Nedanstående ger bevis för empati, dina önskade vetenskapliga bevis. det finns tonvis... några ligger längst ned, inte ens de bästa.
Jag märker att du vill skruva till den mest enkla fråga, som egentligen var JA/NEJ-fråga. ditt sista svar snurrar runt saker mer än nödvändigt så jag låter det vara och besvarar det du skrev först.
djur känner sorg, vissa arter av dem gör det. Bevisat är det för elefanter och myskoxe, Pontus - fyll gärna i dokumentationen för detta då jag inte minns var den ligger längre.
känner man sorg för att en atfrände eller livskamrat inte finns längre har man bevisligen ett känsloliv. Dessa arter visar sorg som vi känner den och det yttrar sig likt människans sorg. inputen som triggar känslan av sorg är döden. ingen annan händelse triggar beteendet för elefanter - alltså vet de vad död är.
"Jag är av övertygelsen att andra djur(än människan) har mycket svårt att tänka sig in i situationer som ligger längre bort än nästa steg. Många klara inte ens av att tänka sig konsekvenserna av vad som händer här näst. Än mindre att planera tex födosök i en vecka i förväg."
- Elefanter fixar det, dom lägger på minnet både typ av årstid och var födan finns samt om det skedde ändringar för exempelvis 15 år sen som gjorde att födan eller vatten fanns på annat ställe än normalt så minns de detta och de söker sig dit. ökenelefanterna hade dött ut på nolltid om de inte kunde göra det du skriver djur inte kan. dessa populationer kan vandra upp till en vecka för föda och de vet precis vad de håller på med.
Om du resonerar som du gör så funkar inte fallet med surrogatförälder i djurvärlden. Jag tar hand om hästar varje dag 10-13 st, alla avelsdjur. jag har gjort det i 29 år nu. en av dem är 28 år, ett sto. hon är numera steril och blir inte dräktig mera. de gånger de senaste 13 åren vi fått ett dödsfall där mamman till ett nyfött föl/ungt föl dör av något skäl så släpper vi ihop fölet med detta äldre sto som inte har med situationen att göra, det kan vara så att de gått i samma hage i veckor. det tar normalt 2 dagar innan hennes juver är fyllt med mjölk och du märker inte att hon inte är ursprungsmoder. här har man inte ens de instinktiva födelsebanden, initiala perioden är över. Ändå bryr hon sig och vurmar till den milda grad att hennes kropp ställler om.
hon borde inte bry sig för det är ofördelaktigt för henne, en belastning. djur visar empati och tar hand om varandra de med. Jag kan dessutom meddela att hästar "planerar", tro mig. dom hittar dessutom på "skit" som de planerar i förväg.
Jag och pontus satt och pratade om vildsvinen idag. och andra djur i allmänhet. visst måste det vara så att alla djur är likt människor hyfsat oskrivna blad i början, men de lär sig. Pontus har en galt som är jävligt cool hos sig på sina åtlar. han sprintar som en idiot över åteln fram och tillbaka, en gång på varje håll. sen äter han. vad tror du han gör? jag tror rätt starkt att han kollar om någon av oss varit där, det hinner han lätt sniffa upp på en sprintrunda. Han har fattat och kommer på en egen idé för att minimera exponering och risk för död.
sen att en ko står kvar och tittar på vargar som äter upp kalven, ja vad ska jag säga, är det en blond ko???
jag har aldrig sett en ko stå kvar under tiden jag tar ur kalven, har aldrig hänt med något djur jag skjutit. vidare blir vissa djur större och äldre än andra, de skiljer sig och fåtalet blir en 30-taggare eller en gammal galt. varför blir det så? jag tror det beror på att intelligensen är fördelad som hos människan och primaterna. dvs vissa fattar snabbt och lär sig. vad skulle syftet då vara? att leva kvar i nuet och inte kunna planera en vecka framöver? nja, jag har högre tankar om dem, dom vill ju leva vidare. är det någon som satt ut en åtelkamera på det urtagna ur kalvar eller djur skjutna ur flock?. jag vet att en arme-kapten jag känner gjorde detta och fann att modern till kalven kom åter till platsen och undersökte den i vissa fall, vad tror du djurets slutsats blev? jag tror den blev att så luktar död, jag tror de fattar. Jag surar lite för att jag inte hittar artikeln - som påvisar att en älgko kan bli kraftigt påverkad av att den renkjuts från kalv och där slutsatsen var att det belastar kom bla mentalt så man bör undvika det. den får jag bjuda på...
