Flackskjutande kaliber?

[Guest Reloaded]

Vilken klass 1 kaliber är den mest flackskjutande?

300wm ?

//tärnström

[lill-peter]

Är det patroner som det skall finnas fabriksladdad ammunition till skulle jag tro att 30-378Weatherby är bland dom snabbare, om inte den snabbaste. Kolla på www.reloadersnest.com ,där finns det en hel del olika patroner med laddata.

MVH Peter Ericson

[Henrik]

Det finns ju en massa flackskjutande klass 1 kalibrar som är mer flackskjutande än 300 wm (framför allt om du menar winchester magnum). Bland annat finns det en massa lazzeronikalibrar för att bara nämna några.

När du skriver flackskjutning beror det lite grann på vilka avstånd du talar om, om vi begränsar oss till 3-400 meter spelar utgångshastigheten stor roll men ju längre avståndet blir ju mer betydelsefull blir kulans ballistiska koefficient.

Så "mest flackskjutande" innebär inte nödvändigvis den snabbaste patronen utan det handlar både om utgångshastighet och kulans ballistiska koefficient.

Henrik

[Alfie]

Flackskjutande enligt tabell, på bana eller under jakt? det är skillnad på dessa anser jag, bara för att den är flackskjutande enligt tabellerna så är det inte säkert att den är lämplig för jakt.

På normala och långa håll vid praktisk jakt är skillnaderna små mellan många av våra klass 1 kalibrar, 7mm Remmag, 300WM, 300 Weatherby till hör nog de (enligt mig) lämpligaste flackskjutande kalibrarna.

Pratar vi banskytte så är nog 338Lapua nått att tänka på, den har klart kapacitet ut över 600m upp emot 1000m

[Danne E.]

Sedan kommer det viktigaste: träffsannolikhet och praktisk precision.

Alltså inte träffbilder från bänken utan den verkliga precisionen i fält, d.v.s. i olika skjutställningar med diverse naturliga skjutstöd och på olika avstånd.

Den patronen som har dom häftigaste värderna på papperet kan vara hopplös att träffa med på långa håll i "tillyxade" skjutställningar" om inte geväret väger minst 7-8 kg och helst mer.

Den bästa patronen för långhållsskytte är den man skjuter bra med, skott efter skott.

Och man måste ha råd och lust att öva tusentals skott i alla möjliga och omöjliga skjutställningar på alla tänkbara avstånd.

Och då spelar inte ett par cm kulbana på papperet inte så stor roll längre.

mvh Danne

[Mr Fiberclass]

I teorin är nog en .50BMG den mest flackskjutande. I praktiken är nog en 6,5-284, .270 Win, 7mmRM eller .300WM den kaliber man lättast träffar bäst med på långa håll utan att behöva tänka på över och underslag. Å andra sidan har man en avståndsmätare spelar det ingen roll hur krokig kulbana man har bara man är inskjuten på avståndet. Sedan beror det på vilka avstånd vi snackar om. Upp till 200m (som är ett långt håll för andra än duktiga skyttar med perfekt inskjutna vapen) spelar skillnaden i kulbanan (ett par centimeter) mellan olika klass 1 kalibrar ingen praktisk roll för tex älg. För rådjur och toppfågel däremot så har det betydelse. Detta förutsätter dock att du kan träffa rätt och har en bössa och ammunition som med dig bakom avtryckaren kan samla skotten inom ett par centimeter på det avståndet. Börja där innan du funderar äver kulbana. .300WM är långtifrån den mest flackskjutande, men laddad med lättare kulor så räcker dess kulbana till för allt vad en normal jägare kan tänkas klara av. Själv använder jag tyngsta möjliga kula i den kalibern (Barnes X 200gr) för att få så bra BC som möjligt för att minimera vindavdriften. Det är vinden som ställer till det vid skytte på långa håll, inte avståndet (om man har avståndsmätare...).

[Guest Reloaded]

Tack för svaren......

Som jag har fått på pekat så har juh kulbanans flackhet mindre betydelse vid normal jakt....

Det var bara en still undran vilken standard kaliber som var mest flackskjutande.....

mvh tobbe

[6mm rem]

Min röst skulle nog hamna på någon av de lite snabbare 338 som finns med 250grains kulor, typ lapuan eller weatherby. 338winchestern är helt enkelt för slö efter 300meter (men iövrigt annars en perfekt patron ;D) .

