"Taktiskt skytte" en introduktion.

Juli 20, 2007

Hej Govänner,

jag har fått lite påtryckningar om en tråd som behandlar grunderna i det som jag kallar "taktiskt skytte" de mer politiskt korrekta hade för modligen kallat det för "praktiskt långhållsskytte" men den politiska korrektheten har aldrig legat mig varmt om hjärtat.

Så här i början vill jag poängtera att även om jag kommer att prata lite om skytte på långa håll så är det i mina ögon en sak att skjuta på döda ting på långa håll och en helt annan att skjuta på vilt på de hållen. Samtidigt så innebär träning på 3-400 m mot pappmål att skotten på 150-200m mot vilt kan tas med ökad säkerhet. För att höja sin förmåga måste träningen alltid vara ett par pinnhål besvärligare än verkligheten. Min bakgrund är att jag har lärt soldater hur militärt prickskytte går till som officer samt skjutit lite internationella militära tävlingar men det är 10 år sedan nu, på senare tid har jag skjutit en del "halvcivila och halvofficiella skytteträffar" främst i England och Tyskland men numera blir det alltmer sällan jag gör den typen av utflykter.

Jag har inte tänkt ge någon föreläsning om allmänt skytte och skytteställningar utan jag förutsätter att herrskapet är väl familjär med de olika skjutställningarna som kan bli aktuella under jakt och hjälpmedel så som benstöd, remstöd och skjutkäppar.

Vad har taktiskt skytte och jakt då gemensamt kan man ju fråga sig och enligt mig är svaret att i stort sett allt är gemensamt, det som skiljer är möjligen utrustningen och det längsta aktuella skjutavståndet. Jag kommer inte att prata om den rent militära delen utan mer om den "halvcivila" formen av praktiskt långhållsskytte som kan ha intresse för oss som jägare.

Skjutträningen

Vi kan börja med att gå igenom de moment som normalt finns i denna typ av tävlingar. Gemensamt är att man alltid skjuter från "fältmässiga" skjutställningar, detta kan innebära allt ifrån liggande med benstöd till stående men oftast är det någon typ av stöd som används. Vid tävlingar är "SJ pallar" motorhuvar på gamla skrotbilar eller olika typer av räcken populära. När vi tränar inför jakten skall vi givetvis använda samma hjälpmedel som vi kommer att använda vid jakten och detta kan variera allt ifrån benstöd, olika typer av skjutkäppar, ryggsäcken eller jakttorn. Dessutom gäller det att pröva på olika skjutställningar, liggande, sittande och knästående och stående.

Ett skott en träff

CBS, det vill säga cold bore shot är grunden vid såväl tävlingar som vid jakt. Du har ett skott och det är det som gäller, bänkskyttarna må ägna sig åt att skjuta "sighters" eller provskott men vid taktiska tävlingar och i verkligheten är det bara det första skottet som är relevant. Lär dig var det tar och om det finns någon skillnad i träffläge mellan första och andra skottet.

Övningar för att träna detta är att träffa ett mindre mål som motsvarar din och bössans maximala potential, själv brukar jag skjuta på 1" självhäftande klisterlappar på 100m, jag anser att målen vid denna typen av övningar skall vara ungefär dubbelt så stora som bössans egenspridning. En hel del här på sidan har bössor som enligt uppgift klarar 10mm på 100m det innebär i mina ögon att man alltid skall kunna ta ett CBS på en 20mm cirkel på samma avstånd. Jag pratar givetvis om liggande skjutställningar med stöd antingen av ryggsäck eller benstöd.

Avståndsbedömning

Det är viktigt att verkligen behärska avståndsbedömningen även om dagens avståndsmätare hjälper oss på traven, marginalen vid bedömning av avstånden är ofta väldigt liten kommer man över 300m så är ett fel på 25m tillräckligt för att skottet skall resultera i en bom eller skadeskjutning. Glöm att snabba Magnumkalibrar skulle skjuta flackt, ALLA kalibrar kräver korrekt avståndsbedömning på avstånd över 200m. Snabba kalibrar har större anslagsenergi och mindre vindavdrift, men i min värld spelar det mindre roll om du behöver korrigera 27cm eller 22cm på 300m. För att träna detta kan man antingen ha en plats från vilken man inte skjuter utan där man bara uppskattar avstånden till olika objekt i terrängen, när alla har gjort sin uppskattning så mäter man med avståndsmätare.

Hitta målet

Både vid taktiskt skytte och i verkligheten gäller det att hitta målen i terrängen, försök göm målen åt varandra. Sätt ut en hare på 220m men göm den så att bara delar av den syns från skjutplatsen, sedan sätter du ut en räv på 310m som du gömmer så gott det går och kanske något mindre mål på kortare håll som är helt synligt typ en skata på 100m. Sedan har skytten en minut på sig att skjuta alla tre målen men han får bara skjuta skatan efter det att han hittat och skjutit på haren och räven.

Tidspress

Att kunna få iväg ett välriktat första skott under tidspress är ofta det som jakten handlar om, har vi tur så står viltet stilla och exponerar sig länge men ganska ofta finns det någon typ av tidspress. Jag har två konkreta övningsförslag, det ena är att skjuta på mål med tidsbegränsning antingen i form av att kompisen tar tiden och blåser av dig efter en bestämd tid eller att målet försvinner efter 10 sekunder. En annan favorit är att skjuta på duellmål, min egen favorit är lerduvor på 300meters vallen. Det finns särskilda ståltrådshållare som man kan fästa lerduvor i. Ställ upp ett ojämt antal duvor på 300m vallen (5 eller 7 blir lagom) och sedan börjar du och kompisen skjuta från var sitt håll och den som skjuter mittenduvan vinner! detta är en riktig favoritövning eftersom det är så många moment som kommer in 8).

Identifiera ditt mål

På taktiska tävlingar funkar detta ofta så att man vid tävlingens början får se tre ansikten på "bad guys" och ett par timmar senare skall man skjuta en station där dessa ansiktsbilder blandats upp med andra oskyldiga ansikten. Även inom jakten finns det ju ofta tillåtet och icke tillåtet vilt, här gäller det att innan ni sätter igång så går ni igenom vissa regler precis som vid vanlig jakt. Till exempel "idag är allt vilt enligt tabellen tillåtet" och när ni kommer till stationen får ni information att "idag är det den 28 september", endast det vilt som är tillåtet att skjuta den 28 september skall då skjutas på den stationen varför rågeten ger kraftigt poängavdrag alternativt.

Känn dina begränsningar

Det gäller att på ett korrekt sätt känna till vilka begränsningar du har i olika skjutställningar på olika skjut avstånd. För att träna på det gör ni ett A4 med runda mål med diametrar på t ex 10, 6, 4 och 2 cm. Poängen på varje mål sätts förslagsvis så att 10 poäng ges för varje skott i den minsta cirkeln ned till 1 poäng i den största cirkeln. Skytten skjuter fem skott varefter resultatet räknas samman MEN om det finns en bom så blir poängen NOLL på hela stationen. Avståndet till målet styr givetvis vilken skjutställning som skall användas.

Övriga reflektioner

Rent allmänt så kan en sådan här övning anordnas som en vanlig "jaktstig" med förflyttning mellan målen och kanske låter man skytten lägga sig tillrätta för att skjuta en station liggande för innan han skall skjuta lägga in en 200meters rush sedan får han lägga sig och skottet skall sedan tas inom en minut från det att han beordrades upp ;D.

Utöver detta kan man alltid lägga in skott på ringade tavlor på kända avstånd, skott på omarkerade djurfigurer där anatomin bara syns på baksidan av viltet. Ett annat favoritmål är skytte på golfbollar upphängda i snören s k "prickskyttegolf" här gäller det att ha så många träffar som möjligt inom 1-2 minuter. Golfbollen markerar träffen tydligt och det gäller att vänta tills den lugnar ner sig igen men samtidigt att inte vänta för länge eftersom tiden går.

På alla övningar skall det finnas tidsramar och en miss skall i bästa fall ge noll poäng men på vissa stationer kan det också handla om att en kritisk miss innebär noll poäng på hela stationen.

För de av er som tycker att dett verkar kul men upplever att det är svårt att få till de aktuella skotthållen finns det en patentlösning som är fullkomligt perfekt , SKJUT 22LR!!!.

När man skjuter 22 LR är det bara att skjuta på 30-50% av de avstånd som är aktuella vid riktigt taktiskt skytte, at skjuta 22 LR på 100-200m går alldeles utmärkt men helt plötsligt blir vindavdrift och kulbana ännu mer kritisk. Det smäller lite mindre men är minst lika svårt och nästan ännu roligare! Det är bara att förminska målen så att storleken blir relevant i förhållande till avståndet.

Här kommer en länk till Zak Smith's hemsida där han delar med sig av sitt kunnande. Det han skrivit om "Practical Long range shooting" är bland det bästa jag har läst på nätet. Där finns mycket att hämta för den intresserade

http://demigodllc.com/

I länken nedan har han rapporterat från en av de tävlingar han skjutit, även det är intressant läsning 8)

http://demigodllc.com/articles/blue-steel-...el-safari-2007/

Utrustning

När det gäller bössan för taktiskt skytte eller praktiskt långhållsskytte så gäller det dels att bössan har hyfsad egenprecision men det är sällan den som sätter gränserna, men rent generellt kan man säga att en bössa som sätter 5 skott på 15-20mm på 100m räcker gott. Det viktigaste är att den alltid sätter skotten på samma ställe och att den klara av lite sand och barr utan att kasta in handduken, att du kan repetera den utan problem är också viktigt. Dessutom måste kolven funka för att skjuta i olika ställningar, en kolv som bara kan skjutas liggande är näst intill värdelös enligt mitt sätt att se det.

Bössans vikt är som allt annat en avvägning, en tyngre bössa ligger still på benstöden och den fetare pipan klara av fler skott innan värmen från pipan stör siktesbilden alltför mycket, samtidigt kan den bli ett stort problem att hantera i stående och under transporter. Generellt kan man säga att de flesta bössorna som används ligger mellan 4.5-6.5 kg och var man vill hamna är väl lite av den resandes ensak, högre vikt gör det enklare att se var skotten tar eftersom du hinner se dina egna träffar. Ett annat sätt att stanna på målet är att skjuta med ljuddämpare, på senare tid har det blivit allt populärare. samtidigt skall man ha klart för sig att om vi pratar om jaktbössor och jägarmässiga skotthåll skulle jag för egen del rekommendera bössor som helt "färdiga" med alla prylar på ligger på max 5.0 kg. Den vikten kan du nå med en 24 tums pipa med en profil på runt #5-5.5 det vill säga att bössan ren ligger på runt 4.0 kg eller kanske lite över. Sedan behöver du en kikare med en högsta förstoring på mellan 12-18 ggr och här är det viktigt att påpeka att mer inte alltid är bättre, för egen del ser jag inget behov av förstoringar på¨mer än 14-16 ggr. Som f d prickskytt vet man att 10 ggr räcker för att träffa helfigurer ut till 800m med en 308 win, inte bara målet utan även "miragen" (värmedallret) förstärks eller som min kompis John som är engelsk prickskytte instruktör uttrycker det "Mirage, it's like shooting through a f**king swimming pool", med stor erfarenhet kan man faktiskt använda miragen för att bedömma vinden men det får anses vara överkurs.

Kaliber och ammunition

Det finns en massa aspekter på det här med val av kalibrar och kulor men om vi koncentrerar oss på långhållsskytte och för tillfället lämnar jakten utanför blir det hela enklare, då gäller det att minimera rekylen och vindavdriften. Det enklaste sättet att göra det är att skjuta kulor med så hög ballistisk koefficient som möjligt, dessutom är det ur rekylhänseende bra om de är så lätta som möjligt. Skall man skjuta på LÅNGA håll måste man också ta hänsyn till när kulans hastighet har sjunkit till ljudets hastighet (beroende på yttre omständigheter som tryck, luftfuktighet och temperatur varierar detta men ett rimligt värde är runt 330-340 m/s). Populära patroner internationellt har tidigare varit 308 win, men vår svenska 6.5x55 är ett av de allra bästa alternativen. Idag är de korta patronerna av 308 win längd dominerande, populära val är 260 rem med 139 grains Scenar, olika 6mm patroner med 115 grains DTAC eller Berger och 308 win med 155 grains Scenar eller 175 grains Sierra Match King. En nykomling som verkar extremt lovande är Lapuas 6.5x47 med 123 grains Scenar. För jakten tillkommer givetvis andra parametrar som att kulan levererar tillräcklig energi i viltet för att den skall vara laglig samt att kulans konstruktion är sådan att pålitlig skottverkan uppnås.

En annan viktig parameter är att den valda laddningen inte skall slita ut pipan i förskott, du kommer att skjuta en hel del innan du börjar få kläm på det här med långhållsskytte och generellt kan man säga att en snabb 6mm patron patron (typ 243 win) ger en livslängd på 2000 skott, en 260 eller 6.5x55 ger 4000-6000 skott och en 308 kan mycket väl ge 8000-10000 skott innan det är dags att byta pipa. Detta sker när throaten slitits så att det inte längre går att sätta ut kulorna för att få rätt friflykt.

Val av mekanism

Här finns det inga riktiga rätt eller fel svar utan mycket handlar om tycke och smak, ett vettigt sätt att komma igång är att skaffa sig en kort rem 700 i någon "varmint" modell i 308 win och sedan uitveckla det hela därifrån. Fördelen med rem 700 är att den är helt cylindrisk vilket gör den enkel att jobba med t o m för en "garagesmed" dessutom passar alla tillbehör till denna mekanism. Sedan finns det ett antal "Rem 700 kloner" som mer eller mindre påminner om rem 700 men som tillverkas med mindre toleranser och en högre kvalité exempel på sådana är;

Surgeon

http://www.surgeonrifles.com/index.htm?id=-1234076074

Prarie Gun Works

http://www.pgwdti.com/index.htm (Deras Timberwolf i 338 LM har antagits som standard vapen av den kanadensiska armén och eftersom Kanada för tillfället har rykte om att ha mycket duktiga prickskyttar har det inneburit följdorder till andra väpnade styrkor, därför levererar Ross inte till civilister för tillfället.)

