Jag blir galen snart! Vi har en korthårig vorsteh tik här hemma på 9 månader. Min sambo har även en 6 månaders jämthund. Det stora problemet är att vorsteh tiken (som för övrigt är mestadels min hund) blir komplett galen av att vara ensam! Vi har tränat på att vara ensamma sen dag ett, och det har funkat relativt bra, tills nu..

Under sommaren har dom suttit i en hundgård på mitt jobb under dagtid. Detta har fungerat oerhört bra. "Hundgården" som vi byggde lite provisoriskt är en carport, vilket betyder att den är insynsskyddad. Nu när dom har börjat vara i våran riktiga hundgård här hemma så står hon och skäller oavbrutet! Vi har prövat antiskall, hela hunden stank citron och behållaren var tom.

Under dagarna här hemma har jag även lämnat dom ensamma inomhus under kortare perioder då jag har varit i stallet små stunder. Vi har avgränsat våra rum med barngrindar för att begränsa utrymmet för hundarna. Dessa grindar hoppar hon över när jag lämnar henne, inklusive den grinden som sitter i trappen!! Att hon inte slår ihjäl sig.... Detta har hänt två gånger nu.

Det som jag tycker är konstigt är att när min sambo nu i veckan har varit iväg i jaktstugan med hundarna och stundvis lämnat dom ensamma har det inte varit några somhelst problem att lämna henne själv, hon ligger fromm som ett lamm och tiggar på sitt ben. Detta tycker jag är konstigt då det ändå borde vara hemmaplan som är den trygga platsen..(?) Det enda samband jag kan se med situationerna är att de gånger jag lämnar henne själv blir hon hysterisk, när min sambo lämnar så är hon lugn. Kan det vara så att hon är så jäkla mammig så det blir svårare för henne när jag lämnar? Jag bör tillägga att det är jag som sköter all träning med henne och hon tur sig till mig i alla lägen.

Jag känner mig hjälplös, vad ska jag göra för att få henne vara tyst och lugn? Hon har ju ändå sällskap av vår cool lugna jämte..

Bura henne när du är borta de kortare stunderna ?!

Detta har vi gjort innan, då sitter hon "bara" och skäller istället. Men det kanske är det vi får göra. Men problemet med hundgården samt att hon är för fäst vid mig vet jag inte riktigt hur jag skall tackla..

Hur är du mot hunden? Får den 100% fokus av dig hela tiden? Isf har du felet där. Uppmuntra henne dom gångerna hon inte skäller. uttröttningsmetoden funkar inte bara på barn utan hundar också, finns ingen hund som inte slutar skälla tillslut =)

Absolut inte! Jag är väldigt konsekvent och bestämd i min hunduppfostran och jag belönar henne absolut inte när hon skäller genom att dyka upp. Jag väntar alltid ut henne när hon skäller och gnäller, men en envisare hund får man nog leta efter.

Om din sambo kan lämna henne men inte du så sitter nog problemet i relationen mellan dig och din hund. I klartext hur du behandlar henne, för den relationen ska vi som flockledare styra över.

 

Det kanske är så att din sambo ska ta över träningen och rastningen ett tag samtidigt som du "totalignorerar" henne för att bryta hennes fokusering.

 

/T

Jag förstår hur du tänker pmt. Vad tror du exakt att problemet är i våran relation och i mitt ledarskap?

Jag kan förövrigt tycka att det är lite som att sopa problemen under mattan... Om du hade haft problem med din hund och eran träning, hade du då "gett upp" och låtit någon annan ta över därifrån och dragit dig ur bilden?

Hundar är sluga, med ett sjätte sinne för att upptäcka vem/vilka de kan "vinna" över... Har de bara bestämt sig så kan de ju vara äckligt uthålliga och nästan det enda man själv kan göra är väl att vara ännu äckligare uthållig! 

Röstar på PMTs förslag, om det funkar för er så totalignorera "din" hund, låt husse göra jobbet med henne.

