8 mån hund okontaktbar

[eskimo1]

Inne i den där perioden då precis ALLT annat än husse är intressant. Nån som har lite tips för att göra husse mer intressant? Har hon på vift nu för lyssna det går ju då rakt inte då husse kallar. Hade precis samma fenomen på tysken vid ungefär samma ålder men det blev ju bättre sen. Får hoppas det är samma nu Fast lite skuld får man väl ta på sig då träning sista tiden inte funnits tid till

[Wizard]

Ha lite godis i fickorna och se till att hon VET om det...

Det kan få de mest stojjiga hundar att gå fot!

Jag har testat det när det har varit hormoner inblandade i tikarna och det funkar riktigt bra på mina hundar i alla fall.

[storviltsjägaren]

Du är inte ensam mats har samm problem med min unghund på 8månader som lysnar när han vill, men de är ju samma för mig, har väl inte hafft riktigt tid för lydnads träning,så man får väl skylla sig själv, hoppas blir som vanligt att han kommer när ja visslar på han. men de ska nog inte vara nå problem att intresset för husse ska komma åter får väl stoppa med lite lever godis nästa gång då brukar de gå vägen

[mcgyver]

Tror också på att locka med något som är mer intressant typ godis av någe slag.

Enkla kontaktövningar är kanske att rekomendera i början för att återfå lite av intresset. Gå med hunden i koppel så att den inte kan smita iväg, sen så fort hunden tittar dig i ögonen beröm och i med en godis. Kör det någon gång ibland eller när väl hunden kommer på inkallning. Men bara då den kommer direkt. Tänk på att den ska inte lära sig att INTE komma direkt när du ropar. Gå och hämta den om den inte kommer på stuts....

Det svåraste för oss som går med hund är ändå att vara konsekvent. Kontakten brukar dock bli lite bättre när dom passerat en viss ålder men är helt övertygad om att du får en bättre kontakt med hunden om man lägger lite extra krut nu när den är kring året.

Lycka till och god jul

[Kias Husse]

Tror också på att locka med något som är mer intressant typ godis av någe slag.

Enkla kontaktövningar är kanske att rekomendera i början för att återfå lite av intresset. Gå med hunden i koppel så att den inte kan smita iväg, sen så fort hunden tittar dig i ögonen beröm och i med en godis. Kör det någon gång ibland eller när väl hunden kommer på inkallning. Men bara då den kommer direkt. Tänk på att den ska inte lära sig att INTE komma direkt när du ropar. Gå och hämta den om den inte kommer på stuts....

Det svåraste för oss som går med hund är ändå att vara konsekvent. Kontakten brukar dock bli lite bättre när dom passerat en viss ålder men är helt övertygad om att du får en bättre kontakt med hunden om man lägger lite extra krut nu när den är kring året.

Lycka till och god jul

När jag ville "prägla" min tik på mig så stoppade jag kopplet i fickan!

Det innebar att jag fick en tik som blev väldigt uppmärksam på mig. Orasaken till detta kan säkert hittas på många håll, men jag tror att en bidragande orsak är min uppmärksamhet på hunden. Går den i koppel så kan inget tokigt hända och därför agerar jag/man på ett annat sätt, än när hunden är okopplad. Är hunden okopplad så agerar jag direkt, för jag får inte riskera att förlora kontrollen.

Nu är ju min tik väldigt följsam, så det är kanske inte rätta medicinen för alla hundar. Men för mig funkade det jättebra!

Belöningar för gott uppförande skall finnas i massor! (Inte alltid godis..... Godis 2-3 gånger hunder gör rätt men 4:e gången kan en klapp och glada tillrop och lite bus, vara på sin plats. Sen går det muta några gånger med godis igen... osv. Uppmuntran behöver inte alltid vara godis utan "husses/mattes" gillande är ofta något hunden uppskattar minst lika högt.) Samtidigt så blir det inte tråkigt för hunden... Det händer nya saker och inte "bara" ännu en godbit....