Roedale Avenger

http://www.roedale-psg.de/GB/index.htm

Dessa är ett urval av de mekanismer som jag antingen sett och användt själv eller i fallet med Roedale fått mycket varma rekommendationer om.

En doldis bland mekanismer är Winchesters pushfeed som dels i mina ögon är klart bättre en remington i standard utförande och dessutom går att få till bra priser på den svenska begagnat marknaden. Till denna finns det hyfsat med tillbehör även om den ligger efter rem 700 på den punkten.

Ur ren precisionsaspekt är de gamla Sako och Tikka låsen inga dåliga alternativ problemet med dessa är istället avsaknaden av framför allt bra stockar och problemet med att montera kikaren på rätt sätt d v s med 20-30 MOA lutning på kikarfästet.. Den enda stocken jag kan rekommendera till dessa är McMillans Sako varmint som faktiskt är riktigt bra.

Optik och montage

I dag är det två olika kikarfabrikat som dominerar i Europa nämligen Hensoldt (Zeiss militära del) och Schmidt & Bender, på andra sidan Atlanten tillkommer US optics men dessa blir för dyra att ta till Europa plus att jag inte riktigt tycker att de når upp till sina Europeiska konkurrenter ur rent optisk synvinkel. Alla dessa alternativ håller bra och har de "features" du behöver men de är tunga och dyra så om du vill ha enklare alternativ finns det en massa olika varianter, det är bara att hoppa på den bästa modell som budgeten tillåter.

Vissa "features" är bra att ha som till exempel "mildot" riktmedel eller motsvarande eftersom det hjälper dig att kompensera träffläget på olika avstånd utan att skruva på justerrattarna. På tal om justerrattar så bör dessa vara av "Target" modell d v s justerrattar som du kan justera utan att skruva av några täcklock. Vissa modeller har inbyggda BDC rattar (bullet drop compensation) finessen med dem är att de är kalibrerade för att stämma på de olika aktuella skjutavstånd som kan bli aktuella. nackdelen är att de bara visar ett medelvärde och omöjligen kan ta hänsyn till ändrad temperatur, tryck eller höjd över havet. Dessutom stämmer de bara för en enda laddning, vill du byta kula eller hastighet är det kört.

Jag föredrar själv mildot i kombination med target rattar. För att dessa skall kunna användas på rätt sätt krävs det antingen ett "rangecard" som talar om träffläge och hur du skall kompensera vid olika avstånd och vindar, alternativt funkar det jättebra med en PDA (t ex Palm, Ipaq eller en s k smartphone) dessa kan laddas med olika ballistiska mjukvaror som gör samma saker som ett "rangecard" men mer exakt och mer specifikt efter dagens förutsättningar. Det här med Rangecard jämfört med Ballistiska PDA:er är eännu ett stort ämne som jag hoppar över såvida ingen anmäler att de vill ha en fördjupning i ämnet.

Jag klistrar in några länkar för den intresserade Om någon plöjt igenom dessa sidorna och trots det har frågor skall jag med glädje försöka reda ut dem.

http://www.ballisticards.com/

http://www.precisionworkbench.com/1.htm

http://www.perry-systems.com/index.html

http://www.horusvision.com/

När det gäller montagen är de en kritisk del av systemet av flera anledningar, för det första är kikarna ganska tunga dessutom har jag erfarenheten är en stor del av alla precisionsproblem är relaterade till montagen. För att man skall kunna utnyttja kikarsiktets hela justeromfång (vilket behövs om du skall kunna nå ut till 800-1000 meter 8)) så krävs det att kikaren när du nollställt kikaren på 100m ligger nära sitt ändläge så att du har "kvar" så stort justerområde som möjligt i höjdled. För att detta skall vara möjligt krävs det att montaget tiltas nedåt med 20-30MOA beroende på kikarsiktet. För att detta skall kunna göras med tillräcklig precision krävs det riktiga grejor och det vanligaste är att man monterar en Pincantilly skena där lutningen finns inbyggd, sedan kompletterar man med riktigt bra ringar (dessa tillverkas normalt i matchande numrerade par.

Bra tillverkare som kan rekommenderas är;

http://www.seekinsprecision.com/products.asp

http://www.badgerordnance.com/

Badger gör också mycket bra underbeslag som varmt rekommenderas! De funkar dessutom utmärkt i kombination med magasinen från AICS som är de enda magasinen på marknaden som fungerar till 100% under riktigt tuffa omständigheter, AICS gör också en kolv som funkar bra i samband med rem 700 (det är samma kolv som sitter på vår svenska PSG 90). Tyvärr har jag ingen riktigt bra direkt länk men här finns i vart fall produkterna för den som är nyfiken.

http://www.sportingservices.co.uk

Kolvar

När vi nu är inne på ämnet kolvar finns det ett par olika vägar att gå, för den som trivs med att ha ett "prickskyttestuk" på bössan kan kolven från AICS funka bra, kvalitén är det iget fel på men alla trivs inte riktigt med tumhålskolvar och då finns det ett par fullgoda alternativ.

En aktör som dykt upp på senare tid är Tom Manners och hans stockar anses idag vara minst lika bra som McMillan. Samtidigt finns det ingen aktör på marknaden som har den erfarenheten som Mcmillan har och deras kolvar är alltid ett säkert val. Frågan är ju bara dels om man är beredd att ha en bössa med ett sådant utpräglat militärt utseende som vad en A5 kolv ger bössan och dels vilken vikt man strävar efter. Nu finns ju Mcmillan kolvarna med lite olika vikter beroende på vilken fyllning man väljer och vilken modell som känns bäst. För egen del hade jag valt en Manners MCS-T om jag skulle valt stock idag men väljer du en kolv från AICS, McMillan eller Manners så handlar det bara om vilket utseende och vilken ergonomi som passar dig bäst. Vissa kolvmodeller passar väldigt bra för liggande skytte men kan vara lite lurigare om det skall skjutas i andra skjutställningar, men det handlar som sagt väldigt mycket om tycke och smak.

http://www.mannersstocks.com/Tactical.html

http://www.mcmfamily.com/stocks.html

Pipan

Pipan är givetvis en kritisk del för att kunna uppnå den precisionen som du eftersträvar, när det gäller val av pipa så tycker jag att det är en diskussion man bör ta tillsammans med sin vapensmed eftersom han så småningom är den som skall garantera den precision ni kommit överens om. Om du har propsat på en pipa som han inte känner till eller inte vill jobba med så kan du ge dig fasen på att han vet vad han skall skylla på om bössan inte skjuter som den skall. En annan fråga är vilken längd och profil man skall välja på sin bössa, om man inte skall ha en renodlad bössa för stationärt långhållsskytte utan också vill kunna jaga med den skulle jag rekommendera en pipa med en profil som motsvarar en nummer 5-5.5 d v s en ganska normal varmint pipa. Om man vill ha flutes eller inte är den resandes ensak, för ett par år sedan var det ganska populärt men numera är det allt färre som tycker att det är värt besväret. Det är egentligen inga problem med flutes på lite grövre pipor men numera är de flesta överens om att vinsterna är väldigt små, tycker du att det är fräckt så skall du såklart ha flutes men det tillför inget mer än utseende . Längden på pipan är också den en avvägning, ju längre pipan är desto högre blir utgångshastigheten men å andra sidan blir bössan tyngre. Jag rekommenderar en "vanlig" varmint profil i 24 tums längd.

Här kommer förslag på bra piptillverkare

http://www.border-barrels.com/ den enda riktigt högklassiga europeiska tillverkaren

http://www.rifle-barrels.com/

http://www.bartleinbarrels.com/

http://www.rockcreekbarrels.com/

Nu hinner jag inte fortsätta men för den intresserade finns det en väldig massa möjliga fördjupningar men då får nog denna "intresserade" fråga efter dem. Jag är inte så säker på att det finns ett allmänt intresse för den här typen av diskussioner här på forumet.

Förslag på fördjupningsämnen skulle kunna vara;

[li]Mjukvara kontra Rangecard vilket funkar bäst i verkligheten[/li]
[li]5R kontra 5C vilken utformning av räfflorna är att föredra?[/li]
[li]Vad skall du tänka på när du specifierar din egen brotsch?[/li]
[li]Pros and Cons med ljuddämpare[/li]
[li]Vilka meterologiska parametrar har störst effekt på skyttet och hur mäter man dessa?[/li]
[li]När blir jordens rotation en faktor att räkna med och hur kompenserar man för denna?[/li]
[li] Val kalibrar för riktigt långhållsskytte (+1000m)[/li]
[li]Så här gör du din egen Gillie suit[/li]
[li]Dragbag eller skjutmatta, när använder man vilket?[/li]

Nu låter det som att det krävs en mycket komplicerad utrustning för att komma igång med långhållsskyttet men det stämmer inte, om du har en bössa som klarar av att skjuta tre skott på 25-30mm är det bara att sätta igång ;D ;D.

Nu mina herrar är det dags att skjuta ut sig och fira semester, men om ni kommer med era frågor skall jag försöka besvara dem efter bästa förmåga!

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

Juli 20, 2007

Kul att ni uppskattade ämnet, jag vet inte om jag skall lägga tonvikten på skytteträningen eller på utrustning eller möjligen på den teoretiska bakgrunden. ;D

Val av mål

Kanske är det en bra vinkling att fördjupa sig lite grann i val av mål för skytte träningen. När det gäller bilder etc är det ju bara fantasin som sätter gränserna, självhäftande cirklar och rektanglar finns i närmaste bokhandel och med hjälp av datorn är det numera en smal sak att producera de mest kreativa skapelser. MEN vi kommer inte ifrån att det roligaste att skjuta på är självmarkerande mål. Jag berörde det redan i min första tråd men exempel på självmarkerande mål som funkar jätte bra är golfbollar i snöre (du destämmer svårighetsgraden genom längden på snöret). Lerduvor är också perfekta som mål, framförallt om man har möjlighet att sätta dem i ståltrådshållare. Uppblåsta ballonger är ett annat mål som dels är självmarkerande men som också har den fördelen att storleken är lätt att justera.

Det klassiska prickskyttemålet är det man kallar för "gong" d v s en stålskiva som antingen välts om kull eller som helt enkelt bara låter när den träffas. dessa sprayas inför varje skjutning med färg som varieras beroende på om skyttet skall vara svårt eller enkelt. De finns som fjäderbelastade stålskivor med fjädrar som tvingar upp dem i stående ställning eller också kan de hänga i kedjor i en ställning.

Bägge dessa är gjorda i en stålkvalitet som heter AR 500, tyvärr har jag vare sig material eller kunnande för att tillverka sådana på egen hand men kanske finns det någon annan som har kunnande eller kontakter på detta område?

Om man istället skjuter 22LR så finns det ju massor av cal 22 snurror avsedda för 22LR. Det gör det hela betydligt enklare och vips har vi ytterligare ett skäl som talar för 22 LR som en perfekt träningskaliber.

Go kväll kamrater!

Henrik

Juli 24, 2007

God kväll!

Tyvärr har jag inte hunnit svara i det tempo som jag skulle vilja, detta beror på att jag inledde min semester i lördags med ett besök på akuten eftersom jag hade stora problem med balansen. Efter tre besök på akuten på lika många dagar, en tilltagande ansiktsförlamning och en massa spännande undersökningar (i förtroende kan jag berätta att underhållningsvärdet i ryggmärgs prov är klart begränsat) har man konstaterat att jag fått Borrelia. Därför har det blivit lite si och så med skrivandet, som alla vet tar ett genomsnittligt besök på akuten 6-10 timmar.

Jag har dock följt tråden med största intresse och så snart jag kommer ikapp skall jag börja beta av några av de intressanta delar av praktiskt länghållsskytte som ni föreslagit. Tre olika fördjupningar kommer det i vart fall att bli till att börja med;

[li]Rangecards, ballistiska mjukvaror, meterologiska faktorer som påverkar och mildotriktmedel med varianter.[/li]
[li]Konkreta skyttetips angående liggande skytte, aktuella hjälpmedel till detta (monopod eller beanbag), olika benstöd etc[/li]
[li]Konkreta tips på vad man skall tänka på vid nyanskaffning av bössor för långhållsskytte, förmodligen med förslag i ett par olika prisklasser.[/li]

När det sedan gäller Jimbo och hans tankar kring vilken frisyr han bör anlägga för att få ut mesta möjliga av hans gilliesuit så har jag et handfast råd till alla gossar med Kalle Anka kragar. Satsa på sälskinn och huvudbonaden krönes givevis med blåstång och sjögräs varefter hela anrättningen kryddas med valfri manet! ;D

God kväll från västkusten!

Henrik

Juli 26, 2007

Goddagens mitt herrskap!

Jag gör ett försök att plita ihop några rader trots att finmotoriken inte riktigt är med mig för tillfället, så ett visst överseende med stavfel och märklig grammatik får jag allt be om (att ett sådant litet djur som en fästing kan ställa till ett sådant jävelskap..hmmm..)

Vapenval för långhållsskytte

Vad är precision?

Dags att börja beta av några ämnen från listan på ämnen som skall behandlas, det kan bli en jäkligt omfattande lista och varenda delämne går att fördjupa sig djupt i. Nåväl vi får väl hjälpas åt att hålla en vettig nivå. Vapenvalet är givetvis något centralt för oss alla som lider av ett mycket stort vapenintresse men som vanligt har vi alla en tendens att överskatta vapnets betydelse och underskatta den egna förmågans betydelse för slutresultatet. För långhållsskyttet är det din och bössans gemensamma prestation som är intressant, alldeles för många tror att vad bössan skjuter för träffbild på 100 från skjutbänk är det som avgör framgången.

