Hoppa till innehåll

Stoppsignal/ro i uppflog


Sun Flower

Recommended Posts

Jag har ju som några redan vet problem med eftergångar. Nu behöver jag tips på hur jag kan träna på detta. Problemet är att jag inte har tillgång till någon mängdträning på fågel. Det jag gör nu är att jag försöker hitta tillräckligt starka störningar utan fåglar att träna på.

Jag har testat att blåsa stopp när hon springer i full fart från mig och leker med ena labben, jag viftar precis framför nosen på henne med en "visionsripa" och kastar iväg den från henne och blåser stopp, jag smusslar med en visionsripa på promenaderna och kastar över henne när hon kommer i full fart och liknande övningar. Allt det här funkar bra men jag skulle vilja ha uppslag på fler övningar/hjälpmedel som liknar ett riktigt uppflog ännu mer för att öka retningen.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Har du testat att slänga ut en apport medans hon är på väg in med förra apporten, då lär hon sig rätt snart att hon får hämta nr 2 när nr1 är inne!

Sen bör du hämta nr 2 själv ibland och hon sitter plats.

Du kan göra dina övningar svårare med att lägga till skott!

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Har du testat att slänga ut en apport medans hon är på väg in med förra apporten, då lär hon sig rätt snart att hon får hämta nr 2 när nr1 är inne!

Sen bör du hämta nr 2 själv ibland och hon sitter plats.

Du kan göra dina övningar svårare med att lägga till skott!

Bra tankar! Det ska jag prova. Jag har provat att lattja upp henne genom att vifta en visionsripa, kasta upp den och blåsa stopp. Sedan kastar jag en till visionsripa och en dummy medan hon sitter. Sedan hämtar jag riporna och hon får hämta dummyn som belöning om hon suttit kvar. Det funkar, men det kan krävas en harkling eller två...
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Såg någon tidning där dem band vingar på dummies och sköt i apport kastare. Fjärrutlöste dem. Med styrningen från en radiostyrd bil.

Både small och flög.

S

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Såg någon tidning där dem band vingar på dummies och sköt i apport kastare. Fjärrutlöste dem. Med styrningen från en radiostyrd bil.

Både small och flög.

S

Känns lite MacGyver över den lösningen. :thumbsup: Skulle gärna pröva men är alldeles för oteknisk för att få till en sådan lösning. Kanske att man kan gömma sambon i en buske så får hon skjuta upp dummyn.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Har du testat att slänga ut en apport medans hon är på väg in med förra apporten, då lär hon sig rätt snart att hon får hämta nr 2 när nr1 är inne!

Sen bör du hämta nr 2 själv ibland och hon sitter plats.

Du kan göra dina övningar svårare med att lägga till skott!

 

 

Bra tankar! Det ska jag prova. Jag har provat att lattja upp henne genom att vifta en visionsripa, kasta upp den och blåsa stopp. Sedan kastar jag en till visionsripa och en dummy medan hon sitter. Sedan hämtar jag riporna och hon får hämta dummyn som belöning om hon suttit kvar. Det funkar, men det kan krävas en harkling eller två...

 

Då du gör på det viset skapar du en förväntan hos hunden att den ska apportera. Inget som främjar ett stabilt sitt och stadga enligt mitt sätt att se på saken. Då jag kommenderat stopp/stanna så är det det som gäller. Därför brukar jag under träning inte ha någon aktivitet kopplad till stoppet direkt efter. Sämsta övningen jag vet är när man försöker kombinera stadga med apportering. Sen vet jag att det förekommer på många kurser ändå. Om man måste korrigera sin hund ofta har man gjort övningen för svår eller gått för fort fram. Vet att jag på någon kurs för länge sedan varit med om att man mer eller mindre skulle försöka ”lura” hunden att förbryta sig så att man fick ge en korrigering men det är inget som jag tycker tillför någonting snarare tvärtom. Mina hundar vet vad nej betyder och jag använder det när jag måste men inte mer än så.

 

Däremot kan man gärna lära hunden att skott betyder stanna. Går rätt fort lära dem när stoppet väl sitter. Då skjuter man ett skott följt av stoppkommando direkt efter, brukar inte ta många repetiotioner innan hunden stannar direkt i skottet. Skott ska ju helst inte betyda någonting särskilt, man ska inte träna in en förväntan den kommer med tiden ändå. Är väl lite annars för dem som har kontinentala hundar och måste göra eftersöksgrenarna för att få starta på jaktprov fält/fjäll eller skog.

