som är vililg att betala arrendet och få ner skadorna.

Vi jägare måste nog precis som MKJ säger bli mer lyhörda på vad markägare/jordbruksarrendator har för åsikter.

För att klara det måste en viss mängd av hjälp från deras sida behövas.

Det kommer aldrig att funka att vi jägare sitter overksamma och anser att markägaren/jordbruksarrendatorn ska vara tacksamma för de grisar (om vi nu tar det som ett exempel) som vi skjuter när vi har lust och tid.

/Lasse

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

En liten fundering ;)

Jag har för mig att jag fick lära mig, på det glada åttitalet när jag gick på skogsbruksskola, att jakträtten alltid följer med jordbruksarrendet om inte något annat skrivs.

Är det så fortfarande och i så fall skriver man kontrakten så?

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

MKJ: Du får gärna kalla oss ignoranta, vi förbehåller oss nog ändå rätten att agera enligt de direktiv vi får. I vildsvinsfallet har vi gått så långt utanför ramarna som vi någonsin vågat och ändå får vi kritik... Att vår isiga mage skulle föranlett fällor och annat otyg är nog kanske en lite väl inskränkt analys för min smak. Det är i sig smickrande att du anser att detta ansvar vilar och har vilat helt på oss men dithän når vi aldrig. Finns det inga andra organisationer i din värld än Jägareförbundet som kanske borde agerat i frågan?

"Klarar av tillväxten" är en mycket vanlig term i sammanhanget. Vi har bra statistik på det där och där man varit överens om att vildsvinsstammen varit för stor har vi inom två år stabiliserat eller sänkt den. Vi har gott om exempel från såväl skåne som sörmland, som bevisligen haft vildsvin länge. All statistik visar också att där ökningstakten av vildsvin är störst är också avskjutningen som störst 0 - 2 år senare. Problemet för dig idag är att du inte tycker vi ska ha en tillväxande vildsvinsstam medan majoriteten av jägarna och markägarna vill ha det. Där man över stora områden enats om en minskande eller konstanthållen vildsvinsstam har man hittills lyckats. Ska jag vara ärlig tycker jag personligen vi är förvånansvärt snabba i reaktionerna med tanke på att detta är ett nytt och på många sätt "svårt" vilt. Hittills har stammen alltid stabiliserats eller minskat där vi haft vildsvin ett par generationer. I stort sett all ökning sker idag i "nyetablerade" områden, där en majoritet bevisligen önskar sig mer vildsvin.

I mina ögon har vi idag det stora problemet i nyetablerade områden. Där reagerar man generellt för sent, som du mycket riktigt påpekar. Men tro mig, vi har i snart ett decennie påpekat detta och försökt anordna utbildningar, temakvällar mm. Ingen kommer förrän det blivit konflikt och ett problem. Vi hade styr för 10 år sedan och har nog styr fortfarande, naturligtvis beroende på vem du frågar. Samma fenomen som med älgstammen. Jägareförbundet har i 30 års tid nästan alltid haft rätt i såväl uppgång som nedgång, men det tar ganska exakt 2,5 år för markägare och jägare att reagera.

Jag är inte orolig för era marker. Jag tror bara att du ska vara beredd på att det blir svårt att förvalta vildsvinen, eller främst folket, på en tillräckligt stor areal för att göra stor skillnad om du inte arbetar hårt och konsekvent för det.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
En liten fundering ;)

Jag har för mig att jag fick lära mig, på det glada åttitalet när jag gick på skogsbruksskola, att jakträtten alltid följer med jordbruksarrendet om inte något annat skrivs.

Är det så fortfarande och i så fall skriver man kontrakten så?

Tror det finns en tråd om detta.

Jakträtten flöjer inte med automatik jordbruksarrendatron nu mera om jag förstått det hela rätt.

