Det blir lite äpplen och päron här.
Ska duglighet avgöras av marken och viltet som erbjuds, då kan det vara vad för tussboll som helst, bara det funkar.
Ska duglighet avgöras av rasstandarden, då är det en annan femma.
Både två vinklar har lyfts i tråden.
Jag kan tycka att det är en större "synd" att para renrasiga men substandard individer än det är att fixa fram en gw som jagar som en gudinna på en vilttätt sörmlandsmark. En blandis säljs inte in som annat än just en blandis, och för den är hur den jagar på den givna marken helt avgörande för hur duglig den är (Edit: eftersom man rimligtvis tagit fram den just för viss marktyp och viss sorts jakt. Det blir som en "blandrasstandard" på enskild kullnivå).
Jag är faktiskt ingen renraspurist, även om jag valt två st renrasiga hundar. däremot, ska man avla på en ras, anser jag att det är en skyldighet att se då till att göra det med riktigt topp klass individer, som jag var inne på innan. Om en duglig jämte skäller älg fem marker bort i Skåne, är det inte hunden som är dålig utan föraren som är oduglig som släpper hunden under fel förutsättningar.