Hoppa till innehåll

Det blev en blaser K95


Henrik

Recommended Posts

  • 2 weeks later...

Dags för en liten uppdatering, trots att vädret kanske inte riktigt var idealt för ett skjutbanebesök med 32 grader i skuggen så åkte jag iväg en liten sväng igår för att påbörja testerna av 6.5x55 pipan och den nya lätta CMM4 dämparen.

Om vi börjar med dämparen så är tanken bakom det valet att jag ville ha en så liten och lätt dämpare som det bara är möjligt, med sina 210 gram är den nog rätt svårslagen när det gäller låg vikt. Ljudmässigt kan jag bara konstatera att när jag skjuter dem sida vid sida så framstår den odämpade 22 hornetpipan som väldigt högljudd jämfört med den dämpade 6.5x55 pipan. Däremot så dämpar den givetvis inte rekylen lika effektivt som en dämpare med betydligt större volym. Eftersom bara gängan och den första baffeln är av stål så kan man också förvänta sig en begränsad livslängd på dämparen men nu har jag inte primärt köpt K95:an för att ligga och nöta på skjutbanan.

Med en såpass klen pipa och en lätt aluminiumdämpare så blir miragen ett rätt stort problem redan efter 3-4 smällar, i och för sig var miragen ett problem redan innan jag började skjuta men det beror på att 32 grader och strålande solsken inte är optimalt.

Som "vanligt" ställde jag tavlorna på 150 m, tanken var att skjuta lite 22 hornet under tiden som 6.5x55 pipan och dämparen svalnade och eftersom bössan är avsedd för att kunna skjutas på lite längre håll så kändes det inte som något större handikapp att testa laddningarna även till 6.5x55 på 150m.

Däremot så kändes det inte meningsfullt att skjuta fler än tre skott i varje grupp eftersom det skulle ta allt för lång tid att vänta på att vapnet svalnar. Som ni ser nedan så ligger egentligen alla treskottare på mellan 20-30mm vilket är OK enligt mitt sätt att se det. Kulorna som jag testade var 120 grains BT, 123 grains Scenar och 140 grains Accubond. Hastigheterna med Norma 204 var lite högre än förväntat men det kan bero på att det var en ruskigt gammal lott som jag laddade med medan MRP gav ungefär de förväntade hastigheterna.

Edit:

Jag insåg när jag läste mitt inlägg att jag missat en bild så därför kompletterar jag med den nu B)

IMG_0127.jpg

Här kommer bild nummer två som även den visar på diverse treskottare med 6.5x55 pipan

IMG_0124-1.jpg

Jag känner mig trygg i att jag kommer att kunna komma ned till ca 20mm vilket räcker gott, bössan är som väntat inte helt lättskjuten vilket gör att det är lätt hänt att något skott drar iväg lite grann. Det känns lite meningslöst att lägga en massa tid på att prova ut en bänkskytte teknik som funkar för bössan när det inte är bänkskytte som är det tänkte användningsområdet. Det som är betydligt mycket intressantare i mina ögon är att undersöka hur långt ut jag klarar av att hålla tio skott inom snusdosan och vilken skjutställning som då krävs. Med den nuvarande kolven är det nog frågan om man inte skall sikta på att utveckla det sittande skyttet iställlet. Jag kommer rätt sällan att använda min kipplauf i liggande skjutställning utan det är sittande antingen på backen eller i torn som gäller det är såklart rimligt att det också är så man tränar.

Mellan varven så sköt jag också min 22 hornet pipa och så här ser en rätt karakteristisk tio skottsträffbild från bänken ut på 150m, spridningen ligger på lite drygt 20mm.

IMG_0126.jpg

Den känns väl rätt färdig utvecklad även om jag kommer att prova hur stor inverkan de olika laddverktygen har på slutresultatet. Annars är det bara att avvakta 1 augusti när det är dags att ge sig i kast med rävarna "på riktigt".

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 2 weeks later...

Trots att jag är lite osäker på huruvida det finns något allmänintresse av den medelålders gamle knektens irrfärder bland kipplaufs och rävpatroner så vågar jag mig ändå på en liten uppdatering.

Efter förra skjutbanebesöket var det dags aför en lite noggrannare rengöring och genomgång av bössan, i samband med detta uppmärksammade jag att skruvarna till MAK ringarna som sitter på 3-10x42 siktet hade börjat släppa lite grann varför jag la på lite Loctite och drog om dem. I övrigt måste jag säga att bägge piporna är väldigt lättrengjorda, nu skall det ju sägas att jag inte är någon vän av överdriven rengöring men emellanåt måste man ändå göra rent och då underlättar det så klart om rengöringen går fort.

Syftet med tisdagens skjutbanebesök var dels att testa vilken påverkan byte av tändhattar hade för 22 hornet men också att prova lite sittande skytte eftersom det är den skjutformen som är den vanligaste när jag lockar räv. Eftersom jag kan vara lite tankspridd (speciellt enligt hustrun) så hade jag ingen tanke på att jag plockade av ringarna när jag skulle fästa skruvarna , konsekvensen av detta blev att den första femskottsträffbilden hamnade ett par cm bredvid min tavla på 150m. Tur i oturen var att det inte fanns några andra skottskjutna på den tavlan så därför skar jag helt sonika ut träffbilden ur wellpappen och positionerade den på den ordinarie tavlan för att få en vettig bild.