 

Tänkte också på att ni kanske kunde insynsskydda hundgården, hundarna har ju faktiskt ingen glädje av att kunna se vad som händer, det är ju snarare en källa till onödig uppspelthet.

 

Till sist, jag sålde en valp en gång till en familj som lade allt fokus på sin hund, inget fel med det egentligen men det blev för mycket! Så fort man vaknade på morgonen, så fort man kom hem från jobbet o.s.v var det hundens behov som gick i första hand. Det blev typ så illa att man inte ens fick pinka själv på morgonen innan hundens bestyr skulle ses till, det blev en ond spiral då hunden fick för sig att den var jordens mitt. Tror du har lite jobb framför dig men är övertygad om att det hela går att lösa, det handlar ju faktiskt om en relativt ung hund.

Jag förstår hur du tänker pmt. Vad tror du exakt att problemet är i våran relation och i mitt ledarskap?

 

 

Ser hon dig gå "kallar" hon på dig. Ser hon sin sambo gå accepterar hon att han går utan henne. Därför måste du markera lite avstånd - att hon är hon och du är du. Det gör man lättast genom att du låter sambon "ta lite mer plats" i hennes liv ett tag. Och definitivt inte "straffa" hennes "kallande" - det som smärtar en hund mest av allt är ignorans. Hellre än ignorans tar man "straff" för då är ju min ledare med fokus på mig vilket är vida bättre än ignorans och helst av allt ska man ju bli älskad av sin ledare.......

 

Är det svårt fall så får man helt sonika låsa in sig om hunden kommer och vill "mysa".

 

 

Jag kan förövrigt tycka att det är lite som att sopa problemen under mattan... Om du hade haft problem med din hund och eran träning, hade du då "gett upp" och låtit någon annan ta över därifrån och dragit dig ur bilden?

 

 

Om jag säger så här - en gång hade jag och frun "var sin springer", det var min hund och det var din hund...... Hon hade idioten och jag hade ADHD-hunden, jag tränade min hund, frun tränade sin hund. Efter ett tag hamnade vi i din situation..... Vi bytte hund ett tag.

 

/T

Jag förstår hur ni tänker och jag tycker att era förslag låter vettiga. Problematiken i denna situation är att min sambo i fråga har ingen som helst erfarenhet av hundar sen innan, särskilt inte en fågelhund. Vilka som vi alla vet kan kräva lite extra. Sen dag ett är det jag som har haft hand om all form av träning och vi har kommit långt, men har självklart långt kvar. Det jag känner om min sambo skulle ta över är att träningen skulle stanna upp helt ett tag, vilket känns tråkigt. För min sambo kan inte träna hundarna utan min hjälp, eftersom han inte vet ens vart han skall börja. Det känns oxå som ett svårt problem att tackla. Eller är det värt det att bara låta henne "va" ett tag, slippa träning och helt tas hand om av husse?

Mitt första tips är att skaffa en högre grind till trappan som hon inte kommer över så hon inte gör sig illa där.

Sedan är jag inte helt enig med dem som tycker du ska ignorera hunden. Det känns som att det finns en risk att det blir ännu värre då. Det finns ju lite olika tips på hur man kan träna en hund att vara ensam. Det bygger på att hunden är rejält trött när man börjar. Minst en långpromenad innan men helst något hon blir trött i huvudet av, t.ex. ett spår e.dyl. Sedan börjar man att ha hunden själv i en så kort stund att hon nästan inte märker att du gått så hon inte hinner börja skälla/gnälla. Första gången kanske du står i förrän till ett rum och kastar in lite godis och medan hunden äter/letar godiset stänger du dörren. Vill man ha hunden sysselsatt lite längre kan man ta en toarulle som man stoppar in en korvbit i och trycker igen kanterna på som hon får tänka lite hur hon får upp. Sedan öppnar du dörren igen efter kanske en halv minut. Sedan ökar man tiden lite, lite för varje gång. Det är viktigt att man inte gör någon stor sak av att man kommer tillbaka.

