Smygövningar i skogen...

Var och styckade bocken på måndagen, och vädret var så fint - och jag fick syn på ännu en bock på vägen till marken - så jag bara vände hemma med köttet, tog Rugern och 3 patroner och åkte ut och satte mig.

Det var en helt fantastisk kväll, och jag hade inte suttit längen, förrän ett djur visade sig i skogsbrynet. Här har ett smaldjur gått ut flera gånger förr, men denna gången såg djuret ännu mer nervöst ut. En koll i kikarsiktet bekräftar att det är en bock. En liten fin fyrataggare. Korset ligger stadigt i bogen, men jag skjuter inte. Inte i kväll.

Han går bakom en liten kulle, och lägger sig förmodligen där ett tag, för det tar en timme innan jag ser honom igen. Nu går han i snirklande banor mot mig, och jag inser att jag nog bör flytta på mig om jag inte skall röja mitt pass. Jag vill inte gärna visa djuren att - eller vart - jag finns i markerna.

Jag börjar min reträtt när bocken gått ned i en bäck, täckt av albuskar. Jag kommer inte 5 meter från där jag satt, innan bocken kommer knallande parallellt med mig på 30m. Jag får frysa i steget, musklerna skakar och jag lyckas få ned geväret som stöd i backen.

Nu börjar en lustiger dans, då jag mödosamt smyger hemåt, med bocken intet ont vetande som sällskap den närmaste timmen.

Jag kan ju erkänna att jag var nära att ompröva beslutet att inte skjuta honom denna kvällen vid åtminstone ett par tillfällen...

Så igår, tisdag, vaknade jag av att ha så in i he----e ont i buken. Blev liggande hela dagen och sov, hade 38,5grader feber och morgonpissade kl 19.20 på kvällen... Ingen jakt idag, inte.

Sitter nu i skrivandets stund och funderar över om kroppen klarar av ett jaktpass i kväll.

Måste upp till banan innan, för att kolla så Varbergarn träffar där jag siktar. Tänkte plocka nästa bock med 6,5an. Den kalibern är nog lite bättre anpassad för bockjakt...