Hur ska man bete sig gentemot hunden?

[johning]

Inte för att detta är någon text som handlar om min hund... ännu. Men tyvärr kommer det inom kort att bli så vår älskade Undra kommer få tassa över regnbågsbron. Hoppas ingen misstycker att jag postar just här:

 

Undra kom in i mitt liv via min sambo för flera år sedan. Hon hade aldrig jagat i hela sitt liv; och gör det fortfarande inte. Men hon är däremot en fantastisk spårhund, och bortsett från sällskap på passen har jag  använt henne till eftersök. Detta medan matte roat sig och hunden med en stor portion spårträning, apportering och lydnad etc.

Beslutet att låta Undra somna in är framför allt taget av min sambo (Som är hundens faktiske ägare) Och hur jobbigt det än är; så inser jag att det tyvärr inte är ett beslut som jag kan säga är fel. Det kommer ske hemma och med hjälp av en veterinär vi, och Undra känner väl. Så i all jävlighet känns det så långt bra. Eller åtminstone så bra som det kan kännas.  

- Hunden är gammal (snart 13 år) och har bevisligen ont i ryggen.

Jag är själv, av förklarliga skäl väldigt knäckt över detta... milt uttryckt. Undra har hängt med i vått och torrt, och vi har haft fantastiska upplevelser både i skogen och på andra platser. Jag är personligen helt övertygad om att vi aldrig får just en sådan hund igen. En så klok, genomsnäll och tillgiven hund är helt enkelt något jag tror att man bara får uppleva en gång i livet.

Nu till min fråga: Jag ska hämta hem hunden från hennes "daghusse" efter jobbet på Tisdag. Sedan har vi en vecka tillsammans innan vi måste skiljas åt. Jag känner att jag vill göra allt, allt, allt och lite till för Undra under denna vecka. Vi ska promenera, leka, spåra, äta gott och göra vårt bäst för att få tag i en liten gris.

"Problemet" i ovanstående plan; är att jag är så knäckt att jag nog inte riktigt kommer kunna hålla ihop och bara vara som vanligt under denna vecka. Och Undra är en hund som direkt känner när Husse eller Matte inte mår bra.

- Har någon några tips om hur man ska få hunden att må så bra som möjligt under den tid som är kvar? Jag är helt övertygad om att hundar förstår mer än vad man ibland tror (Även om de kanske inte har någon känsla för just döden som sådan) Jag vill verkligen inte att hon ska ha någon ångest för att hon märker att vi (Framför allt jag då min sambo nog redan bearbetat och faktiskt förberett sig på detta under en längre tid) tycker detta är väldigt kämpigt.

 

Ni som låtit hunden somna in hemma med hjälp av veterinär (Ni som är av åsikten att det ska göras på annat sätt behöver inte meddela mig detta): Hur har ni gjort för att det på något sätt ska bli en så "fin" stund som möjligt. Och för att hunden inte ska känna någon ångest och framför allt; känna sig trygg? (Jag vet att jag låter tjatig: Men jag är inte säker på att Undra egentligen misstycker; hon kan nog tänkas känna sig ganska "färdig" trots allt; då hon haft en fantastiskt hundliv. Men eftersom hon är så känslig för om Matte eller Husse är ledsna, så känns det viktigt för mig att vi (framför allt jag håller ihop; då jag vet att hennes Matte kommer klara detta bättre än mig) faktiskt håller ihop när det väl är dags.

 

Tips och råd mottages tacksamt.

[faxe]

Vår veterinär brukar oxå komma hem till oss och avsluta våra hundjävlars liv när det är dags för dem att jaga vidare i hundhimlen.

De brukar få somna in på deras vanliga sovplats och får sedan den sista sprutan när de ligger i mitt knä. 

Jag ser det som så att det är våran skyldighet att ta bort våra kära hundvänner när man ser att de har ont, och inte som en del låter dem leva ett ovärdigt för långt  liv med sjukdom/smärta. Många tårar brukar det bli, framförallt när man blir tvungen att avsluta ett för ungt hundliv. Men när de har haft ett långt bra liv så brukar det bli lite mindre blött i ögonen, för då blir avslutet mera av kärlek till hunden ( hoppas att du förstår vad jag menar där).

Jag tycker att ni endast skall låta den sista veckan rulla på som vanligt. Och kom ihåg att nästa hund är just nästa hund en annan individ, med sina bra och dåliga sidor. En del käkar upp höger dojan och andra käkar upp den vänstra.