Om ni måste lämna henne någon längre stund medan ni tränar så kanske ni kan ordna så att sambon lämna henne då, för då var hon väl lugna som jag förstod det.

Tack för ditt svar Sunflower! Detta är exakt den träning vi har tillämpat ända sedan hon kom till oss. Det har somsagt funkat bra, både inomhus och utomhus tills nu. Som sagt var hon och jämten ensamma i hundgården på jobbet hela arbetsdagar under sommaren utan några som helst problem. (Hundgården ligger bakom byggnaden så jag hörde om dom började skälla med en gång.) Det är först nu, på hemmaplan som hon har fått fnuttran, när det är jag som lämnar.

Alltid när jag lämnar dom, så fyller jag en aktivitetsbollen med godis, detta för att avdramatisera faktumet att jag lämnar. Detta funkar utmärkt. Har dock inte prövat det inomhus, vilket jag kanske borde. Det stora problemet som behöver lösas och den stora frågan är alltså; varför blir hon sån på hemmaplan? Är det för att det är jag som alltid lämnar på hemmaplan? Och isåfall, hur skall jag göra för att få henne i lugn sinnesstämning även när jag lämnar henne? Att min sambo lämnar är tyvärr inget alternativ då det är jag som oftast är hemma dagtid och sätter dom i hundgården när jag åker till jobbet. Min sambo tar i son tur ut dom när han kommer hem.

Ge det 8-12v innan du försöker rätta till det hela så har det nog släppt.

Jag får be om ursäkt, jag hade nog läst slarvigt.

Mina tankar är att hon av någon anledning inte generaliserat er ensamhetsträning till nya hundgården och när hon är ensam inomhus. Det kanske kan vara en idé att backa lite i träningen där. Sedan är hon ju i spökåldern nu och kan reagera lite konstigt pga det kanske. Det kan ju vara som Bulldog säger att det löser sig av sig själv om hon får lite tid.

Fick de problemet när vi fick ta bort den äldre hunden.

Tiken som är 2 nu hade aldrig varit ensam. Efter träning

Kan vi lämna henne.

Spåra med henne. Stängde in henne tog bilen till brevlådan. Gick tillbaka och satte oss på altanen.

När de vart livat så gick vi in och visade henne till sin plats.

När de funka byggde vi på tiden. Tog en månad ca.

Tack för ditt svar Sunflower! Detta är exakt den träning vi har tillämpat ända sedan hon kom till oss. Det har somsagt funkat bra, både inomhus och utomhus tills nu. Som sagt var hon och jämten ensamma i hundgården på jobbet hela arbetsdagar under sommaren utan några som helst problem. (Hundgården ligger bakom byggnaden så jag hörde om dom började skälla med en gång.) Det är först nu, på hemmaplan som hon har fått fnuttran, när det är jag som lämnar.

Alltid när jag lämnar dom, så fyller jag en aktivitetsbollen med godis, detta för att avdramatisera faktumet att jag lämnar. Detta funkar utmärkt. Har dock inte prövat det inomhus, vilket jag kanske borde. Det stora problemet som behöver lösas och den stora frågan är alltså; varför blir hon sån på hemmaplan? Är det för att det är jag som alltid lämnar på hemmaplan? Och isåfall, hur skall jag göra för att få henne i lugn sinnesstämning även när jag lämnar henne? Att min sambo lämnar är tyvärr inget alternativ då det är jag som oftast är hemma dagtid och sätter dom i hundgården när jag åker till jobbet. Min sambo tar i son tur ut dom när han kommer hem.

Jag aktiverar aldrig mina hundar inomhus, då är det lugn och ro som gäller. Ett av det första jag lär valpen är "Gå och lägg dig". Det gör att hundarna från början lär sig att koppla av när de är inne och när man börjar lämna dem ensamma är det inga problem.

Skällandet i hundgården, är det på yttre stimuli, eller stresskäller den. Är det yttre stimuli brukar avskärmning fungera.