/Lasse

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
MKJ: Du får gärna kalla oss ignoranta, vi förbehåller oss nog ändå rätten att agera enligt de direktiv vi får. I vildsvinsfallet har vi gått så långt utanför ramarna som vi någonsin vågat och ändå får vi kritik... Att vår isiga mage skulle föranlett fällor och annat otyg är nog kanske en lite väl inskränkt analys för min smak. Det är i sig smickrande att du anser att detta ansvar vilar och har vilat helt på oss men dithän når vi aldrig. Finns det inga andra organisationer i din värld än Jägareförbundet som kanske borde agerat i frågan?

"Klarar av tillväxten" är en mycket vanlig term i sammanhanget. Vi har bra statistik på det där och där man varit överens om att vildsvinsstammen varit för stor har vi inom två år stabiliserat eller sänkt den. Vi har gott om exempel från såväl skåne som sörmland, som bevisligen haft vildsvin länge. All statistik visar också att där ökningstakten av vildsvin är störst är också avskjutningen som störst 0 - 2 år senare. Problemet för dig idag är att du inte tycker vi ska ha en tillväxande vildsvinsstam medan majoriteten av jägarna och markägarna vill ha det. Där man över stora områden enats om en minskande eller konstanthållen vildsvinsstam har man hittills lyckats. Ska jag vara ärlig tycker jag personligen vi är förvånansvärt snabba i reaktionerna med tanke på att detta är ett nytt och på många sätt "svårt" vilt. Hittills har stammen alltid stabiliserats eller minskat där vi haft vildsvin ett par generationer. I stort sett all ökning sker idag i "nyetablerade" områden, där en majoritet bevisligen önskar sig mer vildsvin.

I mina ögon har vi idag det stora problemet i nyetablerade områden. Där reagerar man generellt för sent, som du mycket riktigt påpekar. Men tro mig, vi har i snart ett decennie påpekat detta och försökt anordna utbildningar, temakvällar mm. Ingen kommer förrän det blivit konflikt och ett problem. Vi hade styr för 10 år sedan och har nog styr fortfarande, naturligtvis beroende på vem du frågar. Samma fenomen som med älgstammen. Jägareförbundet har i 30 års tid nästan alltid haft rätt i såväl uppgång som nedgång, men det tar ganska exakt 2,5 år för markägare och jägare att reagera.

Jag är inte orolig för era marker. Jag tror bara att du ska vara beredd på att det blir svårt att förvalta vildsvinen, eller främst folket, på en tillräckligt stor areal för att göra stor skillnad om du inte arbetar hårt och konsekvent för det.

Intressant info at tman faktiskt har lyckats minska ökningsaken inom vissa områden!

En annan, ganska avgörande faktor då det gäller vildsvinen är ju att ingen verkar ha någon direkt susning om hur ¨många vildsvin som vi faktiskt ha. Med tanke på artikeln från senaste Svensk Jakt där man pekar på att vi nog har haft ganska rejält fel om hur många grisar vi faktiskt har, gör ju att det blir svårt att både bedöma ökningstakten och spridningstakten, i framtiden.

Tror också att många vaknar för sent, vid nyetablering av vildsvinen. Personligen tror jag iofs att det är en övergående trend, då det blir en ökad numerär jägare som faktiskt har vildsvin på sina marker och den totala kompetensen blir större.

Däremot ser jag även här två problem som jag tror är genrell då det gäller all förvaltning av vilda djur.

1. En förändring av jägarkåren med en åldrade jägarkår som resultat. Det är inte många som har tid/ork att jaga vildsvinen i den omfattning som kanske behövs, och som vanlgit är det svårt att få in nya medlemmar i jaktlagen osv..

2. En förändring av ägarstrukturen på marken. Fler och fler bor inte på sin fastighet idag. Detta är även i linje med det problemet att många inte helelr ens bor i närheten av sin jaktmark.

Dessa två faktorer tror jag har stor påverkan av hur väl vi lyckas med förvaltningen.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Inga problem, ställer han för stora och orimliga krav så får han helt enkelt inte arrendera marken mera och jag får hitta en ny arrendator eller vara utan med påföljd att jag förlorar pengar.

