Hoppa till innehåll

Är det en labrador eller spaniel jag ska ha som första hund?


Johan1986

Recommended Posts

Det börjar bli plats i livet för en första hund. Barnen börjar komma upp i ålder, jag och sambon jobbar mycket hemifrån och det kommer troligen fortsätta även efter corona.

Har tillgång till typisk Skånsk jakt dvs. mycket småvilt med hare, fasan och ankor, svartfågel och duva. Den enda som saknas just nu är kanin och gäss, men det känns som att det kan dyka upp när som. Möjlighet till klövvilt finns också. 

För mig är hageljakten nummer ett, kuljakten på andra plats. Det jag söker är rangordnat nedan:

  1. Familjehund - Det ska kunna funka att barnen eller morsan går ut och kissar hunden runt kvarteret utan att grannens katt blir spontanapporterad. Även positivt om hunden är relativt enkel att hitta hundvakt till.
  2. Förhållandevis liten hund - gärna inte mer än 20-25 kg
  3. Tydlig av/på knapp
  4. Apportör
  5. Stötande (småvilt)
  6. Eftersök, skönt att kunna lösa ev. enklare död-/eftersök själv. 
  7. Skulle hunden funka som stötande på klöv är det postivt men ingen prio.

Velar i huvudsak mellan jaktlabbe eller en jaktspaniel. De labbar jag träffat är generellt lugna och stabila tills det är dags att jobba. Har ofta funkat som stötande om det inte varit allt för snårigt.

Spaniel, främst springer - lite mer ADHD (vilket i sig är lite kul), men jakten är fantastiskt rolig. Har träffat någon enstaka cocker, trevliga hundar men tror de blir lite för små för de marker jag har tillgång till. Sen vet jag inte om jag är förare nog till att få tillräcklig styr på en spaniel.

I övrigt verkar uttrycket att en labrador föds halvtränad, en spaniel dör halvtränad stämma ganska väl.

 

Hur stor påverkan tycker ni valet mellan tik och hanhund har? Sambon menar prompt att ska det in hund, så är det tik som gäller. Något jag sponant kan instämma i, även om det kan ställa till problem jaktligt.

 

En stående fågelhund hade kunnat funka, men faller lite på första punkten. Min känsla av de stående jag träffat är att de kräver otroligt mycket av föraren och ställer lite högre krav på ev. hundvakt.

 

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Fågel biten släpper jag till andra.

 

Tik kontra Hane!
Skulle påstå att Honor är "bättre" /Jämnare men löpet ställer till det! Hanar brukar vara tuffare både i skogen och hemma men tikarna kan vara tjurigare och mer lömska. (Jämför gärna med människor ;)  Killar säger oftast till och ställer till väsen, Tjejer håller inne och glömmer inte utan tjurar istället :D ) Så med hanen så kommer du få befästa rangordning och slyngel perioden är nog värre än tikarnas. Men tikar kan skenvalpa m.m. och som sagt jag tycker de är tjurigare!


Nu är det ju som med allt rent generellt och min uppfattning! Undantag finns ju alltid!

Ps. jag har bara haft Hanar, växt upp med ett gäng tikar dock! De bästa hundarna jag har jagat med har varit tikar dock! Två Stövare i SM klass!

//Danielj

  • Haha 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Som jag ser det så uppfyller både spaniel och labbe kravspecen.. 

Lite inputs

Familjehund, alla labbar/spaniels jag har mött har inga problem med ungar som drar dom i öronen, eller trycker ner dom i div Elsaklänningar. Det är som regel snälla hundar, som inte är några problem att få passade.

En stor jaktspaniel är oftast mindre än en liten labbe, min väger in på 23 och han är stoor för att vara spaniel. 

Av/på knapp, det finns på en spaniel, min slöar mest när han är hemma. 

Apportör- labben är bättre.Nu vet jag att de finns spaniels som är jättduktiga apportörer, men genomsnitts-labben är bara bättre än genomsnitts-spanieln på det området.. 

Stöthund- se ovan och byt plats på labbe och spaniel.

Eftersök, det har jag inte provat nog men jaktspaniel och spåra i lina kan vara lite jobbigt.. Åtminstone med min ?

Klövvilt, spaniel jagar allt - om du låter den göra det.. och ibland gör den det ändå ? Jag har också jagat med labbar som funkat utmärkt som stöthund på klövvilt så det är nog skitsamma.

Så för att summera, båda raserna funkar perfekt till din situation och det är nog mer att välja vad som är viktigast av driva eller apportera ?

