Leaderboard

Stugan där vi nu skulle tillbringa våra dagar låg på 1700 möh och vi kunde sitta utanför och spana av dom närmaste bergsidorna,högsta topparna runt oss var 2800m så det ordentliga toppar. Runt kl 16 sa Michel att vi skulle börja gå för att komma upp på ett fint ställe där vi kunde se flera bra områden. Vi gick upp till ca 2000möh och stannade där i ca 2 tim och under den tiden då vi kikar spanade så dök det upp flera olika grupper med gems,några alldels för högt och brant för att ens försöka nå dom om det varit jakt,jag räknade in ungefär 45-50 djur den kvällen.Helt otroligt att bara sitta där uppe och se solen sakta gå ner. Lördag morgon upp tidigt, kaffe och macka..Mina förväntningar var nu höga så många gemsar alldeles utanför stugan.Jag ville börja gå,men Michel tog det alldeles för lugnt tyckte jag ute såg vi natten försvinna och konturerna av bergen började synas.Klockan var nu runt 07,30 och vi stod utanför stugan,vi spanade av dom områdena där vi sett några gemsar och mycket riktigt där var dom. Michel stod länge tyst & spanade jag föreslog att vi skulle prova en av dom två grupper vi redan nu såg ca 1,5 km bort.Det var ungefär närmare 20 st. Nä sa Michel och pekade på den andra gruppen som gick bakom stugan högt uppe i det steniga partiet..Jag tänkte nu har gubben blivit galen allt fick sin förklaring då han sade att dom kommer ner till oss & det gröna området under klipporna.Men vi måste gå runt och försöka komma ovanför dom sa han,så efter en lång omväg och en timmes klättring var vi nog högt upp och jag fick börja gå först med bössan. Vi gick nu sakta och kikade försiktigt över alla krön och ner i alla små raviner vi kom till. Gruppen var ej kvar där uppe i branten så någonstans här i närheten fanns dom sa Michel,vi satte oss ner och började spana då vi kommit till en mindre rygg & här fanns bara 2 vägar dom kunde ha gått. Efter kanske 30 minuter började Michel tveka och sa att dom kanske följt den längre ravin som fanns och lämnat området... Men plötsligt dök dom upp bakom en mindre kulle ca 300 meter nedanför oss, men från den position vi var på nu fanns ingen möjlighet att komma dom nära. Nu var det endast tålamod som gällde enligt min vän,vi tog på oss mera kläder och kikade ibland över krönet och såg gruppen beta där,vissa hade redan lagt sig ner medans vissa små försökte stångas och lekandes hoppade omkring. Vet ej hur länge vi var i detta läge då inget hände,men plötsligt började dom röra sig ner över nästa krön och försvann för oss. Nu sa Michel åt mig att sticka,här är läget vi väntat på!! Jag började ta mig neråt så fort och tyst det bara gick i stenarna utan att skicka iväg en lavin av sten. Nu kröp jag nästan fram till ett krön där jag skulle kunna se ner mot där dom borde vara nu,och där i en mindre sänka gick dom. Låg där ett tag och siktade och hittade till slut en som gick ensam,skottet gick & jag såg och hörde en tydlig träff men den försvann ner i en sänka.Tittade bakåt upp mot Michel och såg hur han började ta sig neråt mot mig,vi gick tillsammans dit jag såg gemsen sist och där låg den.Vilken lättnad och skön känsla vi hade verkligen kämpat för denna!

Självklart oerhört tragiskt hur det än gått till. Men kan vara dumt att döma om man inte vet mer detaljer. Inte alls säkert att det var så idiotiskt som en laddad bössa innanför ytterdörren. Ungen kan ha sett var nyckeln till vapenskåpet är gömt. Eller sett kombinationen. Eller gissat att den är samma som till larmet eller faster Gretas födelsedag eller vad de nu har hittat på. Självklart är även dylika scenarion ”obra” men stor skillnad mot vissa andra spekulationer.

