Forums

Kan ana den tendensen själv å kanske.. ! Definitivt inte så att man "behöver" förstoring på 80m iaf för mål på den storleken, tycker jag det verkar som. Enda jag tycker verkar lite svårt är att särskilja vad man ser med båda ögonen öppna. En träningssak kanske.

Själv skjuter jag bättre med Aimpoint än med förstoring generellt på älgbanan, blir mindre siktande med finlir och mer instinktivt skytte!!

Finns ju ingen anledning att ha punkten starkare än man ser den i den ljusaste området man tänkt skjuta i. De högsta lägena är tänkta till blärande sol mot snö eller ljus sand vilket kräver väldigt stark punkt för att urskilja från bakgrunden.

Idag blev Milda Culiness svensk viltspår champion...

2MOA är min alltså, glömde väl skriva det. Testade faktiskt skjuta in den igår på 80m, och därefter lite på älgbanan. Tycker faktiskt det fungerade bra, när jag kör punkten på en lägre inställning än jättestark så är det en tydlig punkt iaf, och det var ganska skönt att skjuta med även på 80m till min kanske lilla förvåning. Skjöt nog lika bra med den som med kikaren på 6x.

Jag har haft den förra Benelli modellen i 9,3. Den var riktigt bra. Aldrig eld avbrott. Den nya Argo E är nog ännu bättre. Väldigt lätt och plocka isär utan verktyg.  Jakt Jonas

49 ombud – detta är Jägareförbundets riksdag 49 ombud som representerar förbundets totalt 22 länsföreningar utgör ”Svenska Jägareförbundets riksdag”. Detta är ledamöterna – och så röstade de på årsstämman. Vid Svenska Jägareförbundets årsstämma 5–6 juni företräddes förbundets 22 länsföreningar av totalt 49 ombud. Antalet ombudsröster per länsförening står i proportion till länsföreningarnas medlemsantal. Den länsförening som har flest medlemmar är Jägareförbundet Stockholms län, som har fem ombud vid årsstämman. Därefter fördelas ombudsantalet fallande till de minsta länsföreningarna, Gotland, Blekinge och Västmanland, som har ett ombud vardera.   De 49 ombuden vid Svenska Jägareförbundets årsstämma 2021:   Jägareförbundet Stockholms län (5 ombudsröster) Olof Lublin Rolf Eriksson Clas Boström Margareta Brauns Mats Trygg   Jägareförbundet Uppsala län (2) Torsten Nilsson Bengt Undén   Jägareförbundet Södermanland (2) Jonas Fransson Björn Grankvist   Jägareförbundet Östergötland (2) Leif Thomsen Thomas Strandhag   Jägareförbundet Jönköpings län (2) Gunnar Lindblad Kent Johansson   Jägareförbundet Kronoberg (2) Ewert Frisk Joakim Isaksson/Tommy Karlsson* (*Joakim Isaksson var ombud för Jägareförbundet Kronoberg under stämmans första dag, 5 juni, men hade förhinder under andra stämmodagen – 6 juni – och ersattes då av Tommy Karlsson.)   Jägareförbundet Kalmar län (2) Bill Nelson Karl-Henrik Karlsson   Jägareförbundet Gotland (1) Hans Olsson   Jägareförbundet Blekinge (1) Linda Mattisson Olsson   Jägareförbundet Skåne (3) Lars Persson Johan Krönmark Peter Nilsson   Jägareförbundet Halland (2) Magnus Stolpe Carina Johansson   Jägareförbundet Västra Götaland Väst (3) Göte Johansson Morgan Andersson Magnus Blomstrand   Jägareförbundet Södra Älvsborg (2) Magnus Kelldén Bo-Erik Persson   Jägareförbundet Skaraborg (2) Kurt Andersson Benny Lyckebäck   Jägareförbundet Värmland (2) Anders Olsson Andrée Brask   Jägareförbundet Örebro län (2) Göran Eriksson Göran Mejsjö   Jägareförbundet Västmanland (1) Sofie Larsson   Jägareförbundet Dalarna (2) Ulf Berg Mats Larsson   Jägareförbundet Gävleborg (2) Johan Lundberg Jan Setterberg   Jägareförbundet Mitt Norrland (4) Åsa Vilson Ingela Johansson Jone Johnsson Per-Arne Olsson   Jägareförbundet Västerbotten (3) K G Abramsson Ulf Lundgren Åsa Strandberg   Jägareförbundet Norrbotten (2) Birgitta Isaksson Lisa Pekkari   Så röstade länsföreningarna vid årsstämman (Blått = Peter Eriksson, Gult = Henry Sténson)