Jag har själv testat detta med långhålls skytte med min 340wby och mycket tungt laddade patroner och kan nog bara säga j****r va rakt vissa kulor flyger att skjuta tex en älg på håll mellan 350-450meter kan inte vara några stora problem om den står bra till och man har skapligt stöd :)och naturligtvis vet var man ska sikta : och det är nog det största bekymret

[Henrik]

Hej igen,

många intressanta inlägg har det blivit i vanlig ordning. I sak är det helt riktigt att en .50 cal typ 50 BMG är det mest flackskjutande som finns med praktiska skottvidder en bra bit över 2000m. Sedan finns det sådana intressanta kalibrar som 408 CheyTac som också klar 2K gränsen men ingen av dem torde kunna kallas "standardkalibrar".

Som en liten utsvävning kan jag tillägga att jag har en gammal prickskytte kompis som är engelsman och som använder 408 CheyTac till räverna i Northumbria. Hans kommentar var att det var en "highly recommendable chambering for foxes" men det kanske alla inte skriver under på... ;D ;D Förmodligen skulle ni tappa hakan om ni hörde om hans uppfattning om vad som är "lagom" skotthåll för räv.

Jag vet inte om vi kan kalla 338 Lapua för en standardkaliber heller me om du använder en dylik tillsammans med 300 grains SMK med en ballistisk koefficient på .768 har du garanterat en flackskjutande bössa som räcker för det mesta, i och för sig blir du tvungen att sätta in en custompipa eftersom de räffelstigningar som Sako levererar sina bössor med inte klarar av att stabilisera 300 grains piller.

Själv använder jag en 300 wsm laddad med 200 grains Accubond när långhållsövningar står på programmet. Accubonden har en BC på .588 och ger en kulbana som räcker till för det mesta. Trots att jag utbildat prickskyttar militärt under ett antal år finner jag allt färre tillfällen då jag skjuter på långa håll om vi inte pratar om skytte tävlingar så klart.

Dock skall det tilläggas att de allra flesta gånger jag skjutit på långa håll har jag haft en PSG 90 i händerna och då pratar vi om 308 win vilket är en fullt tillräcklig patron ut till 800+meter. Då har det handlat om pappfigurer eller andra militära mål och inte om jakt.

Det viktigaste om du skall skjuta på långa håll är din praktiska precision, följt av förmåga att uppskatta eller mäta avstånden korrekt och kanske det svåraste av allt du måste kunna bedöma vinden korrekt. sedan måste du kunna din kulbana men för det finns det hjälpmedel typ BDC eller annat.

Jag vet inte om detta något svamlande inlägg har gjort någon klokare men nu är det i alla fall dags att ta helg!!

Henrik

[Danne E.]

Kan bara instämma med Henrik.

.308 W är en bättre långhållspatron än vad många verkar tro. Detta tack vare mycket hög egenprecision, bra utbud av höglassig ammunition samt att den är hanterbar när man ska öva och åter öva. Även om jag tyckte att PSG 90 var i klumpigaste laget efter att släpat omkring på den i några veckor, men visst gick det väl att träffa med den 

För precisionsskytte på långa håll är också den gamla hederliga 6,5X55 utmärkt.

Med någon av Normas 8,42 grams matchkulor eller Lapua Scenar 7-9 gram så får man goda långhålls egenskaper kombinerat med mild rekyl. Kulorna har en BC på drygt 0,5 och ger hög slutfart även om inte utgångsfarten är extremt hög.

Jag skulle också tänka mig en .243W, .243 Ackley Improved, eller en 6mmBR laddad med en bra 90-105 grains kula om det handlar om rent precisionsskytte.

Jag läste om en amerikansk (så klart) tävlingsskytt som använde ett vapen i .243 Win. laddad med 106 grains matchkulor. Fem smällar inom tre tum på 600 yards är väl skapligt...

Fast ska du skjuta älg får du väl titta på andra patroner 

Henrik - berätta gärna mer om .408 Cheytac

mvh Danne

[lsjonsson]

8 mm Rem. mag. inskjuten på 250 m och 882 m/s ger med 14, 26 g. kula.

13,5 cm över på 100 m och faller 9 cm på 300 m el. om det var tvärs om.

Finns en till salu på länken och det är ett bra pris.

http://www.juns.y.se/Beg%20vapen.htm

[6mm rem]

Finns en till salu på länken och det är ett bra pris.

http://www.juns.y.se/Beg%20vapen.htm

Och vad jag har hört ska den tydligen vara i väldigt bra skick, men det är bara vad jag har hört  ???man får väll kanske åka titta någon gång.