[Flex]

Jag har aldrig några krav på valpen fören den böjar bli runt 7 månader har aldrig valpen kopplad heller mer än när man går till bilen sen i skogen så går jag åt ett annat håll samtidigt som jag visslar till eller har gömt mig så valpen hela tiden har koll på vart jag är då räcker det med att man visslar så kommer valpen.sen som kias husse säger det ska va det roligaste som finns o komma till husse så om man håller på o bråkar med valpen tidigt med o är en tråkig förare så är det ju inte roligt o komma när man har hittat en rolig doft eller föremål då blir det bara va vill han nu då.

Mvh.

[mcgyver]

När jag ville "prägla" min tik på mig så stoppade jag kopplet i fickan!

Det innebar att jag fick en tik som blev väldigt uppmärksam på mig. Orasaken till detta kan säkert hittas på många håll, men jag tror att en bidragande orsak är min uppmärksamhet på hunden. Går den i koppel så kan inget tokigt hända och därför agerar jag/man på ett annat sätt, än när hunden är okopplad. Är hunden okopplad så agerar jag direkt, för jag får inte riskera att förlora kontrollen.

Nu är ju min tik väldigt följsam, så det är kanske inte rätta medicinen för alla hundar. Men för mig funkade det jättebra!

Belöningar för gott uppförande skall finnas i massor! (Inte alltid godis..... Godis 2-3 gånger hunder gör rätt men 4:e gången kan en klapp och glada tillrop och lite bus, vara på sin plats. Sen går det muta några gånger med godis igen... osv. Uppmuntran behöver inte alltid vara godis utan "husses/mattes" gillande är ofta något hunden uppskattar minst lika högt.) Samtidigt så blir det inte tråkigt för hunden... Det händer nya saker och inte "bara" ännu en godbit....

Håller helt och fullt med, Men till en början kan det vara bra med koppel om hunden i fråga inte har ett dugg intresse av sin förare och föratt få den att gå brevid för att uppmärksammma att man finns och skapa det där lilla intresset som husse faktiskt ger.

Kör själv inte jätte mycket godis men 50/50.

[ålgården]

Har själv en 8 månaders hund. Min erfarenhet är att en 8 månaders hund ska jag inte ställa så hårda krav på. Eftersom jag inte tror på godis utan att en hund skall lyda sin ledare i flocken, vill jag vänta tills hunden är mentalt mogen att förstå varför den skall göra si eller så. Så mitt råd är att du skall väntat ett tag med lyndasträningen tills din hund är äldre. Att sätta gränser för din hund är något annat. Tex, inte vara i alla rum eller hoppa på folk är något annat. Om du vill fortsätta och tror på det, så är rådet att backa tillbaka lite och träna på det som den förstått vad det betyder och befäst att du är ledare.

[Kias Husse]

Håller helt och fullt med, Men till en början kan det vara bra med koppel om hunden i fråga inte har ett dugg intresse av sin förare och föratt få den att gå brevid för att uppmärksammma att man finns och skapa det där lilla intresset som husse faktiskt ger.

Kör själv inte jätte mycket godis men 50/50.

Njae.... En hund i koppel vill gärna dra och undersöka. Husse finns ju ändå i andra änden. Utan koppel så "frågade" min tik mig hela tiden om hon "får" eller om hon ska fortsätta fot. Hennes blick var mer fäst på mig än på omgivninget när vi gick utan koppel. Med koppel så viste hon vart jag var hela tiden och förväntade sig ett ryck om hon gjorde något som jag ogillade. Så utan koppel får man "ett osynligt koppel" som är starkare än vilken kätting som helst.

Sen funkar det säkert inte på alla hundar. Men ointresset för husses vilja från min tik, förvandlades till total uppmärksamhet utan koppel.