Milstolpar i konflikten: Detta har hänt Vad var det som ledde fram till Svenska Jägareförbundets kaosartade stämma, där det med mer än önskad tydlighet visades vilket bråddjup som uppstått mellan förbundets länsföreningar – elva på den ena sidan, elva på den andra? Svensk Jakt ser i tidslinjen nedan tillbaka, bland annat på tidigare konflikter där oenigheten varit stor.  Under intervjuer med jägareförbundare – länsföreningsordförande och andra – har det vid upprepade tillfällen framkommit att konflikten som spelades upp för alla på årsstämman inte är ny. Att tvisten om vem som ska svinga klubban är en fortsättning på tidigare frågor där länsföreningarna inte varit överens, varken med varandra eller med förbundsledningen. I tidslinjen återges i varje fall några av dessa konflikter, samt den infekterade process som varit sedan i vintras angående frågan om vem som ska svinga klubban i Svenska Jägareförbundet.   • 2–3 juni 2018. Jägareförbundets årsstämma i Kiruna. Ett förslag till stadgeändringar som bland annat innebär att Jägareförbundets medlemmar inte längre ska vara exklusivt medlemmar i kretsar och länsföreningar, utan också i Svenska Jägareförbundet, behandlas av ombuden. Ändringarna i stadgarna anses vara för långtgående. Bland annat ombuden från Skåne påpekade att man gärna behåller sina medlemmar i egen regi. Årsstämman tar inget beslut. Ärendet återremitteras för fortsatt beredning.   • 23 maj 2019. Arbetet med stadgarna har fortsatt sedan stämman i Kiruna, under ledning av vice ordförande Anders Iacobaeus. Samtidigt mobiliserar motståndarna till förslaget. Jägareförbundet Blekinges ordförande Linda Mattisson Olsson blir en frontfigur för de kritiska rösterna och företrädare från flera sydsvenska länsföreningar aviserar att man kommer att rösta nej till förslaget.   • 2 juni 2019. Årsstämma på Öster Malma och Svenska Jägareförbundets styrelse förväntas lägga fram sitt förslag till stadgeändringar. Men redan tidigt står det klart att ombudens motstånd är så massivt att styrelsen drar tillbaka sitt förslag. ”Med tanke på att så många ombud är negativa skulle det vara skadligt att driva frågan till ett slutligt avgörande. Därför drar förbundsstyrelsen tillbaka sitt förslag”, sa Anders Iacobaeus från talarstolen. I en tidigare intervju med Svensk Jakt hade han också sagt att om inte förslaget antogs vid årets stämma, skulle det dröja åtskilligt med tid innan ett nytt förslag till nya stadgar kan läggas. På senaste årsstämman (5–6 juni 2021) enades emellertid ombuden att ett nytt försök att komma fram till nya stadgar ska göras. Ombuden var tydliga med att det den här gången inte får slarvas med förankringen.   • 25 februari 2020. När Jägareförbundets samlade remissvar på Naturvårdsverkets jakttidförslag blir känt orsakar det ett ramaskri i de sydsvenska länsföreningarna. Det man i första hand vänder sig mot är att förbundet ställer sig bakom vårjakt på råbock i hela landet, samt jakt på rådjur, get och kid, i februari. Ordförande Torbjörn Larsson försvarar sig med att föreningarna kunde sagt ifrån under den ordförandekonferens där jakttiderna diskuterades, medan länsföreningarna hävdar att de i sina remissvar till förbundet tagit starkt avstånd mot de föreslagna jakttiderna och att man trodde att det var dessa som gällde. Med andra ord, länsföreningarna känner sig överkörda. • 18 mars 2020. Förbundsstyrelsens kompromissförslag vad gäller jakttiden på kråka kritiseras i jägarleden. När riksjaktvårdskonsulenten försvarar förslaget genom att uttrycka förvåning över att jägarna i Sverige av EU tillåts jaga kråka under den tid då fåglarna flyttar, gjuts inte direkt någon olja på upprörda vågor.   • 28 maj 2020. Inte heller Jägareförbundets satsning Jakten på framtiden, där man genom en omfattande process mejslar fram vad förbundet ska arbeta med, vad som är de viktigaste frågorna, undantas från kritik. I motioner till förbundets årsstämma vill Jägareförbundet Blekinge göra en boghalt och utvärdera Jakten på framtiden. Man anser att fokus har flyttats från det som antagits på tidigare årsstämma, till områden som inte prioriterats av de förtroendevalda. • 13 augusti 2020. Under pandemiåret 2020 delas Jägareförbundets digitalt genomförda årsstämma upp i två delar. Vid den andra, i mitten på augusti, ska valen genomföras. Stor och het debatt uppstår kring styrelseledamoten Rickard Axdorff som utan styrelsens vetskap bistått länsföreningar i Region Mitt att skriva en debattartikel, för att hindra ett närmande mellan Jägareförbundet och Världsnaturfonden WWF. Efter votering beslutar stämman med 25 röster mot 24 att hellre vakanssätta styrelseplatsen än att ge Axdorff förnyat förtroende. • 18 augusti 2020. Jägareförbundets valberedning utser en referensgrupp för att få hjälp med att hitta en ny ordförande efter Torbjörn Larsson som aviserat att han avgår i och med nästa års stämma. I gruppen, som ska fungera som ett bollplank, ingår representanter för förbundet tre regioner, förre förbundsordförande Björn Sprängare, samt generalsekreterare Bo Sköld. Den sistnämnde lämnar emellertid uppdraget efter bara några dagar. • 19 augusti 2020. I efterdyningarna till Axdorff-affären rapporterar Svensk Jakt om hur en djup spricka uppstått i Jägareförbundets Region Mitt, mellan länsföreningar som tycker olika. Kritik riktas också mot hur ärendet hanterats, då frågan togs upp på en offentligt hållen riksstämma i stället för att skötas i styrelserummet. • 21 augusti 2020. Axdorff-affären fortsätter att spöka bland Jägareförbundets högsta förtroendevalda. Den tidigare ordföranden Björn Sprängare beskriver det som hänt de senaste veckorna som en förtroendekris, och förklarar vilken roll han har spelat under de diskussioner som förts om Jägareförbundets förhållande till Världsnaturfonden WWF. • 18 september 2020. Jägareförbundets styrelse har utvärderat vad som ledde fram till att Rickard Axdorff så abrupt fick lämna styrelsen. Förbundets internrevisor får i uppdrag att besvara ett antal frågor för att på så sätt se över vad som hänt. Bland annat ställs frågan om stadgarna har följts under processen. • 9 oktober 2020. Efter att också regeringen skickat ut förslaget till nya jakttider på remiss tas ett omtag i Jägareförbundet, som innebär att man inte föreslår vårbockjakt i hela landet, utan endast i län som gränsar till de där det bedrivs vårjakt. Vidare argumenterar förbundsstyrelsen i sitt svar mot februarijakt på rådjur. Man betonar också vikten av predatorjakt, på bland annat kråkfåglar, och förordar att jakttiden ska förbli oförändrad. De kritiska länsföreningarna har med andra ord fått genomslag för sina synpunkter. • 8 november 2020. Jägareförbundets förtroendemannarevisor Björn Bentevik har lämnat sin rapport angående Axdorff-affären, i vilken han konstaterar att inget formellt fel begicks i samband med årsstämman då Rickard Axdorff petades. På ett möte med länsföreningarnas ordförande är man överens om att nu blicka framåt och dra ett streck över affären. Trots det kvarstår en del kritik, bland annat att röstningsförfarandet under stämman inte har utretts. Frågan om stadgarna seglar åter upp till ytan, då några länsordförande anser att dessa behöver förtydligas, mot bakgrund av vad som inträffat. • 17 november 2020. Sökandet efter en ny ordförande efter Torbjörn Larsson pågår för fullt. Länsföreningarna, i varje fall många av dem, förordar en intern lösning. Valberedningen uppger att ett namnförslag ska vara klart i januari. Utöver ordförandeposten ska valberedningen också föreslå nyval eller omval på sex styrelseposter, däribland den vakanta platsen efter Rickard Axdorff. • 8 februari 2021. Jägareförbundets valberedning under ledning av Jan-Olov Ragnarsson, Värmland, väljer en extern lösning då man föreslår Per Klingbjer som ny förbundsordförande. Klingbjer arbetar som förbundsdirektör i den fackliga organisationen Naturvetarna, och är styrelseordförande i paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv. • 12 februari 2021. Endast några dagar efter att valberedningen lagt fram sitt förslag till ny ordförande, lanserar flera länsföreningar en motkandidat i Henry Sténson. Detta är en intern lösning då Sténson sitter i Jägareförbundets styrelse. Han är numera pensionär men har flera styrelseuppdrag, och har tidigare arbetar i flera stora svenska företag. Bland annat som kommunikationsdirektör på Ericsson. • 26 april–6 maj 2021. Striden om vem som ska bli Jägareförbundets nästa ordförande hårdnar. I flera debattartiklar argumenterar länsordförande för sina kandidater. Det talas om ett smutsigt spel, om osakliga kampanjer, om en maktstrid. Några ledande länsföreningar, eller rättare sagt ordförande, utkristalliserar sig i debatten. På Sténsonsidan Linda Mattisson Olsson, Blekinge, Göran Eriksson, Örebro län, Gunnar Lindblad, Jönköpings län, och Ulf Berg, Dalarna. På Klingbjersidan K G Abramsson, Västerbotten, Torsten Nilsson, Uppsala län, samt Johan Lundberg, Gävleborg. Men även de som inte är direkt berörda går in i debatten, genom tidigare förbundsordförande Björn Sprängare och förre landsbygdsministern Sven-Erik Bucht. • 10 maj 2021. Valberedningens kandidat Per Klingbjer hoppar av nomineringen till ordförande i Svenska Jägareförbundet. Klingbjer motiverar sitt avhopp med att han inte längre har förtroende för processen, att den gått för långt. Han talar också om en ökad splittring i förbundet. • 20 maj 2021. Valberedningen har gjort ett omtag och lanserar nu Henry Sténson som sitt förslag till ny ordförande. Därmed finns endast en kandidat till det viktiga förtroendeuppdraget. Men det varar bara några dagar. • 20 maj 2021. Turbulensen som omgärdar valet av ny ordförande avspeglas även i förslaget till ny valberedning som nu blir känt. Och det är en storstädning som ska genomföras. Av de sju ledamöterna i valberedningen föreslås endast en få förnyat förtroende. • 27 maj 2021. Elva länsföreningar, som tillsammans har en majoritet av ombuden vid stämman som ska genomföras om en dryg vecka, nominerar sittande styrelseledamot Jonas Paulsson, Skåne, som motkandidat till Henry Sténson. Nu börjar det också bli tydligt att det heller inte blir någon smärtfri process att välja övriga styrelseledamöter vars platser av olika skäl blir tomma. • 28 maj 2021. Britt Marie Nordquist, Värmland, som inte är föreslagen till omval, lämnar Jägareförbundets styrelse med omedelbar verkan. Hon motiverar det med att de interna striderna gått överstyr och att människor behandlats ovärdigt. • 3 juni 2021. Jonas Paulsson hoppar av sin kandidatur som ny ordförande i Jägareförbundet. Han lämnar dessutom sin plats i styrelsen med omedelbar verkan. • 4 juni 2021. Svenska Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld avgår med omedelbar verkan. I ett mejl till personalen förklarar han sitt beslut: ”Processen att ta fram en ny styrelse och ordförande för förbundet har enligt min uppfattning gått långt utanför alla rimliga och anständiga ramar. Idag liknar det inget som jag någonsin trodde att jag skulle behöva uppleva eller drabbas av. Jag varken kan eller vill vara en del av detta.” • 5 juni 2021. De elva länsföreningar som först stått bakom Per Klingbjer och sedan Jonas Paulsson ger inte upp. På morgonen samma dag som årsstämman ska genomföras avslöjar Svensk Jakt att de elva, som innehar majoriteten av ombuden, med ett golvförslag ska föra fram styrelseledamoten Peter Eriksson, Jämtland, som ny ordförande. • 5 juni 2021. Under en synnerligen stormig digital årsstämma, unik i Jägareförbundets historia, väljs Peter Eriksson med 27 röster mot 22 eller 52 procent mot 48 till ny ordförande i Svenska Jägareförbundet. • 5 juni 2021. Under valen som följer till styrelse och valberedning vidgar sig sprickan i mellan de två lägren i Jägareförbundet, med elva länsföreningar på vardera sida. Den majoritet som valde Peter Eriksson visar ingen kompromissvilja då man avvisar förslagen att välja in Henry Sténson och Birgitta Isaksson, Norrbotten, i styrelsen, och i stället röstar in sina egna kandidater. På liknande sätt bestämmer man också valberedningens sammansättning.

