Hoppa till innehåll

Vad kan vara fel ?


Finskavapen

Recommended Posts

Min stövartik har de senaste veckorna nästintill slutat äta, magrat av en del. Spyr 1-2ggr varje dag, gul vätska med en del slem och skum i, luktar surt som faan. Har diarre varannan dag.

Dricker normalt. Lojt humör mot sitt vanliga jag och sover en hel del.

Varit till veterinär 2ggr och de har tagit x antal blodprov, helröntgat henne 2ggr och även kört ultraljud. Resultatet är att de finner inget konstigt, enligt alla prov är hon frisk.

I november förra året var vi dit en sväng och gjorde samma tester för samma sak, det enda de såg då var en aning förstorad lever som vid efterkontroll 1v senare visade sig vara normal igen. De fann alltså inget fel på alla prover då heller och hon fick då en spruta med för mig okänt innehåll och hon piggnade till fram tills nu.

Börjat med dietmat för känslig mage som vet. rekommenderade, någon magmedicin de ordinerade, ingen förändring. Hon har löpt 1ggn i år mot normla 2 för henne, nu under hösten har löpet uteblivit.

Hon är 10 ½ år. Hon mår inte bra som det är och jag tvekar på att besöka veterinär igen , ser ingen orsak att fortsätta betala dom då de trots upprepade försök inte kan ge några svar och har börjat få tanken att det bästa kanske är att låta henne gå till de sälla jaktmarkerna.:(

 

Men chansar med en undran här om någon har en susning eller haft en hund som varit i samma läge.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Kan hon ha ätit något skumt i omgivningen? Mina hundar - såsom de flesta hundar - äter det mesta gott de kommer över när de är ute och springer och mellan varven får de med säkerhet i sig saker som inte är lämpliga men tack vare att de lyckligtvis inte är så klena som vi människor så brukar de reda ut den saken.

Förr så satte jag ut råttgift på gården eftersom jag i perioder hade väldigt mycket råttor och katterna rör inte en självdöd råtta, eller annat djur, men hundarna är ju något mer primitiva i hjärnan och därför slutade jag med råttgift för att vara på den säkra sidan. En större dos av råttgift skulle en veterinär se direkt (hoppas jag?) men hur skulle det vara om en hund åt upp en näbbmus som hade käkat råttgift, det vet jag inte?

Mina hundar äter periodvis en massa gräs som de sen spyr upp om jag inte hunnit stoppa dem innan och oftast är det bara gräsrester och lite slem som kommer upp, men detta är ju inget de mår dåligt över, men de flesta djur som mår dåligt över något de har ätit brukar spy upp det rätt omgående... Bara en tanke.

Eftersom det har hänt på hösten båda gångerna kanske hon har ätit någon skum svamp?

Jag hoppas ni hittar vad som är fel. Misstänker du att det är någonting hon äter så kan du ju köra med munkorg en stund framöver. Jag gjorde det på Ellen en period när hon inte kunde ge fan i att äta maskrosblommor när hon var unghund men hon var vääääääldigt olycklig av att ha munkorgen så jag fick vara benhård i stället och aldrig släppa henne ur blicken eller på något avstånd, men ibland tog primitivhjärnan över och då fick man vara där och stoppa direkt.

Här äter mina äpplen hela sensommaren och hösten när de är ute i trädgården med mig och det tillåter jag för det är avsevärt bättre än att äta kattskit och hönsbajs ;) 

Hoppas det går över och att det som sagt har en enkel orsak och att det inte är någonting illa!

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Nej, finns inga gifter på gården och hon har inte ätit något ute heller på promenaderna då jag håller stenkoll på henne just pga att hon är som stövare är, omättliga (hur hårt frugan har haft koll vet jag ej men hon påstår att hon inte ätit något). Vi har henne inte lös så jag vet att hon inte ätit något.

Om det skulle vara något gift borde väl blodproverna och analysen av de inte visa på frisk hund ?