Och ja, spaniels har som regel en släng av bokstavskombinationer och kräver (nog) lite mer av föraren för att det ska bli riktigt kul. 

 

 

  • Like 1
  • Haha 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Tack för era svar!

Som jag själv känt är det jämnt skägg mellan raserna. Hjärnan säger nog labbe, magen spaniel.

Några Elsa-klänningar blir det nog inte. Killarna är 5 och 9 så mer troligt fotboll och äldsta killen har visat intresse för agility.

Finns redan bägge raserna representerade i laget och eftersöksspecialister. Så kan inte gå på det heller.

Ang. tik så öppnade jag munnen och gjorde jag någon referens till det engelska namnet innan hjärnan han gå varvet runt. Den blicken svider än.  

Har fått rekommendation på kennel som har labrador och spaniel i två storlekar. Får kanske börja dra i den tråden med och höra hur den kennelns  hundar brukar jobba. 

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Vill skriva under på Skånepågs inlägg, väldigt vettigt! 

Om du kikar på kennlar och så.. kolla Centeniells eller vad de heter. Pia Sjöstam. Hennes spanieler är inte fullt så galna som vilken random jaktspringer. Köper du en riktig jaktspringer så är de avlade för att kunna jobba i vidriga förhållanden.. de ska alltså in i och under slån och allsköns jävla skit där ingen normalt funtad jycke går in. Detta kräver pannben, maximal vilja och minimal hjärna. De kan bli ganska stökiga om ngn kommer på besök.. en bil kör förbi, en kråka skriker utanför, grannens telefon ringer.. tja vilket intryck som helst som lyckas tränga in innanför pannbenet :whistling:

Och med stökiga menar jag inte onda utan bara att de är överallt.. hela tiden och gärna samtidigt.

Självklart taggar de ned med tiden men kolla gärna den här faxe tråden, tycker den är rätt klockren faktiskt! 

Vad jag vill ha sagt är att slaskspanilerna är coolare och gör i princip samma jobb. 

Och som sagt, om apporteringen är en viktig del för dej så titta på labben. Spanilerna fixar det helt klart men får du tag på något mediokert så får du lite uppförsbacke.. 

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 1 month later...

En reflektion om du söker en labrador.

Jaktlabradorer har en tendens att vara lite väl bundna vid husse/matte och något åt det ängsliga hållet. Det är vad jag upplevt av dessa smala, slanka jaktlabbar med gula ögon. Som variant av labrador liknar de inte särskilt mycket den ursprungliga kanadensisk-engelska i sättet har jag upplevt. Det användes andra raser i inkorsning för att få fram jaktlabbarna, bl a collie. Sen , vad man gillar är ren smaksak.

Den klassiska labben är bra att prata med men kan också vara mer självständig. Den är ofta större men behöver inte alls bli fet utan går fint att hålla trimmad. Mina har jag använt till fågeljakt i ur och skur, eftersök på svin  och i viss mån stötjakt också. Kolla gärna hur pälsen är vid kennelbesök. Den traditionella labben har normalt så tät päls att den klarar vattenjobbet även när det är kallt bara den får torka upp och röra på sig emellanåt. Den behöver inte neoprenväst.

I skrivande stund är två labbevalpar på väg in i huset... full rulle i sommar.

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

He he.. 

Jaktlabbarna måste inte ha neoprenväst, de jobbar ändå. Däremot så är det ett väldigt enkelt sätt att hjälpa en kompis klara många timmar i vatten lite bättre. De här riktiga hästpassen knäcker alla hundar, västarna håller dem igång lite längre bara. 

Har sett folk använda neopren på sina hundar i tid och otid... i några fall är det ren produktplacering, man vill helt enkelt göra reklam, i andra fall enbart onödigt. Västarna gör nytta när vattnet börjar bli kallt.. inte annars.

Förmodligen finns ngr flitiga uppfödare som håller liv i någon insomnad jaktlinje, hittar man dessa så är det tvivelsutan bra hundar. Men många är dessvärre totalt sönderavlade och enbart trasiga som jakthundar och även hälsomässigt.. 

 

  • Like 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

2 hours ago Sjöfågeljägare sa:

En reflektion om du söker en labrador.

Jaktlabradorer har en tendens att vara lite väl bundna vid husse/matte och något åt det ängsliga hållet. Det är vad jag upplevt av dessa smala, slanka jaktlabbar med gula ögon. Som variant av labrador liknar de inte särskilt mycket den ursprungliga kanadensisk-engelska i sättet har jag upplevt. Det användes andra raser i inkorsning för att få fram jaktlabbarna, bl a collie. Sen , vad man gillar är ren smaksak.