Bilden nedan visar tre olika tioskottsträffbilder skjutna med tre olika tändhattar nämligen från vänster CCI BR 4 (liten gevärständhatt av matchmodell), Federal 200 (liten gevärständhatt av standardmodell som Maddog varit vänlig nog att donera) samt CCI 500 som är en liten pistoltändhatt av standardmodell. Alla träffbilderna är skjutna på 150m och för mig är det ingen tvekan om att de alla funkar på ett förtjänstfullt sätt, det skall tilläggas att vid det här besöket på skjutbanan så blåste det lite grann ca 1-2 m/s vilket syns på tavlorna. Det märkliga är att av dessa tre tändhattar så gav faktiskt CCI BR4 den lägsta hastigheten , ca 10 m/s lägre än vad CCI 500 och Fed200 gjorde.

IMG_0164.jpg

När det gällde 6.5x55 pipan så var syftet att hitta en vettig laddning, vilket jag delvis lyckades med eftersom både 123 grains Scenar (laddning # 389) och Nosler BT 100 grains (laddning # 390) presterade mycket bra. Den kulan som jag egentligen ville använda nämligen 140 grains Accubond verkar inte riktigt trivas i denna pipa. Å andra sidan är ju tanken att använda den hittills oprövade 8x57 IRS pipan om det står klass 1 vilt på dagordningen, skulle jag dessutom envisas med att vilja anvämnda 6.5x55 till klass1 vilt så finns det faktiskt ytterligare två 6.5x55 i vapenskåpet :rolleyes:

IMG_0165.jpg

Dagens tredje syfte var som sagt att få chansen att öva på det sittande skytte som nästan kan sägas vara standard när jag lockar räv och även i många andra situationer. Jag är ingen stor entusiast av att klättra upp i jakttorn i onödan utan föredrar ofta att sätta mig på häcken i stället. På det sättet avlossar jag nog majoriteten av mina jaktskott, nu kan jag konstatera att en lätt K95 på totalt ca 3 kg kräver full koncentration om resultatet skall bli bra. Den ena av tioskottarna är skjuten helt utan hjälpmedel medan den andra är skjuten med hjälp av en egenutvecklad myck et enkel skjutrem som jag gjort, denna rem påminner en hel del av den gamla norska "riffelstroppen" för er som kanske kommer ihåg den. Några saker blev dock tämligen uppenbara, för det första så var skyttet rätt besvärilgt eftersom jag opererade ut ett antal lymfkörtlar ur höger armhåla för ca 10 dagar sedan vilket gjorde att skjutställningen inte blev speciellt avslappnad. För det andra så påverkas den rekylupptagningen och därmed träffläget rätt tydligt av remstödet, detta trots att remmen inte på något sätt sitter fast i vapnet. Nästa steg blir att testa med litte "bättre" skjutstöd för det sittande skyttet, då kommer det att handla om ryggsäcksstöd, mina gamla trotjänare de tvåbenta Snipestix skjutkäpparna samt det trefotade Bog-Pod stödet för att se om snusdosan på 200m skulle kunna vara realistisk även från sittande skjutställning.

IMG_0163.jpg

Som ni ser av resultatet ovan så är 150m för långt skotthåll för närvarande, i vart fall från den rena sittande skjutställningen. Mera tester och träning krävs alltså innan målet är uppnått!

Go kväll kamrater!

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Att dina tankar och utveckling inom vapenbyten och skjutningar intreserar behöver jag nog inte säga mer än en gång utan att du kommer att förstå att varje uppdatering blir som en kalenderöppning!

Lite konstigt dock med BR4 hattarna. Då dessa funkade bäst i min 6mmBR, men vapen är ju individer liksom kalibrar är mer eller mindre känsliga. Nu är det i och för sig så att träffbildsmässigt (efter en serie med var tändhattsvariant) så "leder" ju i och för sig BR4, men gillar inte att hastigheterna sjunker så.

För övrigt jäkligt bra skjutet med tanke på förutsättningarna sittande på 150m med enbart "Riffelstroppen" kopian som stöd. Grymt imponerad!

MVH/Jocke

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Nu får du sluta vara så jäkla duktig o redig! Du får mig att skämmas för att jag inte är lika noggran i mina förberedelser.... :)

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

En liten uppdatering kanske är på sin plats, för det första har det första vilten fallit för bössan. Två kanadicker flög till de sälla jaktmarkerna efter att 22 horneten talat. Nu var det inget större prov på vare sig bössan eller laddningens kvalitéer eftersom det knappast kommer som en överraskning att en 40 grains varmintkula tar gäss av daga med viss effektivitet om den placeras i huvudet.

Eftersom skotthållen i båda fallen låg på knappa 60m så var det inte heller några speciellt avancerade skott.

Från och med den 1 augusti tänkte jag prova på att decimera rävstammen i samband med att jag spanar in bockarna några vändor till, vi får väl se hur det går.

