Jakt - från adel till allmoge, på väg till adel igen..?

Den ena dagen bättre än den andra...

Jaktsäsongen står för dörren, bockjakten är ren smygpremiär, och det är nu inför älgjakten och rådjurssläppardagen som man känner att livet är på den ljusa sidan.

Arbetslusten sprudlar, och jag går omkring med ett fånleende hela dagarna. Den nya skyttebanan gör ju inte hösten sämre, och igår började jag snickra ihop en ny inskjutningsbänk.

Slaktade ett skrivbord (någon hade plockat en hel del från det före mig...) från någon gammal källare i kommunens många vrår, och kapade upp en gäng 2"x2". Rotade i verkstaden hemma och hittade ett par rör som passade i varann, brände på en platta på det grövre av dem, ett par muttrar och gjorde stora vingbultar och så fick jag ett teleskopiskt stöd. Limmade på en skiva av ett liggunderlag i stödet och limmade resten på bordsskivan.

Limmet torkade lååångsamt, så jag blev lite rastlös.

Och så föll blicken mot handladdningshörnan... Denna helt välsignade sysselsättning som skänkt mig så mycket glädje.

Ett precis lagom "pillegöra" för mig. Jag kopplar av fullständigt när jag sitter där. Slängde ihop 20 patroner, och kände efter ordentligt hur grejerna fungerade. Det har ju varit ett par trådar på Jaktsnack där man pratar om kvalité på olika handladdningsutrustning, och jag får nog säga att jag måste ha haft en otrolig tur.

Min Lee-utrustning funkar hur bra som helst. Kollade vågen idag också, då någon haft otur och fått en våg från Lee som vägde för lite! En handladdares mardröm. Sådant får ju bara inte hända, men min väger allt exakt.

Krutdoseraren är också en suverän maskin.

Den verkar så enkel, att jag först var övertygad om att den inte skulle funka - men det gör den. Och ruskigt exakt är den, trots mina relativt stora laddningar.

T o m dierna från RCBS har fått kritik i mitt kära forum, men även här måtte jag haft en lyckans stjärna lysandes över mitt huvud, för jag tycker de är väldigt bra. Och det är mina dies från Lee också...

När jag kör mina .375 så går pressen som i smör. Nu har nog jag ätit lite mer gröt än medelsvensson, men jag har inga som helst problem med att det går trögt. Visst känner jag expandern när jag drar ned hylsan igen, men det vore väl i det närmaste onormalt om man inte kände någonting alls.

Den färdiga patronen tål att mätas från alla vinklar och håll. Varje mått är precist som ett sweitzerur, och precisionen på banan är anmärkningsvärt god.

Det enda som jag funderar lite på är när jag svarvar hylsorna, vilket jag gör varje gång. Med RCBS dierna till .375'an så svarvar jag bort lite grann varje gång. Om detta beror på den grövre kalibern/häftiga laddningarna eller att man sträcker hylsorna hårdare med RCBS vet jag inte.

Då jag även använder mig av Remington hylsor - som många också säger är skit - och helkalibrerar varje gång, så sitter jag och förundras över att jag inte kan se några skador på hylsorna när jag laddar om dem för 7'e gången.

Här har jag dock satt en gräns, och jag laddar inte fler gånger. Jag tänkte jag skulle ta och dela en hylsa först, och se vart och hur mycket den har manglats ut någonstans innan jag testar en 8'e omgång.

"Better safe, than sorry"

Nej, jag kör på med min billiga Lee-utrustning, mina billiga Remington hylsor och mina billiga Hornady kulor, och vet att varje skott jag drar iväg, är billigare än de grabben jämte mig brassar på...

Det är som med jaktkläder. Älgen dör av ett bra skott, även om man har kasserade av arbetgivaren surt betalade arbetskläder i stället för en Härkila-stass á la 5 000:-kr stilen.

Jag tror inte alls att man måste vara en sämre jägare för att man har vapen för 100 000:-kr, jaktkläder för 10 000:- eller handladdningsutrustning för samma peng.

Men då är man jägare på ett annat vis, och jakten har andra värden än de jakten har för mig.

Inte sämre. Men helt annorlunda. Och jag tycker lite synd om dem... Enkelheten är något värdefullt i en värld som dränker oss i reklam, och hela tiden talar om att det vi gör, eller har, inte är bra nog.