[Kias Husse]

Har själv en 8 månaders hund. Min erfarenhet är att en 8 månaders hund ska jag inte ställa så hårda krav på. Eftersom jag inte tror på godis utan att en hund skall lyda sin ledare i flocken, vill jag vänta tills hunden är mentalt mogen att förstå varför den skall göra si eller så. Så mitt råd är att du skall väntat ett tag med lyndasträningen tills din hund är äldre. Att sätta gränser för din hund är något annat. Tex, inte vara i alla rum eller hoppa på folk är något annat. Om du vill fortsätta och tror på det, så är rådet att backa tillbaka lite och träna på det som den förstått vad det betyder och befäst att du är ledare.

Grunddresyr börjar du lägga första dagen du har hunden hemma!

Dock kan du inte via bestraffning och förmaningar styra valpen. Men du kan avleda när den gör fel och belöna när den gör rätt.

Ju tidigare du börjar med dressyren dessto bättre blir samspråket mellan hund och förare. Men kom ihåg att inte bestraffa valpen för fel, avled!

Belöna med godis/klappar/bus och lek, när den gör rätt.

[storviltsjägaren]

Grunddresyr börjar du lägga första dagen du har hunden hemma!

Dock kan du inte via bestraffning och förmaningar styra valpen. Men du kan avleda när den gör fel och belöna när den gör rätt.

Ju tidigare du börjar med dressyren dessto bättre blir samspråket mellan hund och förare. Men kom ihåg att inte bestraffa valpen för fel, avled!

Belöna med godis/klappar/bus och lek, när den gör rätt.

+1 grund dresyr/regler börjar iallfall ja lägga samma dag som valpen kliver över trösken hemma.

[Wizard]

Vad gäller lydnad och stadgeträning så är det något man skall pyssla med varje dag! Även om man är trött eller inte orkar...

Man behöver inte köra något extremt träningsprogram men det räcker med att de måste be om lov att få sin mat och bara på kommando.

När de skall gå över en tröskel så är det ett kanonbra tillfälle att träna sitt - varsegod.

Mina får ibland vänta riktigt länge på mat om de inte gör exakt som jag säger men det innebär att jag har sjukt bra stadga på dem och de kommer alltid in när jag kallar på dem och jag kan ge sitt-kommandot när som helst - även när de springer i full fart efter en hare!

När jag skaffade min första jakthund så fick jag ett tips och det var: -"man får den hund man förtjänar"... Det stämmer riktigt bra!

Sen det här hur gammal hunden skall vara när man börjar träna... Ja, det är upp till ekipaget men Ellen apporterade sitt första vilt vid 4 månaders ålder som jag sköt för henne och vid 6 månader hade hon apporterat mer vilt än vad jag kunde hålla ordning på så det finns inga regler, känn efter när er hund är redo helt enkelt! (även om 4 månader var lite i tidigaste laget men hon var ju helt på och gjorde allt rätt så det kändes helt ok!)

[eskimo1]

Vad gäller lydnad och stadgeträning så är det något man skall pyssla med varje dag! Även om man är trött eller inte orkar...

Man behöver inte köra något extremt träningsprogram men det räcker med att de måste be om lov att få sin mat och bara på kommando.

När de skall gå över en tröskel så är det ett kanonbra tillfälle att träna sitt - varsegod.

Mina får ibland vänta riktigt länge på mat om de inte gör exakt som jag säger men det innebär att jag har sjukt bra stadga på dem och de kommer alltid in när jag kallar på dem och jag kan ge sitt-kommandot när som helst - även när de springer i full fart efter en hare!

När jag skaffade min första jakthund så fick jag ett tips och det var: -"man får den hund man förtjänar"... Det stämmer riktigt bra!