Här gör man en stor tankevurpa eftersom det kommer in en massa andra parametrar när skotthållen drar iväg, för det första är träffbilderna på olika håll inte linjära. Med det menar jag att bara för att du skjuter en träffbild på 20mm på 100m så är det inget som säger att träffbilden skall bli 40 mm på 200m eller 60 mm på 300m. För det första så tillkommer det ett antal yttre omständigheter som vind och en massa andra metereologiska omständigheter som man sällan behöver ta hänsyn till på korta håll men som verkligen kan göra sig påminda på längre håll. Jag tänker främst på temperaturen som verkligen kan påverka, alla som pysslar med toppfågeljakt vet vad jag pratar om men när hållen blir dryga påverkar även mindre temperaturförändringar träffläget. Dessutom så är inte ens vapnets egen tekniska precision linjär, detta beror på olika faktorer bland annat så kan det ibland ta lite tid innan kulan stabiliseras, bland annat beror detta på att många av de långhållsladdningar vi använder har kulor som är långa i förhållande till kalibern (för att få så hög ballistisk koefficient som möjligt). De här kulorna kan ta både 100 och 200m på sig för att ”slå sig till ro”, som exempel hade jag ett tag en 6.5x284 som skjöt träffbilder på 25-30mm på 100m, 30mm på 200m och 40-45mm på 300m.

Det jag försöker säga är att den precisionen vi är intresserade av är den praktiska precisionen som du och din bössa kan åstadkomma på de aktuella skotthållen. Om man börjar resonera på det viset inser man snabbt att det viktigaste inte är om bössan skjuter 22,17 elller 11 mm träffbilder på 100m utan att den alltid skjuter lika stora träffbilder, på samma ställe oavsett skjutställning. Det är det som är den praktiska precisionen, det handlar om att innan du skjuter VETA var skottet skall ta och och du efter skottet kan konstatera att det tog där det skulle. Därför är det självklart att du och bössan har olika längsta etiska skotthåll beroende på skjutställning och omständigheter i övrigt, tricket är att på förhand veta om dina begränsningar.

Urvalskriterier

Som vanligt handlar valet av bössa för långållsskytte om kompromisser, det gäller att hitta den gyllene medelvägen. Den styrs av en massa olika saker, vad är t ex det tänkta användningsområdet? Kraven på en bössa som skall bäras på ryggen när man tar en tur med skidorna för att se om man kan hitta någon tjädertupp skiljer sig en hel del från de krav ma ställer på en bössa som skall bäras 200m från bilen till passet. Vilket vilt är det bössan kommer att användas till? Är det hyggesälgar på 300m eller årsrävar på samma håll som är målet för dagen?

Sedan styr givetvis plånboken, men min tanke är att hjälpa till med lite riktlinjer på vad jag tycker att man skall fundera på innan man bestämmer sig.

I grova drag är det tre egenskaper som jag vill se hos en bössa vars främsta syfte är långhållsskytte;

[li]Precision, trots utvikningen ovan är precisionen givetvis viktig.[/li]
[li]Skottfasthet, sitter skotten på samma ställe varje gång? [/li]
[li]Skjutbarhet, d v s hur lätt är det att plocka fram bössans inneboende precision. [/li]

Precision

Alldeles oavsett att jag poängterade andra egenskaper än den rena precisionen tidigare är det givetvis kritiskt med precisionen. När jag pratar om precision är det inte måttet på din bästa treskottssträffbild jag pratar om, den är faktiskt ointressant. Den precision som jag pratar om kan till exempel vara medelvärdet av fem stycken femskottsträffbilder. Om precisionen då är 15mm eller bättre så har du en fantastisk bössa! Om precisionen är 25mm eller bättre så har du en bössa som klarar av de övningar som vi kommer att diskutera i denna tråden, att vi sedan alltid vill ha mer är en annan femma. Att få ut den sista precisionen är ett hantverk i sig självt och kräver en hel del teknik men det är en annan femma och ett ämne för en hugad bänkskytt att ta tag i... En annan ”genväg” till den högsta precisionen är såklart handladdning men det är i sig ett sådant gigantiskt ämne att ”handladdning för långhållsskytte” utan tvekan är ett eget ämne.

Skottfasthet

När vi håller på med jakt eller praktiskt långhållsskytte är det viktigaste av allt att veta var ditt första (och förhoppningsvis enda) skott kommer att träffa. Oavsett om det är ett CBS eller CCBS (Cold Bore Shot respektive Clean Cold Bore Shot) så är det jätteviktigt att känna till var det skottet tar, bänkskyttarna kan skjuta både läskskott och sighters men för oss gäller den gamla prickskyttebevisen ”ett skott, en träff”. Enda sättet att veta var detta skott kommer träffa är att prova sig fram. Jag har inte tidigare pratat om vikten av att för en loggbok över allt skytte och dina övningar men nyttan av en dylik kan inte nog poängteras, här för du in all relevant fakta från dina övningar som t ex träfflägen på CBS och CCBS i förhållande till de följande skotten. Loggboken kommer till nytta på en massa andra sätt också men den får bli föremål för ett särskilt inlägg.

En förutsättning för att detta resonemang över huvud taget skall vara intressant är givetvis att CBS eller CCBS alltid hamnar på samma ställe om så inte är fallet har vi en bössa som sknar en av de absolut viktigaste egenskaper en långhållsbössa kan ha. Jag tar hellre en bössa som alltid sätter skotten på samma ställe men som sprider dem 25mm en vad jag tar en 10mm bössa som jag från tid till annan behöver skruva på eftersom träffläget ändrat sig.

Det som påverkar skottfastheten allra mest är bäddning och hur stum kolven är, ju stummare kolv ju bättre är det men om kolven eller bäddningen inte är vad den borde går sådant att fixa.

Jag har inget emot syntet stockar men man måste inse att det är en himmelsvid skillnad mellan olika syntetstockar, den styvhet och skottfasthet som du kan få med en McMillan eller Manners kolv är ljusår ifrån vad som är möjligt med de ”tupperware” stockar som sitter på majoriteten av fabriksbössor. Med de enklare stockar uppkommer det ofta träffbildsförflyttningar om du till exempel monterar benstöd eller använder vissa typer av remstöd. För rent taktiskt/låghålls skytte finns det tre fabrikat som jag kan rekommendera utan tvekan,

http://www.mannersstocks.com/Tactical.html

http://www.mcmfamily.com/stocks.html

http://www.sportingservices.co.uk

För den som gillar ett mer renodlat militärt stuk på sina bössor är AICS (Accuracy International Chassies System) inget dåligt alternativ, kvalitén håler högsta klass frågan är bara om du vill ha en tumhålskolv eller ej. De har en del fördelar i liggande skytte men i mina ögon är de en kompromiss i stående/sittande skytte (nu skall det tilläggas att det finns gott om duktiga skyttar som föredrar tumhålskolvar i alla skjutställningar precis som det finns de som inte gillar dem över huvud taget).

Ett annat trevligt material till stockar som jag tycker kommit lite i skymundan är laminat, dessa har faktiskt fler fördelar än vad många tänker på. För det första är de väldigt stabila och rör sig inte , dessutom är det ganska enkelt att forma dem så att de passar skytten som hand i handske. Nackdelarna är väl främst att de är lite tunga (oftast inget problem för långhållsbössan) samt att de kräver en del arbete innan de är färdiga, alla är inte sugna på handarbete utan föredrar att köpa färdiga lösningar. För den som kan tänka sig att iordningställa sin egen kolv är laminaten ett bra alternativ med bra möjligheter att få en kolv som passar perfekt. Om du hitter en fabriksbssa med laminatkolv som du trivs med är det ett riktigt bra alternativ.

Trästockar är kanske inte något förstahandsalternativ för de flesta som söker efter en lämplig bössa för långhållsskytte, detta beror givetvis på att de inte är stabila utan att de rör sig precis som andra levande material. Problemet kan minskas genom att man väljer en stock med ådring som dels är rak och dels går i kolvens längdriktning samt att kolven ”stabiliseras”, recepten för hur detta skall utföras varierar från stockmakare till stockmakare men en metod som jag kommer att prova på min egen ”trippel” av bössor är impregnering med lättflytande epoxi. I kombination med en stolpbäddning hoppas jag då få bössor som är tillräckligt stabila om det lyckas eller ej återstår att se. Även med sina tillkortakommanden anser jag att en trästock ändå är att föredra framför en ”tupperware”stock i fabriksutförande. Om jag skulle rangordna alternativen skulle listan nog se ut som följer;

1. Högklassig syntetstock

2. Laminatstock

3. Välimpregnerad trästock

4. Fabrikstillverkad plaststock

Oavsett kolvmaterial gäller det att bössa är riktigt bäddad i stocken, inte i första hand med tanke på precisionen utan på skottfastheten. Om du upptäckar problem med bäddningen är det bara att plastbädda hela baletten, då passar du givetvis på att låta stolpbädda bössan. Stolpbäddningen påverkar framför allt skottfastheten eftersom låd- och korsskruv inte längre kan komprimera stockmaterialet vilket gör att det känns tydligt när skruvarna bottnar. För den som har har tillgång till momentnyckel brukar det gå att få information om vilket moment som rekommenderas för låd och korskruv.

Det finns en massa andra faktorer som påverkar ”skottfastheten” i sin vidaste bemärkelse så som montage och kikarsikte men även skjutteknik och i förlängningen val kaliber men dessa faktorer hör inte hemma under detta avsnitt så de får vänta...

Skjutbarhet

Skjutbarheten är ett ämne som man ofta överser trots att det handlar om hur du plockar fram den potential som finns i din bössa. Den teoretiska egenprecisisonen som du bara kan plocka fram med bänkstöd och vindflaggor sittande i skjutbänken kommer inta att hjälpa dig i skogen om bössan inte är utformad så att den är enkel att skjuta bra med. För detta ändamål finns det ett par parametrar som är viktiga.

[li]Trycket, avtrycket spelar stor roll för skjutresultatet (framför allt i stående eller knästående).[/li]
[li]Kolven och balansen, att bössan passar dig är väldigt viktigt [/li]
[li]Val av kaliber, rekyl är alltid negativt när det gäller att träffa! [/li]

För mig är tryckets kvalité extrem viktigt, glöm alla tankar och idéer om att du skall bli överraskad när skottet går. För ett framgångsrikt långhållsskytte gäller det att veta exakt när skottet skall gå! Vi kan ha lite olika idéer om hur tungt trycket skall vara, för egen del vill jag ha ett tryck med kort förtryck, avtryck på 8-9 hekto och så kort eftertryck som det bara är möjligt. Nu skall det tilläggas att detta är väldigt subjektivt och många duktiga taktiska skyttar föredrar tryckpunktstryck på 1.2-1.5 kg, de ”tar” då trycket i två etapper. Under alla förutsättningar skall trycket vara så rent som möjligt, det är också viktigt att det totala avståndet som avtryckaren skall färdas är förhållandevis kort. Idag är det ganska få bössor som har tryck som är acceptabla redan i kartongen (framför allt amerikanska tryck brukar vara fruktansvärda). Nu är detta dessbättre förhållandevis lättåtgärdat av en kompetent vapensmed, men ju mer du skjuter ju mer kinkig kommer du att bli med trycket. Tanken är ju att trycket skall tas undermedvetet och att det skall smälla när siktbilden ser bra ut, då funkar det inte med ett orent tryck med en massa släp!

Bössans balans är också det en fråga om tycke och smak men helt klart är att när det gäller långhållsskytte gör lite framtunghet bössan mer lättskjuten över benstöd samtidigt som det kan försvåra frihandsskyttet. Som ett vettigt kompromissförslag för kombinerat skytte och jakt föreslår jag en bössvikt på 3.6-4.0 kg ren med en tydlig framtunghet dock inte så framtung att det blir besvärligt att skjuta på frihand. Den avvägningen får var och en göra för sig själv, här finns ingen objektiv sanning.

Det som är viktigare är att bössan passar dig som hand i handske, det är samma gamla regler som vanligt som gäller fast om du skall träffa på långt håll är de ännu viktigare. Det jag tänker på är att om du tittar på en bestämd punkt och sedan stänger ögonen och gör en anläggning så skall bössan peka rätt och du skall hamna rätt i förhållande til kikarsiktet. Om så inte är fallet måste bössan åtgärdas på ena eller andra sättet, idag har en hel del bössor ställbara kindstöd vilket är en stor fördel. Sedan är det bra om man kan justera längden på kolven på något någorlunda enkelt sätt, antingen genom en ställbar bakkappa ellergenom mellanlägg. De skjutställningar som du har tänkt använda för långhållsskyttet måste nötas in och då gäller det att bössan ”hamnar” på samma ställe varenda gång!

Den sista punkten under skjutbarhets delen handlar om val av kaliber, här gäller det att ”less is more”! Det är enkelt att ur ett rent logiskt perspektiv resonera om att de lite rekylsvagare patronerna har en fördel men det spelar ingen roll för vissa skyttar eftersom de alltid vill vara värst! Det är vederlagt så många gånger att det är pinsamt att vi alla skjuter bättre ju mindre rekyl bössan har, redan rekylnivåer som 30-06 eller 308 win gör att alla skyttar spänner sig mer eller mindre medvetet. Detta faktum accelererar sedan ju mer kräm man vill ha ut. US army har ett SWS (Sniper Weapon System) som heter M-24 där man har möjlighet att växla mellan 308 win och 300 Win mag, jag har en f d kollega som undervisar på bland annat detta system och han berättade att bland US Armys prickskyttar som alla skjuter bra mycket mer än 10 000 skott om året så är träffbilden när de skjuter 300 Win Mag hela 59% större än när de skjuter 308 win och om din träningsdos är mindre än 10 000 klass1 skott om året är skillnaden garanterat större än så! (Kan tilläggas att M24 från början hade stockar från HS precision men att det numera sitter McMillan stockar på över 90% av dessa bössor). Det här med val av kaliber måste förmodligen bli ett eget inlägg så jag går inte in på djupet i det just nu. Anledningen till att vi sprider mer med ökande rekyl är inte bara ”skotträdsla” utan också att rekylupptagningen blir ännu mer kritisk, om du inte håller bössa och kropp på exakt samma sätt kommer träffläges skillnaden att öka med ökande rekyl. Det är den viktigaste orsaken till att vi idag ser allt fler taktiska tävlingsskyttar som skjuter med ljuddämpare, det är den effektivaste rekyldämpare du kan tänka dig. Som långhållsskytte (speciellt om man inte skjuter i par) är det väldigt värdefullt att kunna observera sina träffar för att kunna korrigera och ta lärdom, en förutsättning för att detta skall vara möjligt är en ganska ringa rekyl.

Det gäller alltså att i varje fall för den första långhållsbössan välja en välskjutande kaliber i max 308 win eller 6.5x55, alternativt en klass 2 kaliber för den som inte har krav på klass 1 prestanda.