De segrade vid årsstämman – men sen då? En bedrövlig stämma som aldrig får upprepas., men få konkreta svar på varför det blev som det blev – eller hur Svenska Jägareförbundet nu ska gå vidare och enas. Flera av de elva länsordförande som stod på vinnarsidan menar att samtal och tid är några nycklar som behövs för att lätta upp de låsningar och den splittring som nu präglar Jägareförbundet. Frågan är om det räcker? Skiljelinjen är tydlig och motsättningarna är fortsatt djupa mellan de elva länsföreningar som röstade emot valberedningens förslag till ordförande och de elva länsföreningar som röstade för valberedningens förslag. Det vill säga de som ville se Henry Sténson som ordförande och de som hellre ville ha en annan kandidat, till sist blev det Peter Eriksson. Flera av de elva länsföreningar som stod på vinnarsidan menar att demokratin följdes och gav ett resultat. Slut på diskussionen. Skulden för den uppkomna situationen läggs på de elva länsföreningar som gick på valberedningens förslag till ordförande, Henry Sténson, och som förlorade i den mycket jämna omröstningen på årsstämman.   Förtroende saknas – oklart varför K G Abramsson, ordförande i Jägareförbundet Västerbotten, är en av de som stödde den nyvalde ordföranden Peter Eriksson. När det gäller Henry Sténson sades det på stämman handla om en förtroendefråga. Vad är det som brustit anser du? – Det är bara att hälla mer bensin på brasan och börja rota i det här. Jag skulle kunna nämna vilka detaljer som helst för dig, men det gör jag inte, säger K G Abramsson. – Det vi fått reda på och det vi sett sedan förra året har gjort att många av oss som står på den här sidan inte haft tillräckligt förtroende och tillit till Henry Sténson att bli förbundsförtroende. Jag kan inte med vett och vilja och med sunt förstånd säga att jag kan backa upp Henry Sténson. Flertalet av de länsordföranden som röstade fram Peter Eriksson till förbundsordförande vill inte, eller har svårt att ge konkreta svar på varför de inte tycker att Henry Sténson är lika lämplig till den posten.     – Valberedningens förslag var ett antal olika förslag över tid. Per Klingbjer var valberedningens förslag från början och då var Henry Sténson motkandidat. Det är lätt att kasta sig med orden ”valberedningens förslag”, för det är ingen som hänger med i den här soppan, säger Johan Lundberg, ordförande i Jägareförbundet Gävleborg, och som pekats ut av förlorarsidan som en av dem som hållit samman och orkestrerat de elva länsföreningar som röstade fram Peter Eriksson till ordförandeposten.   Misstro mot förbundsledningen Hans Olsson, ordförande för Jägareförbundet Gotland, tror att orsaken bakom splittringen är att det funnits en misstro och ett missnöje mot förbundsledningen som inte delats av alla länsföreningar. Han menar att i och med att det lades fram ett motförslag till Per Klingbjer, som från allra första början var valberedningens förslag, så uttryckte de som gjorde det samtidigt ett missnöje mot förbundet och ledningen.     – Då inser man ju att de ville ha till stånd någon form av förändring, samtidigt som flera länsföreningar tyckte att Per Klingbjer var både kompetent och erfaren. Det uttrycktes heller aldrig, när man lyfte fram Sténson som kandidat, vilka förändringar man ville få till stånd, säger Hans Olsson och tillägger: – Från vår sida på Gotland har vi inte känt något stort missnöje och då kunde vi inte ställa oss bakom en kandidat som lyfts fram av missnöjda länsföreningar som vill göra förändringar utan att precisera dessa. Vi på Gotland har förtroende för förbundsstyrelse och ledning. Sedan har inte vi heller varit nöjda med allt, men vi har lämnat synpunkter direkt till de personer som varit involverade.   ”Egentligen ingen kommentar” Frågan som många nu ställer sig är: Hur ska Svenska Jägareförbundet med dess 22 länsföreningar gå vidare? – Jag är nu intresserad av att jobba med framtida lösningar och idéer om hur man kan ta det här vidare. Jägareförbundet är alldeles för viktigt. Här behövs konstruktiva tankar och idéer. Jag har egentligen ingen kommentar. Det är bara att beklaga den största kalkonföreställning som jag varit med i. Det var det många som bidrog till och det ska inte upprepas så länge jag kan vara med och påverka. Vi är ett för litet förbund för att klyva det på mitten, det fungerar inte, säger Johan Lundberg. Har du några egna tankar om hur man ska gå vidare? – Ja, det har jag men det är alldeles för tidigt. Det finns tankar och idéer som jag har väckt, men det är ingenting jag kan prata om nu, säger Johan Lundberg. Du kallar stämman för kalkonföreställning, ser du att du själv har någon del i att det blev så? – Johan Lundberg var en av delegaterna så det är klart att jag är en del av föreställningen. Jag har ju också en roll. Men det ska aldrig, aldrig mer upprepas någonsin, så förödmjukande var det vi utsatte oss för.   Vill vända blad Johan Lundberg menar att det till viss del gäller det att göra som kungen sa en gång: vända blad och gå vidare. – Men vissa delar ska vi ta med oss: hur regelverket ska vara och hur vi förhåller oss till varandra. Självklart ska vi ta med oss vad vi lärt oss. Johan Lundberg vill inte titta bakåt eller gå in på historien vad som ledde fram till den stora splittringen.     K G Abramsson är bekymrad och lägger till stor del skulden på andra: – Allt skulle ifrågasättas på årsstämman. Det gjordes ingen ansträngning att demonstrera sammanhållning. Det var en demonstration om precis det motsatta från ett visst håll. Det känner jag stor oro för. Nu ska vi försöka vända det här och kavla upp ärmarna och jobba hårt för medlemmarna i Jägareförbundet.   Återskapa förtroende Du nämnde på stämman att det krävs extraordinära insatser för att gå vidare, vad tänker du på då? – Det är svårt att beskriva själva redskapet för att göra det, men jag tror att vi måste skissa på ett projekt som inriktas på att försöka förstå vad man uppfattat har gått fel. Och hur man på ett bra sätt ska kunna reparera det. En primär vision blir att återskapa förtroendet mellan Jägareförbundet nationellt och länsföreningarna samt alla kretsar, säger K G Abramsson. Har du någon orsak till att det blivit en djup spricka i Jägareförbundet? – Jag ser vad folk tycker, att det är ett par, tre personer som bidragit till det här. Avsikten har inte varit att splittra utan att ena Jägarförbundet och redan från början hade vi bestämt en färdriktning som jag tror att nästan alla länsföreningar var med på, att vi skulle ha en extern ordförande. Vi hade också en kandidat som väldigt många trodde på. Men då fanns det ett fördolt arbete som gjorde det omöjligt för Per Klingbjer att stå fast vid sin kandidatur. I den vevan tror jag hela den här processen startade, säger K G Abramsson.     Han fortsätter: – Mitt bidrag är att jag deltagit på alla möten vi haft i de här elva länsföreningarna. Hade du frågat mig för två veckor sedan om jag ställer upp som styrelseledamot i Svenska Jägareförbundet, så hade jag svarat att det är otänkbart, utifrån vad jag då visste.   Paulssons avhopp: ”Fara å färde” K G Abramsson menar att han jobbar för Jägareförbundets bästa. – När det stod klart att Jonas Paulsson hoppade av, var det fara å färde. Det var inget önskeläge. Men jag kan Jägareförbundet, har varit medlem sedan 1968, och jag vill Jägareförbundets väl och att vi ska ta hand om våra medlemmar och alla de frågor som är viktiga för våra medlemmar, säger K G Abramsson, som inte var nominerad av valberedningen till någon plats i förbundsstyrelsen utan blev föreslagen av elva länsföreningar. De andra elva länsföreningarna föreslog Birgitta Isaksson, ordförande i Jägareförbundet Norrbotten och Henry Sténson som ledamöter. Men i stället valdes K G Abramsson samt Göte Johansson, som nyligen avgick som ordförande för Jägareförbundet Västra Götaland Väst. – Jag kände mig förpliktigad att acceptera nomineringen. I en folkrörelse och en förening ska allt sådant här avhandlas på stämmor. Demokratins alla redskap har vi använt och vi har fått ett utslag, även om det inte blev alltför tydligt så var det med marginal. Det hade varit jobbigare om vi bara hade haft en rösts skillnad, resonerar K G Abramsson och tillägger: – Vad hade hänt om den andra sidan hade vunnit? Vi hade fått finna oss i det.   ”Ett lag som vi trodde på” Ni var inte beredda släppa in något av de förslag till namn som de andra elva länsföreningarna föreslog, hur resonerade ni där? – Det var 27 ombud som tyckte att det förslag som vi arbetat fram i de här elva länsföreningarna var bra. Det var det som skulle sätta fart i arbetet med att hjälpa Jägareförbundet framåt och skapa enighet. Jag upplever det inte som någon som helst maktdemonstration. Vi hade satt ihop ett lag som vi trodde på och det var det stämman röstade om och det var det majoriteten fastställde, säger K G Abramsson. Peter Erikssons namn kom upp i ett sent skede, på vilket sätt har du förankrat hans namn i länsföreningens styrelse? – Det är väldigt svårt hinna med ett gediget förankringsarbete, men jag rapporterade till min styrelse hur läget var och att de skulle komma med synpunkter. Det var någon som kom med synpunkter och sa att det här ställer vi upp på. Det har så vitt jag förstår vår styrelse, utan att ha fattat ett formellt beslut, ställt upp bakom.     Förankringsarbete uteslutet: ”vi var i kris” Det fanns de som använde ordet kupp under stämman. Peter Erikssons namn kom upp sent, hur ser du på det? – Vad hade vi för alternativ? Att återremittera frågan om val av ordförande till valberedningen? Det tror jag ingen hade tyckt var ett bra förslag. Tyvärr kom hans namn sent men vi var i kris. Vi kunde inte hitta någon extern kandidat. Vi hade 48 timmar på oss. Det är helt uteslutet att kunna sköta ett förankringsarbete på den korta tiden, säger K G Abramsson. Det fanns en annan kandidat innan Peter Eriksson, Jonas Paulsson. Hur gick det till att ta fram hans namn och hur gick den processen till? – Det var samma hantering som i Peter Erikssons fall. Att hitta en kandidat internt som hade erfarenhet och vill ta på sig ett sådant här uppdrag. Det som var problemet var att vi som jobbat med det här inte kände till de saker som gjorde att han hoppade av. Jag tror att hans liv är ganska trassligt och förstört nu och jag vill inte bidra till att lägga sten på börda, säger K G Abramsson.   Partipolitiskt obundna På sociala medier finns kommentarer att det handlar om partipolitik? – Vi är partipolitiskt obundna och jag väger inte in politisk hemvist när jag tänker på någon som ska göra något för Svenska Jägareförbundet. De som påstår att det är en partipolitisk fråga är bara ute för att såra sina motståndare, säger K G Abramsson. Nu hoppade även Bo Sköld av som generalsekreterare och Peter Eriksson är tredjevalet till ordförandeposten. Valet blev mer att rösta emot en kandidat än för en annan kandidat. Hur ser du på det? – Olyckligt och väldigt bekymmersamt. Generalsekreteraren har tagit illa vid sig av processen och känner sig förmodligen själv berörd av att indirekt blivit ifrågasatt, säger K G Abramsson.   