/Lasse

Det är väl många gånger just här probelmet ligger i de områden då det är brist på jordbruskmark. Nu är ju det inte ritkgit så hos dig, men häromkring är det nog tufft.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

MaxW: Helt klart är vildsvinen bland det mest svårinventerade vi har, därför blir det naturligtvis lite svårt att tvärsäkert uttala sig om sakernas förhållande. All tillgänglig statistik visar dock att vi i vildsvinsfallet reagerat betydligt mycket snabbare och mer kraftfullt än i såväl "älgexplosionsfallet" som "rådjursexplosionsfallet".

Min grundtes är dock att vi gärna vill måla fan på väggen och ta till ytterligheter och hitta syndabockar. Vildsvinsfrågan kräver ingen raketforskarkuskap eller extraordinära åtgärder egentligen. Det här handlar uteslutande om förvaltning av folk och nästan ingenting om vilt. Så har det alltid varit i viltförvaltningen och lär förbli under överskådlig tid. Man vill gärna tala om katastrofer, ohejdade ökningar, okontrollerad, explosion mm. Det gynnar ingen. Man uppfinner också "modeller", vilket är bra, men inget nytt under solen. Vi har idag snart lika många modeller för älgförvaltning som det finns jägare i det här landet. Vildsvinen kommer att gå samma väg och det är helt naturligt. Ingen modell kommer att passa särskilt många områden, alla måste, eller vill, uppfinna sitt eget hjul. Grunden är dock den samma i samtliga dessa system. Jägareförbundet kan inte gå in och styra vad markägarna ska sätta för mål, de måste de klara själva.

Vi ser också i all viltförvaltning hur informationen ut till jägare och markägare fungerar. I såväl älgfallet, på 1980-talet, som rådjursfallet, på 1990-talet, och vildsvinsfallet på 2000-talet, så har Jägareförbundet slitit som tokar för att göra jägarna och markägarna uppmärksamma på vad som sker. Reaktionen kommer alltid lite för sent, det blir ett herrans liv och efter 10 år har allt normaliserats och alla är ungefär lika missnöjda vilket brukar indikera en någorlunda jämvikt. Generellt brukar också jägarna, och särskilt Jägareförbundet, få skit för att vi inget gjort. Det här kommer dock att hända igen. Se bara på hjortarna. Vi har satsat massor av miljoner på hjortforskning. Tagit fram 2 finfina utbildningsmaterial samt förslag på förvaltningsplaner, inventeringsmetodiker, skyddsjaktrekommendationer mm mm de senaste tre åren. Låt mig gissa att vi snart upptäcker att vi har en hjortexplosion, markägarna går i taket, staten kommer med akutåtgärder, jägarna, och särskilt Jägareförbundet, får skit och efter 10 år har vi stabiliserat situationen med lagom missnöjda jägare och markägare. Då har vi antagligen missat mårdhunståget, det blir ett jävla liv, ja du ser vartåt det bär...

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Det är väl många gånger just här probelmet ligger i de områden då det är brist på jordbruskmark. Nu är ju det inte ritkgit så hos dig, men häromkring är det nog tufft.

Mitt problem ligger precis som du säger i att om jag blir av med den nuvarande arrendatorn så är det inte säkert att jag hittar någon ny som är villig att betala det den förre har gjort.

Slutar arrendatorn med att brukar sina arrendemarker så finns det ca 500ha åkermark runt mig som är utan arrendator och ingen som vill ta över.

Så om det fanns fler intresserade häromkring så skulle jag kunna agera tuffare mot jordbrukaren men i nuläget har an makten, och delvis med all rätt.

/Lasse

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Man kan tro på olika metodiker.

Tillgång och efterfrågan styr oftast prisbilden på jakt, alldeles för sällan kompetens & samarbetsvilja. Betalar man 300/ha har man också betalt tillräckligt med "fuck off" pengar till markägaren för att slippa bry sig enligt mig, men det finns köbildning bakom er i Sörmland för 350 spänn också tyvärr.

