Hoppa till innehåll

Vildsvinsförvaltning - hur gör du?


pfrep

Recommended Posts

Jag är nyfiken över hur det ser ut med förvaltningen av vildsvin på olika håll i landet. Jag inser att det är en mycket känslig fråga då vildsvinen på sina håll ställer till problem som kan leda till katastrofala konsekvenser för jordbruk etc men jag är ändå nyfiken på hur ni gör. 

 

Min uppfatttning är att de flesta(klokare) jägare resonerar kring sin avskjutning av övrigt vilt som en koefficient av hur mycket min mark producerar - utifrån det kan jag beräkna mitt uttag.

 

För att klargöra hur jag tänker använder jag rådjur som ett exempel. Om man har 100 ha mark att jaga på och den marken håller tre getter och en revirhävdande bock anser jag, räknat på att var get får ett kid, att man kan skjuta två kid per år och en bock varannat eller eventuellt var tredje år. Jag tror att de flesta jägare är så pass ansvarsfulla att de resonerar som jag när det gäller de flesta av våra vilt. 

 

Till ämnet då. Min uppfattning är att jakten på vildsvin har ökat väldigt mycket och att överskjutningen i vissa områden nästan är skrattretande. Handen på hjärtat, hur många av oss sätter oss ner i jaktlagen inför säsongen och går igenom hur många vildsvin vår mark bär och hur många vi kan skjuta kommande säsong?

 

Om vi använder samma exempel som ovan med 100 ha mark och att den håller en sugga som i snitt får fyra kultingar per kull och att hon får två kullar per år. Jag har läst(obs saknar källa trots att jag brukar vara väldigt petig med detta) att för att hålla bibehållen stam bör man skjuta av 40% av vildsvinen per år givet att det är rätt grisar som skjuts. Det innebär i detta fallet att man kan skjuta 4 vildsvin per år. Enligt studier i Agusas hägn (jöns-lennart agerar källa här) rör sig en sugga över ca 70ha när hon har smågrisar. Huruvida detta kan återappliceras i det vilda kan jag inte garantera. Min gissning(baserat på mina egna studier av vildsvin som rör sig mellan åtlar) är att man kan lägga till en del hektar på en sugga i det vilda. Detta kan innebära att samma sugga mest troligen besöker flera åtlar var natt och eventuellt flera marker. Hur många av markägarna räknar in grisarna som "sina"?

 

Jag har fått för mig att väldigt många inte resonerar likadant kring förvaltningen av vildsvinen som de gör med tex rådjur eller dov utan man tar chansen när den ges för "de är ändå omöjliga att skjuta bort"

 

Så till min fråga - hur beräknar ni avskjutningen av vildsvin i era jaktlag?

 

Nedan text är bara mina egna funderingar kring ämnet och egentligen irrelevant för frågeställningen men kan vara intressant och läsa om man undrar var mina funderingar kommer från samt min inställning i ämnet. 

 

Jag är en inbiten vildsvinsjägare och kan ärligt erkänna att jag troligen inte jagat hälften så mycket som jag gör om vi inte haft gris i våra skogar. Åteljakt är inget jag ägnar mig åt i någon större utsträckning utan det är primärt drevjakt som gäller. Jag har tillgång till, med sydsvenska mått mätt, relativt stora arealer mark och jag har under de senaste åren gjort rätt omfattande studier kring vildsvinens beteenden. Jag insåg(självklart) redan tidigt att det är ytterst lätt att åtla till sig gris. Jag har spårat grupper som rör sig flera kilometer under en natt och går från åtel till åtel i sitt fodersök. När morgonen närmar sig letar gruppen upp en lämplig tätting att ta daglega i och där blir dem. Kommande natt ger de sig ut igen, ibland i samma spår tillbaka och ibland vidare i skogarna till andra åtlar. Jag har använt mig av åtelkameror de senaste åren och är sedan länge uppe i tvåsiffrigt antal förbrukade såna. Detta har gjort att jag kunnat följa grupper och deras besök på mina foderplatser. För att räkna en grupp som stationär i min mark ska de besöka åteln var natt och oftast ta daglega på marken. Det är den gruppen jag utgår ifrån när jag beräknar mitt uttag. Hade jag utgått från att alla grisar på mina åtlar hör till mitt beräkningsunderlag hade jag garanterat övertrasserat mitt möjliga uttag mångdubbelt. 

