Min jaktspringer är nu 11 veckor och 'spontanapporterar' det mesta, skor, strumpor, stenar, franska bulldoggar (ok, hon apporterar inte frallan, men använder den som nåldyna för sina valptänder )...

Jag vill ju främja apporteringen, och legat lågt med att varken berömma eller 'banna' dessa apporter. Jag har helt neutralt tagit saken hon apporterat.

Jag funderar på hur jag ska göra detta 'positivt', dvs få henne att vilja lämna det hon apporterar. Det klassiska är väl att idka 'byteshandel', dvs en godis mot att jag får föremålet.

Hur gör ni? Eller vad 'rekomenderar' ni? Som sagt, det är inte tal om 'apporteringsträning' på en 11-veckors valp, utan att utnyttja spontanapportering i positivt syfte.

Jag 'visslar' in henne vid måltiderna, och hon får ca 2/3 av maten i skålen tillsammans med 'inkallningsvisslingar' samt att den resterande tredjedelen ger jag henne ur handen samtidigt som jag klappar henne på bröstet/bogen och kelar med henne. Helst vill jag ju belöna henne i arbete med beröm och klappar/kel. Hade det varit en hund för lydnadsplan och bruks så hade jag kört med godis fullt ut utan att tveka...( blir väl lite 'flame-bait' här )

Tycker att det är bra att du börjar tidigt!

Vill därimot höja ett varningens finger för det här att byta med godis. Risken är uppenbar att du får en hund som spottar. Med det menar jag att hunden rensar munnen så fort det bara går för att få in godisen.

Mitt råd är att du skaffar eller gör en liten valp dummy och gör på följande sätt. Sätt dig på golvet med valpens favorit till håll bakom ryggen och kasta dummyn framför dig låt hunden "knalla" stadga liksom mycket annat tar vi senare. Fånga in hunden och beröm den när du har den i knät med dummyn i munnen. Tänk på att ta imot hunden och inte apporten. Meningen med den här lilla övningen är egentligen bara att lära hunden att springa och hämta och komma till husse dessutom så får man bra kontakt med valpen. Fungerar det inte så lägg ner tills vidare det får under inga som helst vilkor bli bråk. Om valpen inte vill släppa apporten så ta den genom att lungt och försiktigt sticka ner fingret i halsen och framkalla kräkreflexen efter några gånger kan du lägga på komandot loss. Det troliga är dock att valpen släpper innan den kommer till dit knä. Bry dig inte så mycket om det huvudsaken i det här lägget är att hunden kommer till dig.

Tackar!

Jag kände att godis inte var rätt i detta läget

Tycker att det är bra att du börjar tidigt!

Vill därimot höja ett varningens finger för det här att byta med godis. Risken är uppenbar att du får en hund som spottar. Med det menar jag att hunden rensar munnen så fort det bara går för att få in godisen.

Mitt råd är att du skaffar eller gör en liten valp dummy och gör på följande sätt. Sätt dig på golvet med valpens favorit till håll bakom ryggen och kasta dummyn framför dig låt hunden "knalla" stadga liksom mycket annat tar vi senare. Fånga in hunden och beröm den när du har den i knät med dummyn i munnen. Tänk på att ta imot hunden och inte apporten. Meningen med den här lilla övningen är egentligen bara att lära hunden att springa och hämta och komma till husse dessutom så får man bra kontakt med valpen. Fungerar det inte så lägg ner tills vidare det får under inga som helst vilkor bli bråk. Om valpen inte vill släppa apporten så ta den genom att lungt och försiktigt sticka ner fingret i halsen och framkalla kräkreflexen efter några gånger kan du lägga på komandot loss. Det troliga är dock att valpen släpper innan den kommer till dit knä. Bry dig inte så mycket om det huvudsaken i det här lägget är att hunden kommer till dig.

Testade din metod ikväll med lyckat resultat! Hon vill gärna fortsätta förbi mig och "leka" med dummyn, men jag "ledde" in henne till mig, berömde och klappade innan jag tog dummyn.

Körde ca 7-8 apporter, de första 2 tvekade hon på dummyn, men det var ju väntat... hon har ju inte ens sett en innan. Efter det "pang-smack"! Perfekt grepp och snabbt tillbaka, och hon släppte inte dummyn på ingång. Jag satt i slutet av en "korridor" så hon var tvungen att gå mot mig, och jag kunde lätt styra henne till mig!

Jag har en springer som är väldigt bytesmedveten, ngt som tyvärr yttrat sig som att han gärna blir lite frustrationstuggig vid avlämningar, ffa av vilt som ju är såååå värdefullt.