Kallel, mina hundar aktiveras heller normalt sett aldrig inomhus. Även fast det är valpar så har dom oxå fått lära sig från dag ett att inomhus tar vi det lugnt. Busar och härjar gör vi i "lekskogen". Så därför är dom inte vana vid det heller, dock använder jag aktivitetsbollen för att distrahera när jag lämnar i hundgården. För har än så länge endast använt den där ute.

Ifall hon skäller på grund av stress eller yttre stimuli är den svåra frågan. Jag tror att det är en blandning av båda. Hundgården på jobbet är somsagt en carport, vilket betyder att det är nästintill helt insynsskyddat. Här har det ju funkat utmärkt. Hundgården här hemma, som det inte funkar i, är helt öppen. Jag brukar inland stå och titta på henne genom fönstret när hon skäller och gapar och det ser inte ut som att hon skäller på grund av saker som händer runt omkring. Utan hon går bara omkring i hundgården och skäller samt vädrar i luften. Sen hör jag en tydlig skillnad på hennes skall oxå. Men det kan ju vara en blandning av stress och yttre stimuli, det hade kanske blivit lite bättre av att avskärma som du säger.

Jag får be om ursäkt, jag hade nog läst slarvigt.

Mina tankar är att hon av någon anledning inte generaliserat er ensamhetsträning till nya hundgården och när hon är ensam inomhus. Det kanske kan vara en idé att backa lite i träningen där. Sedan är hon ju i spökåldern nu och kan reagera lite konstigt pga det kanske. Det kan ju vara som Bulldog säger att det löser sig av sig själv om hon får lite tid.

 

Spökåldern,,,, jo tack…! Här buffas och skälls det på det mesta….    

Har ungefär samma dilemma.Hunden ifråga är drygt 9 månader.

Jag har tagit paus i träningen just nu, eftersom att han mentalt verkar vara ute på en spännande resa.

MSB2, ylar,skäller ossv.. i bilen, hemma, 

Ibland har jag fått sitta 40 minuter innan jag kunnat gå in och belöna lugnet.

Den äldre hunn, klarar sig bättre, men störs av den lilles ylande..

 

Dom ska få träna mer för sig... och inte tillsammans.

Har ungefär samma dilemma.Hunden ifråga är drygt 9 månader.

Jag har tagit paus i träningen just nu, eftersom att han mentalt verkar vara ute på en spännande resa.

MSB2, ylar,skäller ossv.. i bilen, hemma, 

Ibland har jag fått sitta 40 minuter innan jag kunnat gå in och belöna lugnet.

Den äldre hunn, klarar sig bättre, men störs av den lilles ylande..

 

Dom ska få träna mer för sig... och inte tillsammans.

 

Det låter som om våra problem är ganska liknande.. Jag har märkt en markant skillnad i hennes beteende överlag den senaste tiden. När vi tränar har hon blivit väldigt disträ, lyssnar gör hon fortfarande. Men testar gränser avsevärt mer än innan. Ja det kan låta som en bra ide, att träna dom isär. Dock vet jag att det kommer bli tusen resor värre till en början, men men..  Jag vet inte om man skall göra som du, att vänta ut hunden när den går igenom denna fasen, eller om man ska göra helt tvärt om och "träna bort" det istället...?

Det låter som om våra problem är ganska liknande.. Jag har märkt en markant skillnad i hennes beteende överlag den senaste tiden. När vi tränar har hon blivit väldigt disträ, lyssnar gör hon fortfarande. Men testar gränser avsevärt mer än innan. Ja det kan låta som en bra ide, att träna dom isär. Dock vet jag att det kommer bli tusen resor värre till en början, men men..  Jag vet inte om man skall göra som du, att vänta ut hunden när den går igenom denna fasen, eller om man ska göra helt tvärt om och "träna bort" det istället...?

 

Rent krasst, tränar du unghunden när du separerar dom för att träna den äldre hunden.

Tänk på att könsmognaden lär börja spela sin roll. 

 

Men jag försöker ge hunden så bra förutsättningar som möjligt. Tex långpromenad innan, huvud lekar, innan jag lämnar den yngre hunden själv, Det är lättare att vara lugn om man är riktigt trött.