Ingen skulle vara lyckligare än jag om arrende priserna var lägre,

som det nu är i så är faktiskt 300 kronor per hektar för en mark (om det finns hjort & gris) tämligen normalt .

Beror givetvis hur nära Stockholm vi är.

Men oberoende arrende priset så måste man ta hänsyn till vad jakten ger då det pratas om viltskador,

ju mer vilt på en mark ju högre inkomster från den.

Har en systerson som erbjöd en klagande bonde att skjuta någon av grisarna i havren,

det fick han gärna göra om han betalade 1000 kronor för per kväll ........

//Lasse D.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
En liten fundering ;)

Jag har för mig att jag fick lära mig, på det glada åttitalet när jag gick på skogsbruksskola, att jakträtten alltid följer med jordbruksarrendet om inte något annat skrivs.

Är det så fortfarande och i så fall skriver man kontrakten så?

Det är inte så & har faktiskt aldrig varit så, ett jordbruksarrende har alltid varit ett jordbruksarrende.

Däremot så har denna villfarelse framförts även av personer som borde veta bättre .

Har själv hört detta framföras både på lantbruksskola & skogsbruksskola .

Däremot så kan man skriva ett kontrakt på att arendera en fastighet & då ingår allt inklusive inkomster från skogen osv.

En gång i tiden så var detta ganska vanligt då det gäller gårdar som låg under kronan, det var ett sätt för kronan att få kontant inkomster.

Även annan verksamhet har arrenderats ut på detta sättet inte minst olika järnbruk i Bergslagen.

Förekom nog också för vissa så kallade frälsegårdar dvs gårdar som låg under något adelsgods.

Detta är idag mycket ovanligt.

//Lasse D

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
MKJ: Du får gärna kalla oss ignoranta, vi förbehåller oss nog ändå rätten att agera enligt de direktiv vi får. I vildsvinsfallet har vi gått så långt utanför ramarna som vi någonsin vågat och ändå får vi kritik... Att vår isiga mage skulle föranlett fällor och annat otyg är nog kanske en lite väl inskränkt analys för min smak. Det är i sig smickrande att du anser att detta ansvar vilar och har vilat helt på oss men dithän når vi aldrig. Finns det inga andra organisationer i din värld än Jägareförbundet som kanske borde agerat i frågan?

"Klarar av tillväxten" är en mycket vanlig term i sammanhanget. Vi har bra statistik på det där och där man varit överens om att vildsvinsstammen varit för stor har vi inom två år stabiliserat eller sänkt den. Vi har gott om exempel från såväl skåne som sörmland, som bevisligen haft vildsvin länge. All statistik visar också att där ökningstakten av vildsvin är störst är också avskjutningen som störst 0 - 2 år senare. Problemet för dig idag är att du inte tycker vi ska ha en tillväxande vildsvinsstam medan majoriteten av jägarna och markägarna vill ha det. Där man över stora områden enats om en minskande eller konstanthållen vildsvinsstam har man hittills lyckats. Ska jag vara ärlig tycker jag personligen vi är förvånansvärt snabba i reaktionerna med tanke på att detta är ett nytt och på många sätt "svårt" vilt. Hittills har stammen alltid stabiliserats eller minskat där vi haft vildsvin ett par generationer. I stort sett all ökning sker idag i "nyetablerade" områden, där en majoritet bevisligen önskar sig mer vildsvin.

I mina ögon har vi idag det stora problemet i nyetablerade områden. Där reagerar man generellt för sent, som du mycket riktigt påpekar. Men tro mig, vi har i snart ett decennie påpekat detta och försökt anordna utbildningar, temakvällar mm. Ingen kommer förrän det blivit konflikt och ett problem. Vi hade styr för 10 år sedan och har nog styr fortfarande, naturligtvis beroende på vem du frågar. Samma fenomen som med älgstammen. Jägareförbundet har i 30 års tid nästan alltid haft rätt i såväl uppgång som nedgång, men det tar ganska exakt 2,5 år för markägare och jägare att reagera.

