Förbundsstyrelsen fördömer osmakliga påhopp

[Gubbepåstubbe]

7 minutes ago detstorabla sa:

Så valet blev att gå ur eller byta länstillhörighet. Nu tillhör jag Arjeplog JVK i Norrbotten.  Så Stockholm -1 och Norrbotten +1

 

Så nu får förbundet dina pengar ändå och det fortsätter som vanligt i Sthlm. Det enda positiva är att Arjeplog kanske får någon krona av din avgift.

 

[detstorabla]

1 hour ago Gubbepåstubbe sa:

Så nu får förbundet dina pengar ändå och det fortsätter som vanligt i Sthlm. Det enda positiva är att Arjeplog kanske får någon krona av din avgift.

 

Ja fast mandatfördelningen inför nästa stämma kan ändra sig om tillräckligt många byter länstillhörighet.   

Och då blir nuvarande 11 starka kanske inte l starka. Om jag minns rätt så var det typ 26 -21 i mandat. 
Har inte orkat räkna på hur många som behöver byta län för att det ska ändra sig. Men om någon orkar googla så vore det intressant att se hur många som behöver byta för att ett mandat ska flyttas

 

[Galne]

Nu har Svensk Jakt prata med ordförande i de olika lägren men tycker det känns lika luddigt sen innan, vinnarsidan säger ingenting om varför och förlorarsidan fann ingen kompromissvilja alls.. Känns som det finns något begravt som på intet vis får komma fram.. 

[detstorabla]

ja, argumenterade för att dessa artiklar var av lite mer allmänt intresse (de är stängda). Men det tyckte inte Svensk Jakt (förstås). Hur gärna de än vill vara "oberoende" av Svenska Jägarförbundet så är det inte så.  De tyckte att jag skulle pynta upp 300 till för att avgöra om jag ska fortsätta vara medlem från nästa år....

 

 

[Galne]

Svensk Jakt granskar: Ett splittrat förbund

Det löper en spricka genom Svenska Jägareförbundets styrande skikt.
Vid förbundsårsstämman 5–6 juni nådde den infekterade interna striden kokpunkten.
Vad beror splittringen på?
Varför har den uppstått?
Vilken är Jägareförbundets väg framåt?
Svensk Jakt granskar sprickan i Svenska Jägareförbundet.

Knappast någon har missat att Svenska Jägareförbundet under en tid har präglats av inre stridigheter.

Den synliga delen av konflikten har handlat om val av ordförande i förbundet. Men är det hela sanningen?

Svensk Jakt har sedan den inre striden kulminerade, i samband med årsstämman 5–6 juni, sökt svaren på alla de frågor som finns. Frågor som förbundets medlemmar med rätta ställer: Vad handlar konflikten om? Varför har den blivit så infekterad?

Svensk Jakts reportrar har under tiden som förflutit sedan årsstämman pratat med förbundets förtroendevalda, såväl centralt placerade som mer perifera figurer i konflikten.

Allt för att försöka få en så tydlig och sann bild som möjligt av det som hänt.

Allt för att kunna ge Svensk Jakts läsare, Jägareförbundets medlemmar, en så tydlig och sann bild som möjligt av varför Jägareförbundet nu befinner sig i ett läge där en splittring av förbundet inte längre är helt otänkbar.

 

Svenska Jägareförbundet utgörs av 22 länsföreningar. Var och en av dessa länsföreningar leds av en ordförande. Svensk Jakt har pratat med merparten av dem.

Några vill inte kommentera.

Någon har inte gått att nå, trots upprepade kontaktförsök.

Många vill inte berätta allt de vet.

Ungefär hälften av länsföreningarnas företrädare anser att förbundet nu inte ska blicka bakåt, utan i stället se framåt och försöka enas.

Den andra hälften anser sig kunna kräva fler svar innan man kan gå vidare.

 

En av ytterst få saker som samtliga ombud vid årsstämman var överens om, handlade om tidningen som publicerat den artikel du just nu läser.

En enhällig årsstämma slog fast att Svensk Jakt ska ha en fristående roll och ska kunna granska Jägareförbundets alla delar – förbundsstyrelse, länsföreningar, kretsar, tjänstemän.

Svensk Jakt är, och ska alltid vara, medlemmarnas tidning. Svensk Jakt finns för att medlemmarna ska kunna hålla sig informerade om vad som händer i jaktens värld – och vad som händer i Jägareförbundet.

Den uppgiften tar Svensk Jakts redaktion på stort allvar.

Det är inte enkelt att bilda sig en uppfattning om exakt vad som skett i den konflikt som nu finns för handen, men faktum föreligger: vi är nu mitt uppe i den största interna konflikten i förbundets historia.

En konflikt som har potential att förvärras och, i värsta fall, spräcka federationen Svenska Jägareförbundet.

Det här är Svensk Jakts försök att skildra sprickan i Jägareförbundet.

 

Följande artiklar har hittills publicerats i granskningen:

 

• I artikeln ”Ilska, besvikelse och sorg bland Jägareförbundets förtroendevalda” har vi talat med parterna i ”Sténsonfalangen”, den förlorande sidan vid årsstämman.

På den sidan i konflikten återfinns Jägareförbundets länsföreningar i Norrbotten, Dalarna, Värmland, Örebro län, Södra Älvsborg, Jönköpings län, Kronoberg, Kalmar län, Blekinge, Halland och Skåne.

 

• I artikeln ”De segrade vid årsstämman – men sen då?” ligger fokus på vinnarsidan, ”Erikssonfalangen”, och hur de ser på saken.

På denna sida finns länsföreningarna i Västerbotten, Mitt Norrland, Gävleborg, Uppsala län, Västmanland, Stockholms län, Södermanland, Gotland, Östergötland, Skaraborg och Västra Götaland Väst.

 

• I artikeln ”Milstolpar i konflikten: Detta har hänt”summeras i kronologisk ordning de senaste årens händelser inom Svenska Jägareförbundet som tycks bilda bakgrund till den nu uppblossade, öppna konflikten.

 

• I artikeln ”49 ombud – detta är Jägareförbundets riksdag” listar vi samtliga ombud som deltog, och hur de röstade, vid årsstämman 5–6 juni.

[Galne]

Ilska, besvikelse och sorg bland Jägareförbundets förtroendevalda

Ilska och besvikelse.
Men också sorg.
Och någonstans en vilja att komma vidare. Utan att veta hur.
Så kan man sammanfatta reaktionerna på Jägareförbundets årsstämma bland de elva länsordförande som stod på förlorarsidan när den infekterade valprocessen avgjordes.
Svensk Jakt har varit i kontakt med samtliga.

Dagarna efter Svenska Jägareförbundets kaosartade och splittrande årsstämma är det bedrövade länsordförande Svensk Jakt når på telefon.

De tillhör alla förlorarsidan, inte bara i striden om ordförandeposten där de länge argumenterat för Henry Sténson, utan också vad gäller styrelsens sammansättning, och valberedningens.

Länsordförandena fick se sina kandidater röstas ner, den ena efter den andra.

– En majoritets tyranni över en stor minoritet. På punkt efter punkt tryckte de ner oss. I Syd tilläts vi inte ens rösta in dem vi ville skulle representera oss i styrelsen. När vi senare föreslog ett namn till valberedningen blev vi överkörda, säger Gunnar Lindblad, ordförande i Jägareförbundet Jönköpings län.

– Jag vet inte hur läkandet ska gå till, men ett första steg är att styrelsen omgående kallar representanter för de två grupperingarna, för att försöka reda ut det här. Det är livsviktigt att man agerar, annars riskerar splittringen att fördjupas. Jag tror inte det går så långt som att Jägareförbundet spricker, men andra saker kan inträffa. Till exempel kan organisationsbidragen ur Viltvårdsfonden sökas av de som uppfyller kriterierna, fortsätter Gunnar Lindblad som har ett tydligt budskap till styrelseordförande Peter Eriksson:

– Skicka inte hit nyvalde styrelseledamoten K G Abramsson för att försöka lösa upp några knutar. Det kommer inte att sluta väl.

Söker svar

På frågan alla medlemmar som följde årsstämman och som läst Svensk Jakts rapportering från denställer sig, hur kunde det bli så här illa, har de elva länsordförandena på den förlorande sidan inga svar.

Ja, man vet att majoriteten i de övriga elva länsföreningarna (22 jaktvårdsförbund bildar federationen Svenska Jägareförbundet, och antalet ombud varje förening har på årsstämman bestäms av antalet medlemmar) inte på villkors vis kunde acceptera Henry Sténson som ny ordförande.

Men man vet inte varför.

 

”Det är livsviktigt att man agerar, annars riskerar splittringen att fördjupas. Jag tror inte det går så långt som att Jägareförbundet spricker, men andra saker kan inträffa.”
– Gunnar Lindblad, Jägareförbundet Jönköpings län

 

– Varför situationen uppstått? Jag vet inte. Vi har inte fått svar på frågan vad det är som talar mot Henry Sténson som ordförande i Jägareförbundet. Endast att det är majoriteten som bestämmer, och det är ju helt galet att det resoneras på det viset, säger Ewert Frisk, ordförande i Jägareförbundet Kronoberg.

– Visst, man får i en folkrörelse finna sig i att val går en emot, så ska det vara. Men det är rimligt att få veta varför ens egna ställningstaganden är fel, eller inte passar, eller inte stämmer. Det får inte vi. De säger att de inte har förtroende för Henry, inget mer, och det är förstås inte tillräckligt. Det är inte så föreningsdemokrati fungerar, fortsätter han.

Jobbat för samsyn

Det är uppenbart att de elva länsföreningarnas ordförande inte är beredda att ta på sig någon större del av skulden för att denna spricka uppstått i Jägareförbundet. Visst, de medger att det aldrig är bara ens fel när två träter, men av flera får vi höra att samförståndslösningar söktes, men att man möttes av kalla handen.

Tydlig på den punkten är Lars Persson, ordförande i Jägareförbundet Skåne:

– Jag jobbade närmast heltid i två månader för att försöka nå en samsyn, att komma fram till en lösning innan stämman, i stället för att skämma ut Jägareförbundet som nu blev fallet. Men de elva övriga länsförbunden ville inte lyssna, vi fick inget gehör. I stället blev vi totalt överkörda, utan någon förklaring. Jag är mycket besviken på att vi inte får veta varför.

– Vad jag tror om orsaken? Jag har ingen aning. Det finns ett stort hat mot Henry Sténson, men jag vet inte varför. Det har pratats om dåligt uppförande, från båda lägren. Jag har i det fallet inget att skämmas för. Jag har jobbat för att nå en kompromiss, och när det inte gick röstade jag för den kandidat som jag tycker har bäst meriter, inget annat, säger Lars Persson.

 

”Jag jobbade närmast heltid i två månader för att försöka nå en samsyn, att komma fram till en lösning innan stämman, i stället för att skämma ut Jägareförbundet som nu blev fallet.”
– Lars Persson, Jägareförbundet Skåne

 

Enligt Lars Persson ligger ansvaret nu på de andra, de som inte ville ha någon samförståndslösning, att komma med idéer för hur Jägareförbundet ska läka. Och inför det har han ett klart besked:

– I Skåne kommer vi aldrig att acceptera att vi blir marginaliserade. Vi kommer att fortsätta att arbeta för våra medlemmars rätt. Skåne kommer alltid att vara en del av jaktens och jägarnas framtid.

Ett viktigt jobb

Magnus Kelldén, ordförande i Jägareförbundet Södra Älvsborg, bekräftar bilden som flera andra ger uttryck för, att det hade varit möjligt att nå en kompromiss om vilja funnits.

 

”Jakten i Sverige behöver ett starkt Jägareförbund, men om vi ska bli starka måste den andra sidan bjuda till.”
– Magnus Kelldén, Jägareförbundet Södra Älvsborg

 

– Vi hade en chans att ha en ordförande och en styrelse på söndagen som hela förbundet stått bakom. Den chansen försattes på grund av att de övriga elva länsföreningarnas ombud tyckte det var viktigare att pinka revir och trycka tillbaka oss andra, än att ha ett enat Jägareförbund.

Magnus Kelldén tror att Peter Eriksson, som han har uppfattat som lugn och lyssnande, kan bli en bra ordförande.

– Men för det behöver styrelsen reda ut vad som gick snett i valet. Och man behöver göra det ordentligt, där alla kort måste upp på bordet. Styrelsen har ett stort och oerhört viktigt jobb att göra för att ena oss. Jakten i Sverige behöver ett starkt Jägareförbund, men om vi ska bli starka måste den andra sidan bjuda till, säger Magnus Kelldén.

Något mycket värre

Olyckskorpar har i efterdyningarna till stämman gett uttryck för att motsättningarna kan leda till något betydligt värre, närmast ödesdigert. Att en eller två eller flera länsföreningar lämnar federationen Svenska Jägareförbundet.

Även om risken för det tonas ner av de flesta länsföreningsordförande Svensk Jakt har varit i kontakt med inför den här artikeln, finns det åtminstone en som inte utesluter en sådan utveckling.

 

”Om man inte vill ha någon dialog, inte nå kompromisser, i viktiga frågor i framtiden, är det så här det kommer att gå till då?”
– Linda Mattisson Olsson, Jägareförbundet Blekinge

 

Linda Mattisson Olsson, ordförande för Blekingejägarna, var en av de som inför stämman argumenterade starkt för att välja Henry Sténson.

Bland annat i ett par uppmärksammade debattartiklar på Svenskjakt.se (”Jägareförbundets framtid står på spel” den 29 april och ”Förtroende måste förtjänas” den 11 maj).

Hon har också i efterhand, i ett långt inlägg på Jägareförbundet Blekinges hemsida, givit sin bild av vad som drabbat Svenska Jägareförbundet, och varför det inträffade.

Spårar orsaker

Linda Mattisson Olsson ser en stor risk att motsättningarna fördjupas, och att det som hände inför och under årsstämman får långtgående konsekvenser.

– Det känns som att halva förbundet skiter i vad den andra halvan tycker. Kommer falangen att fortsätta på inslaget spår, att hävda att demokrati är att rösta och rösta enbart, utan att diskutera, utan att motivera, sina ställningstaganden? Om man inte vill ha någon dialog, inte nå kompromisser, i viktiga frågor i framtiden, är det så här det kommer att gå till då?

– Vi i Blekinge är en liten förening med 2.500 medlemmar och är med i Svenska Jägareförbundet för att bli starkare. Men om det som är betydelsefullt alltid går emot vad vi tycker, används tyngden av våra medlemmar för att vända det emot oss. Det blir absurt, och då kan det vara bättre att som liten förening ha möjlighet att föra fram sina åsikter än att vara med i en stor som aldrig gör det, säger Linda Mattisson Olsson.