[Henrik]

Danne, väck inte den björn som sover

Det finns två ämnen som jag går igång på, dubbelstudsare och taktiskt skytte....

Jag tar mig friheten att kapa tråden en liten stund för att göra en utvikning kring 408 CheyTac.

Kalibern skapades för att fylla gapet mellan 308 win och 50 BMG. Samma funktion kan man säga att 338 lapua fyller även om den ligger betydligt mycket närmre 308:an än vad den gör 50 BMG.

De längsta praktiska skjutavstånden för de uppräknade patronerna är:

308 win cirka 800m

338 Lapua cirka 1300m

408 CheyTac drygt 2000m

50 BMG drygt 2800m

CheyTac:en är baserad på en förstärkt 505 Gibbs hylsa på samma sätt som Lapuan baserats på en förstärkt 416 Rigby hylsa.

Den skjuter kulor med en kaliber på 408 ( i stort sett mitt emellan .308 och .50) kulvikten ligger på drygt 400 grains. Kulor tillverkas bland annat av Lost river, deras kula har en bc på .900 vid de 880 m/s som är utgångshastigheten för 408 CheyTac.

Vapnen som den kamras i väger knappa 10 kg klappat och klart, vilket gör att de kan fylla en taktisk roll som kan vara lite besvärlig att fylla med t ex ett AG 90 ;-)

Och min gode vän John (som bland annat utbildar prickskyttar åt Royal Marine Commandos) garanterar att den är "most decisive on foxes, even out to 800 yds" och jag har inget skäl att misstro honom : :

Nu har jag tänkt återgå till mitt ide och lämna tillbaka tråden för att istället ägna mig åt en utsökt Talisker och förbereda morgondagens jakt...

Lev väl,

Henrik

[Guest Kari Lindström]

Dock finns det alltid ett "men" med i leken. Ur precisionssynvinkel är inte 308Win något vidare optimal när avstånden överstiger 500/600-meter. Både 308:an och 7-08:an har nämligen sin låga utgångsfart som ett stort handicap. För att erhålla överljudsfarter som slutfarter på långa håll, måste man ge avkall på kulvikten. Detta medför rent ballistiskt att en 308 är en "looser" på håll som är längre än 500/600-meter. Samma gäller faktiskt 6 BR. Olika typer av 300-magnumkalibrar presterar plötsligt bättre träffbilder med sin högre utgångsfart och tyngre kulor med mindre vindavdrift. Jag har ingen erfarenhet av Lapua Magnum, men om jag inte har helt fel, är dess optimala skjutavstånd också betydligt kortare än dess teoretiska, nämligen ca. 1000-meter.     

[lsjonsson]

Och vad jag har hört ska den tydligen vara i väldigt bra skick, men det är bara vad jag har hört  ???man får väll kanske åka titta någon gång.

Det låter mycket förståndigt av Dig.

[cardic]

Att 50 bmg skjuter längst och är bäst på mycket långa håll kan jag inte säga emot. Men finns det inte mindre kalibrar som har en flackare kulbana upp till exempelvis 500 m? jag vet inte, vill bara införliva frågan i diskusionen

[Mr Fiberclass]

Kari - det där med överljudsfart hade jag glömt bort (jag brukar hålla mig till under 300m för det mesta men skjuter ibland på upp till 500m inom metallsilhuetten). Om jag fattat det rätt tappar man precision när kulan passerar gränsen för ljudets hastighet - den kanske blir instabil? Kan du utveckla lite teoretiskt. Detta fenomen är också väldigt relevant för .22LR där man kan få problem med överljudsammo som ofta tappar fart på längre håll och också precision.

[Henrik]

Cardic,

om du pratar om 500m som längsta avstånd har jag svårt att tro att det finns någon kaliber som är mer flackskjutande än 50 BMG men om du pratar om väsentligt kortare avstånd 200-300 finns det säkert kalibrar som på grund av sin högre utgångshastighet har en flackare kulbana men eftersom alla andra kalibrar har väsentligt mycket sämre ballistisk koefficient tappar de farten väldigt mycket snabbare än vad en 50 BMG gör.

Mr Fiberclass,

jag är ute på lite svag is men jag är ganska säker på att anledning till att precisionen försämras när man tappat farten så att kulan går långsammare än ljudet är att det krävs olika form på kulan och då framför allt på boattailen när du kommer ner till hastigheter runt 300 m/s. Det enda jag kan säga av egen erfarenhet är att när t ex en 308kula blir subsonisk (på runt 800m lite beroende på kulvikt, bc, temperatur, lufttryck och höjd över havet etc...) kommer du att få rejält mycket sämre träffbilder.