Däremot så börjar jag trots hornetens modesta krutaptit se botten i min Lil'gun burk vilket innebär att jag skjutit närmare 400 smällar med bössan under den sista månaden vilket så klart skall ses som något positivt men nu får jag ta det lite lugnare eftersom den senaste 100 batchen med laddade kulor skall räcka fram till dess att nytt Lil'gun finns att uppbåda inom riket. En av anledningarna till att det gått så snabbt att skjuta upp ett skaplig mängd ammunition är att det är en sådan fröjd att skjuta 22 hornet, rekylen och knallen är väldigt trevlig samtidigt som jag kunnat öva på 100-150m vilket åtminstone för mig gjort det hela lite mer intressant.

Jag har också hunnit "känna" lite på 6.5x55 pipan och än så länge har jag fått riktigt skaplig precision med några klass 2 kulor vilket gör den till ett alternativ inför den kommande bockjakten. "Problemet" är bara att jag har rätt gott om kandidater att använda som bockbössa.

Huvudkandidaten är den numera beprövade lilla 6x45:an som är en absolut favorit, den enda nackdelen med denna bössa är det uppenbara att den inte klarar klass 1 vilket normalt inte är ett problem för mig. Skulle jag behöva klass 1 kapacitet finns dels min Tikka T3 varmint i 6.5x55 eller R-93:an i 308 win att tillgå, givetvis är detta lyxproblem.

Den ursprungliga tanken var ju också att i huvudsak använda 22 hornet pipan vilket gått över all förväntan. Jag ville också ha en möjlighet till en liten smidig smygbössa vilket jag hoppas få i 8x57 pipan, med 180 grains BT så tror jag mig ha ett fullgott alternativ för klass 1 jakten men det återstår att bevisa. Däremot så har jag stött på ett intressant problem med min 8x57 pipa, att ladda fabriksladdad ammunition eller nya 8x57 hylsor är inga som helst problem, däremot har jag inte lyckats få till kalibreringen så som jag hade önskat. Problemet är att när jag helkalibrerar de skjutna 8x57 IRS hylsorna i något av mina 8x57 IS verktyg så passar de ändå inte i det tighta patronläget i min k95:a. Trots att Mats N var snäll och hjälpte mig att fräsa av 2/10mm på hylshållaren så är jag ännu inte riktigt framme utan problemet kvarstår. Det återstår att sota hylsorna och eventuellt att gjuta av patronläget med Cerrosafe för att förstå var felet ligger..

Fridens liljor gott folk!

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Nice gås är gott äta,

måste säga det att detta projekt, eller snarare utflykt i ladd/skytte teknik är så otroligt inponerande och jag måste också säga det att jag blir så glad över att läsa här att det fungerar för dig

men att allt inte är lätt utan vissa bekymmer o strul. Det är genom dessa man växer som skytt/handladdare.

För egen del känner jag att jag måste ut mer på banan så att det finns en volym på träningen.

/Christian

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Visst är det så att det är problemen som gör det så intressant med handladdning, trots att jag har hållt på med detta i 25 år så inser man bara att man är långt ifrån fulllärd. Innan jag började med detta lilla "projekt" så trodde jag att problemen skulle ligga i att få 22 hornetpipan att skjuta men så blev ju inte fallet.

Jag hade inte trott att jag skulle få problem med kalibrering av 8x57 IRS hylsorna men där ser man hur lite man vet. Jag redogjorde för en del av detta problem i ett inlägg ovan med skillnaderna mellan 8x57 IS och 8x57 IRS och vad jag ansåg skulle vara lösningen, nämligen att at av 2/10 mm från hylshållaren som Mats N så förtjänstfullt hjälpte mig med B)

Nu visade det sig att detta visserligen var ett steg i rätt riktning men att det inte löste problemet och att jag fortfarande inte kundestänga bössan om jag kamrade någon av de hylsor jag själv kalibrerat. Nya hylsor och fabriksladdad ammunition går snällt ned i patronläget men mina egna hylsor fungerar inte.. Dessa hylsor är tidigare skjutna i min gamla DBS så det var i och för sig väntat att de skulle vara för stora men jag trodde nog att jag skulle kunna lösa det genom att helkalibrera dem. Till saken hör att jag har tre olika varianter på laddverktyg till 8x57 nämligen Forster BR, Lee Collet och RCBS. Samtliga dessa är dock avsedda för 8x57 IS och inte för 8x57 IRS vilket enligt den allmänna uppfattningen ändå bör fungera.

Eftersom mina ursprungliga funderingar visade sig vara felaktiga så beslutade jag mig för att ta till ett riktigt "hightechknep" från 1800 talet nämligen att sota hylsorna :P

Resultatet ser ni på bilden nedan, det är en typisk före och efter bild.

sotade8x57IRS.jpg

Nu visade det sig att problemet låg där jag minst av allt hade trott att det skulle ligga nämligen i att själva hylskroppen inte strypts ned tillräckligt mycket. Jag har helt klart få något att fundera på :rolleyes: visst går det att köra med nya hylsor och bara halskalibrera dem och att sedan kassera dem när de inte längre går ned i patronläget men det känns inte riktigt optimalt. En annan lösning är så klartatt beställa ett "customverktyg" efter mitt eget patronläge men det känns kanske inte helt motiverat att köpa på sig ett fjärde verktyg till 8x57 ...hmm....