Sen det här hur gammal hunden skall vara när man börjar träna... Ja, det är upp till ekipaget men Ellen apporterade sitt första vilt vid 4 månaders ålder som jag sköt för henne och vid 6 månader hade hon apporterat mer vilt än vad jag kunde hålla ordning på så det finns inga regler, känn efter när er hund är redo helt enkelt! (även om 4 månader var lite i tidigaste laget men hon var ju helt på och gjorde allt rätt så det kändes helt ok!)

Har drillat henne lätt sen första dan. Vid promenad så får hon sitta när det kommer en bil, hoppas rädda livet på henne nån gång med den manövern. Hon får även sitta vid mat och vid dörren då vi ska ut innan hon får ett varsegod. Hon kan även hit och vet vad jag vill då jag kallar men det var just det där med intresse för allt annat. Kan tillägga att vi har en flock med Rådjur kring oss och dom är hemskt intressant.

[Tobba]

Kanske lite offtopic men det här med att ställa krav på sin hund innan en viss ålder håller jag inte med om för fem öre! Det handlar om att använda sunt förnuft. Hundar är individer och mognar i olika takt, det handlar om att kunna läsa sin hund och ställa kraven därefter. När min hund var 5 månader hade jag krav på ovillkorlig inkallning och ovillkorligt stopp i viltsituationer. Det är inga konstigheter att ställa krav på en valp. Det är enligt min mening mycket enklare att ställa krav tidigt, då krävs det mindre jobb för att det ska sitta. Även tiken ställer krav på sina valpar.

[Kias Husse]

Kanske lite offtopic men det här med att ställa krav på sin hund innan en viss ålder håller jag inte med om för fem öre! Det handlar om att använda sunt förnuft. Hundar är individer och mognar i olika takt, det handlar om att kunna läsa sin hund och ställa kraven därefter. När min hund var 5 månader hade jag krav på ovillkorlig inkallning och ovillkorligt stopp i viltsituationer. Det är inga konstigheter att ställa krav på en valp. Det är enligt min mening mycket enklare att ställa krav tidigt, då krävs det mindre jobb för att det ska sitta. Även tiken ställer krav på sina valpar.

+1

Tänkvärt är att det inte går att kräva av hunden att den ska sitta på kommando första gången det tränas.

Men har du tränat kommandot typ 200 gånger med framgång, ja då kan man kräva även av en valp att den ovilkorligen skall kunna det!

Sen måste man formulera vad det betyder att ställa krav....... En valp, en vek hund och liknande, kan du inte straffa till lydnad. Eller jo det kan du men hur blir psyket på en sådan hund? Kraven kan ställas om, lek/belöning och avledning finns. Viss mån av bestraffning kan krävas men bör endast användas om hunden är "hård" eller om avledning inte fungerar.

[Pertan]

Har skrivit detta några gånger, lydnad har olika faser! inlärning, befästande, kravfas!

Skiljer man på dessa faser och verkligen jobbar i dessa så får man en lydigare jakthund, sen kan man göra detta olika, men om hunden inte förstår kan du inte gå vidare!

[SimonH]

Att hunden hamnat i trotsåldern är inget att oroa sig över. Det är fullt normalt och går vanligtvis över av sig själv i 10-15 års åldern, i samband med att pulsen slutar slå för gott.

Önskar man att hunden inte trotsar kommandon innan dess, och inte riktigt vet hur man skall gå till väga, brukar det vara klokt att söka sig till en kompetent hundinstruktör som kan ge mer handfasta råd än vad som är möjligt att förmedla på ett internetforum utan att ha sett varken hund eller förare.

Personligen skulle jag dock hålla mig undan från sk "hundpsykologer"och andra påhittade titlar, avsedda att ge legitimitet åt personer som i värsta fall endast gått en distanskurs utan krav på tidigare hunderfarenhet, och i bästa fall har lite tävlingsmeriter från avancerade tiggerilekar såsom tävlingslydnad, agility o dyl, som dessvärre har väldigt lite att göra med riktig vardagslydnad. Uppenbara varningssignaler brukar vara "Vi arbetar ENBART med mjuka belöningsbaserade metoder" samt en förkärlek för att skylla merparten av problemen på att hunden är "understimulerad".