 

Jag anser att man, precis som vid jakt av övrigt vilt, bör ha en avskjutningsplan även för vildsvin baserad på vad marken reproducerar. Ägnar man sig primärt åt drevjakt anser jag inte det vara lika viktigt förutom att man bestämmer sig vilka individer man är ute efter då drevjakt på gris är en relativt ineffektiv jaktform. Drevjagar man ett område för ofta väljer vildsvinen ett annat område att lägga sig i och man står snart utan svin på marken. Önskar man skjuta mycket vildsvin och ofta är det åteljakt som gäller och enligt mig är det vid åteljakt som det är synnerligen viktigt att tänka på förvaltningen.

 

En åtel, framförallt på vintern, drar till sig gris från stora arealer och samma grupp besöker ofta, precis som jag tidigare varit inne på, flera åtlar samma natt. Vid åteljakt försvinner egentligen de svåraste momenten som finns vid hundjakt - att grisarna ska vara i marken, att de ska passera förbi en passare och sist men troligen viktigast; störningsmomentet. Skjuter man en gris på en åtel kan man ofta få läge på flera till samma kväll/natt men även kommande kvällar/nätter. Jag har grannar på mina marker som sitter på småplättar(under 20ha) med en åtel och skjuter gris flera gånger i månaden för att sälja köttet och dryga ut plånboken. Detta är att ta det till det extrema och jag tror(hoppas) att denna typen av jägare är underrepresenterade.   

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

En annan fråga är om antalet vildsvin på en mark är viktigt ur ett adaptivt förvaltningsperspektiv? Vi har i jaktlagen att viltstamarnas utvecklig ska ske med hänsyn till allmäna och enskilda intressen vilket gör vikten av samverkan i större områden viktig. För egen del så tror inte jag antalen är så avgörande ur ett förvaltningsperspektiv. Då kanske man hellre ska se till effekterna av stamen, tex skadebilden i lantbruk och hos allmänhet eller kanske trafikolyckor som lämpligare indikatorer. Oavsett är väl det viktigaste att man i alla fall har ett mål och en handlingsplan med förvaltningen. Sen kan man peta i siffor om hemområden, antal kultingar per år etc, men det viktigaste är nog ändå att samverka över större områden med en förankring hos så väl markägare, arrendatorer och jägare och faktiskt börja någonstans. Ett försök till förvaltning om än på ett mindre område är i alla fall ett steg åt rätt håll.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag tror ni kan glömma detta. Utvecklingen pekar på att det inte finns bönder kvar i framtiden. Och då minskar behovet av skyddsjakt. Drevjakt en gång om året skummar bara ytan. Så vi kommer att vada i grisar på sikt.

Utan åteljägarna så vore stammen bra mycket större redan nu. Endast jordbruket som håller den nere något så när.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

En annan fråga är om antalet vildsvin på en mark är viktigt ur ett adaptivt förvaltningsperspektiv? Vi har i jaktlagen att viltstamarnas utvecklig ska ske med hänsyn till allmäna och enskilda intressen vilket gör vikten av samverkan i större områden viktig. För egen del så tror inte jag antalen är så avgörande ur ett förvaltningsperspektiv. Då kanske man hellre ska se till effekterna av stamen, tex skadebilden i lantbruk och hos allmänhet eller kanske trafikolyckor som lämpligare indikatorer. Oavsett är väl det viktigaste att man i alla fall har ett mål och en handlingsplan med förvaltningen. Sen kan man peta i siffor om hemområden, antal kultingar per år etc, men det viktigaste är nog ändå att samverka över större områden med en förankring hos så väl markägare, arrendatorer och jägare och faktiskt börja någonstans. Ett försök till förvaltning om än på ett mindre område är i alla fall ett steg åt rätt håll.