Det som jag varit supernoga med är att berömma väldigt mycket när han har grejjen och inte kräva att han är så direkt in och lämnar av. Utan när han kommer in får han kel och beröm medan han fortfarande har apporten kvar (supernoga med att lägga allt fokus på hunden och ignorera apporten) och stundom låter jag honom gå ut igen med sin apport och ha den en stund till innan jag kräver avlämning.

Jag har alltid bytt apporten mot godis eller annat föremål (kaninskinn på snöre att jaga efter eller mjukt pipdjur att kampa med är favoriterna)

För att då inte få en hund som spottar ut apporten en eller två meter bort för att få sitt godis har jag kört klickerträning (belöning bara om man lägger apporten i knä/handflata). Löjligt effektiv. Nu har jag en hund som verkligen "mosar" in föremål i handen på mig för att få belöning.

Fördelen med denna kanske lite omständiga och väldigt mjuka metod är just att man slipper helt konflikten kring avlämnande. Min hund upplever ju i nuläget att han får både fågel, beröm och godis/leksak = superjackpot. Utan att jag egentligen är omständigare eller belönar mer än "normal" längre.

Min 4,5 mån valp började spontanapportera tidigt, Jag har som regel att berömma betendet att det skall vara roligt att hämta saker och att man får något för det. dock inte nödvändigtvis att hunden måste få en godis vid varje tillfälle.

Det som dock kan bli problematiskt för många apportivriga hundar är ju att dom inte vill lämna av apport då den inte får godis eller uppskattning vilket är viktigt vid spontanapport främst i valpstadiet.

För att motverka att hunden vill ha det för det för sig själv är lätt att jobba in medans dom är ung. När valpen kommer med "apport/strumpan etc" och lämnar av, då berömmer du och sen för att visa hunden att du inte bara tar det från honom och sen blir av med det så ger du tillbaka det till hunden. Räcker oftas att man gör det några gånger så han förstår.

Det är ganska lätt att läs en valp när den stannar en bit ifrån och funderar om den ska lämna av eller inte. Passa då på vid dom tillfällena att lämna tillbaka så blir det inte lika mycket "Ha själv" begär. För det kan bli bli jobbigt att bli av med när dom blir äldre och springer undan.

Det är den vägen jag har gått och det har funkat på dom raser jag haft.

Lycka till

Hej!

Ett bra tips kan vara att se några filmer av Sten Christoffersson angående apportträning av valp http://www.birddog.nu/handla/filmer/egna.htm

Hej!

Ett bra tips kan vara att se några filmer av Sten Christoffersson angående apportträning av valp http://www.birddog.nu/handla/filmer/egna.htm

Beställt!

Hej!

Ett bra tips kan vara att se några filmer av Sten Christoffersson angående apportträning av valp http://www.birddog.nu/handla/filmer/egna.htm

Titta hjärna på Anders Landins filmer om unghundsträning också. Handlar inte riktigt om samma sak men kan säga att den filmen var en riktig aha upplevelse för mig.

En tanke..

Om apporteringen sitter dvs inget vingel med att greppa och komma in.. skippa beröm/godis/whatever tills valpen lämnat apporten fint/acceptabelt. Är det spontanapportörer som gillar att bära så behövs inget beröm för själva bärandet. Däremot när jycken lämnat ok då först är den duktig och behöver massor med + och gärna lämna apporten åter eller något. Risken är annars att det går grus i maskineriet den dagen då ni börjar ställa krav på avlämningen för den dagen kommer ovillkorligen. Tror man vinner en hel del om man väntar med beröm tills hela grejen är avklarad. Är det väldigt unga valpar så lär de inte dö mentalt om de får vänta ngr sekunder på beröm huvudsaken de inte får bannor om de gör fel och droppar.

Och nej, jag är ingen expert så det finns säkert andra vettigare metoder men detta känns spontant vettigt.

Mvh!

Tror du är inne på rätt spår Hippen!

För många apportörer så är det beröm i sig själv att bära och att då berömma i det läget blir lite fel tycker jag.

Tror du är inne på rätt spår Hippen!

För många apportörer så är det beröm i sig själv att bära och att då berömma i det läget blir lite fel tycker jag.

Var noga med att inte kasta sig över apporten och ev slita den ur mun på hunden för att den inte skall hinna med att spotta ut den...

Det får inte uppstå strid om vem som skall besitta apporten utan låt hunden ha den i munnen ett tag vid din sida och klia den lite över svansroten istället.

Låt det bli ett positivt moment att stå bredvid husse/matte med apporten i munnen och bara njuta av kliandet utan krav på att lämna den ifrån sig.

Avlämningarna kommer så mycket mer naturligt på detta sättet, än att kasta sig fram för att greppa apport/fågel eller vad som hunden kommer med...