Den klassiska labben är bra att prata med men kan också vara mer självständig. Den är ofta större men behöver inte alls bli fet utan går fint att hålla trimmad. Mina har jag använt till fågeljakt i ur och skur, eftersök på svin  och i viss mån stötjakt också. Kolla gärna hur pälsen är vid kennelbesök. Den traditionella labben har normalt så tät päls att den klarar vattenjobbet även när det är kallt bara den får torka upp och röra på sig emellanåt. Den behöver inte neoprenväst.

I skrivande stund är två labbevalpar på väg in i huset... full rulle i sommar.

Jag tog upp samma sak om utseendet och kynnet  på  Jaktlabbarna för något år sedan och vilken jävla skitstorm jag fick över mig..... 

NeoprenVäst är guld när det är kallt (riktigt kallt)  för alla retriver, men att ha det redan från midsommar är direkt jävla farligt för hunden som kan få värmeslag.  Men ska dom köra många och långa apporter i minus 7 grader bland isflak så bör man ha väst om inte dom ska bli tokstela i höfterna,  Jag har haft både  Chesapeake och jaktlabbar dock inte det spinkiga typen du nämner, själv kallar jag dom Pointerlabbar vilket inte brukar bli populärt.

  • Like 1
  • Haha 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

På 2021-03-01 at 21:26 Johan1986 sa:

Tack för era svar!

Som jag själv känt är det jämnt skägg mellan raserna. Hjärnan säger nog labbe, magen spaniel.

Några Elsa-klänningar blir det nog inte. Killarna är 5 och 9 så mer troligt fotboll och äldsta killen har visat intresse för agility.

Finns redan bägge raserna representerade i laget och eftersöksspecialister. Så kan inte gå på det heller.

Ang. tik så öppnade jag munnen och gjorde jag någon referens till det engelska namnet innan hjärnan han gå varvet runt. Den blicken svider än.  

Har fått rekommendation på kennel som har labrador och spaniel i två storlekar. Får kanske börja dra i den tråden med och höra hur den kennelns  hundar brukar jobba. 

ang tik eller hane , grannen har nu efter 4-5 tikar en ung jaktlabbe hane  som är trevlig men intensiv som fan och just nu HELT  bäng i huvet av hormoner,  käkar inte, dreglar ,  ballen rinner , dagliga pollutioner ?? )  mer eller mindre okontaktbar och blir han inte  jävligt mycket bättre så blir det MINST kastrering,  den kommer dessutom från mkt  känd uppfödare. 

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

58 minutes ago culot sa:

Jag tog upp samma sak om utseendet och kynnet  på  Jaktlabbarna för något år sedan och vilken jävla skitstorm jag fick över mig..... 

NeoprenVäst är guld när det är kallt (riktigt kallt)  för alla retriver, men att ha det redan från midsommar är direkt jävla farligt för hunden som kan få värmeslag.  Men ska dom köra många och långa apporter i minus 7 grader bland isflak så bör man ha väst om inte dom ska bli tokstela i höfterna,  Jag har haft både  Chesapeake och jaktlabbar dock inte det spinkiga typen du nämner, själv kallar jag dom Pointerlabbar vilket inte brukar bli populärt.

Jag såg det, blev lite förvånad över att folk är så lättkränkta för en åsikt kring skillnader inom en ras som är verkliga.... det är tillåtet att gilla "pointerlabbarna", jag föredrar de klassiska och då menar jag inte stora sofflabradorer.

Jag vet ju hur du jagar på vintern så jag förstår att du värdesätter västen. Jag har inte använt det men ransonerat apporterna vid minusgrader och motionerat vovvarna lite emellanåt samt torkat dem. Min uppfödare långt i norr menar på att västarna börjar bli lite väl mycket använda även då det inte är vinter samt att många slanka jaktlabbar har för tunn underpäls. Det kan inte jag verifiera men han har en mycket lång erfarenhet från många år som uppfödare, domare och tränare. De 40 åren av sådan verksamhet kan jag inte säga emot. 

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Jag har en damm om 20x7 meter som är 2 meter djup här hemma på tomten... min korkade jaktlabbe/wachtel brukar kliva ner där och bara spontansimma lite då och då... det är väl okej under sommartid men i januari när tempen i luften gick under minus 10 och vattenytan fick en isskorpa började jag förstå att hon är tokig på riktigt... jag badar inte om vattentempen är under 26 grader...

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Balder ville inte i vatten. Helst inte få det på tassarna heller. När vi sköt gässen så dom landade på kanalen stod han på kanten och väntade på dom skulle driva in mot kanten. På land hämtade han dom gärna.

