Eftersök på galt

[Älgflugornas Herre]

I lördags ringde telefonen när jag var inne i en butik. Det var grannlaget som undrade om jag kunde hjälpa dem med ett eftersök. Jag sa att jag inte skulle kunna komma på sisådär 1,5 timmar och att det vore bäst om de hittade någon annan. Det gjorde de inte eftersom de ringde tillbaka efter 15 minuter. Jag och familjen klarade av våra ärenden lite snabbare än planerat. Väl hemma så hämtade jag mina prylar och tog ett par bananer i fickan som lunch, därefter for jag över till den bestämda mötesplatsen.

På mötesplatsen möttes jag av jaktlagets hundförare Morgan. Eftersom han har Petit Basset Griffon Vendéen  så ville han inte använda den tiken till grissök. Jag hade redan från början förklarat att jag inte visste hur min vorsteh Essa skulle hantera grisspår, hon har ju varit lite skeptisk till gris sedan hon sprättades för ett par år sedan (även om hon gjort några dödsök på gris i december).

Vi närmade oss skottplatsen och jag briefades. Grisen var stor, nästan kilformad med en rejäl puckel. En rotvälta fanns på skottplatsen och utifrån den kunde skytten berätta hur hög grisen var. Ryggen nådde strax över min navel. En rejält stor best med andra ord.

Skottplatsundersökningen gav inget att ta på. Inget blod, inga hår, ingenting.

Nåja, bara att börja spåra.

Vi satte igång och Essa var inte det minst tveksam utan tuffade på som tåget. Jag och Morgan (hundföraren) hängde på och verifierade grisspår med jämna mellanrum. Efter ungefär 1 km stannade vi upp och stämde av. Vi var definitivt på spåret men vi hade inte sett några tecken på skada, ingen hälta, inget blod och ingen lega. Vi bestämde oss för att släppa Essa och se vad som händer.

Vi strök kopplet och Essa drog iväg. Hon rusade genomgående 3-400 meter frammåt för att sedan rusa tillbaka och söka upp oss. Vi fortsatte så en kilometer innan Essa drog iväg på riktigt. Hon försvann dryga kilometern norröver innan hon började ringa varefter hon återvände till oss.

Vi bröt söket där och jag valde att ringa in en annan eftersöksjägare för att dubbelkolla spåret. Både jag och Morgan kände oss lite tveksamma.

Vi gick upp till samlingplatsen och mötte upp såväl resterande jaktlag som eftersöksjägare #2. Han har ett par duktiga tollare som i princip bara ägnar sig åt eftersök och spår.

Vi kom fram till att jaktlaget skulle vänta med att posta tills vi verifierat spåret. Jag och Morgan skulle gå med som skyttar. Därefter gick vi till skottplatsen och började spåra.

Tollaren tog samma trad som Essa tidigare tagit, i vart fall till 98% för där var några marginella avvikelser. Av grisspåren att dömma verkar Essa ha genat lite på ett par ställen medan tollaren var mer exakt spårföljande. Antagligen strikt markspårande respektive lite mer luftspårande. Vi följde spåret i 2 kilometer innan vi gemensamt kom bestämde oss för att det enda rimliga var att skottet var en bom.

Jag tycker att vår insats var bra. Jaktlaget var tålmodigt och seriöst i sin inställning till den eventuella skadeskjutningen. Personligen är jag nöjd med att Essa tog sig an spåret utan att tveka samt att tollaren verifierade spåret Essa följt. 

Nu är min fundering. Tycker ni att vi agerade rätt? Var det rätt att släppa vorstehn efter 1 km spårande? Skulle vi fortsatt och kollat upp hela Essas löpa? Att vi ringde in en annan hund är väl inga konstigheter, det var ett sätt att försäkra oss om att vi tänkte rätt. Skulle vi gjort något annorlunda? Vad säger ni som har mer erfarenhet än jag vad gäller sådant här?

[Efalk]

Kan tyvärr inte ge dig någon feedback då jag har väldigt liten egen erfarenhet. En fråga som dock väcks som jag själv behöver reda ut i mitt huvud för framtida eftersök är hur ni tänkt få avslut på det hela? Hade någon av dom hundarna ni använde kunnat ställa grisen?