Blekingejägarnas ordförande spårar de bakomliggande orsakerna till dagens situation, till frågor som behandlats på tidigare stämmor.

Tvisten om nya stadgar, där förslaget var att medlemmarna ska vara medlemmar i Svenska Jägareförbundet och inte i länsföreningarna, och som stoppades på en stämma, är en sådan.

Hanteringen av jakttiderna en annan, där länsföreningar i syd kände sig överkörda när förbundsstyrelsen inte tog hänsyn till deras förslag vad gällde jakten på bland annat rådjur.

Ett vägförslag

Jägareförbundet Dalarnas ordförande Ulf Berg, som också tillhörde de tongivande i debatten inför och under stämman, är mycket besviken över vad som hände på årsstämman, även om han talar om att Jägareförbundet nu måste hitta en väg tillbaka. Och han har ett förslag till hur ett sådan process kan påbörjas.

 

”… styrelsen måste hitta de länsföreningar i Erikssonfalangen som inte är för djupt engagerade, och som har störst möjlighet att kompromissa och börja se framåt. Motsvarande finns det bland oss de som har hållit en lite lägre profil.”
– Ulf Berg, Jägareförbundet Dalarna

 

– Det är otroligt allvarligt när man med 52 procent mot 48 tar makten över ordförandeposten, över styrelsen och över valberedningen. Risken är uppenbar att man använder samma maktspråk för att avgöra andra viktiga frågor där vi inte har samsyn och där det krävs kompromisser i stället för maktspråk.

Besviken på vissa

Ulf Berg säger att han är särskilt besviken på länsföreningarna i Stockholms län och Mitt Norrland, som han menar hade kunnat spela en viktig roll för att lösa upp knutarna, men som inte tog den möjligheten.

– De 52 procent som slagit de övriga 48 i huvudet har ett stort ansvar nu. Man ska komma ihåg att det inte var vi som var kuppmakare. Vi röstade på valberedningens förslag. Att vi, när det föll, förde fram Henry Sténson och Birgitta Isaksson som förslag till styrelseposter var ju en följd av att vi förlorade det valet.

– Nu måste vi försöka hitta vägar framåt för att skotta igen diket som uppstått. Det är inte min sak att driva det, men styrelsen måste hitta de länsföreningar i Erikssonfalangen som inte är för djupt engagerade, och som har störst möjlighet att kompromissa och börja se framåt. Motsvarande finns det bland oss de som har hållit en lite lägre profil. Genom att sammanföra dem kan en försoningsprocess påbörjas, säger Ulf Berg.

Två förklaringar

Ulf Berg ser också en risk för medlemstapp, något som vore mycket olyckligt med tanke på de viktiga jaktfrågor som Jägareförbundet har att hantera.

– Vi ska vara glada för att det andra förbundet också brottas med stora problem, för om det stått tryggt och stadigt är jag övertygad om att vi fått en medlemsflykt till dem.

Ulf Berg har precis som sin kollega i Blekinge funderingar kring varför Jägareförbundet har hamnat i detta allvarliga och svårlösta läge.

– Jag kan bara tänka mig två förklaringar. Att den gamla historien när Rickard Axdorff avsattes under förra årets stämma fortfarande spökar, trots att vi bestämt att vi ska lägga den bakom oss, eller att det är ett politiskt val. Man vill inte ha ett Jägareförbund som stör sittande regering. Det är det enda jag kan komma på, säger Ulf Berg.

Makt och politik

Magnus Stolpe, ordförande i Jägareförbundet Halland, beskriver det som hänt som ett maktspel och politik, som han inte trodde förekom i Jägareförbundet.

– Det har varit en smutsig process, och något som jag inte trodde jag skulle få uppleva i Jägareförbundet. Jag har alltid haft lätt att motivera varför man ska vara medlem, när någon frågat. I dag känns det inte så enkelt. Men den som är missnöjd kan alltid byta länsförening, säger Magnus Stolpe.

Liksom de övriga ordförandena beskriver Magnus Stolpe en vår där man försökt nå kompromisser, men inte fått någon respons.

– Att man i en förening förlorar i sakfrågor för att andra tycker annorlunda, och att man gör olika personval är som det ska vara. Men att kasta in ytterligare en motkandidat samma dag som stämman hålls är inte seriöst. Nu raljerar jag lite, men jag visste inte mer om Peter Eriksson än att han har fyra jämthundar, när vi skulle rösta. Vem kan göra ett bra avvägt val på de premisserna?

Två sidor

Magnus Stolpe säger att han är en diplomatisk person som alltid försöker se till båda sidor av myntet innan han bestämmer sig.

– Men i ordförandevalet har det varit omöjligt att se myntets andra sida, för vi har inte fått veta något. Jag är inte konspiratoriskt lagd, men det är inte utan att jag börjar snegla lite åt foliehatten. Man kan förstås spekulera i vad det hela beror på, men jag tycker det är bättre att de som är ansvariga får berätta hur det hänger ihop, varför förbundet störtats ner i denna moras, säger Magnus Stolpe.

 

”Jag har alltid haft lätt att motivera varför man ska vara medlem, när någon frågat. I dag känns det inte så enkelt.”
– Magnus Stolpe, Jägareförbundet Halland

 

Styrelsens syn

Att den nya styrelsen med Peter Eriksson i spetsen inte får vila på hanen för att påbörja en helandeprocess understryks av Birgitta Isaksson, ordförande i Jägareförbundet Norrbotten.

– Annars kommer semestrar och jakten i höst emellan, och jag befarar att läget då kommer att cementeras. Jag läste att Peter Eriksson ska kontakta alla de länsföreningar som inte stod bakom honom. Det borde han ha börjat med i går, säger Birgitta Isaksson när Svensk Jakt når henne ett par dagar efter årsstämman.

Hon efterlyser också styrelseledamöters syn på det inträffade, att de som suttit i styrelsen tillsammans med Henry Sténson träder fram.

– Kunskapen borde finnas bland de som varit styrelsekamrater med Henry Sténson under dessa år. Vad är det som har hänt? Vad känner de inför att en styrelsekamrat behandlas på det här sättet?

En annan norrlänning

I valprocessen föreslogs Birgitta Isaksson att ta plats i styrelsen i ett av fyllnadsvalen, något hon sagt ja till efter flera dagars betänketid då hon tillfrågades.

– När jag föreslogs säger ordföranden i Uppsala län, Torsten Nilsson, att Jägareförbundet inte behöver fler ledamöter från Norrland i förbundsstyrelsen. Fem minuter senare väljer man in K G Abramsson från Västerbotten, som betett sig så illa den här vintern. Som inte bryr sig ett dugg om förbundets värdegrund, särskilt inte den som talar om respekt. Det visar att det är en maktdemonstration det är frågan om. Inget annat, säger Birgitta Isaksson.

Hon uppmanar de jägare som nu tvekar på sitt medlemskap att tänka efter noga.

– Det finns de som säger att de nu ska lämna förbundet. Det är det sämsta man kan göra. Det gynnar bara jaktmotståndarna. Jägareförbundet behövs och vi behöver vara många för att vara starka. Vem skulle annars stå upp för jakten?

 

”Kunskapen borde finnas bland de som varit styrelsekamrater med Henry Sténson under dessa år. Vad är det som har hänt?”
– Birgitta Isaksson, Jägareförbundet Norrbotten

 

Knutar måste lösas

I Värmland skriver ordföranden Anders OIsson under på att Jägareförbundet behövs i dessa tider kanske mer än någonsin, och att det behöver vara starkt för att nå framgång.

– Den viktigaste frågan just nu är hur vi ska komma framåt. Vi måste hitta sätt att lösa knutarna. Om inte blir vi ett förbund som under lång tid kommer att lida av splittringar och förtroendekris. Helandet kommer att kräva uppoffringar. Mer av vissa, mindre av andra, beroende på hur hårt man låst fast sig i olika uppfattningar.

Anders Olsson har liksom sina ordförandekollegor ingen tydlig bild av varför förbundet hamnat i den här situationen, med misstroende och splittring.

– Jag kan konstatera att redan vid mötet då valberedningen presenterade sitt förslag blev det genast ett hårt tonfall i debatten. Många trodde att valberedningen då skulle lansera ett eller två förslag för oss att diskutera, men man hade redan bestämt sig för Per Klingbjer. Det blev hårda positioneringar väldigt tidigt. De olika sidorna låste fast sig direkt, och sedan förstärktes motsättningarna under våren. Den bilden kanske är den enda vi är överens om.

Valberedning oroar

Nu är Anders Olsson orolig inför framtiden. Han ser risker med att valen till förbundets valberedning utföll som de gjorde.

– Att majoriteten plockade fram den styrelse man vill ha kan jag köpa. Men att man dessutom handplockade vilka som ska sitta i valberedningen och på så sätt tog kontrollen över den är illavarslande. Vi har nu en valberedning med svag legitimitet, med risk för att den ifrågasätts för att inte vara opartisk och objektiv. Det är inte så aktuellt i dag, men det bäddar för en fortsatt konflikt. Om det upplevs att valberedningen går någons ärende öppnar inte det för en bra fortsättning, säger Anders Olsson.

 

”Helandet kommer att kräva uppoffringar. Mer av vissa, mindre av andra, beroende på hur hårt man låst fast sig i olika uppfattningar.”
– Anders Olsson, Jägareförbundet Värmland

 

Väljer andra ord

I Jägareförbundet Kalmar län tonar ordföranden Bill Nelson ner bilden av ett splittrat Svenska Jägareförbund.

– Jag kan tycka att det är ett överdrivet ordval, för det handlar om att vi har olika åsikter.

Han har emellertid reagerat starkt på påståenden om att det är de elva länen som ville se Henry Sténson som ordförande som bär skulden till det inträffade.

– För det stämmer inte. När Jonas Paulsson lanserades som motkandidat försökte vi jämka. Jag ringde själv till ordförandena på Gotland och i Östergötland för att få till en lösning där vi accepterade honom, medan Henry Sténson skulle få en plats i styrelsen. Men det var helt omöjligt att få med dem på det, och det är naturligtvis djupt olyckligt, säger Bill Nelson.

För medlemmarna

Göran Eriksson, ordförande i Jägareförbundet Örebro län, är också han försiktig när han kommenterar splittringen i Jägareförbundet. Han säger att alla har ett ansvar, även de som stödde valberedningens förslag till ny ordförande i Henry Sténson, men kan inte svara på varför förbundet hamnat i detta svåra läge.

– Det får du fråga Johan Lundberg i Gävleborg om.

– Men jag har inga hårda tankar. Vi står nu bakom Peter Eriksson och har bjudit in honom till ett styrelsemöte i augusti. Om det finns sår att läka, det får du fråga andra om.

Göran Eriksson pratar hellre om verksamheten som pågår i hans län.

– Vi hade en kretskonferens i går kväll där stämman togs upp som en punkt, som inte tog särskilt lång tid att avhandla. I stället pratade vi om medlemsnytta, om den verksamhet som ska genomföras i kretsar och länsförening i år och nästa år. Stämman är en fråga som är passerad. Vi måste leverera medlemsnytta och det finns absolut ingen anledning för medlemmar att lämna förbundet. Vi gör lika mycket för jakten och viltförvaltningen som tidigare, säger Göran Eriksson.

[Galne]

De segrade vid årsstämman – men sen då?

En bedrövlig stämma som aldrig får upprepas., men få konkreta svar på varför det blev som det blev – eller hur Svenska Jägareförbundet nu ska gå vidare och enas.
Flera av de elva länsordförande som stod på vinnarsidan menar att samtal och tid är några nycklar som behövs för att lätta upp de låsningar och den splittring som nu präglar Jägareförbundet.
Frågan är om det räcker?

Skiljelinjen är tydlig och motsättningarna är fortsatt djupa mellan de elva länsföreningar som röstade emot valberedningens förslag till ordförande och de elva länsföreningar som röstade för valberedningens förslag.

Det vill säga de som ville se Henry Sténson som ordförande och de som hellre ville ha en annan kandidat, till sist blev det Peter Eriksson.

Flera av de elva länsföreningar som stod på vinnarsidan menar att demokratin följdes och gav ett resultat.

Slut på diskussionen.

Skulden för den uppkomna situationen läggs på de elva länsföreningar som gick på valberedningens förslag till ordförande, Henry Sténson, och som förlorade i den mycket jämna omröstningen på årsstämman.

Förtroende saknas – oklart varför

K G Abramsson, ordförande i Jägareförbundet Västerbotten, är en av de som stödde den nyvalde ordföranden Peter Eriksson.

När det gäller Henry Sténson sades det på stämman handla om en förtroendefråga. Vad är det som brustit anser du?

– Det är bara att hälla mer bensin på brasan och börja rota i det här. Jag skulle kunna nämna vilka detaljer som helst för dig, men det gör jag inte, säger K G Abramsson.

– Det vi fått reda på och det vi sett sedan förra året har gjort att många av oss som står på den här sidan inte haft tillräckligt förtroende och tillit till Henry Sténson att bli förbundsförtroende. Jag kan inte med vett och vilja och med sunt förstånd säga att jag kan backa upp Henry Sténson.

Flertalet av de länsordföranden som röstade fram Peter Eriksson till förbundsordförande vill inte, eller har svårt att ge konkreta svar på varför de inte tycker att Henry Sténson är lika lämplig till den posten.

 

”Det är bara att hälla mer bensin på brasan och börja rota i det här. Jag skulle kunna nämna vilka detaljer som helst för dig, men det gör jag inte.”
– K G Abramsson, Jägareförbundet Västerbotten

 

– Valberedningens förslag var ett antal olika förslag över tid. Per Klingbjer var valberedningens förslag från början och då var Henry Sténson motkandidat. Det är lätt att kasta sig med orden ”valberedningens förslag”, för det är ingen som hänger med i den här soppan, säger Johan Lundberg, ordförande i Jägareförbundet Gävleborg, och som pekats ut av förlorarsidan som en av dem som hållit samman och orkestrerat de elva länsföreningar som röstade fram Peter Eriksson till ordförandeposten.

Misstro mot förbundsledningen

Hans Olsson, ordförande för Jägareförbundet Gotland, tror att orsaken bakom splittringen är att det funnits en misstro och ett missnöje mot förbundsledningen som inte delats av alla länsföreningar.

