Grattis till en rolig tid!
Låter väl bra det där! Se bara till att ta små steg i taget men samtidigt göra det intressant för valpen så den inte tröttnar. Träna bara korta pass och ofta som du verkar ha gjort..
Det att han inte sätter sig utan bara stannar kan nog mycket väl bero på att du gått för fort fram som du är inne på. Gissar att det är när avståndet är lite större än det varit tidigare? Kanske är småfåglar, fjärilar eller annat som stör honom också. Med min 7-åriga pointertik vet jag att jag gått för fort fram vid något tillfälle. Kan stoppa henne på långt håll oavsett marktyp men är det långt håll i skogen så stannar hon oftast bara och sätter sig inte förrän jag kommer tillräckligt nära. Detta är mitt fel då jag inte kunnat kontrollera om hunden sitter eller ej på långt håll. Mitt råd är att inte fuska i början för det kommer inte att bli lättare med ökat avstånd och störning.
När de kan sitt/stanna så brukar jag leka med valpen och stanna upp och kommendera sitt/stanna. När det fungerar så kommenderar jag sitt/stanna medan jag leker med hunden. Sedan kan man för att öka avståndet på den övningen låta någon annan leka med hunden som omväxling. OBS! Innan jag gör dessa övningar så ska hunden vara med på att vi leker på husses/mattes villkor det är flockledaren som bjuder upp, startar och avlutar leken. Man kan givetvis ha någon annan att leka med valpen som störning när man ska kalla i hunden också går bra att variera avståndet på detta vis. Kör inte så många gånger på raken bara.
Är han orolig eller verkar vilja gå hemåt när han sätter sig? Vi hade en valp i valpkullen som vi hade 2006 (weimaraner) som när jag skulle börja göra dem lite miljövana utanför huset och i skogen bakom huset. Varje gång vi kom lite för långt från valphagen så vände han om och for ner i blombänken just utanför valphagen och bron – varje gång! Plöjde en del böcker och hittade i hundens språk (tror jag att det var) av Lars Fält en möjlig förklaring. Den valpen var signalkänslig på så vis att varje gång jag tittade på den och försökte locka desto mer osäker uppfattade valpen mig pga att jag tittade på den. Var som om jag bad den om råd. Hmmm, sagt och gjort tog den i koppel nästa gång och när avståndet var lite för stort så att den ville hemåt började den att gny och dra i kopplet och ville hem. Jag stod då bara tyst och ignorerade valpen, tittade inte på den det minsta. Det tog inte lång stund alls så slappnade den av och vi kunde gå vidare troligtvis för att ”husse han har koll”. Nu tycker ju jag att man ska kunna titta på sin hund annars blir det jobbigt att träna dem så min lösning på det problemet blev att jag satt på huk med en leversnitt i mungipan när jag lockade med muspip, det fattade han ganska fort och i slutet fick man börja dämpa honom för vid 10v ålder kom han med full fart och fullkomligt kastade sig mot ansiktet oavsett om man satt på huk eller stod upp. Jag skulle nog kanske prova att ignorera honom helt här några gånger och se vad som händer? Svårt ge råd när man inte vet hur det ser ut.
Har du ett fungerande NEJ? Annars är det nog dags att lära honom det också. En del valpar äter allt möjligt. Hade en som åt svamp så fort hon fick chansen. Fick fya och visa mitt missnöje så blev det klart mindre intressant för valpen. Men ögontjänare är de oftast mer eller mindre ändå.
För egen del så har jag godis som förstärkning vid inlärningen. Liten hund = liten godisbit. Det är inte frågan om extra utfodring. Sedan så när den kan momentet så får den oftast nöja sig med mitt beröm. Berömmet får man också anpassa efter individ så den inte spårar ur. Tajmingen är väldigt viktig vid all träning men med tanke på era framgångar så gissar jag att du varit duktig på detta.
Tror det är bra om man är tydlig både i kroppsspråk och röstläge om de gjort något bra – eller dåligt. Som kuriosa kan jag nämna att för några år sedan vid ett tillfälle sa frun till våra barn några gånger när vi skulle iväg någonstans men barnen reagerade inte förrän jag sa till då gjorde de som de skulle direkt. Jag var inte arg eller någonting men de gjorde som jag sa direkt ändå. Frågade pojken om varför det var så för de hade ju hört sin mor men struntat i det. Fick då till svar. -Men du har ju mycket mörkare röst. Om man tänker på det så går ofta en karl ner i röstläge när han menar allvar eller blir irriterad medan en kvinna många gånger går upp i tonläge istället.
Uppdatera gärna det är roligt att läsa om andras hundar också. Ska snart hämta mig en 8 veckors pointervalp men det får bli om den i en egen tråd så småningom.
Mvh Broder Tuck