tittar man på vildsvinen så glider oftast galten iväg ur gruppen och såten när det börjar hetta till. Smart drag, visar på medvetenhet om vad som funkar och inte. Suggan blir kvar och försöker hålla ihop flocken, oftast. borde inte hon bara dra och skita i resten? det gör hon inte alltid, hon försöker leda, om hon känner ansvar har jag ingen aning om men det kan kanske vara så. Hon kan slåss som fan om hon är äldre, till den gräns hon lärt sig att det kostar mer än det smakar. kan hon räkna? ja, hon vet precis hur många det finns i flocken. kan hon räkna metriskt - troligen inte. tillåts de bli äldre så blir de kalkylerande och slipade i sina aktioner, speciellt mot hundar. (Ref. Kristofer Hansson, allt om jakt o vapen). instinkt är något som kommer momentant och inte ur tanke, därav faller överlevnadsinstinkt.
skjuter man ihjäl alla varje gång så kommer arten inte ta lärdom, det har vi sett på gässen vid skyddsjakt. lämnar du en så springer/flyger samtliga nästa gång de ser dig.
Om man bukskjuter en kanin så att tarmarna släpar i marken och den spricker i buken så skriker den, och inte nådigt i de fall det hänt mig. den dör inte förrän långt senare om jag lämnar den så jag vill hävda att det beror på var skottet tar och hur skadan är innan man generaliserar om det känns direkt eller inte. då jag tog emot en hagelfemma på ca 35m (1999) med oljerocken så kan jag berätta att det brände till som fan direkt, trots att bara ett par hagel gick in i kroppen och i händerna. därav slutsatserna. jag tror nog att det beror både på kaliber, placering och typ av vapen/ammo.
Jag menar att om man inte ens kan ta höjd för att det KAN vara så att djur känner lidande eller liknande (sorg är emotionellt lidande) är det lite stenålder över det. bara för att vi inte vet än så betyder inte det ett skit mer än att vi inte har full koll kanske. och det har vi inte om man kollar på beteendevetenskapen hos djur och hur den förändrats de 5 sista åren. samt vart den är på väg i neuroscience (FMRI mm som påvisar lokalisationerna i hjärnan, även känsloreaktioner).
Vad är då syftet med allt detta. inte är det att ändra din inställning just nu.
syftet är att kanske du tänker mindre tekniskt och är öppen för just att det kanske inte är som man tror idag.
Du kommer kunna hitta miljoner motbevisningar är jag säker på, 177 argument osv, men att inte vara beredd att fundera kring om det kan vara annorlunda är enligt min mening lite snävt och enkelt, för enkelt.
många av våra slutsatser kommer ur situationer då vi själva är inblandade, dvs BIAS. om man vill hårddra det kan liknas vid en ockupation eller krigsplats. någon annan håller i situationen och man befinner sig i det systemet, kommer inte ut och är tvingad till detta - lite likt "drevjakt".
hade miljön varit störningsfri hade vi säkert märkt mer hos arterna, vem vet.
sov gott, jag tror jag har gjort vad jag kan i frågan. vetenskap om detta finns det gott om tro mig. 24 018 hits på "wild animal grief" i Summon på LU.
EMBO reports (2010) 11, 166 - 169
Animal emotions, wild justice and why they matter: Grieving magpies, a pissy baboon, and empathic elephants
Scientific American 196, 44 - 49 (1957)
Nature Reviews Neuroscience 7, 942-951 (December 2006) (vad i djurhjärnan som skapar dessa känslor)
Animal behaviour: Chickens feel for each other
Nature, Volume: 471, Page:268 Date published:(17 March 2011) Published online
16 March 2011
http://www.nature.com/news/rats-free-each-other-from-cages-1.9603
inte så starkt incitament men väl beprövat även i Lund. skitcoolt att alla "kvinnorna" öppnar, men inte hannarna.