Att låset är spänt. Ja, träffar du något levande är det rätt stor sannolikhet att det dör..... T

Choker? jag har det jag har i såväl halvauton som drillingen och dom är fasta, det fina i kråksången med det är att jag slipper fundera och fokuserar på skyttet istället, upplever faktiskt att jag har högre träffprocent idag på jakt än vad jag hade tidigare i livet under min fanatiska chokeskruvarperiod. /Mike

Nästan så jag stjäl vad Collins gjorde,cita hade jätte problem med en bläsand som gjorde samma sak 😂 Igår plockade hon ut två morkullor ur en tätning och jag lyckades klippa båda 👍dom va dock lite äckliga att apportera hon tycker samma sak om krickor ibland 🤔

Nej för fan. Jag är skotträdd.

Kalaskockade lite på en ganska grabbig middag igår... Kall, kokt potatis med sill på grovt rågbröd, mest för att det skulle anses beviljat att dricka snaps och sjunga snapsvisor. Helstekt entrecôte, potatisklyftor med timjan och flingsalt och en bea till varmrätt och marängsviss som dessert. Sjävklart kaffe avec och ett väl tilltaget groggbord fanns också... Nice!

när den är lagad, är det bara knacka in den igen. sen var ju båda spruckna, så då tar man andra sidan.

och idag satt nästa räv i fällan..

Senaste jag mötte nån med den härligt bohemiska inställningen var med vår allas Vandrande gnun, kör försiktigt och skitjakt på äventyret.

Kan du göra så där 5 x 5 skott så är du svensk mästare, med ett rekord i näven. Till saken hör att vi alla skjuter, som skjuter en del en del träffbilder som bara är helt vansinniga, men de är inte annat än statistiska anomalier, 3 skott på om det var 400 eller 500 meter, jag vågade inte skjuta fler, då jag insåg att det aldrig skulle gå att hålla ihop skotten, typiska träffbilder vid lite seriöst testskytte av laddningar, som synes någon bra träffbild, men inga så bra som din Blötjärn så inte bara är du en god skytt med ett bra vapen, du är även ödmjuk med dina resultat. /C

På väg norrut. Inte planerat närmare än så, men tror nog det blir en fin helg!

Ok, så här är det. Jag spenderar alldeles för mycket tid med att titta på dom fina bilderna på theexplora.com och liknande ställen. Rigbys highland stalker slog även den an något inom Patriks något solkiga själ, men inte en snögubbes chans i helvetet att jag kommer att kunna lägga dom pengarna på ett vapen inom överskådlig framtid. Men den där stalkern.. En mauser 98 med en slimmad stock, vettiga öppna riktmedel, snabbmontage för optiskt riktmedel och en vettig kaliber. Man skulle kunna göra något som är snarlikt. Lite av en homage. Typ som en bottenplatta från en folkabubbla med en Porsche plastkaross på... Det kommer inte att vara samma sak, men å andra sidan är jag bara en bonnlurk, så jag lär ändå inte fatta skillnaden. Så när jag ramlade över en Husqvarna 648 i vettigt skick för en spottstyver så slog jag till och vips hade jag basen för en smidig allroundstudsare som förhoppningsvis ska kunna funka för det mesta från bockjakten till grisvak och älgpass. Grunden är som sagt en 648 med tråkig bokkolv (som jag ska prova lite omformning med till att börja med), den är borrad (rakt dessutom) och försedd med weaverklackar och en Pachmayr "White Line" bakkappa. Lådan är en 98 från FN, med urtag för laddram men utan tumurtag och original flaggsäkring. Det borde funka att utgå ifrån.

Michel med ett bra Gems område i bakgrunden,och i den här terrängen jagade vi fåglarna. Jag har ju själv jagat med stående fågel hundar i 30 år men aldrig jagat fågel i så här branta partier som denna dag. Hans hundar jobbade upp och ner i en otrolig fart. Och ibland då hundarna stod för fågel några hundra meter upp eller ner i branterna var det inte lätt att ta sig dit. Men en ny upplevelse var det iaf

Baconlindad älgfärsbiff idag.

det nog iaf! Åtminstone finns det god chans för skallfylld dag då en kompis har med sina rövhåriga straxa.... nä.... så heter de inte.... strövande hårtaxa.... nä... inte så heller.... Google, Google, Google... sina s t r ä v h å r i g a t a x a r. Det blir nog 4-5 taxar under dagen, och gäller bara att hitta pass! Och: hårlag är helt ointressant, men alltid kul att ”tjafsa” om vid brasan, eller när man träffas. Han föder upp strävhår under namnet Kustfyrens Kennel. Sen blir det nog inte så många passkyttar, så dreven blir nog rätt ostörda och långvariga. Go da’ får man hoppas på! p.