 

jag uppskattar inlägg som är bidragande till diskussionen - dvs ett sånt som ditt.

 

jag håller absolut med dig, en förvaltningsplan likt ett älgvårdsområde vore det optimala. precis som när det gäller övriga vilt handlar det inte om att maximera antalet djur i ett område utan att finna en lämplig nivå av djur inom en viss areal som håller alla nöjda. även om man absolut inte kan jämföra skadorna blir inte en markägare speciellt lycklig om man låter bli att skjuta exempelvis rådjur för att man vill maximera den stammen på ett område.  

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag tror ni kan glömma detta. Utvecklingen pekar på att det inte finns bönder kvar i framtiden. Och då minskar behovet av skyddsjakt. Drevjakt en gång om året skummar bara ytan. Så vi kommer att vada i grisar på sikt.

Utan åteljägarna så vore stammen bra mycket större redan nu. Endast jordbruket som håller den nere något så när.

 

jag uppskattar inlägg som är bidragande till diskussionen - dvs inte ett sånt som ditt.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Du vill inte förstå att vildsvinsstammen är avhängande annat än nöjesjakt?

En enkel matte :) ensamt så skjuter jag fler grisar om året än jaktlagen. Hade jag inte skjutit under dessa år så hade stammen lokalt varit säg 1000 djur större.  Detta då på mina 300 hektar. Jaktlagen förfogar över tusentals hektar. Ok, mycket är då ren skog där grisen finns i mindre täthet. Men enkelt uträknat, lagen kan aldrig hålla stammen i shackt genom enstakat jakter om året. Grisjakt är ett dagligt jobb. Att bara gå ut när det passar med ledighet, väder, familj osv. räcker inte.

Man kan ha hur fina förvaltningsplaner som helst, men ingen kommer att hinna hålla planen.

Ser jag till mitt närområde, dessa mjölkbönder som håller landskapet öppet på tusentals hektar. Dom skyddsjagar fler grisar än lagen tillsammans. När behovet av skyddsjakten är borta så kommer en ny grisexplosion.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Vi har en situation som liknar det exempel föreskrivet ovan där jag har familjegården, många småplättar där det skjuts (ibland relativt intensivt) och en del större marker utan egentligt jattryck alls,

 

det som uttalas hemavid med anledning av detta är att man får försöka att titta på antalet obs:ar och spår, för att göra sig en bild av antalet djur inte bara på marken men som passerar, vi anpassar avskjutningen mot det och antalet kultingar som de, en, två mer stationära suggorna visar sig ha. Givetvis misslyckas vi i detta hemma vid då jakten enbart är social hundjakt, jaktåret 2012 sköts det 6 vildsvin av en tänkt avskjutning om kanske 10-12 djur.

 

Nu löser sig detta organiskt om än kanske inte idealiskt med att omkringliggande överskjutare och en del majsodlares insatser medför en påtaglig påverkan även på våra 142 hektar. För framtiden ser jag det som naturligt att detta kommer att klinga av, så roligt är det inte att sitta i en koja/torn, så rik blir man inte av att sälja skjutna vildsvin och slutligen så jämnas det helt sonika ut, även om det idag sker över urtag,

 

det värsta jag har hört talas om är 27 eller om det var 29 vildsvin på 60 hektar och en säsong. Å andra sidan kan man vända på det om man under ett år utan åtling, ty så har det varit enligt uppgiften har kunnat skjuta så många vildsvin på en så pass begränsad mark, då finns det för många av dessa lokalt. /Christian

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Intressant diskussion.

Är väl få djur som splittrar oss jägare så som grisarna.

De som även äger/brukar jordbruksmark vill väl överlag minska populationerna så mycket det går.

Andra gör vad de kan för att få fasta etableringar.

Kanske kanske hade jag lagt ner mindre resurser på att stödja grisarna på min jaktmark om bönderna några km därifrån hade låtit mig jaga där utan att ta hutlöst betalt.

Men det är ju helt och hållet deras beslut...

  • Like 2
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Du vill inte förstå att vildsvinsstammen är avhängande annat än nöjesjakt?