 

Apportering tränar man på utlagda objekt eller att man kastar ut dem när hunden inte ser. När vi hade Weimaraner så körde man rätt mycket apportering i vatten men minst en vecka före blev det ingen apportering alls då var vi bara och kastade och sköt utan att hunden fick hämta en enda gång. Vilket också fick till följd att när vi var på prov så var det enda som rördes på hunden i skottet var att öronen som åkte upp en liten aning.

 

Har inte kört någon egentlig mändgträning på fåglar med mina hundar för att få ett fungerande stopp. Har tränat på visionripa i olika miljöer och avstånd sen när det fungerat så har vi tränat vid några tillfällen på duvor och det har inte varit några problem. Varit lite svårare sedan i skarpt läge då skogsfåglarna startar och flyger flackare med större retning för hunden som följd men det har ändå gått vägen.

 

Du kanske har någon kamrat som kan kasta visionsripan när hunden är en bit bort från dig och gärna att han kastar den en bit bortanför hunden för att hunden ska få fler minnesbilder som påminner om en verklig situation. Olika vinklar avstånd miljöer etc.

 

Har tidigare haft en sprättbur som man hade ett snöre i för att lösa ut. Även haft ett gammalt fiske spö som jag monterade bort veven och satte dit skruvdragaren på axeln och hade plastremsor som fladdrade. Provade någon gång att lägga fiskelinan slalom på gräsmattan så att den hoppade och for zick zack fram för att trigga lite extra, vilket den också gjorde :-)

bara fantasin sätter stopp på vad man kan hitta på.

 

Det är väldigt viktigt att man även tränar i den typ av miljö som man ska jaga i. Bara för att hunden kan sitt på gräsmattan så innebär det inte per automatik att det fungerar i skogen eller ute på en myr. Samma sak med avståndet där måste man också gå stegvis fram.

 

mvh

broder tuck

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Väldigt matnyttigt svar, som vanligt. :thumbsup:

Då du gör på det viset skapar du en förväntan hos hunden att den ska apportera. Inget som främjar ett stabilt sitt och stadga enligt mitt sätt att se på saken. Då jag kommenderat stopp/stanna så är det det som gäller. Därför brukar jag under träning inte ha någon aktivitet kopplad till stoppet direkt efter. Sämsta övningen jag vet är när man försöker kombinera stadga med apportering. Sen vet jag att det förekommer på många kurser ändå. Om man måste korrigera sin hund ofta har man gjort övningen för svår eller gått för fort fram. Vet att jag på någon kurs för länge sedan varit med om att man mer eller mindre skulle försöka ”lura” hunden att förbryta sig så att man fick ge en korrigering men det är inget som jag tycker tillför någonting snarare tvärtom. Mina hundar vet vad nej betyder och jag använder det när jag måste men inte mer än så.

Jag förstår hur du menar och håller med. Jag brukar dessutom inte alltid låta hunden apportera utan det blir någon gång ibland och då mer som belöning än som träning. Sedan skiljer jag på korrigering och korrigering. Harklingarna jag pratar om är mer som ett påpekande att "nu blev det fel, vi försöker igen" det är inget som hunden blir låg av. Ska jag korrigera i den vanliga betydelsen, alltså att hunden blir lite låg, så ska det vara när hunden verkligen kan en sak men struntar i det inte när hunden gör "fel" pga. att jag inte lärt henne ordentligt eller att jag gjort övningen för svår.

 

Däremot kan man gärna lära hunden att skott betyder stanna. Går rätt fort lära dem när stoppet väl sitter. Då skjuter man ett skott följt av stoppkommando direkt efter, brukar inte ta många repetiotioner innan hunden stannar direkt i skottet. Skott ska ju helst inte betyda någonting särskilt, man ska inte träna in en förväntan den kommer med tiden ändå. Är väl lite annars för dem som har kontinentala hundar och måste göra eftersöksgrenarna för att få starta på jaktprov fält/fjäll eller skog.