När det gäller okontaktbara hundar så kunde man i tidningen Hundsport läsa en artikel där en känd svensk hundpsykolog förklarade att hundens hjärna prioriterar olika sinnen, och att hunden helt enkelt inte hör husse/mattes kommandon när den får doften av kaniner och löptikar i nosen.

Det är såklart rent jävla båg.

Om hundar rent biologiskt inte registrerar hörselintryck vid sådana retningar innebär det att erkänt duktiga hunddressörer på något outgrundligt vis ALLTID lyckas få tag i hundar med onormala kopplingar i hjärnan. Inte helt troligt..

Okontaktbara hundar handlar om dåligt genomförd dressyr, ofta kombinerat med ett mindre solitt ledarskapsförhållande.

Normalhundägaren tränar inkallning med valpen hemma på gräsmattan i störningsfri miljö. Därefter förväntar man sig att inkallning fungerar i alla miljöer och med en mängd olika retningar.

Att ett kommando fungerar på gräsmattan innebär inte att det fungerar på en asfaltväg, grusplan, i skogen etc. Hundar är miljöbundna i sin inlärning. Kommandot måste således tränas i olika miljöer för att fungera i olika miljöer.

Sen kommer retningar.

Det räcker ofta med att hunden nosar på en grästuva för att inkallningen ska fallera, helt enkelt för att man inte tränat kommandot med störningar och ställt krav på lydnad. Att då hoppas att hunden ska vända på visselsignal när den drar efter ett plötsligt uppdykande rådjur kan med fog anses en aning...naivt.

Steget från inkallning på störningsfri gräsmatta till fungerande inkallning under svåra retningar går således via MÅNGA successivt ökande retningar. Inkallning från pisstuvor, matskålar, andra människor, leksaker, när hunden är på väg bort, ökande avstånd, andra hundar, kastade bollar etc.

Viktigaste av allt är att alla svårighetsökningar sker i en sådan takt att hunden lyckas, att man är 95% säker att hunden lyder kommandot när det ges och att man kan och redan innan tänkt igenom hur man skall avbryta/korrigera olydnaden i de resterande 5% av fallen.

Det går att läsa spaltmeter om ämnet, men som sagt, en vardagslydnadskurs hos en kompentent instruktör brukar vara en bra grund att utgå ifrån.

[eskimo1]

Låter helt sunt det du skriver Simon. Skulle gått en kurs nu men den var givet fullbokad. Finns inte så många här ikring.

Men hur göra som nu när jag kallar in henne och hon får ett tokbryt och vill bara leka med husse. Springa ikapp henne finns ju inte. Höja rösten går inte heller för då blir hon bara vaksam då hon märker att husse är irriterad. Skriker inte på henne kan jag tillägga utan går bara upp ett läge i rösten.

Hade hoppats på att du skrev fel då du skrev "10-15 ÅR"

[skaneman]

Har också lite liknande problem med min hund, vanlig inkallning sitt och sånt funkar , men när hon e efter nått roligt då e de inte lätt, jag tror och erkänner att jag inte var konsekvent nog när hon var yngre och har låtit henne bli för självständig

Men får kämpa på

[Kias Husse]

Att hunden hamnat i trotsåldern är inget att oroa sig över. Det är fullt normalt och går vanligtvis över av sig själv i 10-15 års åldern, i samband med att pulsen slutar slå för gott.

Önskar man att hunden inte trotsar kommandon innan dess, och inte riktigt vet hur man skall gå till väga, brukar det vara klokt att söka sig till en kompetent hundinstruktör som kan ge mer handfasta råd än vad som är möjligt att förmedla på ett internetforum utan att ha sett varken hund eller förare.