Konkreta vapentips

Ok, efter att ha dansat som katten kring het gröt en längre tid har det nu blivit dags att bli lite mer konkret. Jag skall försöka mig på att komma med lite tips på lämpliga vapen i lite olika prisklasser.

Budgetval

Om du har en mycket begränsad budget och vill komma så billigt som möjligt undan är det bara en sak som gäller, BEGAGNAT!

Det är inte nödvändigtvis något negativt men det innebär att du kanske får leta lite grann innan du hittar något intressant. Bössor som jag skulle leta efter är lite tyngre bössor som t ex varmint bössor från Remington, Sako samt Tikka Continental antingen i 6.5x55 eller 308win. Om du hittar en varmintbössa med laminatstock är du bara att gratulera, annars kanske Tikka Continental i 6.5x55 är det bästa köpet i den här klassen.

Normalplånboken

Här gäller samma sak som ovan med undantag från att du nu kan kosta på dig att köpa ett nytt vapen och då har möjlighet att välja kaliber och stockmaterial själv. I princip gäller samma fabrikat som ovan (Remington, Tikka eller Sako) med det tillägget att försöka undvika plastiga ”tupperware” stockar. Idag har Sako valt att lägga sig på en prisnivå där de har svårt att motivera priset med avseende på den kvalité de levererar.

Lyxalternativet

Här finns det två olika vägar att gå, den ena vägen (som jag starkt förordar) är ett custombygge. Om man köper en begagnad rem 700 som man pipar om och förser med en lämplig stock från McMillan så kan man dels välja precis vilken kaliber man vill ha och sannolikheten för atttoppprecisionen skall infinna sig ökar dramatiskt. Den här typen av projekt stannar på undr 20 000kr vilket om man jämför vad en del nya vapen kostar idag måste betecknas som rena klippet. Den andra vägen är att satsa på ett fabriksvapen som byggts för långhållsskytte, priserna och kvaliten mellan dessa varierar kraftigt men här finns allt från upphottade bössor från olika fabrikers customshops till Blaser eller Sauers Varmint/Target modeller. Detta är givetvis kanonfina alternativ, vill du ha en ”fin” bössa att visa kompisarna är det kanske det bästa alternativet men för egen del tycker jag definitivt att det kostar mer än det smakar om man ser till vad man får för pengarna. Samtidigt skall jag erkänna att jag numera i allt högre grad bryr mig om hur bössorna ser ut varför jag skall vara försiktig med allt för kategoriska uttalanden.

Färdiga prickskyttebössor

Det går så klart att köpa färdiga prickskyttebössor, allt ifrån AI AW (vår egen PSG 90), till Sakos TRG bössor eller Blasers LRS men det är inget jag rekommenderar av två anledningar.

För det första är det ganska specialiserade bössor som knappast kan kallas allround, dessutom har du ingen möjlighet att bestämma precis hur du vill ha dem. Fördelarna med detta förfarande är annars att andrahandsvärdet är överlägset alla custombössor samt att det alltid går att få tag i reservdelar.

Att gå ”all custom” kräver ganska mycket kunskap och är inget jag rekommenderar innan man har provat på långhållskyttet och själv dragit slutsatser om vad man vill ha.

För den som ändå vill ha lite tips finns det ett antal tips angående vad jag själv skulle ha valt i mitt första inlägg i denna tråd.

Tyvärr blev detta inlägg lite mer övergripande än vad jag från början tänkt men jag får fylla på när jag har ork och tid!

Lev väl och skjut rakt så kryper jag in i skydd och avvaktar reaktionerna!

Henrik

Juli 28, 2007

När det gäller optik är valet både svårt och enkelt, jag hade tänkt ge mig i kast med ett nytt inlägg angående optik men p g a den här Jä**la borrelian har jag ingen ork för tillfället. Om du inte kan eller vill vänta kan du skicka ett PM med ett lämpligt tel nr så ringer jag upp

Rent allmänt så kan man säga att om man vill använda mildot så är det i mina ögon medförstorande riktmedel i 1:a planet som gäller. När det gällere justeringen vill du ha 1 cm /klick om du använder mildot eftersom det motsvarar 0.1 mil.

Om jag hade valt själv så hade jag valt en S&B PMII 3-12x50 med ett riktmedel som heter P4 eller P4F till en LTR.

Annars finns det numera en del av Leupolds taktiska modeller med riktmedlet i 1:a planet, dessvärre envisas de med att ha justeringen i MOA (eller snarare 1/4 MOA).

Dock skall man ha klart för sig att metriskt handikappade amerikaner har klarat av att ha mildot i riktmedlet och justeringen i MOA med gott resultat, det blir bara en extra beräkning.

Så i princip är valet enkelt, vill du ha en lösning utan kompromisser är det S&B (eller Hensoldt) som gäller.

Om du inte vill löpa linan fullt ut och använda mildot "på rätt sätt" så kan jag rekommendera Meoptas taktiska modell eller Leupold Mk 4.

Förresten kan jag inte undanhålla dig ännu en länk nu när du blivit stolt ägare till en LTR

http://www.ltrdavid.net/ Killen har en del intressanta idéer och tankar kring OBT (det vill säga Optimum Barrel Time) som kan sägas vara en en vidareutveckling av Dan Greens optimum Charge Weight tankar.

I övrigt är det en bra sida om en kille som blir biten av taktiskt skytte och med en begränsad budget gör en massa ganska vettiga val ;D

Ha det så bra!

Henrik

Juli 29, 2007

Hej,

När jag läser igen det jag skrev sist om optik låter det gnälligare än vad jag avsett.

Helt klart är att du kan skjuta små träffbilder på långa håll med riktmedel i andra planet och ¼ MOA klick på justerrattarna. Både Leupold och Nightforce gör kikare med de kvalitéer som krävs, dessutom har jag hört en hel del positivt om Nikons Taktiska modell (har för mig att det är en 4-16 men jag är inte riktigt säker. Meopta är enligt min vän John ”one of the best kept secrets in the tactica world” och han har glömt mer om taktiskt skytte än vad jag någonsin kommer att kunna...

Poängen med att förorda Mildot i första planet ihop med 1 cm klick på justerrattarna är att det är så enkelt att hantera att t o m jag har kunnat lära sig det. Det bör dessutom poängteras att jag är skadad av riktigt långhållsskytte, till det skytte som bedrivs på 200-500 m funkar en massa olika lösningar som TDS, Ballistic Plex el dylikt riktigt bra men Mildot med 1 cm klick är mest mångsidigt.

Låt oss ta ett exempel;

En 155 grains Scenar skjuten ur en 308 win som är inskjuten rätt i på 100m (vilket är standard), en rak sidvind på 5 m/s, 20 grader celsius, och 1013 hPa tryck.

Vi skall skjuta på ett mål på 417 m, vilket innebär att kulan träffar 95 cm lågt och 42 cm i sida, detta skall givetvis kompenseras.

Om vi uttrycker det i mil istället så träffar kulan 2,3 mil lågt och 1 mil i sidan, för att kompensera detta kan vi ANTINGEN justera via justerrattarna 23 klick i höjd och 10 i sida eller använda MilDot riktmedlet för att hålla 2.3 mil högt och 1 mil i sida.

Jag inser att jag måste göra en fördjupning i Milliradian, MilDot etc men just nu räcker det att konstatera att en mil (milliradian) är samma sak som det ”streck” som användes när herrskapet gjorde lumpen. Det vill säga en mil är en vinkel som på 100m omfattar 10cm och på 1000 m är 1m. Om ett klick på din kikare är 1cm så kan det följdaktligen också skrivas som 0.1 mil.

Ett mildot riktmedel kan se lite olika ut men i sin klassiska form är det ett hårkors med små punkter som markerar varje mil (d v s var 10:e cm på 100m). På senare tid har det kommit en del vidare utvecklingar som ”Gen 2 mildot” där varje mil markeras av en punkt och var 0.5:e mil markeras av ett litet streck. S&B riktmedel P4 funkar på liknande sätt.

För att detta skall fungera så krävs det givetvis att riktmedlet är medförstorande annars stämmer det bara för en förstoring.

Som sagt detta var bara en mycket elementär första introduktion till optik, riktmedel och ballistik men jag hoppas att poängen ändå gått fram.

MVH

Henrik

Juli 30, 2007

Hej igen,

med anledning av tråden (och Sajmons lilla smyg projekt så har jag pratat med några forna kollegor från england och tyskland och tre av fyra av dem rekommenderar Meopta som budget alternativ om prisläget för S&B eller Hensoldt känns svårmotiverat. Skall man inte vara riktigt seriös i sitt taktiska skytte ÄR priset svårmotiverat. Så baserat på de samtalen och tidigare samtal med andra kunniga och duktiga skyttar likväl som mina egna erfarenheter så skall jag be att få komma med följande rekommendation angående lämpliga kikarsikten.

[li]S&B PMII och Hensoldt är "Top of the line" och om du väljer något av dessa sikten blir du inte besviken. Dock gräver de ett riktigt djupt hål i plånboken och om du inte är riktigt seriös i att börja skjuta taktiskt på avstånd på över 500m så är de overkill.[/li]
[li]Nightforce, linserna är av en bra optisk kvalité och håller för det mesta, dock är de tunga och saknar modeller med riktmedlet i första planet.[/li]
[li]Leupold, har fler modeller än vad jag kan hålla reda på och deras Mk 4 serie är en klassiker bland främst amerikanska skyttar. Tyvärr blir de lite för dyra innan de kommer till Sverige för att vara samma "budgetalternativ" som de kan vara i USA. Om du är sugen att bvörja skjuta på lite längre håll men inte vill satsa fullt ut så är de ett vettigt alternativ om du kan köpa dem för amerikanska priser [/li]
[li]IOR, tidigare modeller var tveksamma men sedan ett par generationer har de enligtandras utsago (jag har ingen egen erfarenhet) blivit klart mycket bättre och får numera sägas vara klart godkända.[/li]
[li]Meopta, deras 4-16 är en kikare som jag själv är sugen att pröva eftersom duktiga skyttar som jag har stort förtroende för varmt rekommenderar den. Frågan är bara hur den ligger till prismässigt och var den köps bäst???[/li]
[li]Nikon, har en 4-16x50 som är ett riktigt bra alternativ. Linser och mekanik är minst i Leupold klass men priset är som regel lite lägre här i europa.[/li]

Om vi med långt håll istället menar håll upp till maximalt 3-400 meter är det vettigaste förmodligen att köpa någon form av ballistiskt riktmedel typ TDS eller Ballistic Plex och kontrollera var kulan skär de olika riktpunkterna. Dessa riktmedel finns i kikare av de flesta pris- och kvalitétsklasser allt ifrån Swarovski ned till 1500 kr kikare. Tänk dock på att om du skall skjuta på 3-400m eller mer så skall kikaren ha parallax justering.

God kväll bröder och systrar!

Henrik

Augusti 2, 2007

Dags för en ny uppdatering!

(”Outgrundliga äro herrens vägar” här sitter man som stadgad familjefader på det lokala lasarettet akutmottagning och väntar på att få göra ytterligare ett ryggmärgsprov samtidigt som man skriver ner en del tankar kring ”taktiskt skytte”, det känns lite som ödets ironi.)

Kanske har kronologin i denna tråd blivit lite märklig eftersom vi pratat om utrustningen en hel del utan att egentligen tala om metoden bakom. Vad jag menar är hur går det egentligen till att skjuta på långa håll? I grund och botten krävs det egentligen tre saker, en utrustning som är lämplig för ändamålet, färdigheter på en sådan nivå att du som skytt kan matcha ditt vapen, och kunskaper om ämnet för att kunna fatta rätt beslut. Utrustningen har vi redan diskuterat en hel del (och säkert blir det ytterligare diskussioner om den), färdigheterna kan du bara uppnå genom idog träning på skjutbanan och i terrängen men kunskaper kan vi förvärva bland annat genom forum som detta.

Ämnet för dagen kan således kallas

Skottets metodik

Det vill säga hur förbereder man sig innan skottet, vad skall man tänka på vid skottillfället och hur följer man upp det skjutna skottet?

Förberedelser/ skjutställning

Även i ett inlägg som detta handlar en del om utrustming men med en annan infallsvinkel. I allt skytte gäller det att hitta en så stabil skjutställning som möjligt och skall du med framgång skjuta mot mål på lite håll är det absolut nödvändigt. Det är inte min avsikt att gå igenom de olika skjutställningarna i denna tråd utan jag nöjer mig med att konstatera att ju lägre skjutställning situationen medger desto större tråffsannolikhet. Givetvis måste du som skytt prova dig fram till var dina gränser går i de olika skjutställningarna och med de olika hjälpmedel som står till buds, jag tänker då på benstöd, ryggsäck, skjutkäppar o dyl.

För diskussionens skull förutsätter jag för tillfället att du hitter en plats där liggande skjutställning är praktisk, då finns det två tillbehör som är lämpliga. För det första är benstöden oundgängliga vid denna typ av skytte, jag föredrar Harris av lägsta modell eftersom jag bara använder benstöd vid liggande skytte. Sakos variant till TRG’n likom AI’s variant är också kanonbra men de är svåra att applicera på andra bössor. Vid allt skytte med benstöd gäller det att ”förbelasta” dem lite grann, det vill säga när du ligger ned trycker du fram bössan lite några centimeter. Syftet med detta är att ge rekylen möjlighet att flytta tillbaka bössan de centimetrarna du tidigare tryckt fram utan att benstödens fötter ”hoppar”.

Under kolven bör du ha en ”beanbag” som i sitt enklaste utförande är en raggsocka fylld med opoppade popcorn. För egen del har jag fyllt min beanbag med små plastkulor i 3-4mm storlek som jag införskaffat i den lokala ”lek & pyssel” affärn. I mina ögon är detta en bättre lösning än de ”monopods” som finns på marknaden eftersom dessa är väldigt statiska och tar en stund att justera. Att justera beanbagen går väldigt snabbt eftersom det bara handlar om att klämma åt den lite grann eller släppa efter med vänsterhanden. Som den uppmärksamme redan förstått innebär detta att jag förespråkar en ”ksp” fattning av bössan, d v s att vänsterhanden placeras under kolven och inte runt förstocken. På de kolvar som har ett uttag i form av en krok på undersidan (se t ex McMillan A5) så placeras vänsterhandens pekfinger i denna krok medan övriga fingrar på vänsterhanden fattar tag kring beanbagen. Detta är enligt min erfarenhet en väldigt stabilskjutställning men dessvärre finns det ganska få kolvar med en sådan krok på undersidan.

