Jag ser inget fel med att vara soffliggare, så länge man håller det mesta av sin kritik till dem som håller en sällskap på soffan. För att förstå någonting så måste man ju vara delaktig, precis som att man inte blir en bra jägare om man inte är i skogen. Det är en reaktion i tiden att istället för att ta en saklig diskussion och försöka förändra organisationer inifrån, snabbt som en blixt hoppa av och skapa små men aggressivt högröstade utbrytargrupper. Problemet med detta är att man genom det aggressiva sättet gör det omöjligt för stora grupper att hålla med! Om t ex Sverigedemokraterna säger att två plus två är fyra så måste samtliga övriga riksdagspartier påstå att detta är typisk nazistmatematik. Genom att argumentera aggressivt sänder man signalen att man är onyanserad, vilket bland resten (som är de flesta) betyder att man saknar argument – även om man råkar ha rätt i sak. Om man trots detta får igenom någonting, t ex en rimligt låg vargpopulation, så anser motståndarna att segern var orättmätig vilket innebär att de nästa gång ser till att vinna för gott. Och dessutom har de lärt sig att alla medel är tillåtna. Nej, vi segrar bara om vi är smartare och bygger broar in i andra läger. Och vi förlorar alldeles säkert om vi inte ens kan hålla sams internt. Splittring är vår största fiende.