Efter lite chitchat så drog vi iväg. Han hade fritt att röra sig lite som han ville. Skiftarbetare som han är så sade han att han startar på en go plats i solen! Jag åkte för att släppa Alice. Efter ett par minuter så kom upptaget och drev. Hon drev i 1 h 30-40 min då hon tvärbröt. Hon påbörjade återgång, men efter 200 m gjorde hon en 90 gradare mot mig. Hmmmm... Hon hade ca 700 m till mig... tittade närmre på pejlen... lite knixigt för att bara springa! Och så kom skallen, grova sådana, vid stranden av en tjärn/liten sjö. Hastade dit och stannade på 80 m, då med 20-30 m till änden på sjön. Visslade på henne.. hon skällde vidare. Jag stod vid en grund dalgång, typ utflödet från sjön, ned myrmark och ingen öppen bäck. Från min sida så var det kanske 1,5 m ner till botten, men höjden på andra sidan är högre. Hör ljud från sjön som rör sig på andra sidan ”dalgången”. Där kommer en hekvetesstor älg på krönet med nånting springande parallellt i slänten. MEN i samma löpa som älgen, 15 m bakom kommer ett halvstort vildsvin: wtf? Noahs Ark!? Alice skäller fortfarande på nåt, så detta var väl stänkdjur? Galet! Går lite närmre och gormar med min grövsta och argaste röst på henne! Hon bryter och kommer till mig. Jag gormar tills hon nästan krypande kommer vid mina fötter. Då lyfter jag upp henne, och vi pussas och tramsar lite. Bör henne 150 m och sätter ned henne. Hon drar iväg i full karriär, gör några slag och upptag...: skönt, vanligt drevskall. En stund senare kommer hon förbi Peter med dovhind. Denna driver hon länge. Tar sen in henne, och ansluter till Peter som tänt brasa vid vindskyddet. Matar Alice och sätter på Aina pejlhalsband. Ner med Aina på marken, fram med ryggan för att grilla. 5 min efter Aina stack så blir det drev. Kl är då 13.05. Måste käka lite och drevet kan gott sätta sig lite. Hon driver runt oss, men även iväg där Alice jagade innan. Pejlen är nu ett grönlila nystan! Peter skall jaga för Aina, och jag går iväg med Astrid. Detta är fjärde dagen i skogen för henne. Sätter mig vid en skogsbilväg först, där hon drar iväg, hoppar av och undersöker lite, vad jag antar är löpor. Lagom uppvärmning efter en bra stund i bilen. Kallar in henne och går upp lite i skogen, där hon får kuta runt lite. För att vara extra tråkig kollar jag i pejlen: Aina! Helt loss! Hör henne då och då dessutom. Hon är nära drevdjuret låter det som! Peter rapporterar dov och rå, MEN ENDAST HONDJUR, som drevdjur, ett par gånger! Astrid ser jag inte, så får kolla i pejlen: dog, map, och så out.. och out.. där var hon. Går i hennes löpa sakta. Rätt som det är kommer grova och lite skraja skall. Går snabbare men så tyst det går. Astrid får syn på mig innan jag ser henne, och drar in i en snortät, vildplanterad grandunge, med plantor mellan 30 cm till 3 m. Grova skall och inte fullt så ängslig nu när husse är nära. Hon kommer ut och jag gormar till henne så hon kommer. Rundar denna lilla dunge, och vad det nu är därinne!?!?, passar ANTAGLIGEN på att smita iväg där Astrid kom ut. Plötsligt drar Astrid in igen, och får antagligen syn på rumpa/rumpor i rörelse ifrån henne och det kommer lite gladare skall, typ upptag. Vaddetnuänär bestämmer sig för att dra, och det blir drev! Det varar i ca 40 min, håller samma tempo och väljer samma vägar som rådjur skulle gjort, ANTAR jag... Inte ett enda till grovt skall hör jag. Hon driver så det blir en dubbelåtta i pejlen. När hon bryter så tänker jag att detta inte blir helt lätt att lösa, men återgången blir klockren. Letar då och då upp Aina i pejlen: hon kör på!. När Astrid är 25 m bort så sjunger jag en av våra tramsmelodier och får ett gnällskall till svar innan hon överfaller mig där jag sitter i riset!!! Vad glada vi är att se varandra igen! 40 min är alldeles för lång tid!!! Eller ja.... Säger till Peter att försöka kalla in Aina, då hon rotar i nån tappt ser det ut som, varvid hon tvärvänder och tar upp efter nån minut. Han får en aning... och mycket riktigt kommer en get smygande.... Hoppas, hoppas att det är drevdjuret!!!, och det var det! Aina försöker runda honom, men eftersom vi är ungefär samma generation så har han ju sett Ravelli -94, ett antal miljarder gånger, så hon är ”inkallad”!! Hon släpptes 13, tog upp 13.05, och kom ”så lydigt och fint på inkallning” kl 16.35! Så skall i skogen från 9 till 16.35, med undantag av en kort transport till vindskyddet. ” Jag hade bara tänkt vara ute en stund” som Peter sade... Drivet, gångståndat, utskällt vilt var rå, dov, älg och gris, vad vi med säkerhet vet... vad som var stänk osv vet man ju inte alltid! Hundjävlar & högt älskade taxar! p.