Fysiska möten saknas Morgan Andersson, ordförande i Jägareförbundet Västra Götaland Väst, hoppas att förbundet inte behöver arrangera någon mer digital stämma, utan att den kan avhandlas som brukligt. – Vi hade inte varit i den här situationen om vi hade haft en vanlig stämma där vi träffats fysiskt på plats, säger Morgan Andersson.     Vad tror du krävs nu för att läka de här såren? – Fysiska möten och att vi får prata jaktliga frågor igen. Vi är jägare i grund och botten och jakten är det som står främst. Fanns det något man hade kunnat göra före och under stämman för att undvika den här splittringen? – Jag vet inte. Vi hade nog baxat in oss i våra hörn. Det fanns inget forum för att öppna upp för en diskussion. Sedan gick stämman väldigt fort. Man kanske skulle ha tagit en längre paus efter det att ordförande var vald.   Rykten och inside information Hur resonerade ni i er länsförening att inte rösta på valberedningens förslag? – Vi var nog den första länsföreningen som väckte frågan att det borde vara en extern ordförande. Den frågan höll vi i hela tiden. Per Klingbjer var valberedningens kandidat. Sedan blev det hanterat på olika sätt och sedan kom Per Klingbjer till den slutsatsen att han inte kunde kandidera längre. Då uppfattade vi att de som ville ha Henry Sténson som ordförande hade varit delaktiga i den frågan. På vilket sätt då? – Det florerar så många rykten och jag vill inte kasta några fler stenar, säger Morgan Andersson. Fick ni den uppfattningen på grund av ett rykte? – Nej, vi fick lite inside information också. Sedan tog vi fram Jonas Paulsson som motkandidat, deras önskemål var ju att en ordförande skulle komma inifrån styrelsen och då föreslog vi Jonas Paulsson. Men det blev ju fel det också. Då var det två dagar kvar, säger Morgan Andersson, som inte går in på några detaljer när det gäller vilken slags information han fått om Henry Sténson.     Trodde inte på Sténson Är ni nöjd med att det blev intern kandidat, ni drev ju linjen extern kandidat? – Ja, jag stöder Peter Eriksson fullt ut. Den nya valberedningen har ett arbete att göra, att granska och jobba det kommande året. Valberedningen ska följa styrelsens arbete och fungerar det väl, då ser jag inga problem med omval på Peter Eriksson, säger Morgan Andersson. När det gäller Henry Sténson så handlade det om en förtroendefråga för er? – Ja, enligt vårt sätt att se det har han inte stöttat den gamla styrelsen. Han har egentligen inte tagit ställning i någon fråga. Vi trodde inte på honom som kandidat, säger Morgan Andersson.   Inga formella fel Den informationen, har ni fått den från den gamla styrelsen? – Nej, men vi ser ju hur man uttalar sig och vi följer styrelsens arbete. Peter Eriksson har drivit klövviltsfrågorna. Handlar det mer om att Sténson varit anonym i styrelsen, än att han gjort något formellt fel? – Nej, det handlar inte om några formella fel. Han har varit anonym. Men du säger även att han inte stöttat den gamla styrelsen? – Inte utåt i alla fall. Morgan Andersson anser att det är deras kandidater som varit utsatt för ryktesspridning och falska anklagelser, från Sténsonsidan.     Partipolitik: ”Försökt påverka” Kurt Andersson, ordförande Jägareförbundet Skaraborg, menar att det blandats in politik i striden om vem som skulle bli förbundsordförande. – Jag förstår inte att det ska behöva vara på det viset. Många är ju väldigt högljudda. Det var ett majoritetsbeslut och det får man finna sig i när det är en demokratisk process. På vilket sätt är partipolitik inblandad? – Det har varit lite större, kända personer som gått in och försökt påverka. De som håller med Karl Hedin och jag har hört att i Jämtland var det några större industripampar som försökte påverka ombud. Det hör inte hemma i en sådan här organisation, säger Kurt Andersson.   ”Smutsig kampanj” Från vilket håll har det bedrivits smutsig kampanj? – Det vill jag inte uttala mig om. När i stort sett hela valberedningen avgår efter påverkan från andra personer som inte tillhör valberedningen. Jag förstår inte varför. Valberedningen är nominerade av länsföreningarna och valda av stämman, säger Kurt Andersson. Vem lade sig i deras arbete? – De har blivit uppringda av olika personer. Det har valberedningen själva sagt. Ni valde att inte följa valberedningens förslag när det gäller val av ordförande. Hur gick resonemanget runt ordförandevalet? – Det beslutade vi tidigt hur vi skulle göra, säger Kurt Andersson. Men det blev en intern lösning? – Tyvärr ja.   ”Det uttalar jag mig inte om här” När det gäller Henry Sténson, handlade det om en förtroendefråga? – Ja, det gjorde det. Varför saknar du förtroende? – Det uttalar jag mig inte om här, säger Kurt Andersson. Varför vill du inte göra det? – Det är länsföreningens beslut. Och det känner era medlemmar till i er länsförening? – I stort sett, ja. Vad menar du med i stort sett? – Vi har inte nått alla, säger Kurt Andersson.   Mitt Norrland: ”Besvikna på Sténson” Ingela Johansson, ombud för Jägareförbundet Mitt Norrland, vill heller inte säga varför hon inte röstade på Henry Sténson. – Vi är besvikna på Henry Sténson, det som har hänt förut. Vad är det som hänt då? – Det tänker jag inte gå in på, säger Ingela Johansson. Hur resonerade ni runt de övriga valen till styrelsen? – Ja, jag tycker att de andra, som blev valda, lämpar sig bättre. Det är vad jag tycker.     Kompromiss otänkbar Lars Persson, ordförande för Jägareförbundet i Skåne, kallade det för maktdemonstration, fanns det någon tanke om att kompromissa? – Det fanns ingenting att kompromissa med. De som ville ha Henry vald känner att de fått en kniv i ryggen, men om Henry blivit vald hade de andra känt att de fått en kniv i ryggen, men så ser de det inte, säger Ingela Johansson. Hur ska man gå vidare efter det här? – Vi måste bli enade igen för att kunna gå vidare. Det sa även några av de som blev besvikna. Vi som röstade för Peter måste stå bakom honom. Han kommer åka runt och presentera sig.  Får alla träffa honom kommer de nog inse att det kommer bli bra i alla fall och så kan vi stå enade. Det tar tid att komma överens, säger Ingela Johansson, som var ett av ombuden för Jägareförbundet Mitt Norrland under årsstämman.   Vill inte älta Thomas Strandhag, vice ordförande Jägareförbundet Östergötland: – Valresultatet har givit oss en styrelse som nu måste trimmas ihop och göra det bästa för Jägareförbundet, medlemmarna och viltet. Hur ska det praktiskt gå till att komma vidare? – Vi måste sätta oss ner, länsföreningarna och den nya styrelsen på Öster Malma och titta på meningsskiljaktigheterna och överbrygga dessa för att komma framåt. Att älta det som varit bygger inte en väg framåt.     Med facit i hand: Hade saker och ting kunnat göras annorlunda för att undvika en splittring, före och under årsstämman? – Svårt att svara på. Det upplevs som att vissa grejer och vissa länsföreningar hängt upp sig på att det varit för mycket centralt och Öster Malma-styrt och vill ha mer transparens mot länen, som är närmare medlemmen, och det är väl inte fel, säger Tomas Strandhag och fortsätter: – Jag har inte insyn i varför personvalen gick så vitt isär och om det är en problematik som funnits i styrelsearbetet innan. Om det är så skulle man ha åskådliggjort den problematiken tydligare innan stämman, för att se vilken sammansättning av styrelsen som behövs för allt ska bli för medlemmarnas, jaktens och förbundets bästa. En genomlysning av hur det var innan så det hade blivit bredare känt.   ”Svårt att kommentera” Vilken är din bild av valberedningens förslag till ordförande, Henry Sténson? – Jag har ingen annan bild av honom än den artikel som Svensk Jakt skrev om de tilltänkta ordförandena. Det är väl det som man tagit till sig plus att jag vid något enstaka tillfälle träffat honom vid någon årsstämma. På frågan vad han tror det beror på att elva länsföreningar sade nej till valberedningens förslag, svarar Thomas Strandhag: – Jag har svårt att kommentera den händelsen.   Startskott för splittring Jonas Fransson, ordförande för Jägareförbundet Södermanland, menar att Torbjörn Larssons tidiga avisering att han skulle hoppa av som ordförande, drog i gång processen inom förbundet att hitta en ny ordförande. – Valberedningen borde ha fått jobba i lugn och ro med frågan, menar Jonas Fransson och tillägger att det egentliga startskottet för den splittring som nu präglar Jägareförbundet var den så kallade Axdorff-affären, då förre förbundsstyrelseledamoten Rickard Axdorff under uppmärksammade former fick lämna styrelsen efter att ha agerat visselblåsare i WWF-frågan. Förbundsordföranden Torbjörn Larsson tog öppen strid mot Rickard Axdorff, som han menade ljugit för styrelsen och att hans agerande inte var förenligt med hur ledamöter ska sköta sitt styrelseuppdrag. – Dessutom verkar det ha grott ett missnöje bland vissa län mot förbundsstyrelsen, säger Jonas Fransson.   Vill ge nya styrelsen en chans Han menar dock att fokus på framtiden nu är det viktigaste. På frågan om han tror det räcker med att ordförande Peter Eriksson åker runt och samtalar med länsordförandena, svarar han att det gäller att hitta tillbaka till frågor som förenar. Fransson håller det inte heller för omöjligt att det kan komma att göras förändringar i den nu valda förbundsstyrelsen för att de båda lägren ska kunna närma sig varandra. – Men vi måste ge den nya styrelsen en chans, säger Jonas Fransson.     När det gäller frågan om Henry Sténson som ordförandekandidat säger Jonas Fransson att man inte kunde stå bakom ”processen runt Sténson”, och går inte in på några detaljer utan nämner att Sténson inte gav intrycket av att ge något förtroende. Likt flertalet av de elva länsordförandena som stod på Peter Erikssons sida säger Jonas Fransson att känslorna nu måste få tid att lägga sig. Hans Olsson, ordförande för Jägareförbundet Gotland: – I valen på stämman var förbundet splittrat, men i de allra flesta andra frågor är vi lika enade som vi var tidigare. Det kommer att krävas aktivt arbete nu för att enas, både av förbundsstyrelse och länsföreningar. Problemen måste diskuteras och sedan försöka komma till en lösning, det är inte någon lätt uppgift.   Stockholm, Uppsala och Västmanland: Inga kommentarer Svensk Jakt har även varit i kontakt med Torsten Nilsson, ordförande för Jägareförbundet Uppsala län. Han vill inte uttala sig eller svara på Svensk Jakts frågor utan hänvisar till ett debattinlägg han skrivit (”Jägareförbundet bör kunna enas och gå i takt framåt”, Svenskjakt.se 9/6). Olof Lublin, ordförande för Jägareförbundet Stockholm, den länsförening som blev lite av vågmästare i valen på stämman, vill inte heller uttala sig förrän han haft möte med kretsarna i Stockholms län. Svensk Jakt har även försökt nå Sofie Larsson, ordförande för Jägareförbundet Västmanland, för en kommentar. Trots att vi ringt ett flertal gånger samt mejlat och skickat meddelande via sms har vi inte fått några svar av henne.