Han menar att i och med att det lades fram ett motförslag till Per Klingbjer, som från allra första början var valberedningens förslag, så uttryckte de som gjorde det samtidigt ett missnöje mot förbundet och ledningen.

 

”Det uttrycktes heller aldrig, när man lyfte fram Sténson som kandidat, vilka förändringar man ville få till stånd.”
– Hans Olsson, Jägareförbundet Gotland

 

– Då inser man ju att de ville ha till stånd någon form av förändring, samtidigt som flera länsföreningar tyckte att Per Klingbjer var både kompetent och erfaren. Det uttrycktes heller aldrig, när man lyfte fram Sténson som kandidat, vilka förändringar man ville få till stånd, säger Hans Olsson och tillägger:

– Från vår sida på Gotland har vi inte känt något stort missnöje och då kunde vi inte ställa oss bakom en kandidat som lyfts fram av missnöjda länsföreningar som vill göra förändringar utan att precisera dessa. Vi på Gotland har förtroende för förbundsstyrelse och ledning. Sedan har inte vi heller varit nöjda med allt, men vi har lämnat synpunkter direkt till de personer som varit involverade.

”Egentligen ingen kommentar”

Frågan som många nu ställer sig är: Hur ska Svenska Jägareförbundet med dess 22 länsföreningar gå vidare?

– Jag är nu intresserad av att jobba med framtida lösningar och idéer om hur man kan ta det här vidare. Jägareförbundet är alldeles för viktigt. Här behövs konstruktiva tankar och idéer. Jag har egentligen ingen kommentar. Det är bara att beklaga den största kalkonföreställning som jag varit med i. Det var det många som bidrog till och det ska inte upprepas så länge jag kan vara med och påverka. Vi är ett för litet förbund för att klyva det på mitten, det fungerar inte, säger Johan Lundberg.

Har du några egna tankar om hur man ska gå vidare?

– Ja, det har jag men det är alldeles för tidigt. Det finns tankar och idéer som jag har väckt, men det är ingenting jag kan prata om nu, säger Johan Lundberg.

Du kallar stämman för kalkonföreställning, ser du att du själv har någon del i att det blev så?

– Johan Lundberg var en av delegaterna så det är klart att jag är en del av föreställningen. Jag har ju också en roll. Men det ska aldrig, aldrig mer upprepas någonsin, så förödmjukande var det vi utsatte oss för.

Vill vända blad

Johan Lundberg menar att det till viss del gäller det att göra som kungen sa en gång: vända blad och gå vidare.

– Men vissa delar ska vi ta med oss: hur regelverket ska vara och hur vi förhåller oss till varandra. Självklart ska vi ta med oss vad vi lärt oss.

Johan Lundberg vill inte titta bakåt eller gå in på historien vad som ledde fram till den stora splittringen.

 

”Det är bara att beklaga den största kalkonföreställning som jag varit med i.”
– Johan Lundberg, Jägareförbundet Gävleborg

 

K G Abramsson är bekymrad och lägger till stor del skulden på andra:

– Allt skulle ifrågasättas på årsstämman. Det gjordes ingen ansträngning att demonstrera sammanhållning. Det var en demonstration om precis det motsatta från ett visst håll. Det känner jag stor oro för. Nu ska vi försöka vända det här och kavla upp ärmarna och jobba hårt för medlemmarna i Jägareförbundet.

Återskapa förtroende

Du nämnde på stämman att det krävs extraordinära insatser för att gå vidare, vad tänker du på då?

– Det är svårt att beskriva själva redskapet för att göra det, men jag tror att vi måste skissa på ett projekt som inriktas på att försöka förstå vad man uppfattat har gått fel. Och hur man på ett bra sätt ska kunna reparera det. En primär vision blir att återskapa förtroendet mellan Jägareförbundet nationellt och länsföreningarna samt alla kretsar, säger K G Abramsson.

Har du någon orsak till att det blivit en djup spricka i Jägareförbundet?

– Jag ser vad folk tycker, att det är ett par, tre personer som bidragit till det här. Avsikten har inte varit att splittra utan att ena Jägarförbundet och redan från början hade vi bestämt en färdriktning som jag tror att nästan alla länsföreningar var med på, att vi skulle ha en extern ordförande. Vi hade också en kandidat som väldigt många trodde på. Men då fanns det ett fördolt arbete som gjorde det omöjligt för Per Klingbjer att stå fast vid sin kandidatur. I den vevan tror jag hela den här processen startade, säger K G Abramsson.

 

”… vi måste skissa på ett projekt som inriktas på att försöka förstå vad man uppfattat har gått fel.”
– K G Abramsson, Jägareförbundet Västerbotten

 

Han fortsätter:

– Mitt bidrag är att jag deltagit på alla möten vi haft i de här elva länsföreningarna. Hade du frågat mig för två veckor sedan om jag ställer upp som styrelseledamot i Svenska Jägareförbundet, så hade jag svarat att det är otänkbart, utifrån vad jag då visste.

 

Paulssons avhopp: ”Fara å färde”

K G Abramsson menar att han jobbar för Jägareförbundets bästa.

– När det stod klart att Jonas Paulsson hoppade av, var det fara å färde. Det var inget önskeläge. Men jag kan Jägareförbundet, har varit medlem sedan 1968, och jag vill Jägareförbundets väl och att vi ska ta hand om våra medlemmar och alla de frågor som är viktiga för våra medlemmar, säger K G Abramsson, som inte var nominerad av valberedningen till någon plats i förbundsstyrelsen utan blev föreslagen av elva länsföreningar.

De andra elva länsföreningarna föreslog Birgitta Isaksson, ordförande i Jägareförbundet Norrbotten och Henry Sténson som ledamöter. Men i stället valdes K G Abramsson samt Göte Johansson, som nyligen avgick som ordförande för Jägareförbundet Västra Götaland Väst.

– Jag kände mig förpliktigad att acceptera nomineringen. I en folkrörelse och en förening ska allt sådant här avhandlas på stämmor. Demokratins alla redskap har vi använt och vi har fått ett utslag, även om det inte blev alltför tydligt så var det med marginal. Det hade varit jobbigare om vi bara hade haft en rösts skillnad, resonerar K G Abramsson och tillägger:

– Vad hade hänt om den andra sidan hade vunnit? Vi hade fått finna oss i det.

”Ett lag som vi trodde på”

Ni var inte beredda släppa in något av de förslag till namn som de andra elva länsföreningarna föreslog, hur resonerade ni där?

– Det var 27 ombud som tyckte att det förslag som vi arbetat fram i de här elva länsföreningarna var bra. Det var det som skulle sätta fart i arbetet med att hjälpa Jägareförbundet framåt och skapa enighet. Jag upplever det inte som någon som helst maktdemonstration. Vi hade satt ihop ett lag som vi trodde på och det var det stämman röstade om och det var det majoriteten fastställde, säger K G Abramsson.

Peter Erikssons namn kom upp i ett sent skede, på vilket sätt har du förankrat hans namn i länsföreningens styrelse?

– Det är väldigt svårt hinna med ett gediget förankringsarbete, men jag rapporterade till min styrelse hur läget var och att de skulle komma med synpunkter. Det var någon som kom med synpunkter och sa att det här ställer vi upp på. Det har så vitt jag förstår vår styrelse, utan att ha fattat ett formellt beslut, ställt upp bakom.

 

”Vi kunde inte hitta någon extern kandidat. Vi hade 48 timmar på oss. Det är helt uteslutet att kunna sköta ett förankringsarbete på den korta tiden.”
– K G Abramsson, Jägareförbundet Västerbotten

 

Förankringsarbete uteslutet: ”vi var i kris”

Det fanns de som använde ordet kupp under stämman. Peter Erikssons namn kom upp sent, hur ser du på det?

– Vad hade vi för alternativ? Att återremittera frågan om val av ordförande till valberedningen? Det tror jag ingen hade tyckt var ett bra förslag. Tyvärr kom hans namn sent men vi var i kris. Vi kunde inte hitta någon extern kandidat. Vi hade 48 timmar på oss. Det är helt uteslutet att kunna sköta ett förankringsarbete på den korta tiden, säger K G Abramsson.

Det fanns en annan kandidat innan Peter Eriksson, Jonas Paulsson. Hur gick det till att ta fram hans namn och hur gick den processen till?

– Det var samma hantering som i Peter Erikssons fall. Att hitta en kandidat internt som hade erfarenhet och vill ta på sig ett sådant här uppdrag. Det som var problemet var att vi som jobbat med det här inte kände till de saker som gjorde att han hoppade av. Jag tror att hans liv är ganska trassligt och förstört nu och jag vill inte bidra till att lägga sten på börda, säger K G Abramsson.

Partipolitiskt obundna

På sociala medier finns kommentarer att det handlar om partipolitik?

– Vi är partipolitiskt obundna och jag väger inte in politisk hemvist när jag tänker på någon som ska göra något för Svenska Jägareförbundet. De som påstår att det är en partipolitisk fråga är bara ute för att såra sina motståndare, säger K G Abramsson.

Nu hoppade även Bo Sköld av som generalsekreterare och Peter Eriksson är tredjevalet till ordförandeposten. Valet blev mer att rösta emot en kandidat än för en annan kandidat. Hur ser du på det?

– Olyckligt och väldigt bekymmersamt. Generalsekreteraren har tagit illa vid sig av processen och känner sig förmodligen själv berörd av att indirekt blivit ifrågasatt, säger K G Abramsson.

Fysiska möten saknas

Morgan Andersson, ordförande i Jägareförbundet Västra Götaland Väst, hoppas att förbundet inte behöver arrangera någon mer digital stämma, utan att den kan avhandlas som brukligt.

– Vi hade inte varit i den här situationen om vi hade haft en vanlig stämma där vi träffats fysiskt på plats, säger Morgan Andersson.

 

”Vi hade nog baxat in oss i våra hörn. […] Sedan gick stämman väldigt fort. Man kanske skulle ha tagit en längre paus efter det att ordförande var vald.”
– Morgan Andersson, Jägareförbundet Västra Götaland Väst

 

Vad tror du krävs nu för att läka de här såren?

– Fysiska möten och att vi får prata jaktliga frågor igen. Vi är jägare i grund och botten och jakten är det som står främst.

Fanns det något man hade kunnat göra före och under stämman för att undvika den här splittringen?

– Jag vet inte. Vi hade nog baxat in oss i våra hörn. Det fanns inget forum för att öppna upp för en diskussion. Sedan gick stämman väldigt fort. Man kanske skulle ha tagit en längre paus efter det att ordförande var vald.

Rykten och inside information

Hur resonerade ni i er länsförening att inte rösta på valberedningens förslag?

– Vi var nog den första länsföreningen som väckte frågan att det borde vara en extern ordförande. Den frågan höll vi i hela tiden. Per Klingbjer var valberedningens kandidat. Sedan blev det hanterat på olika sätt och sedan kom Per Klingbjer till den slutsatsen att han inte kunde kandidera längre. Då uppfattade vi att de som ville ha Henry Sténson som ordförande hade varit delaktiga i den frågan.

På vilket sätt då?

– Det florerar så många rykten och jag vill inte kasta några fler stenar, säger Morgan Andersson.

Fick ni den uppfattningen på grund av ett rykte?

– Nej, vi fick lite inside information också. Sedan tog vi fram Jonas Paulsson som motkandidat, deras önskemål var ju att en ordförande skulle komma inifrån styrelsen och då föreslog vi Jonas Paulsson. Men det blev ju fel det också. Då var det två dagar kvar, säger Morgan Andersson, som inte går in på några detaljer när det gäller vilken slags information han fått om Henry Sténson.

 

”Det florerar så många rykten och jag vill inte kasta några fler stenar.”
– Morgan Andersson, Jägareförbundet Västra Götaland Väst

 

Trodde inte på Sténson

Är ni nöjd med att det blev intern kandidat, ni drev ju linjen extern kandidat?

– Ja, jag stöder Peter Eriksson fullt ut. Den nya valberedningen har ett arbete att göra, att granska och jobba det kommande året. Valberedningen ska följa styrelsens arbete och fungerar det väl, då ser jag inga problem med omval på Peter Eriksson, säger Morgan Andersson.

När det gäller Henry Sténson så handlade det om en förtroendefråga för er?

– Ja, enligt vårt sätt att se det har han inte stöttat den gamla styrelsen. Han har egentligen inte tagit ställning i någon fråga. Vi trodde inte på honom som kandidat, säger Morgan Andersson.

Inga formella fel

Den informationen, har ni fått den från den gamla styrelsen?

– Nej, men vi ser ju hur man uttalar sig och vi följer styrelsens arbete. Peter Eriksson har drivit klövviltsfrågorna.

Handlar det mer om att Sténson varit anonym i styrelsen, än att han gjort något formellt fel?

– Nej, det handlar inte om några formella fel. Han har varit anonym.

Men du säger även att han inte stöttat den gamla styrelsen?

– Inte utåt i alla fall.

Morgan Andersson anser att det är deras kandidater som varit utsatt för ryktesspridning och falska anklagelser, från Sténsonsidan.

 

”Det har varit lite större, kända personer som gått in och försökt påverka. De som håller med Karl Hedin och jag har hört att i Jämtland var det några större industripampar som försökte påverka ombud. Det hör inte hemma i en sådan här organisation.”
– Kurt Andersson, Jägareförbundet Skaraborg

 

Partipolitik: ”Försökt påverka”

Kurt Andersson, ordförande Jägareförbundet Skaraborg, menar att det blandats in politik i striden om vem som skulle bli förbundsordförande.

– Jag förstår inte att det ska behöva vara på det viset. Många är ju väldigt högljudda. Det var ett majoritetsbeslut och det får man finna sig i när det är en demokratisk process.

På vilket sätt är partipolitik inblandad?

– Det har varit lite större, kända personer som gått in och försökt påverka. De som håller med Karl Hedin och jag har hört att i Jämtland var det några större industripampar som försökte påverka ombud. Det hör inte hemma i en sådan här organisation, säger Kurt Andersson.

”Smutsig kampanj”

Från vilket håll har det bedrivits smutsig kampanj?

– Det vill jag inte uttala mig om. När i stort sett hela valberedningen avgår efter påverkan från andra personer som inte tillhör valberedningen. Jag förstår inte varför. Valberedningen är nominerade av länsföreningarna och valda av stämman, säger Kurt Andersson.

Vem lade sig i deras arbete?

– De har blivit uppringda av olika personer. Det har valberedningen själva sagt.

Ni valde att inte följa valberedningens förslag när det gäller val av ordförande. Hur gick resonemanget runt ordförandevalet?