Som sagt så är det denna typ av intressanta problem som gör att det är så kul med handladdning ;)

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Men det ser inte ut som att bröstet varit i kontakt med verktyget heller? Fräsa av nån tiondel ytterligare från hylshållaren? Eller misstolkar jag bilden helt och hållet? :rolleyes:

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Kan inte annat än imponeras över hur hornet pipan skjuter fantastiskt bra och jag som bukar såga den kalibern som hyperkänslig och svår att få precision ur.

Kalibrerings problemet var oväntat är det samma med samtliga verktyg är det nog bäst att brotsch upp patronläget går säkert utmärkt att fixa med handkraft. En mera galen ide´skulle vara att testa att krympa ett verktyg handlar det bara om hundradelar borde det gå men kanske inte något att rekommendera men skulle vara skoj att testa.

Fast exabits tanke verkar logisk och enkel min fantasi hittade mera galna idéer :rolleyes:

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag glömde skriva att bilden visar hylsor som jag kalibrerat och sotat innan jag kamrade dem i pipan. Det sot som skavts av har alltså skavts av i kontakt med patronläget.

Eftersom sotet är "intakt" på hylsbröstet drar jag slutsatsen att hylsbröstet inte är problemet.

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Ok, jag trodde hylsan var körd i verktyget (fast då borde utsidan av halsen varit renskrapad :rolleyes: )

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Wow- det är rejält kärvt i läget om det blir märken av det där slaget på hylsan,

om man vänder på det istället för ett smal base body verktyg, något som jag inte ens vet om det finns skulle det inte vara bättre att ta upp läget lite om så bara i delen för kroppen.

Då det är du Henrik så har jag förbigått i god tro att det skulle vara frågan om pålagringar i läget, undrar just varför Blaser har gjort dem, lägena så tighta.

Är det inte motiverat att man tar ett snack med surkålsätarna och stämmer av att allt är enligt specifikationer med läget? Om så är fallet kan det ju vara så att de har verktyg att rekomendera?!

Nåja jag svamlar nog lite ovan men som jurist vill man ofta ta den enklare vägen fram, därav ovanstående lösningar.

/Christian

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag vill börja med att tacka för inputen som gett mig ett par tankar..

Lars, till att börja med så kan jag bara instämma i att jag var väldigt positivt överaskad över precisionen i 22 hornetpipan. Att på 150m skjuta konstanta tioskottsträffbilder på 25mm är riktigt bra i min värld, särskilt som dessa är skjutna med tio gångers förstoring. Det är å andra sidan kul att bli positivt överraskad, ofta är annars överraskningarna av negativ sort.

Tanken att ta upp patronläget är kanske inte så dum och den borde bli klart billigare än att beställa customverktyg från USA, det ger en del positiva sidoeffekter som att hylsan faktiskt blir lite "improved" av den operationen.

Chistians förslag att ta kontakt med surkålsätarna är så självklart att det bara känns pinsamt att jag inte tänkt på det själv :( , det är lätt att gå över ån efter vatten.

Eftersom bössan utan att tveka sväljer fabriksladdad ammunition och dessutom ammunition som jag har laddat i nya hylsor så känns det som att surkålsätarna har hållit sig inom de godkända toleranserna. Jag tror att Blaser i sin iver att ta fram riktigt välskjutande kipplaufar(??) lagt sig väldigt nära minimimåtten, vilken bekräftas av att både 22 hornet och 6.5x55 piporna kräver att jag kalibrerar hylsorna rätt hårt för att de skall gå i patronlägena.

Det skumma i det hela är att om man konsulterar CIP ritningarna så skiljer det bara ett par 1/100mm på de måtten som borde vara kritiska mellan 8x57 IS och IRS. De måtten jag tänker på är diametern framför randen/utdragarspåret samt diametern där hylskroppen övergår i hylsbröst, jämför jag mina egna kalibreradehylsor med nya hylsor så ser de också rätt identiska ut med avseende på dessa båda mått.

När jag undersöker den sotade hylsan noga så känns det som att det som tar emot är ett parti mitt på hylsans kropp vilket känns mycket märkligt...

Komplotten tätnar onekligen, jag får väl säga som Einstein "still confused, but on a higher level" ;)

Henrik

Edit: Christian, jag glömde säga att pipan är helt oskjuten så precis som dig så tror jag inte att det kan vara fråga om pålagringar.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag fick precis svar från Blaser enligt nedan

Thank you for your email.

Due to legal reasons we cannot give any advice or information on reloading.

I can however inform you that are chambers are manufactured to the Min of C.I.P. tolerances for accuracy reasons. The dies that you have are probably not made according to C.I.P. and therefore possibly oversize

Med andra ord var det som jag/vi misstänkte. Återstår alltså att fundera på om man skall brotscha upp det befintliga patronläget eller om man skall skaffa nya laddverktyg..hmm..

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

För det första måste jag ta tillfället i akt att berömma Henrik å det ofantligaste för alla läsvärda inlägg samt att jag är in i h-e imponerad av skyttet!