När det sedan gäller skjutställningen gäller det att den skall vara så naturlig som möjligt, jaja säger du men vad innebär det i verkligheten?

Jo, att när du lagt dig ned och fattar bössan skall den peka direkt på målet, om den inte gör det skall du justera din egen position och INTE vapnets tills dess att bössan direkt hamnar rätt. Det viktigaste är att skjutställningen är så avslappnad som möjligt utav två anledningar, för det första för att rekylupptagningen skall bli så bra som möjligt det gäller ju att hitta samma skjutställning varje gång och dessutom vill du undvika så mycket spänning i musklerna som möjligt. När bössan pekar rätt så skall du göra de småjusteringar som kan bli aktuella genom att öka eller minska trycket på beanbagen med vänsterhanden.

Mäta avstånd

I förberedelserna ingår också att samla in data, då tänker jag främst på avstånd och vind men vid skott på längre håll är det fler parametrar som skall vägas in som höjd över havet och lufttryck. Avståndet kan mätas eller uppskattas, att uppskatta avståndet är svårt men en färdighet som ingår om man skall bli en duktig långhållsskytt. Jag brukar först uppskatta avståndet för att sedan mäta det, genom att använda loggboken och först skriva ner din uppskattning för att sedan kontrollmäta avståndet är mycket vunnet. Idag finns det väldigt bra avståndsmätare, själv har jag bra erfarenhet av Leicas modeller men som vanligt gäller det att låta plånboken bestämma. Oftast brukar jag mäta upp avståndet till ett antal referenspunkter när jag kommit till passet, har man inte tillgång till avståndsmätare så får man mäta avståndet i förväg antingen genom stegning eller med hjälp av måttband. Det är viktigt att komma ihåg att när avstånden blir lite längre är det ännu viktigare med en korrekt avståndsbedömning. Vid 200 meter ger ett fel på plus/minus 20m variationer i träffläget på cirka 5 cm men om målet är på 320m ger samma fel i avståndsbedömningen variationer i träffläge på cirka 14 cm.

Övriga yttre omständigheter

Hur samlar vi då in de data vi behöver? Vid riktigt långhållsskytte använder man ofta en portabel liten ”väderstation” som till exempel Kestrel 4000 men för mer ”ordinärt långhållsskytte är det ”bara” vind och temperatur att ta hänsyn till, för vind gäller att man tar hänsyn både till vindens styrka och dess riktning. Om man inte har tillgång till en vindmätare så är det de vindtecken som fnns i naturen som gäller. Militärt brukar vi på grundutbildningsnivå lära ”vindtecken för tre olika vindstyrkor:

[li]2 m/s, vid denna vindstyrka så sätter vinden små blad i rörelse.[/li]
[li]5 m/s, nu rör sig sig mindre blad och gräs mer kontinuerligt.[/li]
[li]10 m/s., nu rör sig även mindre träd och grenar kontinuerligt.[/li]

Fördelen med vindavdriften är att den är linjär och följer ett tydligt mönster, när vindstyrkan fördubblas fördubblas också vindavdriften. Om vi tar ett exempel och då använder samma laddning som tidigare d v s en 155 grains Scenar i 880 m/s (rimligt ur en 308 win). Så ser vi följande mönster

På 300m är vindavdriften ca 4 cm per m/s det vill säga att för 2 m/s blir avdriften ca 8 cm, för 5 m/s ca 20 cm och för 10 m/s ca 39cm.

Detta gäller för rak sidovind (d v s 90 grader), om vinden istället kommer snett framifrån (45 grader) halveras vindavdriften så att vid 5 m/s blir den istället för 20 cm 10 cm.

När avståndet ökar så ökar emellertid vindriften i snabare takt än vad avståndet gör, man brukar säga att vindavdriften ökar med kvadraten på avståndsökningen. Översatt till svenska så innebär det att om avståndet fördubblas så fyrdubblas vindavdriften etc.. Vindavdriften på 300m var för 5 m/s 20 cm men vid samma vindstyrka blir avdriften på 600m nästan 90 cm!

Temperaturen måste man också ta hänsyn till, denna har effekt på två olika sätt. För det första påverkas ytterballistiken av temperaturen eftersom luftens densitet påverkas, denna faktor syns främst på lite längre håll. Däremot har krutets temperatur en mer direkt inverkan på träffläget, denna påverkan måste du prova dig fram till och den kan inte utläsas ur ballistiska tabeller. Det skall tilläggas att olika krut är olika känsliga för temperaturförändringar och ett av de krut som enligt min erfarenhet är mest temperaturkänsliga är Norma MRP. Det gäller alltså att prova sig fram och dokumentera både träffläge och utgångshastighet för olika temperaturer. Här har vi som sörlänningar mycket att lära av våra norrländska bröder, toppfågeljägare vet ofta vilka stora skillnader det kan vara i träffläge mellan kalla och varma patroner.

Hur korrigerar jag träffläget?

Nu har vi diskuterat skjutställningen och de omvärldspararmetrar som påverkar vårt skytte men nästa fråga blir då ofrånkomlig, hur omsätter jag denna data till verklighet?

Först måste vi ta hänsyn till hur korrigeringen skall gå till, och det beror på vilken typ av riktmedel och kikarsikte som man valt. I princip kan man korrigera på två olika sätt, antingen genom att ha alternativa riktpunkter i kikarsiktet eller genom att justera träffläget med hjälp av kikarsiktets justerrattar.

Ballistiska riktmedel.

Om man har ett kikarsikte med någon typ av ”ballistiskt riktmedel” till exempel, TDS, mildot eller ballistic plex gäller det att först och främst ha en skottsställning med en ”grundinställning”. Här är mitt förslag att välja ett träffläge som är ”mitt i” på 100m av flera olika anledningar, det är enklast att kontrollera skottställninge om ma inte valt för långt skotthåll, plus att omvärldsfaktorer som vind etc.. har lite mindre inverkan på kortare håll.

Om vi som ett exempel tar en kikare med ett TDS riktmedel så hade jag valt att skottställa så att träffläget ligger mitt i hår korset på 100m, den första linjen under centrumlinjen sammanfaller då med träffläget på dryga 200 m och den andra parallella linjen sammamfaller med träffläget på ca 300m. OBSERVERA att detta bara är uppskattade världen och att du måste kontrollskjuta med din egen bössa och din egen laddning för att säkert veta på vilket håll respektive riktpunkt överensstämmer med kulbanan, sedan gäller det att göra samma sak med vindavdriften, vid vilken vindstyrka skall man använda första linjens ändläge för att vindavdriften skall hamna rätt? Det enda sättet att veta det är att prova sig fram och dokumentera resultatet i sin loggbok. Fördelen med ett riktmedel med flera olika riktpunkter är att det är snabbt att använda men nackdelen blir att det bara är exakt i ganska få situationer. Om den andra linjen är stämmer för 210m och den tredje för 300m var riktar du då vid 265m? Om första sträcket ändpunkt stämmer bra vid 5m/s rak sidvind, hur skall du då hålla vid 7m/s vind från 120 grader? Alltså är de olika ballistiska riktmedlen snabba och bra ganska enkla att använda det gäler bara att hålla reda på vid vilket avstånd respektive riktpunkt sammanfaller med kulbanan. Mildot är i grunden samma sak med den skillnaden att avstånden mellan punkterna alltid är en millirad d v s 10 cm på 100m eller 1 m på 1000m. Syftet med dessa punkter är alltså inte att de skall överensstämma med kulbanan vid jaktliga avstånd. Idag när man pratar om gen 2 mildot så handlar det dels om att riktmedlet har markeringar var 0.5 mil d v s var 5:e cm på 100m men också om att man gjort riktmedlet lite tunnare för att inte så stor del av målet skall skymmas. I mina ögon är detta bara av vikt vid sportskytte, vid jakt så blir avstånden aldrig sådana att det spelar någon roll om riktmedlet täcker 0.1 mil d v s 1 cm på 100m och när det gäller taktiskt skytte i sin militära form har det aldrig ansetts vara något problem att träffa en helfigur 10/10 på 800m med vår fasta Hensoldt 10x42.

Targetrattar

Den andra metoden att korrigera träffläget är med hjälp av så kallade ”Targetrattar” dessa medger möjlighet att på ett enkelt sätt justera kikaren utan att ta av några skyddshuvar. Ett krav blir då givetvis att kikaren är vattentät även med dessa rattar. Med hjälp av targetrattar är det enkelt att ”nollställa” kikaren på till exempel 100m och sedan korrigera för avstånd och vind med hjälp av targetrattarna, detta är mycket exaktare en att använda ett ballistiskt riktmedel för korrigeringen men samtidigt är det långsammare och felkällorna ökar markant eftersom det är väldigt lätt att ”skruva sig vilse”. För att det skall fungera att med hjälp av den mätdata vi tidigare skaffat oss skruva sig till rätt träffläge måste denna data översättas i antalet klick som rattarna skall förflyttas. Här finns det återigen två varianter det ena är så kallade rangecards och det andra är någon form av ballistisk mjukvara som förslagsvis körs på en ”terränggående” PDA som till exempel Palm, Dell Axim eller motsvarande. Bägge metoderna har sina fördelar och begränsningar.

Att använda Rangecards är i teorin busenkelt, det är bara att köra någon av de otaliga mjukvarorna som finns som kan hjälpa till att beräkna kulbanan för den valda ammunitionen och sedan laminera tabellen till ett kort som man tar med sig. Det handlar bara om att mata in rätt data och att välja lämpiga avstånd samt vindstyrkor. Problemet är att när det t ex gäller den ballistiska koefficienten så kan du aldrig vara säker på att den stämmer, det finns en del andra parametrar som också kan spöka till det lite grann. Det finns följdaktligen bara en lösning och det är att kontrollskjuta träffläget och jämföra teori och verklighet...Skjut på 150, 200, 250 och 300m om du sätter 300m som din egen gräns för hur långt du skulle kunna tänka dig att skjuta om omständigheterna är perfekta. Sedan får du korrigera ditt rangecard, mitt tips är att du dessutom gör detta vi åtminstone två olika yttertemperaturer för att se vad skillnaden blir. Rangcards lider en del av samma ”problem” som de ballistiska riktmedlena d v s de blir ett slags kompromiss som bara stämmer till 100% vid en enda situation, samtidigt är de enkla att använda och ger i de allra flesta situationer en fullt tillräcklig precision.

Ett annat alternativ är att införskaffa en PDA (själv köpte jag en Palm m125 på blocket för 200 kr) sedan kompletterar du med lämplig mjukvara (jag kör en freeware som heter Pocket SSF). De stora mjukvarorna och etablerade mjukvarorna med erkänd precision är;

Atrag från Horus

http://www.horusvision.com/software.shtml

ExBal från Perry Systems

= http://www.perry-systems.com/

Eller Lex Talus Precision Workbench

= http://www.precisionworkbench.com/

Tyvärr bygger de som all annan mjukvara på att du matar in korrekt data och eftersom framför allt tillverkarna av framför allt jaktkulor har en tendens att ”bättra på” den uppgivna ballistiska koefficienten för deras kulor måste all data kontrollskjutas i verkligheten. För delen är att om du vet utgångshastighet och att du är ”nollad” på 100m och sedan matar in träffläget på 300m så räknar alla de uppgivna mjukvarorna smidigt fram den verkliga ballistiska koefficienten på de kulor du använder. Matchkulorna från till exempel Sierra, Berger eller Lapua brukar däremot ha realistiska b.c. och när du väl verifierat vilken b.c som gäller levererar de resultat inom 0.1-0.2 mil hela vägen ut till det att kulan blir subsonisk (eller åt minstone transsonisk). Nackdelen med att använda mjukvara är dels att det tar lite tid, som regel behöver man bara slå in avståndet men ibland måste även vind riktning eller vindstyrka korrigeras och dessutom är det lätt hänt att man skruvar ”vilse” sig när man skruvar fram och tillbaka utan att återgå till nollläget.

Själva skottet

När alla förberedelser är klara och du har en distinkt riktpunkt i kikaren brukar man säga att skottet handlar om SARA.

[li]Ställning, din skjutställning skall vara naturligt riktad mot målet och så avslappnad som möjligt. Att du uttnyttjar allt stöd du ka få och strävar efter en så låg skjutställning som möjligt är självklarheter.[/li]
[li]Andning, det gäller att ha en kontrollerad andning som i korthet handlar om att ta ett par djupa andetag att släppa ut ett halvt andetag för att låta skottet gå. När du skjutit ett tag sker detta givetvis omedvetet[/li]
[li]Riktning, den sista lilla justeringen gör du genom att krama eller släppa efter på vänsterhanden som håller beanbagen i ett stadigt läge under kolven[/li]
[li]Avfyrningen, skall ske med den yttersta delen av fingerblomman och vara så kontrollerad som det bara är möjligt. Drivna precisionsskyttar lägger mycket tid på blindavfyrningar för att få full kontroll[/li]

Uppföljning

När skottet har lämnat pipan är det några saker du skall tänka på;

[li]Observera träffen, om du använder ett vapen med ”lagom” rekyl i förhållande till vikten eller någon form av rekyldämpare så kan du kanske se själva träffen vilket är optimalt. Om det mot förmodan skulle vara en bom ser du även detta. Om du skjuter på vilt skall du givetvis iaktaga de skotttecken som viltet uppvisar.[/li]
[li]Repetera, det gäller att så snabbt som möjligt repetera bössan för att vara beredd att skjuta igen om det skulle visa sig önskvärt. [/li]
[li]”Call your shot”, det vill säga försök att bedömma din träff oavsett om du sett någon träff eller ej. Det gäller i lika hög grad vid skytte mot tavlor. Bedöm träffen och anteckna din bedömning i din loggbok innan du ser vad det verkliga utfallet blev [/li]

Detta var en del om vad du bör tänka på i samband med praktiskt långhållskytte men som vanligt borde inlägget gjorts mer omfattande, för att råda bot på de luckor som säkert finns i min sammanställning vore det bra om ni hade lite frågor!