En enkel matte :) ensamt så skjuter jag fler grisar om året än jaktlagen. Hade jag inte skjutit under dessa år så hade stammen lokalt varit säg 1000 djur större.  Detta då på mina 300 hektar. Jaktlagen förfogar över tusentals hektar. Ok, mycket är då ren skog där grisen finns i mindre täthet. Men enkelt uträknat, lagen kan aldrig hålla stammen i shackt genom enstakat jakter om året. Grisjakt är ett dagligt jobb. Att bara gå ut när det passar med ledighet, väder, familj osv. räcker inte.

Man kan ha hur fina förvaltningsplaner som helst, men ingen kommer att hinna hålla planen.

Ser jag till mitt närområde, dessa mjölkbönder som håller landskapet öppet på tusentals hektar. Dom skyddsjagar fler grisar än lagen tillsammans. När behovet av skyddsjakten är borta så kommer en ny grisexplosion.

 

Se där, det var väl inte så svårt :) 

 

Jag vill klargöra en sak vilket kanske inte har framkommit tidigare, jag är inte ute efter att vi ska maximera antalet djur med följden att de stackars bönderna blir drabbade.

 

varför sitter jag själv på åtel ibland? jo det är av den enkla anledningen att vi inte kommit upp i tillräcklig avskjutning under drevjakterna. därför vill det till att man skjuter några åtelgrisar då och då.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

På något sätt har det blivit så att markägarnas tillgångar ska vara fria för stadsbor. Utan dessa hobbyidgare så fanns det nog inga vildsvin.

Själv så har jag inget emot grisarna utan tycker att dom ska finnas. Men inte i den mängden som idag på sina ställen.

Med jämna intervaller så klagas det på att tillväxten av nya jägare inte är tillräcklig. Har förmodligen sin förklaring i att landsbygden töms på folk. En heltidsarbetande bonde har väldigt lite tid över för hobby.  När jordbruket rusar mot fullständig kollaps med överljudsfart så blir det änu färre på landet. Tills, veganerna flyttar ut för att leva av jorden. Dom är vanligen jaktmotståndare också. Men mördarsniglar jagas av alla :)

Grisen har samma status i odlingslandskapet som mördarsniglar. Klipp den så fort den dyker upp i odlingen.

Sen måste medborgaren ta sin del av ansvaret att landsbyggden dör ut. Man ställer krav på djurhållningen, inget fel i det, men köper den maten som är utanför den djurhållningen.

Varje gång jag gör köttbullar så funderar jag på hur ICAs färdiga kan vara billigare än mitt råmaterial? Och deras har energin och transporten inräknad också.

Hos oss så är industrimaten obefintlig. Händer nån gång av lättja att något helfabrikat köpes, men inte ofta. Men går man in i en livsmedelsbutik så är det bara det som finns i stora mängder. Alltså måste det vara det som går mest. Så hästkött säljs i mängd :) Hästkött som sådant är prima kött och fler borde uptäcka detta.

Allt detta anknyter till grisförvaltningen som ni förstår. Katastrof vore det om gris började förvaltas på samma sätt som älgen. Av stadsbor för stadsbor.

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Att tala om vildsvin är i en del områden som att svära i kyrkan, nå väl ska ge min syn.

 

För en hantering av dessa vildsvin är inte helt enkel,, man måste först och främst tala och förstå hur det hänger samman.!

Dvs vad är hanterbart för jordbruket inom vårt jaktområde.? och jag menar nu inte på just dina 50-100 eller 1000ha!

Nej vi måste se i ett större perspektiv, låt säga 20 000ha  

Och jag vill påstå att redan här stöter man på den första skaran av bekymmer!

 

På en areal om ca 20 000ha så kan man helt krasst utgå ifrån att de finns åtminstone 10 jaktarrendatorer som vill ha fler vildsvin än övriga!

Finns det sedan ett antal arrendatorer som inte är från orten så blir det än värre,, för dessa går troligen inte att påverka lokalt.?

Plus att dessa allt som oftast har betalt stora summor för just jakten 100-300:-/ha är inget ovanligt..