Värdena ser ju bra ut.

Spyorna innehåller inget gräs heller, det är bara en gul vätska/slem utan något fast innehåll alls. Idag har hon inte ens nosat på matskålen. :(

 

Frugan och jag har samtalat lite snabbt och vi ger det 1-2v till och börjar hon inte bättra sig med hjälp av nya dieten och medicinen, så blir det avslut och sälla jaktmarkerna, en månadslön hos vet än så länge och enligt dom är hon frisk, känns inte motiverat att fortsätta det spåret.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Gul/vätska slem brukar ju vara lite/magsaft/galla och saliv. Det som kommer upp när magen är tom, precis som vi människor!

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag hade en setter som i perioder betedde sig liknande. Jag vet inte alls om det är relevant, men hur som helst.. Settern hade ibland problem med att äta, och gick hon lite för hungrig lite för länge så gick hela hunden i baklås. Magen knorrade, hon kräktes galla och vägrade äta, kräktes mer galla, osv... Enda sättet att bryta cirkeln var att lura i henne pyttelite hundgodis eller köttbulle eller nåt sånt genom att leka och trixa med henne. Efter en halvtimmes lekande kanske man hade lurat i henne en handfull, och då kanske hon kunde dricka lite fil. Hälften av gångerna misslyckades det och man fick börja om.

Hon var full frisk i övrigt, tills hon inte var frisk längre (men det hade inte med det här att göra).

Jag vet inte om det är så enkelt, men det kan vara värt att prova.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Tar inte emot gottesaker heller, t o m slutat reagera på ljudet då man skakar gotteburken, något som normalt får henne att reagera med blixtens fart.

 

Det är konstigt, men magen hennes knorrar inte, tycker den borde göra det.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Om uppstötningen enbart är gul tyder det på att det förmodligen inte är någon form av (blödande) magsår. Kanske tolvfingertarmen som är problemet?

Utan att veta vad det beror på är det svårt att säga vad som kommer hjälpa. Saker som kan provas utan för mycket kostnader är att avmaska och byta till ett fettsnålt foder.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Fodret vi testar nu heter hills digestive care sensitive. 

Testade idag att ge henne vov blötmat för lillkillen gillar det, tog inte det heller. 

 

Den här stövarn är annars känd för att äta ALLT utan knussel, nu menar jag ALLT.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Mår de knas och spyr så brukar även de värsta matmonstren tappa aptiten tyvärr. Se bara till så hon dricker, annars blir hon fort uttorkad.

Kan du fejka lite jakt på gården så hon går på rutin? Det kanske får henne på andra tankar och så kan du "belöna" olika moment med godsaker. Vill du inte släppa henne (med tanke på att hon är stövare och kan dra iväg) så kan du ju lägga ett spår och köra med lina.

Vad som helst för att få henne på andra tankar och i stället göra allt på rutin. Annars har jag nog inga mer bra tips om hon inte ens äter godsaker... :huh:

Vi skall inte glömma att även djur får sjukdomar som vi människor gör men skillnaden är att de sällan visar något. De kan bli förkylda och få snuva, de kan bli kass i magen och till och med få vad som i princip är "pollenallergi". Det fick mina sent i somras pga den extrema mängden pollen och frö som var ute i naturen då och de var helt kassa som hundar under tre veckor, men sen gick det över lika snabbt som det började - men det var aldrig några fysiska symptom men nog kan de bli sjuka de också och det är oftast bara att rida ut vad det nu är...

Hoppas verkligen ni kommer på vad som är galet!

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Ska testa att låta henne jobba lite lätt. 