Min tanke är att lära henne att uppflog betyder stanna och skott betyder just ingenting. (...och svordomen efter skott betyder "du kan lika gärna sitta kvar för husse missade igen... ;) )

 

Apportering tränar man på utlagda objekt eller att man kastar ut dem när hunden inte ser. När vi hade Weimaraner så körde man rätt mycket apportering i vatten men minst en vecka före blev det ingen apportering alls då var vi bara och kastade och sköt utan att hunden fick hämta en enda gång. Vilket också fick till följd att när vi var på prov så var det enda som rördes på hunden i skottet var att öronen som åkte upp en liten aning.

Kastar du aldrig så att hunden ser? Jag försöker träna både markeringar och dirigeringar med mina hundar.

 

Har inte kört någon egentlig mändgträning på fåglar med mina hundar för att få ett fungerande stopp. Har tränat på visionripa i olika miljöer och avstånd sen när det fungerat så har vi tränat vid några tillfällen på duvor och det har inte varit några problem. Varit lite svårare sedan i skarpt läge då skogsfåglarna startar och flyger flackare med större retning för hunden som följd men det har ändå gått vägen.

 

Du kanske har någon kamrat som kan kasta visionsripan när hunden är en bit bort från dig och gärna att han kastar den en bit bortanför hunden för att hunden ska få fler minnesbilder som påminner om en verklig situation. Olika vinklar avstånd miljöer etc.

 

Har tidigare haft en sprättbur som man hade ett snöre i för att lösa ut. Även haft ett gammalt fiske spö som jag monterade bort veven och satte dit skruvdragaren på axeln och hade plastremsor som fladdrade. Provade någon gång att lägga fiskelinan slalom på gräsmattan så att den hoppade och for zick zack fram för att trigga lite extra, vilket den också gjorde :-)

bara fantasin sätter stopp på vad man kan hitta på.

 

Det är väldigt viktigt att man även tränar i den typ av miljö som man ska jaga i. Bara för att hunden kan sitt på gräsmattan så innebär det inte per automatik att det fungerar i skogen eller ute på en myr. Samma sak med avståndet där måste man också gå stegvis fram.

 

mvh

broder tuck

Perfekt! Det är den här typen av tips jag var ute efter! Tack! :thumbsup:
  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Väldigt matnyttigt svar, som vanligt. :thumbsup:

Jag förstår hur du menar och håller med. Jag brukar dessutom inte alltid låta hunden apportera utan det blir någon gång ibland och då mer som belöning än som träning. Sedan skiljer jag på korrigering och korrigering. Harklingarna jag pratar om är mer som ett påpekande att "nu blev det fel, vi försöker igen" det är inget som hunden blir låg av. Ska jag korrigera i den vanliga betydelsen, alltså att hunden blir lite låg, så ska det vara när hunden verkligen kan en sak men struntar i det inte när hunden gör "fel" pga. att jag inte lärt henne ordentligt eller att jag gjort övningen för svår.

 

Min tanke är att lära henne att uppflog betyder stanna och skott betyder just ingenting. (...och svordomen efter skott betyder "du kan lika gärna sitta kvar för husse missade igen... ;) )

 

Kastar du aldrig så att hunden ser? Jag försöker träna både markeringar och dirigeringar med mina hundar.

 

Perfekt! Det är den här typen av tips jag var ute efter! Tack! :thumbsup:

 

Låter som vi ligger på ungefär samma nivå angående korrigeringar. Jag harklar mig också om hunden gör små fel i närheten, däremot om jag måste göra det ofta får man ta en funderare på varför. Det där med att man svär efter bom kommer ju helt naturligt... man brukar väl mest skylla på materialfel :thumbsup: 

 

De gånger jag korrigeringar hunden så den blir låg är väldigt sällsynta och det är om hunden gjort något större fel eller inte lyssnat överhuvudtaget. Men det är nog inte ens varje månad det blir en sådan? Det blir också bara med rösten. Men det kan skilja mellan hundar. Det märkte man när vi hade tre hundar samtidigt och man fick anpassa sig efter den hund man jobbade med för tillfället. Där kan man få tänka sig för om att ibland kan någon annan hund ta åt sig om man korrigerar den ena. Kan man ju gärna tänka på om man tränar tillsammans med andra också.