Nu till sak: Det finns ju onekligen några olika sätt att lösa problemet. En aspekt som kanske kan vara värd att ta hänsyn till är en framtida försäljning av bössan (eller den aktuella pipan). Vilket av alternativen är då bäst? Om man beställer ett nytt verktyg enligt patronlägets specifikationer så bör man se till att det följer med vid försäljning med redogörelse för att slippa tjafs senare. Att brotcha upp patronläget gör ju situationen mer "normal" samtidigt som Blaser haft en tanke med min-specen.

Ja jag vet inte, svamlar förmodligen...kom just att tänka på den gamla devisen "Vapen säljer man inte, man köper dem!" :D

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Det här med patronlägen, toleranser, SAAMI och CIP är egentligen rätt intressant och ett område som de flesta av oss inte funderar så mycket på. Jag har ett par gånger råkat ut för intessanta problem som bottnar i dessa frågor. Ett "problem" är att europeiska och amerikanska tillverkare ofta har sett lite olika på "våra" metriska patroner, i både 6.5 och 7mm kalibrarna har jag sett exempel på komponenter med avvikande mått. När jag skaffade min 300 wsm pipa till r-93:an dök jag på ett liknande problem, det visade sig att winchester efter det att man lämnat in patronen med dess specar till CIP beslöt sig för att ändra på specarna utan att meddela CIP vilket skapade en intressant situation ett tag innan alla fakta kom på bordet.

Det verkar dock som att just 8x57 är en ruskigt svår kaliber för jänkarna att förstå, det här med I vs IS har helt gått dem förbi utan de pratar om "8mm mauser" som en enda patron och behandlar mer eller mindre .318 och .323 kulor som samma sak. På mitt RCBS verktyg i kaliberna är detta allra tydligast eftersom det stryper ned hylshalsen tillräckligt mycket för att man skall kunna ladda en .318 kula, när jag då laddar en "vanlig" .323 kula så ser jag väldigt tydligt på utsidan av hylshalsen hur långt ned kulan går ;)

Våra amerikanska bröder har även en rätt jordnära inställning till att ladda fabriksammunition i 8x57, eftersom de inte betror sina landsmän med kompetens att skilja mellan 8x57 i och IS så laddar man all ammunition med .323 kulor men till såpass låga tryck att det går att skjuta deras 8mm mauser laddningar i både I och IS bössor.

Om jag återgår till ämnet för en stund så kan man nog konstatera att 8x57 i dess olika former normalt inte anses som något precisionsmonster, vilket den egentligen borde kunna vara. Friflykterna på dessa bössor har historiskt sett varit väldigt generösa, eftersom det dessutom varit militärpatroner så har även själva patronlägena varit tämligen rymliga. På senare år har vi väl sett en trend att 8x57 kommer tillbaka rätt stort och numera kamras denna patronen åter i rätt många europeiska vapen. Skillnaden ligger möjligen i att den numera kamras i vapen där vi förväntar oss en något bättre precision än i gamla k-98:or, vilket innebär att vi på senare år har sett betydligt kortare övergångskonor i t ex Sauer 202 och Blaser r-93 men det gäller såklart den randlösa 8x57 IS.

När det gäller 8x57 IRS så hör den såklart hemma i diverse brytvapen, dubbelstudsare, kombibössor eller kipplaufs och en karakteristisk egenhet för de allra flesta av dessa är att de inte klarar av lika höga tryck som en cylinderrepeter. Dessutom har en del av dem ejektorer vilket ytterligare komplicerar saken så till vida atthylsorna inte får kärva i patronlägena. När det gäller bössor som K95 och Merkels K1 så är dessa utrustade med kippblock vilket gör att de klarar helt andra tryck än mer traditionella brytvapen. Den vakne läsaren frågar sig då vad detta har med patronlägena att göra, ett rymligt patronläge är ett säkert sätt att hålla ned trycket eftersom en del av kraften i patronen då går åt till att expandera hylsan i patronläget. Inom rimliga gränser så funkar detta rätt väl och brytvapen är notoriska för att ha rymmliga patronlägen.

Blaser har uppenbarligen valt en annan väg med sina k95:or, precisionen är såklart ett försäljningsargument och baserat på vad jag har sett hittills av min egen bössa måste jag säga att Blaser har fog för sin marknadsföring att dessa vapen är precisionsinstrument. Att lägga sig på minimimåtten för de aktuella kalibrarna är utan tvekan en bidragande orsak till denna precison och för de allra flesta kalibrar så finns det egentligen ingen baksida med detta förfarande. När det gäller min 8x57 IRS så har Blaser uppenbarligen hållit sig på rätt sida gränsen eftersom både fabriksladda ammunition och den anmmunition jag har laddat med oskjutna hylsor funkar klanderfritt. "Problemet" ligger snarast i att vi har vant oss vid rymligare patronlägen och därmed antog jag att jag även denna gång skulle kunna använda laddverktyg som egentligen inte är avsedda för min patron, osökt kommer jag att tänka på uttrycket den välkända B-skådisen Steven Seagal myntade "Assumptions is the mother of all fuckups" :D

Under alla omständigheter kommer jag att testa hur pipan skjuter innan jag bestämmer mig för hur jag skall gå vidare. Jag får förmodligen ut minst 2-3 omladdningar om jag bara halskalibrerar mina nya hylsor innan jag stöter på problem med att hylskroppen expanderar så mycket att patronen kärvar i patronläget. Skjuter bara pipan i nivå med mina förhoppningar så känns det nog ändå som den vettigaste lösningen att tillverka skräddarsydda laddverktyg eller i vart fall ett skräddarsytt kalibreringsverktyg. En snabb koll ger vid handen att jag t ex kan få ett customverktyg från hornady för ca 140 USD vilket faktiskt känns rätt överkomligt, även Redding och RCBS m fl har denna service och det enda som krävs är att man skickar in några skjutna hylsor, samt lite data på patronläget.