Däremot vattenslangen: den var skitkul- han ville gärna fånga strålen när jag tvättade bil eller vattnade blommor. Det kunde vi hålla på med hur länge som helst, och DÅ vart han blöt 😊

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

8 hours ago Sjöfågeljägare sa:

En reflektion om du söker en labrador.

Jaktlabradorer har en tendens att vara lite väl bundna vid husse/matte och något åt det ängsliga hållet. Det är vad jag upplevt av dessa smala, slanka jaktlabbar med gula ögon. Som variant av labrador liknar de inte särskilt mycket den ursprungliga kanadensisk-engelska i sättet har jag upplevt. Det användes andra raser i inkorsning för att få fram jaktlabbarna, bl a collie. Sen , vad man gillar är ren smaksak.

Den klassiska labben är bra att prata med men kan också vara mer självständig. Den är ofta större men behöver inte alls bli fet utan går fint att hålla trimmad. Mina har jag använt till fågeljakt i ur och skur, eftersök på svin  och i viss mån stötjakt också. Kolla gärna hur pälsen är vid kennelbesök. Den traditionella labben har normalt så tät päls att den klarar vattenjobbet även när det är kallt bara den får torka upp och röra på sig emellanåt. Den behöver inte neoprenväst.

I skrivande stund är två labbevalpar på väg in i huset... full rulle i sommar.

Jagar man i något litet viltvatten och tätt med fågel kanske det är onödigt med väst men en kall januaridag i skärgården när det är glest mellan dykänderna så känns det rätt trevligt med en neopreneväst. Hunden går ju i oavsett men skadar ju inte att vara snäll mot sin bästa kompis.

Vissa jaktlabbar tycker jag har dålig fysik men det är ju ägarens fel. Hunden ska vara slank men ha rejält med muskler för att orka med arbetet och se bra ut.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

2 hours ago Dansken sa:

Balder ville inte i vatten. Helst inte få det på tassarna heller. När vi sköt gässen så dom landade på kanalen stod han på kanten och väntade på dom skulle driva in mot kanten. På land hämtade han dom gärna.

Däremot vattenslangen: den var skitkul- han ville gärna fånga strålen när jag tvättade bil eller vattnade blommor. Det kunde vi hålla på med hur länge som helst, och DÅ vart han blöt 😊

Då blir det jobbigt när det blåser frånlandsvind. :P Det kommer inte vara något problem när du fått din nästa hund. :thumbsup:

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

22 hours ago Sjöfågeljägare sa:

Jag såg det, blev lite förvånad över att folk är så lättkränkta för en åsikt kring skillnader inom en ras som är verkliga.... det är tillåtet att gilla "pointerlabbarna", jag föredrar de klassiska och då menar jag inte stora sofflabradorer.

Jag vet ju hur du jagar på vintern så jag förstår att du värdesätter västen. Jag har inte använt det men ransonerat apporterna vid minusgrader och motionerat vovvarna lite emellanåt samt torkat dem. Min uppfödare långt i norr menar på att västarna börjar bli lite väl mycket använda även då det inte är vinter samt att många slanka jaktlabbar har för tunn underpäls. Det kan inte jag verifiera men han har en mycket lång erfarenhet från många år som uppfödare, domare och tränare. De 40 åren av sådan verksamhet kan jag inte säga emot. 

 

Jag låter dom gå i så länge dom gör det frivilligt, men jag märker skillnad som natt och dag med västen, förr gick dom som Zeb Ma'cahan   med  höfterna  efter en lyckad  knipjakt- dag  i  dec-jan 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Vi har en 9-månaders labradorvalp i närområdet. Den är redan tjock som en tunna. Det är sorgligt att se. Det är naturligtvis inte hundens fel, utan ägarnas.

Min fru har talat om för mig att det skulle ses som otrevligt att tydligt tala om vad jag tycker för hundens ägare, och att det skulle kunna förstöra grannsämjan. Jag har klarat av att följa hennes råd. Hittills... 

  • Sad 1
Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Har inte hört något om ängslan på de labbar jag träffat. 
 

Är inte heller i behov av en isbrytare. I år hade vi antydan till is på viltvattnen enstaka dagar av fågelsäsongen. Behovet är mer riktat till att kunna hinna ikapp skammad hare på en stubb, orka apportera duva i 20-25 grader i augusti m.m. Så för min del känns den lättare varianten mer lämpad 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 1 month later...