Ilska, besvikelse och sorg bland Jägareförbundets förtroendevalda Ilska och besvikelse. Men också sorg. Och någonstans en vilja att komma vidare. Utan att veta hur. Så kan man sammanfatta reaktionerna på Jägareförbundets årsstämma bland de elva länsordförande som stod på förlorarsidan när den infekterade valprocessen avgjordes. Svensk Jakt har varit i kontakt med samtliga. Dagarna efter Svenska Jägareförbundets kaosartade och splittrande årsstämma är det bedrövade länsordförande Svensk Jakt når på telefon. De tillhör alla förlorarsidan, inte bara i striden om ordförandeposten där de länge argumenterat för Henry Sténson, utan också vad gäller styrelsens sammansättning, och valberedningens. Länsordförandena fick se sina kandidater röstas ner, den ena efter den andra. – En majoritets tyranni över en stor minoritet. På punkt efter punkt tryckte de ner oss. I Syd tilläts vi inte ens rösta in dem vi ville skulle representera oss i styrelsen. När vi senare föreslog ett namn till valberedningen blev vi överkörda, säger Gunnar Lindblad, ordförande i Jägareförbundet Jönköpings län. – Jag vet inte hur läkandet ska gå till, men ett första steg är att styrelsen omgående kallar representanter för de två grupperingarna, för att försöka reda ut det här. Det är livsviktigt att man agerar, annars riskerar splittringen att fördjupas. Jag tror inte det går så långt som att Jägareförbundet spricker, men andra saker kan inträffa. Till exempel kan organisationsbidragen ur Viltvårdsfonden sökas av de som uppfyller kriterierna, fortsätter Gunnar Lindblad som har ett tydligt budskap till styrelseordförande Peter Eriksson: – Skicka inte hit nyvalde styrelseledamoten K G Abramsson för att försöka lösa upp några knutar. Det kommer inte att sluta väl.   Söker svar På frågan alla medlemmar som följde årsstämman och som läst Svensk Jakts rapportering från denställer sig, hur kunde det bli så här illa, har de elva länsordförandena på den förlorande sidan inga svar. Ja, man vet att majoriteten i de övriga elva länsföreningarna (22 jaktvårdsförbund bildar federationen Svenska Jägareförbundet, och antalet ombud varje förening har på årsstämman bestäms av antalet medlemmar) inte på villkors vis kunde acceptera Henry Sténson som ny ordförande. Men man vet inte varför.     – Varför situationen uppstått? Jag vet inte. Vi har inte fått svar på frågan vad det är som talar mot Henry Sténson som ordförande i Jägareförbundet. Endast att det är majoriteten som bestämmer, och det är ju helt galet att det resoneras på det viset, säger Ewert Frisk, ordförande i Jägareförbundet Kronoberg. – Visst, man får i en folkrörelse finna sig i att val går en emot, så ska det vara. Men det är rimligt att få veta varför ens egna ställningstaganden är fel, eller inte passar, eller inte stämmer. Det får inte vi. De säger att de inte har förtroende för Henry, inget mer, och det är förstås inte tillräckligt. Det är inte så föreningsdemokrati fungerar, fortsätter han.   Jobbat för samsyn Det är uppenbart att de elva länsföreningarnas ordförande inte är beredda att ta på sig någon större del av skulden för att denna spricka uppstått i Jägareförbundet. Visst, de medger att det aldrig är bara ens fel när två träter, men av flera får vi höra att samförståndslösningar söktes, men att man möttes av kalla handen. Tydlig på den punkten är Lars Persson, ordförande i Jägareförbundet Skåne: – Jag jobbade närmast heltid i två månader för att försöka nå en samsyn, att komma fram till en lösning innan stämman, i stället för att skämma ut Jägareförbundet som nu blev fallet. Men de elva övriga länsförbunden ville inte lyssna, vi fick inget gehör. I stället blev vi totalt överkörda, utan någon förklaring. Jag är mycket besviken på att vi inte får veta varför. – Vad jag tror om orsaken? Jag har ingen aning. Det finns ett stort hat mot Henry Sténson, men jag vet inte varför. Det har pratats om dåligt uppförande, från båda lägren. Jag har i det fallet inget att skämmas för. Jag har jobbat för att nå en kompromiss, och när det inte gick röstade jag för den kandidat som jag tycker har bäst meriter, inget annat, säger Lars Persson.     Enligt Lars Persson ligger ansvaret nu på de andra, de som inte ville ha någon samförståndslösning, att komma med idéer för hur Jägareförbundet ska läka. Och inför det har han ett klart besked: – I Skåne kommer vi aldrig att acceptera att vi blir marginaliserade. Vi kommer att fortsätta att arbeta för våra medlemmars rätt. Skåne kommer alltid att vara en del av jaktens och jägarnas framtid.   Ett viktigt jobb Magnus Kelldén, ordförande i Jägareförbundet Södra Älvsborg, bekräftar bilden som flera andra ger uttryck för, att det hade varit möjligt att nå en kompromiss om vilja funnits.     – Vi hade en chans att ha en ordförande och en styrelse på söndagen som hela förbundet stått bakom. Den chansen försattes på grund av att de övriga elva länsföreningarnas ombud tyckte det var viktigare att pinka revir och trycka tillbaka oss andra, än att ha ett enat Jägareförbund. Magnus Kelldén tror att Peter Eriksson, som han har uppfattat som lugn och lyssnande, kan bli en bra ordförande. – Men för det behöver styrelsen reda ut vad som gick snett i valet. Och man behöver göra det ordentligt, där alla kort måste upp på bordet. Styrelsen har ett stort och oerhört viktigt jobb att göra för att ena oss. Jakten i Sverige behöver ett starkt Jägareförbund, men om vi ska bli starka måste den andra sidan bjuda till, säger Magnus Kelldén.   Något mycket värre Olyckskorpar har i efterdyningarna till stämman gett uttryck för att motsättningarna kan leda till något betydligt värre, närmast ödesdigert. Att en eller två eller flera länsföreningar lämnar federationen Svenska Jägareförbundet. Även om risken för det tonas ner av de flesta länsföreningsordförande Svensk Jakt har varit i kontakt med inför den här artikeln, finns det åtminstone en som inte utesluter en sådan utveckling.     Linda Mattisson Olsson, ordförande för Blekingejägarna, var en av de som inför stämman argumenterade starkt för att välja Henry Sténson. Bland annat i ett par uppmärksammade debattartiklar på Svenskjakt.se (”Jägareförbundets framtid står på spel” den 29 april och ”Förtroende måste förtjänas” den 11 maj). Hon har också i efterhand, i ett långt inlägg på Jägareförbundet Blekinges hemsida, givit sin bild av vad som drabbat Svenska Jägareförbundet, och varför det inträffade.   Spårar orsaker Linda Mattisson Olsson ser en stor risk att motsättningarna fördjupas, och att det som hände inför och under årsstämman får långtgående konsekvenser. – Det känns som att halva förbundet skiter i vad den andra halvan tycker. Kommer falangen att fortsätta på inslaget spår, att hävda att demokrati är att rösta och rösta enbart, utan att diskutera, utan att motivera, sina ställningstaganden? Om man inte vill ha någon dialog, inte nå kompromisser, i viktiga frågor i framtiden, är det så här det kommer att gå till då? – Vi i Blekinge är en liten förening med 2.500 medlemmar och är med i Svenska Jägareförbundet för att bli starkare. Men om det som är betydelsefullt alltid går emot vad vi tycker, används tyngden av våra medlemmar för att vända det emot oss. Det blir absurt, och då kan det vara bättre att som liten förening ha möjlighet att föra fram sina åsikter än att vara med i en stor som aldrig gör det, säger Linda Mattisson Olsson. Blekingejägarnas ordförande spårar de bakomliggande orsakerna till dagens situation, till frågor som behandlats på tidigare stämmor. Tvisten om nya stadgar, där förslaget var att medlemmarna ska vara medlemmar i Svenska Jägareförbundet och inte i länsföreningarna, och som stoppades på en stämma, är en sådan. Hanteringen av jakttiderna en annan, där länsföreningar i syd kände sig överkörda när förbundsstyrelsen inte tog hänsyn till deras förslag vad gällde jakten på bland annat rådjur.   Ett vägförslag Jägareförbundet Dalarnas ordförande Ulf Berg, som också tillhörde de tongivande i debatten inför och under stämman, är mycket besviken över vad som hände på årsstämman, även om han talar om att Jägareförbundet nu måste hitta en väg tillbaka. Och han har ett förslag till hur ett sådan process kan påbörjas.     – Det är otroligt allvarligt när man med 52 procent mot 48 tar makten över ordförandeposten, över styrelsen och över valberedningen. Risken är uppenbar att man använder samma maktspråk för att avgöra andra viktiga frågor där vi inte har samsyn och där det krävs kompromisser i stället för maktspråk. Besviken på vissa Ulf Berg säger att han är särskilt besviken på länsföreningarna i Stockholms län och Mitt Norrland, som han menar hade kunnat spela en viktig roll för att lösa upp knutarna, men som inte tog den möjligheten. – De 52 procent som slagit de övriga 48 i huvudet har ett stort ansvar nu. Man ska komma ihåg att det inte var vi som var kuppmakare. Vi röstade på valberedningens förslag. Att vi, när det föll, förde fram Henry Sténson och Birgitta Isaksson som förslag till styrelseposter var ju en följd av att vi förlorade det valet. – Nu måste vi försöka hitta vägar framåt för att skotta igen diket som uppstått. Det är inte min sak att driva det, men styrelsen måste hitta de länsföreningar i Erikssonfalangen som inte är för djupt engagerade, och som har störst möjlighet att kompromissa och börja se framåt. Motsvarande finns det bland oss de som har hållit en lite lägre profil. Genom att sammanföra dem kan en försoningsprocess påbörjas, säger Ulf Berg.   Två förklaringar Ulf Berg ser också en risk för medlemstapp, något som vore mycket olyckligt med tanke på de viktiga jaktfrågor som Jägareförbundet har att hantera. – Vi ska vara glada för att det andra förbundet också brottas med stora problem, för om det stått tryggt och stadigt är jag övertygad om att vi fått en medlemsflykt till dem. Ulf Berg har precis som sin kollega i Blekinge funderingar kring varför Jägareförbundet har hamnat i detta allvarliga och svårlösta läge. – Jag kan bara tänka mig två förklaringar. Att den gamla historien när Rickard Axdorff avsattes under förra årets stämma fortfarande spökar, trots att vi bestämt att vi ska lägga den bakom oss, eller att det är ett politiskt val. Man vill inte ha ett Jägareförbund som stör sittande regering. Det är det enda jag kan komma på, säger Ulf Berg.   Makt och politik Magnus Stolpe, ordförande i Jägareförbundet Halland, beskriver det som hänt som ett maktspel och politik, som han inte trodde förekom i Jägareförbundet. – Det har varit en smutsig process, och något som jag inte trodde jag skulle få uppleva i Jägareförbundet. Jag har alltid haft lätt att motivera varför man ska vara medlem, när någon frågat. I dag känns det inte så enkelt. Men den som är missnöjd kan alltid byta länsförening, säger Magnus Stolpe. Liksom de övriga ordförandena beskriver Magnus Stolpe en vår där man försökt nå kompromisser, men inte fått någon respons. – Att man i en förening förlorar i sakfrågor för att andra tycker annorlunda, och att man gör olika personval är som det ska vara. Men att kasta in ytterligare en motkandidat samma dag som stämman hålls är inte seriöst. Nu raljerar jag lite, men jag visste inte mer om Peter Eriksson än att han har fyra jämthundar, när vi skulle rösta. Vem kan göra ett bra avvägt val på de premisserna?   Två sidor Magnus Stolpe säger att han är en diplomatisk person som alltid försöker se till båda sidor av myntet innan han bestämmer sig. – Men i ordförandevalet har det varit omöjligt att se myntets andra sida, för vi har inte fått veta något. Jag är inte konspiratoriskt lagd, men det är inte utan att jag börjar snegla lite åt foliehatten. Man kan förstås spekulera i vad det hela beror på, men jag tycker det är bättre att de som är ansvariga får berätta hur det hänger ihop, varför förbundet störtats ner i denna moras, säger Magnus Stolpe.     Styrelsens syn Att den nya styrelsen med Peter Eriksson i spetsen inte får vila på hanen för att påbörja en helandeprocess understryks av Birgitta Isaksson, ordförande i Jägareförbundet Norrbotten. – Annars kommer semestrar och jakten i höst emellan, och jag befarar att läget då kommer att cementeras. Jag läste att Peter Eriksson ska kontakta alla de länsföreningar som inte stod bakom honom. Det borde han ha börjat med i går, säger Birgitta Isaksson när Svensk Jakt når henne ett par dagar efter årsstämman. Hon efterlyser också styrelseledamöters syn på det inträffade, att de som suttit i styrelsen tillsammans med Henry Sténson träder fram. – Kunskapen borde finnas bland de som varit styrelsekamrater med Henry Sténson under dessa år. Vad är det som har hänt? Vad känner de inför att en styrelsekamrat behandlas på det här sättet?   En annan norrlänning I valprocessen föreslogs Birgitta Isaksson att ta plats i styrelsen i ett av fyllnadsvalen, något hon sagt ja till efter flera dagars betänketid då hon tillfrågades. – När jag föreslogs säger ordföranden i Uppsala län, Torsten Nilsson, att Jägareförbundet inte behöver fler ledamöter från Norrland i förbundsstyrelsen. Fem minuter senare väljer man in K G Abramsson från Västerbotten, som betett sig så illa den här vintern. Som inte bryr sig ett dugg om förbundets värdegrund, särskilt inte den som talar om respekt. Det visar att det är en maktdemonstration det är frågan om. Inget annat, säger Birgitta Isaksson. Hon uppmanar de jägare som nu tvekar på sitt medlemskap att tänka efter noga. – Det finns de som säger att de nu ska lämna förbundet. Det är det sämsta man kan göra. Det gynnar bara jaktmotståndarna. Jägareförbundet behövs och vi behöver vara många för att vara starka. Vem skulle annars stå upp för jakten?     Knutar måste lösas I Värmland skriver ordföranden Anders OIsson under på att Jägareförbundet behövs i dessa tider kanske mer än någonsin, och att det behöver vara starkt för att nå framgång. – Den viktigaste frågan just nu är hur vi ska komma framåt. Vi måste hitta sätt att lösa knutarna. Om inte blir vi ett förbund som under lång tid kommer att lida av splittringar och förtroendekris. Helandet kommer att kräva uppoffringar. Mer av vissa, mindre av andra, beroende på hur hårt man låst fast sig i olika uppfattningar. Anders Olsson har liksom sina ordförandekollegor ingen tydlig bild av varför förbundet hamnat i den här situationen, med misstroende och splittring. – Jag kan konstatera att redan vid mötet då valberedningen presenterade sitt förslag blev det genast ett hårt tonfall i debatten. Många trodde att valberedningen då skulle lansera ett eller två förslag för oss att diskutera, men man hade redan bestämt sig för Per Klingbjer. Det blev hårda positioneringar väldigt tidigt. De olika sidorna låste fast sig direkt, och sedan förstärktes motsättningarna under våren. Den bilden kanske är den enda vi är överens om.   Valberedning oroar Nu är Anders Olsson orolig inför framtiden. Han ser risker med att valen till förbundets valberedning utföll som de gjorde. – Att majoriteten plockade fram den styrelse man vill ha kan jag köpa. Men att man dessutom handplockade vilka som ska sitta i valberedningen och på så sätt tog kontrollen över den är illavarslande. Vi har nu en valberedning med svag legitimitet, med risk för att den ifrågasätts för att inte vara opartisk och objektiv. Det är inte så aktuellt i dag, men det bäddar för en fortsatt konflikt. Om det upplevs att valberedningen går någons ärende öppnar inte det för en bra fortsättning, säger Anders Olsson.     Väljer andra ord I Jägareförbundet Kalmar län tonar ordföranden Bill Nelson ner bilden av ett splittrat Svenska Jägareförbund. – Jag kan tycka att det är ett överdrivet ordval, för det handlar om att vi har olika åsikter. Han har emellertid reagerat starkt på påståenden om att det är de elva länen som ville se Henry Sténson som ordförande som bär skulden till det inträffade. – För det stämmer inte. När Jonas Paulsson lanserades som motkandidat försökte vi jämka. Jag ringde själv till ordförandena på Gotland och i Östergötland för att få till en lösning där vi accepterade honom, medan Henry Sténson skulle få en plats i styrelsen. Men det var helt omöjligt att få med dem på det, och det är naturligtvis djupt olyckligt, säger Bill Nelson.   För medlemmarna Göran Eriksson, ordförande i Jägareförbundet Örebro län, är också han försiktig när han kommenterar splittringen i Jägareförbundet. Han säger att alla har ett ansvar, även de som stödde valberedningens förslag till ny ordförande i Henry Sténson, men kan inte svara på varför förbundet hamnat i detta svåra läge. – Det får du fråga Johan Lundberg i Gävleborg om. – Men jag har inga hårda tankar. Vi står nu bakom Peter Eriksson och har bjudit in honom till ett styrelsemöte i augusti. Om det finns sår att läka, det får du fråga andra om. Göran Eriksson pratar hellre om verksamheten som pågår i hans län. – Vi hade en kretskonferens i går kväll där stämman togs upp som en punkt, som inte tog särskilt lång tid att avhandla. I stället pratade vi om medlemsnytta, om den verksamhet som ska genomföras i kretsar och länsförening i år och nästa år. Stämman är en fråga som är passerad. Vi måste leverera medlemsnytta och det finns absolut ingen anledning för medlemmar att lämna förbundet. Vi gör lika mycket för jakten och viltförvaltningen som tidigare, säger Göran Eriksson.