– Det beslutade vi tidigt hur vi skulle göra, säger Kurt Andersson.

Men det blev en intern lösning?

– Tyvärr ja.

”Det uttalar jag mig inte om här”

När det gäller Henry Sténson, handlade det om en förtroendefråga?

– Ja, det gjorde det.

Varför saknar du förtroende?

– Det uttalar jag mig inte om här, säger Kurt Andersson.

Varför vill du inte göra det?

– Det är länsföreningens beslut.

Och det känner era medlemmar till i er länsförening?

– I stort sett, ja.

Vad menar du med i stort sett?

– Vi har inte nått alla, säger Kurt Andersson.

Mitt Norrland: ”Besvikna på Sténson”

Ingela Johansson, ombud för Jägareförbundet Mitt Norrland, vill heller inte säga varför hon inte röstade på Henry Sténson.

– Vi är besvikna på Henry Sténson, det som har hänt förut.

Vad är det som hänt då?

– Det tänker jag inte gå in på, säger Ingela Johansson.

Hur resonerade ni runt de övriga valen till styrelsen?

– Ja, jag tycker att de andra, som blev valda, lämpar sig bättre. Det är vad jag tycker.

 

”Vi som röstade för Peter måste stå bakom honom. Han kommer åka runt och presentera sig.  Får alla träffa honom kommer de nog inse att det kommer bli bra i alla fall och så kan vi stå enade.”
– Ingela Johansson, Jägareförbundet Mitt Norrland

 

Kompromiss otänkbar

Lars Persson, ordförande för Jägareförbundet i Skåne, kallade det för maktdemonstration, fanns det någon tanke om att kompromissa?

– Det fanns ingenting att kompromissa med. De som ville ha Henry vald känner att de fått en kniv i ryggen, men om Henry blivit vald hade de andra känt att de fått en kniv i ryggen, men så ser de det inte, säger Ingela Johansson.

Hur ska man gå vidare efter det här?

– Vi måste bli enade igen för att kunna gå vidare. Det sa även några av de som blev besvikna. Vi som röstade för Peter måste stå bakom honom. Han kommer åka runt och presentera sig.  Får alla träffa honom kommer de nog inse att det kommer bli bra i alla fall och så kan vi stå enade. Det tar tid att komma överens, säger Ingela Johansson, som var ett av ombuden för Jägareförbundet Mitt Norrland under årsstämman.

Vill inte älta

Thomas Strandhag, vice ordförande Jägareförbundet Östergötland:

– Valresultatet har givit oss en styrelse som nu måste trimmas ihop och göra det bästa för Jägareförbundet, medlemmarna och viltet.

Hur ska det praktiskt gå till att komma vidare?

– Vi måste sätta oss ner, länsföreningarna och den nya styrelsen på Öster Malma och titta på meningsskiljaktigheterna och överbrygga dessa för att komma framåt. Att älta det som varit bygger inte en väg framåt.

 

”Jag har inte insyn i varför personvalen gick så vitt isär och om det är en problematik som funnits i styrelsearbetet innan.”
– Thomas Strandhag, Jägareförbundet Östergötland

 

Med facit i hand: Hade saker och ting kunnat göras annorlunda för att undvika en splittring, före och under årsstämman?

– Svårt att svara på. Det upplevs som att vissa grejer och vissa länsföreningar hängt upp sig på att det varit för mycket centralt och Öster Malma-styrt och vill ha mer transparens mot länen, som är närmare medlemmen, och det är väl inte fel, säger Tomas Strandhag och fortsätter:

– Jag har inte insyn i varför personvalen gick så vitt isär och om det är en problematik som funnits i styrelsearbetet innan. Om det är så skulle man ha åskådliggjort den problematiken tydligare innan stämman, för att se vilken sammansättning av styrelsen som behövs för allt ska bli för medlemmarnas, jaktens och förbundets bästa. En genomlysning av hur det var innan så det hade blivit bredare känt.

”Svårt att kommentera”

Vilken är din bild av valberedningens förslag till ordförande, Henry Sténson?

– Jag har ingen annan bild av honom än den artikel som Svensk Jakt skrev om de tilltänkta ordförandena. Det är väl det som man tagit till sig plus att jag vid något enstaka tillfälle träffat honom vid någon årsstämma.

På frågan vad han tror det beror på att elva länsföreningar sade nej till valberedningens förslag, svarar Thomas Strandhag:

– Jag har svårt att kommentera den händelsen.

Startskott för splittring

Jonas Fransson, ordförande för Jägareförbundet Södermanland, menar att Torbjörn Larssons tidiga avisering att han skulle hoppa av som ordförande, drog i gång processen inom förbundet att hitta en ny ordförande.

– Valberedningen borde ha fått jobba i lugn och ro med frågan, menar Jonas Fransson och tillägger att det egentliga startskottet för den splittring som nu präglar Jägareförbundet var den så kallade Axdorff-affären, då förre förbundsstyrelseledamoten Rickard Axdorff under uppmärksammade former fick lämna styrelsen efter att ha agerat visselblåsare i WWF-frågan.

Förbundsordföranden Torbjörn Larsson tog öppen strid mot Rickard Axdorff, som han menade ljugit för styrelsen och att hans agerande inte var förenligt med hur ledamöter ska sköta sitt styrelseuppdrag.

– Dessutom verkar det ha grott ett missnöje bland vissa län mot förbundsstyrelsen, säger Jonas Fransson.

Vill ge nya styrelsen en chans

Han menar dock att fokus på framtiden nu är det viktigaste.

På frågan om han tror det räcker med att ordförande Peter Eriksson åker runt och samtalar med länsordförandena, svarar han att det gäller att hitta tillbaka till frågor som förenar. Fransson håller det inte heller för omöjligt att det kan komma att göras förändringar i den nu valda förbundsstyrelsen för att de båda lägren ska kunna närma sig varandra.

– Men vi måste ge den nya styrelsen en chans, säger Jonas Fransson.

 

”Det egentliga startskottet för den splittring som nu präglar Jägareförbundet var den så kallade Axdorff-affären.”
– Jonas Fransson, Jägareförbundet Södermanland

 

När det gäller frågan om Henry Sténson som ordförandekandidat säger Jonas Fransson att man inte kunde stå bakom ”processen runt Sténson”, och går inte in på några detaljer utan nämner att Sténson inte gav intrycket av att ge något förtroende.

Likt flertalet av de elva länsordförandena som stod på Peter Erikssons sida säger Jonas Fransson att känslorna nu måste få tid att lägga sig.

Hans Olsson, ordförande för Jägareförbundet Gotland:

– I valen på stämman var förbundet splittrat, men i de allra flesta andra frågor är vi lika enade som vi var tidigare. Det kommer att krävas aktivt arbete nu för att enas, både av förbundsstyrelse och länsföreningar. Problemen måste diskuteras och sedan försöka komma till en lösning, det är inte någon lätt uppgift.

Stockholm, Uppsala och Västmanland: Inga kommentarer

Svensk Jakt har även varit i kontakt med Torsten Nilsson, ordförande för Jägareförbundet Uppsala län.

Han vill inte uttala sig eller svara på Svensk Jakts frågor utan hänvisar till ett debattinlägg han skrivit (”Jägareförbundet bör kunna enas och gå i takt framåt”, Svenskjakt.se 9/6).

Olof Lublin, ordförande för Jägareförbundet Stockholm, den länsförening som blev lite av vågmästare i valen på stämman, vill inte heller uttala sig förrän han haft möte med kretsarna i Stockholms län.

Svensk Jakt har även försökt nå Sofie Larsson, ordförande för Jägareförbundet Västmanland, för en kommentar. Trots att vi ringt ett flertal gånger samt mejlat och skickat meddelande via sms har vi inte fått några svar av henne.

[Galne]

Milstolpar i konflikten: Detta har hänt

Vad var det som ledde fram till Svenska Jägareförbundets kaosartade stämma, där det med mer än önskad tydlighet visades vilket bråddjup som uppstått mellan förbundets länsföreningar – elva på den ena sidan, elva på den andra? Svensk Jakt ser i tidslinjen nedan tillbaka, bland annat på tidigare konflikter där oenigheten varit stor. 

Under intervjuer med jägareförbundare – länsföreningsordförande och andra – har det vid upprepade tillfällen framkommit att konflikten som spelades upp för alla på årsstämman inte är ny.

Att tvisten om vem som ska svinga klubban är en fortsättning på tidigare frågor där länsföreningarna inte varit överens, varken med varandra eller med förbundsledningen.

I tidslinjen återges i varje fall några av dessa konflikter, samt den infekterade process som varit sedan i vintras angående frågan om vem som ska svinga klubban i Svenska Jägareförbundet.

• 2–3 juni 2018. Jägareförbundets årsstämma i Kiruna. Ett förslag till stadgeändringar som bland annat innebär att Jägareförbundets medlemmar inte längre ska vara exklusivt medlemmar i kretsar och länsföreningar, utan också i Svenska Jägareförbundet, behandlas av ombuden. Ändringarna i stadgarna anses vara för långtgående. Bland annat ombuden från Skåne påpekade att man gärna behåller sina medlemmar i egen regi. Årsstämman tar inget beslut. Ärendet återremitteras för fortsatt beredning.

• 23 maj 2019. Arbetet med stadgarna har fortsatt sedan stämman i Kiruna, under ledning av vice ordförande Anders Iacobaeus. Samtidigt mobiliserar motståndarna till förslaget. Jägareförbundet Blekinges ordförande Linda Mattisson Olsson blir en frontfigur för de kritiska rösterna och företrädare från flera sydsvenska länsföreningar aviserar att man kommer att rösta nej till förslaget.

• 2 juni 2019. Årsstämma på Öster Malma och Svenska Jägareförbundets styrelse förväntas lägga fram sitt förslag till stadgeändringar. Men redan tidigt står det klart att ombudens motstånd är så massivt att styrelsen drar tillbaka sitt förslag. ”Med tanke på att så många ombud är negativa skulle det vara skadligt att driva frågan till ett slutligt avgörande. Därför drar förbundsstyrelsen tillbaka sitt förslag”, sa Anders Iacobaeus från talarstolen.

I en tidigare intervju med Svensk Jakt hade han också sagt att om inte förslaget antogs vid årets stämma, skulle det dröja åtskilligt med tid innan ett nytt förslag till nya stadgar kan läggas.

På senaste årsstämman (5–6 juni 2021) enades emellertid ombuden att ett nytt försök att komma fram till nya stadgar ska göras. Ombuden var tydliga med att det den här gången inte får slarvas med förankringen.

• 25 februari 2020. När Jägareförbundets samlade remissvar på Naturvårdsverkets jakttidförslag blir känt orsakar det ett ramaskri i de sydsvenska länsföreningarna. Det man i första hand vänder sig mot är att förbundet ställer sig bakom vårjakt på råbock i hela landet, samt jakt på rådjur, get och kid, i februari. Ordförande Torbjörn Larsson försvarar sig med att föreningarna kunde sagt ifrån under den ordförandekonferens där jakttiderna diskuterades, medan länsföreningarna hävdar att de i sina remissvar till förbundet tagit starkt avstånd mot de föreslagna jakttiderna och att man trodde att det var dessa som gällde. Med andra ord, länsföreningarna känner sig överkörda.

• 18 mars 2020. Förbundsstyrelsens kompromissförslag vad gäller jakttiden på kråka kritiseras i jägarleden. När riksjaktvårdskonsulenten försvarar förslaget genom att uttrycka förvåning över att jägarna i Sverige av EU tillåts jaga kråka under den tid då fåglarna flyttar, gjuts inte direkt någon olja på upprörda vågor.

• 28 maj 2020. Inte heller Jägareförbundets satsning Jakten på framtiden, där man genom en omfattande process mejslar fram vad förbundet ska arbeta med, vad som är de viktigaste frågorna, undantas från kritik. I motioner till förbundets årsstämma vill Jägareförbundet Blekinge göra en boghalt och utvärdera Jakten på framtiden. Man anser att fokus har flyttats från det som antagits på tidigare årsstämma, till områden som inte prioriterats av de förtroendevalda.

• 13 augusti 2020. Under pandemiåret 2020 delas Jägareförbundets digitalt genomförda årsstämma upp i två delar. Vid den andra, i mitten på augusti, ska valen genomföras. Stor och het debatt uppstår kring styrelseledamoten Rickard Axdorff som utan styrelsens vetskap bistått länsföreningar i Region Mitt att skriva en debattartikel, för att hindra ett närmande mellan Jägareförbundet och Världsnaturfonden WWF. Efter votering beslutar stämman med 25 röster mot 24 att hellre vakanssätta styrelseplatsen än att ge Axdorff förnyat förtroende.

• 18 augusti 2020. Jägareförbundets valberedning utser en referensgrupp för att få hjälp med att hitta en ny ordförande efter Torbjörn Larsson som aviserat att han avgår i och med nästa års stämma. I gruppen, som ska fungera som ett bollplank, ingår representanter för förbundet tre regioner, förre förbundsordförande Björn Sprängare, samt generalsekreterare Bo Sköld. Den sistnämnde lämnar emellertid uppdraget efter bara några dagar.

• 19 augusti 2020. I efterdyningarna till Axdorff-affären rapporterar Svensk Jakt om hur en djup spricka uppstått i Jägareförbundets Region Mitt, mellan länsföreningar som tycker olika. Kritik riktas också mot hur ärendet hanterats, då frågan togs upp på en offentligt hållen riksstämma i stället för att skötas i styrelserummet.

• 21 augusti 2020. Axdorff-affären fortsätter att spöka bland Jägareförbundets högsta förtroendevalda. Den tidigare ordföranden Björn Sprängare beskriver det som hänt de senaste veckorna som en förtroendekris, och förklarar vilken roll han har spelat under de diskussioner som förts om Jägareförbundets förhållande till Världsnaturfonden WWF.

• 18 september 2020. Jägareförbundets styrelse har utvärderat vad som ledde fram till att Rickard Axdorff så abrupt fick lämna styrelsen. Förbundets internrevisor får i uppdrag att besvara ett antal frågor för att på så sätt se över vad som hänt. Bland annat ställs frågan om stadgarna har följts under processen.

• 9 oktober 2020. Efter att också regeringen skickat ut förslaget till nya jakttider på remiss tas ett omtag i Jägareförbundet, som innebär att man inte föreslår vårbockjakt i hela landet, utan endast i län som gränsar till de där det bedrivs vårjakt. Vidare argumenterar förbundsstyrelsen i sitt svar mot februarijakt på rådjur. Man betonar också vikten av predatorjakt, på bland annat kråkfåglar, och förordar att jakttiden ska förbli oförändrad. De kritiska länsföreningarna har med andra ord fått genomslag för sina synpunkter.