Nåväl, under alla omständigheter så tycker jag att det är intressant när gamla "sanningar" måste omvärderas, i det här fallet så vet jag numera att det inte är tvärsäkert att man kan använda 8x57 IS verktyg när man laddar 8x57 IRS. Som parentes kan man nämna att samma fenomen gäller för 7x57kontra 7x57R som också uppvisar likande differenser i sina specar.

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

När nu hustrun börjat jobba och jag lämnat ungarna på dagis passade jag på att ta en sväng till skjutbanan för att undersöka hur 8x57 pipan sköt. Det första som skall konstateras är att t om en 8x57 kan leva om rätt bra i en bössa på 3 kg ;) i och för sig har den germanska kolvutformningen en del av skulden i detta beteende men trots allt så gick det rätt bra att skjuta och framför allt så visade sig denna pipa precis som 22 hornet pipan skjuta riktigt bra. Jag snodde det lilla 3-10x42 siktet från hornetpipan till dessa övningar och jag måste säga att jag blir allt mer förtjust i detta sikte. Det har helt klart tillräcklig prestanda för åtminstone 90% av all min jakt.

Efter tidigare erfarenheter från diverse kalibrar, däribland 8x57 IRS så hade jag innan skjutningen bestämt mig för att det var kulor på 180 grains eller möjligen mindre som gällde för mig. I 8mm har Nosler en rätt trevlig liten ballistic tip på 180 grain som är betydligt hårdare än vad ryktet angående ballistik tip normalt gör gällande. Eftersom hastigheten inte precis är svindlande i 8x57 så är jag rätt säker på att denna kula kommer att visa sig vara ett utmärkt allround val. Jag har också jaktkompis somm använt denna kula en hel del i en 8mm/06 i farter på +850 m/s med utmärkt resultat. Om behovet skulle uppstå så är jag rimligt säker på att jag kan hitta en laddning med 180 grains TSX som samskjuter.

Jag laddade upp en stege med Normas 203B som enligt QL skulle ge mig farter på 760, 790 och 810 m/s vilket visade sig stämma väldigt väl. Laddningarna visade sig också vara väldigt harmoniska gällande hastighetsvariationer och ingen av laddningarna hade en ES på över 5 m/s. I samtliga fall sköt jag femskottsträffbilder (eftersom denna pipa inte är försedd med ljuddämpare och därmed ger betydligt mindre värmedaller. Träffbilderna ser ni nedan och samtliga träffbilder är femskottsträffbilder skjutna på 100m:

8x57laddningar.jpg

Det är bara att konstatera att när den lilla kipplaufen skjuter träffbilder som dessa så kommer jag knappast att sätta en rivare i den utan lösningen på mitt kalibreringsproblem kommer utan tvekan att få bli "small base verktyg".

Jag som hade stora planer för ett lite mer omfattande laddprojekt för piporna i 22 hornet och 8x57 :lol: , ibland går det inte alls som man har tänkt sig!!

Paradoxen är att den pipan som i nuläget känns kinkigast faktiskt är 6.5x55, kan det vara så att kipplaufen har den goda smaken att trilskas när man försöker skjuta randlösa patroner i den? I ärlighetens namn har jag bara skjutit väldokumenterat välskjutande kulor i 22 hornet och 8x57 piporna medan 6.5x55 pipan matats med diverse olika kulor i kulvikter mellan 100-140 grains.

Efter att nu ha skjutit 5-600 skott med min lilla kipplauf så är det bara att konstatera att jag är mer än nöjd :) De som påstår att brytvapen inte skjuter har en rätt svettig bevisbörda i min bok numera, att kipplaufen är lite lurig att skjuta frihand med skriver jag dock under på. I 22 hornet och den dämparförsedda 6.5x55 handlar det bara om att den låga vikten gör bössan lite extra viftig medan 8x57 pipan med dess kraftigare rekyl i och för sig inte är obehaglig att skjuta med men rekylen gör att man måste vara betydligt noggrannare i sin skjutteknik.

Jag passade också på att skjuta in min lilla 6x45:a men den visade sig helt plötsligt från sin sämsta sida och mina pålitliga laddningar som normalt presterar träffbilder på 15-20mm spred helt plötsligt dubbelt så mycket. Detta beror med all säkerhet på något bäddningsproblem eller möjligen att något inte är dragit så som det skall vara MEN eftersom jag blivit så förthust i min K95:a funderar jag på att använda denna under bockjakten, kanske skulle man "låna" den Svarowski 3-12x50 som sitter på 6x45:an och sätta på 6.5x55 pipan istället :) .Är det någon som vill sälja ett blaser montage med 30mm ringar?