[mdef]

Går ett par olika tankar genom huvudet. Tar gärna det på rätt sätt, bara, jag skriver i all välmening nu när du frågar. 

Om din hund har blivit avvaktande på gris hade jag inte tagit den som enda hund på en rejält stor galt som uppenbarligen hade gott om spring i sig. Risken är att hon antigen kommer tillbaka till dig för stöd med en assur bjässe i hasarna eller, vilket är än mer sannolikt, att hon släpper och/eller stöter grisen vid kontakt och eftersöket blir försvårat. Och i så fall förmodligen rejält försvårat. Jag har erfarit hur mentalt påfrestande stora galtar är även för erfarna hundar. Det måste man ta hänsyn till när man väljer hund. Detta lirar lite med Efalks kommentar ovan. Har man en gris som springer, så måste man ha en pålitlig ställare med. Det finns inget annat sätt att få stopp på det såvida man inte lyckas med en förhållsskytt vilket ju är vanskligt som bäst.

Vad gäller släppet som du frågar om: Jag hade inte släppt i det läget. Jag går mycket med en spårhund, bara på skadat vilt och ofta på gris. Och ofta i dubbelekipage. Har vi inte hittat minsta tecken på träff (nu vet jag inget om huruvida grisen tecknade i skottet eller så?, om ni hittade kulnedslag eller liknande) på en kilometer hade jag förklarat bom där (såvida du som förare inte vet 100% från hundens beteende att hon spårar skadat) och släppt det, alternativt spårat vidare tills jag var helt säker det var bom, fick kontakt, eller liknande. Fast då vill jag nog ha en annan hund på det. Att frisöka med en hund som jagar friskt i det läget tror jag är att bjuda in till jakt på vad som helst. Och åter igen - hade hon ställt den? 

Det låter som att hon gjorde ett bra spårjobb. Lite beroende på hennes erfarenhet av skottplatsundersökningar är det ju bara du som kan avgöra om hon tog rätt spår. Det är också bara du som kan läsa av om hon spårar ett skadat eller ett friskt. 

Att dubbelkolla spåret med andra hundar i det läget som ni gjorde at seriöst, vilket är bra. Även tollaren verkar ha gjort ett bra spårjobb och att det spårades förbi slutpunkten för Essas spår är bra och nödvändigt skulle jag säga för att ge dubbelkollen ett verkligt värde. Då vet man att det spåras djuret, och inte er, inte Essa. Likaså med tollarna ställer jag mig lite frågande till om de hade kunnat få fast grisen om de fått kontakt. Givet att de inte är ställare som fixar det, så är det dock bra om de hade hittat blod eller något. Då hade det bästa varit att ringa in en dunderställare och sedan fortsätta. 

Att ni kom fram till bom är inte så konstigt tycker jag förutsatt att grisen inte tecknade i skottet. Dock vill jag verkligen betona vikten av att ha rätt ställare på ett rörligt och skadat vildsvin. 

Sedan är det ju följande frågeställning som dyker upp: De fick inget annat ekipage. Ska man gå på det ändå, trots risken att man inte får stopp på det? För vad är alternativen? Jo - det ligger dött, eller det stöts, eller det konstateras bom. Det första är ju toppen. Det andra är väl ändå bättre än att skita i att gå på söket alls. Då får man ligga på tills man hittar ett lämpligt ekipage. Jag har gjort flera sådana sök, om än motvilligt. Ett t ex på just en skitarg och väldigt stor gris. Men man visste inte riktigt vad det var (trafik). När jag väl spårade och upptäckte vad det var, bröt jag och såg till att det kom dit bättre lämpade hundar. Blev bra det också. Ett annat exempel är där jag har förstått att detta spårar jag inte ikapp. 

Hemläxa för dig då: Säg åt laget att se för !!! till att de har lämpligt ekipage att ringa till INNAN de går ut. Under förutsättningarna har du gjort ett bra jobb, tycker jag. 
 