Personligen skulle jag dock hålla mig undan från sk "hundpsykologer"och andra påhittade titlar, avsedda att ge legitimitet åt personer som i värsta fall endast gått en distanskurs utan krav på tidigare hunderfarenhet, och i bästa fall har lite tävlingsmeriter från avancerade tiggerilekar såsom tävlingslydnad, agility o dyl, som dessvärre har väldigt lite att göra med riktig vardagslydnad. Uppenbara varningssignaler brukar vara "Vi arbetar ENBART med mjuka belöningsbaserade metoder" samt en förkärlek för att skylla merparten av problemen på att hunden är "understimulerad".

"Mjuka belönigsbaserade metoder" funkar oftast bäst! Dvs man spöar inte en hund till lydnad, det gjorde dom på 1800-talet. En hel del har hänt sedan dess, då även på metoderna att fostra hundar (och barn)

Visst det kan funka! Men hur pålitlig blir den hunden?

Sen är det så att vissa hundar kräver hårdare tag. Då måste man göra vad som krävs. Men man bör ändå inte ta till mer våld än att målen uppnås och belöningarna kvarstår....

Att handgrippligen "fostra" en hund kan göra att den lyder föraren slaviskt, men kan vara en potentionell fara för det krypande barnet i perefirin.

Nu kan vi inte jämföra hundar och människor på samma villkor.... Men jag ändå fråga hur du skulle agera om tex din arbetgivare gav dig stryk så fort du gör något fel? Jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan den spöade vänder sig mot den födande handen!

[Flex]

Har aldrig tränar inkallning med Bamse bara det som fram kom i mitt förra inlägg huvud saken är att man gör det så de passar en egna behov alla är ju saliga i sin tro.

http://www.youtube.com/watch?v=c-CVwB4Jveg

Mvh.

[eskimo1]

Har aldrig tränar inkallning med Bamse bara det som fram kom i mitt förra inlägg huvud saken är att man gör det så de passar en egna behov alla är ju saliga i sin tro.

Mvh.

Som ni märkt är jag ingen expert på hundar men jag skulle tro det är en stor skillnad på en Rottis som lufsar i skogen och en jakthund som har viltdoft i näsan då det gäller inkallning. Men som sagt det är bara mina 5 öre, får se hur långt dom räcker Men det är ju bra att du hittat din metod som funkar för dig Flex. Önskar bara jag hittar min snart

[SimonH]

Låter helt sunt det du skriver Simon. Skulle gått en kurs nu men den var givet fullbokad. Finns inte så många här ikring.

Men hur göra som nu när jag kallar in henne och hon får ett tokbryt och vill bara leka med husse. Springa ikapp henne finns ju inte. Höja rösten går inte heller för då blir hon bara vaksam då hon märker att husse är irriterad. Skriker inte på henne kan jag tillägga utan går bara upp ett läge i rösten.

Hade hoppats på att du skrev fel då du skrev "10-15 ÅR"

Rent generellt brukar det handla om att du stegrat träningen för snabbt och inte fått grunderna att fungera ordentligt, dvs att inkallningen först är klar då hunden kommer fram och sätter sig framför/bredvid dig. Dessutom så kallar du på hunden i situationer då det är alldeles för osäkert om den kommer eller inte, samtidigt som du inte kan avbryta felbeteendet som då uppstår.

Med andra ord så förefaller det som att du istället för att lära hunden komma på inkallning mest fokuserar på att lära hunden ignorera inkallning. Det är å andra sidan förmodligen det vanligaste sättet i Sverige att "träna" inkallning, tyvärr. De flesta som har haft hund har gjort samma sak åtminstone någon gång.

Lösningen, rent generellt, handlar om att backa tillbaka i träningen. Börja om på en nivå där hunden hela tiden gör rätt och öka svårighetsgraden successivt i så små steg att hunden fortsätter att göra rätt.