Jag är inte orolig för era marker. Jag tror bara att du ska vara beredd på att det blir svårt att förvalta vildsvinen, eller främst folket, på en tillräckligt stor areal för att göra stor skillnad om du inte arbetar hårt och konsekvent för det.

Börjar nästan tro att du provocerar på flit ibland för att hålla liv i diskussionerna om min person här på ovanvåningen - lycka till på den punkten om så är fallet! :lol:

Du pratar väldigt svepande om oss och vår majoritet, vilken jäkla majoritet Linkis, majoriteten i förbundet eller majoriteten av markägarna, eller är det kanske en majoritet av allmänheten, vänligen tala ur skägget? Det sista tror jag inget på då vildsvinen är kanske det vilt som för med sig flest negativa konsekvenser av alla. Det höjer försäkringspremier på bilar, det bökar sönder golfbanor och villatomter och det t.o.m skrämmer folk mer än våra rovdjur enligt SLUs undersökningar. Inte ens får dom en del av köttet. Att höja stammen stärker jägarens roll i samhället, antar att det är det som är ändamålet och att köra över bönderna är väl medlen som helgar. Det är inte helt galet då jag är jägare också, om du kanske missat det.

I vissa samanhang/media etc är det ni som vårdar det vilda, nu läser jag att vi har inget eller begränsat ansvar. Vilket är det, vårdar ni viltet eller skall jag förstå att ni helst lät någon annan ta över detta då ni bara får skit? Du har väl valt ditt ämbete själv och får nog fortsätta ta lite skit så länge du "bara" representerar runt 150000 jägare och deras fruar och barn i ett samhälle med drygt 9 miljoner människor.

Jag behöver faktiskt inga lektioner i vildsvinsförvaltning av er, det tror jag du vet fast det svider att erkänna. Hur många förvaltningsplaner har du gjort själv med grannar och bönder? Hur många nätter tillbringar du i bönders grödor varje år för att minska missnöjet? Kanske har du gjort massor senaste 2 åren, vad vet jag? Måste säga att du tagit väldiga kliv i din självupplevda erfarenhet i ämnet på den tiden, starkt jobbat.

Att avskjutningen minskar i Sörmland och Skåne beror i huvudsak på att utvandringen är störst där, det är liksom mättat och gott om plats runtom ännu. Märker att du gillar statistik och det är väl en genväg, jag har utöver din statistik statistiken från alla tyska delstater sedan 1990, fluktrationerna i avskjutningen och tillgången på svin är starkt varierande över tid, denna nedgång kommer således inte att vara konstant. Minskar sedan utfodringen, vilket jag hoppas efterlevs, kommer vi plötsligt se en klimatpåverkan på populationerna då för täta stammar glesas ut som annat vilt av en hård vinter. Detta syns tydligt i Tyskland då du alltid får avskjutningstoppar efter ollonår och också i områden där det odlas mer och mer fodermajs. Innan utfodringen reglerades såg du inte dessa tydligheter.

Nej, man behöver inte vara vara raketforskare för att förutspå vad som är på väg att hända. Men att vara lantbrukskunnig underlättar, tillika tysktalande och vara med där det faktiskt händer. Statistiken hinner vi ta del av ändå.

Till sist så har SJF småsågats och LRF småhyllats här, SJF har iaf ett 180 år gammalt track record som viltförvaltare även om man nu inte verkar vilja ha ansvaret längre? LRF har noll och ingen erfarenhet av viltförvaltning ännu, deras roll är lik sossarnas i opposition, gnälla är ju lätt. Tycker vi att SJF är för diversifierade så vad är då LRF med kaninägare och kolonilotter?

Underligt att så fort du kliver in i en diskussion jag startat så ändrar den karaktär. I detta fall var du förvisso inbjuden då den startades i er area av den enkla anledningen att jag vet att ni ändrat åsikt fundamentalt i förvaltningsfrågan på sistone. Motsäger du detta så ljuger många i er organisation.