[Älgflugornas Herre]

2 hours ago Efalk sa:

Kan tyvärr inte ge dig någon feedback då jag har väldigt liten egen erfarenhet. En fråga som dock väcks som jag själv behöver reda ut i mitt huvud för framtida eftersök är hur ni tänkt få avslut på det hela? Hade någon av dom hundarna ni använde kunnat ställa grisen?

Eftersom de inte fick fram någon annan hund var vi tvugna att jobba med det som var tillgängligt. Eventuellt hade vorstehn kunnat ställa galten, jag vet faktiskt inte. Hon ställer grävling så det står härliga till men hon har tidigare varit ganska skeptisk gentemot gris efter en sprättning. 

Hund nr 2, en tollare, hade absolut inte ställt grisen.

Tanken var alltså att försöka skjuta så fort vi fick läge eftersom vi inte var säkra på hundarna. Typ ta det hela på volley. 

[Älgflugornas Herre]

3 minutes ago mdef sa:

Går ett par olika tankar genom huvudet. Tar gärna det på rätt sätt, bara, jag skriver i all välmening nu när du frågar. 

/----/

Hemläxa för dig då: Säg åt laget att se för !!! till att de har lämpligt ekipage att ringa till INNAN de går ut. Under förutsättningarna har du gjort ett bra jobb, tycker jag. 
 

Precis den typ av feedback jag ville ha. Får fundera igenom dina synpunkter och se om jag har några bra svar. Vissa delar av ditt svar skall jag nog förmedla till jaktlaget i fråga, det är tankvärda synpunkter.

Det hela blev lite på volley, och att grannlaget inte hade något förberett ekipage är inte så konstigt. Vi skjute väldigt få grisar i dessa trakter, det är snarast så att vi har en pågående etablering. Första grisarna skjöts för typ 3 år sedan. Nu kniper vi kanske 1-2 per 1000 ha så man kan nog säga att vi saknar rutiner för gris inom hela vårt VVO/ÄSO. 

[Efalk]

Riktigt bra inlägg av mdef. 

Å all heder till dig Älgflugornas Herre att du tog eftersöket när jaktlaget gjort bort sig i förberedelserna inför jakten. Som mdef skriver.... bättre att det görs något än inget alls 

[Älgflugornas Herre]

17 hours ago Älgflugornas Herre sa:

man kan nog säga att vi saknar rutiner för gris inom hela vårt VVO/ÄSO. 

Skall nog påtala det till nästa årsmöte i vårt VVO.

[wankelfåne]

Många påtalar spetsarnas förträfflighet när det gäller deras ställande egenskaper vid eftersök. Jag skulle vilja höja ett varningens finger, då man ofta med spetsar vill släppa dom på tok för tidigt in i eftersöket. Har man då både friska och skadade djur finns chansen att hunden tar friskt vilt och man avskriver det skadade djuret som bom. Eftersök på gris kräver ofta mycket av hunden, exempelvis om man skjutit på åtel med 10 grisar framme, då lär man ha en hund som man vet att 10 gånger av 10 väljer skadat vilt.

[simonarvestrand]

har varit med om väldigt många som släpper tidigt och i ganska många fall har det inte gått så bra. 

om det va rätt eller fel i ditt fall kan jag omöjligt säga det är bara du som vet hur din hund fungerar. 

risken att stöta iväg grisen när man inte är nära är ju stor men risken är ju även stor i lina enda skillnaden blir ju att
man är lite närmare .

jag har en hund som jag kan släppa som jag vet kan klara det, han ställer eller snarare vallar sen har jag en vorsteh 
som jag inte släpper , han spårar helt enkelt mycket bättre när han får på spårlinan  då vet han vad han ska göra. 

kanon att du tog eftersöket när dom som skjutit inte kunde lösa det. tummen upp. 

[Älgflugornas Herre]

Stort tack för konstruktiva synpunkter, det är tack vare sådana som man kan förbättra sig till nästa gång. Vi har några återkommande synpunkter:

1/ spåra i lina längre än jag gjorde.

2/ var säker på att hunn kan ställa grisen om det kommer till det.