Det är i o f s ett intressant ämne som jag skall försöka kolla upp med mina långhållsskjutande bekanta..hmmm....

Nanook

[Nils l]

Vår vanliga .308 med underkalibrerad projektil har väldigt bra kulbana upp till 500m. Anledningen till den försämrade precisionen med överljudsammunition som kommer in i underljudsområdet har en del sin förklaring i rotationen. Kulan tappar sin fart fortare än rotationen av densamma upphör och detta gör att kulan överstabiliseras. Härefter följer bara en massa matte och där finns det andra som är mycket bättre än jag på att förklara. Men för oss vanliga dödliga spelar det egentligen ingen roll om kulan sänker 1m eller 50 cm på femhundra meter från nollställning. Vi kommer aldrig att nyttja oss av den kapaciteten vid jakt även om vapnet klarar det så är vindavdriften ett långt större och dessutom okänd faktor från gång till gång.

[cardic]

om vi sätter 300 som en gräns, vilken är mest flackskjutande dit? är det nån som är bättre än 50 bmg

[Mr Fiberclass]

Cardic - gå in på www.norma.cc och testa i deras ballistikprogram genom att mata in uppgifterna. .50BMG vinner ofta på sin överlägsna ballistiska koefficient, men på korta håll (i sammanhanget) kan vissa ultrasnabba kalibrar kanske matcha den. Börja med 7mmRM och den bästa kula du kan hitta i kalibern (vad gäller BC) prova sedan tex 7mmSTW eller .270WBY så får du se vilka skillnader vi talar om. OBS att du måsta ta reda på utgångshastighet samt BC innan från annat håll, tex Barnes hemsida och Normas laddtabeller (där hittar du inte alla roliga kalibrar).

Upp till 300m och för älgjakt är .300WinMag ett utmärkt val. Skaffa en avståndsmätare och skjut in dig på alla avstånd upp till 300m (med 25m intervall) så du vet hur bössan slår. När du inte längre kan sätta all skotten inom 5-10cm så har du hittat ditt maxavstånd. Avstå också att skjuta när det blåser nämnvärt eller du inte har perfekt stöd. För att skjuta över 200m så skall du verkligen veta vad du gör - det är mycket som kan gå fel. Djuret kan få för sig att ta ett steg, det kan finnas en kvist, det kan blåsa längre fram men inte hos dig, du kan ha puls.....

[Henrik]

Jag håller med Ola om att man skall vara mycket försiktig med att rekommendera skytte på längre håll.

För mig är jakt och prickskytte två helt skilda aktiviteter! Även om jag skjuter på långa håll (300-600+)med en PSG eller nån annan prickskyttebössa är det inget jag ägnar mig åt under jakt bland annat av de anledningar som Ola räknade upp.

En pappfigur står som regel kvar där man ställer den och tar inte ett steg i skottögonblicket, på pappfiguren är det bara att klistra på en papperslapp om man skjutit ett taskigt skott men om du tänker skjuta på levande varelser ställer etiken helt andra krav än att "prova och se".

Å andra sidan är det här med vad som är långa håll väldigt flytande och jag tränar rutinmässigt på betydligt längre håll än vad jag skjuter på under jakt. Jag har filosofin att träningen skall vara mycket svårare än verkligheten, jag sätter därför gärna upp mina viltfigurer på 300-400 m eller mer även om jag inte skulle skjuta på ett rådjur på 300m. Efter ett antal sådana övningar brukar de flesta inse svårigheten med långhållsskytte

Om ni vill prova gränserna för ert eget skytte på klövvilt kan jag rekommendera skytte mot lerduvor! Det finns särskilda ståltrådhållare att köpa för en billig penning som antingen skruvas in i ett träd eller i marken. När du sedan fäst en lerduva i hållaren har du ett perfekt självmarkerande! Jag skulle vilja påstå att lerduvans storlek ganska väl motsvarar ett etiskt försvarbart träffområde på klövvilt.

Mitt längsta skjutavstånd under jakt på klövvilt är det avståndet på vilket jag kan träffa 19 av 20 lerduvor i den skjutställning och med det vapen jag för tillfället använder. Att detta varierar förstår nog alla, med dubbelstudsaren är allt över 150m för långt men med 300wsm kan jag sträcka på den gränsen en bit.

Henrik