Svensk Jakt granskar: Ett splittrat förbund Det löper en spricka genom Svenska Jägareförbundets styrande skikt. Vid förbundsårsstämman 5–6 juni nådde den infekterade interna striden kokpunkten. Vad beror splittringen på? Varför har den uppstått? Vilken är Jägareförbundets väg framåt? Svensk Jakt granskar sprickan i Svenska Jägareförbundet. Knappast någon har missat att Svenska Jägareförbundet under en tid har präglats av inre stridigheter. Den synliga delen av konflikten har handlat om val av ordförande i förbundet. Men är det hela sanningen? Svensk Jakt har sedan den inre striden kulminerade, i samband med årsstämman 5–6 juni, sökt svaren på alla de frågor som finns. Frågor som förbundets medlemmar med rätta ställer: Vad handlar konflikten om? Varför har den blivit så infekterad? Svensk Jakts reportrar har under tiden som förflutit sedan årsstämman pratat med förbundets förtroendevalda, såväl centralt placerade som mer perifera figurer i konflikten. Allt för att försöka få en så tydlig och sann bild som möjligt av det som hänt. Allt för att kunna ge Svensk Jakts läsare, Jägareförbundets medlemmar, en så tydlig och sann bild som möjligt av varför Jägareförbundet nu befinner sig i ett läge där en splittring av förbundet inte längre är helt otänkbar.   Svenska Jägareförbundet utgörs av 22 länsföreningar. Var och en av dessa länsföreningar leds av en ordförande. Svensk Jakt har pratat med merparten av dem. Några vill inte kommentera. Någon har inte gått att nå, trots upprepade kontaktförsök. Många vill inte berätta allt de vet. Ungefär hälften av länsföreningarnas företrädare anser att förbundet nu inte ska blicka bakåt, utan i stället se framåt och försöka enas. Den andra hälften anser sig kunna kräva fler svar innan man kan gå vidare.   En av ytterst få saker som samtliga ombud vid årsstämman var överens om, handlade om tidningen som publicerat den artikel du just nu läser. En enhällig årsstämma slog fast att Svensk Jakt ska ha en fristående roll och ska kunna granska Jägareförbundets alla delar – förbundsstyrelse, länsföreningar, kretsar, tjänstemän. Svensk Jakt är, och ska alltid vara, medlemmarnas tidning. Svensk Jakt finns för att medlemmarna ska kunna hålla sig informerade om vad som händer i jaktens värld – och vad som händer i Jägareförbundet. Den uppgiften tar Svensk Jakts redaktion på stort allvar. Det är inte enkelt att bilda sig en uppfattning om exakt vad som skett i den konflikt som nu finns för handen, men faktum föreligger: vi är nu mitt uppe i den största interna konflikten i förbundets historia. En konflikt som har potential att förvärras och, i värsta fall, spräcka federationen Svenska Jägareförbundet. Det här är Svensk Jakts försök att skildra sprickan i Jägareförbundet.   Följande artiklar har hittills publicerats i granskningen:   • I artikeln ”Ilska, besvikelse och sorg bland Jägareförbundets förtroendevalda” har vi talat med parterna i ”Sténsonfalangen”, den förlorande sidan vid årsstämman. På den sidan i konflikten återfinns Jägareförbundets länsföreningar i Norrbotten, Dalarna, Värmland, Örebro län, Södra Älvsborg, Jönköpings län, Kronoberg, Kalmar län, Blekinge, Halland och Skåne.   • I artikeln ”De segrade vid årsstämman – men sen då?” ligger fokus på vinnarsidan, ”Erikssonfalangen”, och hur de ser på saken. På denna sida finns länsföreningarna i Västerbotten, Mitt Norrland, Gävleborg, Uppsala län, Västmanland, Stockholms län, Södermanland, Gotland, Östergötland, Skaraborg och Västra Götaland Väst.   • I artikeln ”Milstolpar i konflikten: Detta har hänt”summeras i kronologisk ordning de senaste årens händelser inom Svenska Jägareförbundet som tycks bilda bakgrund till den nu uppblossade, öppna konflikten.   • I artikeln ”49 ombud – detta är Jägareförbundets riksdag” listar vi samtliga ombud som deltog, och hur de röstade, vid årsstämman 5–6 juni.

