Engla

Det märks en svag bris av förändringens vindar i Sverige. Vi skäller mycket på politiker, att de inte gör någonting för att förtjäna sina löner.

Men kanske har vi anledning att ändra vår klagolåt... Politiker Gör visst saker som vi märker. Inte nödvändigtvis saker som blir bättre för just dig eller mig, men nog märker man att de påverkar. Mycket mer än vi trott.

Efter alliansens tillträde, så ser man klarare skillnaderna i vardagen mot alla år av socialistikt styre. Bättre för vissa, och sämre för andra - men skillnad märker man. Politiker Gör någonting.

Hjulen för industrin snurrar på fortare nu. Man upplever att det finns fler jobb. Staten släpper en miljardintäckt i form av fastighetsskatt till gagn för de som äger dyra sådana, och vi har fått sänkt skatt på vår inkomst. Detta "lönetillskott" får vi själva sedan fritt förvalta efter eget tyckande - och det är väl inte fel? Eller? - och vi får också finansieringshjälp av bl a våra pensionärer som Inte arbetar - de får betala högre skatt än de som fortsätter arbeta efter uppnådd pensionsålder. Lönehöjningen i år för mina föräldrar blev 8:-kr i månaden.

För att täcka fastighetsskattens borttagande har man även gjort indragningar för sjukpensionärer, sjukskrivna och arbetslösa.

Det verkar omöjligt att hitta ett regeringsalternativ som Både kan få lite fart på företagen Och hjälpa fram människor i samhället som redan är utsatta.

Jag är minst sagt kritisk till den förändring som sköljer likt en fågelinfluensa över mitt land. Där vi petar in surt ihopsamlade, gemensamma pengar till en redan ekonomiskt anständig massa, vare sig den är i form av personer med stora fastighetsinnehav eller i olika former av "hjälp" till juridiska personer (företag), och vi alla skall - inte denna regeringens fel - sitta och placera tvångssparade pengar i fonder och aktier som värsta börshajarna.

Det är en trend som växer sig stark, att vi skall ta från de fattiga och ge till de rika. Ett kilo foder betalar sig bättre i en redan fet kalv, än i en utmärglad. Det är därför man - om man skall driva sin gård ekonomiskt exemplariskt - tar bort "eftersläntare" och satsar på de djur med bäst tillväxt. Nu känns det som om man kör hela sverige efter samma koncept... Det är den krassa ekonomiska vägen. Lätt att försvara, och lätt att påvisa positiva effekter. Den oklanderliga statistikens väg.

Den förra regeringen drev igenom en Mängd förslag som ledde in på denna väg - den löjligt höga höjningen av bensinpriset t ex känns inte lika mycket för de som bor mitt i städerna och har minimilöner på 50000:-kr och uppåt, som för en knegande pendlare - och nuvarande gubbar är inte sena att hänga på. Och det fyller sitt syfte - vi Får bättre spinn i företagens resultaträkningar och större antal arbetstillfällen på detta vis.

Men till vilket pris..?

Jag ser stöttepelare som samhället byggt upp - av en orsak! - raseras bit för bit, och att det blivit ett "kallare" förhållande till människor, särskilt svaga sådana, är min egna bestämda uppfattning.

Dock. En av dessa förändringarnas vindar som sveper över oss - som också helt klart är en "hårdare" vind - känns ändå befriande för mig.

Vi börjar få ett rättsväsende som ser till offret mer än gärningsmannen.

Jag såg en undersökning som gjorts, att över 70% av svenskarna var emot att Englas begravning skulle sändas i TV. Jag tillhör inte de 70%. Jag förstår alla invändningar mot det, men jag kan inte se att de överväger det goda syfte som kan uppnås med detta.

Det är Bra att människor blir engagerade! Att förövaren naturligtvis är en i grunden sjuk människa, är inte skäl till att vi inte kan få visa vår avsky för hans brott, inte skäl till att inte få dela sorgen med Englas släkt och vänner. För Engla är inte det enda barnet, inte det första barnet och inte det sista barnet som råkat illa ut för att det finns sjuka människor i samhället. Men hon kan bli ännu en liten, viktig del i att vi tillsammans ser till att det inte händer igen. Vi Kan stoppa Många av dessa brott, om vi bara får behålla de personer i fångenskap som vi Vet är kapabla till dem!

Så sörj i morgon!

Sörj för Engla, sörj för alla andra olycksdrabbade barn som Inte blev stora nyheter. Sörj för Alla människor som råkat ut för andra människors illvilja.

Våga bli ledsen. Våga bli förbannad!

En annan episod som visar på att något händer i samhällets rättsuppfattning är frikännelsen av den far, som sköt en ung man ur ett gäng som under lång tid terroriserat hans son.

Fram till idag, så har vi vanliga medborgare som levt ett "normalt" liv men blivigt pressade av någon eller några människor till den punkt, att vi ansett oss tvugna att försvara vårt liv, fått göra det med insikt i att antingen så blir vi dödade, eller så blir det fängelse.

Vilken människa som helst har kunnat välja ut någon man vill "sätta åt" och blev du "utvald" så var ditt liv på ett eller annat sätt förstört. Det fanns Inget sätt du kunde handlat på utan att det gav konsekvenser för dig, och ditt liv ödelades!

Pappan i detta fall hade vänt sig till både polis och socialtjänst men ingen hjälp fått.

Han var ingen "van Damm", "Chuck Norris" eller "Hamilton" som kunde ta sig an ett helt gäng killar och knalla därifrån. I ett tillstånd av desperation, så tog han sitt jaktvapen och försvarade sin son med det.

Och han friades.

Han fick t o m tillbaka sitt vapen - vilket han inte ville ha, av förstårliga skäl. Även om samhället backar upp honom, har detta unga gäng av illgärningsmän gett honom ärr som knappast kommer att läkas. Det är inte svårt att inse hur dåligt man skulle må av att ha tagit en annan människas liv, oavsett skäl.

Nu finns det en hel del man kan säga som motsäger fördelen med detta "amerikaniserade" synsätt på självförsvar och offentliga rättegångar eller jordfästningar av offer, men ingen... Ingen människa kan få mig att tro att någonting alls blir bättre av att vi Inte får lov att kräva att vi skall behandla varandra med respekt, och att de som av någon anledning inte gör det hålls borta från de som klarar av det.

Och kan man skapa empati bland människor för brottsoffer, så är det Enbart av godo.

Empati är en egenskap som borde finnas djupare också i våra politikers sinnen. I hela vår samhällsstruktur.

Empati är den känsla, som skiljer oss människor allra mest från alla andra levande organismer på vår jord. Den gör oss inte "bättre" än andra varelser, inte viktigare.

Men den är en markör som finns hos oss alla, oavsett religion eller ursprung, och den förenar oss.

Om vi vill.