I övrigt så vill jag inte käfta i onödan, välkommen ut i verkligheten med mig i sommar btw. Så får vi se om Laikan är rondellhund eller inte. :lol:

Har du läst utkastet till NVVs utredning btw?

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
År 2013

150000 grisar x 30 kg slaktvikt = 4,5 miljoner kilo griskött. Vad skall vi göra av det?

Såg för övrigt att SJF vaknat häruppe nu i UNT och fördömmer utfodring av vildsvin - bravo :D

År 2013! Invånare i sverige ca 9,3 miljoner, vilket gör ca 0,5kg griskött person/år. Låter det mycket? :blink:

Utan utfodring och då menar jag våra åtlar, ökar grisarna ännu fortare. 2-3 kg foder/dygn per åtel, inte mer! Själv ligger jag på ca 5 kg/åtel och dygn, men kommer dra ner på det.

Foderplatser kan de förbjuda helt!

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Har en systerson som erbjöd en klagande bonde att skjuta någon av grisarna i havren,

det fick han gärna göra om han betalade 1000 kronor för per kväll ........

//Lasse D.

Det här är tyvärr inget ovanligt fenomen verkar det som, har hört liknande scenarios från fler håll nere i skåne.

Det gnälls om att ingen skjuter vildsvin och om nån erbjuder sig att sitta och vaka så ska det betalas ockerpriser för att göra markägaren en tjänst.

Har ett praktexempel från ett gods i skåne där det gnälldes å det grövsta om att grisarna förstörde, en bekant frågade om dom ville ha hjälp att skjuta av dom. Han skulle inte ens ta köttet själv utan det skulle dom få behålla.

Kanon tyckte dom då men när det sedan kom till kritan så skulle han få betala 3000/helg som han hjälpte dom med att ta itu med sina problem.

Det är inte så svårt att gissa vart han tyckte att dom skulle ta och stoppa upp sina grisar, nu skulle han inte ens hjälpa dom att skjuta av om dom så bad på sina bara knän med en sedelbunt mellan tänderna.

Vi har ett annat problem där jag själv jagar, det finns mängder med gris och det klagas från dom som har de angränsande markerna.

Men problemet är att dom själva inte jagar dom, vet inte om det är för obekvämt eller vad det handlar om.

Vi har försökt att dra ihop större jakter med de angränsande markerna men det har blivit kyligt bemött.

Visst får vi tillåtelse att jaga på deras mark men själva kan dom inte få tummen ur och vara med.

För att sammanfatta så vill jag säga att det finns många markägare som behöver rannsaka sig själva med, man kan inte gnälla till höger att det grisarna kostar/förstör så mycket för att sedan ta betalt till vänster från den som erbjuder sig att hjälpa dom med problemet.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

MKJ: Självklart provocerar jag en smula, det gör vi väl lite till mans? Även om jag inte förstår vilken ovanvåning du menar.

Vad gäller majoritet så är utan tvekan en majoritet av jägarna för mer vildsvin. En majoritet av markägarna för mer vildsvin. Allmänheten vet vi mycket lite om men de är med stor sannolikhet väldigt egala.

Du säger emot dig själv när du dels anklagar oss för att smita undan ansvar och samtidigt köra över bönderna. Ser du motsatsen? Vi kör inte över någon och smiter inte undan något. Bönderna måste tillsammans med andra markägare enas och ta sitt ansvar, inte sitta och gnälla på jägarna. Vi kan hjälpa till massor med förvaltning och rådgivning men är det något man lär sig av att jobba med viltförvaltning under några år så är det att det är fullständigt omöjligt att ikläda sig flera roller och livsfarligt att åka ut i busken och tala om hur det ska vara. Målen måste produceras lokalt, medlen kan vi allt om. Det man generellt hela tiden missar i viltförvaltning är att det är ett demokratiskt styrt system med massor av intressenter. Har man mycket viltskador men är i minoritet är det ett mardrömssystem men det kan inte vi ändra på, då blir det en tjuvkopplad diktatur.