Hundar tänker på sätt och vis i bilder, dvs de kopplar samman synintryck och ljudsignaler till ett kommando. T ex: Du tränar hunden hemma på gräsmattan att komma på visselsignal från 5m avstånd. Om du sedan backar ut till 30m och ger samma visselsignal så är det inte alls säkert att hunden reagerar eller kommer. Orsaken är att synintrycket skiljer sig för mycket från den situation den lärt sig koppla samman med kommandot.

Du måste således gradvis utöka antalet "bilder" i hundens huvud som den kopplar samman med kommandot.

I ovanstående exempel handlar det om att börja med ett litet steg bakåt ->inkallning -> hunden lyckas -> ett steg till -> inkallning -> hunden lyckas osv. På så vis kommer övergången mellan situationerna att ske "sömlöst" i hundens huvud genom att den uppfattar situationen som likadan och gör därför rätt. Allt eftersom hunden förstår och kopplar kommandot till fler situationer kan man utöka förflyttningen mellan inkallningarna till 1m, 2m, 5m osv. Men hunden avgör. Går man för fort fram och hunden inte förstår får man backa tillbaka och skynda långsammare.

Kan du sedan kalla in hunden från, säg 50m, och därefter byter miljö från gräsmattan till en grusplan, så innebär det en ny bild i huvudet på hunden. Du kan därför inte ta för givet att hunden förstår en inkallning på 50m, helt enkelt för att bilden skiljer sig från vad den kopplar samman med kommandot.

Således börjar du om på 5m på den nya platsen, men normalt kan du öka avståndet i förflyttningarna betydligt snabbare än första gången. Men återigen, hunden avgör vad som är lämplig förflyttning.

När man tränat målmedvetet i flera olika miljöer, säg 7-10 olika, så brukar hunden greppat att det gäller överallt. Då är det dags att öka störningarna, och givetvis fungerar det på samma vis: backa tillbaka, börja på kort avstånd och gör det enkelt för hunden att göra rätt.

Viktigaste av allt: Ge fan i att kalla på hunden om du inte är säker på att den kommer. Bättre vänta in ett bättre läge att kalla in den eller skynda åt motsatt håll så att hunden självmant springer efter dig varå du kan kalla in den (fungerar framförallt på valpar som ännu är ganska osjälvständiga).

Ovanstående tillvägagångssätt kan låta omständigt, men det är ett sätt att systematiskt träna in kommandot utan att behöva korrigera i tid och otid. Tränar man systematiskt med ökade retningar blir också den senare kravfasen betydligt enklare. Alternativet är att skynda snabbare och korrigera när hunden gör fel, vilket ställer krav på ett bra förhållande mellan hund och förare, samt att föraren faktiskt kan göra en korrigering som hunden förstår utan att det inverkar negativt på dressyren. Det är dock inte helt vanligt hos den normale hundägaren, varför det är ett ganska dåligt råd att ge utan att kunna se hund och förare.

Att kunna korrigera felaktiga beteenden är dock i mina ögon direkt nödvändigt för att nå framgång i den generella vardagsdressyren, eftersom man kan inte simulera alla upptänkliga situationer som kan uppstå. Hur mycket som krävs beror på hunden. För en del räcker en missnöjd grymtning, för andra krävs det mer. Det är dock dessvärre inget man lär sig av att läsa forum. Generellt upplever jag att folk korrigerar hellre än rätt, helt enkelt för att man inte vet vilken reaktion man vill uppnå från hunden och man kan inte se om hunden tagit åt sig eller inte, och man glömmer ofta att omedelbart visa hunden vad som är rätt.

Jag tänker dock inte försöka förklara djupare min syn på hur man bör gå tillväga, eftersom den skrivna texten lätt kan missuppfattas. För att kunna ge handfasta råd behöver man se hund och förare interagera, därav min rekommendation att söka sig till en kompetent instruktör som på plats kan lära föraren att både lära hunden, berömma den, och i de fall det behövs, korrigera/avbryta felbeteenden på rätt sätt. Det man däremot skall ha i åtanke är att korrigeringar är en ytterst liten del i dressyren, och kommer man på sig med att spendera mer än en liten bråkdel av träningen med att försöka korrigera felbeteenden så tränar man definitivt fel.