Faktum är att jag utan olägenhet skulle klara av mer än 90% av all min jakt med denna bössa i de olika kalibrarna, det är bara på de rena drevjakterna som jag ser någon praktisk olägenhet med att välja kipplaufen som följeslagare.

Det som i sådana fall bör förbättras är kolven där jag vill ha en lite rundare och något längre förstock samt en bakkolv som är högre och rakare än den som sitter på i nuläget.

När det gäller jakten har jag än så länge bara skjutit vilt med 22 hornetpipan och då har det blivit tre kanadicker under skyddsjakt och en räv som bitit i gräset. Givetvis är det alldeles för lite vilt för att säga något om laddningens effektivitet men än så länge har jag inte sett något som fått mig att bli fundersam.

Som projekt betraktat har det dock varit en stor besvikelse eftersom jag sett fram emot att behöva exprimentera med kulor , tändhattar, laddverktyg etc innan jag fick bössan att skjuta. Tur i oturen då att jag har den erkänt besvärliga kalibern 6.5x55 att laborera lite med :D

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Maddog,

räffelstigningen är 1/8" och den kulan jag främst är intresserad av är 140 grains Accubond som jag i och för sig laddat till klass 1 fart men då ligger treskottarna på 25-30mm på 100m.

De kulorna som presterat bäst är 100 grains BT som är ett helt OK alternativ för rådjur och räv samt 123 grains Scenaren. Jag har inte provat några andra matchkulor eftersom det inte är "den" typen av bössa :P

Även normas 100 grains jaktmatch har gått riktigt bra, med jalktmatch, 100 grains BT och 123 grains scenar så har jag kommit ned på ca (eller under) 15mm för treskottarna på 100m. Alltså drar jag slutsatsen att pipan nog skjuter med rätt laddning, om jag kommer att kunna hitta någon riktigt vass laddning med 140 grains Accubond känns lite osäkert. Jag skall tillägga att jag provat 560 och MRP krut och när det gäller Accubonden så har jag provat FF på 1, 3 och 5mm utan att kunna se vart åt det pekar.

Givetvis så "räcker" precision på 25-30mm för normal praktisk jakt på klövvilt men eftersom både 22 hornet pipan och 8x57 IRS pipan presterar bättre träffbilder än så och då dessutom med femskottsträffbilder så känns det som att det finns en del kvar att exprimentera med. Har du några tips?

Jag lurar på att sätta på "storzeissen" (3-12x56) på 6.5x55 pipan och åka till skjutbanan på torsdag för att se om jag kan komma fram till något vettigt, kanske skall jag försöka anpassa min gamla beprövade laddning med 120 grains BT till k95:an tighta patronläge och se hur det går..hmm...

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Så var det då återigen dags för en lite uppdatering,

idag for jag till skjutbanan för att på allvar testa precisionen i min 6.5x55 pipa. Vid de tidigare besöken har jag mest fokuserat på att hinna med att skjuta så många laddningar som möjligt över kronografen och därför varit lite slarvig med hur jag placerat skjutstöd, torrklickningar etc. Den här gången tänkte jag ge 6.5x55 pipan en riktig chans att visa vad den går för.

Det skall kanske också poängteras att jag hela tiden tagit isär vapnet för att det skulle svalna så snabbt som möjligt, dessutom så har jag skruvat isär ljuddämparen mellan varje serie, vilket kanske inte är optimalt.

När man skjuter såpass lätta vapen som min K95 är rekylupptagningen extra kritisk och en tveklös nackdel för bänkskyttar är att jag måste ta vapnet ur stöden för att ladda om det vilket man inte behöver med en cylinderrepeter. I princip flyttar jag både mig själv och vapnet mellan varje skott.

Jag har tidigare konstaterat att vapnet klarar av att tas isär och att sättas ihop utan träfflägesförändringar eller behov av sättskott, tanken med en kipplauf är såklart just att man skall kunna oplocka isär den och sätta ihop den utan träfflägesförändringar. I syfte att låta vapnet svalna har jag även denna gången tagit isär bössan och tagit av kikaren mellan varje treskottsserie. Jag sköt lite 8x57 och 22 hornet under tiden som 6.5x55 pipan svalnade så tiden var inte bortkastad.

Det som jag däremot upptäckte var att även om det gick utmärkt att skruva av dämparen mellan serierna utan träfflägesjustering så gick det INTE att plocka isär dämparen ( jag har en Atec CMM4 som är uppbyggd av moduler, genom att skruva isär dämparen mellan serierna så svalnar den snabbare). Det var inte så att träffbilderna som sådana blev större om jag skruvade isär dämparen men däremot så flyttades träffläget upp emot 4-5 cm på 100m. Det är en av anledningarna till att treskottarna på bilden nedan sitter lite överallt på pappret.