 

Men nu kommer det mera över-skyggande problemet,,,! till vem har de då betalat detta då arrendet?

Jo tyvärr till förra jordbrukarens generation 2 alt 3............ dessa som allt som oftast inte jagar, och som nu sitter med jobb i stor-stan.

Tyvärr..! och oftast så skiter dessa troligen stora stycken i det lokala jorbruket!!! alternativt så känner de överhuvudtaget inte till att det finns problem? 

 

Vildsvinsbökandet,,Ja det ser de mest bara som exotiskt, fast med viss fasa,!, jösses bara de inte går och äter upp påskliljorna eller rosorna!

Man har helt enkelt föräldragården som ett sommarhus, detta som man på sin höjd besöker under några korta intensiva veckor i juni-juli, möjligen i augusti?

Så länge arrendet bara kommer in och man kan åka på sin förväntade utlandssemester, alternativt skidsemester eller annat så är man nog troligen nöjd!

 

Det är oftast rent omöjligt för det lokala jaktlaget att hänga med i dessa upptrissade arrendepriserna!

Men det är dessa som nu står med svarte-petter pga de skador som uppkommer..

Nu när granngården ca 5km bort där de lokala jägarna har jakträtten nu börjar med stordrift, detta tackvare att sonen på gården nu satsar stort på vall, spannmål och ibland majs grovfoder etc.

Är denna sonen sedan hårt driven eller engagerad i, eller av LRF.?  så blir tillvaron minst sagt besvärlig för det lokala jaktlaget.!

 

 

Inte helt enkelt att lösa vill jag påstå.

 

 

/B

.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Att tala om vildsvin är i en del områden som att svära i kyrkan, nå väl ska ge min syn.

För en hantering av dessa vildsvin är inte helt enkel,, man måste först och främst tala och förstå hur det hänger samman.!

Dvs vad är hanterbart för jordbruket inom vårt jaktområde.? och jag menar nu inte på just dina 50-100 eller 1000ha!

Nej vi måste se i ett större perspektiv, låt säga 20 000ha

Och jag vill påstå att redan här stöter man på den första skaran av bekymmer!

På en areal om ca 20 000ha så kan man helt krasst utgå ifrån att de finns åtminstone 10 jaktarrendatorer som vill ha fler vildsvin än övriga!

Finns det sedan ett antal arrendatorer som inte är från orten så blir det än värre,, för dessa går troligen inte att påverka lokalt.?

Plus att dessa allt som oftast har betalt stora summor för just jakten 100-300:-/ha är inget ovanligt..

Men nu kommer det mera över-skyggande problemet,,,! till vem har de då betalat detta då arrendet?

Jo tyvärr till förra jordbrukarens generation 2 alt 3............ dessa som allt som oftast inte jagar, och som nu sitter med jobb i stor-stan.

Tyvärr..! och oftast så skiter dessa troligen stora stycken i det lokala jorbruket!!! alternativt så känner de överhuvudtaget inte till att det finns problem?

Vildsvinsbökandet,,Ja det ser de mest bara som exotiskt, fast med viss fasa,!, jösses bara de inte går och äter upp påskliljorna eller rosorna!

Man har helt enkelt föräldragården som ett sommarhus, detta som man på sin höjd besöker under några korta intensiva veckor i juni-juli, möjligen i augusti?

Så länge arrendet bara kommer in och man kan åka på sin förväntade utlandssemester, alternativt skidsemester eller annat så är man nog troligen nöjd!

Det är oftast rent omöjligt för det lokala jaktlaget att hänga med i dessa upptrissade arrendepriserna!

Men det är dessa som nu står med svarte-petter pga de skador som uppkommer..

Nu när granngården ca 5km bort där de lokala jägarna har jakträtten nu börjar med stordrift, detta tackvare att sonen på gården nu satsar stort på vall, spannmål och ibland majs grovfoder etc.

Är denna sonen sedan hårt driven eller engagerad i, eller av LRF.? så blir tillvaron minst sagt besvärlig för det lokala jaktlaget.!

Inte helt enkelt att lösa vill jag påstå.

/B

.

