Utöver jaktskyttet har jag varit banskytt och tävlingsskytt i över 30 år. Jag kan bara konstatera att även på en skjutbana, med de bästa förutsättningar säkerhetsmässigt, finns det risker för rikochetter och vallstudsar. Även dåliga skott och dåliga omdömen, tyvärr.
Detta går ändå inte att jämföra med fältmässiga förhållanden, där varje enskild situation verkligen är unik. Således är riskerna mycket större redan när vi trampar ut i markerna. Lägg därtill ammunitionstyp, spänning, terräng, ljus, djur, dagsform - you name it... Dessa förutsättningar m.fl. ska alla jägare själv bedöma - före jakt, före skott.
Det är farliga saker vi håller på med, så är det bara. Alla skott är farliga och det går inte att förutse vad det slutar med innan det avfyras och har gett verkan. Det är min utgångspunkt. Erfarenhet är också en faktor i allt vi gör, så länge den inte övergår i sannolikhetsinlärning - "så har jag alltid gjort och det går bra".
Min slutsats: Alla har en poäng i vad de skriver här. Allt måste räknas in i säkerhetsanalysen. Facit kommer efter varje enskilt skott.
Gör vi analysen rätt varje gång? Knappast... men vi trycker ändå alla (tror jag) av någon gång då och då...såklart det perfekta skottet. Eller var det det?
JoHn