Hoppas att allt går bra, och som du skrivit har ni tagit rätt beslut!!

[Dansken]

Dom sista dagar när man har beslutat ta bort sin kompis och i panik vill göra allt möjligt tillsammans med sin hund- med gråten i halsen och tårar i ögonen kanske blir en plåga för hunden.

Kvalitetsdagar för hunden är kanske att ligga på sin vanta trygga plats. Att gå ut och rulla sig på rygg på gräset och gona sig. Att gå småpromenader. Att sitta hos matte eller husse och bli kliad lite bakom örat medan man läser tidningen. Att få en godis i onödan då och då och att allt är som vanligt.
Men gör vad som känns rätt för ER- då blir det bra.

Jag tror inte hunden känner "ångest" inför det slutgiltiga: hunden vet inte vad som ska hända. Det viktigaste är att ni håller er sansade och lugna och försöker att vara "som vanligt". 

Jag vet allt för väl hur ni mår just nu. När man har varit där några gånger tror man att man "lär sig" och kan det där, men det blir tyvärr värre och värre för varje gång och ju äldre man blir.

Njut varje stund och ta hand om varandra.

[HuggyBear]

Usch! Få en tår i ögat av såna här inlägg å vet också precis hur det känns... ? Håller med Dansken i att du/ni kanske borde släppa tanken på att göra alla de där sakerna. VA bara istället... Ligg bredvid hon å stryk på hon extra mycket. Ta nån extra liten promenad utan att känna krav på just sist spårningen, sista apporten osv... Jag känner igen de där "Jag kommer aldrig mer få en hund som..." Om jag tänker tillbaka på alla vovvar som passerat från barndomen så kommer 4st upp direkt som va just sådana. Som va genomsnälla å hade lite mer speciell hundlighet än andra. Det jag vill säga är alltså att om man låter bli att jämföra hundarna mot varann så kommer det fler som bli lika speciella fast på ett annat sätt. Jag råder er även att skaffa en valp så snart som möjligt om ni inte ha nån mer hund därhemma...

Ni ska då ha all cred då det är Starkt av er att ni tar beslutet att låta henne somna in för hennes skull å inte har henne kvar för er egen skull! ???

Å du... Det är ingen som misstycker att du postar just här... Ingen... ?

[4570]

4 hours ago Dansken sa:

Jag vet allt för väl hur ni mår just nu. När man har varit där några gånger tror man att man "lär sig" och kan det där, men det blir tyvärr värre och värre för varje gång och ju äldre man blir.

Det sista kan jag skriva under på.- Bara fyra dagar sedan jag o min 12 år gamla Irländska setter tog våran sista tur tillsamman i skogen o avslutade - just nu känns det som man inte orkar ha nån mera hund.

[robban.jagaren]

När jag har låtit mina hundar vandra vidare så har jag klätt mig i full jaktmundering. Tagit med mig hunden och pistolen i fickan. Ut till jaktmarkerna och gå med hunden ut i skogen sen när man böjer sig ned för att "stryka kopplet" så gör man avslutet. Hunden får sin sista runda i skogen och tror att den ska få göra något skoj med husse. Tycker det är en fin sista gest mot sin kompis.

 

Jag gråter alltid som ett barn efteråt, sitter och klappar min vän och minns de stunder vi haft.

[faxe]

18 minutes ago robban.jagaren sa:

När jag har låtit mina hundar vandra vidare så har jag klätt mig i full jaktmundering. Tagit med mig hunden och pistolen i fickan. Ut till jaktmarkerna och gå med hunden ut i skogen sen när man böjer sig ned för att "stryka kopplet" så gör man avslutet. Hunden får sin sista runda i skogen och tror att den ska få göra något skoj med husse. Tycker det är en fin sista gest mot sin kompis.

 

Jag gråter alltid som ett barn efteråt, sitter och klappar min vän och minns de stunder vi haft.

Det där fixar inte jag.

[Dansken]

Det var inte det som var frågan heller. Varje person gör så det känns rätt. Då blir det bra för alla.

[robban.jagaren]

21 minutes ago faxe sa:

Det där fixar inte jag.

Nä jag har full förståelse för det. Jag tycker själv det är otroligt jobbigt.