Sammanfattningsvis så kan man också säga att fler jägare inser att ett jaktarrende faktiskt inte innebär enbart rättigheter utan faktiskt också skyldigheter. För vissa ett mindre trevligt uppvaknande..

Men oavsett hemområdem etc. Någon måste börja och bara se till alla möjliga hinder gör inget enklare. Om man så börjar med 1000ha så är man på rätt väg.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Undrar om det är tänkbart att grisförvaltning  över stora områden är möjligt. Grisen är för mycket lokal.

Antag att målet är satt ett antal gris i storområdet, och teoretisk avskjutning skulle vara 4/100 hektar exempel). När jag skjutit 4 så ska jag lämna resten av sädesfälten till grisarna, annars blir det överuttag?

Ingen säger det högt till mig men gissar att redan idag så tycker vissa att jag skjuter för mycket gris på åkrarna. Dom med foderautomater räknar stammen som sin, dom föder ju dom.

Sen är det för sent att jaga dom i säden. Dom ska jagas innan, hela året på åkrarna. Inte i skogen.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Sammanfattningsvis så kan man också säga att fler jägare inser att ett jaktarrende faktiskt inte innebär enbart rättigheter utan faktiskt också skyldigheter. För vissa ett mindre trevligt uppvaknande..

Men oavsett hemområdem etc. Någon måste börja och bara se till alla möjliga hinder gör inget enklare. Om man så börjar med 1000ha så är man på rätt väg.

 

Visst är det nog så, men man kan inte bortse från att detta är en del i den stor problembilden.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Ingen har väl missat det senaste om grisarna i Kalmar. I trakten där hästen vart anfallen så ligger det stora gårdar, man kan undra hur dom förvaltar?

Jag har bekanta med häst där och dom ser grisar ofta, även inne i hagen.

Sen att som en markägare göra det till en kommunal angelägenhet att hålla stammen nere är nog fel tänkt :) ansvaret ligger hos den som har jakträtten.

Sen som LST gjort att låta jakten ske med lampa på bössan är bra. Att drevjägare blir vansinga gör inget, dom jagar ju ändå inte många grisar :)

Ska stammen ner så är det nog till att alla går ut och gör vad som går för att få ner stammen. Lärdomen borde vara för dom som precis fått gris till sina marker, skjut så fort ni ser en.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Undrar om det är tänkbart att grisförvaltning  över stora områden är möjligt. Grisen är för mycket lokal.

Antag att målet är satt ett antal gris i storområdet, och teoretisk avskjutning skulle vara 4/100 hektar exempel). När jag skjutit 4 så ska jag lämna resten av sädesfälten till grisarna, annars blir det överuttag?

Ingen säger det högt till mig men gissar att redan idag så tycker vissa att jag skjuter för mycket gris på åkrarna. Dom med foderautomater räknar stammen som sin, dom föder ju dom.

Sen är det för sent att jaga dom i säden. Dom ska jagas innan, hela året på åkrarna. Inte i skogen.

 

Jag arrenderar skogsmark. Darfor jagar jag dem dar. Atminstone sa lange jag inte kan knalla in pa bondens mark och jaga dar.

Den dagen han betalar mig eller atminstone later mig gora det gratis (skrivet avtal) sa kan jag sluta jaga dem pa min mark.

Fram tills dess sa ar bondernas gnall just gnall. Nu talar jag bara om vissa individer dar jag har lite insikt. Pa andra hall ar det sakert en helt annan och mycket varre situation. Och om dina jaktgrannar gnaller pa att du skjuter for mycket i dina havre falt (eller vad du nu odlar) sa beter de sig i mina ogon valdigt konstigt...

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Verkar vara en vanlig åsikt, att bara jaga gris om det är gratis eller bättre, betalt för det. Ändå kan man kanske säga att grisplågan beror på att jägarna inte klarar av att skjuta tillräckligt där dom jagar. Fast dom skyller på markägarna.

Älglagen räknar glatt in åkermarken i tilldelningen :) Men håller med, om man inte får jaga på öppen mark så låter man bli

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Walne, varför skulle jag betala extra för att jaga där istället för att hjälpa grisarna att etablera sig på min mark?