 

Markering. Tränade jag en hel del på tidigare hundar framförallt den första Weimaranern. Körde väldigt mycket vattenapportering på henne så det var aldrig någon tvekan om att vi skulle få 10/10 på eftersöksgrenarna. Har aldrig lagt ens i närheten så mycket tid på apportering på hundarna efter mycket beroende på att tiden inte räcker till på samma vis med småbarn, hus etc. Kan med fog säga att det fanns inget vatten som hon inte gick i. Spelade ingen roll om det var brant, geggigt, ris på botten, myrmark, stenigt eller strömmande vatten gick alltid starta henne långt från stranden ändå och hon for bara rakt i utan tvekan men det var kopiöst många timmar träning bakom, kommer knappast ha en lika bra vattenapportör någon fler gång skulle jag tro. Synd bara att man inte hade någon sjöfågeljakt på den tiden heller...

 

Just markeringar är inte någonting man behöver lägga så speciellt mycket tid på tycker jag. En hund upptäcker rörelser bra så bara den vet åt vilket håll den ska titta brukar de ha rätt god koll på var fåglarna faller också. Pointern har jag bara tränat markeringar ett fåtal gånger och det fungerar bra.

 

Dirigering: visst det kan vara användbart i en del situationer om man vill att de ska apportera snabbt men jag prioriterar det fria söket. Om man vet med sig att hunden ska användas på jakter där det blir många apporter så ser jag en klar fördel med dirigering men för egen del blir det aldrig så många apporter att jag ser någon egentlig vinst för oss. När man känner att man är helt nöjd med självständigt fritt sök hos hunden så kan man börja med dirigering i samband med apportering men inte före. Risken finns att man får en hund som väntar på att få direktiv var apporterna ligger annars. Finns ju risk också att man i bästa välvilja börjar ”hjälpa” hunden lite väl tidigt och/eller mycket. När hunden klarar av att söka ihärdigt en längre tid kan man om man känner behov av det börja med dirigering men först då. För att spara lite tid kan man parallellt om man vill köra dirigeringsövningar med mat. Lärde första hunden ut, höger och vänster med hjälp av tre matskålar som jag hade utställda. Gick förbi alla och grävde i dem med handen men la bara godbit i en av dem. Så när jag skickade henne fanns det bara i den som jag pekat på så hon kunde omöjligt belöna sig själv om hon tog fel. Då får man in handtecknen och kommando sen att föra över det vid apportering blir då en smal sak. Just vid vattenapportering (det kan vara kallt i vattnet så man vill hitta den fort) kan det vara bra med dirigering men annars tycker jag inte att det är något som vi haft nytta av i ett skarpt läge. Nu jagar jag inte sjöfågel heller annars kanske jag skulle kört mer dirigering (eller om man skjuter många duvor/gäss/kråkor vid ett och samma tillfälle). Däremot om hunden håller i och söker länge utan att ge upp är något som vi verkligen haft nytta av flera gånger.

 

Det är ju många gånger som man inte vet själv var fåglarna ligger, det kan ju ha varit någon annan som sköt eller att de har sprungit undan. Ibland kanske man (hemska tanke) minns fel var den föll om man tappar fokus. Det har ju även hänt att man sett att det tagit men fågeln flyger vidare och tappar fart och höjd så att man vet att den ligger någonstans här framme inom ett par hundra meter men inte var. Då är det svårt med en markering eller att köra dirigering heller för den delen. Då är det fritt sök och en fungerande vändsignal som gäller för våran del. Pointern har jag inte kört dirigering i egentlig mening utan bara då vi kört lite vändningar och handtecken ute på öppna ytor. Kan skicka henne med handtecken åt endera hållet och vända henne på visselpipa, tycker vi klarat oss fint med det så länge.

 

Ser absolut inget fel i att träna dirigering ändå om man vill det man vet ju aldrig när det kan komma till användning. För egen del har jag valt att lägga tiden på annat men har full förståelse och respekt om andra väljer att göra annorlunda. Tiden för min del räcker tyvärr inte till allt därför blir det bara det som vi har verklig nytta av som vi tränar.

 

Man kan med fördel träna hunden till en spontan apportör också. Obs! Inte att förväxla med knall eller fall apportör utan det jag menar är att när hunden ligger ute i vanligt jakt sök så är det ju ändå tacksamt om den kommer in med döda fåglar. Då har jag gjort så att jag lagt ut någon fågel i förväg så jag vet med säkerhet var den är men hunden ska vara helt ovetande om den och när hunden stannar upp och luktar på den (om den nu inte tar den direkt självmant förstås) så peppar man den. När man kört det några gånger och husse (eller matte för den del) gett beröm för dessa apporteringar så börjar de flesta hundar plocka upp dem självmant. Här ska väl erkännas att jag slarvat lite med våran nuvarande hund... :blush:

 

Nu blev det visst mest om apportering ser jag.