Nåväl, här kommer resultatet för de tre olika laddningar jag hade som kandidater inför jakten:

k956_5x55jaktladdningar.jpg

De översta tre träffbilderna på 12, 17 och 15mm är skjutna med en 140 grains Accubond i 855 m/s vilket gör att det skulle kunna vara en vettig klass 1 laddning om jag nu skulle få för mig att jaga klass 1 vilt med bössan. Precisionen får väl anses duga för det mesta klass 1 viltet och även för ett och annat rådjur tycker jag :D

Nästa laddning är en 120 grains BT i 880 m/s vilket är en laddning som jag har använt i rätt många är för klass 2 viltet och den har aldrig gjort mig besviken.Träffbilderna är lite mer svårtolkade för denna laddning men 21, 33 och 9mm får nog anses vara acceptabelt (dessutom slarvade jag lite grann när jag höll i förstocken på en av smällarna i den mittersta träffbilden vilket direkt syns på tavlan).

Den tredje laddningen är en 100 grains BT i 930 m/s, här finns det betydligt mer fart att hämta om man är intresserad men den stora fördelen med denna laddningen är att den samsköt utmärkt med Accubondladdningen (även om det inte framgår av bilden, eftersom jag exprimenterade lite grann med riktpunkterna under skjutningen). Träffbilder på 7, 21 och 21 mm gör att den utan tvekan skulle funka till både rådjur och räv. Jag använde denna kula till rådjur för ca 20 år sedan med gott resultat och den ger restvikter på 45-50% när jag hade ett Vo på 980 m/s när jag nu laddar ned den till "243 win pretanda" finns det ingen anledning att den skulle bli mer våldsam utan snarare tvärtom.

Det skall tilläggas att alla dessa träffbilderna är skjutna med ett Victory 3-12x56 och det riktmedlet är utformat med en belyst punkt som riktmedel, nackdelen för den här typen av skytte är att punkten täcker 2 cm på 100 vilket inte är något problem vid jakten men det gör träffbildsskjutning lite vanskligt.

Mellan varven passade jag också på att prova mina pipor i 22 hornet och 8x57 IRS på 200m. På min hemmabana innebär det att man måste flytta ut "skjutplatsen" i guds fria natur och att det inte finns några skjutstöd eller bänkar att tillgå. Jag valde då att sätta mig på ändalykten och att med hjälp av ett trebent Bog Pod stöd och mina knän försöka vingla in skotten efter bästa förmåga. På tavlan nedan är det skjutet 6 stycken 8x57 IRS och 15stycken 22 hornet under loppet av två timmar. Jag sköt med andra ord ett par smällar med 8x57, sedan plockade jag isär bössan och satte ihop den med 22 hornet och sköt 3-5 smällar innan jag traskade ned till skjutbänken för att skjuta lite 6.5x55 eller möjligen dricka lite kaffe. Det skall tilläggas att vid ett av 8x57 skotten så glömde jag att hålla om framstocken ordentligt utan lät den bara vila i handen på samma sätt som jag är van att gör med mina tyngre bössor, feedbacken för detta misstag syns rätt tydligt på tavlan :)

8x5722hornet200m.jpg

Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att målet med 22 hornet pipan var att få till en rävbössa för skytte ut till +200m och med 15 skottsträffbilder på lite drygt 5 cm på 200m så känns det inte som en utopi. Det stora utropstecknet är såklart 8x57 IRS pipan som med dylika träffbilder på 200m nog få sägas vara "good enough "för jakt på klass 1 vilt även om en del älgkalvar numera börjar bli väldigt små :(

Det krävs såklart mer träning innan jag är riktig vän med TDS riktmedlen och har lärt mig hur jag skall hålla på de olika hållen men även det känns rätt lovande. jag bifogar en bild av Swarovskis uppfattning om hur träfflägena i med min 8x57 ser ut.

TDSPlex369.jpg

Värdena till höger och vänster om centrum linjen motsvarar en "Killzone" på 10 cm, vilket skall tolkas som att man genom att hålla mitt i det respektive korset träffar + eller - 5 cm från riktpunkten. Givetvis måste detta verifieras men det är alltid en utgångspunkt.

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Rikard,

det är nog bara att konstatera att ibland har man en rejäl skopa tur. Träffbilden på 19mm är knappast signifikativ utan det dubbla är nog att betrakta som mer normalt.

Samtidigt vet du ju att jag brukar ha en del tricks för mig för att bättra på mina odds, i det här fallet så pressade jag vänster knä och arm mot ett träd när jag satt ned. I kombination med tripodens stabila skjutstöd så hamnar jag inte långt ifrån de resultat som jag når med min halvtaskiga bänkskytte teknik.

Samtidigt så skall jag inte sticka under stolen med att majoriteten av min träning sker i diverse tillämpade skjutställningar och man får väl hoppas att det ger någon effekt på resultatet.

Henrik

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Rikard,

det är nog bara att konstatera att ibland har man en rejäl skopa tur. Träffbilden på 19mm är knappast signifikativ utan det dubbla är nog att betrakta som mer normalt.

Du är en erkänt väldigt duktig skytt, så jag är inte förvånad så sett. Men för en annan känns sådant skytte som helt onåbart utan några års träning... :rolleyes:

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne ...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Läser
  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    • Inga registrerade användare tittar på detta sida.
×
×
  • Skapa ny...