ja, argumenterade för att dessa artiklar var av lite mer allmänt intresse (de är stängda). Men det tyckte inte Svensk Jakt (förstås). Hur gärna de än vill vara "oberoende" av Svenska Jägarförbundet så är det inte så.  De tyckte att jag skulle pynta upp 300 till för att avgöra om jag ska fortsätta vara medlem från nästa år....    

Nu har Svensk Jakt prata med ordförande i de olika lägren men tycker det känns lika luddigt sen innan, vinnarsidan säger ingenting om varför och förlorarsidan fann ingen kompromissvilja alls.. Känns som det finns något begravt som på intet vis får komma fram.. 

Pratade med honom igår och vid den här tiden om ett år var planen för hennes valpkull, tror det var dags för ytterligare ett spårprov idag.

Krokodilerna är stora i käften och tar mycket lina när dom hugger och det inte finns någon tafs.

Centern försöker att balansera så de kan komma till makten. Centern och MP är inte mina favoriter när det gäller politik. Vänstern vet man vart man har.

Annie Lööf och centern vägrar som de säger att ge ytterkantspartierna något inflytande men hur kan de då samarbeta med MP? Det är väl ett ytterlighetsparti om något...  

Mossberg 590 Special Purpose A1, endast 200 skott. Extremt fint skick, levereras utan låda (ingick ej vid köp). Pumphagel som är extremt robust och utvecklad för amerikansk polis och militär, tex designad för användning av stålhagel. Extrautrustad med: - Gängning för chokebyte. - Ingår en choke "Modified", dvs "halv" eller "***". - Monterat sitter ett magasin för jakt (2+1) men det ingår ett oplomberat magasin och fjäder för målskytte (8+1). NOTERA kräver särskild licens för användning. - Ingår en choke för slug med montagenyckel) - Ingår en frontmonterad LED lampa för eftersök. Leveranstiden för nya köp i Sverige är odefinierad pga stora köp i USA=i praktiken omöjligt att få tag på ett nytt vapen inom kort i Sverige idag. Nypris med tillbehör ca 16 000 kr. PRIS 12 000 kr (inkl. lampa) Förskott: 4 000 kr och jag skickar min licens. Om köpet (dvs licensansökan och slutbetalning) INTE går igenom inom 3 månader faller köpet och jag begär tillbaka min licens och återbetalar 2 000 kr. PRUTNING UNDANBEDES.

Browning BAR Mk3 composite svart, 9,3x62, med Picatinnyskena för siktesmontage, från 2018, endast 100 skott. Endast inskjuten och i extremt fint skick, spara tusenlappar. Kommer komplett med låda. Siktet på bilden ingår EJ men kan köpas till för 1500 kr (1-6x24). NYPRIS för geväret ca 20-22 500 kr.  PRIS 15 000 kr (exkl. sikte) Förskott: 5 000 kr och jag skickar min licens. Om köpet (dvs licensansökan och slutbetalning) INTE går igenom inom 3 månader faller köpet och jag begär tillbaka min licens och återbetalar 3 000 kr.. PRUTNING UNDANBEDES.

För mig är GB inget föredöme i parlamentarism precis, men Kalle-Anka eller Polsk riksdag är en mer adekvat benämning.