MVH

Henrik

Januari 11, 2008

Kalibrar för långhållskytte

Att välja kalibrar och kulor för långhållskytte är utan tvekan ett ämne för en tråd i sig självt men här skall jag i varje fall försöka behandla grunderna och diskutera fördelar och nackdelar med några val som kan vara aktuella.

För det första vill jag poängtera att jag har valt kulor med avseende på skytte aspekten och inte på jakt aspekten, d v s fokus ligger på att träffa på långa håll inte vad som händer efter träffen. I de flesta kalibrar kan dock målskjutningskulorna bytas ut mot någorlunda jämnbördiga jaktkulor.

Urvalskriterier

Det finns ett antal relevanta kriterier som man bör fundera på när man väljer kaliber för långhållsskytte. Hur avvägningen mellan dessa går till är såklart upp till var och en att bestämma mitt syfte är bara att redogöra för ett antal relevanta kriterier.

Kvalitetskomponenter

För mig är det viktigt att det finns laddkomponenter av hög kvalitet i den valda kalibern, det innebär Lapua (eller Norma) hylsor och bra kulor med hög ballistisk koefficient. För egen del har jag bra erfarenhet av Lapua Scenar, Berger VLD, Hornady Amax och Sierra Match King det varierar lite mellan de olika kalibrarna vilken kula som ”gäller”. Om dessa kulor skall användas under jakt gäller det att tänka till lite extra och testa kulorna i något lämpligt testmedium innan man skjuter vilt med dem.

Val av kula

Det finns ett par olika saker att tänka på när du väljer kula och en viktigt sak är det här med b.c eller ballistisk koefficient. Ju längre håll du skjuter på desto viktigare blir denna, vad är då bra?

Jag skulle vilja säga att ett b.c. på över 0.4 är acceptabelt, över 0.5 är bra och över 0.6 är utmärkt. Den ballistiska koefficienten påverkar kulbanan på längre håll men framför allt påverkar den vindavdriften och den praktiska skillnaden är att kulbanan är rimligt förutsägbar medan vindavdriften varierar från dag till dag och från skott till skott. Vid praktiskt långhållsskytte är det som regel vindavdriften som sätter gränsen för på vilket avstånd du kan vara säker på träff. Allt som reducerar vindavdriften är därför mycket välkommet. Det är tillgången på strömlinjeformade kulor i rimliga vikter som gjort att 6.5 mm kalibrarna vinner fotfäste runt om i världen för långhållsskytte.

Ett sätt att få ett bra b.c är att göra kulan längre en normalt för kalibern, detta funkar som regel utmärkt men det finns som vanligt en baksida av myntet. Längre kulor kräver snabbare räffelstigning och kan vara svåra att tvinga ner i ett magasin om man vill ha kort friflykt. Det gäller alltså att ta hänsyn till bössans räffelstigning och magasinslängd när man väljer vapen. Ett bra exempel är 223 rem där räffelstigningen på vanliga bössor kan vara 12-14 tum men för att kunna skjuta vettiga långhållskulor behör du i vart fall ned på 9 tum och 8 tum blir allt vanligare. Jag vet att det finns ett par LTR i 223 här på forumet och dessa bössor har 9 tums räffelstigning som är perfekt för de 69 grains matchkulor som länge var standard. Idag vill många använda 75 grains kulor och då kan du få problem. Det finns fler fall där de kulor som är mest lämpade med avseende på långhållsegenskaperna inte går att skjuta i ”standard” bössor.

En viktig parameter är givetvis den rena precisionen och här har jag haft bäst lycka med Lapua Scenar och Berger VLD (i vissa kalibrar) samt Sierra Match King. Att ladda kulor som dessa har sina egna små egenheter och för att få riktigt bra precision kan de ibland kräva att man sätter dem med 0 i friflykt, även i övrigt är de ganska ofta kinkiga och om du vänder dig till en vapensmed som vet vad han sysslar med så skär han patronläget efter den kula du vill använda men det är riktig överkurs och ett helt separat ämne nämligen hur brotschen skall utformas... Jag har oftat råkat ut för att just Scenar och VLD kulor gett bättre träffbilder på 300m än vad de gjort på 200m, anledningen är att det tar lite tid innan de ”somnar in” d v s innan de blir riktigt stabila i sin flykt.

Hastighet

Många förknippar långhållsskytte med så kallade ”flackskjutande kalibrar” och till viss del finns det en poäng i det men den överdrivs nästan undantagslöst. Hastigheten är minst sagt ett tveegget svärd där ”lagom är bäst” är ett lämpligt angreppssätt. Givetvis innebär en hög hastighet en flackare kulbana men för att kunna säkerställa att det första skottet sitter där det skall så krävs det att du VET både avstånd och hur kulbanan ser ut.

Fördelen med hög hastighet är främst att den minskar vindavdriften och att den hjälper till med effekten i viltet på längre håll. Vindavdriften är mycket mer kritisk än vad kulbanan i vertikalled är, anledningen är givetvis att du ändå måste kompensera och veta ditt avstånd om du då måste justera 20 eller 23 klick spelar ingen större roll.

Det är min erfarenhet att en jaktkula för att expandera väl bör ha en hastighet i anslaget på 600m/s (eller möjligen lite lägre), en hög utgångshastighet flyttar givetvis fram avståndet där kulans hastighet är nere på 600m/s. Så om du vill jaga med bössan är det längsta tekniska skjutavståndet det avstånd där kulan är nere i 600 m/s.

I det taktiska skyttet är man däremot mest intresserad av vid vilket avstånd en kula passerar ljudets hastighet (ca 320-340 m/s beroende på omständigheterna) det är därfor 308 win ”bara” funkar ut till 8-900 meter (i normalfallet).

Nackdelen med hög hastighet ät främst att den oftast har två bieffekter nämligen ökad rekyl pch ett ökat pipslitage. De allra flesta jägare ignorerar dessa två problemen i varje fall vid diskussioner jägare emellan men om du skall börja skjuta praktiskt långhållsskytte är bägge två mycket viktiga. Anledningen till att de är så viktiga är att du måste träna mycket för att bli bra och det är min erfarenhet att ju mer du tränar ju mer medveten blir du om rekylen. I alla tävlingsgrenar jag känner till av någorlunda praktisk karaktär strävar alltid de duktiga skyttarna efter att minimera rekylen. Men om träningsskytte för dig handlar om att skjuta godkänt på den löpande älgen så går det givetvis utmärkt att klara det även med en bössa med betydande rekyl. Det andra problemet är dels ett ekonomiskt problem men också ett praktiskt problem om du väljer en kaliber som sliter pipor hårt talar vi om en piplivslängd på allt ifrån 1000 skott och uppåt innan ”oförklarliga” missar börjar dyka upp. För att du skall kunna uppnå bra färdigheter i ditt långhållsskytte så bör du i vart fall skjuta minst 500 skott per år med den valda laddningen (och det är ett absolut minimum) att då behöva byta pipa vartannat år kostar dels pengar och dessutom är det stökigt.

Rekyl innebär egentligen två olika problem, dels ett mentalt problem där de allra flesta skyttar medvetet eller omedvetet spänner sig inför den förväntade smällen. Detta problem kan vara mer eller mindre tydligt men ALLA skyttar skjuter bättre med mindre rekyl, frågan är bara hur mycket sämre man skjuter med mer rekyl och var min gräns går och det varierar så klart mellen skyttar. Den andra problemet är det rent tekniska, det vill säga att rekylen oavsett vad vi tycker om den förflyttar vapnet och skytten. Ibland bara några millimeter men rörelsen blir större ju större rekylen är och därmed blir rekylupptagning mer kritisk. Det innebär att om du skjuter en klenare kaliber med mindre rekyl kan du ”komma undan” med att skjutställningen inte är alldeles konstant mellan skotten men när rekylen börjar bli kraftigare så kommer ven små variationer i skjutställning att visa sig på måltavlan.

Rekyl kan minskas på i huvudsak två sätt (bortsett från att ladda ner patronerna), det ena är genom att öka vapenvikten och det andra är genom någon form av rekyldämpande anordning. Givetvis förutsätter jag att ditt vapen är riktigt anpassat till dig och kolven passar vid liggande skytte, krokiga kolvar ökar inte rekylen men däremot ökar de vapnets rörelse under rekylen. Redan i utgångsläget är de flesta ”taktiska bössor” betydligt mycket tyngre än vad vi normalt föredrar, ofta väger de runt 6-7 kg klappat och klart. Att då öka vapenvikten ytterligare känns i vart fall inte för mig som en smaklig lösning, det kvarstår alltså att reducera rekylen på annat sätt.

Det enligt mitt sätt att se det bästa sättet att reducera rekylen är att använda ljuddämpare men det är i sig ett ämne för en egen tråd eftersom det har en massa för och nackdelar oavsett till vilken kaliber den används. För tillfället rör det sig ganska mycket på den civila marknaden nu när det blivit möjligt att få licens på ett enkelt sätt. Min egen erfarenhet av ljuddämpare är begränsad varför andra måhända är bättre skickade att fördjupa sig i det ämnet. Däremot så kommer jag inom en snar framtid att försöka pröva ett par varianter för att kunna bidra med egen erfarenhet av civila dämpare.

Ekonomi

För att du skall bli en god långhållskytt bör du skjuta minst 500-1000 skott per år med ditt vapen om du då har fastnat för en 300 win mag som långhållsbössa har du gjort dig själv en riktig björntjänst eftersom kostnaden blir väsentligt mycket högre än vad som hade varit fallet om du gjort ett smartare val. Hög kostnad och stor rekyl gör att det är väldigt få av de skyttar som väljer till exempel en 300 mag som sitt långhållsvapen som någonsin uppnår den färdighet som de behöver för att klara de skotthåll som var anledningen till att de köpte bössan från början. Snacka om att hamna i en ond cirkel.

Kaliberns egenprecision

Detta är ett kontroversiellt ämne som brukar ge upphov till en het debatt men faktum kvarstår att vissa patroner skjuter bättre än andra. Bland 30 kalibrarna är det till exempel svårt att hitta en patron som slår 308 win och så vidare. Vad detta beror på är jag inte kapabel att reda ut men vissa grundregler kan sägas finnas. Dessa handlar bland annat om att det sällan är en lyckad lösning ur rent precisionsperspektiv att öka hylsvolymen och att hylshalsar som ger ett gott stöd åt kulan varkar vara positivt. För egen del tror jag att en stor del av förklaringen ligger i tillgången på kvalitetskomponenter men att vissa patroner är kinkigare än andra skall absolut inte förringas, två exempel på patroner som är erkännt ”kinkiga” är 243 win och 7 mm Rem Mag. Nedan har jag valt ut en samling patroner som visat sig ge bra resultat men givetvis finns det en massa andra goda alternativ.

Övrigt

Eftersom vi pratar om praktiskt långhållskytte så är det ett krav att patronerna är just praktiska, en viktig del av det är till exempel att de skall mata bra ur magasinen eftersom vi ofta skjuter flera skott. Under tävling ingår det som ett moment och under jakt måste vi alltid vara beredda att avlossa ytterligare skott om det skulle visa sig nödvändigt. Sedan kan det ju vara vettigt att inte välja en patron som kräver en massa extra omformningsarbete eller har komponenter som är udda och svåra att få tag på.

Jaktlig effekt

Om vi skall jaga med vårt vapen så kräver det lite extra tanke kring val av kaliber. För det första har vi lagstiftning att ta hänsyn till som talar om vilket vilt vår kaliber är godkänd för men jag tycker inte att det räcker.

Att skjuta klass 1 vilt på 350m med en 6.5x55 känns i vart fall inte bra för mig utan jag vill ha en tillräcklig effekt i viltet. För att skjuta rådjur vill jag ha en anslagsenergi på i vart fall 1000 J för att jag skall vara nöjd och när det gäller större vilt så går jag givetvis upp i effekt hur mycket beror på vilket vilt jag jagar, Jag försöker alltid undvika långhållskytte på klass1 vilt men jag vill ändå att det vapen jag valt skall kunna användas ut till 300m. Som parentes kan det tilläggas att 300m i en hel del jaktsituationer runt om i världen betecknas som medellångt...

Förslag på lämplig långhållsmedicin

Jag kommer att plocka fram ett antal olika lämpliga lösningar och i samband med det gå igenom lite tekniska data kring mina val.

För att göra det hela lite enklare har jag bar valt två olika avstånd som jag redovisar mina siffror på nämligen 300 och 600m. Jag förutsätter att alla kalibrar är nollade på 100m.

Vinden är 5 m/s i en rak sidvind (vilket är lite styggt).

Kulbanor och vindavdrift har jag valt att redovisa som klick istället för i cm. Jag antar då att varje klick är 1 cm på 100m (d v s 0.1 MIL).

223 remfungerar utmärkt ut till i vart fall 600m och har fördelen av att vara den billigaste kalibern i sällskapet att skjuta med. Den ringa rekylen gör den också lättskjuten men nackdelen är att även om det numera finns fina kulor i 75-80 grains intervallet har dessa en b.c. på .4 till .45 vilket är OK men inte riktigt bra. Jag har fått entusiastiska rapporter om 75 grains Sciroccon och 80 grains Berger VLD när dessa använts på skotska rådjur. Enligt ”vanligtvis välunderrättade källor” komer Lapua att lansera en 77 grains Scenar vilken rimligen bör hamna runt .45 vilket skulle göra den till ett hett alternativ. Ut till 300m har en välformad 75-80 grainskula både hastighet och energi för att vara lämplig till rådjur.

För att skjuta dessa kulor så krävs det en räffelstigning på 8 tum, min kompis valde att kamra sin bössa för 223 AI alltså en improved hylsa vilket i 223 inte är någon dum idé. Denna skapelse ger en 80 grains kula cirka 30 m/s extra utgångshastighet och följande värden.

