Spara 8+are

[lindberg]

Kapar tråden lite men eftersom outoorsman är på hugget och svarar så frågar jag.

Där jag jagar har man inga tagg begränsningar. Därimot så har man kvoterat antalet kor och tjurar och har fri kalv. Sedan så får man bara skjuta en av dubbelkalvarna innan 1 nov. Sedan så får man skjuta alla kalvar men inte kor.

Jag tycker att effekten av det här blir att man skjuter för lite kalv dessutom så tror jag att alla kor inte har blivit skjutna i år. För visst är det så att det skjuts mindre kalv när man har fri kalvjakt. Detta är väl lite av motboksmodellen.

Vad blir effekten av det som jag beskriver?

Nästa fundering som jag har är. Är det verkligen så viktigt att spara förande kor är det inte viktigare att spara stora kor?

[henke67]

Och jag säger som jag brukar.

Jag har svårt att se att det spelar någon roll vad man skjuter. Det är vad man har kvar efter jakten som räknas.

Du vill ju efter varje jakt ha kvar ett antal tjurar som kan ingå i aveln nästkommande år.

Problemet är bara att vi sällan har tillräckligt bra underlag kring vilka älgar vi har innan jakten för att kunna detaljstyra på det här sättet.

Att spara allt över 8 kan på en mark medföra att man inte sparar en enda tjur.

Om man istället sparar allt under 8 så skjuter man inget alls på den marken och inom något år har man flera bra avelstjurar.

(Det har väl kronoberg och Kalmar bevisat vid det här laget)

Men i längden så skulle det medföra att tjurar som aldrig får mer än 6 taggar gynnas. Om det tar 10 eller 100 år innan det märks vågar jag inte uttala mig om. Men jag skulle bli förvånad om någon forskare hävdar att Darwin inte gäller här...

Det är också tveksamt hur många 8-16 det kommer att finnas varje år. Tillräckligt för att någon av dem skall slinka förbi och klara sig upp till +20?

Jag ser alltså det här med att spara allt smått som en nödåtgärd som passar bra för en älgstam i kraftig obalans.

När stammen återhämtats skulle jag vilja att man skjuter något enstaka kapitalt djur/år och flera "undermåliga".

Den typen av förvaltning kanske inte funkar lika bra på älg som på Kron och Dov (Där de stora hannarna betäcker fler honor, Fredrik får gärna rätta mig om jag har fel) Men jag har svårt att tro att det inte skulle vara positivt även för älgen.

Finns väl en hel del exempel på att det funkar på rådjur?

Och ni som förstår vad jag menar förstår nog också var jag står i frågan om små älgområden...

[Outdoorsman]

Förande kor kalvar med mindre sannolikhet nästa år, och de som har två eller färre kalvar i år har lägre sannolikhet att ha två eller flera nästa år. Visst finns det sterila "gallkor", men oftast är det ett resultat av att de förlorat kalven eller haft det så tufft året innan att de helt enkelt valt att stå över. Det finns absolut en övertro på vikten av att spara de kor som fått dubbelkalv. Visst- på marginalen har de för visso åtminstone en gång varit i tillräckligt god kondition att sätta dubbelkav, vilket kanske inte alla individer någonsin kommer upp i. Den effekten är dock liten. Det finns få kor som får enkelkalv livet igenom.

"Skjut mer kalv" skall i första hand tolkas som att man skall lägga över beskattningen på kalv, istället för att skjuta vuxna. Stammen blir inte mycket mer produktiv för att man skjuter bort kalvar,, eftersom den stora energiinvetseringen för korna redan är gjord. Däremot blir stammen mer produktiv om man får upp medelåldern, dvs tar ut mer kalvkött på bekostnad av "vuxenkött". Inte minst viktigt är att korna brunstar tidigare, och blir betäckta tidigare, om de är stora och får tillgång till stora tjurar. Då föds kalvarna tidigt, och hinner växa en längre tid den första sommaren. Den storleksskillnaden hänger sedan med resten av livet, och kommer ge positiva effekter hela vägen.

Låter man en kvarvarande kalv "skydda" kon så har man försäkrat sig om att det är kvigor, eller djur som hade det riktigt tufft förra året, som skjuts. Alternativt sterila djur då, men de är som sagt sällsynta.

Har man väl fått en stam i åldersmässig balans kan det nog funka utmärkt med att bara dela ut vuxna per kön; därmed stoppar man effektivt ett skenande tjurskytte. Sedan beror det förstås på hur andelen utdelade hon- och handjur sätts.

Stora hondjur är bra hondjur. Svårigheten är att avgöra vad som är vad i ett skarpt läge, när det går undan... Därför bör avskjutningsregler inte bara formuleras utifrån biologin utan även efter tillämpbarheten. Det är lättare att se skillnad på kalvar och vuxna än på stora och små vuxna hondjur. Ytterligare ett skäl att flytta över beskattningen mot kalv...