[Takko]

Väldigt fina känslor som du satt ord på. Som de flesta svaren du fått så försök att låta allt vara normalt och plussa på lite gott o kel. Är det värsta beslutet man måste ta men man måste hålla hundens bästa först. Tycker att allt du skrivit låter som att ni tänker på hunden först. Gosa, kela och lyxa till det för kompisen. Vad gillar hon bäst, gör det. Detta är jobbigt som fasen. Har haft några genom åren och det blir inte lättare på äldre dar?

[HuggyBear]

4 hours ago faxe sa:

Det där fixar inte jag.

Efter att ha varit iväg med en katt (som inte va min) å en egen hund så fixar jag inte en enda avlivning till av veterinär ska jag säga... 1000ggr jobbigare än att göra det själv! Som Dansken skrev... Man gör som man själv tycker är bäst! Jobbigt är det oavsett men det viktigaste är att hundens/djurets lidande får ett slut  ?

[Nils l]

Har skjutit några hundar men jag mår inte bra mentalt efteråt. Brukar be att veterinären ger narkossprutan i bilen så att hunden får somna i knäet på mig och när den sover bär jag in den och ger sista sprutan. Gråten och saknaden lider inte hunden av den får jag bära som betalning för all glädje jag fått. Men sörjer man inte så ska man nog fundera på om man ska ha djur överhuvudtaget.

[johning]

Tack för alla synpunkter och goda råd.

Det är som sagt bestämt att det blir med veterinär i hemmet, i husses och mattes famn. Känns som ett bra avslut på ett fantastiskt hundliv. Den tanken som trots allt gnager mest är att hon ska känna vad som är på gång. Det kan som sagt vara så att hon egentligen inte tycker det är en så dum idé. Men på äldre dagar har hon blivit "känslig" och jag är uppriktigt orolig för att hon ska förstå vad som händer och med det känna oroa och stress. 

Jag tror säkert att en liten tur till skogen i tron att det är jakt/fika som gäller kan vara "bäst för hunden". Men även om hunden rent juridiskt vore min (Vilket inte är fallet) så tror jag inte att jag skulle klara av det. Och att be en kompis göra det finns inte på världskartan.

- Därför kan vi hädanefter släppa all info om detta. Det är helt enkelt inte ett alternativ; och även om jag är tacksam för alla råd och tips, så vill jag ogärna ha synpunkter som sätter mer griller i huvudet på mig ang hur det ska göras (Även om jag självklart förstår att det är i all välmening) 

I kväll ska vi åka ut till jaktmarken och käka lite smörgås och se om vi inte kan få tag på en liten nasse. Uppskattar synpunkterna på att inte stirra sig blind på att göra något jättespeciellt av tiden som är kvar. Det kommer helt enkelt bara bli lite extra mycket gos, jakt och god mat. 

 

Tack ännu en gång!

[Arctic]

Tror du är på helt rätt väg. 

Kör ingen "bucket list" med hunden. Den uppskattar det troligen inte. Var som vanligt och försök ta ett värdigt avslut. 

Det kan tänkas att hunden märker att något är på gång när tiden närmar sig. Däremot tvivlar jag starkt på att den förstår vad. Så vitt jag kan se är det ingenting du kan göra mot det -- så försök bara vara så "vanlig" som möjligt. Och försök att inte grubbla så mycket, vilket ofta är lättare sagt än gjort. 

Det är ansvaret som djurägare att ta beslutet i tid så att djuret slipper lida. Hur tungt det än känns. Hoppas det tar många år innan jag behöver ta det beslutet. 

[johning]

Jag hämtade hem hunden redan i går kväll. Vi får raka spåret ut till jaktmarken utanför Arlanda och bara satt och filosoferade i väntan på Nasse. Tyvärr dök det inte upp någon gris, men vi hade en fin stund och passade på att reka lite för kvällens bravader.

Det känns på något sätt lite lättare nu, när hunden är hemma. Jag märker att bakvagnen inte riktigt hänger med när vi promenerar över åkrarna på väg ut till en bra plats att passa från (Dvs: Mest äta) och extra tydligt har det blivit i trapporna upp till lägenheten. Det känns faktiskt som om det här är det rätta och även om jag tror mig märka att hunden nog inser att hon är inne på upploppet; så tror jag inte hon egentligen misstycker. Ett otroligt fint och till stora delar, säkert för många hundar; avundsvärt hundliv kommer trots allt få ett värdigt avslut. I all jävighet känns det faktiskt på något sätt bättre och bättre. 

[johning]

Då har Undran fått avsluta och tassa vidare ut på nya äventyr. Tyvärr utan Matte och Husse denna gång. 