• 8 november 2020. Jägareförbundets förtroendemannarevisor Björn Bentevik har lämnat sin rapport angående Axdorff-affären, i vilken han konstaterar att inget formellt fel begicks i samband med årsstämman då Rickard Axdorff petades. På ett möte med länsföreningarnas ordförande är man överens om att nu blicka framåt och dra ett streck över affären. Trots det kvarstår en del kritik, bland annat att röstningsförfarandet under stämman inte har utretts. Frågan om stadgarna seglar åter upp till ytan, då några länsordförande anser att dessa behöver förtydligas, mot bakgrund av vad som inträffat.

• 17 november 2020. Sökandet efter en ny ordförande efter Torbjörn Larsson pågår för fullt. Länsföreningarna, i varje fall många av dem, förordar en intern lösning. Valberedningen uppger att ett namnförslag ska vara klart i januari. Utöver ordförandeposten ska valberedningen också föreslå nyval eller omval på sex styrelseposter, däribland den vakanta platsen efter Rickard Axdorff.

• 8 februari 2021. Jägareförbundets valberedning under ledning av Jan-Olov Ragnarsson, Värmland, väljer en extern lösning då man föreslår Per Klingbjer som ny förbundsordförande. Klingbjer arbetar som förbundsdirektör i den fackliga organisationen Naturvetarna, och är styrelseordförande i paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv.

• 12 februari 2021. Endast några dagar efter att valberedningen lagt fram sitt förslag till ny ordförande, lanserar flera länsföreningar en motkandidat i Henry Sténson. Detta är en intern lösning då Sténson sitter i Jägareförbundets styrelse. Han är numera pensionär men har flera styrelseuppdrag, och har tidigare arbetar i flera stora svenska företag. Bland annat som kommunikationsdirektör på Ericsson.

• 26 april–6 maj 2021. Striden om vem som ska bli Jägareförbundets nästa ordförande hårdnar. I flera debattartiklar argumenterar länsordförande för sina kandidater. Det talas om ett smutsigt spel, om osakliga kampanjer, om en maktstrid. Några ledande länsföreningar, eller rättare sagt ordförande, utkristalliserar sig i debatten. På Sténsonsidan Linda Mattisson Olsson, Blekinge, Göran Eriksson, Örebro län, Gunnar Lindblad, Jönköpings län, och Ulf Berg, Dalarna. På Klingbjersidan K G Abramsson, Västerbotten, Torsten Nilsson, Uppsala län, samt Johan Lundberg, Gävleborg. Men även de som inte är direkt berörda går in i debatten, genom tidigare förbundsordförande Björn Sprängare och förre landsbygdsministern Sven-Erik Bucht.

• 10 maj 2021. Valberedningens kandidat Per Klingbjer hoppar av nomineringen till ordförande i Svenska Jägareförbundet. Klingbjer motiverar sitt avhopp med att han inte längre har förtroende för processen, att den gått för långt. Han talar också om en ökad splittring i förbundet.

• 20 maj 2021. Valberedningen har gjort ett omtag och lanserar nu Henry Sténson som sitt förslag till ny ordförande. Därmed finns endast en kandidat till det viktiga förtroendeuppdraget. Men det varar bara några dagar.

• 20 maj 2021. Turbulensen som omgärdar valet av ny ordförande avspeglas även i förslaget till ny valberedning som nu blir känt. Och det är en storstädning som ska genomföras. Av de sju ledamöterna i valberedningen föreslås endast en få förnyat förtroende.

• 27 maj 2021. Elva länsföreningar, som tillsammans har en majoritet av ombuden vid stämman som ska genomföras om en dryg vecka, nominerar sittande styrelseledamot Jonas Paulsson, Skåne, som motkandidat till Henry Sténson. Nu börjar det också bli tydligt att det heller inte blir någon smärtfri process att välja övriga styrelseledamöter vars platser av olika skäl blir tomma.

• 28 maj 2021. Britt Marie Nordquist, Värmland, som inte är föreslagen till omval, lämnar Jägareförbundets styrelse med omedelbar verkan. Hon motiverar det med att de interna striderna gått överstyr och att människor behandlats ovärdigt.

• 3 juni 2021. Jonas Paulsson hoppar av sin kandidatur som ny ordförande i Jägareförbundet. Han lämnar dessutom sin plats i styrelsen med omedelbar verkan.

• 4 juni 2021. Svenska Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld avgår med omedelbar verkan. I ett mejl till personalen förklarar han sitt beslut: ”Processen att ta fram en ny styrelse och ordförande för förbundet har enligt min uppfattning gått långt utanför alla rimliga och anständiga ramar. Idag liknar det inget som jag någonsin trodde att jag skulle behöva uppleva eller drabbas av. Jag varken kan eller vill vara en del av detta.”

• 5 juni 2021. De elva länsföreningar som först stått bakom Per Klingbjer och sedan Jonas Paulsson ger inte upp. På morgonen samma dag som årsstämman ska genomföras avslöjar Svensk Jakt att de elva, som innehar majoriteten av ombuden, med ett golvförslag ska föra fram styrelseledamoten Peter Eriksson, Jämtland, som ny ordförande.

• 5 juni 2021. Under en synnerligen stormig digital årsstämma, unik i Jägareförbundets historia, väljs Peter Eriksson med 27 röster mot 22 eller 52 procent mot 48 till ny ordförande i Svenska Jägareförbundet.

• 5 juni 2021. Under valen som följer till styrelse och valberedning vidgar sig sprickan i mellan de två lägren i Jägareförbundet, med elva länsföreningar på vardera sida. Den majoritet som valde Peter Eriksson visar ingen kompromissvilja då man avvisar förslagen att välja in Henry Sténson och Birgitta Isaksson, Norrbotten, i styrelsen, och i stället röstar in sina egna kandidater. På liknande sätt bestämmer man också valberedningens sammansättning.

[Galne]

49 ombud – detta är Jägareförbundets riksdag

49 ombud som representerar förbundets totalt 22 länsföreningar utgör ”Svenska Jägareförbundets riksdag”.
Detta är ledamöterna – och så röstade de på årsstämman.

Vid Svenska Jägareförbundets årsstämma 5–6 juni företräddes förbundets 22 länsföreningar av totalt 49 ombud.

Antalet ombudsröster per länsförening står i proportion till länsföreningarnas medlemsantal.

Den länsförening som har flest medlemmar är Jägareförbundet Stockholms län, som har fem ombud vid årsstämman.

Därefter fördelas ombudsantalet fallande till de minsta länsföreningarna, Gotland, Blekinge och Västmanland, som har ett ombud vardera.

 

De 49 ombuden vid Svenska Jägareförbundets årsstämma 2021:

 

Jägareförbundet Stockholms län (5 ombudsröster)

Olof Lublin

Rolf Eriksson

Clas Boström

Margareta Brauns

Mats Trygg

 

Jägareförbundet Uppsala län (2)

Torsten Nilsson

Bengt Undén

 

Jägareförbundet Södermanland (2)

Jonas Fransson

Björn Grankvist

 

Jägareförbundet Östergötland (2)

Leif Thomsen

Thomas Strandhag

 

Jägareförbundet Jönköpings län (2)

Gunnar Lindblad

Kent Johansson

 

Jägareförbundet Kronoberg (2)

Ewert Frisk

Joakim Isaksson/Tommy Karlsson*

(*Joakim Isaksson var ombud för Jägareförbundet Kronoberg under stämmans första dag, 5 juni, men hade förhinder under andra stämmodagen – 6 juni – och ersattes då av Tommy Karlsson.)

 

Jägareförbundet Kalmar län (2)

Bill Nelson

Karl-Henrik Karlsson

 

Jägareförbundet Gotland (1)

Hans Olsson

 

Jägareförbundet Blekinge (1)

Linda Mattisson Olsson

 

Jägareförbundet Skåne (3)

Lars Persson

Johan Krönmark

Peter Nilsson

 

Jägareförbundet Halland (2)

Magnus Stolpe

Carina Johansson

 

Jägareförbundet Västra Götaland Väst (3)

Göte Johansson

Morgan Andersson

Magnus Blomstrand

 

Jägareförbundet Södra Älvsborg (2)

Magnus Kelldén

Bo-Erik Persson

 

Jägareförbundet Skaraborg (2)

Kurt Andersson

Benny Lyckebäck

 

Jägareförbundet Värmland (2)

Anders Olsson

Andrée Brask

 

Jägareförbundet Örebro län (2)

Göran Eriksson

Göran Mejsjö

 

Jägareförbundet Västmanland (1)

Sofie Larsson

 

Jägareförbundet Dalarna (2)

Ulf Berg

Mats Larsson

 

Jägareförbundet Gävleborg (2)

Johan Lundberg

Jan Setterberg

 

Jägareförbundet Mitt Norrland (4)

Åsa Vilson

Ingela Johansson

Jone Johnsson

Per-Arne Olsson

 

Jägareförbundet Västerbotten (3)

K G Abramsson

Ulf Lundgren

Åsa Strandberg

 

Jägareförbundet Norrbotten (2)

Birgitta Isaksson

Lisa Pekkari

 

Så röstade länsföreningarna vid årsstämman

(Blått = Peter Eriksson, Gult = Henry Sténson)

[Galne]

Facklig oro över utvecklingen i Jägareförbundet

PREMIUM

Dagen före årsstämman lämnade Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld sitt uppdrag med omedelbar verkan. Efter att förbundsstyrelsen informerats och formellt godkänt uppsägningen fick alla anställda information. Personalens fackliga representanter uttrycker stor oro över utvecklingen inom förbundet.

Bo Sköld angav processen för att ta fram en ny styrelse i Jägareförbundet som huvudskäl för sitt beslut, där han ansåg att den gått utanför alla rimliga och anständiga ramar, och att han inte ville vara en del av något han aldrig trodde sig behöva uppleva.

Bo Sköld pekade på att processen skadat Jägareförbundets organisation, personal och enskilda förtroendevalda.

 

”Inte värdigt förbundet”

Niklas Lundberg, jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet Norrbotten, är också fackligt aktiv som ombud för Akademikerförbundet. Han har reagerat kraftigt på den senaste tidens händelser i Jägareförbundet.

– Den process som varit är inte värdig förbundet, säger Niklas Lundberg.

Många anställda i Jägareförbundet är oroliga och ställer också frågor.

 

Frågor om Skölds avhopp

Det gäller den interna striden mellan olika länsföreningar, men kanske mest om vad som drev Bo Sköld att ta sitt beslut.

Enligt Niklas Lundberg har Bo Sköld varit en kompetent och omtyckt generalsekreterare.

– Det är jättemycket spekulationer, och vi har väl egentligen inte fått några svar. Bo Sköld stod för stabilitet och trygghet. Nu har styrelsen en jätteutmaning både när det gäller förbundets framtid i förtroendemannaleden, men också för verksamheten, säger Niklas Lundberg.

 

”Det är jättemycket spekulationer, och vi har väl egentligen inte fått några svar.”
– Niklas Lundberg

 

Uppmanar förtroendevalda ta ansvar

Att generalsekreteraren och ordföranden går samtidigt är ett uppenbart problem. Att Bo Sköld dessutom lämnade sitt uppdrag omedelbart har skapat förvirring.

– Vi på tjänstemannasidan måste vara kloka och hålla ihop. Det är viktigt nu att vi står stabila och håller i det här, och vi kan bara uppmana de förtroendevalda att ta sitt ansvar, säger Niklas Lundberg.

Björn Sundgren, också han jaktvårdskonsulent med placering i Norrbotten, är ombud för Unionens medlemmar och dessutom personalrepresentant i Jägareförbundets styrelse.

Efter att Bo Sköld med omedelbar verkan lämnade sitt uppdrag finns det enligt Björn Sundgren en uppenbar risk för att även anställda dras in i maktkampen.

Björn Sundgren beskriver Bo Skölds avhopp som ett större problem än de interna striderna mellan förtroendevalda.

 

Oväntat – och utan förklaringar

Generalsekreterarens avhopp kom plötsligt, oväntat och utan förklaringar.

– Bo Skölds avhopp är både förvånande och olyckligt, och det finns en risk att även anställda tvingas välja sida, säger Björn Sundgren.

Han beskriver Bo Sköld som en mycket omtyckt chef som under sina år som förbundets generalsekreterare tagit hand om alla anställda i landet, och även markerat en tydlig gräns mellan förtroendevalda och anställda i Jägareförbundet.

 

Kan spridas till tjänstemannaleden

När Per Klingbjer föreslogs som ny ordförande fanns en direkt koppling till anställdas fackliga hemvist, då anställda i Jägareförbundet också kan vara medlemmar i Naturvetarna där Per Klingbjer är förbundsdirektör.

Det, tillsammans med en situation där båda sidor i konflikten beskriver sig själva som goda och de andra som onda, kan leda till att personal verksamma ute i länsföreningarna kan tvingas, eller av personliga skäl, välja sida.

Då sprider sig oron och konflikten in i tjänstemannaleden.

– All personal är oerhört lojal med Jägareförbundet, men utan ett tydligt ledarskap kan vi hamna i ett läge där vi riskerar att även personal tar ställning. Det är många som mår dåligt av det som händer, säger Björn Sundgren.

 

Inga svar – spekulationer och rykten

Utan rimliga förklaringar finns en grogrund för spekulationer och ryktesspridning.

Jägareförbundet står inför mycket stora och komplexa utmaningar, där Bo Sköld satt i en central position.

Det handlar bland annat om upphandlingen av allmänna uppdraget, fjälljaktfrågan, varg- och klövviltsförvaltning.

– Vi har så mycket på gång, och behöver hålla fokus på sakfrågorna. Nu tappar vi både kompetens och tempo, säger Björn Sundgren.

Jobbet med att hitta en ny generalsekreterare måste därför få högsta prioritet, anser Björn Sundgren, som menar att förbundsstyrelsen omgående ska peka ut en färdriktning och visa att det finns en väg framåt – och det så fort som möjligt.

 

Fulspel från båda sidor

Rekryteringen av en ny generalsekreterare kan bli en svår uppgift. Den turbulens och spricka som tidigare fanns fördjupades till en avgrund under årsstämman. Att i det läget rekrytera en ny generalsekreterare blir en inte helt lätt uppgift.