Ty grunden i hunddressyren är att om hunden inte gör rätt så gör jag som förare något fel.

[Pertan]

Låter helt sunt det du skriver Simon. Skulle gått en kurs nu men den var givet fullbokad. Finns inte så många här ikring.

Men hur göra som nu när jag kallar in henne och hon får ett tokbryt och vill bara leka med husse. Springa ikapp henne finns ju inte. Höja rösten går inte heller för då blir hon bara vaksam då hon märker att husse är irriterad. Skriker inte på henne kan jag tillägga utan går bara upp ett läge i rösten.

Hade hoppats på att du skrev fel då du skrev "10-15 ÅR"

Du bor ju i Luleå, har ju rätt bra hundfolk där uppe! PM

[SimonH]

"Mjuka belönigsbaserade metoder" funkar oftast bäst! Dvs man spöar inte en hund till lydnad, det gjorde dom på 1800-talet. En hel del har hänt sedan dess, då även på metoderna att fostra hundar (och barn) Visst det kan funka! Men hur pålitlig blir den hunden? Sen är det så att vissa hundar kräver hårdare tag. Då måste man göra vad som krävs. Men man bör ändå inte ta till mer våld än att målen uppnås och belöningarna kvarstår.... Att handgrippligen "fostra" en hund kan göra att den lyder föraren slaviskt, men kan vara en potentionell fara för det krypande barnet i perefirin. Nu kan vi inte jämföra hundar och människor på samma villkor.... Men jag ändå fråga hur du skulle agera om tex din arbetgivare gav dig stryk så fort du gör något fel? Jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan den spöade vänder sig mot den födande handen!

Jag har inte påstått att man ska spöa hunden till lydnad. Det jag vänder mig emot är den sk "nya skolan" där man under närmast sektlika former försöker tuta i folk att träning ENBART skall ske med belöning, och att minsta lilla "Nej!" innebär svåra psykiska men för hunden och en för evigt förstörd ägarrelation.

Det är rent båg, men dessvärre förekommer det rätt ofta i olika kurser där instruktören saknar reell erfarenhet av faktisk hunddressyr och har hundar som kan visa att deras metoder fungerar. Bara för att man pyntat 35 000 kr för en 20-dagars kurs i "hundpsykologi" innebär det inte att man kan dressera hundar eller för den skull faktiskt hjälpa folk till en bättre relation till sin hund. Det är helt horribelt att se hur många som skaffat sin första hund för ett par år sedan, därefter gått någon obskyr instruktörsutbildning, och sedan anser sig lämpliga att bedriva kursverksamhet för andra hundägare, trots att de knappt kan få sin egen hund att gå fot utan en köttbulle viftandes framför nosen. Därav min rekommendation att hitta en kompetent instruktör, vilket tyvärr ofta är lättare sagt än gjort

Att träna in beteenden huvudsakligen med belöningar i någon form (beröm, godis, osv) är inte på minsta vis något nytt, utan snarare en självklarhet för folk som tränar hund med framgång. Det man tagit bort i den "nya skolan" är den senare kravfasen då man ställer ett orubbligt krav på åtlydnad, vilket ofta innebär att någon form av korrigering krävs, dock i betyyydligt mindre omfattning än vad de mest rabiata, och vanligtvis skrämmande oerfarna, förespråkarna för den "nya skolan" låter påskina.

I vissa fall fungerar det dock helt utmärkt att skita i kravfasen, t ex tävlingslydnad och andra tidigare nämnda tiggerilekar i kontrollerade miljöer, men det skall inte förväxlas med vardagslydnad, eller för den delen lydnad i bemärkelsen "lydig hund".

Man måste således skilja på äpplen och päron.