[lindberg]

"Skjut mer kalv" skall i första hand tolkas som att man skall lägga över beskattningen på kalv, istället för att skjuta vuxna. Stammen blir inte mycket mer produktiv för att man skjuter bort kalvar,, eftersom den stora energiinvetseringen för korna redan är gjord. Däremot blir stammen mer produktiv om man får upp medelåldern, dvs tar ut mer kalvkött på bekostnad av "vuxenkött". Inte minst viktigt är att korna brunstar tidigare, och blir betäckta tidigare, om de är stora och får tillgång till stora tjurar. Då föds kalvarna tidigt, och hinner växa en längre tid den första sommaren. Den storleksskillnaden hänger sedan med resten av livet, och kommer ge positiva effekter hela vägen.

Låter man en kvarvarande kalv "skydda" kon så har man försäkrat sig om att det är kvigor, eller djur som hade det riktigt tufft förra året, som skjuts. Alternativt sterila djur då, men de är som sagt sällsynta.

Det första stycket här ovan som börjar "Skjut mer kalv" borde alla som sysslar med älgförvaltning ha tatuerat på hornhinnan enligt mig

Det här med korna ?

En "gallko" eller kviga har ingen kalv som skydd medan en ko med dubbel kalv har dubbelt skydd. Jag tror inte att det är någon katastrof att det kommer att skjuta en eller annan fin kalv ko. Det är ett större problem att det skjuts för lite kalv.

[Outdoorsman]

Och jag säger som jag brukar.

Jag har svårt att se att det spelar någon roll vad man skjuter. Det är vad man har kvar efter jakten som räknas.

Du vill ju efter varje jakt ha kvar ett antal tjurar som kan ingå i aveln nästkommande år.

Problemet är bara att vi sällan har tillräckligt bra underlag kring vilka älgar vi har innan jakten för att kunna detaljstyra på det här sättet.

Att spara allt över 8 kan på en mark medföra att man inte sparar en enda tjur.

Om man istället sparar allt under 8 så skjuter man inget alls på den marken och inom något år har man flera bra avelstjurar.

(Det har väl kronoberg och Kalmar bevisat vid det här laget)

Men i längden så skulle det medföra att tjurar som aldrig får mer än 6 taggar gynnas. Om det tar 10 eller 100 år innan det märks vågar jag inte uttala mig om. Men jag skulle bli förvånad om någon forskare hävdar att Darwin inte gäller här...

Det är också tveksamt hur många 8-16 det kommer att finnas varje år. Tillräckligt för att någon av dem skall slinka förbi och klara sig upp till +20?

Jag ser alltså det här med att spara allt smått som en nödåtgärd som passar bra för en älgstam i kraftig obalans.

När stammen återhämtats skulle jag vilja att man skjuter något enstaka kapitalt djur/år och flera "undermåliga".

Den typen av förvaltning kanske inte funkar lika bra på älg som på Kron och Dov (Där de stora hannarna betäcker fler honor, Fredrik får gärna rätta mig om jag har fel) Men jag har svårt att tro att det inte skulle vara positivt även för älgen.

Finns väl en hel del exempel på att det funkar på rådjur?

Och ni som förstår vad jag menar förstår nog också var jag står i frågan om små älgområden...

+ 1 på det mesta. Huvuddelen av Sverige har dock en stam som behöver åtgärdas genom höjd medelålder, precis som man gjort i Kronoberg och Kalmar. Sedan får man börja ändra så smått. Det är svårt att avgöra om 1,5 åriga "tjurar" kommer att bli kraftiga, men släpper man upp dem något år blir det raskt enklare. Tyvärr är medelåldern för de djur som skjuts 2,x i stora delar av Sverige. Det KAN för all del vara så att alla de gamla oxarna springer vidare för att jägarna sparat dem, men i många fall så speglar nog tyvärr åldern på vad som skjuts medelåldern i populationen hyfsat ...

I en stam i balans bör man i pirncip kunns skjuta vad som kommer... korna skyddas av kalvarna i början av säsongen, vilket ger ett visst utslag i form av att man skjuter mer tjur än hondjur. Om man alltid är disciplinerad och skjuter kalv om det finns en sådan i ekipaget tror jag detta blir ganska bra. Men, som sagt, då måste man vara ungefär rätt från start när det gäller ålder på bägge könen och andelen tjur. Annars tar det tid... och blir känsligt för att folk gör olika.

Har man avskjutningsregler måste det också kosta ngt att bryta mot dem, annars funkar det inte.

[XX YY]

Diskussionen hoppar över finsk forskning som visar att vuxna skoveltjurar och att intermediära är tyngre (+25 kg slaktvikt) än stånghorn.

Taggbegränsningar under 10-t fredar alla cervina älgar (stånghorn).

Rätt begränsning är att freda 10-t och uppåt och rikta hård jakt på cervina älgtjurar, men spara palmata.

Då säger jägaren i södra Sverige ”det finns inga skovlar i söder / de blir inte så stora, etc”. Det är emellertid helt fel. Det finns palmata i söder om än i lägre frekvens än i norr, samt en hög andel intermediära. Men de skjuts före 5.5 års ålder.  Just eftersom det inte är någon begränsning att skjuta dom i vuxen ålder så sparas och ökar istället de små cervina. Med dom och deras mindre kroppar kommer också mindre kor och mindre kalvar. Del av de sjunkande kalvvikter är således genetik/arv eftersom vi skjuter ned andelen palmata / tunga gener med dessa regler om att spara taggar i det vuxna cervinas intervall.