Med insyn i både styrelsens arbete och den offentliga och helt öppna debatt som pågick fram till årsstämman har Björn Sundgren en klar bild av läget.

– Det har inte varit rent spel från någons sida. Men jag värnar de anställdas situation och de måste känna sig trygga och ha en möjlighet att fortsätta jobba för jakten och medlemmarna, säger Björn Sundgren.

Han har ett förslag som han bedömer kan få positiva effekter.

– Jag tycker att förbundsledningen omgående ska ta en diskussion med Bo Sköld och ställa frågan om han kan återgå i tjänst under sin uppsägningstid, så att vi kan fortsätta jobba med fullt fokus framåt i viktiga frågor. Det vore en bra lösning, säger Björn Sundgren.

[Galne]

Henry Sténson efter årsstämman: ”Ytterst en fråga om ledarskap”

PREMIUM

Henry Sténson lämnade Jägareförbundets årsstämma efter första dagens förhandlingar. Efter att han under dagen förlorat i valet av ny ordförande och senare även en plats i förbundsstyrelsen.
– Det fanns inte ett uns av ambition att hela såren i förbundet, men jag var den enda som gick hem med rak rygg, säger Henry Sténson.

En vår av hård debatt mynnade ut i en stämma av fullständigt krig mellan två falanger i Jägareförbundet. Elva länsföreningar och valberedningen ville se Henry Sténson som ny ordförande i Jägareförbundet, men en knapp majoritet av ombuden ville annat.

Det är ett resultat som Henry Sténson accepterar, men han menar samtidigt att det nu vilar ett mycket stort ansvar på den nyvalda styrelsen med Peter Eriksson som ordförande.

– Det är viktigt att styrelsen hittar en öppning för dörren som slagits igen för elva länsföreningar, säger Henry Sténson.

 

Brutal uppgörelse

Stämman blev en total och brutal uppgörelse mellan två linjer i förbundet, där Henry Sténson ser sig själv som företrädare för den sida som vill se ett närmare samarbete och samförstånd mellan förbundsledning och länsföreningar.

Där har den valda styrelsen en stor utmaning, men det handlar enligt Henry Sténson inte i första hand om intern kommunikation.

– Nej, det är ytterst en fråga om ledarskap, säger Henry Sténson.

 

Bytte jaktvårdskrets – och länsförening

Väl hemkommen från en turbulent stämma satte han sig i soffan och funderade på vad han skulle göra nu.

Han lämnade i början av året sin gamla jaktvårdskrets i Östergötland efter att länsföreningens ordförande Leif Thomsen inte svarat på hans mejl. En krets och ett länsförbund som Henry Sténson varit trogen i nära 40 år, och valde i stället Jägareförbundet Stockholms län då det är där han är bosatt.

 

Markering

Nu valde även ombuden från Stockholm att rösta mot honom, liksom ombud från Jägareförbundet Gävleborg, där han har sina jaktmarker.

– Jag vill inte vara med där man inte vill ha mig, jag ville hitta en hemvist där jag är välkommen och uppskattad, och jag kontaktade därför Bengt Stor, kretsordförande i Rättviks jaktvårdskrets, redan på lördagskvällen. Jag kan säga att jag var välkommen tillsammans med min familj, säger Henry Sténson.

Bytet till Rättviks jaktvårdskrets och Jägareförbundet Dalarna är om inte annat en skarp markering från hans sida. Han vill inte att folk i protest ska lämna förbundet, och anser att förbundet behöver varje medlem för att kunna stå upp för jakten.

 

Bad om möten

Henry Sténson framhåller att hans uppfattning hela tiden varit att han med gott om tillgänglig tid och ett långt arbetsliv på höga positioner i samhället skulle kunna bidra till att utveckla och stärka Jägareförbundet. Med sina kontakter inom näringslivet, politiken och massmedia ansåg han att förutsättningarna fanns.

 

Det händer så mycket ute i landet som aldrig når förbundsstyrelsen, men det kanske upplevdes som ett hot mot alla möjliga.
– Henry Sténson

 

Under sina tre år i styrelsen säger han sig under det första året ha försökt att bidra och stötta ledningen, men att intresset var svalt.

Under andra året i förbundsstyrelsen uppger Sténson att han bad om att få delta i möten med alla länsordföranden i Jägareförbundets Region Mitt.

 

Eriksgata – på väg mot ordförandeposten

Enligt Henry Sténson har det i efterhand och av andra beskrivits som en eriksgata med ambitionen att han redan då planerade för en position som ny ordförande i Svenska Jägareförbundet.

Möten med jägare och representanter för kretsar och länsföreningar beskriver Henry Sténson annars som fantastiska, lärorika och inspirerande.

– Det händer så mycket ute i landet som aldrig når förbundsstyrelsen, men det kanske upplevdes som ett hot mot alla möjliga. För mig var det ändå otroligt intressant att förstå vad som händer på länsnivå, säger Henry Sténson.

 

Inget mausoleum

Han är djupt oroad över utvecklingen i förbundet och återkommer till det stora ansvar som nu vilar på den valda styrelsen.

På ett personligt plan accepterar han situationen.

– Jag har varit med så länge, även om det är tråkigt så öppnar det för nya möjligheter. Jag hade sett framför mig att lägga mycket tid på Jägareförbundet men nu kommer jag i stället att tacka ja till erbjudanden om att sitta i styrelsen för ett par bolag och jobba med att utveckla de företagen. Det hade jag inte tackat ja till annars, säger Henry Sténson.

Han är i allt väsentligt fortfarande mycket positiv till Svenska Jägareförbundet och den medlemsnytta som förbundet skapar. Men för egen del har han gjort sitt.

– Varför skulle jag engagera mig igen? Jag är dessutom av den åsikten att ingen över 70 år ska sitta på de positionerna, förbundsstyrelsen får inte bli ett mausoleum.

 

”Bör lämna styrelsen”

Henry Sténson vill skicka ett skarpt förslag och ett budskap till den nyvalda styrelsen.

 

”Om det finns en ambition att försöka ena förbundet så bör K G Abramsson avgå och lämna styrelsen.”
– Henry Sténson

 

– Om det finns en ambition att försöka ena förbundet så bör K G Abramsson avgå och lämna styrelsen. Inte av politiska skäl, men så länge han sitter där och har de åsikter han har blir det svårt. Att Birgitta Isaksson valdes bort med argumentet att det inte behövdes fler från Norrland och att K G Abramsson därefter valdes in i styrelsen var på något sätt spiken i kistan, säger Henry Sténson.

[Galne]

Nye ordföranden Peter Eriksson: ”Jag möter människor som känner en besvikelse”

PREMIUM

Svenska Jägareförbundets nyvalde ordförande Peter Eriksson har ägnat sin första tid åt att resa runt i landet. Han har träffat besvikna förtroendevalda, men också mötts av människor som vill kämpa för ett enat förbund.

Enligt Peter Eriksson har det aldrig gått så bra för Jägareförbundet som nu. Samtidigt har sprickan i förbundet aldrig varit så djup, aldrig så tydlig och svår. För en nyvald ordförande är det allt annat än en rak väg framåt.

– Det är rörigt och stökigt, säger Peter Eriksson.

– Jag har besökt Kalmar, Blekinge, Skåne, Jönköping och Kronoberg, och jag möter människor som känner en besvikelse. De känner sig överkörda, men jag uppfattar ändå att man har framtidshopp och är beredda att jobba för jakten och jägarna, och att hålla ihop förbundet.

Makten – hos länsföreningarna

Peter Eriksson betonar vikten av en bra dialog ut mot länsföreningarna, att lyssna och visa att förbundsledningen verkligen tar till sig synpunkter och bryr sig.

– Det kanske inte har varit så att man känt så alla gånger, åtminstone har det inte upplevts så av förtroendevalda ute i länen, säger Peter Eriksson.

Han vill vara mycket tydlig med att makten över Jägareförbundet ligger hos länsföreningarna, inte centralt på Öster Malma.

Försoning prioriteras

Jägareförbundet är enligt Peter Eriksson en stark folkrörelse, och dialogen med länsföreningarna är helt avgörande.

Som ordförande kommer han att prioritera det viktiga arbetet med att nå försoning och samförstånd.

– Absolut. Bara att det finns en uppfattning om att man inte varit delaktiga måste vi försöka ändra på. Det kan vara så enkelt som att se skillnaden mellan kommunikation och information, säger Peter Eriksson.

Fem nya i styrelsen

Som nyvald ordförande har han den inte helt enkla rollen att försöka få två trätande parter att åtminstone acceptera varandra. Dessutom har Jägareförbundet en ny styrelse, där fem av elva ledamöter är helt nya.

Det handlar om Lennart Johannesson, Erik Ågren, Göte Johansson, Rebecca Lundholm Krig och K G Abramsson som är alla nyvalda i förbundsstyrelsen.

Hur tar du hand om dem, och hur ser de på den uppkomna situationen?

– Vi har haft Teams-möten, och vi har ett styrelsemöte planerat denna vecka, men vi har också ett tvådagars konstituerande möte planerat i slutet av juni. Där ska vi lära känna varandra, det är viktigt, säger Peter Eriksson.

”Vi måste mötas”

För hela styrelsen är det uppenbart att den närmaste tiden, kanske hela året, måste ägnas åt ett internt arbete för att lösa konflikter och skapa någon form av samförstånd.

– Vi måste helt enkelt mötas, och jag är övertygad om att pandemin har spelat en stor roll i den situation vi befinner oss, säger Peter Eriksson.

 

”Det jag såg var två sidor, för eller emot Henry Sténson, men ingen var emot mig. Jag bedömde att jag hade och har en möjlighet att få ihop förbundet.”
– Peter Eriksson

 

Dagen innan årsstämman förklarade Peter Eriksson att han ställde upp som kandidat till ordförandeposten. Samma dag förklarade Bo Sköld att han lämnade sitt uppdrag som generalsekreterare i förbundet.

Var du medveten om att Bo Sköld skulle sluta när du tackade ja till nomineringen?

– Ja, jag var medveten om att det diskuterades, det var mycket turbulens runt valet av ny ordförande då. Men jag vill inte kommentera varför Bo Sköld tog det beslutet, det får han göra själv, säger Peter Eriksson.

– Det jag såg var två sidor, för eller emot Henry Sténson, men ingen var emot mig. Jag bedömde att jag hade och har en möjlighet att få ihop förbundet.

Bekymmersamt – men inte omöjligt

Läget är enligt Peter Eriksson bekymmersamt, men inte omöjligt, även om de interna striderna tar både tid och energi.

Samtidigt måste styrelsen också hitta en ny generalsekreterare. Tillfälligt har situationen lösts med Åke Granström som tillförordnad generalsekreterare, men över tid är inte det hållbart. Därmed inte sagt att allt måste ske förhastat.

Frågan om ny generalsekreterare ska hanteras redan på denna veckas styrelsemöte där bland annat en kravspecifikation på den nya generalsekreteraren ska tas fram, i samarbete med personal och länsföreningar.

– Det är viktigt att vi kommer i gång så fort som möjligt, och personligen anser jag att vi ska ta hjälp av en rekryteringsfirma, säger Peter Eriksson.

– Det är bråttom, men det måste också bli bra, och jag inser också att förbundet just nu inte har världens bästa rykte.

[Galne]

Ombudet som avstod: ”Vi behövde mer tid för eftertanke”

PREMIUM

Striden inom Jägareförbundet har varit tydligt uppdelad med elva länsföreningar på vardera sida. Men alla länsföreningsombud röstade inte efter ”länslinjen” vid årsstämman.
I ordförandevalet valde Tomas Strandhag, ombud för Jägareförbundet Östergötland, att avstå i den slutna voteringen. Det berättar han nu för Svensk Jakt.

Jägareförbundet Östergötland, med två av stämmans totalt 49 ombudsröster till sitt förfogande, anses tillhöra ”Erikssonfalangen” i striden om ordförandeskapet i förbundet. Men från Östergötland lades bara en röst på Peter Eriksson i ordförandevalet. Ett av Östgötaombuden valde att avstå i den slutna voteringen.

49 ombud – detta är Jägareförbundets riksdag

Efter publiceringen av de inledande artiklarna i Svensk Jakts granskning ”Sprickan i Jägareförbundet” tog Tomas Strandhag, ett av Jägareförbundet Östergötlands ombud, kontakt med redaktionen för att förtydliga att han inte tagit ställning för någon av kandidaterna.

– När det blev som det blev tyckte jag att ajournering hade varit det bästa alternativet. Skåne hann före med att yrka på ajournering av ordförandevalet.

Kunde inte ta ställning

Ajourneringsyrkandet röstades ner med minsta möjliga marginal, 25–24. När det då blev dags för ordförandevalet valde Tomas Strandhag att lägga ner sin röst, och valde alternativet ”avstår” i den slutna voteringen.

Den utföll med 26 röster för Peter Eriksson, 21 för Henry Sténson – och en avstod.

Peter Eriksson ny ordförande i Svenska Jägareförbundet

– Det gick så otroligt snabbt. Vi hade kort före stämman fått en helt ny kandidat, och med den bakgrundsinformation vi hade där och då tyckte jag inte att jag kunde ta ställning för någon av kandidaterna. Det hade varit bättre att ajournera frågan. Vi behövde mer tid för eftertanke.

Vad hade hänt då?

– Någon säger kanske att vi i så fall bara hade skjutit frågan framför oss i ytterligare tre månader, men med tanke på det uppkomna läget hade det inte skadat med lite mer tid för eftertanke, säger Tomas Strandhag.

Stödde Paulsson före avhoppet

Han berättar vidare att Jägareförbundet Östergötland inte hade någon ”förankrad linje” i det val som nu skedde. Med tanke på att den kandidat som senare valdes kom in i bilden samma dag som stämman, var en sådan förankringsprocess omöjlig att hinna med. Men fram till att Jonas Paulsson hoppade av sin kandidatur stödde Jägareförbundet Östergötland Paulsson.

– Jonas Paulsson hoppade av en vecka före stämman, innan dess hade vi i styrelsen tagit beslutet att stödja Paulsson, säger Tomas Strandhag.

Frågor från medlemmar

Den uppkomna situationen har rendera i en del frågor till länsföreningens styrelse från medlemmarna, berättar Tomas Strandhag.

– Vi har satt samman information i ett dokument som medlemmar får ta del av, och ska nu även hålla informationsmöte för medlemmar som vill veta mer om läget. Vi har lagt ut information om detta på länsföreningens hemsida, säger Tomas Strandhag.