Jag har flera gånger varit ute på sjöfågeljakt med utpräglade slanka och gulögda jaktlabbar. (Karaktären kommer från inblandad collie) Måste tyvärr säga att jag inte alls är imponerad. Osäkra hundar som inte haft det stabila och självständiga psyke som jag är van vid från mina egna och mer än tio andra robusta klassiska labbar jag mött under jakt. Jaktprovsdomare jag känner berättar att många jaktlabbar inte vågar ta en skadad fågel som gör motstånd och att deras päls inte uppfyller rasbeskrivningen när det gäller pälsen ( obetydlig underull, inblandning av collie ger annan päls). 
Vad du väljer utgår ju från dina behov. Men kolla gärna upp vad erfarna domare i retrieverkretsar har att säga om psyket på många s k jaktlabbar. Mina och mina vänners labbar är inga slanka ”pointerlabbar” men de är fantastiska apportörer och viltspårare med rätt päls och psyke enligt rasbeskrivningen.

( citatet råkade komma under)

På 2021-04-20 at 23:01 Johan1986 sa:

Har inte hört något om ängslan på de labbar jag träffat. 
 

Är inte heller i behov av en isbrytare. I år hade vi antydan till is på viltvattnen enstaka dagar av fågelsäsongen. Behovet är mer riktat till att kunna hinna ikapp skammad hare på en stubb, orka apportera duva i 20-25 grader i augusti m.m. Så för min del känns den lättare varianten mer lämpad 

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

5 hours ago Sjöfågeljägare sa:

Jag har flera gånger varit ute på sjöfågeljakt med utpräglade slanka och gulögda jaktlabbar. (Karaktären kommer från inblandad collie) Måste tyvärr säga att jag inte alls är imponerad. Osäkra hundar som inte haft det stabila och självständiga psyke som jag är van vid från mina egna och mer än tio andra robusta klassiska labbar jag mött under jakt. Jaktprovsdomare jag känner berättar att många jaktlabbar inte vågar ta en skadad fågel som gör motstånd och att deras päls inte uppfyller rasbeskrivningen när det gäller pälsen ( obetydlig underull, inblandning av collie ger annan päls). 
Vad du väljer utgår ju från dina behov. Men kolla gärna upp vad erfarna domare i retrieverkretsar har att säga om psyket på många s k jaktlabbar. Mina och mina vänners labbar är inga slanka ”pointerlabbar” men de är fantastiska apportörer och viltspårare med rätt päls och psyke enligt rasbeskrivningen.

( citatet råkade komma under)

 

Vi har nog lite olika inställning till detta, och olika retriverdomare i omgivningen :whistling:

 

 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Viktigt att utgå ifrån klubbens rasbeskrivning. Den gäller väl än?

Viktigt att kunna  ge uttryck för såväl positiv som negativ erfarenhet. Finns inga personliga påhopp i något jag skrivit. 
Min erfarenhet är inte nybörjarens och jag har förhoppningsvis rätten att ge mina synpunkter utan att mötas av  barnsligt menande smilies. Något jag inte möter andra med.

 


 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Gillar varken tjocklabbe eller Pointerlabbe  och de sistnämna har jag träffat  ett antal  Nervösa och hyfsat elaka 

Där inte ens ägarna tycker att dom e så roliga, dock  var vissa av dom rena Maskinerna på jakter och tävling.

Min Chesapeake Blir 11 nu och hade jag litat på henne m valpar så hade vi redan haft en Ny Labbe,  tyvärr kommer jag  Jämföra alla kommande med min Ginza ( RIP) jag fick påkörd av en av de Gula bussarna i skåne för ett par år sedan.  Både frugan och jag är sjukt sugna på valp igen ..   och våran gamla uppfödare äcklar oss med Bilder på lyckade parningar :tongue: 

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

  • 2 weeks later...

Dåså...Nu har det rasslat till och han-valp finns tillgänglig. Men med en fråga jag inte hunnit fundera över - svart eller gul (fox). 
 

Spelar egentligen ingen roll men tänker: 

svart - klassiskt, fällda hår syns på allt utom svart. Kanske lite väl synlig på en stubb, men osynlig i ett gömsle

.gul/foxred  - lite ovanligare. Håren syns mindre förutom på svart. Diskret på en stubb/vass men synligare i ett gömsle. 
 

Någon annan input?

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Svart.. om de inte är rävfärgad. Bonusdottern har en gul, ljus, och pälsen där syns som fan över allt.. Det gör inte de svarta.

Länk till kommentera
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne ...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Läser
  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    • Inga registrerade användare tittar på detta sida.








×
×
  • Skapa ny...