Hemskt är det när man lägger handen på henne och kan räkna revbenen direkt utan att ens bemöda sig, nån dag till så ser man dom nog, magen är alldeles insjunken och tom. 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

7 hours ago Sparven sa:

Jag hade en setter som i perioder betedde sig liknande. Jag vet inte alls om det är relevant, men hur som helst.. Settern hade ibland problem med att äta, och gick hon lite för hungrig lite för länge så gick hela hunden i baklås. Magen knorrade, hon kräktes galla och vägrade äta, kräktes mer galla, osv... Enda sättet att bryta cirkeln var att lura i henne pyttelite hundgodis eller köttbulle eller nåt sånt genom att leka och trixa med henne. Efter en halvtimmes lekande kanske man hade lurat i henne en handfull, och då kanske hon kunde dricka lite fil. Hälften av gångerna misslyckades det och man fick börja om.

Hon var full frisk i övrigt, tills hon inte var frisk längre (men det hade inte med det här att göra).

Jag vet inte om det är så enkelt, men det kan vara värt att prova.

Låter som magkatarr, vi fick det på en weimaranertik när magen hennes vart tom för länge.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 3 weeks later...

Helt plötsligt har hon börjat äta men vikten har inte ökat så dramatiskt. Tyvärr tar sagan slut för gott imorgon iaf, då kommer jag ta bort henne, eller jag tar hjälp av min bror. Jag helt enkelt orkar inte.

Orsaken är att hon för mindre än en timma sen gjorde utfall mot min 11 mån gamla dotter. Där förseglades damens öde, jag älskar denna hund men jag riskerar inte att min dotter får så mycket som en rispa, det är ingen hund värd och jag skulle inte kunna leva med att min dotter blir skadad för att jag pga egoism behåller hunden i hemmet.

 

Kommer inte skänka bort henne då hon inte är helt frisk och ingen vet vad som orsakar detta med diarre och spyor.

 

Detta är en bättre bild att minnas henne av. Stark och ståtlig istället för mager och sjuk.

Kira Arvika.jpg

 

Eller den här gulliga då vi fick hem henne. 

Kira Liten.jpg

 

:sad:

 

 

 

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Det gör du rätt i, trist nog.

Bekanta till familjen hade en jack Russel som gjorde utfall mot ett barn och detta bortförklarades med att den hade ont och skit. Nån månad senare slet den sönder näsan på deras son så det blev operationer och elände. Nu vet dom inte om näsan blir helt normal igen.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Fan vad trist :(

Men djur som visar aggressiva tendenser - framförallt mot barn - har i min värld något som inte är helt korrekt i skallen och där har jag min enda strikta gräns som jag aldrig kommer att backa på! Skulle någon av mina hundar göra ett utfall mot någon oprovocerat - och speciellt barn - då avlivar jag den hunden direkt och det finns inga undantag. Ok, bodde man isolerat utan barn och man visste att de aldrig skulle komma i kontakt med barn igen så kan det möjligen vara en lösning, det skulle jag kunna acceptera att någon gjorde utan problem, men själv hade jag aldrig vågat chansa.

Grannens förra hund bet min äldsta grabb oprovocerat två gånger vid två tillfällen när han var liten och när de vägrade plocka bort hunden andra gången (första gången var vi precis nyinflyttade och jag blev så chockad att jag bara var tyst...) så sade jag upp bekantskapen med dem. Hundar skall inte bitas om det inte är en olycka (av att de blir trampade på) eller om det kommer en tjuv mitt i natten!

Jävligt tråkigt att det blev så här men jag tycker det är helt rätt val och du skall ha en eloge som tar detta jobbiga beslut för precis som du säger - du kan inte garantera att den inte gör samma sak igen hos en ny ägare och med sjukdomsproblematiken ovanpå allt detta så är det nog bättre att minnas den tid som var bra än den tid som var allt annat än bra...

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Tråkigt, men om det är någon tröst i beslutet så tycker jag som föregående i tråden att du gör helt rätt. Men fy fasen att det måste bli så, lider med dig.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne ...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Läser
  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    • Inga registrerade användare tittar på detta sida.








×
×
  • Skapa ny...