 

Så nu kommer jag även att segla iväg ytterligare lite grann som vanligt...

För egen del brukar jag försöka att dela upp varje moment i flera delmoment så att man har någonting att falla tillbaka på. Sen tränar man på det som behöver förbättras. Vattenapportering som exempel: först alla delmomenten i själva apporteringen sedan måste hunden tycka om vatten och simma bra. När det är gjort så börjar man med vattenapportering först på blanktvatten (alltå utan vass) kort avstånd mm men sen stegrar man stegvis. En del gånger tränade man framförallt svåra i gångar då betade man av alla typer av terräng mycket vass, näckrosor omkullfallna träd på botten osv beroende på vad som man för tillfället tyckte att vi behövde förbättra.

 

För att göra en liknelse mellan att träna hund och skytte: om man ska bli duktig hagelskytt börjar man med fördel att träna anläggningen. När den är korrekt anpassar man vapnet. Sen kan man börja med olika typer av mål och inte som när man själv började skjuta. Då fick man en bössa i näven och ropade fram duvan anläggningen såg olika ut varje gång och vapnet passade inte. Gud vet hur många olater som man drog på sig. Har tagit mycket träning pengar och skott i anspråk för att rätta till de värsta felen. Samma sak med hundträningen i början försökte man att träna allt samtidigt men snart insåg man att om man delar upp allt i så små bitar som möjligt och finslipar dessa så blir slutresultatet oftast väldigt bra när man sätter ihop allt. Det är även bra att ha en plan på vad man ska träna när man sätter igång.

 

Obs detta har absolut inte någonting med din träning att göra utan jag försöker bara förklara hur jag tänker när jag tränar hund. Lägger faktiskt inte ner speciellt mycket tid på hundträningen numera då jag blivit bättre på att läsa hundarna. Tränar bara de gånger jag känner att man är på hugget själv. Nu är Pointern så pass gammal också så hon är en färdig hund och då blir det ännu mindre ren dressyr träning utan man underhåller bara det hon kan. Svarthunds valpen vi har blir inte så mycket heller utan jag lägger krutet där det behövs. Är ju betydligt färre moment på henne också men stanna/stadga är välbehövligt när jag ska kunna lämna henne och gå framför för att kunna skjuta och skona hennes hörsel. Sorry för att det blev lite väl mycket OT och om mina hundar

 

 

tillbaka till ämnet:

vet en äldre kvinna lite proper och så som har Gordon settrar. Hon åkte för många år sedan till grannstaden (förmodligen för att inte så många skulle känna igen henne plus att det är mer duvor där) hon håvade helt enkelt in en del feta stadsduvor för att ha till uppflogsträningen. De som såg henne trodde med stor sannolikhet att hon kom från kommunens miljökontor eller liknade. :lol:

 

Om du inte har läst Karl Henry Lundins memoarer : En yrkesjägare berättar

så rekommenderar jag den starkt. Rolig och intressant bok. Speciellt kapitlet: duvjakt på tågtoalett :yes:

 

Risken när man tränar mycket uppflog har för min del speciellt med Pointer varit att hon genomskådat övningarna. Har inte gått köra mer än ett par flog eller kast vid varje tillfälle om hon inte skulle börja smyga omkring eller gå på halvfart. Hellre ett bra stopp om dagen än flera halvdåliga.

 

Gissar att du redan läst denna tråd?

http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/41763-stanna/#entry688343

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Tack för ytterligare ett bra svar! Naturligtvis handlar det om materialförsörjning när man missar, vad skulle det annars bero på?

Markerings- och dirigeringsträningen hänger kvar från att jag har retriever sedan innan. Sedan har jag som mål att kunna använda henne som apportör också eftersom möjligheterna till "stående fågelhundsjakt" är något begränsad för mig. Dessutom tycker jag att dirigeringsträningen är bra för samarbetet mellan mig och hunden. Jag har tränat som du nämner med matskålar med godis vilket gör att man kan börja rätt tidigt med det eftersom man aldrig behöver korrigera eftersom de inte kan självbelöna sig då "fel" skål är tom. Sedan har jag även blandat matskålar och dummies och kanske först skickat "ut" till en matskål, blåst stoppsignal när hon ätit godiset och sedan dirigerat "höger", "vänster" eller "ut" till en dummy att apportera.

