Jump to content

Utavels-effekter


Guest Gunilla

Recommended Posts

Guest Gunilla

Har ju haft några kullar nu, i olika raser, genom åren. En del är det "linjat" på och en del har det varit ren utavel på. Har en dygnsfärsk kull ligger i lådan här nu, av rasen Tysk Jaktterrier.

Och det slår mig vilken otrolig skillnad det är redan på dygnsgamla valpar, vid utaveln. De är generellt mycket mer "försekomna"/ alltså tar sig till spenen snabbare, börjar mjölktrampet tidigare etc, verkar starkare fysiskt/ är mer rörliga i lådan (till tikens förtret ::), men samtidigt så har jag den uppfattningen att dödligheten i utavelskullarna är mindre, att kullarna är större, och att de är "lättare" för tikarna att ta hand om.

Någon med tankar/synpunker/erfarenheter/källehänvisning??

Link to post
Share on other sites
kettukiller

Huruvida "utavels-valpar" tar för sig mer kan jag inte uttala mig om men jag tycker att det låter lite konstigt...kan det inte bara vara slumpen??Det som dock är helt säkert är att vid inavel så minskar storleken på kullarna, likadant med sjukdomar.

Linjeavel har ju sina fördelar så länge de håller sig inom en viss gräns...men sedan slår det fel. Utavel/korsningsavel bryter ofta de negativa trenderna som tex sjukdom. Vid korsning har man ju oxå den s.k heterosiseffekten som på tex nötkreatur gör att de ofta har bättre tillväxt och mjölkar mer.Men...med avel vet man ju aldrig riktigt vad resultatet blir så man kan väl inte ta nåt för givet...

Link to post
Share on other sites

Hej Gunilla!  :D Jag tror att det har  ingenting med utavel att göra att dina valpar uppförsig på detta vis...snarar är det du som lyckats med konditionen och rätt sorts foder på rätt tidpunkt för din hund eller så tillfälligheter som gjort att dom fått en bättre start i livet.Det finns hundra olika saker som påverkar om och hur valparna mår dom första veckorna.

Efter som jag årligen avlar på flerahundra rävhonor och rävar och hundar är väldigt nära varandra i kromosom antal så ser jag likheten mellan dom...så det har nog ingenting med utavel att göra... i såfall mycket lite.Sen när dom blir större och fullvuxna...då kan du se för/nackdelar med utavel.För det mesta nackdelar på kortsikt...för att få fram bättre och bättre avkommor måste man hålla en viss linje avel.

Oberoende vad man håller på med in/ut avel så gäller det att vara försiktig...speciellt utavel,eftersom du har ingen aning hur en främmande gen uppförsig när du kombinerar dom.

Mvh Tore

Link to post
Share on other sites
kettukiller

Jag kan till viss del hålla med dig Tore..men...håller man på med systematisk linjeavel så når man till slut en gräns då de positiva egenskaperna slutar och man möts av de negativa egenskaperna. Jag tror på linjeavel i måttlig mängd..det är ju lättare att förutspå vad avkomman kommer bli. Ska kan man hålla på med linjeavel(inavel) så når man till slut en gräns där man bör/måste söka sig till något obesläktat för att fortsätta...iaf om man ska ha en livskraftig stam...Det finns oerhört mycket fakta som visar att tex fruktsamheten blir sämre vid kraftig inavel, antalet avkommor för varje parning blir mindre osv...

Skulle jag själv hålla på med hundar skulle jag kunna tänka mig göra en nära besläktad parning...och sedan gå ut litegrann.För att systematiskt linjeavla..nja..kan gå om man har tur...

Nu är jag ju ingen expert på detta med avel...men det är ialla fall min åsikt....

Link to post
Share on other sites
Jag kan till viss del hålla med dig Tore..men...håller man på med systematisk linjeavel så når man till slut en gräns då de positiva egenskaperna slutar och man möts av de negativa egenskaperna. Jag tror på linjeavel i måttlig mängd..det är ju lättare att förutspå vad avkomman kommer bli. Ska kan man hålla på med linjeavel(inavel) så når man till slut en gräns där man bör/måste söka sig till något obesläktat för att fortsätta...iaf om man ska ha en livskraftig stam...Det finns oerhört mycket fakta som visar att tex fruktsamheten blir sämre vid kraftig inavel, antalet avkommor för varje parning blir mindre osv...

Skulle jag själv hålla på med hundar skulle jag kunna tänka mig göra en nära besläktad parning...och sedan gå ut litegrann.För att systematiskt linjeavla..nja..kan gå om man har tur...

Nu är jag ju ingen expert på detta med avel...men det är ialla fall min åsikt....

Precis så upplever jag det också...för mycket/förlänge inavel så funkar inte i längden...för då börjar dom negativa egenskaperna smyga sig in..men du har lite bättre koll om du har en "viss" linje avel...då menar jag inte linjeavel på dåliga hundar.

Däremot har du noll koll på utavel...kan bli hur bra som hellst om det lyckas...men det handlar mera om tur...

Och om det inte lyckas första gången med utavel så skall man inte tro att blir bättre nästa gång....för min erfarenhet visar att det måste funka till en viss del med detsamma om det skall vara lönt att fortsätta...tex. att en del i kullen blir topp eller bra hundar.

Som sagt...det med avel blir man inte riktigt klok på...men man lär sig av misstag :D

Link to post
Share on other sites

Genetik är ett svårt ämne. Huruvida utavelseffekten står för dina positiva bilder på den nya valpkullen är svårt att säga, men man pratar ofta generellt inom genetiken om ett en "vår". Denna "vår" (eller utavelseffekt) kan komma att visa sig mycket tydligt vid en del parningar där man tar in helt obesläkade individer och där individerna själva är hårt inavlade. När denna kombination genomförs ökar du antalet olika gener hos valparna jämfört med föräldradjuren. Denna "explosion" av nya gener påverkar första ledet ofta mycket positivt. Därav namnet.

Motsatsen till "vår" är naturligtvis "höst" (inavelsdepression) där individerna har mycket starkt släktskap (i extremfall syskonparningar och Far/dotter, mor/son) och där diversiteten på gener "halveras" (ökar homogeniteten). Detta sker ofta på gott och ont, kanske en mycket god jaktegenskap förstärks hos avkommorna eller släcks ut! eller att recessiva anlag kommer fram (t ex sjukdomar som dvärgväxt m.m.). Ofta kan man även se en viss dämpning i temperament hos avkommorna.

Många säger ju att blandras hundar är friskare, piggare och trevligare hundar, det är ju inte helt sant, men det är i första kombinationen mellan två starkt inavlade individer (alla rashundar har ju en viss inavelsgrad beroende på pop. storlek) från 2 olika raser som denna "vår" uppstår och kan ofta ge positiva effekter. Därmed inte sagt att blandrasavel är att rekommendera...

Det är sedan inte bara genetiken som spelar in om kullen blir bra, utan även föräldradjurens kondition/allmän hälsa vid parning/valpning som även Foxkiller nämnde.

Personligen tar jag gärna valpar från utavelskullar pga detta. (Har haft en linjeavlad schäfer med klåda..... :().

Lycka till med valpkullen! (tjuvkikar själv lite på rasen inför framtiden)

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...
  • Recently Browsing   0 members

    No registered users viewing this page.

https://www.Reservdelar24.SE

https://www.AUTOdoc.SE


×
×
  • Create New...