Tro mig, det svider inte ett dugg med dina kunskaper om vildsvin. De är väl bra att du kan mycket. Vad jag vänder mig delvis emot är att du framställer dem som en generell lösning. De finns inte i viltförvaltning och av samma anledning är jag skeptisk till att du drar många av dina slutsatser från Tyskland. Jag har mycket god kontakt med de flesta av de vildsvinsprofeter vi har nere på kontinenten och utan tvekan skiljer sig förutsättningarna enormt. Jag tror inte ens vi ska ha nationella planer, strategier och system för vildsvinsförvaltningen, redan vårt land är för avlångt.

Att utvandring skulle förklara utplaningen i centrala sörmland och skåne tror jag inte på. Så långt knallar inte gyltor.

Vi tror liksom på lite olika saker här märker jag. Du drar dina slutsatser från vildsvinsförvaltning i tyskland och jag drar mina slutsatser från viltförvaltning i sverige. Var och en blir slaig på sin tro. Men jag viker inte en tum från tron på att det främst är folket som ska "förvaltas" och då har vi inte så mycket att lära från tyskland enligt mig, snarare från sverige...

Angående LRF och SJF så finns det idag ett stort problem. LRF tycker exakt som vi, även om de försöker köra över sina medlemmar och vara lite restriktiva med vilt emellanåt. Titta på motionsfloden till deras årsstämma. Vildsvinen håller på att försvinna därifrån och älgen är i år helt borta. Snart går tranor och svan om vildsvin som problem för LRF mätt i motioner. De markägare som idag driver aktivt jord- och skogsbruk för sin överlevnad är försvinnande få i den organisationen och idag finns inget hem för dem. Där har du problemet. Den dag den organisationen kommer så kanske vi kan få en tydlig diksusionspartner men tyvärr tror jag den kommer att bli tämligen perifer. Se t ex på skogsindustrierna i älgfrågan. Det är i sig ett problem att jägarna är så starka och vi har idag någon form av "terrorbalans" där vi (SJF) tar ett mycket stort ansvar. Jag tror det ansvaret håller på att naggas i kanten, av staten, och det oroar mig, inte minst som markägare.

Jag tror säkert du vinner pisstävlingen i antal nätter i spannmålsfält men jag vinner i antal producerade skötselplaner. Lantbrukskunnande underlättar säkert men är ingen självklar fördel i förvaltningsfrågan. Det handlar enligt mig fortfarande inte om sakkunskap, den har vi så det räcker, det handlar om att få folk att förstå och få dem att arbeta gemensamt framåt.

Ska jag vara ärlig så ser jag inte någon fundamental förändring i vildsvinfrågan från oss. Vari ligger den? Jag har personligen varit med och producerat allt material, utbildat såväl LRF- som SJF-instruktörer och det var inget nytt under solen alls. Förutom att vi dristade oss till en rekommendation om när på året man lämpligen skjuter vuxna hondjur... Ska jag vara ärlig tror jag att du sätter din bild av oss från en väldigt lokal nivå och då kan det mycket väl ha skett en fundamental förändring hos enskilda tjänstemän eller förtroendevalda. Men på nationell nivå är allt som förr... Våra första utfodringsrekommendationer som går helt i linje med dina kom för 7 år sedan.

Inte släpper du väl hundar på sommaren? :huh:

Jo, jag har läst förvaltningsplanen i flera omgångar och jag förstår fortfarande inte vad den är till för. Man kan, som du nog märkt, inte i mina ögon förvalta vildsvin eller annat vilt nationellt. Förhållandena är så skilda att en dylik produkt blir extremt tandlös och svepande.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

MKJ: Här har du ett exempel på vad jag menar:

http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=6041&avd1=0

I det området försökte vi för 6 år sedan med samma sak, inget intresse. Jag var själv där för 3 år sedan med samma koncept, inte ens LRF hade tid att dyka upp. Nu är tiden mogen och ingen minns att vi stretat där i massor av år. Man kan inte underskatta det faktum att världen i detta sveende för en jägare eller markägare inte är större än jaktmarken och de egna åkrarna...