[Galne]

Stockholmskrets: Inget förtroende för länsföreningens styrelse

PREMIUM

Jägareförbundet Lidingö jaktvårdskrets riktar stark kritik mot sin länsförening, Jägareförbundet Stockholms län. Anledningen är att kretsarna inte informerades innan förbundsårsstämma om hur länsföreningen tänkt rösta i valet till ny förbundsordförande. Nu säger vice ordförande i länsföreningen, Rolf Eriksson, att han avgår.

Anders Uhnér är vice ordförande i Jägareförbundet Lidingö, en av 19 kretsar i länsföreningen, Jägareförbundet Stockholms län.

Stockholms län är också, sett till medlemsantal, den största av Svenska Jägareförbundets 22 länsföreningar med drygt 17.700 medlemmar. En länsförening, som med sitt stora medlemstal, också har flest ombud när Svenska Jägareförbundet har sin årsstämma.

Därför blev även Stockholm lite av vågmästare i det jämna valet om vem som skulle bli ny förbundsordförande.

”Ingen insyn”

Svensk Jakt har pratat med flera kretsar i Stockholm. Några kretsordföranden berättar att det inte funnits någon möjlighet att tycka till innan årsstämman, via sin länsförening.

– Vi har inte haft någon inblick, säger en kretsordförande.

 

”Under processens gång har vi i kretsarna inte fått någon som helst information från länsföreningen om hur ombuden tänkte rösta på årsstämman.”
– Anders Uhnér, vice ordförande Jägareförbundet Lidingö

 

Anders Uhnér är dock öppet kritisk till processen. Han berättar att kretsarna inte haft någon insyn i hur länsföreningens styrelse tänkt och tyckt.

– Under processens gång har vi i kretsarna inte fått någon som helst information från länsföreningen om hur ombuden tänkte rösta på årsstämman. Vi har inte ens blivit tillfrågade om vår uppfattning om val av ordförande, säger Anders Uhnér.

Skarp kritik i debattartikel

Han har tillsammans med Gösta Bladh, ordförande i Jägareförbundet Lidingö jaktvårdskrets, författat en debattartikel, där skarp kritik riktas mot länsföreningens styrelse:

”Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att Jägareförbundet i Stockholms län, så snart det dök upp kandidater till ordförandeposten lite här och där, inte initierade en transparent process med sina kretsar för att efterhöra medlemmarnas inställning till val av ordförande.”

”Saknas respekt för grundläggande föreningsdemokrati?”

Jägareförbundet Lidingö anser att länsföreningens styrelse agerade över medlemmarnas huvuden.

”Ombuden har agerat i en valprocess som allvarligt skadat förtroendet för Svenska Jägareförbundet. Särskilt mot bakgrund att Stockholms länsförening har flest röster på stämman.”

Ville först informera kretsar

Svensk Jakt var veckan efter årsstämman i kontakt med Olof Lublin, ordförande för Jägareförbundet Stockholms län, för att höra hur länsföreningen resonerat.

Olof Lublin ville då inte ge några kommenterar, utan ville först prata med kretsarna. Det mötet hölls i torsdags, den 17 juni. Vid mötet framförde Anders Uhnér kritik mot processen.

Svensk Jakt har i dag försökt nå Olof Lublin, utan resultat. Vi har i stället nått Rolf Eriksson, vice ordförande i länsföreningen i Stockholms län. Han var även ett av Stockholms fem ombud på årsstämman, och utsågs även till rösträknare på stämman.

”Som en styrelse i ett företag”

Rolf Eriksson berättar att det är svårt att fråga alla medlemmar i länsföreningen hur styrelsen ska göra.

– Vi är som i en styrelse i ett företag där man får förutsätta att styrelsen gör det bästa för Jägareförbundet och sina medlemmar, säger Rolf Eriksson.

 

”Vi har alltid känt det stödet. Vi är utsedda av årsstämman och tagit de beslut som vi tyckt varit relevanta.”
– Rolf Eriksson, vice ordförande Jägareförbundet Stockholms län

 

Fick kretsarna någon information före årsstämman?

– Nej, vi känner att vi hade mandat. Hade vi känt oss osäkra hade vi nog vänt oss tillbaka till kretsarna, men här kände vi att det var rätt väg att gå.

De segrade vid årsstämman – men sen då?

Hur kände ni stöd om ni inte pratat med kretsarna?

– Vi har alltid känt det stödet. Vi är utsedda av årsstämman och tagit de beslut som vi tyckt varit relevanta.

”Inga reaktioner alls”

Hur var reaktionen bland kretsarna på mötet ni hade i torsdags?

– Det var inget speciellt. Vi informerade om hur det var och hur det hade gått till. Det var inga reaktioner alls. Det var någon som ifrågasatte, men inget speciellt som vi reagerade på. Vi hade trott att det skulle bli fler frågor. De kände sig nöjda och då kände vi oss nöjda, säger Rolf Eriksson.

Ilska, besvikelse och sorg bland Jägareförbundets förtroendevalda

Det är dock inte den bilden som Anders Uhnér beskriver när han berättar om mötet.

– Vi har inte fått veta något och jag var mycket kritisk till länsföreningens styrelse på mötet. Jag sa att jag tycker agerandet strider mot de demokratiska spelreglerna. Vi har bara fått veta det som vi kunnat läsa i Svensk Jakt, säger Anders Uhnér.

Anders Uhnér kritiserade den demokratiska processen på mötet?

– Han sade någonting och fick svar på sina frågor och sedan gick han inte vidare med det. Han verkade nöjd med det svar han fick, säger Rolf Eriksson.

Svensk Jakt granskar: Ett splittrat förbund

Avgår med omedelbar verkan

En stund efter intervjun återkommer Rolf Eriksson till Svensk Jakt och berättar att han inte vill medverka och meddelar:

– Jag kommer avgå med omedelbar verkan. Jag vill inte vara med i den här ankdammen längre. Jag vill inte bli smutskastad.

[Galne]

”Valberedningen har ett stort ansvar”

PREMIUM

Torbjörn Larsson lämnar Jägareförbundet i en tid av hårda interna strider. Som en reflektion på årets dramatiska stämma hoppas han att alla inblandade kan sansa sig.
– För förbundets och medlemmarnas skull. Alla måste ta sig förbi det här debaclet, säger Torbjörn Larsson.

Torbjörn Larsson har suttit i förbundsstyrelsen i elva år, och varit styrelsens ordförande under åren 2017–2021. Själv beskriver han det som en ”jävligt rolig tid, jättekul och otroligt inspirerande”.

Samtidigt lämnar Torbjörn Larsson ett svårt sargat förbund, där inbördes strider hotar att förlama Jägareförbundets viktiga arbete i jaktliga frågor.

Hur ser han på sin och den tidigare styrelsens roll?

Hade förbundsstyrelsen på något sätt kunnat agera, eller agera annorlunda, för att förhindra en situation där två falanger går till öppen strid om makten över förbundet?

Stort ansvar hos valberedningen

– Vi kunde ha jobbat med tonaliteten i debatten, men i övrigt ligger det inte på styrelsen att föreslå nya ledamöter eller ordförande. Där har valberedningen ett stort ansvar, det är ett uppdrag valberedningen fått av medlemmar och årsstämman och det är ingen hemlighet att jag varit kritisk till hur valberedningen jobbat. Där kunde det skötts bättre, säger Torbjörn Larsson.

 

”Jag har försökt hålla mig ifrån det där, men jag är inte så säker på att de olika falangerna haft en tydlig linje.”
– Torbjörn Larsson

 

Utåt sett har det i mycket handlat om valet av hans efterträdare, där enskilda personer och personliga motsättningar fått ett större utrymme än frågan om hur makt ska fördelas i Jägareförbundet.

Valet mellan ett mer centraliserat förbund eller större makt till länsföreningarna har inte varit lika tydlig.

– En intressant fråga, säger Torbjörn Larsson.

– Jag har försökt hålla mig ifrån det där, men jag är inte så säker på att de olika falangerna haft en tydlig linje. Kom också ihåg att vi ofta är oense i förbundet, annars hade vi inte behövt ett förbund.

Stadgefrågan skapade en spricka

Kampen om makten i förbundet har några år på nacken. Redan när den senare hårt kritiserade stadgeprocessen inleddes för några år sedan uppstod en spricka.

Flera länsförbund såg stadgeändringen som ett direkt hot mot Jägareförbundets grundläggande struktur.

Där och då backade förbundsstyrelsen när det stod klart att motståndet var för omfattande. Men frågan har aldrig nått vägs ände, och fortfarande finns det enligt Torbjörn Larsson ett stort behov av att förändra Jägareförbundets stadgar.

– Förbundet behöver fortfarande nya stadgar som blir begripliga också för yngre människor. Nu har vi lappat och lagat under lång tid, och det är inte bra. Nuvarande stadgar är varken språkligt eller juridiskt tydliga, säger Torbjörn Larsson.

”Lätt att kritisera”

Under sina år som ordförande har Torbjörn Larsson varit ytterst ansvarig för hur flera viktiga frågor hanterats. Det har bland mycket annat handlat om fjälljakten, jakttiderna och inte minst allmänna uppdraget, där Jägareförbundet förlorade sin tidigare roll.

 

”Vi kan inte göra mer än det bästa vi gör. Duger inte det?”
– Torbjörn Larsson

 

Än är det enligt Torbjörn Larsson för tidigt att bedöma resultatet av förbundets och styrelsens arbete, och han vill inte kommentera i sak hur förhandlingarna genomförts. Väl medveten om att det finns kritik återkommer han gärna till behovet av att alltid jobba faktabaserat, och att det också är en fråga om förtroende och tillit.

– Det är lätt att kritisera när man inte vet, men det är inte första gången vi krigar om det här. Vi kan inte göra mer än det bästa vi gör. Duger inte det? undrar Torbjörn Larsson.

Brist på insyn och insikt

Han har bilden av att mycket av kritiken bottnar i brist på insyn och insikt, där de mest kritiska inte har en aning om hur frågor förhandlats och beslut påverkats.

Så måste det enligt Torbjörn Larsson vara när Jägareförbundets representanter förhandlar i känsliga frågor. Den interna kommunikationen till medlemmarna offras för sakens skull.

Samtidigt hamnar allt mer av informationsflödet på sociala medier, baserat på känslor mer än fakta.

– En egen värld, som inte håller sig till fakta. Eller rättare sagt bygger på ett synsätt som om det fanns olika fakta, säger Torbjörn Larsson.

 

Samhällsacceptans avgörande

Jägareförbundet har inte lyckats hantera informationsflödet, men enligt Torbjörn Larsson är det ett pris han har varit villig att betala.

– Man tror sig veta, men det är inte där jag ska lägga krutet. Förbundet är en stark lobbyist, men det sämsta en lobbyist kan göra är att prata om hur man flyttar frågor, säger Torbjörn Larsson.

Det finns i samhället starka krafter som jobbar mot jakten och Jägareförbundet, och det måste förbundsledningen klara av att hantera.

 

”Förbundet är en stark lobbyist, men det sämsta en lobbyist kan göra är att prata om hur man flyttar frågor.”
– Torbjörn Larsson

 

Enligt Torbjörn Larsson har man lyckats, och beviset är samhällets höga acceptans för jakt som enligt honom är helt avgörande för att lyckas föra fram Jägareförbundets förslag och åsikter.

Axdorff-affären satte spår

Samtidigt är medlemmarnas acceptans och tillit för styrelsens arbete lika viktigt. Det är en förtroendefråga, och där har den så kallade Axdorff-affären satt sina spår.

Rickard Axdorff fick lämna förbundsstyrelsen i samband med årsstämman 2020, och det ledde till ökade spänningar i förbundsledningen.

För Torbjörn Larsson handlar Axdorff-affären mest om förtroendet och tilliten för varandra, i styrelsen.

– Det blev jobbigt, vi hade en person som ljög under ett protokollfört styrelsemöte. Men vi hanterade det, som vi måste hantera alla frågor, det kommer med uppdraget, säger Torbjörn Larsson.

Skölds avgång: ”markering”

Under de elva år han suttit i förbundsstyrelsen anser han att Jägareförbundet reformerats och moderniserats, och han nämner Björn Sprängare, ordförande 2012–2017, och Bo Sköld, tidigare generalsekreterare, som två av de viktigaste personerna i den omdaningen.

– Bo Sköld har betytt mer än vad alla tror. Han har varit absolut avgörande i processen för att konvertera Jägareförbundet till en modern organisation, säger Torbjörn Larsson.

Många frågar sig varför Bo Sköld valde att avsluta sitt uppdrag som generalsekreterare dagen för årsstämman. Enligt Torbjörn Larsson handlar det om värderingar, och en vilja att markera inför stämman.

– Bosse kände att processen gick helt emot hans värderingar för hur han jobbar.

 

”Bo Sköld har betytt mer än vad alla tror. Han har varit absolut avgörande i processen för att konvertera Jägareförbundet till en modern organisation.”
– Torbjörn Larsson

 

Men redan då måste Bo Sköld ha förstått att det fanns en majoritet för att Peter Eriksson som ny ordförande. Hade det inte varit ett stöd för Peter Eriksson om Bo Sköld varit kvar i sin roll som generalsekreterare?

– Det är inte bra för Peter, men en organisation ska klara att nyckelpersoner lämnar. Förbundet är större än varje förtroendevald och tjänsteman, men det är klart att det kommer att påverka tempot i hur olika frågor hanteras, säger Torbjörn Larsson.

 

Nominerad för FACE-fortsättning

Tiden som förtroendevald i Jägareförbundet är över. Torbjörn Larsson sitter fortfarande som ordförande i den europeiska jägarorganisation FACE, och han pratar hellre om den än om de interna striderna i Jägareförbundet.

Han sitter på sitt tredje av tre år, men han har av organisationens nomineringskommitté föreslagits för ännu en mandatperiod. Valet avgörs i september och Torbjörn Larsson har ännu inte bestämt sig för om han ska acceptera nomineringen.

Blir det inte så tänker han ägna sig åt jobbet som mässgeneral, egen förlagsverksamhet och ett utökat jordbruk.

Gården utanför Västerås har vuxit genom markköp, och där odlas idag spannmål på 175 hektar åker. Dessutom finns det 100 hektar skog som ska skötas.

”Jag har gjort mitt”

För egen del är han färdig med Jägareförbundet.

– Jag kommer alltid att vara en jägareförbundare, men jag har sett mitt uppdrag som en allmän tjänstgöring, och nu ska det bli kul att följa det hela utifrån. Jag har gjort mitt, säger Torbjörn Larsson.