Kaliber Kula Vo Avstånd Hastighet Energi Klick upp Klick Sida

[m/s] [m] [m/s] [J] [antal] [antal]

223 AI 80 VLD 900 300 722 1352 12 6

600 566 831 40 14

6 XC är en patron som tagits fram av David Tubb som är en ledande amerikansk långhållsskytt. Han tävlar i huvudsak inom det som kallas ”High Power Rifle” vilket kan sägas vara en motsvarighet till det skytte vi bedriver inom den frivilliga skytterörelsen. Patronen påminner väldigt mycket om en uppneckad 22-250 och det finns flera andra liknande skapelser som alla slåss om samma nisch. RUAG har en 6x47 SM som är i stort sett samma sak och Lapuas 6.5x47 nedstrypt till 6mm har också blivit riktigt populär, vilken av dessa patroner som så småningom blir ledande återstår att se men eftersom Lapua idag levererar de bästa hylsorna (i form av deras 6.5x47) så tror jag att jag håller en slant på dem även om Norma verkar hoppa på tåget genom att göra hylsor i 6 XC (jag skrev detta tidigt i höstas innan det var klart att Norma tillverkar hylsor, numera är det ett faktum). De kulor som gör denna typ av patroner intressant är 115 grains kulorna, dessa har b.c på .55-.6 vilket är riktigt bra. Fabrikanter av kulor är i dagsläget Berger och Sierra. Kalibern har rönt en del framgångar inom det taktiska skyttet i USA och kan nog med fog sägas vara en optimal rådjurskaliber med potential till långhållsskytte på pappmål.

Kaliber Kula Vo Avstånd Hastighet Energi Klick upp Klick Sida

[m/s] [m] [m/s] [J] [antal] [antal]

6XC 115 VLD 890 300 744 2061 12 5

600 612 1397 38 12

6.5mm I dag finns det flera olika 6.5mm patroner som får anses vara lämpliga för det skytte vi diskuterar här jag tänker då främst på 6.5x55, 260 rem och 6.5x47. Alla 6.5mm patroner har fördelen av att det finns en hel del riktigt bra målskjutningskulor i kalibern, de som jag främst tänker på är 123, 130 och 139-142 grains kulorna från Lapua, Sierra, Berger och Hornady A-max. Dessutom har alla de aktuella patronerna visat sig vara harmoniska konstruktioner med mycket bra precisionspotential. På senare år har dessa kalibrar fått en allt större populäritet på andra sidan Atlanten vilket gör under för produktutvecklingen. Det kommer numera en strid ström av kulor till 6.5 mm kalibrarna. På senare tid har Black Hills börjat leverera matchammunition i 260 rem och även Nosler levererar hylsor till 260 rem. Som lök på laxen har vi den helt nya 6.5 Creedmore från Hornady som hamnar mitt i denna smeten med prestanda som i princip är identiska med de övriga patronerna. Även 6.5x284 har nått en viss popularitet men den korta livslängden på pipor kamrade i denna kaliber gör att den kanske inte är riktigt lika praktisk som de övriga 6.5 mm patronerna. För den som vill använda sin bössa för jakt så har den så klart fördelen av att kunna leverera kulor med tillräcklig vikt för att klara klass1 med tillräckligt hög hastighet för att den skall var riktigt flackskjutande.

Det intressanta är att skillnaden mellan 6.5x47, 260 rem och 6.5x55 är såpass liten, faktisk är den så liten att jag nästan anser att man kan bortse från den. Anledningen är givetvis att i samma takt som volymen på hylsan ökar så minskar det tillåtna max trycket vilket innebär att prestandan i stort sett blir den samma. Eftersom 6.5x47 har litet tändhattsläge och en robust hylskonstruktion så är tillåtet maxtryck 4350 BAR vilket i andra änden av skalan skall jämföras med 6.5x55 som har ett tillåtet maxtryck på 3800 BAR, 260 rem ligger mitt emellan.

Valet mellan dessa patronkonstruktioner blir alltså mest en fråga om vilka preferenser man har. 6.5x55 är den längsta patronen i denna grupp och är utan tvekan för lång för en kort mekanism, samtidigt är det gott om plats för den i en mekanism av 30-06 längd vilket innebär att man inte behöver fundera på om den laddade patronen går ned i magasinet. I takt med att pipan slits vill man också kunna ”jaga bommarna” d v s man vill kunna sätta kulan lite längre ut för att behålla en konstant friflykt trots att throaten börjar slitas. Kan man inte göra detta på grund av att man redan från början har en patronlängd som är maximal i förhållande till vad som går i magasinet får man faktisk en kortare praktisk livslängd på pipan.

260 rem är precis så lång som en patron kan vara och fortfarande gå ned i ett kort 308 magasin utan problem, däremot finns det för denna patron mindre utrymme för att jaga bommarna. Patronen har tidigare lidit av en brist på bra hylsor men det verkar så smått lossna nu när bland annat Nosler tillverkar hylsor, vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte.

6.5x47 är en förhållande vis ny skapelse men den har på kort tid visat sig vara en mycket lyckad konstruktion. På grund av den starka hylsan av yttersta kvalité från Lapua kan man erhålla både riktigt bra prestanda och mycket bra precision. Längden är såpass kort att det finns gott om plats i ett 308 magasin och det går fint att jaga bommarna för den som handladdar. Lapuas matchammunition har visat sig håll en riktigt bra kvalité vilket gör att om jag idag skulle beställa en ny taktisk bössa så är det nog så att det blir en 6.5x47.

Hylsan är väldigt snarlik 6mmXC.

I tabellen nedan har jag bara nämnt 6.5x47 men siffrorna kan i princip användas rakt av för 6.5x55 och 260 rem (och förmodligen även 6.5 Creedmore). Som ni ser är skillnaden mellan dessa kalibrar och 6.5x284 att den senare klarar av den ytterballistik vi är ute efter med kulor som klarar kravet på klass 1.

Kaliber Kula Vo Avstånd Hastighet Energi Klick upp Klick Sida

[m/s] [m] [m/s] [J] [antal] [antal]

6.5x47 123 Scenar 900 300 742 2195 12 5

600 601 1441 38 12

6.5x284 139 Scenar 900 300 752 2545 12 5

600 619 1725 37 12

308 win Här återfinns den verkliga klassikern bland taktiska patroner, jag pratar då givetvis om 308 win (eller för oss med militär bakgrund 7.62x51 NATO). Det är ingen tvekan om att detta är den ojämförligt mest spridda prickskytte patronen (åtminstone i västvärlden). Man kan säga att det är aldrig fel att välja 308 win om man skall ge sig på att skjuta med precision ut till 7-800 m. Patronen är förmodligen den optimala kompromissen för det taktiska skyttet, ingen av de patroner jag räknat upp tidigare (eller kommer att beröra) har lika lång livstid på piporna. Dessutom finns det mängder av utprovad laddata både i laddmanualer och på nätet att tillgå. Mångsidigheten är kanske patronens största tillgång, det är en utmärkt jaktpatron, tillgången på bra komponenter är i princip obegränsad dessutom kan du med en räffelstigning på 1/10” eller snabbare skjuta subsoniska laddningar.

Traditionellt sköts det mest med kulor i 167-168 grains klassen men dessa klarar inte av att hålla supersonisk hastighet ut till 1000 yds varför de tappat i populäritet inom långhållsskyttet. Idag är det två andra kulvikter som dominerar nämligen 155 grain och 175 grain, min absoluta rekommendation är att använda Lapua Scenar 155 grain för allt långhållskytte med 308 win (tabellerna nedan visar varför).

Kalibrarna som är mindre än vad 308:an är uppvisar bättre kulbanor och de större kalibrarna har mer kraft på långa håll men för det allra mesta är en 308 win ”good enough” inom det taktiska skyttet. För att bli en duktig skytt krävs det träning och åter träning och ingen annan kaliber ger dig lika mycket träning för pengarna som 308 win. De klenare kalibrarna har livslängder på piporna som i bästa fall är hälften av vad 308 win har och de grövre kalibrarna har inte bara sämre piplivslängd utan är också väsentligt mer svårskjutna.

Kaliber Kula Vo Avstånd Hastighet Energi Klick upp Klick Sida

[m/s] [m] [m/s] [J] [antal] [antal]

308 win 155 Scenar 880 300 705 2499 12 7

600 552 1532 42 15

168 Sierra 830 300 640 2230 15 9

600 479 1251 51 19

175 Sierra 810 300 640 2323 15 8

600 494 1383 52 18

Som envar inser som läser dessa tabeller så finns det idag en del kalibrar som skjuter flackare och med mindre vindavdrift än vad 308 win gör, frågan är bara om skillnaden är tillräckligt stor för att den skall vara avgörande? Givetvis kan bara den enskilde svara på den frågan för egen del.

Uppräkningen av patroner som är lämpliga för taktiskt skytte kan därmed egentligen anses vara avslutad eftersom patroner med större hylsvolym och/eller tyngre kulor i princip ger för mycket rekyl för att vara tillräckligt allround. Samtidigt är det många som förknippar patroner som t ex 300 win mag med just militärt prickskytte och förvisso används den bland annat av US army i deras M24. Grundtanken när det systemet antogs var att ha en patron till personmål nämligen 308 win och en patron för så kallat hårda mål nämligen 300 win mag. Utvärderingar av M24 har visat att träffbilderna med 300 win mag är 56% större än vad träffbilderna 308 win är. Nu är det inte hela sanningen utan 300 win mag har fördelen av att fortfarande fungera bra på håll över 900m medan 308 win så att säga ger upp andan mellan 800-900m. Större patroner än 300 win mag (eller 300 wsm) är egentligen avsedda för skotthåll över 1000m och i fallet 50 BMG för skotthåll på över 2000m. Hur pass flackskjutande är då dessa patroner?

Om vi börjar med 300 win mag (och givetvis 300 wsm som ur praktisk synvinkel är samma sak ) så är det en ganska lämplig patron för den som vill ha en bössa både för högviltsjakt och för praktisk långhållsskytte. Lämpliga matchkulor finns i vikter från 190 grains från istort sett alla de ”vanliga” tillverkarna

Kaliber Kula Vo Avstånd Hastighet Energi Klick upp Klick Sida

[m/s] [m] [m/s] [J] [antal] [antal]

300 mag 200 Sierra 880 300 722 3377 12 6

600 581 2190 40 13

338 Lapua Denna skapelse kom till för att fylla tomrummet mellan 308 win och 50 BMG (detsamma gäller 408 CheyTac). Den har visat sig ge mycket bra egenprecision och med hjälp av de ballistiskt extremt välformade 300 grainsmatchkulor som idag finns på marknaden är den också extremt flackskjutande. Den kräver ganska stora lådor men den har genererat ett tillräckligt stort intresse för att dessa lådor skall finnas tillgängliga på marknaden. Patroner som är större än 338 Lapua som t ex 408 CheyTac och .50 BMG kräver såpass specialiserade bössor att de vare sig blir praktiska eller särskilt lätta att motivera för licensgivande myndighet. Därför skulle jag nog vilja påstå att 338 Lapua är den övre gränsen för de patroner som kan tänkas vara aktuella för praktiskt långhållsskytte. Givetvis är rekylen svårhanterad om inte bössan är utrustad med både en betydande vikt och någon form av rekyldämpning (rekylbroms är i det närmaste standard på dessa bössor.

Kaliber Kula Vo Avstånd Hastighet Energi Klick upp Klick Sida

[m/s] [m] [m/s] [J] [antal] [antal]

338 Lapua 300 Sierra 820 300 707 4857 13 5

600 603 3536 42 10

Det var allt för denna gång.

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

Mars 20, 2008

Långhållsskytte med 22 LR

Under åren har jag vid ett antal tillfällen blivit kontaktad av människor som vill lära sig mer om praktiskt långhållsskytte, ofta har det handlat om teori eller frågor runt vapen och ammunition och sådant är ganska enkelt att hjälpa till med. Minst lika vanligt har det dock varit att man vill lära sig skjuta på långa håll och i varje fall prova på de olika teknikerna som finns runt det och då blir det genast betydligt mycket mer komplicerat av en massa olika skäl.

För det första är det svårt att hitta något lämpligt ställe att skjuta på, det är i dagens läge med allt färre skjutbanor svårt att ”komma till”. Visst kan man hitta banor med 300 meters skjutvall om man letar lite grann men mer än så är ofta problematiskt.

Dessutom tar det rätt mycket tid att förbereda och genomföra långhållsskytteövningar och som småbarnsförälder har man allt mindre tid över, det gäller alltså att prioritera. Skall man sedan skjuta på 5-600 m eller mer så blir det ganska mycket traskande fram och tillbaka mellan skjutplats och mål. Om man vill skjuta på självmarkerande mål för att minska promenerandet så inser man snabbt att dessa väger en hel del, dessutom finns de inte att köpa över disk utan det blir till att göra själv.

Den ekonomiska aspekten skall inte förringas heller, om man nu blir intresserad av att skjuta på lite längre håll så är det inget man lär sig på ett par besök på skjutbanan utan det kräver rätt mycket träning. Att skjuta några tusen skott varje år kostar ganska snabbt en hel del pengar även om man handladdar. Om man inte handladdar så blir kostnaden ganska snabbt oöverstiglig.

Frågan är givetvis om träning med 22LR kan vara fullgod träning? Vi som stått och nött på viltmålsbanan med våra 22:or vet att det ger stor effekt även på det ”vanliga” älgbaneskyttet. Om man funderar lite över de olika komponenterna som jag anser skall ingå i kulskytteträningen så inser man att i vart fall majoriteten funkar bra att träna med en mindre studsare i 22 LR. Det som man inte kan träna är givetvis vapenvana med ett specifikt vapen, balans och annat skiljer ju nästan alltid från vapen till vapen. Det finns en del annat som man också måste träna med varje vapen men att bedriva mängdträningen med sin .22:a är synnerligen slugt.

Element i träningen

Vad är det då för olika element man bör sträva efter att få med i sin skytteträning, nu pratar vi specifikt om långhållsskytte men i princip är det en bra allmän kulskytteträning.

CBS (Cold Bore Shot),

det är viktigt att VETA var bössan sätter första skottet i förhållande till de övriga. Det enda sättet att kontrollera detta är att åka till skjutbanan med jämna mellanrum för att kontrollera om det är någon skillnad mellan dagens första och andra skott i träffläge. Det är också viktigt att veta hur skott från en rengjord pipa träffar.