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Det här är tyvärr inget ovanligt fenomen verkar det som, har hört liknande scenarios från fler håll nere i skåne.

Det gnälls om att ingen skjuter vildsvin och om nån erbjuder sig att sitta och vaka så ska det betalas ockerpriser för att göra markägaren en tjänst.

Har ett praktexempel från ett gods i skåne där det gnälldes å det grövsta om att grisarna förstörde, en bekant frågade om dom ville ha hjälp att skjuta av dom. Han skulle inte ens ta köttet själv utan det skulle dom få behålla.

Kanon tyckte dom då men när det sedan kom till kritan så skulle han få betala 3000/helg som han hjälpte dom med att ta itu med sina problem.

Det är inte så svårt att gissa vart han tyckte att dom skulle ta och stoppa upp sina grisar, nu skulle han inte ens hjälpa dom att skjuta av om dom så bad på sina bara knän med en sedelbunt mellan tänderna.

Vi har ett annat problem där jag själv jagar, det finns mängder med gris och det klagas från dom som har de angränsande markerna.

Men problemet är att dom själva inte jagar dom, vet inte om det är för obekvämt eller vad det handlar om.

Vi har försökt att dra ihop större jakter med de angränsande markerna men det har blivit kyligt bemött.

Visst får vi tillåtelse att jaga på deras mark men själva kan dom inte få tummen ur och vara med.

För att sammanfatta så vill jag säga att det finns många markägare som behöver rannsaka sig själva med, man kan inte gnälla till höger att det grisarna kostar/förstör så mycket för att sedan ta betalt till vänster från den som erbjuder sig att hjälpa dom med problemet.

Ja folk är märkliga, först gnälla om skador , sen ta betalt när man ställer upp.

Jag fick samtal från en sommargäst som ville att jag skulle sitta o passa på en mård som gick in i hennes sommarstuga (är kommunla skyddsjägare). Visst sa jag, jag tar 500:-/h, jag hörde alldrig av henne mer. Förstår faktiskt inte varför, en normal hantverkare tar 800-1000:-/h så jag låg ju bra i pris. :rolleyes:

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Ja folk är märkliga, först gnälla om skador , sen ta betalt när man ställer upp.

Snackade med kompisen nere från skåne igår efter att jag hade postat inlägget här och då kom det på tal, det var inte ens så att han hade erbjudit sig utan det hade kommit på tal att han jagade när han var där i ett ärende med jobbet och då hade dom frågat om han inte kunde komma skjuta av grisar åt dom då dom hade såna problem, för att sedan vända på det och vilja ha saftigt betalt när han ringde upp och sa att han kunde ställa upp och jaga i helgen.

Man kanske skulle testa samma sak när man själv behöver hjälp med något, ska byta bromsar på bilen snart och har en kompis som har som hobby att skruva med bilar.

Tjena, kan du komma och fixa bromsarna på min bil, jag ska bara ha 500 spänn för det.

Hur låter det?

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Snackade med kompisen nere från skåne igår efter att jag hade postat inlägget här och då kom det på tal, det var inte ens så att han hade erbjudit sig utan det hade kommit på tal att han jagade när han var där i ett ärende med jobbet och då hade dom frågat om han inte kunde komma skjuta av grisar åt dom då dom hade såna problem, för att sedan vända på det och vilja ha saftigt betalt när han ringde upp och sa att han kunde ställa upp och jaga i helgen.

Man kanske skulle testa samma sak när man själv behöver hjälp med något, ska byta bromsar på bilen snart och har en kompis som har som hobby att skruva med bilar.

Hur låter det?

Det låter illa men å andra sidan har jag faktiskt hört folk som blivit bjudna på bröllop och väl där fått betala "sin del" av kostnaden... :rolleyes:

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt samhälle. Det är lätt!


Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.


Logga in nu

  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    Inga registrerade användare tittar på detta sida.




https://www.Reservdelar24.SE