Ironi och sarkasmer är det i språket som kräver mest av betraktaren eftersom det alltid måste ställas mot den egna preferensramen eller i vissa fall personligheten. Det är sas ett skämt som i sig inte är det minsta lilla roligt om inte betraktaren eller läsaren låter det studsa mot sig själv, vilket ökar risken (eller sannolikheten - välj själv) för att skämtet faktiskt kommer att handla om betraktaren själv. Hela konceptet bygger på att man har lite självdistans, en sund självbild och en smula ryggrad så man kan skratta åt sig själv. Eller om du hellre vill se det på andra bogen - att man är vuxen och hjälpligt intellektuellt begåvad.
Ironi har rent betydelsemässigt samma ursprung som ignorans och betyder egentligen falsk ignorans. Sarkasmen är ironin som vapen kan man säga, när ironin blir lite elak och spetsig.
För seriöst - vilken vuxen människa vid sina sinnen skulle på allvar ägna formen eller ursprunget på en sketen hylsa i mässing som ovanpå allt förvaras i fickan eller i ett patronläge ens ett mikroskopiskt intresse? Ändock finns det "små" varelser som svär vid tex 308ans absoluta förträfflighet och 8x57ans totala värdelöshet.... När skillnaden måste mätas i 10-delar av gram och m/s. Då är det faktiskt lite av ens rättighet att få skoja lite med de förledda......
Jag menar alla vet ju egentligen att det enda som verkligen räknas är antalet hagel och förmågan att placera dem rätt. Allt annat är ju krasst sett rätt trivialt och en smula juvenilt om vi ska hålla oss till forumets grundämne.
Så du behöver inte oroa dig, du håller bara på att bli vuxen. På riktigt.
Välkommen.
T