SARA,

som för alla f d militärer är självklarheter måste också nötas in. Jag ser ofta skyttar och jägare som kommer till skjutbanan med rätt usel teknik, framför allt på älgbanan men också vid vanligt stillastående skytte. Det är viktigt att man lär sig ett antal skjutställningar som man verkligen behärskar. Sedan måste andning och avfyrning fungera utan att man lägger något fokus på det, ända sättet att komma dit är genom mängdträning. När du väl hittat en laddning och skjutit in ditt vapen bör du överge skjutbänken!

Känn dina gränser,

under jakt är det etiskt oförsvarligt att chansa med skott man inte vet att man klarar av. För att få insikten om vilka skott man klarar måste man införa sådana moment i sin träning. Det gäller att införa någon form av ”bestraffning” i form av poängavdrag så att man inte frestas att ta större risker än vad man kan hantera. Jag kommer att föreslå flera olika mål som är av denna karaktär men det viktiga är att man lär känna sin egen förmåga och att man vet vad man klarar respektive inte klarar.

Stress,

det är viktigt att ha ett stressmoment i träning både när det gäller att komma tll skott och att repetera nästa skott. Det är en färdighet som är oersättlig i skogen, när läget är rätt skall det smälla! Förmåga att skjuta under stress kan man träna på en massa olika sätt, det kan handla om duellmål där du tävlar mot en kompis, mål med tidspress eller älgbanans löpande älg som försvinner bakom blinderingen.

Uppföljning,

Vid allt taktiskt och militärt övningsskytte så skall det föras en loggbok. I denna så antecknas dels de yttre förutsättningarna men också din egen skattning av hur skottet tog, givetvis så ställs det sedan mot det riktiga resultatet. Det är en väldigt bra färdighet att ta med sig i skogen, det här att veta var skottet tog. Ju mer du tränar på det desto bättre blir du givetvis. Sedan kan man dra en massa andra slutsatser av en loggbok så det är något jag verkligen rekommenderar.

Avståndsbedömning,

Idag har som vi alla vet avståndsmätarna intagit skogarna men jag vill ändå slå ett slag för den gamla hederliga avståndsbedömningen. Det är aldrig fel att först uppskatta avståndet innan man mäter det, på så vis lär man sig om inte annat hur svårt det är att uppskatta avstånd korrekt.

Kulbana,

Att verkligen veta vilken kulbana den valda laddningen har är det första steget till allt långhållskytte. Vi pratar inte om att kunna läsa en ballistisk tabell som publicerats i marknadsföringssyfte utan om att kontrollera träffläget på alla aktuella avstånd och att sedan använda den datan till att göra ett ”avståndskort”. Sedan gäller det att få en fingertoppskänsla för hur kulbanan ser ut så att man alltmer sällan behöver konsultera kortet.

Vinden,

Vid allt skytte på lite längre håll så är det vinden som är det svåraste hindret som du måste behärska. Det gäller även här att veta hur lika vindar påverkar kulan, såväl vindens hastighet som dess riktning har stor betydelse för var träffen hamnar. Alltså måste man ge sig ut i olika förhållanden för att skaffa sig en känsla för vinden. Här är det bara mängdträning och att föra loggbok som gäller.

Träfflägesjustering,

När du känner till avstånd, kulbana och vinden så gäller det att på bästa möjliga sätt kompensera för detta. Antingen gör man det genom att skruva på justerrattarna eller också kan man kompensera direkt i riktmedlet om man valt ett riktmedel som lämpar sig för detta. Även här är det viktigt att följa upp om den kompensation man gjort är den riktiga och om så inte är fallet att söka efter felkällan

Bakgrund 22 LR

Jag har tidigare i denna tråd talat mig varm om nyttan av att öva långhållskytte med din .22 studsare. Det skyttet innehåller alla komponenter som ”vanligt långhållsskytte” gör men har en väldig massa fördelar, det är billigt, det är förhållandevis enkelt att ordna till eftersom 200 m är ett riktigt långt håll med en 22 LR och redan 100m kräver sin skytt för att bemästras.Dessutom minskas bullernivån och det funkar rätt bra att träna med en helt vanlig 22 LR studsare. I princip så kan alla de problem och tekniker som vi använder oss av i det fullskaliga långhållskyttet appliceras på och tränas med hjälp av 22LR. Avståndsbedömning och att läsa vinden blir viktigt på betydligt kortare avstånd med 22 LR, att skjuta 22 LR på 100m är het klart jämförbart med att skjuta en kraftigare centralantänd patron på minst det dubbla och kanske det tredubbla avståndet!

Givetvis är det inte jag som har kommit på denna briljanta idé, redan under andra världskriget användes den här typen av övningar flitigt under prickskytteutbildningen. Tyskarna var de som tog idéen längst och byggde flera anläggningar där de blivande prickskyttarna tränade i hela landskap byggda i skala 1:32. Nedan är ett exempel på hur ett sådant Diorama kunde se ut:

Nu är det ju inte militärt prickskytte vi ägnar oss åt, utan mer civilt betonat långhållsskytte. I USA där de taktiska tävlingarna numera är ganska utbredda har den militära aspekten tonats ned allt mer för varje år och numera ligger fokuset helt på själva skyttet. Utvecklingen kan väl liknas vid när Jeff Cooper m fl lanserade det ”praktiska pistolskyttet” IPSC, tanken var att det skulle skjutas lite mer praktiska övningar med diverse ”1911 kloner”, idag är det diverse futuristiska ”race guns” som gäller i den diciplinen. Om man skalar bort den militära/polisiära aspekten helt och bara ägnar sig åt själva skyttet finns det egentligen ingen större anledning att sköta sin mängdträning med något annat än en 22 LR.

Jag har varit i kontakt med en aktiv ”taktisk skytt” i USA som funderat i samma termer som jag, han har dessutom den stora fördelen att han är grafisk designer. Han har därför tagit fram en serie om tio stycken mål som jag fått lov att använda , med dessa målen så kan man köra en hel tävlingsmatch eller också tar man ut använder dem var för sig. Målen är avsedda för 50 resp 100 yds men de funkar givetvis på andra avstånd också. Om inte annat angetts så skjuts övningarna i valfri skjutställning (men givetvis inte från skjutbänk!!!)

Jag tänkte därför gå igenom de olika övningarna samt förklara vad syftet är:

Cold Bore Shot

CBS är alltid dagens första övning, i det praktiska skyttet är det självklart att det är detta som är dagens viktigaste skott. Man pratar ofta om både CBS (Cold Bore Shot) och CCBS (Clean Cold Bore Shot), det är ju just dessa skotten som vi skjuter under jakt. Vi kan sällan som bänkskyttarna skjuta både läskskott och sighters. Det gäller alltså att veta var dagens första skott från en rengjord och kall pipa tar.

Poängräkningen är enkel, du får 30 poäng om du klarar av att sätta det första skottet i den övre cirkeln och sedan ytterligare 10 poäng för varje efterföljande skott som träffar den nedre cirkeln ( totalt 5 skott).

Nedan är länken till en PDF som funkar att skriva ut:

Cold Bore Shot

Siluette 100-150m

Nästa mål kan antingen skjutas liggande på 150m eller från sittande/knästående på 100m. Givetvis kan man tänka sig en massa andra alternativ också men det är ett okomplicerat mål att skjuta på, det är bara att skjuta 5 skott och sedan summera poängen. Prova det gärna stående på 40m, då blir svårigheten att man gärna filar för länge för att få in skotten i 30 poängsluckan.

Här kommer länken till PDF:en

100-150m Siluette

Gisslan #1

Det är populärt med gisslan tema på målen, främst därför att det för in ett ”riskmoment” i skyttet. Den som chansar riskerar att förlora sina poäng, träffar du ”the bad guy” får du 10 eller 20 poäng men om du bryter linjen på ”gisslan” så blir det minus 20 poäng istället. Som med allt skytte handlar det om att känna till vilka begränsningar man har och inte chansa med skott man inte behärskar. Återigen ett scenario som funkar rätt bra som jaktträning, även om vi sällan har någon fredad gisslan när vi jagar handlar det vid t ex rådjursjakt om att peta in skottet mellan bog och mellangärde. Övningen skjuts lämpligen liggande på 50m.

Samma mål som PDF

Gisslan #1

Stående skytte

Nästa mål är ett väldigt enkelt mål avsett för stående skytte. Det är viktigt att variera skjutställningarna både för att det inte skall bli monotont men också för att det skall vara just praktiskt. Visst kan man ibland skjuta liggande med benstöd och beanbag men det gäller att behärska sin bössa från alla skjutställningar, alltså har det blivit dags för lite ståendeskytte. Enklare kan en övning knappast bli, det är bara att skjuta 5 skott och summera poängen.

Här finns PDF:en

Stående skytte

Gisslan drama #2

Här kommer en ny variant på samma tema, denna gången sker skyttet på 100m och vi skjuter 5 skott på samma mål. Bruten linje på ”gisslan” innebär återigen -20 poäng.

Samma mål som PDF

Gisslan #2

Känn dina begränsningar

Nästa övning går ut på att veta vad man klarar av och att ”play it safe”. Det är en standardövning som alltid brukar ingå när man tävlar. Det handlar om att inte chansa utan att bara ta de skott som man vet att man behärskar. Den här gången är poängreglerna lite tuffare, du skjuter 5 skott och bestämmer själv vilket mål du vill skjuta på. Om du bommar något mål så får du noll poäng på hela övningen!

Här hittar du PDF:en

Know your limits

Inbrottstjuven

Jänkarna har ju som bekant en förkärlek för att beväpna sig för alla de inkräktare som uppenbarligen översvämmar de amerikanska hemmen. Därför är det i det närmaste obligatoriskt med en kniv eller pistolbeväpnad inkräktare som kommer i någon ”anfallspose” vid deras tävlingar.. Detta mål skjuta antingen liggande på 80-100m eller sittande/knästående på 50m.

PDF:en skriver du ut på.

Inbrottstjuven

Avståndsbedömning

En annan övning som är obligatorisk är avståndsbedömningen eller UKD (UnKown Distance), där målet har för skytten kända mått men där avstånden till målen skall mätas eller uppskattas. Lämpliga skjutavstånd är 70-200m, i sin ursprungliga form skall avstånden uppskattas utan avståndsmätare. Då använder man riktmedlet i kikarsiktet, från början var det i princip bara mildot som gällde men numera finns det en hel del andra varianter. Alternativt så mätar man givetvis avståndet med en avståndsmätare eller uppskattar det med hjälp av sin rutin. Steg två är sedan att kompensera för kulbanan, helst genom att justera rätt antal klick alternativt genom att ”hålla upp”. Det är alltså ett skott per mål som gäller men det skall skjutas på fem mål istället.

Du skriver ut målet på

Avståndsbedömning

Gisslan #3

En ny gisslansituation, den här gången är det två olika ”bad guys” som skall träffas utan att den oskyldiga gisslan skadas. Som vanligt blir det -20 poäng om gisslan träffas.Detta mål skjuts liggande på 50m.

Och PDF:en

Gisslan #3

Tyvärr verkar det finnas en begränsning i hur många foton jag kan bifoga varför jag blir tvungen att dela inlägget på två delar.

Vänligen,

Henrik

Mars 23, 2008

Här kommer fortsättningen på inlägget ovan

Speed drill

Givetvis kan man lägga in tidspress i princip i alla övningar, antingen så att man har en viss tid på sig att skjuta alla målen eller också kan man skjuta målen i form av duellskytte med en annan skytt. Om man skjuter på självmarkerande mål kan man t ex ställa ett tidskrav på att man skall skjuta 4 stycken på 40 sekunder, om man klarar det så får man skjuta ett bonusmål.

I någon form bör man ha med ett mål med tidspress med i sina övningar, målen nedan är en enkel variant där man har en minut på sig att skjuta 5 mål.

Skriver ut målet gör du härifrån

Speed Drill

Träffbildsskjutning

Normalt skjuter vi inga träffbilder när vi tävlar men på lite större tävlingar lägger man ibland in en sådan övning som ”skiljemål”, för att skilja två tävlande åt om dessa hanat på samma poäng efter den ordinarie skjutningen. Som vanligt kan den övningen skjutas i valfri skjutställning även om vi givetvis inte skjuter från några bänkar eller med vindflaggor.

PDF:en finns på

Träffbilder

Nu har ni fått ett förslag på en ”Taktisk skytte tävling/träning” som innehåller de allra flesta momenten som jag tycker att man skall ha med i sin träning. Det som saknas ibland de föreslagna övningarna är egentligen bara två moment nämligen rörliga mål och plötsligt uppdykande mål.

Fördelen med de föreslagna övningarna är att det är bara att skriva ut ett antal A4 papper och sätta upp dem på 50 respektive 100m (givetvis med undantag för avståndsbedömningen) och sedan har man en bra träning med många olika tänkvärda övningar.

En av de stora fördelarna med skytte med 22LR är annars att det är så förhållandevis enkelt att fixa fram bra mål. Att göra egna självmarkerande mål är inte så komplicerat för den som kan hantera en svets, dessutom finns det en hel del färdiga självmarkerande .22 mål att köpa i handeln.

Inte att förglömma är annars mål som golfbollar, lerduvor och inte minst muminkex ;-)

Kort sagt det mesta duger som mål till 22LR.

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

Augusti 26, 2009

Man kanske inte skall kladda ner denna kanontråd, men måste bara tacka för en kanon tråd.

Och har du vägarna förbi Ockelbo nån gång så kan jag hyra dej som instruktör en helg hehe

Tackar tackar.

Januari 29, 2011

tacticalprecisionrimfire.com där 22LR-målen låg tidigare verkar vara ett minne blott

EDIT: här ligger de visst (rulla ner en bit på sidan): http://www.6mmbr.com/targets.html

Januari 14, 2012

Jag har bara läst första inlägget, mtcket som det är, men vill bara säga tack för delad kunslap och engagemang.

Logga in

"Taktiskt skytte" en introduktion.

Recommended Posts

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Henrik

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

toompaa_89

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

exabit

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Wounded Knee

Länk till kommentera

Dela på andra webbplatser

Join the conversation

Användare som läser detta 0 medlemmar

Jaktsidan.se

Aktivitet