 

Jag mäktar inte med att fokusera på ett problem som jag tror löser sig med mognad.

Jag blir galen snart! Vi har en korthårig vorsteh tik här hemma på 9 månader. Min sambo har även en 6 månaders jämthund. Det stora problemet är att vorsteh tiken (som för övrigt är mestadels min hund) blir komplett galen av att vara ensam! Vi har tränat på att vara ensamma sen dag ett, och det har funkat relativt bra, tills nu..

Under sommaren har dom suttit i en hundgård på mitt jobb under dagtid. Detta har fungerat oerhört bra. "Hundgården" som vi byggde lite provisoriskt är en carport, vilket betyder att den är insynsskyddad. Nu när dom har börjat vara i våran riktiga hundgård här hemma så står hon och skäller oavbrutet! Vi har prövat antiskall, hela hunden stank citron och behållaren var tom.

Under dagarna här hemma har jag även lämnat dom ensamma inomhus under kortare perioder då jag har varit i stallet små stunder. Vi har avgränsat våra rum med barngrindar för att begränsa utrymmet för hundarna. Dessa grindar hoppar hon över när jag lämnar henne, inklusive den grinden som sitter i trappen!! Att hon inte slår ihjäl sig.... Detta har hänt två gånger nu.

Det som jag tycker är konstigt är att när min sambo nu i veckan har varit iväg i jaktstugan med hundarna och stundvis lämnat dom ensamma har det inte varit några somhelst problem att lämna henne själv, hon ligger fromm som ett lamm och tiggar på sitt ben. Detta tycker jag är konstigt då det ändå borde vara hemmaplan som är den trygga platsen..(?) Det enda samband jag kan se med situationerna är att de gånger jag lämnar henne själv blir hon hysterisk, när min sambo lämnar så är hon lugn. Kan det vara så att hon är så jäkla mammig så det blir svårare för henne när jag lämnar? Jag bör tillägga att det är jag som sköter all träning med henne och hon tur sig till mig i alla lägen.

Jag känner mig hjälplös, vad ska jag göra för att få henne vara tyst och lugn? Hon har ju ändå sällskap av vår cool lugna jämte..

 

 

Jag förstår hur ni tänker och jag tycker att era förslag låter vettiga. Problematiken i denna situation är att min sambo i fråga har ingen som helst erfarenhet av hundar sen innan, särskilt inte en fågelhund. Vilka som vi alla vet kan kräva lite extra. Sen dag ett är det jag som har haft hand om all form av träning och vi har kommit långt, men har självklart långt kvar. Det jag känner om min sambo skulle ta över är att träningen skulle stanna upp helt ett tag, vilket känns tråkigt. För min sambo kan inte träna hundarna utan min hjälp, eftersom han inte vet ens vart han skall börja. Det känns oxå som ett svårt problem att tackla. Eller är det värt det att bara låta henne "va" ett tag, slippa träning och helt tas hand om av husse?

 

 

Tack för ditt svar Sunflower! Detta är exakt den träning vi har tillämpat ända sedan hon kom till oss. Det har somsagt funkat bra, både inomhus och utomhus tills nu. Som sagt var hon och jämten ensamma i hundgården på jobbet hela arbetsdagar under sommaren utan några som helst problem. (Hundgården ligger bakom byggnaden så jag hörde om dom började skälla med en gång.) Det är först nu, på hemmaplan som hon har fått fnuttran, när det är jag som lämnar.

Alltid när jag lämnar dom, så fyller jag en aktivitetsbollen med godis, detta för att avdramatisera faktumet att jag lämnar. Detta funkar utmärkt. Har dock inte prövat det inomhus, vilket jag kanske borde. Det stora problemet som behöver lösas och den stora frågan är alltså; varför blir hon sån på hemmaplan? Är det för att det är jag som alltid lämnar på hemmaplan? Och isåfall, hur skall jag göra för att få henne i lugn sinnesstämning även när jag lämnar henne? Att min sambo lämnar är tyvärr inget alternativ då det är jag som oftast är hemma dagtid och sätter dom i hundgården när jag åker till jobbet. Min sambo tar i son tur ut dom när han kommer hem.

