Det här är ett mycket intressant och känsligt ämne,ska man chansa eller inte om man nu har väldigt duktiga individer,men som jag själv, som har bättre insyn i travaravlen än i hundavlen så ter det sig riskfullt att avla på defekta föräldrar,detta har dock skett med stor framgång nån gång då och då,men riskfaktorn torde vara hög.Nu kommer vi till det stora vägskälet....Vi alla sätter oss som herrar över djurens ve å väl,MEN! vem fan kontrollerar vår egen fortplantning?NÄ ingen!Därför är vi sådär 5-6 miljarder på jorden(med en satans massa avarter inräknat) som egentligen bara orkar bära hälften,så det känns lite som att "sitta i glashus å kasta sten"Farligt det jag säger nu,men jag känner mig tvingad.Det borde kanske till en något bättre kontroll av oss själva innan vi sprider våran säd till höger å vänster!Tänkvärt i allra högsta grad!