I Tisdags tog vi en tur för att spana efter någon liten gris. Tyvärr hade vi ingen jaktlycka, men det blev god mat i form av leverpastej och hundgodis av bästa sort. Bilden är f.ö tagen under vårt sista besök på jaktmarken. Vi kom hem sent och somnade i stort sett omgående i korgen vid fotändan av Husse och Mattes säng. 

På Onsdag åkte vi ut till sommarstugan. Där och då bestämde vi oss för att vi inte kunde vänta tills på Tisdag. Undra var helt enkelt inte i form. Och både Husse och Matte kände att det inte var rätt mot Undra att vänta längre än nödvändigt. Att Husse dessutom gick omkring och hulkade jämt och ständigt gjorde inte sinnesstämningen lättare.

I morse kl 8 ringde vi vår veterinär och fick en tid redan kl 11. Efter en bra frukost bestående av bl a korv så tog vi en liten promenad ned till badstranden. Doppade tassarna lite innan vi promenerade hem. Inga problem att hoppa in i bilen själv trots allt. Efter ett kort stopp hos vänner för att lämna av dottern (som är för liten för att vara med) så hade vi lite tid över och åkte en tur i bilen ut till jaktmarkerna och sedan raka spåret till veterinären. 

Undra hoppade glatt ur bilen och såg ut att tycka att det skulle bli trevligt att hälsa på hos tanterna igen. Efter lite snack i receptionen och några bitar godis fick vi gå in i ett rum och vänta en stund. Undra hade inga som helst klagomål, men Husse ansåg rummet vara kallt och tråkigt. Men efter en snabb språngmarsch till bilen för att hämta filten som han glömt så kändes det bättre även för honom.

 

Undra somnade lugnt och stilla i Husses och mattes famn och kl 1145 så lämnade hon. Matte är helt övertygad om att hon kände när Undra lämnade. Husse var tyvärr för upptagen med att gråta och viska hur mycket han älskar sin lilla hund-flicka, för att hinna känna något. 

På det stora hela så gick det väldigt fint och värdigt till. Och jag tror faktiskt inte att Undra egentligen misstyckte. Sedan i Söndags, då Matte bestämde att det var dags så slutade Undra anstränga sig för att dölja att hon inte mådde bra. Det var precis som att hon kände på sig att; "nu behöver jag inte hålla skenet uppe längre" 

 

Tack för alla fina stunder du gett oss, Undra! Tills vi ses igen så ska du veta att Matte, Husse och Ella älskar och saknar dig så det gör ont. Och även om tårarna, just nu aldrig tycks sluta rinna. Så kommer vi klara oss genom det här. Så du behöver inte oroa dig. Vi har plockat undan dina två korgar, så om du tittar förbi på besök så är det helt ok att ligga i sängen (Som vanligt) 

 

[Dansken]

Vila i frid Undra. Jag tror det blev helt rätt detta. Tiden läker alla sår- någorlunda. Kommer ni att sluta sakna henne? Förmodligen aldrig.

Vårda minnet av kompisen och ta hand om varandra. Vem vet? Plötsligt en dag när ni inte förväntar det står det en ny liten rackare som är helt oemotstålig.....

Jag beklagar sorgen å det djupaste.

[Ompi]

Beklagar sorgen !!!!!

[faxe]

Varje gång jag läser om andras oundvikliga avslut, så kommer tårarna och tankarna tillbaka till mina egna saknade hundjävlar.

Beklagar eran saknad!!!.

[Takko]

Ja, man blir påmind om det som är oundvikligt. Beklagar saknaden och hoppas att minnena blir fina från alla åren med hunden, när man väl orkar hantera dom.

[Arctic]

 Beklagar sorgen.

Det är alltid väldigt tråkigt att skiljas från en kär vän. Men tyvärr finns det inga alternativ, då hunden (förhoppningsvis) har ett kortare liv än vi människor. 

[mdef]

Beklagar. Du beskriver processerna jag tror många har väl ställda inför det. Men ni avslutade fint. 

[Nils l]

Fån vad blödig man är. Klösplattan slutade att fungera. Blev tvungen att torka av den. 

[josc72]

Mycket vackert och respektfullt skrivet och beskrivet! Sitter här med tårar som rinner och är helt övertygad om att ni som sådana härliga människor (även om jag inte känner er), absolut kommer att forma nästa lilla krabat till en lika fin livs- och jaktkompis. Trist för er och all lycka med nästa!!