 

 

Jag aktiverar aldrig mina hundar inomhus, då är det lugn och ro som gäller. Ett av det första jag lär valpen är "Gå och lägg dig". Det gör att hundarna från början lär sig att koppla av när de är inne och när man börjar lämna dem ensamma är det inga problem.

Skällandet i hundgården, är det på yttre stimuli, eller stresskäller den. Är det yttre stimuli brukar avskärmning fungera.

 

 

 

Nu är det ju svårt att råda eller veta vad som är fel utan att se hunden och hur du/ni förhåller er till den. Är absolut ingen proffs hunddressör heller för den delen. Tycker mig dock läsa mellan raderna att hunden är van vid en hög aktivitetsnivå.(?)

 

Jag antar att en hel del träning sker hemmavid men inte på jobbet?

Huruvida det är för att hundgården på jobbet är insynsskyddad eller om det bara beror på att ni inte tränar där? Kan vara så att hunden skäller av förväntan och vill att du ska komma och vara så där rolig med en del uppgifter till henne? Kan i så fall också förklara varför det går bra när din sambo lämnar henne för hunden har inga förväntningar på att det ska hända något roligt. Observera att jag inte påstår att det är så här men det kanske kan vara det som det beror på? Tycker det är många som är duktiga på att träna sina hundar men allt för många glömmer bort passiviteten...

Passivitets träning är också träning som man har nytta av i del flesta lägen. Antar att du ska jaga tillsammans med andra ibland eller kanske gå jaktprov så småningom? Oavsett så är det en klar fördel om hunden inte går och stressar upp sig när andra hundar jobbar så hon kan koncentrera sig när det väl gäller och inte är helt slut i huvudet. En av de absolut sämsta övningarna jag vet är den som en del gör då de försöker att både träna passivitet och apport så man kastar några apporter och när hunden blivit så där lagom stressad inombords får den äntligen lov att apportera...

 

passivitet kan man ju träna var son helst, ankdammen titta på fotboll barn som leker etc eller varför inte titta på när andra tränar sina hundar? Som vid all träning är det inte så dumt med en störningslista så man kan öka svårigheten stegvis. En del hundar går mest igång på bollar andra på barn andra hundar, ja du förstår säkert.

 

Precis som Kallel skulle det aldrig falla mig in att lämna dem med en godisboll inne. Tuggben händer det däremot att jag ger dem ibland även när jag far hemifrån. Då har de något att göra men som inte drar igång dem. Vill att hundarna ska vila när jag är borta så de är utvilade ifall man ska jaga en kort sväng efter jobbet. Vill ha lugna hundar inne som kan ge allt ute i skogen när det väl gäller.

 

Vet inte om du blev så mycket klokare av det här? Det kan ju mycket väl vara åldern på hunden som spökar också. Om det var min hund skulle jag nog dra ner på träningen lite grann ett tag och göra sånt som man vet hunden klarar av men inte träna någonting hemma utan åka någon annanstans och bara ha ”tråkigt” hemma. Se bara upp så hunden inte drar igång av att åka bil. Man kan ju åka bil och ha tråkigt någon annanstans ibland också.

Lycka till!

Mvh Broder tuck

Nu är det ju svårt att råda eller veta vad som är fel utan att se hunden och hur du/ni förhåller er till den. Är absolut ingen proffs hunddressör heller för den delen. Tycker mig dock läsa mellan raderna att hunden är van vid en hög aktivitetsnivå.(?)

Jag antar att en hel del träning sker hemmavid men inte på jobbet?

Huruvida det är för att hundgården på jobbet är insynsskyddad eller om det bara beror på att ni inte tränar där? Kan vara så att hunden skäller av förväntan och vill att du ska komma och vara så där rolig med en del uppgifter till henne? Kan i så fall också förklara varför det går bra när din sambo lämnar henne för hunden har inga förväntningar på att det ska hända något roligt. Observera att jag inte påstår att det är så här men det kanske kan vara det som det beror på? Tycker det är många som är duktiga på att träna sina hundar men allt för många glömmer bort passiviteten...