Så med den inställningen så tror du på allvar att en markägare ska be dig om hjälp? När du dessutom gör vad du kan för att få mer gris? Hua.. Inte konstigt det blir konflikter på vissa håll!

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Undrar om det är tänkbart att grisförvaltning över stora områden är möjligt. Grisen är för mycket lokal.

Antag att målet är satt ett antal gris i storområdet, och teoretisk avskjutning skulle vara 4/100 hektar exempel). När jag skjutit 4 så ska jag lämna resten av sädesfälten till grisarna, annars blir det överuttag?

Ingen säger det högt till mig men gissar att redan idag så tycker vissa att jag skjuter för mycket gris på åkrarna. Dom med foderautomater räknar stammen som sin, dom föder ju dom.

Sen är det för sent att jaga dom i säden. Dom ska jagas innan, hela året på åkrarna. Inte i skogen.

Nej, den är inte så lokal som man kan tro. Steg ett är att sluta prata om mina och dina grisar. Klarar man det är man långt fram. Sen så är vi kanske fel ut i Sv då vi pratar om enbart en typ av grupp grisar. Inom forskning i övriga Europa så pratar man om kanske 10 olika grupper, beroende på årstid, föda osv.. Oavsett, heller göra något än inget alls..

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jakt är en form av markanvändning och brukarrätt som följer markägandet. Precis som rätten att bedriva jord- och skogsbruk.Alla har dock inte samma inriktning på sitt brukande, och så lär det väl fortsätta vara om vi inte ska förstatliga och införa planhushållning... Jag äger min mark i första hand för att skapa en attraktiv miljö runt mitt boende, där jakten är primär och mitt jord- och skogsbruk är anpassat till mina primära intressen. Ska det vara förbjudet? Jag åberopar min grundlagsskyddade ägar- och brukarrätt precis lika mycket för att värna detta, som somliga gör för att slippa alltför långtgående naturvårdsinskränkningar.

 

Vi vill inte hamna i samma sits som nere på kontinenten, där ingen längre bedriver jakt i de områden där skadorna är värst. Ju dyrare det blir (oavsett om det handlar om arrenden, kompensation för skador, eller både och), desto mindre intresse kommer det finnas för att jaga just där. Samma sak när det gäller detaljerade krav på arbetsinsatser. Samtidigt möter jag närmast varje dag diskussionen om att det inte går att komma åt jaktmarker som ny jägare.

 

Påståenden om att jakt bara är en hobby hjälper knappast på vägen mot samsyn, och i synnerhet inte om man kombinerar den åsikten med tanken att grannar eller grannarrendatorer ska kunna ställa krav på hur ofta man utövar sin hobby (och inte minst när). Ska det vara förbjudet att vara bortrest under normal semestertid för att man har ett jaktarrende? För att man äger mark? Knappast rimligt. Ska någon annan få jaga och beskatta de stammar man själv betalar för att beskatta hållbart, som de själva vill? Och utan att det medför minskade arrendekostnader? Knappast... Däremot är det självfallet rimligt med en dialog om lämpliga stammar, lämpligt jakttryck i tid och rum och vad det är rimligt att betala för jakten om det finns krav och begränsningar. På samma sätt som en arrendebonde kommer ställa krav på att arrendet anpassas till avkastningen och arbetsinsatsen som krävs för brukandet, så kommer jag som jakträttsarrendator att göra det. Är dealen för dålig kommer ingen av oss arrendera brukarrätten.

 

All erfarenhet visar att där man har problem krävs mer jakt, inga andra åtgärder kommer att lösa problemen. För att få till en fungerande förvaltning krävs det samverkan, samverkan och åter samverkan och en vilja att finna fungerande kompromisser. Jag säger inte att det är enkelt, men jag tror att det går att hantera. Det kommer dock inte gå om man inte har förståelse för att vi alla är brukare och att våra intressen delvis är motstående men fortfarande kan vara legitima.

  • Like 2
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne ...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Läser
  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    • Inga registrerade användare tittar på detta sida.
×
×
  • Skapa ny...