Efter att jag för tre år sedan pipade om min sako 591 till en 6,5x47L har den inte gått så himla många skott, återkommande har jag haft bekymmer med tändhattsgenomslag,
även om precisionen i kaliber/pipa har varit utmärkt och vapnet som helhet haft en skjutbarhet som inte står mycket efter så är det nu slut på denna epok. Två slagstiftsbyten, ett sönderslaget trycke är resultaten efter att jag försökt få lite mer liv ur pangen.
Smeden som nu gett den slutliga diagnosen och råd om pensionering på den stora skrothögen för vapen inledde med att vara snäll och trevlig, den är bra sliten, hur många skott har den gått, det glappar lite här, så här skall det inte vara på en frisk bössa osv, det var ett fint sätt att förklara att det är dags att ta farväl.
Nåja, jag köpte pangen begagnad 1998 och därefter har den skjutits, ja något så äckligt mycket med att jag faktiskt inte klandrar den att lådan faktiskt inte längre är vettig ur en ekonomisk synvinkel att fixa mer med,
givetvis skulle man kunna ordna med en bussning, givetvis skulle man kunna bygga upp en del interna ytor osv för att på nytt erhålla ett fungerande vapen, men det är inget jag avser att syssla med.
Det är dags att släppa taget.
En yngre variant av ego.
Här skymtar pangen i en bild från förra sommaren, längst bort i bild
Det mest exotiska djur jag fällt med pangen, när den fortfarande var i 308 Win utförande.
Det är kanske lite löjligt att knyta ann till ett stycke metall, men det har jag gjort och det har levererat för mig så pass, en summering idag på kontoret, har mina jaktdagböcker, dem i pappersform här, ger för handen att det blev väldigt många vilt fällda för pangen under åren.
Nåväl med detta klart och numera bakom mig, har ju haft en dag på mig att acceptera saken så är det vidare till andra saker/pangar. /Christian