Nu ska jag dricka morgonkaffe. Och lyssna på orrspel. Och njuta.

Efter ca 0,2 sekunder av den videon så hade jag inga som helst tvivel om denne mannens nationalitet....

Eller dryg.

Jag tror dig på så vis att jag tror att du är säker på att det är ett korrekt uttalande, mina erfarenheter av dessa pangar är något annat och jag kan helt ärligt säga att inga varken nya, moderna eller äldre versioner i 222, klass 2 har utan vidare presterat så bra. Det går att få dem att skjuta, jag hade tom en model 54 i 22LR som sköt regelmässigt under 30 mm på 100 meter men det är inte något vanligt eller något automatiskt, tvärtom. Det är alltid kul med lite märkestrogenhet och andra åsikter som är lite lätt elitistiska, dels för att det finns utrymme att ifrågasätta dem men även för att de belyser olika personer sätt att närma sig en frågeställning. jag har ägt och äger ett gäng klass 2:or som skjuter och det är inte i något fall som så att det varit en fabrikspang som ur lådan har presterat. Slutligen, kvarts MOA, alltså 1/4 MOA på 100 meter är vad, 6-7 mm, det är få personer som skjuter så bra, det är ännu färre vapen som skjuter så bra, Det svenska rekordet på 5x5 dvs aggregatet @ 100 meter i sporterklass, den som är närmast en klass 2 pang, är som följer, Sporter 100m 5x5 7,20 mm Olle Stengård Fredriksberg 1996-05-11. Humorlös, nej då men vissa saker är inte roliga att driva med, eller om. /C

Det beror på hur hon ser ut- men jag börjar bli för gammal för det också 😊

Underbart! Grattis till jaktvärldens finaste prestation. För egen hund dessutom. Bara att ansöka om medlemskap: Membership of the Shooting Times Woodcock Club can be applied for after a person has achieved the exceptionally skilled feat of bagging a right and left woodcock. At game fairs and on shoots up and down the country, members can be spotted sporting club lapel badges displaying a logo with four pin feathers. The club was established in 1949 and has established a worldwide reputation. In 1983 Shooting Times stepped in to run things. image: https://keyassets.timeincuk.net/inspirewp/live/wp-content/uploads/sites/6/2018/01/Woodcock-Club-badge-.jpeg Så mycket bättre än att jaga med våra cocktlar kan man inte ha det. Allt från dykhundar till buktande korta drev. För Collins del blev det ett par rådjur fällda i söndags, varav det ena för husse själv. Dessutom ett förnämligt rävarbete där passkytten tyvärr inte avslutade lika förnämligt.

So far so good...