Passivitets träning är också träning som man har nytta av i del flesta lägen. Antar att du ska jaga tillsammans med andra ibland eller kanske gå jaktprov så småningom? Oavsett så är det en klar fördel om hunden inte går och stressar upp sig när andra hundar jobbar så hon kan koncentrera sig när det väl gäller och inte är helt slut i huvudet. En av de absolut sämsta övningarna jag vet är den som en del gör då de försöker att både träna passivitet och apport så man kastar några apporter och när hunden blivit så där lagom stressad inombords får den äntligen lov att apportera...

passivitet kan man ju träna var son helst, ankdammen titta på fotboll barn som leker etc eller varför inte titta på när andra tränar sina hundar? Som vid all träning är det inte så dumt med en störningslista så man kan öka svårigheten stegvis. En del hundar går mest igång på bollar andra på barn andra hundar, ja du förstår säkert.

Precis som Kallel skulle det aldrig falla mig in att lämna dem med en godisboll inne. Tuggben händer det däremot att jag ger dem ibland även när jag far hemifrån. Då har de något att göra men som inte drar igång dem. Vill att hundarna ska vila när jag är borta så de är utvilade ifall man ska jaga en kort sväng efter jobbet. Vill ha lugna hundar inne som kan ge allt ute i skogen när det väl gäller.

Vet inte om du blev så mycket klokare av det här? Det kan ju mycket väl vara åldern på hunden som spökar också. Om det var min hund skulle jag nog dra ner på träningen lite grann ett tag och göra sånt som man vet hunden klarar av men inte träna någonting hemma utan åka någon annanstans och bara ha ”tråkigt” hemma. Se bara upp så hunden inte drar igång av att åka bil. Man kan ju åka bil och ha tråkigt någon annanstans ibland också.

Lycka till!

Mvh Broder tuck

Tack för ditt mycket kloka och väl formulerade svar! Du verkar ha förstått vår situation helt rätt. Jag har varit mycket flitig med träning ända sen 8v ålder. Självklart har träningen alltid anpassats till hennes nivå och ork, men den har ändå funnits. Det som du säger om att hon förväntar sig skoj med mig och därför blir mer 'stissig' låter som en bra teori som tåls att fundera på en stund.

Passitivitet har jag tränat en del, men det har tyvärr "glömts bort" den sista tiden då jag lagt mer fokus på andra grejer. Jag skall absolut ta tag i detta nu och lägga ner mer energi på det.

Tackar verkligen för dina kloka ord, jag tar väl åt mig av dessa och skall ändra om i min träning och mitt tankesätt!

Tack för ditt mycket kloka och väl formulerade svar! Du verkar ha förstått vår situation helt rätt. Jag har varit mycket flitig med träning ända sen 8v ålder. Självklart har träningen alltid anpassats till hennes nivå och ork, men den har ändå funnits. Det som du säger om att hon förväntar sig skoj med mig och därför blir mer 'stissig' låter som en bra teori som tåls att fundera på en stund.

Passitivitet har jag tränat en del, men det har tyvärr "glömts bort" den sista tiden då jag lagt mer fokus på andra grejer. Jag skall absolut ta tag i detta nu och lägga ner mer energi på det.

Tackar verkligen för dina kloka ord, jag tar väl åt mig av dessa och skall ändra om i min träning och mitt tankesätt!

 

 

Hur går det för er?

mvh Broder Tuck

Hur går det för er?

mvh Broder Tuck

Det går bättre! Hundgården funkar avsevärt bättre nu, har fortfarande lite problem inomhus men det är helt klart på bättringsvägen. Vi jobbar på och hoppas att det löser sig så småningom. Nu ligger mycket fokus på träning inför jakten, men jag försöker få med alla bitar i träningen. Även passitiviteten!

Mvh