Känner igen det där med att hon genomskådar övningarna. Visionsripa i luften betyder "sitt" om hon ser den. Behövs oftast ingen stoppsignal. Idag när vi tränade försökte jag störa henne genom att sparka iväg en fotboll, första gången sprang hon efter men stannade på stoppsignal. Andra gången tog hon några steg efter innan hon stannade för signalen tredje gången satte hon sig när jag sparkade iväg bollen... Det var lite pga. det som jag startade tråden för att få uppslag till nya störningar/retningar.

Har inte läst den boken men ska kolla upp den, ska även kolla upp möjligheten att fånga duvor :woot: eller åtminstone fundera om jag vet nåt ställe där man kan träna på vilda fåglar, typ duvor vid gatukök eller änder i park. Naturligtvis med hunden i koppel då.

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

De gånger som fåglarna inte faller i skottet skyller man ju primärt på ammo fabrikanten

 

Boken handla mest om älgjakt men mycket annat också. Väldig bra bok tycker jag och framförallt underhållande bitvis.

 

Är väl kanske svårt köra så mycket uppflog på stadsduvor då de knappt flyger iväg någon bit alls då man träffar dem på stan. Däremot om man kan få tag i några duvor kan man väl köra lite uppflog ur sprättbur eller att någon släpper lös en. Vet inte om du har någon bondgård i närheten? De brukar ju kunna ha en del duvor kring foderlador och dylikt dessa duvor brukar inte vara lika tama heller skulle jag tro.. Tänk bara på vindriktningen! Vid uppflogsträning ska hunden INTE ha vittring utan det är ju floget och rörelsen vi är ute efter. Ta det inte allt för nära hunden i början heller. Sen lönar det sig som du redan vet inte att köra många flog på raken för det blir inte lika bra träning då hunden redan har listat ut vad som komma skall. Om man har ett promenad stråk som man går ”jämnt” så kan man ju helt plötsligt ha en kompis eller sambo som kastar en visionsripa eller fågel låt säga 20m framför hunden vid några enstaka tillfällen. Träna inte på samma ställe hela tiden utan byt miljö samt att man kan med fördel valla av området före ett flertal gånger innan det blir något flog där. Om du kollar runt kanske någon i närheten har ett duvslag?

 

Själv bor man ju så till att man fått ”gratis” uppflogsträning ibland när man minst anat det när någon skogsfågel lättat på andra sidan diket då man varit på promenad tex. Hade en tjäder bakom gäststugan tre morgnar på raken för något år sedan på våren. Men då blev det så att hunden nästan började smyga ner från bron på morgonen så jag var glad att tjädern började vara någon annanstans. På förra stället vi bodde hade vi en morkulla som la redet ca 70m från huset... eller som då vi hade en rådjurs get som valde att föda sina två kid alldeles nära huset. Då fick man hålla hundarna kort.

 

 

Har du haft retriever så förstår jag att apportering och dirigering ligger dig varmt om hjärtat.

 

De jaktliga förutsättningarna skiljer ju en hel del mellan oss men träningsfilosofin verkar inte vara allt för olik som jag fattar det. Hade jag haft tillgång till riktiga duvjakter etc hade jag också kört dirigering på Pointern men som det är nu så blir det aldrig några mängder med fåglar vid samma tillfälle så om det tar någon minut extra spelar ingen roll.

 

Då jag jagar mest skogsfågel har det mest blivit träning utifrån det. Är hon nära sätter hon sig oftast men är det på långt håll brukar hon förbli stående när jag kommenderar stanna sen sätter hon sig ibland självmant men inte alltid när jag kommer närmare. Detta beror (tror jag) på att jag vid något tillfälle gått lite för fort fram då vi ökade på avståndet. Sen har man väl inte full fokus på hunden alla gånger för jag skjuter så dåligt om jag ska se på hunden samtidigt, ser jag bara att hon stannar upp så skjuter jag om jag får läge. Om hunden sitter, ligger eller står spelar mindre roll bara man får stopp på den. De fåglar som jag vet var de faller hämtar jag oftast själv medan hon får sitta kvar, allt för att inte bygga upp en apporteringsförväntan hos hunden... givetvis får hon apportera någon gång också men det är sällan och då får hon vackert vänta till hon är helt lugn först. Tack vare det så varvar hon ner väldigt fort. Oftast lägger hon sig ner medan hon väntar.