Han önskar den nya styrelsen och ordförande Peter Eriksson lycka till, och vill också lyfta att det alltid kommer nya och svåra frågor som måste lösas.

– Det går i skov, vi lever i en demokrati med många viljor, men vi måste alltid sätta medlemmarna och medlemsnyttan i fokus. Det är alltid det viktigaste och därför måste vi samlas i ett starkt förbund, säger Torbjörn Larsson.

[Galne]

På 2021-06-16 at 16:50 Mad Mike sa:

Jag har bestämt mig för att bli medlem i Blekinge och stötta Linda, hemsidan suger dock getpung då den med en dåres envishet påstår att mitt personnummer är fel

Blir ju rätt trassligt att bli medlem då liksom.......

Mike

Linda höll medlemsmöte för länet över teams idag, nämnde att en stockholmare blivit medlem för och stötta henne. Hon vile jag skulle hälsa och tacka för förtroendet!! 

[Luger6]

Först vill jag tackar för postandet av artiklarna från svensk jakt, nu fick man ju lite mer kött på benen om vad som händer i SJF. Det som slår en i första hand är ju tystnadskulturen som verkar råda, många vill inte säga något om vad som har hänt eller vad som har pågått. Inte heller våga man säga rätt ut om vad som skulle vara ett problem med att välja någon som Stenson, man får nöja sig med att höra att man inte har förtroende för karln punkt slut. Att däremot ta in någon utomstående som ska jobba 20% för en rundligt tilltagen ersättning verkar dock funka för i alla fall valberedningen. Att man sedan med ytterst kort varsel väljer en kandidat som man knappast har hunnit förankra i organisationen i stället för att ta en extra stämma verkar ju lite kuppartat.

 

Det andra som man kan ha allvarliga reservationer kring är ju dom 52% som utan hänsyn till nästan hälften av förbundet ,48%, kör över dom med en ångvält—flera gånger. Det kommer knappast att underlätta helandet eller sammanhållningen i förbundet.

 

Den tredje reflektionen som jag gör och som borde oroa alla medlemmar är styrelsens vilja att alltid försöka att framstå som politisk korrekta genom att frottera sig med tex organisationer som WWF och försvara att jaktkortspengar ska gå till genusforskning i stället för till sådant som gynnar jakten. Att man i sin iver att värva nya medlemmar spenderar både tid och resurser i stället för att lägga det på medlemsnytta för dom som finns i förbundet är också lite knepigt då den strategin enligt vissa har lett till att man inte har tid att ägna sig åt vad som är viktigt för vissa länsföreningar. Det antyds ju i en del artiklar att man ändå inte bryr sig så mycket om vad dom tycker i synnerhet om dom är röstsvaga.

 

Varför bryr jag mig då jag själv inte är med i SJF? Det är ju turbulens i det gänget där jag är med också så man måste se vad man har för alternativ. Som det ser ut idag så sparar jag nog mina pengar ett tag till vad det gäller SJF, man får se vart det tar vägen först. Torbjörn Larsson och Rolf Erikssons kommentarer tyder ju på att det fortfarande är en toppstyrd organisation där man tycker sig veta bättre än föreningar och kretsar.

[Galne]

Länsföreningen i Blekinge hade ett informationsmöte över Teams igår, där Linda berättade lite mer. Att valberedningen föreslog Per var pga att en referensgrupp hade bildats för att se till at ordförande blev bra, den hade i sin tur fört en hård lobbyism mot valberedningen för att få en önskvärd kandidat! Som jag förstod det bildades den på uppdrag av generalsekreteraren och ordföranden. 

[redtop]

1 hour ago, Galne said:

Länsföreningen i Blekinge hade ett informationsmöte över Teams igår, där Linda berättade lite mer. Att valberedningen föreslog Per var pga att en referensgrupp hade bildats för att se till at ordförande blev bra, den hade i sin tur fört en hård lobbyism mot valberedningen för att få en önskvärd kandidat! Som jag förstod det bildades den på uppdrag av generalsekreteraren och ordföranden. 

Låter konstigt. Ordförande och generalsekreteraren skapar en egen "valberedning" för att få "rätt" ny ordförande?
 

[Galne]

2 hours ago redtop sa:

Låter konstigt. Ordförande och generalsekreteraren skapar en egen "valberedning" för att få "rätt" ny ordförande?
 

Efter dagens inlägg på Svensk Jakt undrar jag om jag mindes rätt från det som berättades på mötet, men ännu en förklaring från valberedningen. Fast man undrar ju fortfarande vad de 11 med övervikt hade för ag mot de som de andra 11 röstade på.

[Galne]

Valberedningen: ”Vi försökte lösa låsningarna”

PREMIUM

Valberedningens tankar om en öppen process i valet av ny ordförande bidrog till öppen strid i Jägareförbundet. Men låsningarna och sprickan fanns där sedan tidigare.
– Vi hittade ingen dyrk som passade, konstaterar Jan-Olov Ragnarsson, tidigare ordförande i Jägareförbundets valberedning.

Tidigare förbundsordförande Torbjörn Larsson har riktat skarp kritik mot valberedningens sätt att arbeta. Men att leta syndabockar är vare sig konstruktivt eller nödvändigt, enligt Jan-Olov Ragnarsson, och att lägga all skuld på valberedningen är att blunda för de underliggande problemen.

Som valberedningens tidigare ordförande tar han visserligen på sig ett ansvar för hur processen genomförts, men menar samtidigt att det var ett nära nog omöjligt uppdrag att hitta lösningar som alla kunde acceptera.

Grundförslaget: ”En kompromiss”

Valberedningens grundförslag vill han ändå framhålla som en kompromiss, där det ursprungliga upplägget med Per Klingbjer som ordförande skulle vägas upp med att behålla Henry Sténson som ledamot, i en styrelse med representanter från båda sidorna i den interna konflikten.

Ett förslag som skulle förankras i länen genom en öppen process.

Det gick sådär, menar Jan-Olov Ragnarsson.

– En del tolkade det som att valberedningen skulle lägga förslag och därefter ändra sig efter hur vinden blåste. Så var aldrig tanken, vi menade att vi genom att lägga förslag tidigt öppnade för att man skulle få möjlighet att prata med kandidaterna. Många gjorde också det, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Förbundet ej moget

För valberedningen var det ett nytt sätt att jobba, med en tanke om en mera modern och demokratisk metod för att förankra tankar om tilltänkta kandidater, både som ordförande och ledamöter.

Så ska en ny förbundsordförande utses – intern referensgrupp utsedd

I efterhand kan Jan-Olov Ragnarsson konstatera att Jägareförbundet inte var moget den typen av metoder eller resonemang. Dessutom under pandemi, där fysiska möten inte kunde genomföras.

– Vi har alla vår läxa att göra, men vi har saknat att sitta vid samma bord och föra bra samtal. Det är i kaffepausen som information byts, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Förvärrats under flera år

Backar vi bandet så grundlades den interna konflikten i förbundet för flera år sedan. Den förvärrades under hösten 2020 och fram till årets stämma har positionerna varit låsta.

Försök har gjorts för att lösa konflikten, och valberedningen var givetvis väl medveten om situationen.

Därför bildades också en referensgrupp, men syfte att bistå valberedningen i den svåra uppgiften att navigera på en minerad spelplan, samtidigt som kravet var att föreslå förtroendevalda som kunde accepteras på stämman.

 

”En del tolkade det som att valberedningen skulle lägga förslag och därefter ändra sig efter hur vinden blåste. Så var aldrig tanken.”
– Jan-Olov Ragnarsson

 

– Vi i valberedningen skickade ut en förfrågan om en referensgrupp redan våren 2020, där vi ville ha en representant för varje valregion. Dessutom frågade vi Björn Sprängare om han kunde delta. Sprängares uppgift var i första hand att finnas tillgänglig för att informera kandidater till ordförandeposten om uppdraget, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Sköld lämnade referensgruppen

Övriga i gruppen var Birgitta Isaksson, Jägareförbundet Norrbotten, Johan Lundberg, Jägareförbundet Gävleborg och Leif Thomsen, Jägareförbundet Östergötland.

Initialt fanns Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld med i referensgruppen, men han valde relativt snabbt att hoppa av uppdraget, efter att det riktats kritik mot att Sköld skulle sitta med i en grupp vars uppgift var att hitta hans nya chef.

Jan-Olov Ragnarsson menar att det aldrig var tanken.

– Bo Sköld fanns med för att informera om tjänstemannaledet och funktionerna på Öster Malma, inte alls för att utse sin chef, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Referensgruppen hittade Klingbjer

På ett övergripande sätt skulle referensgruppen bistå och stötta valberedningen, och även de kandidater som fanns tillgängliga för valberedningen.

 

”Vi fick en del namnförslag, och det var referensgruppen som föreslog Per Klingbjer.”
– Jan-Olov Ragnarsson

 

Men referensgruppen gjorde mer än så.

Förslaget om Per Klingbjer som ny ordförande kom från referensgruppen.

– Vi fick en del namnförslag, och det var referensgruppen som föreslog Per Klingbjer, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Fram till dess var Henry Sténson det starkaste kortet. Med Klingbjer som ett alternativ ändrades förutsättningarna, och också det uttalade målet att finna en intern lösning i valet av ordförande.

Intern eller extern lösning?

Väl medveten om att flera län fortfarande hade Henry Sténson som sitt förstaval lanserades Per Klingbjer ändå som valberedningens förslag till ny ordförande.

– Vi använde referensgruppen som ett bollplank, och det blev allt tydligare att man ville ha en extern lösning. Då ville vi sätta ihop ett starkt lag, med ett lagarbete där vi såg att Henry Sténson skulle vara en viktig kugge. Det accepterade Sténson, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Enligt Ragnarsson skulle Henry Sténson, om han inte blev vald som ny ordförande, då behålla sin plats som styrelseledamot.

Med enkel matematik över antalet delegater på stämman och hur rösterna skulle fördelas fanns det en knapp majoritet för Per Klingbjer.

När Klingbjer hoppade av sin kandidatur stod valberedningen i ett läge där det helt enkelt inte fanns tid att ta fram förslag på ett nytt namn. Dessutom fanns Henry Sténson som många ville se som ordförande.

Rubbad maktbalans

Den maktbalans som valberedningen försökt åstadkomma rubbades, och i rask takt lanserades två nya förslag till ordförande. Jonas Paulsson, och därefter Peter Eriksson, som också valdes vid stämman.

– Vi har mycket att lära av det här, och det är på många sätt olyckligt och tråkigt. Vi i valberedningen tog vårt ansvar för att bygga ett starkt lag, men jag kan självklart konstatera att stämman inte hade samma uppfattning om val av ordförande, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Vid personvalen under stämman fanns ingen vilja till kompromisser, försoning eller breda lösningar, och heller ingen respekt för valberedningens förslag.

Den majoritet som valde Peter Eriksson som ny ordförande såg också till att stänga dörren för Henry Sténson och flera andra.

 

”Det var tre enkla punkter. Respekt för de människor som ställde sig till förfogande, respekt för stämman genom att inte komma med förslag i elfte timmen, och respekt för Jägareförbundets bästa.”
– Jan-Olov Ragnarsson

 

”Tre enkla punkter – respekt”

Enligt Jan-Olov Ragnarsson var det givetvis i demokratisk ordning, men långt ifrån de tre punkter valberedningen flaggat för att man ansåg att alla skulle respektera.

En uppmaning som valberedningen tidigt riktade till alla län, till alla delegater och förtroendevalda, med möjlighet att påverka valen och årsstämman.

Stor förändring av valberedningen föreslås

– Det var tre enkla punkter. Respekt för de människor som ställde sig till förfogande, respekt för stämman genom att inte komma med förslag i elfte timmen, och respekt för Jägareförbundets bästa. Här var vi tydliga och valberedningen försökte lösa låsningarna, men vi hittade ingen dyrk som passade, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Viljan att ena tyngre

De hårda slitningarna och personangreppen ser han som olyckligt och tråkigt och ett tecken på den spricka som finns i förbundet.

Men Jan-Olov Ragnarsson menar att det som väger tyngre är en vilja att ena och samla ihop förbundet.

– Jag tror inte att den här situationen kommer att upprepa sig. Det är många som måste fundera på sin roll, som medlem och som förtroendevald. Vi ska prata om våra roller och federationen, och alla är ense om att vi behöver ett starkt Jägareförbund, säger Jan-Olov Ragnarsson.

Valberedning fram till årsstämman 2021

Den valberedning som valdes vid årsstämman 2020 och verkade fram till årsstämman 2021 hade följande sammansättning.

Ordförande: Jan-Olov Ragnarsson

Norra valregionen: Evelina Åslund-Bäck, Sven Norgren

Mellersta valregionen: Jimmy Pettersson (avliden 30 april 2021), Per Torsell

Södra valregionen: Magnus Hesse, Frederik Kjellson

 

Nuvarande valberedning

Den valberedning som valdes vid årsstämman 2021 har följande sammansättning.

Ordförande: Anders Iacobaeus

Norra valregionen: Karl-Johan Ottosson, Anna Kumpula Kostet

Mellersta valregionen: Emil Stolpe Nordin, Jack Junel

Södra valregionen: Frederik Kjellson, Carl Dahlöf

[M-Ola]

Är det fler än jag som får känslan att det är aktiva socialdemokrater som vägrar att ha en "moderat" ordförande?

[Dahla]

På 2021-06-23 at 16:07 M-Ola sa:

Är det fler än jag som får känslan att det är aktiva socialdemokrater som vägrar att ha en "moderat" ordförande?

Ja, det har jag sagt hela tiden. Det spelar ingen roll vilket politiskt parti ordföranden tillhör så länge han eller hon är socialdemokrat... order från regeringen annars får jägareförbundet inga pengar av husse... jävla rövslickare.

[Hipshot]

Förr var väl ordf politiskt tillsatt, reträtt plats för gamla avdankade sossar fr riksdagen som behövde ngt skoj att varva ned med samt fortsatt månatlig ersättning. Nu mera är väl pensionerna från politiken så pass bra att de inte längre behöver så nu tillsätts inte posterna av politikerna. Formellt vet jag att ni har fel, informellt vet jag inte men är otroligt skeptisk.. 

 

 

[Dahla]

1 hour ago Hipshot sa:

Formellt vet jag att ni har fel, informellt vet jag inte men är otroligt skeptisk

Ja, jag har haft fel förr... en gång i alla fall... men felet bestod i att jag trodde att jag hade fel men i själva verket hade jag rätt...