 

Pratade med Jonas Sandberg på Fäviken Game Fair för ett flertal år sedan och han sa (om jag minns rätt) att han brukar lägga ner ungefär en kvart om dagen på dressyr. Han brydde sig aldrig att lära dem sitt utan bara att stanna.

 

Om jag ser på min egen hund så har jag lärt henne sitt och stå men inte ligg. Hon vet vad gå ifrån, gå och lägg dig är osv men inget rent liggkommando då jag aldrig haft användning för det. Hon brukar ändå oftast lägga sig rätt fort då man pausar i skogen. Stå ha jag lärt henne då jag tycker det är bekvämt när man ska torka av fötterna på henne eller när man vill ta på henne varselvästen. Gå bakom är också ett bra kommando speciellt om man jagar med flera hundar eller när man ska passera något tätt buskage när någon annan har sin hund ute. Sen kör vi en del linförighet eller fritt följ ibland bara för att stärka samarbetet. Eller apportering med utlagda fåglar. Det har varit dotterns favorit sysselsättning – ”att spela apport med Pippi”. Med tiden har hunden av naturliga skäl börjat gå igång lite på skott men inte så farligt ändå. I höst gick hon efter 20-25m som längst när jag sköt på en gammal tjädertupp men då hade vi jagat och fällt två orrar före, det var för övrigt den nionde fågeltagningen den dagen så hon var nog lite trött efter 3 timmars jakt. Just gamla tjädertuppar är en rejäl utmaning på alla plan. Både att få läge men även att få stopp på hunden när den helt plötsligt har en tjädertupp som springer framför. Ingen tvekan om vi är ett team hunden och jag när vi jagar. Längtar redan till nästa höst...

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 4 weeks later...

Nu har jag inte läst allt ni skrivit p.g.a dåligt tålamod hehe. Men det jag tänker är kanske pröva med kanin? Sen låter det som att du kanske inte har ett så befäst stopp när du säger att den vill springa efter dummyn. Jag hade nog nötit på och satt ribban högre för stoppet bara när du säger stopp utan störning/dummy som störning. Sen ang. det som hs_ merkel skrev angående dummyn där, det finns att köpa dummylauncher haha. Tex på ebay

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Utveckla gärna hur du menar med att pröva med kanin. Att stoppet inte är så befäst är ju anledningen till att jag startade tråden från början. ;) men jag hänger inte riktigt med på när jag ska ha sagt att hon vill springa efter dummyn?

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 2 weeks later...

Bra tankar! Det ska jag prova. Jag har provat att lattja upp henne genom att vifta en visionsripa, kasta upp den och blåsa stopp. Sedan kastar jag en till visionsripa och en dummy medan hon sitter. Sedan hämtar jag riporna och hon får hämta dummyn som belöning om hon suttit kvar. Det funkar, men det kan krävas en harkling eller två...

Det var det där jag menade, men jag insåg nu att du menade nog att hon inte riktigt hade tålamod till att sitta kvar. Jag läste det först som att hon sprang efter den.

 

Ang. kanin så menar jag att träna stannakommandot med en kanin som springer förbi. Då förstör man ju inget för de kommande fågelsituationerna. Sen hur man ska få ihop det är det antingen om man vet ett ställe där det finns vilda kaniner alt. skaffa några kaniner i en hage, beroende på hur du bor då såklart.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Anledningen med övningen var ju att lägga på en störning på stoppsignalen för att befästa den ytterligare. Då var jag tvungen att påminna henne om att hon skulle sitta kvar med en harkling när hon ryckte lite i kastet. Jag förklarade nog otydligt från början.

Kaninövningen låter som en bra idé. Får fundera om jag kan hitta vilda kaniner nånstans. Som jag bor idag har jag ingen möjlighet att hålla ett tillräckligt stort kaninhägn för att det ska vara nån mening med det. Tack för tipset! :thumbsup:

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne ...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Läser
  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    • Inga registrerade användare tittar på detta sida.








×
×
  • Skapa ny...